Source:
Riksarkivet, pages 45 to 48 in K 21; Drottning Kristina; Handlingar rörande svenska konungar; Svenska regenters levnadsförhållanden, hov och egendomar; Kungliga arkiv
The 2,900th post on this blog!
The ceremonial:
Secundus Actus.
J medler tijdh försambla sig j Kÿrkian, alle de andre Ständerne, Prästerskapet, Krigzbefehlet, så månge der af icke äre af Adell, Borgerskapet och menige Allmogen och, och hwar tager sitt beskedde rum in j Kÿrkian, allenast at Erchiebispen, Bisparne och Superintendenterne samblas j Sacristian. När nu Processen först hinner till Kÿrkian, der stijger Erchiebispen med de andre Bisperne och Superintendenterne vthur Sacristian och Vth för Kÿrkiedören, ställandes sig på både sijdor, Erchiebispen framst med Hornet på högre sijdan, Bispen j LinKöping på Wänstre sijdan, och så de andre alternation på både sijdor, till att Vndfå Kongl. M:t och Ridderskapet går emellan dem in j Kÿrkian, med förb:te Process, och hwar sätter sig, och tager in sin tillordnade och tillförande anwiste platz, till deß Kongl. M:t wid Kÿrkioporten, trädandes vthur wagnen, och Vnder sin Himmel igen, Kommer emoth Kÿrkiedören, der de stannandes, som bära Regalierne, träder Bispen af LinKöping fram emoth H. K. M:t och säger: »Wälsignat wari han, som Kommer j Herrans nampn.« Och Biskopen af Schara lääs der uppå denne Bönen. »O Herre Himmelske Fader, du som weet, at ingen Menniskia förmå[r] af sin egen Krafft blifwa wäll beståndandes, giff nåden, att denne din tienarinna, hwilken du vtöfr ditt folk, till en Regent satt hafwer, må genom tin Guddomelige hielp, så stÿrkt warda, allom dem till tröst och hugnadt, som Hennes Regemente Vndergifne äre; Genom tin Son war Herre Jesum Christum Amen.«
När Bönen är läsen, träda Superintend:ne och Biskoperne fram ath Kÿrkian, 2 och 2 framför Rijkz Marskalken, och gå så in åth Choret, fram för Rijkzens Råd, föredelandes sig på både sijdor om Altaret, den ene, Biskopen af LinKöping, stannandes på den Högre sijdan, och den andre af Schara, stannandes på den andre sijdan, om Altaret, och så dhe andre alternatim en hoos annan,; Men Erchiebiskopen och de fäm Embeten, blifwa stående in för Kongl. M:t med Regalierne, in till deß H. K. M:t är Kommen j sin Stool, och hafr satt sig, då de med föreskrefne Ordning, träda till Altaret och där sättia och läggia Regalierne effter hwar andre, och j den Ordning som de borne äre. Kongl. M:t sätter sig på sin Stool, och de förordnade Åtta af Ridderskapet, hålla Himmelen till skifftes öffuer Kongl. M:t.
Sedan blifver H. K. M:t EnkieDrotningen beledsagad in j Choret, och träder j sin förordnade Stool och Såthe, och ett stÿcke der ifrån, Hertigh Adolphz Gemåhl, Greff Magni Gemåhl, och Fröken af Sultzbach Pfaltzgrefwinnan. Hans Furstl. Dürch. Generalissimus träder så i sin förordnade Stool, så träda och Gesandterne, sampt H. F. N. Pfaltzgrefwen Johan Casimir, hwar vthj Kÿrkian till sitt förordnade rum, och Rijksens Embetzmän och Råd träda j Kÿrkian j Stolerne, som dem tillordnade äre j Choret.
Biskoperne blifua framme j Choret wed Altaret, och för vthan deße blifue inge flere j Choret, än som de Åtta, som bära Himmelen till skifftes; Öffwer Cammar Herren, Hertig Adolph, Rijkz Stallmestaren, Rijkz Jagemestaren och 12 Cammar Herrar, som alle blifua stående på begge sijdor H. K. M:tz Stool. J medler tijd att detta alt således anställes, och Fruentimbret samblas j sine Stolar, och till sitt rum, blifuer det j Kÿrkian Musicerat och spelat på Orgerne, och så snart detta är skedt, och all richtigt, då stijger Biskopen i Strengnäs på Predikestolan, och gör der ett Kort taal, som denne Festivitet angår, och explicerer Korteligen den Texten etc. etc.
När det är förrättat, skall »Sÿmbolum« Siungas, eller »Troon« på Swenska, och der effter läsas Litanien.
Och så snart detta alt är ändat, då stijger Rijkz Marskalken, sampt med H Thure Sparre fram för Kongl. M:tz Stool, och samptl. Rijksens Råd träda effter H. M:tz Stool, och stijger Kongl. M:t opp af sin Stool, och beledsagad af Drotzeten på Högre sijdan, och af Cantzleren på Wänstre sijdan, föllier Marschalkerne in till Altaret, hwarest Marskalkerne stanna med stafrarne j sine händer, hwar på sin sijda, af Altaret, näst hoos Bisperne, och Rijksens Råd stanna näst effter Kongl. M:t twärt öfuer Choret, och baak för dem Rijkz Stallmestaren, Rijkz Jägemesteren och Cammar Herrarne.
Då tager Erchiebispen Kiortelen af Altaret och adsisterat och hulpin af Drotzen och Cantzleren, lägger den på Kongl. M:t, der på faller Kongl. M:t på sin Knä för Altaret, på en der till lagat Pall, och medh oprächte finger gör sin Edh på Bibelen, som sedwanligit är, och den blifuer Kongl. M:t förestaffwat af Rijkz Cantzleren.
