Article on Elis Essen-Möller's opinion of Kristina, in "Björneborgs Tidning" newspaper, year 1937

Source:

Drottning Christina: man eller kvinna?, article written for Björneborgs Tidning, issue 67, page 4, issue of Friday, August 20, 1937; original at the Finnish National Library (Kansalliskirjasto/Nationalbiblioteket)

https://digi.kansalliskirjasto.fi/sanomalehti/binding/1960384?term=Drottning&term=Christina&term=drottning&term=Christinas&term=drottningen&term=drottningens&page=4

Björneborgs Tidning, 20.08.1937 no 67, s. 4 https://digi.kansalliskirjasto.fi/sanomalehti/binding/1960384 Kansalliskirjaston Digitaaliset Aineistot

The article:

Drottning Christina.

—

MAN ELLER KVINNA?

Den högt ansedde gynekologen, professor Elis Essen-Möller har i dagarna utgivit ett arbete ”Drottning Christina” med underrubriken ”En människostudie ur läkaresynpunkt”. Han lämnar däri ett synnerligen intressant bidrag till förståelsen av drottning Christinas omstridda personlighet.

Det har sina sidor att försöka komma under fund med de människors egenart, vilka spelat en roll i det historiska händelseförloppet. Man har deras egna uttalanden i den mån dessa äro bevarade i oförvanskad form, deras anteckningar och brev att lita till som kommentarer till deras handlingar. Människor giva sig emellertid aldrig oförbehållsamt i tal eller skrift. Deras ord stå alltid i någon mån under inflytande av tanken på den eller dem, om skola taga del av orden. Ingen dödlig är fullt på det klara med de drivkrafter, som bestämma hans handlingar eller det krafternas samspel i det undermedvetna vars resultat utkristalliserar sig hans åsikter. Om man ur en persons skrifter och brev försöker rekonstruera hans personlighet, inlåter man sig på ett företag vanskligare än det att rekonstruera de urtidsdjur, om vilkas benstomme förstenade rester därav lämna besked. Den levande organismen är alltid något mera än den stomme, som uppbär den. I ännu högre grad än om det yttre händelseförloppet gäller om de människor vilka varit medspelande däri Goethes ord:

”Die Zeiten der Vergangenheit

Sind uns ein Buch mit sieben Siegeln.”

Drottning Christina utgör minst av allt ett undantag från denna regel. Hon faller utanför det vardagligas ram både våd levnadsöde och personlighet angår. Hon har bedömts olika, allt efter bedömarens egna förutsättningar. Varje porträtt vittnar om konstnärens såväl som om modellens egenart. De flesta som tecknat drottningens bild skulle kanske i självrannsakningens stund kunna säga: »så jag målat, ty så roat mig att måla.»

Elis Essen-Möller har betraktat Christina ur gynekologens synpunkt. Hans tes är att drottningen tillhört de inters*xuellas skara. Hennes könskaraktär har varit vacklande. Han stöder sin tes på uttalanden av samtida, vilka framhållit hennes karlavulna väsen, hennes grova röst och hennes förkärlek för karlkläder och karlmaner. Granskningen av hennes porträtt röjer också, menar förf., en inters*xuell typ. Några av dem giva intryck av den förgrämdhet, vars byte dessa abnorma människor [sic] gärna bliva. Andra, särskilt den ofta reproducerade koppargravyren från Nürnberg 1662, visa den skeva gestalt som också är karakteristisk för de inters*xuella.

Det viktigaste argumentet hämtar förf. från drottningens egna anteckningar. Hon omförmäler att de vid hennes moders förlossning deltagande barnmorskorna togo fel på hennes kön och meddelade konungen att hans drottning nedkommit med ett gossebarn. Misstaget vill Christina förklara därmed att hon vid födelsen var starkt hårbevuxen och skrek med grov röst. Att fruntimmerna skulle ha rättat sig bara efter detta, när de alla hade klart för sig, vilken ofantlig vikt som lades vid det nyfödda barnets kön, är uteslutet. Någon missbildning måste ha förelegat och vilselett dem. Häremot strider icke att när misstaget skulle rättas, bar konungens syster barnet till honom på så sätt att han med egna ögon kunde övertyga sig om huru saken förhöll sig. Den närmast till hands liggande förklaringen på detta prinsessan Catharinas tillvägagångssätt synes vara den, att hon ville låta konungen se att misstaget var förklarligt. Och man har mycket svårt att komma ifrån att det måste ha så varit. ”Utan att vara absolut bevisande, talar alltså beskrivningen”, säger förf., ”i den riktning, att de delar av Christinas kropp, som här ifrågakomma, vid födelsen erbjudit en avvikelse från det normala [sic] av sådan art, att den givit anledning till förväxling av könet.”

Härmed sammanställer förf. de bekanta orden i Christinas dagbok, där hon tackar Gud för att ingen av hennes köns svagheter ”fått inrymme i min själ, som Du genom Din Nåd gjort alldeles manlig, äfven som det öfriga af min kropp”.

Man kan icke undandraga sig det intrycket att Essen-Möller bevisar sin tes i den mån den kan bevisas. Att Christina vid mogen ålder verkligen förälskade sig i en man, kardinal Azzolino, strider icke däremot. Hur detta kärleksförhållande utgestaltat sig, är icke känt. Det lär ju icke tillhöra sällsyntheterna att än den ena än den andra könskaraktären betonas starkare hos dessa blandningstyper.

Om man antager att den tes, Essen-Möller förfäktar, är riktig, får onekligen mycket i Christinas handlingssätt sin förklaring. Hennes tronavsägelse framstår som en direkt följd av hennes oförmåga att ingå äktenskap och skänka landet tronarvingar. Hennes övergång till katolicismen blir en följd av nödtvånget att leva i länder, där den romerska kyrkan härskade. Delvis kunna kastningarna i hennes lynne kanske härledas av dubbelheten i hennes natur.

