Source:
Bref och handlingar hörande till Drottning Christinas historia efter originalerna utgifne, pages 85 to 88, E. S. Bring, 1832
The letter:
Rom d. 13 April 1680.
M:r Cedercrantz; Jag har bekomit edre breef från Kjöpenhabn d. 20 Feb. och 6 Martij, och sedt der uhr det i berömmeligen fortfare att i Junii komma och till det bästa arbeeta på mine angelägne interests, Synnerligen att i Rijkz Rådet H:r Johan Gyllenstierna flijtigt anlegat att hafwa sig dem till god befordring på det högsta recommenderade, och att han der emot belofwat att wijd sin åtherkomst till Halmstad skole mundteligen Conferera med Konungen de[r] om, och giöra till Min förnöijellse alt det han någonsin kan; Hwilket Mig så mycket kiäre och angenähmare är att förnimma som Jag af hans wällbekandte förmögenheet weet det han det mästa förmår till des wärkställigheet, och fastelig troor att han så till rättwijsans styrko, som att derigenom framter sin gode willie och benägenheet för Mig, lärer uthi ingen ting åtherstå att anskaffa Mig nu sidst och enteligen den Satisfaction som mig högst skiälig wederböhrs och af Konungen ofta på det kraftigste är tillsagd och försäkrad blefwen; Hwarföre Jag och eder i nåder anbefaller att städze hålla eder till honom, i bästa måtto Cultiuera samme hans för mig betygade benägenheet, och såsom Jag för hans persohn een särdehles estime drager, och Mig uthi detta fallet på hans gode Lofwen och åthielp mycket förlijter, försäkra honom att Jag alt hwad han till Mitt bästa giörandes och förrättandes warder med Nådig reconnoissance skall weeta i hugkomma och wijd alle förefallande tillfällen tacksambligen wedergiöra och förskylla, hwar om Marqisen (hwars afreesa Jag för Gifftermåhletz upskött skull till stropt effter Påskhelgen försatt hafwer) honom å Mine wägnar bredare skall entretenera och försäkra när han dijtkommer. Angående det förslag som förmeenas kunna bearbetas till sådan effect, att Jag till afslag på Mine Prætentioner skulle derigenom komma till niuta een åhrlig ofehlbahr inkomst uhr Franckrijk. Länder eder detta till Swar, att Jag, som med fast Resolution och oryggeligit försätt aldrig will hafwa det ringaste interest att dela med Franckrijk, fast mindre uthi ringaste måtto dependera der af och fördenskull aldrig lärer Concentera der till, icke kan uthan på det högsta mißhaga samme project och säija eder rundt uth een gång för alt Non erit alterius qui suus esse potest. Det andra förslaget om Transmutationen af Brehmen behagar Mig öfwermåttan; Men emädan mine Prætensioner ofehlbart öfwerträffa des wärde mehr än till hälften, långt från att det skulle kunna upkomma till att stoppa min fordran, allena, och man till att gifwa mig een fullkommelig satisfaction uthi alt, nödwändigst måste wara omtänckt att af andre säkre medell och een jämbgod tillökning öfwan på Brehmen, ersättia den den dehl af mine Prætensioner som det icke hinner up att fullgiöra, så har jag sielf efftertänckt på hwad sätt det Lindrigast och med Sweriges mindste afsachnad skee måtte och till den ändan kastadt ett öga på Furstendömet Zweybrücken, hwilket Jag, ehuru ringa det importerar, såsom det och i sanning föga har att betyda, Lijkwist tillsammans med Brehmen skulle wara tillfredz att emottaga, och Mig med dem begge till afrächning af bem:te Mine prætensioner eendehls förnöija, så frampt Konungen mig det under friitt tillstånd att försällias, öfwerlåta, och Hertigdömet Brehmen med fullkommelig Souuerainitet uthi Min heela Lijfstid, cedera och inrymma wille; hwilket anbud Jag troor att Konungen med så mycken mindre difficultet lär wedertaga, som det det geenaste och lätteste förslag är hwar med han Mine Prætensioner fogeligst kan acquittera och betala, hälst efter han (som säijes) ändå är sinnadt att försällia bem:te Furstendömme[t] till Kongen i Franckrijk; och fördenskull anbefaller eder att gifwa de om all god försmach på den orth som wederböhr och troligen rapportera med det första hwad hopp man sig om des wärkställigheet giöra kan; Emedler tijd är min nådige willie och befallning att i i föllie af Mine förre ordres alfwarligen eftertrachta att Jag uthan längre uppehåld måtte blifwa contenterad för dee bewiiste och så länge förwäntade 46/m R:dr effter den förordning som Konungen nu sidst den 29 Novemb. der om giordt hafwer, och på det högsta beflijta eder att kunna wid Marquisens öfwerkomst gifwa honom all behörig information om Mine affaires och hielpa till att prætensionernes Liquidation till een fordersamb richtigheet och ändskap kommer. Hwar med Jag befaller eder Gudz beskydd nådeligen.