När detta är skedt, då tager Erchiebispen Hornet och smör H. K. M:t j Ännet, på bröstet och på både Handlederne, och säger: »Den Alzmechtige ewige Gudh gifwe sin Helge Anda, som är den rätta glädienes Olio vthj Eder Siäl, hufwud och sinne, händer och Vpsåth, igenom hwilkens gåfwo J så mågen stÿra Landh och Rijke, att det må lända Gudh till ähra och Prijs, rätt och rättwijsan till stÿrkio, Land och Folk till godho.«
Sedan står Kongl. M:t opp, och sätter sig på en Stool för Altaret, när H. K. M:t är satt, då tager Erchiebiskopen Cronan af Altaret, och sätter på Kongl. M:tz hufvudh, säijandes: »Alzmechtige och Barmhertige Gudh, som Rijksens Chrono, hwilken Kongl. ähra och wÿrdning betÿder, Eder gifwit hafr, och vthj alle Kongl. och Christelige dÿgder så stÿrcker, att Land och Rijke må sig igenom Edert goda och Lÿckosammelige Regemente förKofra och förbättra, och att J effter detta timeliga och förgängelige Rijket, måge blifwa deelachtige af det som ewigt är, och där beKomma den Chronan som Gudh allom rättfärdigom lofwat, och j himmelen förwarat hafuer. Amen.«
J lijka måtto anammer Erchiebiskopen Spijran af Altaret, och andtwarder den Kongl. M:tt i händer, säijandes: »Alzmechtige Gudh, som Eder Fullmacht och Konungzligit wåld, hwilket medh Spijran betÿder förlänt hafuer, och befalladt, at J medh rättferdigheet Edert Folk Regera och dömma skole, han förläna Eder och nådena der till, på det J vthj Edert Regemente altid måge rätta Eder effter den ewige och Himmelske Konungen, Jesum Christum, om hwilken så skrifwit är: din Rijkes Spijra, är rättwijshetenes Spijran du elskar rättfärdigheeten, och hatar orättfärdigheeten, Genom din Son Wår Herre Jesum Christum, Amen.«
Strax der effter tager han Äplet, och antwarder det Kongl. M:t säijandes: »Gudh som Eder giort hafuer till en Fullmechtig och Regerande Drottning, öfuer detta lofl. Konunga Rijket, Swea och Götha, och deß tillÿdande land, förläne Eder sine fullKommelige Nåder, at J det och så mågen hålla med fulla macht, och j alle måtto förmehra och förbättra, honom till Prijs och ähra, Eder till berömmelse och Sweriges Män och detta Landet till mÿket gagn, sämia, fridh och eenigheet.«
Der på fölier Nÿkelen, som och Kongl. M:t öfuerantwardas af Erchiebiskopen wed effterfölliande Böön: »Gudh den Alzmechtigste, som E. K. M:t af sin Guddomelige försÿn, till denne Konung[z]l. Ähra ophögdt hafuer, gifwe E. K. M:t Nåden, at lijka som Man med Nÿkelen oplöser och igenslutar, förwarandes det gott är, och hwad skadeligit wara Kan, Vthslutandes, E. K. M:t på samma sätt, genom sin Höga Konungzl. macht och wålde, må igensluta Sweriges Rijkes Portar, för alle Kättare, fiender och otrogne, och åther för fattige och nödstälte, låthe E. K. M:tz nådePortar wara öpna med mÿcken mißKundsamheet, Barmhertigheet och Nåde.«
Sidst tager Erchiebiskopen Swärdet, och får det Kongl. M:t j handen, seijandes: »Gudh som Eder Swärdet befallat hafuer, att J här medh skole beskÿdda de gode och fromme, och de som medh späkt lefwa wele, och näpsa och straffa de wrångwijsa, som effter Lagh och rätt eij lefwa wele, eller och Eder med oskääl, antingen Eder sielfwe, eller Land Edert wele förderffwa, gifwe och Eder sin h. Nåd, att J alltijd mågen wara tröst, och wid ett gott och fritt mod, till att manligen strijda och vthrätta Eder befallning, Gudh och Hans Helige nampn till Prijs och Ähra, och Eder Vndersåtherne till Frid Frijheet, hugnadt och glädie, Jgenom Jesum Christum wår Herre Amen.«
När detta är skedt, och tekn gifwes af Rijkz Marskalken, då skole twenne Herhålder, stijga fram på Thronen, Lagerfeldt och Coijet, och Lagerfeldt talar och säger medh höga röst; »Nu är Drotning Christina Crönter Konung öfuer Swea och Götha Landom, och deß Vnderliggiande Provincier, och ingen annan.« Då ropar Heele Församblingen: »Gudh gifwe H. M:t långt lijff och lÿcka«, och derpå Musiceras och speelas på Orgarne, till samma ända.
Som detta alt är förrättat, då öfrantwarder Kongl. M:t Regalierne åth dem, som dem tillförende bore, hållandes allenast Chronan på Hufvudet, och Spijran i Handen, och stijger så med samma Process j sin Stool igen Vnder Himmelen, och Rijksens Råd stanna för K. M:t emoth Thronen, och de andre blifwa stående effter H. K. M:t, Och j medler tijdh Siungas. Och de som hålla Regalierne, stå näst fram för H. K. M:t mädan dett Siungas; Straxt der effter Psalmen är lÿchtat, träda åther både Marskalkerne, så och dee som bära Regalierne in på Thronen, fram för H. K. M:t och Drotzeten och Cantzleren gå på både sijdor, och de andre af Rijksens Råd, gå näst för Regalierne in på Thronen /: som stär [sic] näst för Chordören :/ och de som Regalierne bära stå på både sijdor om Stolen, och Kongl. M:t sätter sig på Stolen.
När nu H. K. M:t hafuer satt sig på Stolen, då träda fram j Choret både Marskalkerne, medh H. F. D:t Hertig Carl Gustaff, och en Härhold, Lagerfeldt säger, »Durchleuchtigste Högborne Furste och Herre H Carl Gustaff, Sweriges, Göthes och Wendes VthKorade Printz och Arfffurste, Pfaltzgreffwe wid Rein j Beijern, till Gülich, Clewe och Bergen Hertig etc. etc. Eders Kongl. Högheet träder opp till Kongl. M:t på Thronen, att göra H. K. M:t Eder troohetz Edh«; Då träder H. F. D:t in till Trappan, där då H. F. D:t träder fram, och faller på Knää in för Kongl. M:tz Stool på ett Hÿende dijt lagdt, och gör H. K. M:t sin Edh, effter den Form som man är förlijkt om, och staffwar Eden af Rijkz Cantzleren: När det är förrättat, gifuer Kongl. M:t H. F. D:t handen, och han träder näst till K. M:t widh wänstre handen.
Der effter ropar en Härhold, Lagerfeldt; »J gode Herrar och Rijksens Råd, träder fram, och görer H. K. M:t Eder Edh«; då stijger Drotzeten först fram, och faller på Knää på öfwerste Trappan, och stafuar Rijkz Cantzleren Honom Eden; der näst Marsken, Ammiralen; Sedan tager en annan af Rijksens Rådh, och stafwar Eden för Cantzleren, åther stafwar Cantzleren Eden för Skattmesteren, och så dem andre af Rijksens Råd, twenne eller trenne tillijka, effter hwar annan, till deß eller så länge, att raden är om, och altidh när hwar hafr giordt sin Edh, tager Kongl. M:t Honom j Hand, och der med träder Han åther j sitt ställe igen.
Moot detta will ändas, då träda Marskalkerne, så och Rijkz Marskalken med H Thure Sparre hwar j sin Ordning igen med Härholder, Trumpeter och Härpukar, så och alle andre, som till Kongl. M:t veneration och tienst opwachta, och hwar effter annan föra sin raad vthur Kÿrkian, på sätt och wijs såsom dhe ingångne äre, Och j medler tijd, alt detta Kommer j sin richtigheet, då sitter Kongl. M:t på sin Stool och Thron, wändandes sitt omsichte emoth Altaret. Då siungas »Te Deum Laudamus«, och när alt är färdigt, och alle men stå j den förre Ordningen, så träder Rijkz Marskalken vnder af Trappan, som weter åth Kÿrkiedören, och honom fölier Rijksens Råd effter, så de som bära Regalierne, näst för Kongl. M:t och [...] bär näst effter Kongl. Maij:t Baneret; Och effter dem Öffuer Cammar Herren, med dem andre, som gå omkring Thronen, och der träder j Ordning. Sedan föllier H. F. D:t med sin föllie; Och så Marskalken med dem der till deputerade in till H. M:t EnkieDrotningen sielf, beledsagad af Chur-Brandenburgiske Gesandten, och H. F. N. Hertig Johan Casimir, fölier effter, och så alt Fruentimbret effter hwart annat, och detta alt j samma Ordning, som de gingo j Kÿrkian, och på samma sätt, som de ginge och Komme neder, och samma wäg tilbakars, alt in till H. K. M:tz Cammar, j sin Cammar igen, hwarest Regalierne nedersättias på ett bord, till deß Måltijden blifwer.
Eliest måste Observeras, at när och så snart H. K. M:t med all fölliedt är inKommen j Kÿrkian, då skall alt Rÿtterijt och Rußtiensten på Norre sijdan om Kÿrkian, emellan Slotzbroon och Cantzlerens Huus dragar, och Vplandz Rÿttarne på Store Torget; Sedan skall Gvarden j sin Squadron föras på Norre sijdan näst Kÿrkian, och Vplandz Squadronen på Södre sijdan, emellan Kÿrkian och Drotzetens Huus.
