Excerpt on Kristina from article on Nordic female figures in the modern consciousness, written by Alexander Öhquist for "Vår Kvinnor" magazine, year 1924

Source:

Nordiska kvinnogestalter i det moderna medvetandet, article written by Alexander Öhquist for Våra Kvinnor, issue 10-11, page 221, issue of May 26, 1924; original at the Finnish National Library (Kansalliskirjasto/Nationalbiblioteket)

https://digi.kansalliskirjasto.fi/aikakausi/binding/779013?term=drottning&term=Kristina&term=drottningen&term=Kristinas&page=7

Våra Kvinnor, 26.05.1924 no 10-11, s. 221 https://digi.kansalliskirjasto.fi/aikakausi/binding/779013 Kansalliskirjaston Digitaaliset Aineistot

The article excerpt:

... En nordisk kvinnogestalt av helt annan typ [än den heliga Birgitta] är drottning Kristina, som nästan på året tre hundra år efter Birgitta slog sig ned i Rom och kom även hon att utöva ett icke ringa inflytande på det italienska kulturlivet. Var Birgitta, liksom Selma Lagerlöf, en drömmerska, så företrädde Kristina den nordiska kvinnotyp, som är företrädesvis intellektuellt betonad, handlingskraftig, en smula excentrisk och hänsynslös. Hon erinrar om vissa gestalter i den norska litteraturen bl. a. hos Ibsen. Det är något i hennes natur som påminner om Hilde Wangel och Hedda Gabler. Med den sistnämnda har hon gemensamt det bottenlösa föraktet för kälkborgerligheten och en viss överkultiverad förfining. Om Hilde Wangel återigen erinrar det friska och hurtiga i hennes väsen, som t. ex. då Kristina egenhändigt avfyrar en kanon mot en romersk kardinals hus, därför att han misshagade henne. Man kommer att tänka på en rapp skärgårdstös, som smäller till med en örfil en närgången kavaljer. Och vilken äktsvensk humor ligger ej i den situation, som uppstod, då påven omgav Kristina med en skara kardinaler, som skulle hålla den nordiska vildfågeln inom etikettens inhägnad, men i stället blev det kardinalerna, som av drottningen fördes på villovägar!

Det är inte utan att man i Kristinas frigjorda uppträdande och livliga intellektuella intressen upptäcker vissa paralleller med den moderna kvinnosaksrörelsen. Hon var en i allo »emanciperad» kvinna. Hon vågade vara sig själv i en tid då kvinnan, även på samhällets höjder, även den lärda kvinnan levde instängd i de hävdvunna fördomarnas jungfrubur. Kristina däremot levde precis som det behagade henne, nära nog i enlighet med den moderna individualismens principer. På det er*tiska livets område förverkligade hon, sedan hon kommit till Rom, Ellen Keys idéer. Hon avskydde ett äktenskap utan kärlek och var ända till sin död kardinal Azzolinos trogna älskarinna.

Men hon gick ingalunda upp i er*tiken. I Rom samlade hon tidens förnämsta lärda, konstnärer och poeter omkring sig, köpte alla konst- och bokskatter hon kunde komma åt och utövade genom den akademi hon år 1674 grundlade i Rom ett rätt betydande inflytande på det intellektuella livet i Italien. Vilket snille måste denna kvinna ha varit då hon, en långväga främling från ett avlägset land kunde utföra en märklig kulturgärning på främmande mark och inom en så hög civilisation som den barocktidens Italien representerade!

Vilken glans faller ej över nordens kvinnor då man betänker att Birgitta genom styrkan av sin religiösa inspiration påverkat den italienska och därigenom överhuvud den västerländska konsten och att Kristina genom sin intelligens, kunskapsrikedom och sitt initiativ inverkat befruktande på det intellektuella livet i Italien!

Birgittas av höga drömmar omstrålade bild har redan så gott som försvunnit ur det moderna medvetandet. Detta kan däremot inte sägas om Kristinas av den friborna lidelsens och den obundna tankens stormar omsusade gestalt. ...

English translation (my own):

... A Nordic female figure of a completely different type [than Saint Birgitta] is Queen Kristina, who settled in Rome almost three hundred years after Birgitta and also came to exert no small influence on Italian cultural life. While Birgitta, like Selma Lagerlöf, was a dreamer, Kristina represented the Nordic female type which is primarily intellectually focused, energetic, a little eccentric and ruthless. She is reminiscent of certain figures in Norwegian literature, among others, by Ibsen. There is something in her nature that is reminiscent of Hilde Wangel and Hedda Gabler. With the latter, she has in common the bottomless contempt for the bourgeois and a certain over-cultivated refinement. Of Hilde Wangel again reminds the fresh and quick-wittedness in her being, such as when Kristina herself fires a cannon at the house of a Roman cardinal because he displeased her. One comes to mind a dashing archipelago girl who slaps a fresh cavalier in the face. And what genuine Swedish humour is there in the situation that arose when the Pope surrounded Kristina with a group of cardinals who were supposed to keep the Nordic wild bird within the confines of etiquette, but instead it was the cardinals who were led astray by the Queen!

It is not without reason that in Kristina's liberated demeanour and lively intellectual interests one discovers certain parallels with the modern women's movement. She was an all-around "emancipated" woman. She dared to be herself at a time when women, even at the heights of society, even educated women, lived locked in the virgin's cage of long-established prejudices. Kristina, on the other hand, lived exactly as she pleased, almost in accordance with the principles of modern individualism. In the area of er*tic life, after arriving in Rome, she put Ellen Key's ideas into practice. She abhorred a marriage without love and was Cardinal Azzolino's faithful lover until her death.

But she was by no means absorbed in er*ticism. In Rome she gathered the most distinguished scholars, artists and poets of the time around her, bought all the art and book treasures she could get her hands on and, through the Academy she founded in Rome in 1674, exerted a fairly significant influence on intellectual life in Italy. What a genius this woman must have been when she, a long-distance foreigner from a distant country, could perform a remarkable cultural feat on foreign soil and within such a high civilisation as the Italy of the Baroque era represented!

What glory falls upon the women of the North when one considers that Birgitta, through the strength of her religious inspiration, influenced Italian and thus Western art in general, and that Kristina, through her intelligence, wealth of knowledge and initiative, had a fruitful effect on intellectual life in Italy!

Birgitta's image, irradiated by lofty dreams, has already all but disappeared from modern consciousness. This, however, cannot be said of Kristina's figure, suffused by the storms of free-born passion and unfettered thought. ...