Source:
Utkast till en teckning af Carl X Gustafs uppfostran II, article written by Otto von Feilitzen for Paedagogisk Tidskrift, volume 8, pages 128 to 129 (footnote 1) and page 132, published by H. F. Hult and Ernst G. F. Olbers, 1872; original at the Austrian National Library (Österreichische Nationalbibliothek)
"Af de förnyade bröllopsbjudningar, som sedan under det följande året [1636] omnämnas, synes, att hertigen i detta fall med nöje ställt sig sin moders önskan till efterrättelse, och ser man, att dessa bröllopsfester utgjort äfven de kungliga personernas recreationer; så lemna oss så väl Bengt Baaz' som hofmästaren Gustaf Boosons bref till pfalzgrefven den 19 jan. 1636 underrättelser om, huru de båda drottningarna jämte Carl Gustaf bevistat Erich Gyllenstiernas bröllop. ...
Att Bengt Baaz dock understundom fann, att detta nitiska bevistande af adelns bröllopshögtidligheter gick något för långt, visas genom de inkast han gör emot ett tillämnadt bröllopsbesök i slutet af samma månad. Han skrifver till pfalzgrefven den 30 januari 1636...
... Af Bengt Baaz' ofvan omtalade bref till pfalzgrefven Johan Casimir den 30 jan. 1636 se vi äfven tiden för afresan närmare bestämd och mottaga derjämte några få upplysningar om resans anordnande. Läraren skrifver..."
"From the renewed wedding invitations, which are then mentioned during the following year [1636], it seems that the Duke in this case was pleased to comply with his mother's wish, and one sees that these wedding celebrations also constituted the recreations of the royal persons; so both Bengt Baaz's and the court master Gustaf Bosson's letter to the Count Palatine on January 19, 1636 leave us information about how the two Queens, along with Karl Gustav, attended Erik Gyllenstierna's wedding. ...
That Bengt Baaz sometimes found, however, that this zealous attendance at the nobles' wedding ceremonies went a little too far is shown by the objections he makes to a planned wedding visit at the end of the same month. He writes to the Count Palatine on January 30, 1636...
... In Bengt Baaz's above-mentioned letter to Count Palatine Johan Kasimir on January 30, 1636, we also see the time for the departure specified in more detail and also receive a few pieces of information about the arrangements for the journey. The teacher writes..."
The letter:
E. F. N:de wnderdånligen och ödmiukeligen iagh här medh refererar alla saker och synnerligen höga Personers wälmåga uti önskelig tilstånd wara och derhoos Hertigh Caroli Gustavi reesa till Vpsala wara för Danici Legati ankompst tillbaka gången fast ther om stoor disputation war aldenstundh H. N. Her Carl Admiralis änteligen wille hafua Hertig Carl dijt fast han genom Legaten förhindrades och eij häller någon förnembligh i sitt ställe bekom, i hvilken mening och nästan wår Hofmästare war, tå nödgades iag framdraga ingenuè min meeningh, säijandes Hofmästaren thet ingalunda tiäna effter Her Carl icke tijtt förreeser eij häller regeringen then reesan andragit hafuer eller förmälat, sedan och derföre att ingen annan förnembligh man icke häller några Adelssmän till samma bröllop förreesa, utan the, som han sin tiänst bewijst hafuer, hwar medh iagh och tacite Et oblique gaf tilkiänna Sponsi conditionem, hwadh af nobilibus ther om skulle falla för discursus efter några af them icke dierfuas om den nåd och gunst, H. F. N:de sollicitera, deerhoos förde iag och fram den slemme wederleeken som i gård war såsom och infinita incommoda som följa, om wij proprio ausu så reste utan någon af regeringens ledsagningh, hwarföre blef afrådd fast H. M:t allareedo förlof gifuit hade, hafuer iag härutinnan delinquerat och feelat, är iag uti den wnderdåniga och ödmiuka förtröstning E. F. N:de mig nådigast förlåter, emädan iag sådan ob officii necessitatem non privatam utilitatem framförde, ty för min Person hade iagh reesan gerne sedt, hade och tillagat ex lectionibus Historiæ patriæ een orationem för H. F. N. Carolo Gustavo de antiquitate populi Suecici deque fortitudine ejus militari, den Hertigh Carolus ferdigdt strax lärde. — — —
— — E. F. N:des breff pacquet är migh rätt nu behändigat, hwarutinnan iagh wnderdånligen förnimmer E. F. N:des nådiga befalning om reesan till Westergötlandh, hwarföre gick iag strax öfuer och offererade submisse H. M:t reginæ viduæ, tå lät H. M:t mig infordra och sigh wäl behaga lät, befalandes sådant i tid Marescallo tillkiänna gifva såsom och Regeringen, sedan refererade iag sådant H. N. Her Carl Ca[r]lson, hwilken togh af mig Boosons bref och sin tiänare fortskaffade till Vpsala effter Hofmästaren och eij lofuade någon bortsända: Kommer icke Hofmästaren i rättan tidh att han FeltHerren eller androm, icke tillkiänna gifua ty them reedo kunnogdt är, utan licksom theras betänckiande sökia kan, will iagh såsom och migh bör data occasione vel ipse vel per alium me superiorem thet samma förrätta. Huru medh reesan procederas om Hofmästaren mit betänckiande wptaga will behålle wij här emällan wåra wanliga nattheerbergen på bygden och i ingen stadh oss något fördröije för monga orsaker skull, them man icke wpräkna kan, och om eij förr skee kan senast, om hälsan är, nästkommande Lögerdagh som är den 6 Feb. för E. F. N:de oss wnderdånigen præsentera, hwar hälst wij förnimme E. F. N. wppehållas. — —
With modernised spelling:
Eders Furstliga Nåde underdånligen och ödmjukligen jag härmed refererar alla saker och synnerligen höga personers välmåga uti önsklig tillstånd vara och därhos hertig Caroli Gustavi resa till Uppsala vara för danici legati ankomst tillbaka gången, fast därom stor disputation var alldenstund Hans Nåde herr Carl admiralis äntligen ville hava hertig Karl dit fast han genom legaten förhindrades och ej heller någon förnämlig i sitt ställe bekom, i vilken mening ock nästan vår hovmästare var.