XST ALEX.
Saches que le proiet de la principeaute de deux ponts est un proposition a la quelle quant on voudroitz consentir Je ne laccepteray jamais quau payement de trois ou quatre cent mil escus sur le rabat de mes pretensions pecunier ne croyant pas mesme quelle vallie tant au plus haut prix pour le quell on pourroit la receuoir regle vous ladesus.
André Galdenblad.
With modernised spelling:
Rom, den 13 april 1680.
Monsieur Cederkrantz,
Jag har bekommit Edra brev från Köpenhamn den 20 februari och 6 martii och sett därur det I berömligen fortfara att i juni komma och till det bästa arbeta på Mina angelägna intérêts, synnerligen att I riksrådet herr Johan Gyllenstierna flitigt anläggat att hava sig dem till god befordring på det högsta rekommenderade och att han däremot belovat att vid sin återkomst till Halmstad skulle muntligen konferera med konungen därom och göra till Min förnöjelse allt det han någonsin kan, vilket Mig så mycket kära och angenämare är att förnimma som Jag av hans välbekanta förmögenhet vet det han det mesta förmår till dess värkställighet; och fastlig[en] tror att han så till rättvisans styrko som att därigenom framter sin goda vilje och benägenhet för Mig lär uti ingenting återstå att anskaffa Mig nu sist och äntligen den satisfaktion som Mig högst skälig[en] vederbörs och av konungen ofta på det kraftigste är tillsagd och försäkrad bleven.
Varföre Jag ock Eder i nåder anbefaller att städse hålla Eder till honom i bästa måtto kultivera samma hans för Mig betygade benägenhet och, såsom Jag för hans person en särdeles estim drager och Mig uti detta fallet på hans goda loven och åthjälp mycket förliter, försäkra honom att Jag allt vad han till Mitt bästa görandes och förrättandes varder med nådig reconnaissance skall veta ihågkomma och vid alla förefallande tillfällen tacksamligen vedergöra och förskylla, varom markisen (vars avresa Jag för giftermålets uppskotts skull till straxt efter påskhelgen försatt haver) honom å Mina vägnar bredare skall entretenera och försäkra när han ditkommer.
Angående det förslag som förmenas kunna bearbetas till sådan effekt att Jag till avslag på Mina pretensioner skulle därigenom komma till njuta en årlig ofelbar inkomst ur Frankrike, länder Eder detta till svar att Jag, som med fast resolution och oryggligt försätt aldrig vill hava det ringaste intérêt att dela med Frankrike, fast mindre uti ringaste måtto dependera därav och fördenskull aldrig lär konsentera därtill, icke kan utan på det högsta misshaga samma projekt och säga Eder runtut en gång för allt: non erit alterius qui suus esse potest.
