Source:
Handlingar rörande Sveriges historia, tredje serien, page 51, P. A. Norstedt & Söner, 1906
The meeting:
Den 17 April var H. K. M:tt i Rådcammaren sampt Her Rijkz-Drotzen, Her Feltherren, Her R. Skattmästaren, Her Erik Rynning, Her Åke Axelsson, Her Lars Kagge, Her Per Sparre, Her Sevedh Båth, Her Knut Posse.
Her Erik Rynning berättade een svensk skeppare vara öffverkommen ifrå Gottlandh, som der haffver varit fången öffver vintren. Den samma sägher vara slåttet slätt försedd, icke meer än 50 soldater der. Volterade sädan discursen på seglation i Vestersiön, att månge der segla på Norge med falska pass, hvarföre han och mente vara bäst tagha alla dee, som komma, och föra intill Götheborg till vidare beskedh, effter så myckit lorendrägherij mångestädes skeer.
Her Knut Posse berättade sigh haffva talt medh borgherskapet och icke kunnat förmått dem till att utrusta någhre fregater eller capers, emäden dee hade så myckit att förvända; han väl kunde affsee dem icke vara der till gierna att bringa.
H. K. M:tt proponerade ad deliberandum hvadh slutas skal till H. Commissariernes instruction.
H. K. M:tt meente vara aff nöden tillsee hvadh medh skäl kan fordras, och lijkväl vara säker och väl caverat.
Her R. Drotzen mente den ena puncten vara klar, män nu restera om caution, den fuller måste väl pondereras för verdens skull; meente Hallandh, Blekinge och Skone vara oss till godh caution. Honom, Juten, fuller någhot cedera, effter han är myckit bas.
Her Feltherren meente han, Juten, ville »faire bon bouche et tirer l'appetit«, män icke meena myckit der medh.
Discurrerades att dee orter, som inkrechtade äre, undantaghande Landzkron, äre icke till fortificera uthan stoore speser, så framt man icke får heela Sundhet; elliest står än alt i vapnen, och är H. K. M:tt intet assecurerat.
Her Feltherren: »Äre quæstiones tree, som böre consider[er]as: 1. Att man teer hela värden skäl i vapnen, 2. att man får säkre conditioner; 3. att man icke för myckit troor lyckan, uthan menagerar henne caute. Är nu fuller lyckan myckit godh, män doch måste man see till, att der aff icke kommer någhon abuse.«
Den 1. quæstio är aff Jutarna cederat.
»2. All lagh håller, att den, som orätt giort haffver, bör bedia om förlåtelse och giöra satisfaction. Haffver och Kongen sielff icke skiämpts begiära aff sal. Kong Carl någhra millioner, så kan han nu intet undra, om man begiärer vara caverat. Haffva och acta nogh utvist, att Kongen här till icke haffver hållit pacta. Derföre är cautio realis aff nöden och den, som suffiçante är.« Meente så Malmöö, Halmstadh och Bohuus till dedh man nu haffver in manibus vara till anseende caution. »Annat är icke assecuration, fast han biuder Norge, Gottland och Össel; dem nåhr man doch intet uthan man dem inkrechtar.«
Her R. Drotzen: »Uthan real caution är ingen fredh. Hallandh, Blekinge och Skone är godh caution. Är att considerera, om man skal antasta dee örterne och sädan giffva honom resten igen quasi ex gratia. Den första trappan är haffva desse provincier och dedh som innkrechtadh är. Den andra Bohuus, Inland och Halmstadh och giffva Bremen igen.«
3. Bohuus och Ysted.
»Om (?) är någhon anseende hypotheca till een rum tidh; om han icke öffverdragher heela landet, så måste man entretinera een armee der.«
Fråghas 1. om man skal tagha everdelighen under Sveriges krona; 2. om per cautionem; 3. om man elliest skal stå i krighet. »Nu står man på dedh högste; elliest är fråghan, om man skal bryta tractaten och committere fortunæ, så framt han intet vill oss sufficienter cavera.«
H. K. M:tt: »Om man intet kan inkrechta orterne, hvadh skal man då giöra? Måste resolveras, att dedh vara skal een real caution; nåhr man intet den, så committerar man saken Gudhi; doch tyckes oss vara tilldräghelighit och suffiçante caution, fast om man skulle först affslå Vänsössel.«
Her R. Drotzen: »Om han giffver Bohuus och Inlanden?«
H. M:tt: »Är värst, att han haffver så myckit efftergiffvit, om dedh icke giffver blasme. Der emot måtte man visa i verket intet vara eghennyttigheet på vår sida, utan ehrbara billigheten.«
Her Feltherren: »Han måtte och hantera lyckan caute, haffver der till större orsak än vij; skal fuller intet gierna undangå och tentera extrema.«
Hr R. Drotzen: »Åth Västersiön går han intet gierna, skal heller giffva annat.«
Feltherren: »Skal giffva någhot aff anseende, män litet till assecuration, giöra ombrage för verden.«
H. K. M:tt: »Ville han biuda Blekinge, då synes fuller, huru dedh medh honom står; skal häller villia döö än efftergiffva.«
Her R. Drotzen: »Aff ynnest giffva dee intet, män dee måtte och betänkia, att dee haffva intet myckit att defendera sigh medh.«
H. K. M:tt: »Dee vätta väl, att vij icke häller spinna silke medh kriget.«
Her Rynning: »E. K. M:tt haffver Jutland, Bremen och Hålsten, är Juten icke myckit igen för dem; altså måste dee aff andre medel sökia dee bäste; för än dee låta alt gå under, tagha dee som dee nåhå.«
H. K. M:tt: »Dee lära först vågha extrema.«
Her R. Drotzen: »Om man vore hans consiliarius, ville man häller salvera sigh med någhot än medh intet.« Remonstrerade altså, att han intet kan haffva aff andre och för den skull var temmeligh bas.