Då nödgades jag framdraga ingenue min mening, sägandes hovmästaren det ingalunda tjäna efter herr Carl icke dit förreser, ej heller regeringen den resan andragit haver eller förmälat, sedan ock därföre att ingen annan förnämlig man icke heller några adelsmän till samma bröllop förresa, utan de som han sin tjänst bevist haver, varmed jag ock tacite et oblique gav tillkänna sponsi conditionem, vad av nobilibus därom skulle falla för discursus efter några av dem icke djärvas om den nåd och gunst Hans Furstliga Nåde sollicitera.
Därhos förde jag ock fram den slämma väderleken, som igår var såsom ock infinita incommoda som följa, om vi proprio ausu så reste utan någon av regeringens ledsagning, varföre blev avrådd fast Hennes Majestät allaredo förlov givit hade. Haver jag härutinnan delinkverat och felat, är jag uti den underdåniga och ödmjuka förtröstning Eders Furstliga Nåde mig nådigast förlåter, emedan jag sådan ob officii necessitatem non privatam utilitatem framförde, ty för min person hade jag resan gärna sett; hade ock tillagat ex lectionibus historiæ Patriæ en orationem för Hans Furstliga Nåde Carolo Gustavo de antiquitate populi suecici deque fortitudine ejus militari, den hertig Carolus färdigt strax lärde. — — —
— — Eders Furstliga Nådes brevpaket är mig rättnu behändigat, varutinnan jag underdånligen förnimmer Eders Furstliga Nådes nådiga befallning om resan till Västergötland, varföre gick jag strax över och offererade submisse Hennes Majestät reginæ viduæ; då lät Hennes Majestät mig infordra och sig väl behaga lät, befallandes sådant i tid marescallo tillkännagiva, såsom ock regeringen. Sedan refererade jag sådant Hans Nåde herr Carl Carlsson, vilken tog av mig Bossons brev och sin tjänare fortskaffade till Uppsala, efter hovmästaren ock ej lovade någon bortsända.
Kommer icke hovmästaren i rättan tid att han fältherren eller androm icke tillkännagiva dy dem redo kunnigt är utan liksom deras betänkande söka kan, vill jag såsom ock mig bör data occasione vel ipse vel per alium me superiorem detsamma förrätta.
Huru med resan procederas om hovmästaren mitt betänkande upptaga vill, behålle vi här emellan våra vanliga natthärbärgen på bygden och i ingen stad oss något fördröje för många orsakers skull, dem man icke uppräkna kan, och om ej förr ske kan senast, om hälsan är, nästkommande lögerdag, som är den 6 februari, för Eders Furstliga Nåde oss underdånigen presentera, var helst vi förnimme Eders Furstliga Nåde uppehållas. — —
French translation (my own):
Je rapporte par la présente, avec soumission et humilité, à Votre Grâce que toutes choses et le bien-être des personnes particulièrement hautes sont dans un état souhaitable et que le voyage du duc Charles-Gustave à Upsal a été reporté à l'arrivée du légat danois, bien qu'il y ait eu une grande controverse à ce sujet, puisque Sa Grâce l'amiral Charles voulait finalement y avoir le duc Charles, bien qu'il en ait été empêché par le légat et qu'aucune personne de distinction à sa place n'était présente, opinion à laquelle notre maître de cour était également presque d'accord.
Alors j'ai été obligé de présenter mon opinion avec candeur, en disant au maître de la cour que ce n'était en aucune façon approprié puisque le sieur Charles n'y voyageait pas, et que la régence n'avait pas organisé ou parlé de ce voyage, puis aussi parce qu'aucun autre homme distingué ni aucun noble ne se rendrait en premier au même mariage, sauf ceux à qui il avait montré son service, par quoi j'ai également tacitement et indirectement informé de la condition du marié, qui viendrait au discours des nobles, car certains d'entre eux n'osaient pas solliciter la grâce et la faveur de Sa Grâce.
