Source:
Sveriges ridderskapets och adels riksdags-protokoll, 1652-1654, pages 294 to 297, Stockholm, Ivar Hæggströms Boktryckeri, 1873
The letter:
Stormechtigste Drottningh, Allernådigste Fru.
Såsom E. K. M:t för detta hafwer täcktz dem af oss, som här tillstädes wore, att opteckia sin fattade intention och resolution att affträda Rijkzens Regeringh och den att öfwerantwarda H. Kongl. Högheet Hertugh Carl Gustaff, wår nådigste Arffurste, medh begiäran att undfå deröfwer icke wårt rådh uthan wårt samtyckie, hwaropå dhe närwarande effter sitt ringa förståndh hafwa författadt sitt betänkiande, der hen gående, att dhe sådant orådeligit och ogiörligit funne, i anseende af dhe starka knutar och bandh, som E. K. M:t och Rijket sampt dess Stender och undersåter sammanhefftat hafwa, och icke lösas och lossnas kunne uthan begges eller ju ens dera brist och blasme, effter som det skriffteligen ähr författat och E. K. M:t genom någre wåre deputerade underdånigst öfwerantwardat wordet; Altså hafwer oss icke lijtet hugnadt den nådigste förklaringh, som E. K. M:t oss för några dagar sedan hafwer giöra låtet genom samma wåre deputerade, att E. K. M:t hafwer medh nåder genomläsedt wårt skrifftlige betänkiande, det gunstigt och wäl uptagit och uthtydt och sigh ändå så nådigt förklarat, det E. K. M:t icke af ogunst, misstroende eller föracht hafwer undanbögdt wårt rådh och det eij höra welat, uthan giordt det för wichtige orsaker skulldh, att effter det icke tiänar ehrlige Rådh och anstode sådant att råda och tillstyrkia, så wille E. K. M:t heller att det på sigh sielff än på oss skall ankomma, så att om det olyckiades, skall ingen skuld finnas hoos oss: Och der det befunnes wäl giordt, att det beröm billigt E. K. M:t allena motte anwexa, och att E. K. M:t i detta fallet sin förnembste reflexion på oss sampt wårt goda nampn och efftertaal fattat hadhe, förwissandes oss derjempte om sin allernådigste gunst och bewågenheet, och begierandes derhoos att wij till dess föreskrefne intention condescendera wille; Effter som ock till samma ende E. K. M:t oss samptligen hafwer allernådigst opålagdt att träda tillsamman, hwadh som passerat ähr hwar andre communicera, och öfwerläggia saken på nytt, och sij till huru hon beqwämbligest står att andraga och effectuera. Detta alt ähr af oss hörsambligen effterkommitt, och wij, så månge till detta möthet ähre wordne förskrefne och icke af laga förfall hindrade wordne, ändoch wij samptligen underskrefne alla hafwa stoor orsak att hugna oss der åth wij see E. K. M:t wårt trogne och wälmeente betenkiande gunstigt hafwa uptagit, och ingen wederwillie fattat der uthi att det löper emoth dess willie och fattade resolution, seendes mehra på wår rettrådige och uprichtige intention än något annatt; Så ock att E. K. M:t hafwer till wåre ringa persohners såsom des trogne Rådz och Tienares goda nampn och ryckte så wäl som på wår wälferdh sitt nådige öga, och icke welat tillåta att den någon fahra löpa måtte. Hwilket alt, ehuruwäl wår plicht dessföruthan ähr stoor, obligerar det lijkwäl oss så mycket starkare och högre att wara och blijfwa bekymbrade om dess höga nampn och wälferdh, och att icke någott måtte committeras, som anten funnes oskäligt, eller elliest kunde i någon måtto lända till E. K. M:tz och Fäderneslandzens förfångh, mehn, hinder eller skada.