När nu Cröningz Ceremonierne alle äre öfrståndne, och Kongl. Maij:t sig hafuer ifrå Altaret begifwit, och satt sig på sin Stool j Choret, och Härholderne hafwa af Thronen Kungiort, att Kongl. M:t Chrönt, som sagt är tillförende, då skall Rijkz Tÿgmesteren, eller någon annan å hans wägnar, gifwa tekn åth dem, som achta på j tree Chronor, och dädan först gifwas Lös; Och så swaras j sin rätta Ordning af Staden, Brunkebärg, SkepsHolmen, och så Kongl. M:tz Öhrlogskepp och alle andre, så af Rußtiensten, Vplandz Rÿttarne, Garden och Vplandz Knechterne gifwes Salvor hwar effter annan, och detta twå gånger effter hwart annat, och hwart dirigeras af sin Förman.
När och Salvorne äre gifne, så att hwar finnas j rättan tijdh på sitt ställe, och föreKommer all Confusion och Oordning. Men Borgerskapet blifuer stående på sitt förordnade rum och gathan, som de stogo och woro förordnade, när Kongl. M:t drogh neder j Kÿrkian, och der förrÿcht stå, till deß all Processen är förrättat, och alt Kommit på Slottet igen. Jcke skall heller någon Salva gifwas af Borgerskapet förr, än Kongl. M:t och heela Processen är inKommen på Slottet, och wagnerne äre till sin Orth igen. När och Kongl. M:t Kommer j KÿrkieDören, och går till sin wagn igen, så och på wägen åth Slottet, måste Räntmästaren rijda, och på både sijdhor Kasta vth Gull och Silfwermÿnt ibland Folket.
With modernised spelling:
Secundus actus.
Emellertid församla sig i kyrkan alla de andra Ständerna, prästerskapet, krigsbefälet, så många därav icke äro av adel, borgerskapet och meniga allmogen, och var tager sitt beskedda rum in i kyrkan, allenast att ärkebispen, bisparna och superintendenterna samlas i sakristian. När nu processen först hinner till kyrkan, där stiger ärkebispen med de andra bisperna och superintendenterna utur sakristian och ut för kyrkdörren, ställandes sig på båda sidor, ärkebispen framst med hornet på högre sidan, bispen i Linköping på vänstre sidan, och så de andra alternation på båda sidor, till att undfå Kungliga Majestät och ridderskapet går emellan dem in i kyrkan med förbemälte process, och var sätter sig och tager in sin tillordnade och tillförende anviste plats, till dess Kungliga Majestät vid kyrkoporten, trädandes utur vagnen och under sin himmel igen, kommer emot kyrkdörren, där de stannandes som bära regalierna.
Träder bispen av Linköping fram emot Hennes Kungliga Majestät och säger: »Välsignad vare han som kommer i Herrans namn.«
Och biskopen av Skara läs däruppå denna bönen: »O Herre himmelske Fader, Du som vet att ingen människa förmå[r] av sin egen kraft bliva väl beståndandes, giv nåden att denna Din tjänarinna, vilken Du utöver Ditt folk till en regent satt haver, må genom Din guddomliga hjälp så styrkt varda, allom dem till tröst och hugnad som hennes regemente undergivna äro. Genom Din Son var Herre Jesum Christum, amen.«
När bönen är läsen, träda superintenderna och biskoperna fram åt kyrkan, 2 och 2 framför Riksmarskalken, och gå så in åt koret, framför Riksens Råd, föredelandes sig på båda sidor om altaret, den ene, biskopen av Linköping, stannandes på den högre sidan, och den andre, av Skara, stannandes på den andra sidan om altaret, och så de andra alternatim en hos annan. Men ärkebiskopen och de fem ämbeten bliva stående inför Kungliga Majestät med regalierna intill dess Hennes Kungliga Majestät är kommen i sin stol och haver satt sig, då de med föreskrevna ordning träda till altaret och där sätta och lägga regalierna efter varandra, och i den ordning som de borna äro. Kungliga Majestät sätter sig på sin stol, och de förordnade åtta av ridderskapet hålla himmelen till skiftes över Kungliga Majestät.
Sedan bliver Hennes Kungliga Majestät änkedrottningen beledsagad in i koret och träder i sin förordnade stol och såte, och ett stycke därifrån hertig Adolfs gemål, greve Magni gemål, och fröken av Sulzbach, pfalzgrevinnan. Hans Furstliga Durchlauchtighet generalissimus träder så i sin förordnade stol, så träda ock gesanterna, samt Hans Furstliga Nåde pfalzgreven Johan Kasimir, var uti kyrkan till sitt förordnade rum, och Riksens ämbetsmän och Råd träda i kyrkan i stolarna som dem tillordnade äro i koret.
Biskoperna bliva framme i koret vid altaret, och förutan dessa blive inga flera i koret än som de åtta som bära himmelen till skiftes: överkammarherren, hertig Adolf, Riksstallmästaren, Riksjägemästaren och 12 kammarherrar, som alla bliva stående på bägge sidor Hennes Kungliga Majestäts stol. Emellertid att detta allt således anställes, och fruntimret samlas i sina stolar och till sitt rum, bliver det i kyrkan musicerat och spelat på orgerna; och så snart detta är skett och all riktigt, då stiger biskopen i Strängnäs på prädikestolan och gör där ett kort tal som denna festivitet angår och explicerar kortligen den texten, etc., etc.
När det är förrättat, skall »Symbolum« sjungas, eller »Tron« på svenska, och därefter läsas litanien.
Och så snart detta allt är ändat, då stiger Riksmarskalken, samt med herr Thure Sparre, framför Kungliga Majestäts stol, och samtliga Riksens Råd träda efter Hennes Majestäts stol, och stiger Kungliga Majestät upp av sin stol och, beledsagad av drotseten på högre sidan och av kanslern på vänstre sidan, följer marskalkerna intill altaret, varest marskalkerna stanna med stavrarna i sina händer, var på sin sida av altaret, näst hos bisperna, och Riksens Råd stanna näst efter Kungliga Majestät tvärt över koret, och bak för dem Riksstallmästaren, Riksjägemästeren och kammarherrarna.
Då tager ärkebispen kjorteln av altaret och, assisterad och hulpen av drotsen och kanslern, lägger den på Kungliga Majestät. Därpå faller Kungliga Majestät på sin knä för altaret, på en därtill lagad pall, och med uppräkte finger gör sin ed på Bibelen, som sedvanligt är, och den bliver Kungliga Majestät förestavad av Rikskanslern.
