Source:
Drottning-mörderska, article written by "Egon" for Åbo Underrättelser, issue 104, page 4, issue of Monday, April 20, 1931; original at the Finnish National Library (Kansalliskirjasto/Nationalbiblioteket)
Åbo Underrättelser, 20.04.1931 no 104, s. 4 https://digi.kansalliskirjasto.fi/sanomalehti/binding/2668194 Kansalliskirjaston Digitaaliset Aineistot
%20(4).jpeg)
The article:
DROTTNING-
MÖRDERSKA.
—
Drottning Kristinas mord på Monaldeschi i Fontainebleau. Hennes psyke. — Ankomsten till Frankrike.
—
FRÅN Å. U:S PARISKORRESPONDENT.
—
Paris, i april.
Gustaf Vasas karaktäristik av svenskarna, „De äro ett hetsigt, men för storverk fallet folk”, är också en koncis psykologisk analys av Vasakynnet. Ett temperament på en gång koleriskt och sangviniskt... nerver, än starka som stålsträngar, än vekt dallrande som strängarna på Cecilia Vasas gitarr i en drömalkov på Uppsala slott... som kung Eriks strängalek vid Mälarens strand med Karin i knät och minnet av Maria Stuart i sävens sorgsna snus... kraft och vekhet... tankar, som brottas med Gud och satan... hat och storsinthet... borgerlig klokhet och isolerande geni... gärningar, än låga, än stora, så stora, att de nämnas bland världshistoriens underverk.
I Gustav Adolfs dotter, Kristina, var detta komplex av intellektuella och sentimentala kontraster inkarnerat. Man kallade henne „underlig”: somliga förklarade henne vara „sinnessjuk”. Hade de rätt? Uppfattningen av en människas själstillstånd influeras av hennes omgivnings intellektuella nivå. I en omgivning av kälkborgare föreföll Kristina „konstig” och „underlig” — när hon i höftbred ståt gick över Stockholms stortorg, spirituellt raljerande med Monsieur Descartes (Cartesius), viskade bodhökarna: „Hon är besatt av satan” — men i en miljö av forskare och filosofer, där intelligenserna blixtrade i en vetenskaplig ordafejd, skilde hon sig från de andra varken i tankar eller ord. Där var hon fullt normal, i sin själs rätta klimat. Hon var intellektuellt jämbördig med sina lärda kavaljerer. Ibland överglänste hon dem med en tanke, som bländade Descartes och kom Oxenstierna att viska: „Sin fars ingenium”.
Kristina var en syntes av Mars och Minerva, amazon och filosof. Amazon! Hur lärde hon sig alfabetet? I segerrapporterna från Breitenfeld. Augsburg och Nürnberg? Genom hennes första barndomsår rullade ekot av Torstensons kanoner. På kartan följde hon den svenska härens marsch genom Europa. Så lärde hon sig geografi. Hennes värld? Det svenska stormaktsväldet! I hennes fantasi blev det ett rike utan gräns, sagans och äventyrets land, som hägrade upp i vinterkvällarna på Stockholms slott, då hon lyssnade till hovofficerarnas berättelser om söderlandens sol och vin, om vårens karnevaler och galanta baler, om vallfartssången i passionens tid och påskens orgelbrusande katedraler... och i sina barndomsdrömmar var hon redan långt borta från Sverige, alltför kallt för hennes eldiga och till de underbara äventyren längtande Vasasjäl. Så lik sin far! Var det inte samma sinnets oro, som drev Gustav Adolf ut i världen till kamp och bragd, till döden på ärans fält? — Amazon, en dotter av Mars, var Kristina på grund av arv och fostran. Ensamheten och döden förde henne in i Minervas rike. Hon hade inga lekkamrater [sic]. Hon lekte med slottsofficerarnas värjor och pistoler, och på deras knä red hon ut i sin drömvärld; men hennes intima vänner voro hennes tankar, tidigt fördjupade av Dödens majestät, som hon kort efter sin sjätte födelsedag såg i fackelsken och under dundrande salut precedera en hjältes infärd i Sveriges Pantheon.