Wij hafwe nu de novo lagdt saken öfwer hoos oss samptl. som underskrefne ståå, genomläsedt och wäl öfwerwägat det förre betänkiande, hwilket wij, som nu nyligen ähre här ankompne, icke mindre än dhe förrige, som betenkiandet författat hafwa, gilla i alle sine ordh och clausuler icke annorlunda eller mindre, än hade wij warit tillstädes och det sielfwe underskrefwet; Alldenstundh wij icke kunna afsij huruledes det starka båndet, som ähr emellan E. K. M:t och Rijket sampt Rijkzens Stender medh så många fasta knutar sammanbundet, skall medh ähran och uthan brist och efftertaal kunna lösas eller uprijfwas i E. K. M:tz lefwandes lijff, eller huru H. K. Högheet skall Rijket kunna anträda, för än Gudh sielf disponerar ordentligen deruthi, med mindre man blasmera will framfarne klooke och försichtige E. K. M:tz Förfäder, fordom Sweriges Konungar, som sådan förordningh medh moget rådh hafwa stadgat och icke uthan stor möda bracht till wäga; Der ock E. K. M:t behagade att besinna dhe öfrige inconvenientier, som i alle Regementzförandringar sigh ordinarie tilldraga och här sigh lära anspinna, kan skee flera än man här i hastigheet kan besinna, eller strax blijfwa warse, enkannerligen när Tu hufwuden lefwa i sin bästa ållder och hafwa hellssan, som hafwa burit en Chrona och fördt ett Scepter och swärdh, då ähr nepligen att twijfla, det man mehra beswär och farligheeter hafwer att förmoda uthi Rijket, än att man skall kunna finna rådh före, och heller framdeles sij dem inthett moverade, än att man sigh medh slijke extremiteter skulle gravera. Så ändoch wij uthi anseende aff all den gunst wij af E. K. M:t, förtijgandes den nåde oss aff dess höge Förfäder ähr wederfaren, undfånget hafwe; Så ock i anseende af dess gode och millde Regemente, som E. K. M:t hafwer öfwer oss och sine flere undersåter fördt i sin tijdh, oss gerna och godwilligt wille accommodera till dess allernådigste resolution, så frampt wij såge saken giörligh för E. K. M:t och Rijket, fäderneslandet nyttigt och icke skadeligit, H. Kongl. Höghet sielff och effterkommande Sweriges Konungar icke præjudicerligit, och för oss och Rijkzens Estat så skickat och wulit, att wij medh ähran och ett gott samweet samtyckia kunde till låssande af det båndet, som så solenniter sammanknept ähr. Men effter dy wij icke kunne afsij någon rettmetigh orsak till ett sådant consilium, och weta det hwarken nu eller i framtijden att kunna förswara; Ty komme wij på det underdånigste till E. K. M:t medh ödmiuk böön, det E. K. M:t wille bättre betänkia den saak och sättia den resolution afsijdes; kommandes allernådigst i hugh att Rijkzens Regeringh ähr E. K. M:t af Gudh förtrodd och opålagdh, och att tömberne böre wara dirigerade och styrde till administrationen och icke till depositionen. Hwarföre wij ock wisserligen förmoda och underdånigst bedia det E. K. M:t sådane tankar wille allernådigst afläggia och wedh Regementzbördan, effter sitt i sin lyckelige Chröningh giorde lyffte, continuera. På hwilket fall wij inthett twijfle på Gudz wälsignellse och goda lycko, och skole för wåre persohner alltidh gerna finnas willige och redebogne effter hwars och ens förmågo till det som E. K. M:t och Rijket kan lända till behagh, tiänst och wälståndh, bedjandes ännu ödmiukeligest att E. K. M:t will alltidh blijfwa wår allernådigste Drottningh, effter som wij i alla wåra lijffzdagar skole och wele wara och blijfwa
E. K. M:tz
Underdånige, trogne och
hörsame Tiänare
Peder Brahe.
Jacob De la Gardie.
Axell Oxenstierna.
Matthias Soop.
Erick Rynningh.
Johan Oxenstierna.
Knuth Posse.
Lars Kagg.
Fredrich Stenboch.
Tuhro Sparre.
Erick Gyllenstierna.
Sewedh Bååt.
Mag. De la Gardie.
Axell Lillie.
Åke UlfSparre.
Herman Flemmingh.
Gustaff Bielke.
Arffwedh Wittenbergh.
Johan Berendes.