När detta är skett, då tager ärkebispen hornet och smör Hennes Kungliga Majestät i ännet, på bröstet och på båda handlederna och säger: »Den Allsmäktige, Evige Gud give sin Helge Ande, som är den rätta glädjennes olio uti Eder själ, huvud och sinne, händer och uppsått, igenom vilkens gåvo I så mågen styra land och rike, att det må lända Gud till ära och pris, rätt och rättvisan till styrko, land och folk till godo.«
Sedan står Kungliga Majestät upp och sätter sig på en stol för altaret. När Hennes Kungliga Majestät är satt, då tager ärkebiskopen kronan av altaret och sätter på Kungliga Majestäts huvud, sägandes: »Allsmäktige och Barmhärtige Gud, som Riksens Krono, vilken kungliga ära och vördning betyder, Eder givit haver och uti alla kungliga och kristliga dygder så styrker, att land och rike må sig igenom Edert goda och lyckosamliga regemente förkovra och förbättra, och att I efter detta timliga och förgängliga riket måge bliva delaktiga av det som evigt är och där bekomma den kronan som Gud allom rättfärdigom lovat och i himmelen förvarat haver. Amen.«
I lika måtto anammer ärkebiskopen spiran av altaret och antvarder den Kungliga Majestät i händer, sägandes: »Allsmäktige Gud, som Eder fullmakt och konungsligt våld, vilket med spiran betyder förlänt haver, och befallat att I med rättfärdighet Edert folk regera och döma skole, han förläne Eder ock nådena därtill, på det I uti Edert regemente alltid måge rätta Eder efter den evige och himmelske Konungen, Jesum Christum, om vilken så skrivit är: Din rikes spira är rättvishetennes spiran, du älskar rättfärdigheten och hatar orättfärdigheten. Genom Din Son vår Herre Jesum Christum, amen.«
Strax därefter tager han äpplet och antvarder det Kungliga Majestät, sägandes: »Gud, som Eder gjort haver till en fullmäktig och regerande drottning över detta lovliga konungariket, Svea och Göta, och dess tillydande land, förläne Eder sina fullkomliga nåder, att I det också mågen hålla med fulla makt och i alla måtto förmera och förbättra, honom till pris och ära, Eder till berömmelse och Sveriges män och detta landet till mycket gagn, sämja, frid och enighet.«
Därpå följer nyckeln, som ock Kungliga Majestät överantvardas av ärkebiskopen vid efterföljande bön: »Gud den Allsmäktigste, som Eders Kungliga Majestät av sin guddomliga försyn till denne konungsliga ära upphöjt haver, give Eders Kungliga Majestät nåden att likasom man med nyckeln upplöser och igenslutar, förvarandes det gott är och vad skadligt vara kan utslutandes, Eders Kungliga Majestät på samma sätt, genom sin höga konungsliga makt och vålde, må igensluta Sveriges Rikes portar för alla kättare, fiender och otrogna, och åter för fattiga och nödställta, låte Eders Kungliga Majestäts nådeportar vara öppna med mycken misskundsamhet, barmhärtighet och nåde.«
Sist tager ärkebiskopen svärdet och får det Kungliga Majestät i handen, sägandes: »Gud, som Eder svärdet befallat haver att I härmed skole beskydda de goda och fromma, och de som med späkt leva vele, och näpsa och straffa de vrångvisa som efter lag och rätt ej leva vele, eller ock Eder med oskäl antingen Eder själva eller land Edert vele fördärva, give ock Eder sin höga nåd att I alltid mågen vara tröst och vid ett gott och fritt mod till att manligen strida och uträtta Eder befallning, Gud och hans heliga namn till pris och ära, och Eder undersåtarna till frid, frihet, hugnad och glädje. Igenom Jesum Christum vår Herre, amen.«
När detta är skett och tecken gives av Riksmarskalken, då skola tvenne härolder stiga fram på tronen, Lagerfeldt och Coyet, och Lagerfeldt talar och säger med höga röst: »Nu är drottning Kristina krönter konung över Svea och Göta landom och dess underliggande provincier, och ingen annan!«
Då ropar hela församlingen: »Gud give Hennes Majestät långt liv och lycka!«, och därpå musiceras och spelas på orgarna, till samma ände.
Som detta allt är förrättat, då överantvarder Kungliga Majestät regalierna åt dem som dem tillförne buro, hållandes allenast kronan på huvudet och spiran i handen, och stiger så med samma process i sin stol igen under himmelen och Riksens Råd stanna för Kungliga Majestät emot tronen, och de andra bliva stående efter Hennes Kungliga Majestät, och emellertid sjungas.
Och de som hålla regalierna stå näst framför Hennes Kungliga Majestät medan det sjungas; straxt därefter psalmen är lyktad, träda åter både marskalkerna, så ock de som bära regalierna in på tronen, framför Hennes Kungliga Majestät och drotseten och kanslern gå på båda sidor, och de andra av Riksens Råd, gå näst för regalierna in på tronen (som står näst för kordörren) och de som regalierna bära stå på båda sidor om stolen, och Kungliga Majestät sätter sig på stolen.
När nu Hennes Kungliga Majestät haver satt sig på stolen, då träda fram i koret både marskalkerna med Hans Furstliga Durchlauchtighet hertig Karl Gustav, och en härold, Lagerfeldt, säger: »Durchlauchtigste, högborne furste och herre, herr Karl Gustav, Sveriges, Götes och Vendes utkorade prins och arvfurste, pfalzgreve vid Rhein i Bayern, till Gülich, Cleve och Bergen hertig, etc., etc. Eders Kungliga Höghet träder upp till Kungliga Majestät på tronen, att göra Hennes Kungliga Majestät Eder trohetsed.«
Då träder Hans Furstliga Durchlauchtighet in till trappan, där då Hans Furstliga Durchlauchtighet träder fram och faller på knä inför Kungliga Majestäts stol på ett hyende dit lagt och gör Hennes Kungliga Majestät sin ed, efter den form som man är förlikt om, och stavar eden av rikskanslern.
När det är förrättat, giver Kungliga Majestät Hans Furstliga Durchlauchtighet handen, och han träder näst till Kungliga Majestät vid vänstre handen.
Därefter ropar en härold, Lagerfeldt: »I goda herrar och Riksens Råd, träder fram och görer Hennes Kungliga Majestät eder ed.«
Då stiger drotseten först fram och faller på knä på överste trappan och stavar rikskanslern honom eden; därnäst marsken, amiralen; sedan tager en annan av Riksens Råd och stavar eden för kansleren, åter stavar kanslern eden för skattmästaren, och så dem andra av Riksens Råd, tvenne eller trenne tillika, efter varannan, till dess eller så länge att raden är om. Och alltid när var haver gjort sin ed, tager Kungliga Majestät honom i hand, och därmed träder han åter i sitt ställe igen.
Mot detta vill ändas, då träda marskalkerna, så ock riksmarskalken med herr Thure Sparre, var i sin ordning igen med härolder, trumpetter och härpukar, så ock alla andra som till Kungliga Majestät veneration och tjänst uppvakta och var efter annan föra sin rad utur kyrkan, på sätt och vis såsom de ingångna äro.
Och emellertid allt detta kommer i sin riktighet, då sitter Kungliga Majestät på sin stol och tron, vändandes sitt omsikte emot altaret. Då sjungas »Te Deum laudamus«, och när allt är färdigt och alle män stå i den förra ordningen, så träder riksmarskalken under av trappan, som vetter åt kyrkdörren, och honom följer Riksens Råd efter, så de som bära regalierna, näst för Kungliga Majestät och [...] bär näst efter Kungliga Majestät banneret.
Och efter dem överkammarherrn med dem andra som gå omkring tronen, och där träder i ordning. Sedan följer Hans Furstliga Durchlauchtighet med sin följe; och så marskalken med dem därtill deputerade intill Hennes Majestät änkedrottningen själv, beledsagad av kurbrandenburgiske gesanten, och Hans Furstliga Nåde hertig Johan Kasimir följer efter, och så allt fruntimret efter vartannat, och detta allt i samma ordning som de gingo i kyrkan och på samma sätt som de gingo och kommo neder, och samma väg tillbakars, allt intill Hennes Kungliga Majestäts kammare, i sin kammare igen, varest regalierna nedersättas på ett bord till dess måltiden bliver.
Eljest måste observeras att när och så snart Hennes Kungliga Majestät med all följet är inkommen i kyrkan, då skall allt rytteriet och rusttjänsten på norre sidan om kyrkan, emellan Slottsbron och kanslerns hus drager, och Upplands ryttarna på Stora Torget. Sedan skall garden i sin skvadron föras på norra sidan näst kyrkan och Upplands skvadronen på södra sidan emellan kyrkan och drotsetens hus.