Hon ärvde en krona med ovanskliga smycken och en ära utan like. Makten, så farlig även för människor i mogen ålder, blev den unga drottningens tragedi; den blev hennes härskare och tyrann, en Mefisto, som lockade och förförde och mobiliserade mot hennes personlighet alla de lidelser, som gåvo Vasablodet dess hetta och snabba lopp. Hennes intelligens blev som en fackla i storm, Vasakynnets oro steg till hysteri — hon hade mycket av kung Eriks sjuka genialitet —, och hennes starkt er*tiska natur slog över i onatur [sic]. Hon blev „en karlkvinna” — ett mysterium för människor med sunda sinnen, en idol för er*tiskt utspårade män och kvinnor [sic]. Hennes intellekt blev alltmer och mer en funktion av hennes excentriska känsloliv. Den längtan till äventyret, till det fjärran okända, som var hennes andliga arvedel, fick passionens demoniska vildhet; den förde hennes tanke och känsla bortom ansvarighetens gräns. En fascinerande kvinna för de exklusiva herrar från söderlandens hov, som åto och drucko vid taffeln på Stockholms slott i gnistregnet från hennes hänsynslöst frivola ingenium — en förargelse och galenskap för sansade svenskar — en sorg för Axel Oxenstierna, som likväl aldrig uttalade en fällande dom; i hans sista timma, då kvällssolen sken in på hjältekonungens bild vid bädden fullkomnades hans vishet i förlåtande barmhärtighet: „Hon är dock den store Gustav Adolfs dotter”...
En augustimorgon i Marseille's hamn år 1656. — Vem är denna unga och sköna dam, som i jaktrob och ridstövlar går dansande ned för landgången från en italiensk galeja, välkomnad av Hans Majestät Ludvig XIV:s överchambellan, hertig de Guise? Det är en drottning utan land, en gudinna utan tempel — Gustav Adolfs dotter, som en junidag 1654 lämnade den krona hon fått i arv, för att bli en kunglig vagabonde i romantikens och galanteriets värld. Hon har färdats vida... Hamburg, Bryssel, Köln, Innsbruck, där hon med tillämpning av sin faders religiösa tolerans blev katolik... och sedan till Milano, Florens och Rom. Nu kommer hon från Civita-Vecchia, brynt av Medelhavets saltfriska vindar. Hertig de Guise ledsagar henne till Paris i galakaross med förriddare och trumpetare. Hertigen är fascinerad av hennes sprakande ingenium och pikanta manér — en kvinnlig musketör! I sina brev till Ludvig XIV, som hertigen sänder från Marseille med en musketörkurir, presenterar han „la belle suédoise Christine de Vasa” som „une femme tout à fait extraordinaire”... „hon behärskar åtta språk och talar franska som en parisiska... hon talar om Franska akademien, om vår konst, vår litteratur och vetenskap, som om hon vore professor vid Sorbonne... hon är filosof, men verkar mer yngling än kvinna... när hon berättar om hovet i Stockholm, blir blicken kall och leendet satiriskt... dock ej då hon talar om sin hovdam, Mademoiselle Ebba Sparre, som hon ännu tycks älska, såsom en yngling älskar sin första kärlek [sic]... hennes er*tik är maskulint betonad... hon är ett tjusande mysterium, oåtkomlig för män, men hon kurtiserar damerna i min svit, särskilt den unga markisinnan de Ganges, som hon blivit förälskad i, sedan hon under ett uppehåll på vägen såg henne bada... vilket naturens mästerverk! utropade „la suédoise” och kysste markisinnan med en lidelse, som [sic]... ja, Ers Majestät, en underbar person — jag vågar ej säga en kvinna — gör snart sin entré i Paris”. — Under färden till Paris skickar Kristina mellan samtalen om Condé, Turenne, Corneille och Pascal ömma biljetter, till väninnan i Stockholm, Ebba Sparre, „ma bien-aimée”, men medan hon skriver, ger hon markisinnan de Ganges trånande blickar, och en natt i Lyon klär hon ut sig till musketör och spelar mandolin under markisinnans balkong; morgonsolen finner henne fördjupad i Pascal's matematik... en karlkvinna, „la reine andr*gyne”, en telning på Vasaträdet, som synes de psykologiskt naiva underlig och bizarr, men som, med hänsyn tagen till det ärftlighetspsykiska kausalsammanhanget, är normal — ett bevis på naturens logiska stringens — en produkt av de sällsamma safter, som ge Vasaträdet en på en gång gudomlig och mefistofelisk skönhet... rotat i en jord, som ligger på gränsen mellan det geniala och abnorma... än se vi det geniala — Gustav Vasa, Gustav Adolf —, än det abnorma — Erik XIV —, än en syntes av bådadera — Kristina.
