Sources:
Mémoires concernant Christine, reine de Suède, volume 3 (La vie de la Reine Christine faite par elle-meme; dediée a Dieu, chapter 8), pages 55 to 56, compiled and edited by Johan Arckenholtz, 1759
Drotning Christinas Arbeten och Märkwärdigheter, volume 1, pages 75 to 76, translated by Carl Christoffer Gjörwell, 1760
Kristina: Brev och skrifter, edited by Marie Louise Renata Rodén, translated by Cecilia Huldt and Viveca Melander, published by Svenska Akademien, 2006
Above: Kristina.
Above: Chancellor Axel Oxenstierna.
Above: Johannes Matthiæ.
The account:
Le Chancelier depuis son retour en Suède (l'an 1636) passoit tous les jours trois ou quatre heures avec moi, pour m'instruire dans mon devoir. Ce fut de lui proprement que j'appris en partie ce que je sai de l'art de régner. Vous avez voulu, SEIGNEUR, que ce fût un des plus grands hommes du monde qui m'en donnât les premieres leçons, & ce n'est pas une des moindres obligations que je vous ai, puisque m'ayant ôté le Roi mon Pere, vous avez voulu que ce grand homme restât pour m'instruire. Je pris un plaisir extrême à l'entendre parler, & il n'y avoit étude, jeu, ni divertissement que je ne quitasse avec plaisir pour l'écouter. Il prenoit en revanche un plaisir extrême à m'instruire, & nous passions des trois ou quatre heures, & souvent plus, ensemble, fort contens l'un de l'autre, &, si je l'ose dire, sans blesser la modestie: ce grand homme fut forcé plus d'une fois d'admirer un enfant dans lequel vous aviez mis de tels talens, & sur-tout un desir de s'instruire & une capacité d'apprendre, qu'il admiroit sans le comprendre, étant si rare dans l'âge où j'étois.
Mon Précepteur avoit le même plaisir. J'étois assidue. J'aimois les beaux livres. Je les lisois avec plaisir. J'avois un desir insatiable de tout savoir. J'étois capable de tout. J'entendois tout sans peine. Quelquefois je lui expliquois ce qu'il n'entendoit, ou ce qu'il faisoit semblant de n'entendre pas. Enfin tous mes Maîtres étoient fort contens de moi. Mon Précepteur étoit mon Confident. Je lui disois tous mes petits chagrins, & je faisois avec lui des réflexions qui le surprenoient. Nous raisonnions ensemble sur le Gouvernement. Il me disoit tout ce qui se passoit, & je faisois sur tout mes réflexions avec lui. J'étois secrete au-delà de l'imagination, & on se pouvoit fier à moi de tout.
Swedish translation (by Gjörwell):
Cancelleren, efter sin återkomst til Swerige (år 1636), war altid hos mig tre til fyra timar om dagen, för at underwisa mig, uti mina skyldigheter. Det war egenteligen af honom, som jag lärde Regeringskonsten. Du har welat, HERRE, at en af de största Män skulle härutinnan lära mig de första grunderna, och är detta intet en af de minsta förbindelser, som jag hafwer Dig, at, då Du behagat taga Konungen, min Fader, ifrån mig, har Du låtit denna stora Mannen blifwa öfrig, för at underwisa mig. Det war mig et obeskrifweligt nöje, at höra honom tala, och war ingen bok, lek eller nöje, som jag ej gerna och genast lämnade för at höra honom. Deremot war det honom et ej mindre nöje, at underwisa mig, och wi förnötte tre til fyra timar, och ofta flera, tilhopa mycket nögda med hwarandra, och, om jag får säga, utan til at på något sätt fela mot anständigheten. Och måste denna store Mannen flera gånger beundra et barn, uti hwilket Du nedlagt et så stort pund, och i synnerhet det begäret at lära och den färdighet at fatta, som han häpnade öfwer, men utan at sjelf begripa så sällsynta egenskaper hos et barn wid min dåwarande ålder.
Min Läromästare hade samma nöje. Jag war ganska flitig. Jag älskade goda böcker. Jag läste dem med nöje. Jag hade et outsläckeligt begär, at lära alt. Jag fattade alt, och förstod alt utan möda. Ibland förklarade jag det, som han ej förstod, eller som han låddes ej förstå. Med et ord, alla mina Läromästare woro särdeles nögde med mig. Min Läromästare war min förtrognaste rådgifware. Jag sade honom alla mina små förtretligheter, och gjorde med honom de betragtelser, som satte honom i största förundran. Wi talte med hwarandra om Regeringsärender. Han berättade mig alt det, som hände, och jag gjorde för honom mina betragtelser deröfwer. Ingen kan föreställa sig huru mycket jag kunde tiga, och man kunde utan fara förtro mig alting.
