Excerpt from "Ebba d. G—"'s article on the Order of Amarante, in "Varia" magazine, year 1906

Source:

Amarantherorden, article written by "Ebba d. G—" for Varia, issue 2, pages 74 to 75, issue of February 1, 1906; original at the Finnish National Library (Kansalliskirjasto/Nationalbiblioteket)

https://digi.kansalliskirjasto.fi/aikakausi/binding/689934?term=drottning&term=Kristina&term=drottningen&term=Kristinas&term=Drottningen&term=drottningens&page=16

Varia, 01.02.1906 no 2, s. 74-75 https://digi.kansalliskirjasto.fi/aikakausi/binding/689934 Kansalliskirjaston Digitaaliset Aineistot

The article excerpt:

AMARANTHERORDEN.

NÅGRA ANTECKNINGAR AF EBBA D. G—.

»La regina nomade», som drottning Kristina kallas, kvinnan med den snillrika anden och det oroliga hjärtat, älskade glans, prakt och lustbarheter.

Efter den ärorika Westphaliska freden hade Sverige med ens trädt fram som en mäktig stat, den drottningen lysande ville representera.

De »lagerkrönta barkbrödsåren» voro förbi, mödor och faror öfvervunna och den svenska hären hade återvändt hem, rik på ära och byte.

Sveriges namn flög öfver världen ledsagadt af smattrande segerfanfarer, den blågula flaggan var då en stormakts och i landet fanns män, dådkraftiga, äfventyrslystna, med fosterlandskärlek och offervillighet i hjärjat [sic] och mod att handla när det behöfdes. Kristinas hof utgjorde en samlingsplats för allt hvad landet då ägde lysande af börd och snille.

Utländska sändebud och lärda män gåfvo ökad glans däråt.

Vid en fest Trettondedagen 1653 instiftades den hoforden, som kallades för Amaranthen. Om dennas upphof talar drottningen själf i en af henne i Rom författad uppsats »Informations de la frairie d'Amaranthe». I stället för de vanliga kostymbalerna beslöt drottningen att gifva en utomordentlig fest med gudar och gudinnor, herdar och herdinnor efter Augusti exempel. Festsalen föreställde Arkadien. Drottningen var herdinnan Amarantha och serverade själf »gudarna».

Slutligen, sedan hon midt under festglädjen klädt om sig, lät hon gästerna sinemellan dela sin dyrbara kostym och bildade ett »frairie appelé du nom gesellschaft» samt utdelade till de herrar och damer, som blefvo medlemmar, Amaranthas dubbelinitial i diamanter, omsluten af en corona civica (medborgarkrona) med inskrift »Dolce ne sarà la memoria» »Ljuft skall minnet häraf vara».

16 damer och 16 herrar, som togo del i drottningens »intimaste förlustelser», upptogos i sällskapet, hvars företrädesrätt var att om lördagarna få supera med henne på Ulriksdal »för att lära känna och beundra denna furstinnas känslor».

Bland medlemmarna har man särskildt ihågkommit spanske ambassadören Antonio Pimentelli, hvars födelseort Amaranthe var. Drottningen har synbarligen med sitt herdinnenamn Amarantha velat fira denne sin förtrogne.

Drottning Kristinas skapelse för sin umgängeskrets guda- och herdenöjen hade emellertid kort varaktighet. Redan året efter instiftandet var den oroliga furstinnan på väg till Rom, och i hennes öfvergifna Sverige fick man snart annat att tänka på än att dansa i Arkadien. ...

English translation (my own):

THE ORDER OF AMARANTE.

SOME NOTES BY EBBA D. G—.

"La regina nomade", as Queen Kristina is called, the woman with the ingenious spirit and the restless heart, loved splendour and pleasures.

After the glorious Peace of Westphalia, Sweden had suddenly emerged as a powerful state, one that the Queen wanted to brilliantly represent.

The "years of laurel-crowned bark bread" were over, hardships and dangers overcome, and the Swedish army had returned home, rich in glory and booty.

Sweden's name flew over the world accompanied by blaring victory fanfares, the blue and yellow flag was then that of a great power; and in the country there were men, energetic, adventurous, with patriotism and a willingness in their hearts to sacrifice and the courage to act when necessary. Kristina's court was a gathering place for all that the country then possessed of brilliant birth and genius.

Foreign envoys and learned men gave it added luster.

At a feast at Epiphany 1653, the court order called Amarante was established. The Queen herself speaks of its origin in an essay written by her in Rome, "Informations de la frairie d'Amaranthe". Instead of the usual costume balls, the Queen decided to give an extraordinary feast with gods and goddesses, shepherds and shepherdesses, after the example of Augustus. The banquet hall represented Arcadia. The Queen was the shepherdess Amaranta and herself served the "gods".

Finally, after she had dressed herself in the midst of the festive joy, she had the guests share her precious costume among themselves and formed a "frairie appelé du nom gesellschaft" and distributed to the gentlemen and ladies who became members, Amaranta's double initial in diamonds, surrounded by a corona civica (civic crown) with the inscription "Dolce ne sarà la memoria" — "Sweet shall the memory of this be".

16 ladies and 16 gentlemen, who took part in the Queen's "most intimate pleasures", were admitted to the company, whose preferential right was to dine with her at Ulriksdal on Saturdays, "to get to know and admire the feelings of this princess".

Among the members, the Spanish ambassador Antonio Pimentel, whose birthplace was Amarante, has been particularly remembered. The Queen apparently wanted to commemorate this confidant of hers with her shepherdess name Amaranta.

Queen Kristina's creation for her circle of friends, the gods' and shepherds' eyes, was short-lived, however. The year after its establishment, the restless princess was on her way to Rome, and in her abandoned Sweden, people soon had other things to think about than dancing in Arcadia. ...

Notes: In Kristina's time Ulriksdal Castle was known as Jakobsdal.

Antonio Pimentel de Prado was not born in Amarante (in Portugal), but in Palermo, Sicily.