När nu kröningsceremonierna alla äro överståndna och Kungliga Majestät sig haver ifrå[n] altaret begivit och satt sig på sin stol i koret, och härolderna hava av tronen kungjort att Kungliga Majestät krönt, som sagt är tillförne, då skall Rikstygmästeren, eller någon annan å hans vägnar, giva tecken åt dem som akta på i Tre Kronor, och dädan först givas lös, och så svaras i sin rätta ordning av staden, Brunkeberg, Skeppsholmen, och så Kungliga Majestäts örlogskepp och alla andra, så av rusttjänsten, Upplands ryttarna, garden och Upplands knektarna givas salvor var efter annan, och detta två gånger efter vart annat, och vart dirigeras av sin förman.
När ock salvorna äro givna, så att var finnas i rättan tid på sitt ställe och förekommer all konfusion och oordning. Men borgerskapet bliver stående på sitt förordnade rum och gatan, som de stogo och voro förordnade när Kungliga Majestät drog neder i kyrkan och där förrykt stå till dess all processen är förrättad och allt kommet på slottet igen. Icke skall heller någon salva givas av borgerskapet förrän Kungliga Majestät och hela processen är inkommen på slottet och vagnarna äro till sin ort igen.
När ock Kungliga Majestät kommer i kyrkedörren och går till sin vagn igen, så ock på vägen åt slottet, måste räntmästaren rida och på både sidor kasta ut gull- och silvermynt ibland folket.
French translation (my own):
Le deuxième acte.
En attendant, tous les autres États, le clergé, les commandants militaires, car beaucoup d'entre eux ne sont pas de la noblesse, la bourgeoisie et le petit peuple, se réuniront dans l'église, et chacun prendra sa place désignée dans l'église. Seuls l'archevêque, les évêques et les surintendants se réuniront dans la sacristie. Maintenant, lorsque la procession arrivera pour la première fois à l'église, l'archevêque sortira avec les autres évêques et surintendants de la sacristie et sortira par la porte de l'église, debout des deux côtés, l'archevêque devant avec le vase sur le côté droit, l'évêque de Linköping sur le côté gauche, puis les autres alternativement des deux côtés, afin de recevoir Sa Majesté Royale et la noblesse alors qu'ils entrent entre eux dans l'église avec ladite procession. Et chacun s'assiéra et prendra sa place assignée et désignée jusqu'à ce que Sa Majesté Royale arrive à la porte de l'église, descende de la voiture et se remette sous son baldaquin, et se dirige vers la porte de l'église, où se tiendront ceux qui portent les insignes.
L'évêque de Linköping s'avancera vers Sa Majesté Royale et dira: «Béni soit celui qui vient au nom du Seigneur.»
Et l'évêque de Skara lira alors cette prière: «Ô Seigneur, Père céleste, vous qui savez qu'aucun homme ne peut exister par sa propre force, accordez la grâce que cette votre serviteuse, que vous avez établi comme régente sur votre peuple, puisse, par votre aide divine, être ainsi fortifiée, pour la consolation et la joie de tous ceux qui sont soumis à son règne. Par votre fils, Notre Seigneur Jésus-Christ, amen.»
A la lecture de la prière, les surintendants et les évêques s'avanceront vers l'église, 2 et 2 devant le grand maréchal, puis ils entreront dans le chœur, devant le Conseil du Royaume, en se séparant de part et d'autre de l'autel, l'un, l'évêque de Linköping, restant du côté supérieur, et l'autre, celui de Skara, restant de l'autre côté de l'autel, et ainsi les autres alterneront entre eux. Mais l'archevêque et les cinq fonctionnaires doivent rester debout devant Sa Majesté Royale avec les insignes jusqu'à ce que Sa Majesté Royale soit venue à sa chaise et se soit assise; puis, dans l'ordre prescrit, ils iront à l'autel et là ils s'assiéront et placeront les insignes l'un après l'autre, et dans l'ordre où ils sont portés. Sa Majesté Royale s'assiéra sur sa chaise, et les huit hommes nommés de la noblesse tiendront le baldaquin à tour de rôle au-dessus de Sa Majesté Royale.
Ensuite, Sa Majesté Royale la reine douairière sera escortée dans l'église et ira à sa chaise et siège désignés, et, à peu de distance de là, l'épouse du duc Adolphe, l'épouse du comte Magnus, et Mademoiselle de Sulzbach, la comtesse palatine. Son Altesse Royale le généralissime se rendra ensuite à son fauteuil désigné, ainsi que les envoyés, ainsi que Sa Grâce le comte palatin Jean Casimir; ils entreront dans l'église et à leurs places désignées, et les fonctionnaires et le Conseil du Royaume entreront dans l'église et iront aux sièges qui leur sont assignés dans le chœur.
Les évêques resteront devant le chœur à l'autel, et à part ceux-ci il n'y aura plus dans le chœur que les huit qui porteront le baldaquin à tour de rôle: le premier chambellan, le duc Adolphe, le grand écuyer, le grand veneur, et 12 chambellans, qui resteront tous debout des deux côtés du fauteuil de Sa Majesté Royale. En attendant, pendant que tout cela se fait ainsi, et pendant que les dames se rassemblent sur leurs chaises et vont à leurs places, il y aura de la musique dans l'église et l'orgue sera joué; et dès que cela sera fait et que tout sera comme il se doit, alors l'évêque de Strängnäs montera à la chaire, et là il prononcera un bref discours qui concerne cette fête et expliquera brièvement ce texte, etc., etc.
Lorsque cela est fait, «Symbole», ou «Tron» en suédois, sera chanté, puis la litanie sera lue.
Et dès que tout cela sera terminé, alors le grand maréchal, avec M. Thure Sparre, ira devant le fauteuil de Sa Majesté Royale, et tout le Conseil du Royaume viendra après le fauteuil de Sa Majesté, et Sa Majesté Royale se lèvera debout de sa chaise et, accompagnés du grand drost du côté droit et du grand chancelier du côté gauche, les maréchaux suivent à côté de l'autel, où ils resteront avec les bâtons à la main, chacun de son côté du l'autel, à côté des évêques, et le Conseil du Royaume resteront à côté de Sa Majesté Royale directement de l'autre côté du chœur, et derrière eux le grand écuyer, le grand veneur et les chambellans.
Ensuite, l'archevêque prendra la robe de l'autel et, assisté et aidé par le grand drost et le grand chancelier, il la placera sur Sa Majesté Royale. Ensuite, Sa Majesté Royale s'agenouillera devant l'autel, sur un tabouret préparé pour elle, et d'un doigt levé, elle prêtera serment sur la Bible, comme il est de coutume, et Sa Majesté Royale sera conduite par le grand chancelier.
Lorsque cela sera fait, alors l'archevêque prendra le vase et oindra Sa Majesté Royale sur le front, sur la poitrine et sur les deux poignets, et dira: «Que le Dieu Tout-Puissant et éternel déverse son Esprit Saint, qui est la bonne huile de la joie, dans votre âme, votre tête et votre esprit et dans vos mains et vos entreprises, par le don desquels vous puissiez gouverner si bien le pays et le royaume que ce soit à la gloire et à la louange de Dieu, que vous régnez pour le droit et la justice, pour la force du pays, et pour le bien du peuple.»
Ensuite, Sa Majesté Royale se lèvera et s'assiéra sur une chaise devant l'autel. Lorsque Sa Majesté Royale sera assise, l'archevêque prendra la couronne sur l'autel et la placera sur la tête de Sa Majesté Royale, en disant: «Le Dieu Tout-Puissant et Miséricordieux, qui vous a donné la Couronne du Royaume, ce qui signifie l'honneur et la révérence royals, et qui vous fortifie dans toutes les vertus royales et chrétiennes, confirme ainsi que, par votre bon et heureux règne, la Patrie et le Royaume peuvent prospérer et s'améliorer, et qu'après ce royaume temporel et périssable, vous pouvez participer à celui qui est éternel, et là vous obtiendrez la couronne que Dieu a promise et gardée pour tous les justes dans les cieux. Amen.»