Versailles' slottsvakt slår alarm [sic]. Trumpeterna smattra, och trummorna skrälla. „Garde à vous!” Kungens stab står bugande på trappan. Vem kommer? En drottning utan land, en gudinna utan tempel — Kristina av Vasa.
Egon.
English translation (my own):
KILLER
QUEEN.
—
Queen Kristina's murder of Monaldeschi in Fontainebleau. Her psyche. — Arrival in France.
—
FROM ÅBO UNDERRÄTTELSER'S PARIS CORRESPONDENT.
—
Paris, in April.
Gustav Vasa's characterisation of the Swedes, "They are a hot-tempered people, but inclined to great works", is also a concise psychological analysis of the Vasa disposition. A temperament at once choleric and sanguine... nerves, sometimes strong as steel strings, sometimes weakly trembling like the strings of Cecilia Vasa's guitar in a dream alcove at Uppsala Castle... like King Erik's string playing on the shore of Lake Mälaren with, Karin on his knee and the memory of Mary Stuart in the sad snuff of the reed... strength and weakness... thoughts that wrestle with God and Satan... hatred and magnanimity... bourgeois wisdom and isolating genius... deeds, sometimes low, sometimes great, so great that they are mentioned among the wonders of world history.
In Gustav Adolf's daughter, Kristina, this complex of intellectual and sentimental contrasts was incarnated. She was called "strange": some declared her "insane". Were they right? The perception of a person's state of mind is influenced by the intellectual level of its surroundings. In an environment of bourgeois people, Kristina appeared "weird" and "strange" — when she walked hip-width apart across Stortorget in Stockholm, spiritually raving with Monsieur Descartes (Cartesius), the shopkeepers whispered: "She is possessed by Satan" — but in an environment of scientists and philosophers, where intelligences flashed in a scientific verbal feud, she differed from the others neither in thought nor word. There she was completely normal, in the right climate for her soul. She was intellectually equal to her learned cavaliers. Sometimes she outshone them with a thought that dazzled Descartes and made Oxenstierna whisper: "Her father's genius".
Kristina was a synthesis of Mars and Minerva, an Amazon and a philosopher. An Amazon! How did she learn the alphabet? In the victory reports from Breitenfeld. Augsburg and Nuremberg? Through her first childhood years the echo of Torstensson's cannons rolled. On the map she followed the Swedish army's march through Europe. That is how she learned geography. Her world? The Swedish superpower empire! In her imagination it became a kingdom without borders, the land of fairy tales and adventure, which loomed in the winter evenings at Stockholm Castle, as she listened to the court officers' stories about the sun and wine of the southern lands, about the carnivals and gallant balls in spring, about the pilgrimage songs of the Passion and the organ-roaring cathedrals at Easter... and in her childhood dreams she was already far away from Sweden, too cold for her fiery Vasa soul, longing for wonderful adventures. So like her father! Was it not the same mental restlessness that drove Gustav Adolf out into the world to fight and feat, to death on the field of honour? — An Amazon, a daughter of Mars, Kristina was so by inheritance and upbringing. Solitude and death brought her into the kingdom of Minerva. She had no playmates [sic]. She played with the swords and pistols of the castle officers, and on their knees she rode out into her dream world; but her intimate friends were her thoughts, early absorbed by the majesty of Death, whom she saw shortly after her sixth birthday in torchlight and under thunderous salutes preceding a hero's entry into the Pantheon of Sweden.