Författaren har också ägnat drottningens personlighet en moralisk värdering, vars utslag väcker en del gensagor. Jämförelsen mellan Christinas och La Rochefoucaulds aforismer utfaller icke till hennes nackdel. Där de påminna om varandra, röjer sig i hennes ord lejonklon på ett annat sätt än i hans. De uttalanden, som förf. i övrigt lägger henne till last göra ett helt annat intryck. Det är en inre myndighet, en suveränitet i hennes ord, som äro kungliga alltigenom. Det är en fråga om tycke och smak, men det förefaller som om Essen-Möller mätte Christina med en måttstock, som icke räcker till. Att välvist mästra den människan har sina vådor.

Författaren har i varje fall lämnat ett bidrag till diskussionen om Christinas personlighet, som icke torde kunna förbigås. Vad historikerna av facket komma att säga om hans argumentering, är en annan fråga.

English translation (my own):

Queen Christina.

—

MAN OR WOMAN?

The highly regarded gynecologist, Professor Elis Essen-Möller, has recently published a work, "Drottning Christina", with the subtitle "En människostudie ur läkaresynpunkt". In it, he makes a particularly interesting contribution to the understanding of Queen Kristina's controversial personality.

There are advantages to trying to understand the character of the people who have played a role in the course of historical events. We have their own statements, insofar as they have been preserved in unadulterated form, and their notes and letters to rely on as comments on their actions. However, people never show themselves unreservedly in speech or writing. Their words are always, to some extent, influenced by the thoughts of the person or people who will hear them. No mortal is fully aware of the driving forces that determine his actions or the interaction of forces in the subconscious, the result of which is the crystallisation of his opinions. If we try to reconstruct a person's personality from his writings and letters, we are embarking on an undertaking more difficult than that of reconstructing the prehistoric animals about whose skeletons fossilised remains provide information. The living organism is always something more than the skeleton that supports it. To an even greater extent than the external course of events, Goethe's words apply to the people who were involved in it:

"Die Zeiten der Vergangenheit

Sind uns ein Buch mit sieben Siegeln."

["The times of the past

Are a closed book to us."]

Queen Kristina is the least of all an exception to this rule. She falls outside the framework of the everyday, both in terms of her life and her personality. She has been judged differently, depending on the judge's own circumstances. Each portrait testifies to the artist's as well as the model's unique character. Most of those who have drawn the Queen's portrait could perhaps say in a moment of self-examination: "so I painted, because I enjoyed painting so much."

Elis Essen-Möller has considered Kristina from the point of view of a gynecologist. His thesis is that the Queen belonged to the inters*xual group. Her s*xual character was wavering. He supports his thesis on statements by contemporaries, who have emphasised her masculine nature, her coarse voice and her preference for men's clothing and men. The author believes that an examination of her portraits also reveals an inters*xual type. Some of them give the impression of the embitteredness to which these abnormal people [sic] gladly become the prey. Others, especially the often reproduced copper engraving from Nuremberg in 1662, show the crooked figure that is also characteristic of inters*xuals.

The author draws the most important argument from the Queen's own notes. She recounts that the midwives who attended her mother's delivery made a mistake about her sex and informed the King that his Queen had given birth to a boy-child. Kristina thus explains the mistake by saying that, at the time of her birth, she was heavily covered in hair and screamed in a coarse voice. It is impossible that the ladies would have corrected themselves only after this when they were all aware of the enormous importance attached to the sex of the newborn child. Some deformity must have been present and misled them. This does not contradict the fact that when the mistake was to be corrected, the King's sister carried the child to him in such a way that he could see with his own eyes how the matter was. The most obvious explanation for Princess Katarina's approach seems to be that she wanted to show the King that the mistake was understandable. And it is very difficult to avoid the fact that this must have been the case. "Without being absolutely conclusive, the description thus suggests", says the author, "that the parts of Kristina's body in question at her birth exhibited a deviation from normality [sic], of such a nature that it gave rise to confusion over her sex."

The author hereby compiles the familiar words in Kristina's diary, where she thanks God that none of the weaknesses of her sex "have been allowed to enter my soul, which You have made completely masculine, through Your grace, even like the rest of my body".

One cannot help but get the impression that Essen-Möller proves his thesis to the extent that it can be proven. The fact that Kristina really fell in love with a man, Cardinal Azzolino, at a mature age does not contradict this. How this love affair developed is not known. It is not uncommon for one sex [gender?] characteristic to be emphasized more strongly in these mixed types.

If one assumes that the thesis advocated by Essen-Möller is correct, much in Kristina's actions is undoubtedly explained. Her abdication appears to be a direct consequence of her inability to marry and provide the country with heirs to the throne. Her conversion to Catholicism is a consequence of the necessity of living in countries where the Roman Church ruled. The shifts in her disposition can perhaps be partly derived from the duality of her nature.

The author has also given the Queen's personality a moral assessment, the results of which arouse some controversy. The comparison between Kristina's and la Rochefoucauld's aphorisms does not turn out to her disadvantage. Where they resemble each other, her words reveal a lion's claw in a different way than in his. The statements that the author otherwise accuses her of making give a completely different impression. There is an inner authority, a sovereignty in her words, which are royal throughout. It is a matter of opinion and taste, but it seems as if Essen-Möller measured Kristina with a yardstick that is not sufficient. To master that person well has its dangers.

The author has, in any case, made a contribution to the discussion of Kristina's personality, which should not be ignored. What the historians of the profession will say about his argument is another question.

Note: Björneborg is the Swedish name for the Finnish city of Pori. It is the regional capital of Satakunta and is located on the west coast of the country, on the Gulf of Bothnia.