De la même manière, l'archevêque prendra le sceptre de l'autel et le mettra dans les mains de Sa Majesté Royale, en disant: «Dieu Tout-Puissant, qui vous a donné l'autorité et le pouvoir royal, qui est signifié par le sceptre, et qui a ordonné que vous gouvernez et jugez votre peuple avec justice, qu'il vous accorde aussi des grâces, afin que, dans votre règne, vous vous conformiez toujours au Roi éternel et céleste, Jésus-Christ, à propos duquel il est écrit: «Le sceptre de ton royaume est le sceptre de la justice, vous aimez la justice et détestez l'injustice. Par votre Fils, notre Seigneur Jésus-Christ, amen.»»
Immédiatement après, il prendra l'orbe et le remettra à Sa Majesté Royale en disant: «Que Dieu, qui a fait de vous une reine toute-puissante et dirigeante sur ce louable royaume des Suédois et des Goths et sur ses terres obéissantes, vous accorde son grâces parfaites, afin que vous puissiez aussi la tenir avec toute sa puissance et l'augmenter et l'améliorer dans toutes les mesures, pour sa louange et sa gloire, pour votre renommée et celle des hommes suédois, et pour le grand bénéfice, l'harmonie, la paix et l'unité de cette pays.»
Suivra ensuite la clé, qui sera aussi remise à Sa Majesté Royale par l'archevêque lors de la prière suivante: «Que Dieu Tout-Puissant, qui a élevé Votre Majesté Royale, par sa divine providence, à cet honneur royal, accorde à Votre Majesté Royale la grâce à, tout comme on ouvre et ferme avec une clé, de préserver ce qui est bon et d'exclure ce qui est nuisible. Que Votre Majesté Royale de la même manière, par votre haute puissance royale et votre autorité, ferme les portes du Royaume de Suède à tous hérétiques, ennemis et infidèles, et rouvre-les aux pauvres et aux nécessiteux. Que les portes de la grâce de Votre Majesté Royale soient ouvertes avec beaucoup de miséricorde et de grâce.»
Enfin, l'archevêque prendra l'épée et la mettra dans la main de Sa Majesté Royale, en disant: «Que Dieu, qui vous a recommandé l'épée, vous accorde de protéger par la présente les bons, les pieux et ceux qui vivent sobrement, et de punir ceux qui ne veulent pas vivre conformément à la loi et à la justice, ou qui veulent même sans raison vous corrompre vous-même ou corrompre votre pays, qu'il vous accorde aussi sa haute grâce pour que vous soyez toujours une consolation et que vous combattiez et portiez avec virilité exécute ton commandement avec un bon et libre courage, pour la louange et la gloire de Dieu et de son saint nom, et pour la paix, la liberté, l'abondance et la joie de tes sujets. Par Jésus-Christ notre Seigneur, amen.»
Lorsque cela sera fait et qu'un signe sera donné par le maréchal, alors deux hérauts viendront sur le trône, Lagerfeldt et Coyet, et Lagerfeldt prendra la parole et dira d'une voix forte: «La reine Christine est maintenant couronnée roi des terres des Suédois et les Goths et leurs provinces, et personne d'autre!»
Alors toute la congrégation criera: «Que Dieu accorde à Sa Majesté longue vie et bonheur!», puis la musique sera jouée et les orgues seront jouées, dans le même but.
Lorsque tout cela sera fait, alors Sa Majesté Royale remettra les insignes à ceux qui les ont portés, ne gardant que la couronne sur sa tête et le sceptre dans sa main, puis elle ira avec le même processus à nouveau à sa chaise sous le baldaquin, et le Conseil du Royaume se tiendra devant Sa Majesté Royale vers le trône, et les autres resteront debout derrière Sa Majesté Royale, et il y aura des chants entre-temps.
Et ceux qui détiennent les insignes se tiendront à côté de Sa Majesté Royale pendant qu'il est chanté; immédiatement après la fin du psaume, les deux maréchaux entreront à nouveau, ainsi que ceux portant les insignes, vers le trône, devant Sa Majesté Royale; et le grand drost et le grand chancelier iront des deux côtés, et les autres du Conseil du Royaume iront à côté des insignes et vers le trône (qui se tiennent à côté de la porte du chœur), et ceux qui portent les insignes se tiendront de chaque côté du fauteuil, et Sa Majesté Royale s'assiéra sur le fauteuil.
Lorsque Sa Majesté Royale s'assiéra sur la chaise, les deux maréchaux, avec Sa Sérénité le duc Charles Gustave, s'avanceront dans le chœur, et un héraut, Lagerfeldt, dira: «Sérénissime Prince et Seigneur, le bien-né seigneur Charles Gustave, prince élu et prince héréditaire des Suédois, Goths et Vandales, comte palatin du Rhin en Bavière, duc de Juliers, Clèves et Bergen, etc., etc. Votre Altesse Royale montera auprès de Sa Majesté Royale sur le trône de prêter à Sa Majesté Royale sa serment d'allégeance.»
Ensuite, Sa Sérénité ira à l'escalier, où il s'avancera alors et s'agenouillera devant la chaise de Sa Majesté Royale sur un oreiller posé là, et il prêtera serment à Sa Majesté Royale, selon la forme convenue, et le grand chancelier le conduira dans le serment.
Lorsque cela sera fait, Sa Majesté Royale donnera sa main à Sa Sérénité, et il se placera à côté de Sa Majesté Royale sur le côté gauche.
Puis un héraut, Lagerfeldt, criera: «Vous bons messieurs et Conseil du Royaume, avancez et prêtez serment à Sa Majesté Royale.»
Ensuite, le grand drost se lèvera le premier et s'agenouillera sur la plus haute marche, et le grand chancelier le conduira dans le serment; puis le grand maréchal et le grand amiral; puis un autre membre du Conseil du Royaume prêtera serment et conduira le grand chancelier dans le serment. Ensuite, le grand chancelier guidera le grand trésorier dans le serment, puis les autres du Conseil du Royaume, deux ou trois en même temps, l'un après l'autre, jusqu'à ou jusqu'à ce que la ligne soit terminée. Et toujours lorsqu'un homme aura prêté serment, Sa Majesté Royale le prendra par la main, et il reprendra ainsi sa place.
Vers cette fin, les maréchaux entrent, ainsi que le grand maréchal avec M. Thure Sparre, chacun dans leur ordre avec des hérauts, des trompettistes et des tambours, ainsi que tous les autres qui vénéreront et serviront Sa Majesté Royale, et l'un après l'autre, ils conduiront leur ligne hors de l'église, de la même manière qu'ils y sont entrés.
Et pendant que tout cela se passe, Sa Majesté Royale s'assiéra alors sur sa chaise et son trône, tournant son regard vers l'autel. Puis le «Te Deum laudamus» sera chanté, et quand tout sera terminé et que tous les hommes seront debout dans l'ordre précédent, le grand maréchal descendra de l'escalier face à la porte de l'église, et le Conseil du Royaume le suivra, puis ceux qui portent les insignes, à côté de Sa Majesté Royale et [...] porteront la bannière à côté de Sa Majesté Royale.
