Source:
Svenska folkets underbara öden, III: Gustav II Adolfs, Kristinas och Karl X Gustavs tid, pages 454 to 457, by Carl Grimberg, 1924
The account:
Den teckning av Kristinas utseende och sätt, som blivit mest ryktbar, härrör från franska sändebudet Chanut, som i ett brev till sin regering från början av år 1648 skildrar det intryck den 21-åriga drottningen gjorde på en både skarpsynt och entusiastisk främling från stora världen. Vi anföra därur följande: »Första gången man ser henne väcker hon ej den beundran som vid närmare betraktande. Ett enda porträtt är ej tillräckligt att ge föreställning om hennes utseende; hennes ansikte förändras alltefter hennes själsrörelser, så att man knappt igenkänner henne från det ena ögonblicket till det andra. Men merendels synes hon tankfull, och hur än själsrörelserna skifta, bibehåller hon alltid något ljust och angenämt. Hennes röst blir stundom kraftigare, än hennes köns plägar vara. Växten är under medellängd, vilket mindre skulle synas, om hon begagnade fruntimmersskor; men för att bekvämare gå och rida brukar hon skor utan klackar såsom karlarne. Hon fäster ingen vikt vid sin dräkt; på en kvart är hon klädd och i vardagslag utgöra en kam och en bandstump hennes enda hårprydnad. Dock passar hennes vårdslöst hängande hår ej illa till hennes ansikte, som hon icke bryr sig om att skydda mot varken sol, blåst eller regn.
Naturen har ej nekat henne någon egenskap, som skulle pryda en ung riddare. Hon är outtröttlig i lantliga tidsfördriv och kan under en jakt sitta till häst i tio timmar i sträck. Det finns ingen i Sverige, som säkrare än hon fäller en hare i språnget. Varken köld eller hetta generar henne. Hennes föda är enkel, vårdslösad och utan läckerheter. Hon är girig om sin tid och sover blott fem timmar» — en siffra som Kristina själv, när hon e gång läste skildringen, ändrade till tre timmar. »Hon talar sällan med damer. Då de infinna sig vid någon allmän uppvaktning, lämnar hon dem efter några artigheter för att underhålla sig med herrarne — så van är hon vid mera allvarliga samtal.
Hon har en beundransvärd lätthet att fatta och ett minne så starkt, att hon stundom missbrukar det. Hon har stort nöje av att se omkring sig lärda män och höra dem behandla svåra vetenskapliga frågor. Då yttrar hon aldrig sin mening, förrän alla andra talat, och gör det då väl, med få ord. Det är otroligt, vilket välde hon har över rådet. Rådsherrarne själva förvåna sig ofta däröver, och det är överraskande att se en ung flicka vända så gamla och kloka rådgivares sinnen hur hon behagar.»
Må vara att det är inmängt en del fransysk artighet i detta porträtt — den som tecknat det är dock gripen av verklig beundran, och man må komma ihåg, att det är en ministerberättelse med officiell karaktär, skriven på beställning från sändebudets egen regering. Bland källskrifterna till vår historia är detta aktstycke ett av de allra intressantaste. Tänk om vi ägde en dylik teckning av Gustav II Adolf, försedd med hans egenhändiga anmärkningar!
Chanuts intryck av Kristina bekräftas och kompletteras genom den skildring, som fem år senare nedskrevs av spanske ministern Pimentels biktfader. För honom är Sveriges drottning »ett underverk och en av vår tids ojämförliga märkvärdigheter». Han talar om hennes höga panna, hennes genomträngande blick och örnnäsa. Även han fäster sig vid hennes likgiltighet för sin toalett: »Hennes hår friseras endast en gång i veckan — tidtals blott en gång var fjortonde dag. Om söndagarna ägnar hon en halvtimme åt sin toalett, om vardagarna endast en kvart. Då jag samtalat med henne, har jag ofta märkt, att hennes linne haft bläckfläckar och stundom till och med varit trasigt. Då hon erinras om att hon verkligen icke borde vara så vårdslös, svarar hon, att den saken lämnar hon åt folk, som har tid därtill.
Utom hennes kön finnes intet kvinnligt hos henne. Hennes röst, hennes sätt att tala, hennes gång, hennes stil, hela hennes uppträdande — allt är fullkomligt manligt.
Det är henne en pina att äta middag i sällskap, och då hon spisar ensam, stannar hon blott en halv timme till bords. Hon dricker aldrig annat än vatten, och man hör henne aldrig kritisera maten eller anmärka, om den är väl eller illa lagad.
Då hon samtalar med någon, är hon vanligen så otvunget förtrolig, att man icke skulle kunna taga henne för en hög dam, än mindre för en drottning. Hon är den första, som vänder sig till dem, med vilka hon vill samtala, skyndar fram till dem, tager dem i handen, skrattar och pratar med dem. Detta oaktat inger hon så stor vördnad, att många män känna sig lika rädda inför henne, som om de vore barn. Jag har», fortsätter vår sagesman, »sett henne övergå från ett förtroligt samtal till det allvar, som anstår kungligheten, ja från den ena ytterligheten till den andra, så att jag knappt kunnat tro mina ögon.»