With modernised spelling:
Stormäktigste Drottning, Allernådigste Fru,
Såsom Eders Kungliga Majestät förr detta haver täckts dem av oss som här tillstädes voro att upptäcka sin fattade intention och resolution att avträda Riksens regering och den att överantvarda Hans Kungliga Höghet hertig Karl Gustav, vår nådigste arvfurste, med begäran att undfå däröver icke vårt råd, utan vårt samtycke, varuppå de närvarande efter sitt ringa förstånd hava författat sitt betänkande därhän gående att de sådant orådligt och ogörligt funno, i anseende av de starka knutar och band som Eders Kungliga Majestät och Riket samt dess Ständer och undersåter sammanhäftat hava och icke lösas och lossnas kunne utan bägges eller ju ens dera brist och blam, eftersom det skriftligen är författat och Eders Kungliga Majestät genom några våra deputerade underdånigst överantvardat vordet, alltså haver oss icke litet hugnat den nådigste förklaring som Eders Kungliga Majestät oss för några dagar sedan haver göra låtit genom samma våra deputerade att Eders Kungliga Majestät haver med nåder genomläsit vårt skriftliga betänkande, det gunstigt och väl upptagit och uttytt och sig ändå så nådigt förklarat det Eders Kungliga Majestät icke av ogunst, misstroende eller förakt haver undanböjt vårt råd och det ej höra velat, utan gjort det för viktiga orsakers skull, att efter det icke tjänar ärliga råd och anstode sådant att råda och tillstyrka, så ville Eders Kungliga Majestät heller att det på sig själv än på oss skall ankomma, så att om det olyckades, skall ingen skuld finnas hos oss.
Och där det befunnes väl gjort att det beröm billigt Eders Kungliga Majestät allena måtte anväxa, och att Eders Kungliga Majestät i detta fallet sin förnämste reflexion på oss samt vårt goda namn och eftertal fattat hade, förvissandes oss därjämte om sin allernådigste gunst och bevågenhet, och begärandes därhos att vi till dess föreskrevna intention kondescendera ville, eftersom ock till samma ände Eders Kungliga Majestät oss samtligen haver allernådigst uppålagt att träda tillsamman vad som passerat är var andra kommunicera och överlägga saken på nytt, och se till huru hon bekvämligst står att andraga och effektuera.
Detta allt är av oss hörsamligen efterkommet, och vi så många till detta mötet äro vordna förskrevna och icke av laga förfall hindrade vordna, ändock vi samtligen underskrevna alla have stor orsak att hugna oss däråt vi se Eders Kungliga Majestät vårt trogna och välmente betänkande gunstigt hava upptagit och ingen vedervilje fattat däruti att det löper emot dess vilje och fattade resolution, seendes mera på vår rättrådiga och uppriktiga intention än något annat, så ock att Eders Kungliga Majestät haver till våra ringa personers såsom dess trogna Råds och tjänares goda namn och rykte såväl som på vår välfärd sitt nådiga öga och icke velat tillåta att den någon fara löpa måtte. Vilket allt, ehuruväl vår plikt dessförutan är stor, obligerar det likväl oss så mycket starkare och högre att vara och bliva bekymrade om dess höga namn och välfärd och att icke något måtte kommitteras som anten funnes oskäligt eller eljest kunde i någon måtto lända till Eders Kungliga Majestäts och Fäderneslandsens förfång, men, hinder eller skada.
Vi have nu de novo lagt saken över hos oss samtligen som underskrevna stå, genomläsit och väl övervägat det förra betänkande, vilket vi som nu nyligen äro här ankomna icke mindre än de förriga som betänkandet författat hava gilla[t] i alla sina ord och klausuler icke annorlunda eller mindre än hade vi varit tillstädes och det själva underskrivit. Alldenstund vi icke kunna avse huruledes det starka båndet som är emellan Eders Kungliga Majestät och Riket samt Riksens Ständer med så många fasta knutar sammanbundet skall med äran och utan brist och eftertal kunna lösas eller upprivas i Eders Kungliga Majestäts levandes liv, eller huru Hans Kungliga Höghet skall Riket kunna anträda, förrän Gud själv disponerar ordentligen däruti, medmindre man blamera vill framfarna kloka och försiktiga Eders Kungliga Majestäts förfäder, fordom Sveriges konungar, som sådan förordning med moget råd hava stadgat och icke utan stor möda bragt tillväga.