J'ai également évoqué le mauvais temps d'hier, ainsi que les innombrables inconvénients que nous rencontrerions si nous voyagions sans escorte de la régence. C'est pourquoi on me l'a déconseillé, bien que Sa Majesté l'ait déjà autorisé. Si j'ai déjà manqué à mon devoir et commis une faute, je suis humblement convaincu que Votre Grâce me pardonnera très gracieusement, car j'ai fait une telle déclaration par nécessité de ma fonction, et non par intérêt personnel, car j'aurais souhaité que ce voyage ait lieu. J'avais également préparé, à partir des leçons de l'histoire de la Patrie, un discours pour Sa Grâce Charles-Gustave sur l'antiquité du peuple suédois et ses prouesses militaires, que le duc Charles termina aussitôt. — — —
— — Le paquet de lettres de Votre Grâce vient de m'être remis. J'apprends avec soumission son gracieux ordre concernant le voyage en Westrogothie. Je me suis donc immédiatement rendu auprès de Sa Majesté la reine douairière et lui ai proposé avec soumission de me présenter. Sa Majesté m'a alors fait appeler et s'est laissée aller, ordonnant que le maréchal et la régence en fassent part à temps. J'en ai ensuite fait part à Sa Grâce le sieur Charles Carlsson, qui a pris la lettre de Bosson et l'a fait porter à Upsal par son domestique, le maître de la cour ayant également promis de ne renvoyer personne.
Si le maître de la cour ne vient pas en temps voulu et n'informe pas le général ou d'autres de ce qu'ils savent déjà, mais peut également solliciter leur considération, je me verrai, comme il se doit, donner l'occasion, soit moi-même, soit par l'intermédiaire d'un autre qui m'est supérieur, de faire de même.
Quant à la manière dont nous procéderons au voyage, si le maître de la cour veut accepter ma considération, nous garderons nos auberges habituelles à la campagne, et dans aucune ville nous ne tarderons, pour plusieurs raisons qu'on ne peut énumérer, et sinon plus tôt, au plus tard, si notre santé est bonne, lundi prochain, qui est le 6 février, à nous présenter docilement devant Votre Grâce, où que nous apprenions qu'elle séjourne. — —
English translation (my own):
I hereby submissively and humbly report to Your Princely Grace that all things and the well-being of particularly high persons are in a desirable state and that Duke Karl Gustav's journey to Uppsala has been postponed for the arrival of the Danish legate, although there was great disputation about this, since His Grace Admiral Carl finally wanted to have Duke Karl there, although he was prevented by the legate and no one of distinction in his place was present, in which opinion our court master also almost was.
Then I was necessitated to present my opinion ingenuely, telling the court master that it was in no way appropriate since Lord Carl was not travelling there, nor has the regency arranged or spoken of that journey, then also because no other distinguished man nor any noblemen would travel to the same wedding first, but those to whom he had shown his service, whereby I also tacitly and obliquely gave notice of the condition of the bridegroom, which would come to the nobles' discourse, as some of them did not dare to solicit His Princely Grace's grace and favour.
In addition, I also brought up the bad weather, which was so yesterday, as well as the infinite inconveniences that would follow if we travelled without any escort from the regency, wherefore I was advised against it, although Her Majesty had already given permission for it. If I have previously failed in my duty and done wrong, I am in the submissive and humble confidence that Your Princely Grace will most graciously forgive me, for I made such a statement due to the necessity of my office, not for my private utility, because for myself I would have liked to see the journey happen; I had also prepared from the lessons of the history of the Fatherland an oration for His Princely Grace Karl Gustav on the antiquity of the Swedish people and their military prowess, which Duke Karl immediately finished learning. — — —
— — Your Princely Grace's letter package has just been delivered to me, from which I submissively learn of Your Princely Grace's gracious command about the journey to Västergötland, wherefore I immediately went over and submissively offered to see Her Majesty the Dowager Queen; then Her Majesty had me summoned and let herself be well pleased, ordering such to be announced in time by the marshal, as well as to the regency. Then I reported such to His Grace Lord Carl Carlsson, who took Bosson's letter from me and had his servant carry it to Uppsala, as the court master also promised not to send anyone away.
If the court master does not come in due time and does not inform the general or others of what is already known to them, but can seek their consideration as well, I will, as I should, be given the opportunity, either myself or through another who is superior to me, to do the same.
As for how we will proceed with the journey if the court master wants to accept my consideration, we will keep our usual overnight inns in the countryside, and in no city will we delay, for many reasons which one cannot enumerate, and if not sooner, at the latest, if our health is good, next Monday, which is February 6, to submissively present ourselves before Your Princely Grace, wherever we learn you are staying. — —
Above: Kristina.
Above: Karl Gustav.
Above: Carl Carlsson Gyllenhielm.
Above: Peder Vibe, the Danish legate.
Above: Maria Eleonora.
Above: Johan Kasimir.
No comments:
Post a Comment