Det andra förslaget om transmutationen av Bremen behagar Mig övermåttan, men emedan Mina pretensioner ofelbart överträffa dess värde mer än till hälften, långt från att det skulle kunna uppkomma till att stoppa Min fordran allena, och man till att giva Mig en fullkomlig satisfaktion uti allt nödvändigst måste vara omtänkt att av andra säkra medel och en jämngod tillökning ovan på Bremen ersätta den den del av Mina pretensioner som det icke hinner upp att fullgöra, så har Jag själv eftertänkt på vad sätt det lindrigast och med Sveriges minsta avsaknad ske måtte och till den ändan kastat ett öga på furstendömet Zweibrücken, vilket Jag, ehuru ringa det importerar såsom det ock i sanning föga har att betyda, likvist tillsammans med Bremen skulle vara tillfreds att emottaga, och Mig med dem bägge till avräkning av bemälte Mina pretensioner endels förnöja, såframt konungen mig det under fritt tillstånd att försäljas överlåte och hertigdömet Bremen med fullkomlig suveränitet uti Min hela livstid cedera och inrymma ville.
Vilket anbud Jag tror att konungen med så mycken mindre diffikultet lär vedertaga, som det det genaste och lättaste förslag är varmed han Mina pretensioner fogligst kan akvittera och betala, helst efter han (som säges) ändå är sinnad att försälja bemälte furstendömet till kungen i Frankrike; och fördenskull anbefaller Eder att giva de om all god försmak på den ort som vederbör och troligen rapportera med det första vad hopp man sig om dess värkställighet göra kan.
Emellertid är Min nådiga vilje och befallning att I i följe av Mina förra ordres allvarligen eftertrakte att Jag utan längre uppehåll måtte bliva kontenterad för de beviste och så länge förväntade 46,000 riksdaler efter den förordning som konungen nu sist den 29 novembris därom gjort haver och på det högsta beflite Eder att kunna vid markisens överkomst giva honom all behörig information om Mina affaires och hjälpa till att pretensionernas likvidation till en fordersam riktighet och ändskap kommer. Varmed Jag befaller Eder Guds beskydd nådeligen.
Xst. Alex.
Sachez que le projet de la principauté de Deux Ponts est un proposition à laquelle, quand on voudrait consentir, je ne l'accepterai jamais qu'au paiement de trois ou quatre cent mille écus sur le rabat de mes prétensions pécuniers, ne croyant pas même qu'elle vaille tant au plus haut prix, pour lequel on pourrait la recevoir. Réglez-vous là-dessus.
Andreas Galdenblad.
French translation (my own):
Rome, le 13 avril 1680.
Monsieur Cederkrantz,
J'ai reçu vos lettres de Copenhague du 20 février et du 6 mars, et j'ai vu d'elles que vous continuerez à venir en juin et à travailler au mieux de mes intérêts urgents, surtout que vous avez diligemment et fortement recommandé au conseiller M. Jean Gyllenstierna pour qu'il s'arrange pour les amener à une bonne promotion et qu'il a en retour promis qu'à son retour à Halmstad il en conférera oralement avec le roi et qu'il fera pour mon plaisir tout qu'il le puisse jamais, ce qui m'est d'autant plus cher et plus agréable à apprendre, que je sais par son habileté bien connue qu'il est le plus capable de son exécution; et je crois bien qu'il est assez fort en justice pour me montrer par là sa bonne volonté et son penchant pour moi et qu'il ne négligera rien pour me procurer maintenant, une fois pour toutes, la satisfaction à laquelle j'ai le plus justement droit et de ce que le roi m'a souvent dit et assuré dans les termes les plus forts.