Där ock Eders Kungliga Majestät behagade att besinna de övriga inkonvenientier som i alla regementsförändringar sig ordinarie tilldraga och här sig lära anspinna kanske flera än man här i hastighet kan besinna eller strax bliva varse, enkannerligen när tu huvuden leva i sin bästa ålder och hava hälsan, som hava burit en krona och fört ett scepter och svärd, då är näppligen att tvivla det man mera besvär och farligheter haver att förmoda uti Riket än att man skall kunna finna råd före och heller framdeles se dem inte moverade än att man sig med slika extremiteter skulle gravera.
Så ändock vi uti anseende av all den gunst vi av Eders Kungliga Majestät, förtigandes den nåde oss av dess höga förfäder är vederfaren undfångit have, så ock i anseende av dess goda och milda regemente som Eders Kungliga Majestät haver över oss och sina flera undersåter fört i sin tid, oss gärna och godvilligt ville ackommodera till dess allernådigste resolution, såframt vi såge saken görlig för Eders Kungliga Majestät och Riket, Fäderneslandet nyttigt och icke skadligt, Hans Kungliga Höghet själv och efterkommande Sveriges konungar icke prejudicerligt, och för oss och Riksens stat så skicket och vulet att vi med äran och ett gott samvete samtycka kunde till lossande av det bandet som så solenniter sammanknäppt är. Men efterty vi icke kunne avse någon rättmätig orsak till ett sådant konsilium och veta det varken nu eller i framtiden att kunna försvara, ty komme vi på det underdånigste till Eders Kungliga Majestät med ödmjuk bön det Eders Kungliga Majestät ville bättre betänka den sak och sätta den resolution avsides, kommandes allernådigst ihåg att Riksens regering är Eders Kungliga Majestät av Gud förtrodd och uppålagd, och att tömmerna böre vara dirigerade och styrde till administrationen och icke till depositionen. Varföre vi ock visserligen förmoda och underdånigst bedja det Eders Kungliga Majestät sådana tankar ville allernådigst avlägga och vid regementsbördan efter sitt i sin lyckliga kröning gjorde löfte kontinuera.
På vilket fall vi inte tvivle på Guds välsignelse och goda lycko och skole för våra personer alltid gärna finnas villiga och redebogna efter vars och ens förmågo till det som Eders Kungliga Majestät och Riket kan lända till behag, tjänst och välstånd, bedjandes ännu ödmjukligast att Eders Kungliga Majestät vill alltid bliva vår allernådigste drottning, eftersom vi i alla våra livsdagar skole och vele vara och bliva
Eders Kungliga Majestäts
underdånige, trogne och
hörsamme tjänare
Per Brahe.
Jakob de la Gardie.
Axel Oxenstierna.
Matthias Soop.
Erik Ryning.
Johan Oxenstierna.
Knut Posse.
Lars Kagg.
Fredrik Stenbock.
Thure Sparre.
Erik Gyllenstierna.
Seved Bååth.
Magnus de la Gardie.
Axel Lillie.
Åke Ulfsparre.
Herman Fleming.
Gustaf Bielke.
Arvid Wittenberg.
Johan Berendes.
French translation (my own):
Très Puissante Reine,
Très Gracieuse Madame,
Comme il a déjà plu à Votre Majesté Royale de découvrir à ceux d'entre nous qui étaient présents ici son intention et sa résolution de démissionner du gouvernement du royaume et de le confier à Son Altesse Royale le duc Charles Gustave, notre très gracieux prince héréditaire, avec la demande que de recevoir non pas notre avis à ce sujet, mais notre consentement, sur quoi les personnes présentes, selon leur peu de compréhension, ont écrit leur rapport à l'effet qu'elles ont trouvé de telles choses déconseillées et impraticables, compte tenu des liens et des liens solides que Votre Majesté Royale et le Royaume et ses domaines et sujets sont liés et ne peuvent être déliés ou retirés sans la faute et le blâme des deux ou même de l'un d'entre eux.