Her Feltherren: »Han haffver än spem på Kongen i Engeland. Vij haffva och een gång varit så, som han nu är; han haffver hafft inne alt in till Tiväghen.« Då stogh, om vij skulle cedera eller giffva; föllo då alle der på, att dee häller ville sättia halsen till än giffvat; altså är nu Kongen i Danmark; är honom ärlighare kiöras der uth än dädan detracteras.
Her R. Drotzen: »När man considerar rätt, så hafva vij meer nu än dee då hade. Män giöre dedh facit, om han hade Finland och Nordlanden inne, om vij icke då skulle annat säja?«
Her Feltherren: »Då vore bättre låta slå sigh. Är nu quæstio, om man skal allenast tagha någhre orter i Hallandh, Skone och Blekinge eller heela landet.«
Her E. Rynning: »Dee haffva giffvit på Gottland till 3½ rdr t:n sädh; altså stå dee uthi stoore perplexiteter, myckit meer på öjarna och i Norge. Dee skole fuller intet myckit haffva, som dee kunna bestå sigh på.«
Her Per Sparre: »Den tidh dee Danske opdroghe Sverige Hallandh, Blekinge och Skone, då vore dee intet i större perplexitet än nu.«
Her R. Drotzen: »Bliffver först offerte, att han giffver någhre millioner och biuder underpant.«
S[ecreteraren] N[ils] N[ilsson] T[ungel] las och den 22 puncten om caution uthi Commissariernes instruction. Item den 23, 24, 25, 26, 27, 28.
Her Feltherren: »Hade man Malmöö och Halmestadh!«
Her E. Rynning: »Dee, som boo kringom, måste och affstå att föra de Danske till handa medh lorendrägerij.«
Höltz den, som haffver öffverfördt skatten ifrå Gothlandh, skal mista lijff, skep och godz.
Her Feltherren: »Man måste alt tractera så, att ingen blasme kommer oss på; derför äre sådane grader anteknade uthi instruction.«
H. K. M:tt: »Om dee få utlösa oss medh penningar, skal snart skee, och skole alle contribuera honom der till aff jalusie; är altför myckit gå ifrå everdeligh egendom och komma till penningar och underpant, som elliest bemält är uthi den 28 puncten.«
Höltz man skal utsprengia iblandh folket een stoor caution, på dedh intet utkommer hvadh här slutes.
H. K. M:tt meente, man skal icke så högt ansee, om dee blasmera oss eller eij; ty dee kunna och lee åth oss, om vij någhot efftergiffve, som kunde erhållas.
Her R. Drotzen: »Bohuus och dess län till everdeligh ägho.«
Her Feltherren: »Dedh tyckes vara lindrighare och försvarlighare för verden, att man icke vill haffvat in perpetuum, uthan medh stoore penningar och lång termin.«
H. M:tt: »Kunde dee icke blasmera penningesumman?«
Her Feltherren: »Dee våre haffva och giffvit dem stoore summor tillförne.«
Her R. Drotzen: »Verden är nu för klook till att låta lura sigh.«
Her Feltherren: »För än dee komma till den puncten, får H. K. M:tt många breff aff Commissarierne.«
Bäste slutet nu äre præparatoria till kriget. Commissarii skole icke gierna giffva någhot uthan stoore orsaker.
Her R. Drotzen: »Tu[i]llerie lär giöra sin högsta flijt«, och refereradhe hvadh han giorde i Pryssen, »skulle fuller giöra Juten helvetet heedt.«
H. K. M:tt proponerade än om sin Fru moders saak.
Höltz man skulle giffva den utskickade dilatorisk svar, man villia vara der till affectionerat, allenast dedh skeer medh sine conditioner.
Above: Kristina.
No comments:
Post a Comment