Source:
Mémoires concernant Christine, reine de Suède, volume 4, page 215, compiled and edited by Johan Arckenholtz, 1760
The letter:
Stockholm, ce 29. Juin 1644.
Mon cher Cousin, je vous fais savoir par la présente que comme votre cher Fils le Duc Adolphe ayant, par la grace de Dieu, atteint l'âge où par le soin paternel de Votre Dilection pour son instruction, il a, entre autres vertus de Prince, jetté de bons fondemens en ce qui regarde la Religion Chrêtienne; ainsi il est d'intention, au nom du Seigneur, d'approcher avec nous autres de la Table de la Sainte Céne, le jour prochain de Jeune & de Priéres. Ne doutant pas que Votre Dilection ne se réjouïsse fort d'une œuvre si agréable à Dieu, & ne rende graces au Seigneur de lui avoir accordé la vie & l'esprit pour sa gloire & son service. Je prie Votre Dilection d'agréer que je l'aye disposé à ne pas différer davantage à s'acquitter de ce devoir. J'avoue qu'il auroit convenu d'attendre l'arrivée de Votre Dilection; mais me flattant qu'elle n'y sera pas contraire, j'ai pris la hardiesse de l'y porter, assurant au-reste Votre Dilection qu'il lui sera toujours Fils obéissant; devoir, dont je ne manquerai pas non plus de lui rafraîchir la mémoire, pour vous prouver aussi par-là que je serai à jamais de Votre Dilection
La très-affectionnée Cousine.
Swedish translation (my own):
Stockholm, den 29 juni 1644.
Min käre farbror,
Jag låter Er härmed veta att såsom Er käre son, hertig Adolf, av Guds nåd, nått den ålder där han genom Ers Kärlighets faderliga omsorg om sin utbildning bland andra furstliga dygder kastat goda grunder med hänsyn till den kristna religionen, så det är hans avsikt, i Herrens namn, att tillsammans med oss andra närma sig nattvardsbordet den kommande dagen av fasta och bön. Ej tvivlandes på att Ers Kärlighet kommer att glädja sig mycket över ett verk som är så behagligt för Gud och kommer att tacka Herren för att han har givit honom liv och ande för hans ära och hans tjänst, ber jag Ers Kärlighet att acceptera att jag har avsatt honom att inte längre dröja med att fullgöra denna plikt. Jag bekänner att det hade varit bättre att vänta på Ers Kärlighets ankomst; men smickrande mig själv att Ni inte kommer att vara emot det, har jag tagit djärvheten att föra det till Er, försäkrande Ers Kärlighet för resten att han alltid kommer att vara en lydig son till Er; jag kommer inte heller att underlåta att fräscha upp hans minne av plikten, att bevisa för Er också genom detta att jag för alltid kommer att vara Ers Kärlighets
tillgivnaste brordotter.
English translation (my own):
Stockholm, June 29, 1644.
My dear uncle,
I hereby let you know that as your dear son, Duke Adolf, has, by the grace of God, reached the age where, by Your Lovingness's paternal care for his education, he has, among other princely virtues, thrown good foundations with regard to the Christian religion, so it is his intention, in the name of the Lord, to approach with the rest of us the Communion Table on the coming day of fasting and prayer. Not doubting that Your Lovingness will rejoice greatly in a work so pleasing to God and will give thanks to the Lord for having granted him life and spirit for His glory and His service, I beg Your Lovingness to accept that I have disposed him not to delay any longer in discharging this duty. I confess that it would have been better to wait for Your Lovingness's arrival; but flattering myself that you will not be opposed to it, I have taken the boldness of bringing it to you, assuring Your Lovingness for the rest that he will always be an obedient son to you; I will also not fail to refresh his memory of duty, to prove to you also by this that I will be forever Your Lovingness's
most affectionate niece.
Above: Kristina.
Above: Johan Kasimir.
Note: In some letters Kristina addressed Johan Kasimir as "cousin", although I translate this as "uncle" for consistency's sake and so that people less acquainted with this family do not get confused.
No comments:
Post a Comment