Et après eux, le chambellan en chef avec les autres qui feront le tour du trône, et là ils entreront en ordre. Puis suivra Sa Sérénité avec son entourage, puis le grand maréchal avec eux délégué à côté de Sa Majesté la reine douairière elle-même, accompagné de l'envoyé de l'électeur de Brandebourg, et Sa Grâce le duc Jean Casimir suivra, et puis toutes les dames, l'une après l'autre, et tout cela dans le même ordre qu'elles sont entrées dans l'église et dans le même sens qu'elles sont allées et descendues, et le même chemin de retour, jusqu'à la chambre de Sa Majesté Royale à nouveau, après quoi les insignes seront déposés sur une table jusqu'à la fin du repas.
Cependant, il faut observer que lorsque et dès que Sa Majesté Royale et toute la suite auront quitté l'église, tous les chevaliers et la cavalerie serviront du côté nord de l'église, entre le Slottsbron et la maison du grand chancelier, tirera, et les cavaliers d'Uplande sur Stora Torget. Ensuite, la garde de leur escadron doit être amenée du côté nord à côté de l'église et l'escadron d'Uppland du côté sud entre l'église et la maison du grand drost.
Maintenant, lorsque les cérémonies de couronnement sont terminées et que Sa Majesté Royale a quitté l'autel et s'est assise sur sa chaise dans le chœur, et que les hérauts ont annoncé du trône que Sa Majesté Royale a été couronnée, comme il a été dit, alors le grand maître de l'artillerie, ou quelqu'un d'autre en son nom, doit signaler à ceux qui sont de garde aux Trois Couronnes. Et de là, la première salve sera tirée puis répondue, dans l'ordre approprié de la ville, de Brunkeberg, de Skeppsholmen, puis des navires de guerre de Sa Majesté Royale et de tous les autres, puis, par le service de cavalerie, les cavaliers d'Uplande, la garde et les soldats de l'Uplande, il y aura des salves tirées, l'une après l'autre, et celles-ci deux fois l'une après l'autre, et selon les directives de leur contremaître.
C'est alors que les salves sont données, afin que chacun soit au bon moment à sa place et que toute confusion et désordre soient évités. Mais la bourgeoisie restera debout dans l'espace et la rue qui lui sont assignés, tels qu'ils se tenaient et étaient assignés lorsque Sa Majesté Royale est descendue sur l'église, et ils resteront là jusqu'à ce que toute la procession soit terminée et que tout soit de retour au château. Aucune salve ne devra être tirée par la bourgeoisie avant que Sa Majesté Royale et tout le cortège ne soient arrivés au château et que les carosses ne soient retournées à leur place.
Lorsque Sa Majesté Royale entre aussi par la porte de l'église et retourne à sa carrosse, comme aussi sur le chemin du château, le maître des loyers doit chevaucher et jeter des pièces d'or et d'argent parmi les gens des deux côtés.
English translation (my own):
The second act.
In the meantime, all the other Estates, the clergy, the military commanders, as many of them are not of the nobility, the bourgeoisie and the common people, will gather in the church, and each will take his appointed place in the church. Only the Archbishop, the bishops and the superintendents will gather in the sacristy. Now, when the procession first reaches the church, the Archbishop will go with the other bishops and superintendents out of the sacristy and out the church door, standing on both sides, the Archbishop in front with the vessel on the right side, the Bishop of Linköping on the left side, and then the others alternately on both sides, so as to receive Her Royal Majesty and the nobility as they enter between them into the church with the aforementioned procession. And each will sit down and take his assigned and appointed place until Her Royal Majesty arrives at the church gate, steps out of the carriage and under her baldaquin again, and comes towards the church door, where those bearing the regalia will be standing.
The Bishop of Linköping will step forward to Her Royal Majesty and say: "Blessed be he who cometh in the name of the Lord."
And the Bishop of Skara will then read this prayer: "O Lord, heavenly Father, Thou who knowest that no man can exist by his own strength, grant the grace that this Thy servant, whom Thou hast appointed as a ruler over Thy people, may through Thy divine help be so strengthened, for the consolation and joy of all those who are subject to her rule. Through Thy Son, Lord Jesus Christ, amen."
When the prayer is read, the superintendents and bishops will come forward to the church, 2 and 2 in front of the Grand Marshal, and then they will enter the choir, in front of the Council of the Realm, separating themselves on both sides of the altar, the one, the Bishop of Linköping, staying on the higher side, and the other, that of Skara, staying on the other side of the altar, and so the others will alternate with each other. But the Archbishop and the five officials are to remain standing before Her Royal Majesty with the regalia until Her Royal Majesty has come to her chair and sat down; then, in the prescribed order, they will go to the altar and there they will sit and place the regalia one after the other, and in the order in which they are borne. Her Royal Majesty will sit on her chair, and the appointed eight men of the nobility will hold the baldaquin in shifts over Her Royal Majesty.
Then Her Royal Majesty the Dowager Queen will be escorted into the church and will go to her appointed chair and seat, and, a little way from there, Duke Adolf's wife, Count Magnus's wife, and the Lady of Sulzbach, the Countess Palatine. His Royal Highness the Generalissimo will then go to his appointed chair, so will the envoys, as well as His Royal Grace, Count Palatine Johan Kasimir; they will go into the church and to their appointed places, and the officials and Council of the Realm will enter the church and go to the seats assigned to them in the choir.
The bishops will remain in the front of the choir at the altar, and apart from these there will be no more in the choir than the eight who will carry the baldaquin in shifts: the chief chamberlain, Duke Adolf, the Grand Equerry, the Grand Huntsman, and 12 chamberlains, all of whom will remain standing on both sides of Her Royal Majesty's chair. In the meantime, while all this is thus done, and while the ladies gather in their chairs and go to their places, there will be music in the church and the organ will be played; and as soon as this is done and everything is as it should be, then the Bishop of Strängnäs will come up to the pulpit, and there he will make a short speech that concerns this festivity and briefly explains that text, etc., etc.
When that is done, "Symbolum", or "Tron" in Swedish, is to be sung, and then the litany will be read.
And as soon as this is all over, then the Grand Marshal, together with Lord Thure Sparre, will go in front of Her Royal Majesty's chair, and all the Council of the Realm will come after Her Majesty's chair, and Her Royal Majesty will get up from her chair and, accompanied by the Grand Steward on the right side and by the Grand Chancellor on the left side, the marshals follow next to the altar, where they will stay with the staves in their hands, each on their side of the altar, next to the bishops, and the Council of the Realm will stay next to Her Royal Majesty directly across the choir, and behind them the Grand Equerry, the Grand Huntsman, and the chamberlains.
Then the Archbishop will take the robe from the altar and, assisted and helped by the Grand Steward and the Grand Chancellor, he will place it on Her Royal Majesty. Then Her Royal Majesty will kneel before the altar, on a stool prepared for her, and with one raised finger, she will swear her oath on the Bible, as is customary, and Her Royal Majesty will be led by the Grand Chancellor.
When this is done, then the Archbishop will take the vessel and anoint Her Royal Majesty on the forehead, on the chest and on both wrists, and say: "May the Almighty, Eternal God pour His Holy Spirit, which is the right oil of joy, into your soul, head and mind and into your hands and undertakings, through whose gift may you rule country and kingdom so well that it may be to the glory and praise of God, that you rule for right and justice, for the strength of the country, for the good of the people."
Then Her Royal Majesty will stand up and sit on a chair before the altar. When Her Royal Majesty is seated, then the Archbishop will take the crown from the altar and place it on Her Royal Majesty's head, saying: "The Almighty and Merciful God, who hath given you the Crown of the Kingdom, which means royal honour and reverence, and which strengthens you in all royal and Christian virtues, so confirmeth that, through your good and happy reign the Fatherland and the kingdom may prosper and improve, and that, after this temporal and perishable kingdom, you may partake of the one which is eternal; and there you shall obtain the crown which God has promised and kept for all the righteous in Heaven. Amen."
