Kristina and her court singer Antonio Rivani, in "Lördagskvällen" newspaper, year 1935

Source:

Drottning Kristinas hovsångare, article written for Lördagskvällen, issue 31, page 16 (Historiskt Småplock), issue of August 3, 1935; original at the Finnish National Library (Kansalliskirjasto/Nationalbiblioteket)

https://digi.kansalliskirjasto.fi/aikakausi/binding/852199?term=Drottning&term=Kristinas&term=drottning&term=Kristina&term=drottningen&term=drottningens&page=16

Lördagskvällen, 03.08.1935 no 31, s. 16 https://digi.kansalliskirjasto.fi/aikakausi/binding/852199 Kansalliskirjaston Digitaaliset Aineistot

The article excerpt:

Drottning Kristinas hovsångare.

Under sin vistelse i Rom var drottning Kristinas hov så gott som uteslutande sammansatt av utlänningar, och hennes hovsångare var en viss signor Rivani.

År 1667 var den avsatta drottningen på besök i sitt fosterland i akt och mening att om möjligt få sina förläningar utvidgade. Rivani, som kanske ansåg sig kunna bege sig vart han ville, fick under drottningens bortvaro från Rom ett anbud att träda i tjänst hos hertigen av Savojen och antog tillbudet. Det där fick drottning Kristina snart reda på, bistrade till och skrev till sin sekreterare ett ljungande brev, vari hon befaller denne underrätta Savojens sändebud i Rom att hon ovillkorligen ville behålla sångaren: — »ty han är till här i världen endast för min skull, och om han icke sjunger för mig, så skall han icke heller sjunga för någon annan, vem det ock vara månde. Om han ock säger sig ha förlorat rösten, det gör ingenting. Sådan han är, skall han leva och dö i min tjänst, eller träffas av min hämnd...»

Hur den saken ordnades upp har jag ej ännu lyckats få reda på; men i alla fall — stackars Rivani!

English translation (my own):

Queen Kristina's court singer.

During her stay in Rome, Queen Kristina's court was almost exclusively composed of foreigners, and her court singer was a certain Signor Rivani.

In 1667 the deposed Queen was on a visit to her homeland, with the intention of having her dominions expanded, if possible. Rivani, who perhaps considered himself free to go wherever he pleased, received, during the Queen's absence from Rome, an offer to enter the service of the Duke of Savoy and accepted the offer. Queen Kristina soon found out about this, was furious and wrote her secretary a stinging letter, in which she ordered him to inform the Savoyard envoy in Rome that she absolutely wanted to keep the singer: — "for he is in this world only for my sake, and if he does not sing for me, he shall not sing for anyone else, whoever he may be. If he also says that he has lost his voice, it does not matter. Such as he is, he shall live and die in my service, or be met with my vengeance..."

How this matter ended, I have not yet managed to find out; but in any case — poor Rivani!