Parce qu'il est écrit et docilement remis à Votre Majesté Royale par quelques-uns de nos adjoints, nous ne nous sommes donc pas un peu réjouis de l'explication la plus gracieuse que Votre Majesté Royale a laissé faire il y a quelques jours, par l'intermédiaire de nos mêmes adjoints, que Votre Majesté Royale a gracieusement lu notre considération écrite, l'a prise et l'a interprétée favorablement et bien, et pourtant Votre Majesté Royale a si gracieusement déclaré qu'elle n'avait pas rejeté notre avis ou ne voulait pas l'entendre par envie, méfiance ou mépris, mais qu'elle l'a fait pour des raisons importantes; que, parce qu'elle ne sert pas un avis honnête et qu'il conviendrait de conseiller et de renforcer de telles choses, Votre Majesté Royale a donc voulu qu'elle retombe sur elle-même plutôt que sur nous, afin que si elle ne réussissait pas, il n'y aurait pas de faute sur notre part.
Et où l'on trouverait bien fait que les justes éloges de Votre Majesté Royale seule devaient gagner, et qu'en l'occurrence Votre Majesté Royale avait porté sa plus noble réflexion sur nous ainsi que sur notre réputation et notre réputation, elle nous assure à la même temps de sa plus gracieuse faveur et de sa considération, et elle y a demandé que nous voulions condescendre à sa dite intention, puisque, aussi dans le même but, Votre Majesté Royale nous a très gracieusement enjoint à tous de nous réunir pour communiquer les uns avec les autres ce qui s'est passé et de considérer la question de nouveau, et de voir comment elle pourrait être présentée et effectuée le plus commodément.
Tout cela a été obéissamment respecté par nous, et tant d'entre nous ont été nommés à cette réunion et n'ont pas été empêchés par des absences légales. Bien que nous tous, soussignés, ayons de bonnes raisons de nous en réjouir, nous constatons que Votre Majesté Royale a reçu favorablement notre considération fidèle et bien intentionnée et n'y a montré aucune aversion qu'elle soit contraire à sa volonté et a pris la résolution, considérant notre intention juste et sincère plus que toute autre chose, aussi que Votre Majesté Royale a un œil gracieux sur le bon nom et la réputation de nos humbles personnes en tant que son fidèle Conseil et serviteurs, ainsi que sur notre bien-être, et qu'elle n'a voulu permettre à aucun danger de leur tomber dessus. Ce qui, bien que notre devoir soit grand d'ailleurs, nous oblige néanmoins tellement plus fortement et fortement à être et à rester préoccupés par son nom et son bien-être et que rien ne devrait être commis qui serait soit jugé déraisonnable ou qui pourrait autrement l'être dans quelque mesure que ce soit au préjudice, mal, entrave ou dommage de Votre Majesté Royale et de la Patrie.
Nous, soussignés, avons tous à nouveau discuté de la chose, lu attentivement et bien considéré la considération précédente, que nous qui sommes récemment arrivés ici, non moins que les précédents qui ont rédigé la considération, avons approuvé dans tous ses mots et clauses aucune différemment ou moins que si nous avions été présents et signés nous-mêmes. Parce que nous ne pouvons pas déterminer comment le lien fort entre Votre Majesté Royale, le Royaume et les États du Royaume, liés par tant de nœuds solides, pourra avec honneur, et sans rupture ni blâme, être dissous ou rompu pendant la vie de Votre Majesté Royale, ou comment Son Altesse Royale pourra succéder au Royaume, jusqu'à ce que Dieu lui-même y dispose convenablement, à moins que l'on veuille blâmer les progrès des ancêtres sages et prudents de Votre Majesté Royale, les anciens rois de Suède, qui ont établi un tel décret avec un conseil avisé et ne l'a pas fait sans beaucoup d'efforts.
Là aussi, il a plu à Votre Majesté Royale de considérer les autres inconvénients qui surviennent ordinairement dans tous les changements de règne et dont il surviendra peut-être plus ici qu'on ne peut penser ici à la hâte ou dont on ne peut prendre conscience immédiatement, surtout lorsque deux têtes vivent dans la force de l'âge et ont la santé, qui ont porté une couronne et porté un sceptre et une épée, alors il ne fait guère de doute qu'il faut anticiper plus de troubles et de dangers dans le Royaume que de pouvoir trouver conseil auparavant, et plutôt à l'avenir de les voir ne pas bouger que de se plaindre de telles extrémités.