C'est pourquoi je vous ordonne aussi gracieusement de toujours vous comporter envers lui dans la meilleure mesure, de cultiver le même penchant qu'il m'a donné et, comme j'ai une estime particulière pour sa personne et que je compte dans ce cas beaucoup sur ses bonnes promesses et assistance, pour l'assurer que je saurai me souvenir de tout ce qu'il fera et effectuera pour mon bien-être avec une reconnaissance gracieuse, et je lui rendrai la pareille avec gratitude et le rembourserai à toutes les occasions possibles, par lequel le marquis (dont j'ai reporté le départ pour l'amour du mariage jusqu'à juste après les vacances de Pâques) le divertira et l'assurera en mon nom lorsqu'il arrivera là-bas.
En ce qui concerne la proposition qui est censée être travaillée à tel point que, en rejetant mes prétentions, je viendrais par là jouir d'un revenu annuel et infaillible de la France, je vous donne ceci en réponse: que moi, qui avec une résolution ferme et inébranlable ne jamais vouloir avoir le moindre intérêt à partager avec la France, bien que je sois moins dépendant d'elle dans la moindre mesure et que je n'y consentirai donc jamais, je ne peux que désapprouver à tout le moins le même projet, et je vous dis une fois pour toutes: non erit alterius qui suus esse potest.
La seconde proposition de la transmutation de Brême me plaît outre mesure, mais comme mes prétentions dépassent infailliblement sa valeur de plus de la moitié, bien loin qu'elle puisse arrêter seule ma prétention, et seulement me donner parfaite satisfaction en toutes choses nécessaires, elle doit être envisagé d'utiliser d'autres moyens sûrs et un ajout tout aussi bon au-dessus de Brême pour remplacer la partie de mes prétentions qu'il n'a pas le temps de remplir, j'ai donc moi-même réfléchi au moyen le plus simple et avec le moindre manque de mesure de la Suède et à cette fin jeter un œil sur la principauté des Deux Ponts, que, bien qu'elle soit de peu d'importance, comme elle a aussi peu d'importance en vérité, je serais aussi contente de recevoir avec Brême, et de me contenter avec eux tous les deux dans le règlement de mes prétentions ci-dessus, pourvu que le roi me le donne à titre gratuit pour être vendu, et tant qu'il voudra céder et tenir le duché de Brême avec une parfaite souveraineté pendant toute ma vie.
Je crois que le roi acceptera cette offre avec d'autant moins de difficulté, que c'est la proposition la plus immédiate et la plus facile par laquelle il peut le plus humblement reconnaître et payer mes créances, d'autant plus qu'il (comme on dit) est toujours disposé à vendre lesdites principauté au roi de France; et c'est pourquoi je vous recommande de leur en donner un bon goût à l'endroit approprié et de leur rapporter fidèlement le plus tôt possible ce que l'on peut espérer de sa mise en œuvre.
En attendant, c'est ma volonté et mon commandement gracieux que, conformément à mes ordres précédents, vous vous assuriez sincèrement que je puisse être indemnisé sans plus tarder pour les 46 000 riksdalers prouvés et si longtemps attendus selon le décret que le roi a maintenant faite le 29 novembre dernier, et que vous fassiez un effort sur ce plus haut pour pouvoir, à l'arrivée du marquis, lui donner tous les renseignements appropriés sur mes affaires et aider à la liquidation des prétentions avec l'exactitude requise et fin. Par quoi je vous recommande gracieusement à la protection de Dieu.
Xst. Alex.
Sachez que le projet de la principauté de Deux Ponts est un proposition à laquelle, quand on voudrait consentir, je ne l'accepterai jamais qu'au payement de trois ou quatre cent mille écus sur le rabat de mes prétensions pécunier, ne croyant pas même qu'elle vaille tant au plus haut prix, pour lequel on pourrait la recevoir. Réglez-vous là-dessus.
André Galdenblad.
Swedish translation of the postscript (my own):
Vet att projektet med furstendömet Zweibrücken är ett förslag som jag, när man skulle vilja samtycka, aldrig kommer att acceptera utom mot betalning av tre eller fyra hundra tusen écus på fliken av mina ekonomiska anspråk, utan att ens tro att det är värt så mycket till det högsta priset, för vilket det kunde tas emot. Reglera Er därpå.