Contemporary Swedish translation (by Huldt; based on a different draft):
När rikskanslern hade återvänt till Sverige tillbringade han varje kväll tre eller fyra timmar med mig då han undervisade mig i mina plikter. Av honom lärde jag en del av det lilla jag en gång vetat om konsten att regera. Du, Herre, ville att en av de största männen i världen skulle ge mig de första lektionerna i den konsten, och det är inte det minsta för vilket jag är Dig tack skyldig, att Du, när Du tagit min far kungen ifrån mig, lät denne store man bli kvar för att undervisa mig. Jag fann stort nöje i att höra honom tala, och det fanns inte några studier, lekar eller nöjen som jag inte gärna lämnade för att lyssna på honom. Han i sin tur fann stort nöje i att undervisa mig, och vi tillbringade ofta tre, fyra timmar eller mer tillsammans, båda mycket nöjda med varandra. Om jag får säga det utan att verka skrytsam, måste denne store man — man har åtminstone velat övertyga mig därom — mer än en gång förundra sig över ett barn som Du, Herre, ingivit ett begär efter undervisning och en förmåga att lära som han beundrade utan att begripa, eftersom detta var så ovanligt hos ett barn i min ålder och min ställning. Rikskanslern var hänförd av mitt artiga sätt att uttrycka min vördnad och uppskattning för honom, vilket gav honom en särställning bland alla mina förmyndare.
Min preceptor Johannes Matthiae å sin sida har försäkrat att han hade samma glädje av att undervisa mig. Han gladdes åt att se min kärlek till vackra böcker, min flit och glädje i att studera och min omättliga hunger efter att få veta allt. Jag klarade alla ämnen och förstod allt utan svårighet, och ofta fick jag förklara för honom vad han inte begrep eller låtsades inte begripa. Kort sagt, man har berättat för mig att alla mina lärare var mycket nöjda med mig, var och en på sitt område, och om jag har låtit mig luras till att tro på allt det som jag nu säger må Du förlåta mig, Herre, eftersom jag har gjort det bara för att inte vara otacksam mot Dig. Ändå struntade jag i det jag fick höra av kvinnorna, till och med det som min faster berättade, trots att jag älskade henne mycket. Jag stod inte ut med att hon rättade mig, jag höll för intet allt vad hon sade till mig och hade alls inget förtroende för henne.
Min preceptor Johannes Matthiae var min ende förtrogne. Jag delgav honom alla mina små hemligheter och sorger, och gav uttryck för funderingar som han förundrades över. Vi resonerade tillsammans om regeringsfrågor. Han berättade utan förbehåll om allt som hände, för jag kunde tiga som muren och det gick att anförtro mig vad som helst. Han ensam hade mer inflytande på mig än alla mina andra guvernörer och guvernanter, men för att få mig att lyda måste han ändå resonera med mig och argumentera. Jag lät mig nämligen inte övertygas av hans auktoritet, utan endast av förnuftet.
English translation (my own):
The Chancellor, since his return to Sweden (in the year 1636), spent three or four hours every day with me to instruct me in my duty. It was from him that I learned in part what I know of the art of reigning. You willed, Lord, that it was one of the greatest men in the world who gave me the first lessons, and it is not one of the least obligations that I have to You, as, having deprived me of the King my father, You wanted this great man to remain to instruct me. I took extreme pleasure in hearing him speak, and there was no study, game, or amusement that I did not leave with pleasure to listen to him. In return, he took an extreme pleasure in instructing me, and we spent three or four hours, and often more, together, very content with each other; and, if I dare say it without wounding modesty: this great man was forced more than once to admire a child in whom You had put such talents, and, above all, a desire to learn and a capacity to learn, which he admired without understanding it, it being so rare at my age.
My tutor had the same pleasure. I was diligent. I liked beautiful books. I read them with pleasure. I had an insatiable desire to know everything. I was capable of everything. I understood everything without difficulty. Sometimes I explained to him what he did not understand, or what he pretended not to understand. Enfin, all my masters were very pleased with me. My tutor was my confidant. I told him all my little sorrows, and I made reflections with him which surprised him. We reasoned together about the government. He told me everything that was going on, and I discussed everything with him. I was secretive beyond imagination, and one could trust me with everything.
No comments:
Post a Comment