Même ainsi, compte tenu de toutes les faveurs que nous avons reçues de Votre Majesté Royale, sans parler de la grâce que nous ont accordée ses grands ancêtres, nous avons fait l'expérience, ainsi que compte tenu du bon et aimable régiment que Votre Majesté Royale avait sur nous et sur elle plusieurs sujets en son temps, nous a volontairement et volontairement accommodés à sa résolution la plus gracieuse, tant que nous avons vu la question praticable pour Votre Majesté Royale et le Royaume, et bénéfique et non nuisible à la Patrie, non préjudiciable à Son Altesse Royale lui-même et les rois de Suède suivants, et si convenable pour nous et l'état du Royaume, ainsi la condition et la volonté avec lesquelles nous pourrions consentir avec honneur et bonne conscience au relâchement du lien qui est si solennellement attaché ensemble.
Mais parce que nous ne pouvions penser à aucune raison juste pour un tel conseil, et sachant que nous ne pouvions pas le défendre ni maintenant ni à l'avenir, nous nous sommes adressés très humblement à Votre Majesté Royale avec l'humble prière que Votre Majesté Royale préférerait considérer l'affaire et a mis sa résolution de côté, se souvenant très gracieusement que le gouvernement du royaume est confié et imposé à Votre Majesté Royale par Dieu, et que les rênes doivent être dirigées vers l'administration et non vers la déposition. C'est pourquoi nous supposons certainement et prions très humblement que Votre Majesté Royale veuille très gracieusement mettre de telles pensées de côté et continuer le fardeau royal, conformément à la promesse qu'elle a faite lors de son heureux couronnement.
Dans ce cas, nous ne doutons pas de la bénédiction et de la bonne chance de Dieu, et nous serons toujours disposés et prêts, pour nos personnes et selon la capacité de chacun de nous, pour ce qui peut être agréable et de service et de prospérité à Votre Majesté Royale et le Royaume, suppliant encore plus humblement que Votre Majesté Royale veuille toujours être notre Reine la plus gracieuse, parce que dans tous les jours de notre vie nous serons et voudrons être et rester
de Votre Majesté Royale
les humbles, fidèles et obéissants serviteurs,
Pierre Brahe.
Jacques de la Gardie.
Axel Oxenstierna.
Matthias Soop.
Eric Ryning.
Jean Oxenstierna.
Canute Posse.
Laurent Kagg.
Frédéric Stenbock.
Thure Sparre.
Eric Gyllenstierna.
Seved Bååth.
Magnus de la Gardie.
Axel Lillie.
Åke Ulfsparre.
Armand Fleming.
Gustave Bielke.
Arvid Wittenberg.
Jean Berendes.
English translation (my own):
Most Powerful Queen,
Most Gracious Lady,
As it has previously pleased Your Royal Majesty to discover to those of us who were present here your intention and resolution to resign the government of the realm and to entrust it to His Royal Highness Duke Karl Gustav, our most gracious Hereditary Prince, with the request that to receive not our advice on this, but our consent, whereupon those present, according to their little understanding, have written their report to the effect that they have found such things inadvisable and impracticable, in view of the strong bonds and ties which Your Royal Majesty and the Realm and your Estates and subjects have bound together and which cannot be untied and or be removed without the fault and blame of both or even one of them.
Because it is written and submissively handed over to Your Royal Majesty by some of our deputies, we have therefore not a bit rejoiced at the most gracious explanation that Your Royal Majesty let be made a few days ago, through our same deputies, that Your Royal Majesty has graciously read our written consideration, has taken and interpreted it favourably and well, and yet Your Royal Majesty has so graciously declared that you did not reject our advice or not want to hear it out of envy, mistrust or contempt, but that your did it for the sake of important reasons; that, because it does not serve honest advice and it would be proper to advise and strengthen such things, Your Royal Majesty therefore wanted it to fall on yourself rather than on us, so that if it did not succeed, there would be no fault on our part.
And where it would be found well done that the just praise Your Royal Majesty alone had to gain, and that in this case Your Royal Majesty had taken your noblest reflection on us as well as on our good name and reputation, you assure us at the same time of your most gracious favour and consideration, and you have requested therein that we condescend to your aforewritten intention, since, also to the same end, Your Royal Majesty has most graciously enjoined us all to come together to communicate with each other what has passed and to consider the matter afresh, and to see how it would be able to most conveniently be presented and effected.
