Source:
Historiska Samlingar, part 1, page 353, Johan A. Carlbohm, 1793
The interrogation:
Den 15 Decemb. efter middaghen förhördes i RådCammaren Messenius fadren,
præsentibus
Rikz Cancelleren, Gref Johan Oxenstierna, Gref Magnus, Hr. Göstaf Bielke, Hr Johan Bernds
och Secretarij.
Rikz Cancelleren: Ehuru wäl han Messenium en longh tijd hade känt, och fuller kunnat merkia och förståå att han war wäl icke af de bäste bröder, uthan till calumnier och benägen: likewist har han aldrigh trodt, att han (Messenius) på ett sådant sätt skulle komma fram, med itt sådant pasquill som är ohörligit och uthan exempel: »der uthinnan i hafwe först på dett grofwaste attaquerat höghe Öfwerheeten, och sedan mången annan ährligh man, till deres ämbethe och ähre: och der till och så upfödt eder son till en sådan lättfärdighett«, att en sådan act inthet skulle komma uthur slächten: Såsom nu sonen hade allredho warit till förhöör; »altså hade H. M:t befalt desse godhe herrer och män med migh i dagh förhöra eder«: och böd honom der uppå giöra en sanfärdigh bekännelse.
Messenius: Att han nogonsin har wetat af nogot pasquill, deruppå will han gladelighen döö, och för ingen saak heller lijda, där han der med kunne öfwertygas, eller detta med skiäl honom tilläggias: Sedan begynte han något tala om sitt arbethe, att hwad han der uthinnan hade giort, dett weett han sigh hafwa giort som en ährligh man &c.
Cancelleren revocerade honom der ifrån, att han skulle man först och directè swara till detta.
Messenius: Han hade hwarken skrifwit pasquillen eller låthit skrifwan, eller sedt honom med sin ögon. Wille gerna lijda dödhen. Här uthinnan hade han itt gott samwett.
Cancelleren: Hwem har då giort honom?
Messenius: Det wijste han intet: hans sons stijl wore dett och hans hand: han må wettat; hwad dett är deri weet han intet.
Cancelleren: Om han då intet wijste att dett war Hertighen tillsänt?
Messenius: Würtz har skrifwit honom till för någre dagar, der uthinnan han berättar 1) om sin siukligheet, 2) att det war en grof pasquill inkommen till Hertighen, som tucherer närwarande Staat, meente att han skulle blifwa upsänt: dett wijste han sin son, och hade ärnat gåå till Rijkz Drottzen der med att wijsa honom: hade han nogot wist med sigh, tå hade han wäl rymt.
Cancelleren: Hade nogh kunskap, att dett war hans Scriptum: hans son kunde intet giörat, dett war öfwer hans förståndh.
Messenius: Han weet intet hwad dett är: han will lijda den wärste dödh, »om han fins skyldigh der uthi, och kappe migh styckie, om jagh är skyldigh till denne pasquill.«
Cancelleren: »J ähren en gammal pasquillmakare.«
Ille negat: »dett skal ingen bewijsa migh. Jagh har tiänt Cronan som en ärligh man, och giort efter min eedz lydelse.«
Cancelleren: »Hwad eed hafwen i giort i Cröninghen?«
Messenius: »Tå war jagh siuk.«
Tungel: »J wore iu samme natt tillförenne hoos Elai Terserus?«
Ille: »War der aldrigh meer än en gångh; och dett war i begynnelsen på Rijkzdaghen.«
Tungel: »J wore der wäl oftare, och Westerman skall fuller wettat, i hafwen burit. Acter dijt.«
Messenius: »De acter här liggia, och äre intet åt.«
Cancelleren: »Hwarföre hafwen i tagit acta uthur Cancelliet: hade i macht dett giöra?«
Urgetur iterum ad confessionem.
Ille constanter negare.
Gref Johan: »Har i intet skrifwit, så hafwen i likwäl styrckt honom (sonen) der till.«
Ille: War då lijka skyldigh: han kan intet tagha uppå sigh.
Urgetur iterum ad confessionem.
Ille negat, förhoppes han hafwer en nådigh Drottningh, som och kan see till hans oskyldigheet i dette fallet.
Gref Magnus: »J hafwen nutit större nådh än i hafwen förtiänt, och intet stält eder der efter.«
Johan Bernds: »Hans Strijk har bekiänt hafwa hört af eder, i haden itt Wärk under händerne, när dett komme före, skulle dett till efwentyrs kosta eder hals eller och åtminstone Landzflychtigheet.«
Ille negat på dett sättet hafwa talt.
