Article on Curt Weibull's research on Kristina and Antonio Pimentel, in "Hufvudstadsbladet" newspaper, year 1934

Source:

Under fröken Kristinas regemente, article written for Hufvudstadsbladet, issue 310, page 9, issue of Friday, November 16, 1934; original at the Finnish National Library (Kansalliskirjasto/Nationalbiblioteket)

https://digi.kansalliskirjasto.fi/sanomalehti/binding/1837062?term=Drottning&term=Kristina&term=drottning&term=drottningen&term=Kristinas&page=9

Hufvudstadsbladet, 16.11.1934 no 310, s. 9 https://digi.kansalliskirjasto.fi/sanomalehti/binding/1837062 Kansalliskirjaston Digitaaliset Aineistot

The article:

Drottning Kristina och

den spanske diplomaten.

Professor Curt Weibull i Göteborg gick i ett radioföredrag på onsdagen tillrätta med den romantiska uppfattningen om den spanske diplomaten don Antonio Pimentel som älskare åt drottning Kristina.

När Pimentel 1652 gjorde sitt intåg i Stockholm, väckte det icke ringa uppmärksamhet. Det hade då förflutit ett halvt århundrade sedan Spanien haft förbindelser med Sverige. Sverige var på denna tid på väg att bli ett rikt land, och Kristina försökte göra Stockholm till ett kulturcentrum. Pimentel var ingen ung sprätthök — 22 år äldre än drottningen. Samtiden prisar honom högt som en fulländad diplomat och ädling. Syftet med hans beskickning omgavs från både svensk och spansk sida med en viss hemlighetsfullhet. I själva verket hade Pimentel i uppdrag att förhandla om ett kommersiellt närmande mellan Spanien och Sverige. Hans beskickning hade dessutom ett politiskt syfte. Spanien låg sedan länge i krig med Frankrike, och Pimentel skulle försöka skilja Frankrike från dess nordiska bundsförvant Sverige. Emellertid lyckades Pimentel icke ändra Sveriges gamla inställning till Frankrike.

Pimentels betydelse var en annan, Kristina kom att begagna honom i rent personliga syften. Hon hade redan tidigare tillkännagivit för riksrådet sin avsikt att avsäga sig Sveriges krona. Rådet stod oförstående, ty det kände icke till hennes motiv. Dessa voro religiösa. Kristina hade gripits av tvivel på den protestantiska läran. I augusti 1651 vände sig Kristina till den katolska jesuitordens general i Rom och begärde att två jesuitfäder skulle skickas till henne. Hennes katolska övertygelse var oförenlig med hennes ställning som drottning. Jesuiterna krävde att hon skulle öppet bekänna sig till katolicismen. Hon förstod, att sedan hon gjort detta, kunde hon icke stanna i Sverige. Men samtidigt lockade det henne att även efter tronavsägelsen spela en roll i Europas politik. För detta ändamål behövde hon Spaniens stöd, och hon utnyttjade Pimentel. Hon gick fram med försiktighet, hon prövade Pimentel i olika uppdrag och fick förtroende för honom. Till sist invigde hon honom i sina planer att utbyta Stockholm mot Rom. Med diplomatisk skicklighet förhandlade hon med Pimentels hjälp om sin tronavsägelse. I början av 1654 var allt klart.

Drottning Kristina utnyttjade Pimentel grundligt. I mer än tre år använde hon honom för sina egna syften. Hon visade honom härunder påfallande bevågenhet. I politiska kretsar tolkade man hennes umgänge med Pimentel så, att hon tänkte ge Sveriges politik en spansk inriktning. I andra kretsar sökte man en annan lösning på problemet. Man insinuerade ett ömt förhållande mellan Sveriges drottning och Spaniens sändebud. För en romantisk historieskrivning var saken enkel: Pimentel var Kristinas älskare. Den vetenskapliga historieskrivningen åter kan med skärpa avvisa denna tolkning. Pimentel var helt enkelt ett redskap, som drottning Kristina med överlägsen skicklighet använde för att förbereda och genomföra sin övergång till den katolska läran.

English translation (my own):

Queen Kristina and

the Spanish diplomat.

Professor Curt Weibull in Gothenburg addressed the romantic perception of the Spanish diplomat Don Antonio Pimentel as Queen Kristina's lover in a radio lecture on Wednesday.

When Pimentel arrived in Stockholm in 1652, it attracted considerable attention. Half a century had passed since Spain had had relations with Sweden. Sweden was at this time on the way to becoming a wealthy country, and Kristina was trying to make Stockholm a cultural center. Pimentel was no young strutting hawk — 22 years older than the Queen. Contemporaries highly praise him as a consummate diplomat and nobleman. The purpose of his mission was surrounded by a certain secrecy from both the Swedish and Spanish sides. In fact, Pimentel's mission was to negotiate a commercial rapprochement between Spain and Sweden. His mission also had a political purpose. Spain had long been at war with France, and Pimentel was to try to separate France from its Nordic ally Sweden. However, Pimentel did not succeed in changing Sweden's old attitude towards France.

Pimentel's importance was different; Kristina came to use him for purely personal purposes. She had already announced to the Council of the Realm her intention to renounce the crown of Sweden. The Council was uncomprehending, because it did not know her motives. These were religious. Kristina had been seized by doubts about Protestant doctrine. In August 1651, Kristina turned to the general of the Catholic Jesuit order in Rome and requested that two Jesuit Fathers be sent to her. Her Catholic convictions were incompatible with her position as queen. The Jesuits demanded that she openly profess Catholicism. She understood that after she had done this, she could not stay in Sweden. But at the same time, she was tempted to play a role in European politics even after her abdication. For this purpose she needed the support of Spain, and she used Pimentel. She proceeded with caution, she tested Pimentel in various missions and gained his trust. Finally, she confided in him her plans to exchange Stockholm for Rome. With diplomatic skill, she negotiated her abdication with Pimentel's help. By the beginning of 1654, everything was ready.

Queen Kristina made thorough use of Pimentel. For more than three years she used him for her own purposes. She showed him remarkable attention during this time. In political circles her association with Pimentel was interpreted as meaning that she intended to give Sweden's politics a Spanish orientation. In other circles a different solution to the problem was sought. A tender relationship between the Queen of Sweden and the Spanish envoy was insinuated. For a romantic historiography the matter was simple: Pimentel was Kristina's lover. Scientific historiography, on the other hand, can sharply reject this interpretation. Pimentel was simply a tool that Queen Kristina used with superior skill to prepare and implement her transition to Catholicism.