All this has been obediently complied with by us, and so many of us have been appointed to this meeting and have not been prevented by lawful absences. Although all of us the undersigned have great reason to rejoice at it, we see that Your Royal Majesty has favourably received our faithful and well-meaning consideration and has shown no aversion therein that it runs contrary to your will and made resolution, looking upon our just and sincere intention more than anything else, also that Your Royal Majesty has a gracious eye on the good name and reputation of our lowly persons as your faithful Council and servants, as well as on our welfare, and you have not wanted to allow any danger to befall them. Which all, although our duty is great besides, nevertheless obliges us so much more strongly and highly to be and remain concerned about your high name and welfare and that nothing should be committed which would be either found unreasonable or which could otherwise be in any measure to the prejudice, harm, hindrance or damage of Your Royal Majesty and the Fatherland.
We, the undersigned, have all now again discussed the matter, read through and well considered the previous consideration, which we who have recently arrived here, no less than the previous ones who wrote the consideration, have approved in all its words and clauses no differently or less than if we had been present and signed it ourselves. Because we cannot determine how the strong bond between Your Royal Majesty, the Realm and the Estates of the Realm, bound together by so many firm knots, shall with honour, and without rupture and blame, be able to be dissolved or broken during Your Royal Majesty's lifetime, or how His Royal Highness shall be able to succeed to the Realm, until God Himself properly disposes therein, unless one wants to blame the progress of Your Royal Majesty's wise and prudent forefathers, the former Kings of Sweden, who established such a decree with mature counsel and brought it about not without great effort.
There, too, it has pleased Your Royal Majesty to consider the other inconveniences which ordinarily arise in all regnal changes and more of which will arise here, perhaps, than one can think of here in haste or immediately become aware of, especially when two heads live in their prime and have health, which have worn a crown and carried a scepter and sword, then it is hardly to be doubted that one has to anticipate more troubles and dangers in the Realm than that one should be able to find counsel before, and to rather in the future see them not moved than that one would complain about such extremities.
Even so, in view of all the favours we have received from Your Royal Majesty, to say nothing of the grace bestowed upon us by your high ancestors, we have experienced, as also in view of the good and kind regiment which Your Royal Majesty has had over us and your several subjects in your time, willingly and willingly accommodated us to your most gracious resolution, as long as we saw the matter practicable for Your Royal Majesty and the Kingdom, and beneficial and not harmful to the Fatherland, not prejudicial to His Royal Highness himself and the subsequent kings of Sweden, and so suitable for us and the state of the Realm, so the condition and will with which we could consent with honour and a good conscience to the loosening of the bond that is so solemnly fastened together.
But because we could not think of any just reason for such a council, and knowing that we could not defend it either now or in the future, we have most submissively come to Your Royal Majesty with the humble prayer that Your Royal Majesty would rather consider the matter and put your resolution aside, most graciously remembering that the government of the realm is entrusted to and imposed on Your Royal Majesty by God, and that the reins should be directed toward the administration and not to the deposition. Wherefore we certainly suppose and most submissively beg that Your Royal Majesty want to most graciously put such thoughts aside and continue the regnal burden, in accordance with the promise you made at your happy coronation.
In which case we do not doubt God's blessing and good luck, and we shall always be willing and ready, for our persons and according to the ability of each one of us, for what may be pleasing and of service and prosperity to Your Royal Majesty and the Realm, begging even more humbly that Your Royal Majesty always want to be our most gracious Queen, because in all the days of our lives we shall be and want to be and remain
Your Royal Majesty's
humble, faithful and obedient servants
Per Brahe.
Jakob de la Gardie.
Axel Oxenstierna.
Matthias Soop.
Erik Ryning.
Johan Oxenstierna.
Knut Posse.
Lars Kagg.
Fredrik Stenbock.
Thure Sparre.
Erik Gyllenstierna.
Seved Bååth.
Magnus de la Gardie.
Axel Lillie.
Åke Ulfsparre.
Herman Fleming.
Gustaf Bielke.
Arvid Wittenberg.
Johan Berendes.
,%20by%20S%C3%A9bastien%20Bourdon.JPG)
Above: Kristina.
No comments:
Post a Comment