Carl Grimberg on Kristina's physical hardiness and characteristic masculinity

Source:

Svenska folkets underbara öden, III: Gustav II Adolfs, Kristinas och Karl X Gustavs tid, pages 457 to 459, by Carl Grimberg, 1924

https://runeberg.org/sfubon/3/0459.html

The account:

Bland de egenskaper hos den märkliga kvinnan, som mest frapperat både samtid och eftervärld, var hennes förmåga att stå ut med kroppsliga ansträngningar. Den gränsade till det otroliga. Såsom Chanut berättar, kunde hon spränga fram till häst i tio timmar om dagen, och genom sitt nattvak tröttade hon ut de starkaste karlar. Man märker hennes belåtenhet, då hon tecknar sig detta till minnes i sin självbiografi: »De ädlingar och fröknar, som tillhörde min uppvaktning, voro förtvivlade över det sätt, varpå jag tröttade ut dem. Jag lämnade dem ingen ro, varken natt eller dag; och då mina fröknar sökte avråda mig från att föra ett så ansträngande liv, skrattade jag åt dem och sade: 'Om I ären sömniga, så gån till vila! Jag behöver er icke'!»

Kristinas påfallande pojkaktighet i flickåren och hennes manhaftiga later som kvinna ha föranlett en och annan författare till misstankar rörande hennes kön. Någon som helst verklig grund därtill finns emellertid icke. Att kläda henne i kjolar, om hon varit skapad att bära pojkkläder, därtill fanns ju icke någon rimlig anledning för hennes föräldrar — snarare då till motsatta förfaringssättet. Hennes själsläggning är för övrigt, som närmare skall visa sig, så alltigenom feminin, att ingen kan misstaga sig därom. Ett av de bästa bevisen är för övrigt hennes egen självbiografi, som omöjligen skulle kunna ha skrivits av någon annan än en verklig kvinna. För den som ändå tvivlar må som avgörande bevis anföras de dagliga anteckningarna av den läkare, som var henne följaktig under tiden 1666-68. Däri redogöres med månatliga mellanrum för de förändringar i det kroppsliga tillståndet, vilka känneteckna kvinnan.

Skulle ännu finnas rum för tvivel, så bör en blick på Bourdons härliga porträtt av Kristina vara avgörande. Den bilden lär ingen man kunna likgiltigt betrakta.

Själv tackade Kristina i sin självbiografi Gud för att han låtit henne födas till flicka, »så mycket mera», tillägger hon, »som Du i Din nåd bevarat mig från mitt köns svagheter, i det Du utrustat både min kropp för övrigt och min själ med manliga egenskaper. Du har begagnat Dig av mitt kön för att rädda mig undan mitt fäderneslands laster och utsvävningar. Om det varit Din vilja, att jag skulle blivit man, så hade måhända landets vanor och mina följeslagares föredöme fördärvat mig. Jag skulle måhända ha, som så många andra, dränkt alla dygder och gåvor, som Du givit mig, i vin. Sannolikt hade också mitt eldiga och livliga temperament inlett mig i utsvävningar med kvinnor, ur vilka det skulle blivit svårt att frigöra sig.»

I våra dagar med de friare former för kvinnans uppträdande, som sporten och kamratskapet mellan könen medfört, skulle Kristina säkerligen icke alls ha framkallat sådant uppseende som på sin egen tid. Hon skulle helt enkelt ha inrangerats under typen »modern sportskvinna». Den manhaftiga amerikanska missen, som på egen hand flackar all världen omkring, den engelska suffragetten, som ingenting fruktar, ingenting skyr, och slutligen också den nu föråldrade typ av vår egen emancipationskvinna, som karrikerats med kortklippt hår, blå glasögon och karlliknande dräkt — alla erbjuda de sina beröringspunkter med fallet Kristina av Sverige. Hennes fula vana att späcka sitt tal med svordomar var på den tiden icke något speciellt manligt fel. Hon undskyllde sig själv med att det ej var ovanligt bland svenska adelsdamer, och tidens brevsamlingar intyga sanningen av drottningens ord. ...

English translation (my own):

Among the qualities of this remarkable woman that most struck both contemporaries and posterity was her ability to endure physical exertion. It bordered on the incredible. As Chanut tells it, she could ride a horse for ten hours a day, and through her night vigils she exhausted the strongest men. Her satisfaction is evident when she notes this in her autobiography:

"The nobles and ladies who were part of my court were in despair at the way in which I exhausted them. I gave them no rest, neither night nor day; and when my ladies tried to dissuade me from leading such a strenuous life, I laughed at them and said: 'If you are sleepy, go to bed! I don't need you'!"

Kristina's striking boyishness in her girlhood and her manly appearance as a woman have led some writers to have suspicions about her sex. However, there is no real basis for this. There was no reasonable reason for her parents to dress her in skirts, if she had been created to wear boys' clothes — rather the opposite procedure. Her disposition is, moreover, as will become clear, so thoroughly feminine that no one can mistake it. One of the best pieces of evidence is her own autobiography, which could not possibly have been written by anyone other than a real woman. For those who still doubt, the daily notes of the doctor who accompanied her during the period 1666-68 may be cited as decisive evidence. In them, the changes in the physical condition that characterise the woman are explained at monthly intervals.

If there is still room for doubt, a look at Bourdon's glorious portrait of Kristina should be decisive. No one can look at that picture indifferently.

In her autobiography, Kristina herself thanked God for allowing her to be born a girl, "all the more so", she adds, "as You in Your grace have preserved me from the weaknesses of my sex, in that You have equipped both my body and my soul with masculine qualities. You have used my sex to save me from the vices and debauchery of my fatherland. If it had been Your will that I should have been a man, perhaps the customs of the country and the example of my companions would have corrupted me. I would perhaps have, like so many others, drowned all the virtues and gifts that You have given me in wine. My fiery and lively temperament would probably have also led me into debauchery with women, from which it would have been difficult to free myself."

In our day, with the freer forms of women's behaviour brought about by sport and the camaraderie between the sexes, Kristina would certainly not have aroused the kind of attention she did in her own time. She would simply have been classified under the type of "modern sportswoman". The manly American miss, who wanders the world on her own, the English suffragette, who fears nothing, shuns nothing, and finally also the now obsolete type of our own emancipation woman, who is caricatured with short-cropped hair, blue glasses and manly clothing — all offer their points of contact with the case of Kristina of Sweden. Her ugly habit of peppering her speech with swear words was not at that time a particularly masculine fault. She excused herself by saying that it was not uncommon among Swedish noblewomen, and the collections of letters from the time attest to the truth of the Queen's words. ...

Above: Kristina.

Above: Carl Grimberg.