English translation (my own):
Rome, April 13, 1680.
Lord Cederkrantz,
I have received your letters from Copenhagen of the 20th of February and the 6th of March, and I have seen from them that you will continue to come in June and work to the best of my urgent interests, especially that you have diligently and highly recommended them to the councilman Lord Johan Gyllenstierna for him to arrange to bring them to a good promotion and that he in return has promised that on his return to Halmstad he will confer with the King about it by mouth and that he will do for my pleasure all that he ever can, which is so much dearer and more pleasant to me to learn, as I know from his well-known ability that he is most capable of its execution; and I certainly believe that he is so strong in justice as to thereby show his good will and inclination for me and that he will not neglect anything to procure me now, once and for all, the satisfaction which I am most justly entitled to and of which I have often been told and assured by the King in the strongest terms.
This is why I also graciously command you to always behave towards him in the best measure, to cultivate the same inclination he has given me and, as I have a special esteem for his person and I in this case rely heavily on his good promises and assistance, to assure him that I shall know to remember all that he will do and carry out for my welfare with gracious recognition, and I shall gratefully reciprocate and repay him on all possible occasions, whereby the Marquis (whose departure I have postponed for the sake of the marriage until just after the Easter holidays) shall further entertain and assure him on my behalf when he arrives there.
Regarding the proposal which is supposed to be worked to such an effect that, in rejection of my pretensions, I should thereby come to enjoy an annual and infallible income from France, I give you this in answer: that I, who with firm resolution and unshakable resolution never want to have the slightest interest to share with France, although I am less dependent on it in the smallest measure and I will therefore never consent to it, cannot but at the very least disapprove of the same project, and I tell you outright once and for all: non erit alterius qui suus esse potest.
The second proposal of the transmutation of Bremen pleases me beyond measure, but as my pretensions infallibly exceed its value more than half, far from it being able to stop my claim alone, and only to give me perfect satisfaction in all things necessary, it must be considered to use other safe means and an equally good addition above Bremen to replace the part of my pretensions that it does not have time to fulfill, so I myself have thought about the easiest way and with Sweden's least lack of measure and to that end to cast an eye on the principality of Zweibrücken, which, although it is of little import, as it also has little significance in truth, I would equally be content to receive together with Bremen, and to content myself with them both in the settlement of my aforementioned pretensions, as long as the King gives it to me under free permission to be sold, and as long as he would cede and hold the duchy of Bremen with perfect sovereignty during my entire lifetime.
I believe the King will accept that offer with so much less difficulty, as it is the most immediate and easiest proposal by which he can most obediently acknowledge and pay my claims, particularly as he (as is said) is still disposed to sell the said principality to the King of France; and for that reason I recommend you to give them a good taste of it at the appropriate place and to faithfully report as soon as possible what hope one can have about its implementation.
In the meantime, it is my gracious will and command that, in accordance with my previous orders, you earnestly ensure that I may be compensated without further delay for the proven and so long-expected 46,000 riksdalers according to the decree which the King has now made on the 29th of this past November, and that you make an effort on that highest to be able, upon the arrival of the Marquis, to give him all proper information about my affairs and to help the liquidation of the pretensions to the required accuracy and end. Whereby I graciously commend you to God's protection.
Xst. Alex.
Know that the project of the principality of Zweibrücken is a proposition to which, when one would want to consent, I will never accept it except on payment of three or four hundred thousand écus on the flap of my pecuniary pretensions, not even believing that it is worth so much at the highest price, for which it could be received. Settle yourself on that.
Andreas Galdenblad.
Above: Kristina.
.jpg)
Above: King Karl XI of Sweden.
Note: "non erit alterius qui suus esse potest" = "there will be no one else who can be his own."
No comments:
Post a Comment