She inherited a crown with unusual ornaments and an honour without equal. Power, so dangerous even for people of mature age, became the young Queen's tragedy; it became her ruler and tyrant, a Mephisto, who attracted and seduced and mobilised against her personality all the passions that gave the Vasa blood its hot and rapid course. Her intelligence became like a torch in a storm, the Vasa disposition's anxiety rose to hysteria — she had much of King Erik's sick genius — and her strongly er*tic nature broke out into something unnatural [sic]. She became "a man-woman" — a mystery to people of sound minds, an idol for er*tically deranged men and women [sic]. Her intellect became more and more a function of her eccentric emotional life. The longing for adventure, for the distant unknown, which was her spiritual heritage, acquired the demonic wildness of passion; it carried her thought and feeling beyond the limits of responsibility. A fascinating woman for the exclusive gentlemen from the southern court, who ate and drank at the table at Stockholm Castle in the shower of sparks from her recklessly frivolous ingenuity — an outrage and madness for sober Swedes — a sorrow for Axel Oxenstierna, who nevertheless never pronounced a condemning sentence; in his last hour, when the evening sun shone on the hero-king's picture by the bed, his wisdom was perfected in forgiving mercy: "She is, after all, the daughter of the great Gustav Adolf"...
An August morning in the port of Marseilles in 1656. — Who is this young and beautiful lady, who, in hunting robes and riding boots, dances down the gangway of an Italian galley, welcomed by His Majesty Louis XIV's chief chamberlain, the Duke de Guise? She is a queen without a country, a goddess without a temple — Gustav Adolf's daughter, who, on a June day in 1654, quit the crown she had inherited to become a royal vagabonde in the world of romance and gallantry. She has traveled far... Hamburg, Brussels, Cologne, Innsbruck, where, applying her father's religious tolerance, she became a Catholic... and then to Milan, Florence and Rome. Now she comes from Civitavecchia, tanned by the salty winds of the Mediterranean. The Duke de Guise accompanies her to Paris in a gala carriage, with chevaliers and trumpeters. The Duke is fascinated by her sparkling wit and piquant manner — a female musketeer! In his letters to Louis XIV, which the Duke sent from Marseilles with a musketeer courier, he presents "la belle suédoise Christine de Vasa" ["the beautiful Swede, Kristina of Vasa"] as "une femme tout à fait extraordinaire" ["a completely extraordinary woman"]...
"She knows eight languages and speaks French like a Parisian... she talks about the Académie Française, about our art, our literature and science, as if she were a professor at the Sorbonne... she is a philosopher, but seems more of a young man than a woman...
"When she talks about the court in Stockholm, her gaze becomes cold and her smile satirical... but not when she talks about her lady-in-waiting, Mademoiselle Ebba Sparre, whom she still seems to love, as a young man loves his first love [sic]... her er*ticism is emphasised in a masculine way... she is a charming mystery, inaccessible to men, but she courts the ladies in my suite, especially the young Marquise de Ganges, with whom she has fallen in love, since during a stopover on the road she saw her bathing... 'what a masterpiece of nature!' exclaimed 'la suédoise', and she kissed the Marquise with a passion like [sic]... yes, Your Majesty, a wonderful person — I dare not say a woman — will soon make her entrance in Paris". —
During the journey to Paris, Kristina, between conversations about Condé, Turenne, Corneille and Pascal, sends tender notes to her girlfriend in Stockholm, Ebba Sparre, "ma bien-aimée" ["my beloved"], but while she writes, she gives the Marquise de Ganges longing glances, and one night in Lyons she dresses up as a musketeer and plays the mandolin under the Marquise's balcony; the morning sun finds her immersed in Pascal's mathematics... a man-woman, "la reine andr*gyne" ["the andr*gynous Queen"], a reproduction of the Vasa tree, which seems strange and bizarre to the psychologically naive, but which, taking into account the causal connection of heredity and psyche, is normal — a proof of the logical stringency of nature — a product of the strange juices that give the Vasa tree a beauty that is at once divine and Mephistophelian... rooted in a soil that lies on the border between the ingenious and the abnormal... now we see the ingenious — Gustav Vasa, Gustav Adolf —, now the abnormal — Erik XIV —, now a synthesis of both — Kristina.
The Versailles palace guard sounds the alarm [sic]. The trumpets blare, and the drums beat. "Garde à vous!" The King's staff stands bowing on the steps. Who comes? A queen without a country, a goddess without a temple — Kristina of Vasa.
Egon.
No comments:
Post a Comment