Sedan sändes effter Strijken.
Gref Magnus: »Dett wore wäl medel att fåå sanningen fram.«
Ille: »Gud lärer wäl lämpe saken efter som han fins skyldigh eller oskyldigh.«
Gref Magnus: »Män eder son har bekiänt på eder.«
Ille: »Aldrigh med sanningen. Jagh har handlat med honom som en ährlig fader, rådt honom till trooheet emot Fäderneslandet och Öfwerheeten. Män nu löner han honom. Förmärker Gudz rättwijse doom och straff: ty han har så handlat emot sin fader, och detta wäl förtiänt.«
Gref Magnus: »Hwarföre hafwen i wist eder son Würtzens bref, om i icke wiste honom nogot wara interesserat der uthi?«
Ille: Efter ofta sådane pasquiller kastades uth, att communicera honom, såsom en fader ofta communicerer med sin son, hwad som passerar, till pasquiller har han aldrigh rådt honom, uthan meere att han skulle akta sig derföre: ingen ährlig man bruker eller behiälper sigh med pasquiller, dett sade han.
Gref Johan: »Hans Son bekiänner, att han bränt upp fadrens egne concepter.«
Ille: »Han will brinna bådhe här och ewinnerlighen i hälfwetet, om han dett giort har.«
Gref Magnus: »Sonen har bekiänt.«
Ille: «Kan i ewigheet med sanningh aldrigh bewijsat: will gerne döö der brede wid, om hans son will döö deruppå: med gott samwett.»
Gref Magnus: »J hafwen likwäl dicterat eller åtminstone subministrerat honom materien.«
Ille: »Jag har aldrigh nogot giort der till, eller rådt honom der till.«
Gref Magnus: »Sonen har likwijst bekiänt, att i och han hafwen bådee giort så mykit, att i hafwen förtiänt döden.«
Ille: Om han hade wettat att sonen hade sådant i sinne haft, skulle han aldrig hafwa giort dett, eller communicerat nogot med honom: han hade altid haft nijt om hans upfödelse.
Gref Magnus: Sonen beklagar dett, att han en sådan hade af faderen, och uppåminner eder hwad i hafwen talt med honom på reesan till Upsala som länder till buller och uproor.
Ille: Han har intet talt annat, än dett en ärligh fader med sin son bör tala, och dett som funderer sigh i Sweriges Lagh, Rijkzens Stadgar och gamble Rätt. Har tiänst sitt fäderneslandh trolighen och wäl. Dett som stod i pasquillet och tiäner till tumult, dett hade han aldrigh rådt honom till.
Cancelleren: »J tale som en Jesuit, (æquivocè), som i och ären.«
Ille: »Jagh är ingen Jesuit och hafwer uptuchtat min son i den rätte Christelige evangeliske religionen.«
Cancelleren: »Jaa, i hafwen wäl uptuchtat eder son till sådant.«
Ille: Neij, han hade giort som en god uprichtigh fader, wille der uppå döö.
Cancelleren: »Ja, dett kan och wäl komma der till.«
Gref Magnus: »Hwad är dett i hafwen talt med Carl Rosinger, när Dux torneradhe, up i Hofrättz gången i fånstret, när han swarade eder: i skulle dett ordet hafwa haft i eder hals?«
Ille: Han har intet talt nogot oärligit med honom: säger han annat, säger han orätt.
Gref Magnus: »Eder son bekiänner iuu på eder, att han har af eder allt, dett han skrifwit.«
Ille negat.
Der uppå begyntes protocollet för honom upläsas: och som hans sons berättelse blef föreläsin om orsaken till dett haat Cancelleren skulle hafwa fattat på faderen: der till Rikz Cancelleren nekadhe, att sådant taal emellan honom och hans fader warit: sade han sigh således af sin fader hört hafwa för månge åår sedan.
Cancelleren: Han hafwer haft condolens med hans fader, och den gunst Messenius hade, war mäst genom honom: sådant föll dem emellan intet.
Sedan blef Strijken inkallad, och refererade att för 2 eller 3 åår sedan hade Messenius läst för honom itt styckie af sitt arbethe, tå hade Strijk sagdt: »ären i intet rädder att i kommen i fara der före«: swarade han »iagh weet wäl, när dett kommer uth, skall iagh antingen mista hufwudet, eller ryme landet.«
Messenius: »Formalia wore intet så: uthan iagh weet wäl, efter iagh säijer eller har skrifwit sanninghen, måste iagh lijda förfölielse och bidia förlof att reesa af landet.
Sedan Strijken afträdde, lästes åter protocollet för honom.
No comments:
Post a Comment