Vid slutet av samma år som denna skildring gjordes mottog Kristina i audiens ett sändebud från England. Hans namn var Whitelocke. Efter åtskilliga vedermödor, om vilka vi i annat sammanhang få tala, anlände han till Uppsala, där hovet då var samlat, och erhöll dagen före julafton företräde hos drottningen, som »satt i rummets övre ända på en präktig, med karmosinröd sammet klädd stol under en himmel av samma tyg. Det första han kom in i rummet tog han av sig hatten» — skriver Whitelocke i sin dagbok, där han alltid talar om sig själv i tredje person. »Därpå tog drottningen av sig mössan, alldeles på manligt sätt, och gick några steg framåt på mattan.» Whitelocke lade nu märke till att hennes kjol var »av enkelt grått tyg, och över densamma bar hon en jacka, sådan männen bära, av samma tyg.» Om halsen hade hon en halsduk av ett svart band, »sådan som soldater och sjömän stundom bära. Hennes hår var benat och hängde löst kring hennes huvud. Hon bar en svart sammetsmössa, kantad med sobel och uppvikt enligt landets sed, och hon tog den på och av sig, alldeles som männen pläga göra. Hennes ansikte var livfullt men något blekt. Hon hade någonting mycket majestätiskt i sitt skick, och ehuru hon var något under medellängd, voro hennes min och hållning mycket imponerande.»
English translation (my own):
The most famous description of Kristina's appearance and ways comes from the French envoy Chanut, who in a letter to his government from the beginning of 1648 describes the impression the 21 year old Queen made on a sharp-sighted and enthusiastic foreigner from the big world. We quote the following from it:
"The first time one sees her, she does not arouse the admiration that one gets on closer inspection. A single portrait is not enough to give an idea of her appearance; her face changes according to the movements of her soul, so that one hardly recognises her from one moment to the next. But for the most part she seems pensive, and no matter how the movements of her soul change, she always maintains something bright and pleasant.
Her voice is sometimes stronger than that of her sex is accustomed to be. Her height is below the middle height, which would be less noticeable if she wore women's shoes; but, in order to walk and ride more comfortably, she wears shoes without heels like the men do. She attaches no importance to her attire; she is dressed in a quarter of an hour, and in everyday life a comb and a ribbon constitute her only hair ornament. However, her carelessly hanging hair does not go badly with her face, which she does not bother to protect from either sun, wind or rain.
Nature has not denied her any quality that would adorn a young cavalier. She is indefatigable in rural pastimes and can sit on horseback for ten hours at a time during a hunt. There is no one in Sweden who is more certain than she in felling a hare in the act of running. Neither cold nor heat bothers her. Her food is simple, careless and without delicacies. She is avaricious with her time and sleeps for only five hours" — a figure that Kristina herself, when she once read the description, changed to three hours.
"She rarely speaks to ladies. When they appear at some public attendance, she leaves them after a few courtesies to converse with the gentlemen — so accustomed is she to more serious conversations.
She has an admirable facility of comprehension and a memory so strong that she sometimes abuses it. She takes great pleasure in seeing learned men around her and hearing them treat difficult scientific questions. Then she never expresses her opinion until everyone else has spoken, and then she does so well and in a few words. It is incredible what power she has over the Council. The councilmen themselves are often surprised at it, and it is astonishing to see a young girl turn the minds of such old and wise advisors as she pleases."
It may be that there is a certain amount of French politeness in this portrait — the person who drew it is, however, seized with real admiration, and it must be remembered that it is a ministerial report of an official nature, written on order from the envoy's own government. Among the source documents for our history, this document is one of the most interesting. Imagine if we had such a drawing of Gustav II Adolf, provided with his own handwritten notes!
Chanut's impression of Kristina is confirmed and supplemented by the description written down five years later by the confessor of the Spanish minister Pimentel. For him, the Queen of Sweden is "a marvel and one of the incomparable wonders of our time". He speaks of her high forehead, her piercing gaze and aquiline nose. He also notes her indifference to her toilet:
"Her hair is done only once a week — sometimes only once every fortnight. On Sundays she devotes half an hour to her toilet, on weekdays only a quarter of an hour. When I have talked with her, I have often noticed that her linen had ink stains and was sometimes even torn. When she is reminded that she really should not be so careless, she replies that she leaves that matter to people who have time for it.
Apart from her sex, there is nothing feminine about her. Her voice, her way of speaking, her walk, her style, her whole demeanour — everything is completely masculine.
It is a torture for her to eat dinner in company, and when she eats alone she stays at the table for only half an hour. She never drinks anything but water, and one never hears her criticise the food or comment on whether it is well or badly cooked.
When she converses with someone, she is usually so unforcedly intimate that one could not take her for a great lady, much less for a queen. She is the first to turn to those with whom she wishes to speak, rushes up to them, takes them by the hand, laughs and chats with them. Despite this, she inspires so much awe that many men feel as afraid of her as if they were children."
"I have", continues our source, "seen her pass from an intimate conversation to the seriousness that befits royalty, even from one extreme to the other, so that I could hardly believe my eyes."
At the end of the same year that this description was made, Kristina received in audience an envoy from England. His name was Whitelocke. After several tribulations, of which we shall speak in another context, he arrived at Uppsala, where the court was then assembled, and on the day before Christmas Eve obtained the presence of the Queen, who was "sitting at the upper end of the room upon a chair of state, covered with crimson velvet, under a canopy of the same. The first thing he did when he came within this room was to put off his hat", writes Whitelocke in his diary, where he always speaks of himself in the third person. "Then the Queen put off her cap, after the fashion of men, and came a few steps forward upon the footcarpet."
Whitelocke now noticed that her skirt was "of plain grey stuff, and over it she wore a jacket, such as men wear, of the same stuff." Around her neck she had a scarf of a black ribbon, "as soldiers and mariners sometimes use to wear. Her hair was braided and hung loose upon her head. She wore a black velvet cap lined with sables and turned up after the fashion of the country, and she used to put it on and off as men do their hats. Her countenance was sprightly but somewhat pale. There was much of majesty in her demeanour, and though she were of the smaller size, her mien and carriage were very noble."
Above: Kristina.
Above: Carl Grimberg.
No comments:
Post a Comment