Kristina's letter to Diane de Joannis de Chateaublanc, Marquise de Ganges, "la belle Provençale" (APOCRYPHAL)

Source:

Lettres secrètes de Christine, Reine de Suède, page 90, published by the Cramer Brothers, 1761

https://books.google.com/books?id=cPldAAAAcAAJ&dq=Lettres+Secrètes+De+Christine,+Reine+De+Suède&source=gbs_navlinks_s

The letter:

ADORABLE MARQUISE,

Je ne me plaindrois pas de l'usage bisare de votre Cour, si toutes les Dames étoient aussi belles & aussi aimables que vous. Mais pourquoi faut-il que les vieilles & les jeunes, qui viennent me saluer, me baisent? Ho! pourquoi le font-elles avec tant de passion? cette fureur absurde posséde toute votre Cour; belles & laides ont même rage; je ne sçais si c'est à cause que je ressemble un peu à un homme; cela étant, elles ont grande raison, & je les approuve fort.

Après avoir parcouru le monde & admiré mille fois tous les chefs-d'œuvre qui embélissent la nature, je puis vous dire franchement, vos ennemies dusent-elles en mourir de dépit, qu'elle n'offre rien aux yeux des mortels, d'aussi beau, d'aussi agréable, ni d'aussi parfait que vous.

Ha! si j'étois homme, je tomberois à vos pieds, soumis & languissant d'amour; j'y passerois les jours, j'y passerois les nuits, pour contempler vos divins appas, & pour vous offrir un cœur tendre, passioné & fidele; puisque cela n'est point, tenons-nous-en, incomparable Marquise, à l'amitié la plus pure, la plus confiante & la plus ferme. De mon côté, voilà tout ce que je peux; mais mes brûlans desirs ne sont point satisfaits; vos beaux yeux, vous le savez, sont les auteurs innocens de tous mes maux; eux seuls peuvent, dans un instant, en réparer l'outrage & faire mon bonheur en les adoucissant; me refuseriez-vous, hélas! un de vos regards gracieux? Non, non, aussi sensible que belle, vous écouterez avec complaisance les tendres plaintes de ma douleur profonde, & je passerai le reste de ma vie dans un doux enchantement.

En attendant qu'une agréable métempsycose change mon sexe, je veux vous voir, vous adorer & vous le dire à chaque instant. Jusqu'à présent, j'ai cherché par tout le plaisir & je ne l'ai point goûté; si votre cœur généreux veut avoir pitié du mien, à mon arrivée de l'autre monde, je le caresserai avec une volupté toujours nouvelle; je le favourerai dans vos bras victorieux, & le ferai durer éternellement.

Dans cette douce espérance, je file des jours de soie, & mon bonheur s'accroît en pensant à vous.

Adressez donc vos prieres au Ciel, belle Marquise, afin que mes vœux soient bientôt exaucés, autant pour votre félicité que pour la mienne qui dépend entierement de vous pour le présent comme pour l'avenir.

Swedish translation (my own):

Förtjusande markisinna,

Jag skulle inte klaga på den bisarra sedvänja vid Ert hov om alla damerna var lika vackra och lika älskvärda som Ni. Men varför måste de gamla och unga damerna som kommer för att hälsa på mig kyssa mig? Varför gör de det med så mycket passion? Denna absurda raseri besitter hela Ert hov; de vackra och fula damerna har samma raseriet. Jag vet inte om det beror på att jag ser lite ut som en man; men eftersom det här är sant, har de helt rätt, och jag godkänner dem helhjärtat.

Efter att ha rest världen över och beundrat tusen gånger alla mästerverk som pryder naturen, kan jag uppriktigt säga Er, om Era fiender skulle dö av trots, att det inte erbjuder något för ögonen på dödliga så vackert, så behagligt eller så perfekt som Ni.

Åh, om jag vore en man, skulle jag falla inför Era fötter, undergiven och längtande efter kärlek; jag skulle tillbringa dagarna där, jag skulle tillbringa nätterna där, för att begrunda Era gudomliga charmer och erbjuda Er ett ömt, passionerat och troget hjärta. Eftersom så inte är fallet, låt oss hålla oss, makalösa markisinna, till den renaste, tryggaste och starkaste vänskapen. För min del är det allt jag kan göra; men min brinnande åtrå är inte tillfredsställd. Ni vet att Era vackra ögon är de oskyldiga författarna till all min smärta; de ensamma kan på ett ögonblick reparera sin upprördhet och göra mig lycklig genom att mjuka upp dem. Ville Ni vägra mig, tyvärr, en av Era nådiga blickar? Nej, nej, så förnuftig som Ni är vacker, så kommer Ni med självbelåtenhet att lyssna på min djupa smärtas ömma klagomål, och jag kommer att tillbringa resten av mitt liv i ljuv förtrollning.

I väntan på en trevlig metempsykos för att ändra mitt kön, vill jag se Er, älska Er och berätta för Er i varje ögonblick. Fram till nu har jag letat igenom allt nöje och jag har inte smakat det; om Ert generösa hjärta vill ha medlidande med mitt, vid min ankomst från den andra världen, kommer jag att smeka det med en ständigt ny vällust; jag skall fostra det i Er segerrika famn och få det att vara för evigt.

I denna ljuva förhoppning spinner jag dagar av siden, och min lycka ökar när jag tänker på Er.

Så rikta Era böner till himlen, vackra markisinna, så att mina önskningar snart kan uppfyllas, lika mycket för Er lycka som för min, som helt och hållet beror på Er för nutiden som för framtiden.

English translation (my own):

Adorable Marquise,

I would not complain of the bizarre usage of your court if all the ladies were as beautiful and as amiable as you. But why must the old and young ladies who come to greet me kiss me? Why do they do it with so much passion? This absurd fury possesses your whole court; the beautiful and ugly ladies have the same rage. I do not know if it is because I look a bit like a man; that being the case, they are quite right, and I wholeheartedly approve of them.

After having traveled the world and admired a thousand times all the masterpieces that embellish nature, I can tell you frankly, were your enemies to die of spite, that it offers nothing to the eyes of mortals as beautiful, as agreeable, or as perfect as you.

Oh, if I were a man, I would fall at your feet, submissive and pining for love; I would spend the days there, I would spend the nights there, to contemplate your divine charms, and to offer you a tender, passionate and faithful heart. As that is not the case, let us stick, incomparable Marquise, to the purest, most confident and firmest friendship. For my part, that is all I can do; but my burning desires are not satisfied. You know your beautiful eyes are the innocent authors of all my ills; they alone can, in an instant, repair their outrage and make me happy by softening them. Would you refuse me, alas, one of your gracious glances? No, no, as sensible as you are beautiful, you will listen with complacency to the tender complaints of my deep pain, and I will spend the rest of my life in sweet enchantment.

While waiting for a pleasant metempsychosis to change my sex, I want to see you, adore you and tell you at every moment. Until now, I have searched through all the pleasure and I have not tasted it; if your generous heart wishes to have pity on mine, upon my arrival from the other world, I will caress it with an ever new volupty; I will foster it in your victorious arms and make it last forever.

In this sweet hope, I spin days of silk, and my happiness increases in thinking of you.

So address your prayers to Heaven, beautiful Marquise, so that my wishes may soon be granted, as much for your happiness as for mine, which depends entirely on you for the present as for the future.

Above: Kristina.

Above: Diane de Joannis de Chateaublanc, Marquise de Ganges.