In the same way, the Archbishop will take the scepter from the altar and put it into Her Royal Majesty's hands, saying: "Almighty God, who hath given you authority and royal power, which is signified by the scepter, and who hath commanded that you rule and judge your people with righteousness, may he also bestow upon you the graces thereto, so that in your reign you may always conform to the eternal and heavenly King, Jesus Christ, about whom it is written: 'The scepter of Thy kingdom is the scepter of justice, Thou lovest righteousness and hatest unrighteousness. Through Thy Son our Lord Jesus Christ, amen.'"
Immediately afterwards, he will take the orb and give it to Her Royal Majesty, saying: "May God, who hath made you an all-powerful and ruling Queen over this laudable kingdom of the Swedes and Goths and its obedient lands, grant you his perfect graces, so that you may also hold it with full power and in every measure increase and improve it, for His praise and glory, for your fame and that of Swedish men, and for the great benefit, harmony, peace and unity of this country."
Then will follow the key, which will also be given to Her Royal Majesty by the Archbishop during the subsequent prayer: "May God Almighty, who hath elevated Your Royal Majesty, by His divine providence, to this royal honour, grant Your Royal Majesty the grace to, just as one opens and closes with a key, preserve what is good and exclude what is harmful. May Your Royal Majesty in the same way, through your high royal power and authority, close the gates of the Kingdom of Sweden to all heretics, enemies and infidels, and open them again to the poor and needy. May Your Royal Majesty's gates of grace be open with much mercy and grace."
Finally, the Archbishop will take the sword and put it into Her Royal Majesty's hand, saying: "May God, who hath commended to you the sword, grant that you may herewith protect the good, the pious and those who live soberly, and punish those who do not want to live in accordance with law and justice, or who even want without reason to corrupt either you yourself or your country. May He also give you His high grace that you may always be a consolation and to virilely fight and carry out your command with a good and free courage, for the praise and glory of God and His holy name, and for the peace, freedom, abundance and joy of your subjects. Through Jesus Christ our Lord, amen."
When this is done and a sign is given by the Marshal, then two heralds will come to the throne, Lagerfeldt and Coyet, and Lagerfeldt will speak and say in a loud voice: "Queen Kristina is now crowned King of the lands of the Swedes and Goths and their appertaining provinces, and no one else!"
Then the whole congregation will shout: "God grant Her Majesty long life and happiness!", and then music will be played and the organs will be played, to the same end.
When all this is done, then Her Royal Majesty will hand over the regalia to those who carried them, keeping only the crown on her head and the scepter in her hand, and then she will go with the same process to her chair again under the baldaquin, and the Council of the Realm will stand before Her Royal Majesty towards the throne, and the others will remain standing behind Her Royal Majesty, and there will be singing in the meantime.
And those holding the regalia will stand next to Her Royal Majesty while it is sung; immediately after the psalm is finished, both the marshals will enter again, as well as those carrying the regalia, towards the throne, in front of Her Royal Majesty; and the Grand Steward and the Grand Chancellor will go on both sides, and the others of the Council of the Realm will go next to the regalia and towards the throne (which stand next to the choir door), and those carrying the regalia will stand on either side of the chair, and Her Royal Majesty will sit on the chair.
When Her Royal Majesty sits on the chair, then both the marshals, with His Princely Serenity Duke Karl Gustav, will come forward in the choir, and a herald, Lagerfeldt, will say: "Most Serene, High-Born Prince and Lord, Lord Karl Gustav, elected Prince and Hereditary Prince of the Swedes, Goths and Vandals, Count Palatine of the Rhine in Bavaria, Duke of Gülich, Cleves and Bergen, etc., etc. Your Royal Highness will go up to Her Royal Majesty on the throne to swear to Her Royal Majesty your oath of allegiance."
Then His Princely Serenity will go to the staircase, where he will then come forward and kneel before Her Royal Majesty's chair on a pillow laid there, and he will swear the oath to Her Royal Majesty, according to the form agreed upon, and the Grand Chancellor will lead him in the oath.
When it is done, Her Royal Majesty will give her hand to His Princely Serenity, and he will step next to Her Royal Majesty on the left side.
Then a herald, Lagerfeldt, will call out: "Ye good gentlemen and Council of the Realm, come forward and take your oath to Her Royal Majesty."
Then the Grand Steward will rise first and kneel on the top step, and the Grand Chancellor will lead him in the oath; then the Grand Marshal and the Grand Admiral; then another of the Council of the Realm will take the oath and lead the Grand Chancellor in the oath. Then the Grand Chancellor will guide the Grand Treasurer in the oath, and then the others of the Council of the Realm, two or three at the same time, one after the other, until or until the line is over. And always when one man has taken his oath, Her Royal Majesty will take him by the hand, and he will thus take his place again.
Towards this end of this, then the marshals enter, and also the Grand Marshal with Lord Thure Sparre, each in their order again with heralds, trumpeters and drummers, as well as all others who will give veneration and service to Her Royal Majesty, and one by one they will lead their line out of the church, in the same way as they entered.
And while all this goes on, Her Royal Majesty will then sit on her chair and throne, turning her gaze towards the altar. Then the "Te Deum laudamus" will be sung, and when everything is finished and all the men are standing in the previous order, the Grand Marshal will descend from the stairs facing the church door, and the Council of the Realm will follow him, then those carrying the regalia, next to Her Royal Majesty and [...] will carry the banner next to Her Royal Majesty.
And after them the Chief Chamberlain with the others who will walk around the throne, and there they will come into order. Then will follows His Princely Serenity with his entourage, and then the Grand Marshal with them deputed next to Her Majesty the Dowager Queen herself, accompanied by the envoy of the Elector of Brandenburg, and His Princely Grace Duke Johan Kasimir will follow, and then all the ladies, one after the other, and all this in the same order as they came into the church and in the same way as they went and came down, and the same way back, all the way to Her Royal Majesty's chamber again, whereupon the regalia will be placed on a table until the meal is over.
In the meantime, it must be observed, that when and as soon as Her Royal Majesty and all the retinue have left the church, all the knights and the cavalry service on the north side of the church, between the Slottsbron and the Grand Chancellor's house, will draw, and Uppland's horsemen on Stora Torget. Then the guard in their squadron must be brought on the north side next to the church and the Uppland squadron on the south side between the church and the Grand Steward's house.
Now, when the coronation ceremonies are all over and Her Royal Majesty has left the altar and sat down on her chair in the choir, and the heralds have announced from the throne that Her Royal Majesty has been crowned, as has been said, then the Grand Master of the Artillery, or someone else on his behalf, shall signal to those who are on guard at Tre Kronor, and from thence the first salvo will be fired and then answered in proper order from the city, Brunkeberg, Skeppsholmen, and then from Her Royal Majesty's warships and all the others, then, by the cavalry service, Uppland's horsemen, the guard and the Uppland knights, there will be fired salvos, one after the other, and these twice after each other, and as directed by their foreman.
This is when the salvos are given, so that each will be at the right time in its place and all confusion and disorder will be prevented. But the bourgeoisie will remain standing in their assigned space and street, as they stood and were assigned when Her Royal Majesty descended on the church, and they will stand there until the whole procession is completed and everything is back at the castle. Nor shall any salvo be fired by the bourgeoisie until Her Royal Majesty and the whole procession have arrived at the castle and the carriages have returned to their place.
When Her Royal Majesty also enters through the church door and goes to her carriage again, as also on the way to the castle, the Rent Master must ride and throw out gold and silver coins among the people on both sides.
Above: Kristina.
No comments:
Post a Comment