Source:
Christinaforskningen, article written for Historisk Tidskrift för Finland, issue 4, pages 220 to 221, issue of January 1, 1932; original at the Finnish National Library (Kansalliskirjasto/Nationalbiblioteket)
Historisk Tidskrift för Finland, 01.01.1932 no 1, s. 220-221 https://digi.kansalliskirjasto.fi/aikakausi/binding/917293 Kansalliskirjaston Digitaaliset Aineistot
The review:
Christina
-forskningen.
Senaste år utgav Curt Weibull ett arbete benämnt Drottning Christina, studier och forskningar (256 s., Natur och kultur o. Söderström & Co). I förf:s framställning ter sig Christinas utveckling klar och konsekvent, blott alltför konsekvent, ville man nästan säga. I första kapitlet om »Carl Gustaf och tronföljdsfrågan» låter förf. framför allt tanken på faran av aristokratiens seger över kungamakten vid en tronledighet bestämma den unga drottningens handlande, efter det hon insett omöjligheten att förena sitt öde med kusinens. Skickligt utnyttjar hon de ofrälses missnöje för att tvinga riksrådet att gå med på hennes plat att utse Carl Gustaf till tronföljare. Tronavsägelsen åter blir en konsekvens av hennes katolska övertygelse, som inte tillåter henne att behålla sin faders krona. Dröjsmålet med hennes offentliga övergång efter tronavsägelsen beror på Christinas önskan att ekonomiskt trygga sin ställning, för den händelse Sverige ville undandraga henne underhållsländerna på grund av hennes anslutning till katolicismen. Christinas hållning under hennes första vistelse i Rom och på hennes resa till Frankrike ger anledning till en på speciella arkivstudier grundad framställning, däri den fransk-spanska maktkampens i Italien inflytande på drottningens hållning ingående skildras. Christina behärskas i Weibulls framställning av en stark ansvarskänsla. Den låter henne först skaffa Carl Gustaf tronföljden, och därefter bringar den henne till tronavsägelsen. Hennes religiösa uppfattning präglas av ett djupt sanningskrav och en stark religiös känsla, som aldrig låter henne förfalla till otro. — Som varit att vänta, har Weibulls bok uppkallat till motkritik. Nils Ahnlund har sålunda i en uppsats i Personhistorisk Tidskrift 1931, h. 3—4 angående Drottning Kristinas tronavsägelse (s. 196—214) fört planerna på tronavsägelsen tillbaka ända till 1646, då någon tanke på ett religionsskifte ännu inte hade vaknat hos drottningen. Han tror, att det i själva verket är drottningens motvilja för att ingå det av nationen önskade äktenskapet, som låter tanken på tronavsägelsen först framträda. Tanken på ett trosskifte har sedan verkat som ett förstärkande motiv för tronavsägelsen. Också framdragas bevis för att Christina senare än Weibull ansett, känt sig tveksam i fråga om trosskiftet. På flere andra punkter bestrider Ahnlund den framställning Weibull givit. I (Dansk) Historisk Tidskrift 1932, h. 1 inför C. O. Bøggild-Andersen en kritisk artikel Dronning Christina (s. 92—106), som i väsentliga punkter upptager liknande tankegångar som Ahnlund. Därutöver framhåller kritikern, att Christina i handling alls inte visade sig vara den ansvarsmedvetna drottning till vilken Weibull vill göra henne. Hennes egen finanspolitik är i o. f. s. en dementi härav. Likaså hennes av Weibull omnämnda plan att med kejsarens hjälp tilltvinga sig fördelar mot Sverige. Det framhålles ytterligare, att man måste räkna med en viss abnormitet hos Kristina, att de förklenande uppgifterna om hennes sedliga vandel inte kunna avfärdas blott som skvallerhistorier, därtill kommo de från alltför olika håll, och att hennes motvillighet för ett giftermål främst bottnade i ett psykiskt-fysiskt förhållande. För Christinas sedliga förvillelser framdragas uppgifter ur danska källor i brev från den danske gesanten i Stockholm Peder Juel och från Korfitz Ulfelds dotter. För hennes bristande sinnesjämvikt hänvisas till hennes ofta besynnerliga uppträdande.
English translation (my own):
Kristina research.
Last year, Curt Weibull published a work entitled Drottning Christina, studier och forskningar (256 p., Natur och kultur and Söderström & Co.). In the author's presentation, Kristina's development appears clear and consistent, only too consistent, one would almost say. In the first chapter on "Karl Gustav and the question of the succession", the author primarily lets the idea of the danger of the aristocracy's victory over the monarchy in the event of a vacancy of the throne determine the young Queen's actions, after she has realised the impossibility of uniting her fate with that of her cousin. She skillfully exploits the discontent of the commoners to force the Council of the Realm to agree to her plan to appoint Karl Gustav as heir to the throne. The abdication in turn becomes a consequence of her Catholic convictions, which do not allow her to keep her father's crown. The delay in her public transition after the abdication is due to Kristina's desire to secure her position financially, in case Sweden wanted to deprive her of the dependent countries because of her adherence to Catholicism. Kristina's attitude during her first stay in Rome and on her trip to France gives rise to a presentation based on special archival studies, in which the influence of the Franco-Spanish power struggle in Italy on the Queen's attitude is described in detail. Kristina is dominated in Weibull's presentation by a strong sense of responsibility. This first allows her to obtain Karl Gustav's succession to the throne, and then it brings her to the abdication. Her religious views are characterised by a deep demand for truth and a strong religious feeling, which never allows her to fall into unbelief. —
As expected, Weibull's book has provoked counter-criticism. Nils Ahnlund has thus, in an essay in Personhistorisk Tidskrift 1931, h. 3-4 regarding Drottning Kristinas tronavsägelse (pp. 196—214), traced the plans for the abdication back to 1646, when any thought of a change of religion had not yet awakened in the Queen. He believes that it is in fact the Queen's reluctance to enter into the marriage desired by the nation that allows the idea of abdication to emerge in the first place. The idea of a change of religion has since acted as a reinforcing motive for the abdication. Evidence is also presented that Kristina felt hesitant about the change of religion later than Weibull believed. On several other points, Ahnlund disputes the presentation given by Weibull.
In (Dansk) Historisk Tidskrift 1932, p. 1, C. O. Bøggild-Andersen introduces a critical article Dronning Christina (pp. 92-106), which in essential points takes up similar lines of thought as Ahnlund. In addition, the critic emphasises that Kristina in action did not at all prove to be the responsible queen that Weibull wants to make her. Her own financial policy is, in fact, a denial of this. Likewise her plan mentioned by Weibull to force advantages on Sweden with the help of the Emperor. It is further emphasized that one must take into account a certain abnormality in Kristina, that the disparaging information about her moral conduct cannot be dismissed as mere gossip stories; moreover, they came from too different sources; and that her reluctance to marry was primarily based on a psychological-physical circumstance. For Kristina's moral lapses, information is provided from Danish sources in letters from the Danish ambassador in Stockholm, Peder Juel, and from Corfitz Ulfeldt's daughter. For her lack of mental balance, reference is made to her often bizarre behaviour.
No comments:
Post a Comment