Riksarkivet, images 75 to 78/pages 70 to 73 in Januari-Februari 1647; Riksregistraturet
Acta Pacis Westphalicae II C 3: Die Schwedischen Korrespondenzen, Band 3: 1646-1647, pages 220 to 223, edited and published by Gottfried Lorenz, 1975
https://apw.digitale-sammlungen.de/search/display.html?start=100&q=Christina&lang=en&mode=comfort&rows=10&id=bsb00056723_00276_dok0118
The letter:
Christina etc. etc.
Wår sÿnnerlige ÿnnest etc. Troo Män och Commissarier till Fridz tract[at]erne j Tÿsklandh; Wij finge nu på sidst anKombne ordinarie Post Eder samptligen och särskilte till Oß vthur Oßnabrügge, den 28 Decembris nestförleden Afgångne bref, Huarvthaf Wij förnimme, att Churfursten af Brandeburg icke hafwer welat acceptera thet giordhe förste förslaget om Pomerske Satisfactionen, men slutet thenne saken opp till sin Frendes och Pomerske Landtständernes Sentement; Theropå J sedan den 27 passato hafue slutet medh them Keijserlige Commissarierne, att för Oß och Sveriges Chrono beholla heele Pommern medh Keijsarens och Romerske Rijkzens garantie och manutention; Och det vthan Churfurstens Consens, icke mindre än beholla Wißmar Vthan Hertigens af Mechlenburgz, och Stiffterne Brehmen och Vehrden Vthan förre Erchiebiskops bewillning; Och woro j till wärcke att den 29 passato träda Wijdare medh them Keijserlige j tractat och till sluuth Öfuer gvaranden, Warandes beKÿmbradhe huru och medh huadh Conditioner, then rätteligen och bäst woro till beskrifua, och således tänckiandes att affatta heele Satisfactions puncten som den uthj Jnstrumento pacis woro till inserera. Derhoos J Eder befahre, thet J skole få besuär herwijdh af the Pomerske Ständerne och Strålsundz Stadh, som ligge Eder inständigt Ahn, at j Fridztractaten och Jnstrumento pacis per expressum motte införas deras interesse, icke Allenast till försäkring af deras rätt och privilegier, Vthan och att alle forter tempore bellj giordhe guarnisonerne och licenterne motte afskaffas, taffelgodzen ahnwändas till Öfuerheetenes och Regementetz Vnderholdh, Regementet beställas af infödde allena, Och Landet medh Ständernes få beholla beneficium appellationis till Tribunal Germaniæ.
Nu hadhe Wij fuller förmodat at Churfursten af Brandeburg skulle hafua betencht sigh, och gifuit sin Consens till giordhe förslag Öfuer Förpommern, Rugen, Wollin, Stettin, medh huadh på then sijdan Odern ligger, Dam, Golnov och Tifonov medh deß Strander, Och deße Stÿcken oplåte Oß och Sueriges Chrono godhwilligen till Satisfaction, Och taget det Öfrige till tacka, och fådt sine Märkiske Fästningar igen. Men effter Honom thet icke hafuer behagat, Vthan han söcht Vndflÿchter och differerat saken, sedan han nu så långan tijdh hafuer hafft till betänckia sig; Så hafue J giordt rätt och Wähl, att J hafue slutet medh them Keijserlige, Öfuer heele Pomern, det att beholla Vthan Churfurstens bewillning, men medh Keijsarens och Romerske Rijkzens Consens och guarande. Och Emedan J på det slaget äre medh dem Keijserlige ense Och Vthan tuifuel förr än dette Wårt bref Kommer Eder tillhanda, Hafue J och slutet medh them Öfuer guarandens och manutentionens Conditioner: Huarföre hafue J och therWijdh att blifua och sedan icke höra af någon Churfurstens offereradh Consens och bewillning, medh mindre han Will Consentere till heele Pommern, att Wij och Chronan det beholler odismembreradh till Satisfaction. Och såsom det ligger Högh och stoor macht oppå, huru guaranden blifuer rätt beskrifuen och afhandladh, alldenstundh ingen tuifuel Ähr, att Keijsarn thervnder fomenterar sine desseiner; Altså Will det och besÿnnerligen Wara af nöden, at J fatta alle Edre tanckar tillhopa, och medh sådanne Conditioner af Keijsarens och Rijkzens Stenders manutention och eviction, som Kunne hafue beståndh och Warde minste Öfuertÿrat och Anseriske Vthslagh Vnderkastadhe, försäkre Oß och Chronan heele Pommern: serdeles, på det fallet och när Churfurstens Consens framdeles icke är annorledes ähn genom Wapnen till erholle. Men dhe Andres, såsom Hertigens af Mechlenburgz, Öfuer Wißmar, och Hertigh Fridrichz Öfuer Stiffterne Brehmen och Vehrden, Consenser äre af ringare Consideration.
Och ther så händer, att Mechlenburg icke Will Consentere medh godho till Wißmars Cession, tå Wele Wij att J ingaledes förstå till något Condominium, Vthan tager Wißmar och huadh derunder är förordnadh absolute.
Förre Erchibiskopen af Brehmen hafuer Oß fuller sielf j Sommars och j Höstas tuenne resor tillskrifuit, om samme Stiffters Restitution, och att theröfuer anstellandhe tractat motte thijt vth remitteras och förläggas, Och Fadren Kongen j Dank. Nu Nÿligen Oß den saken recommenderat; Men sedan hafue Wij opå hans skrifuelßer intz suarat, Vthan låtet blifua Wijdh then resolution Wij hans Gesandter här gofuo nu äfuen för ett Åhr sedan; Huadh Wij Fadren Konungen theropå hafue suarat, thet, iempte huadh han till Oß j thette Ährendet hafuer skrifuit, gåå härhoos Copialiter: Huar Wijdh och thenne saken hafuer sin bewändning.
Belangandhe Pomerske Ständernes och Strålsundz Stadz postulata, att dhe in Specie och per expressum uthj Jnstrumento pacis må blifua försäkradhe, om Ofuanber:de deras Ahnlägenheeter, Så skrifue Wij Eder till Wår meening therom uthj Wårt bref till Eder hädan gånget den 2 huius; Sij och nu ingen annan resolution theröfuer Wara af Oß att taga. Wij Kunne wähl besinna, huadh dem trÿcker, Och Wele så widt dem icke förtänckia, att dhe sin och sin posteritetz Jnteresse äre sorghfäldige. Oß Ähr Aldrig Kommit i sinnet att giöra Stenderne och Staden något ingreep och förfång uthj deras Wälfångne rätt, frijheet och privilegier, effter som Liflandh och Andre af Sueriges Chrono Wundne Länder och provincier, noghsampt Wijsa vth, att Wij mehra hafua förbättrat ähn förminskat Ständernes och Jnwånernes privilegier Och Wilchor; Wette eij heller om behof giörs nogre forteresser at opbÿgge, eller guarnisoner j festningar Holla, Serdeles emooth Eder till seija, uthj Strålsundh, ther ingen item guarnison Oß om Staden försäkradh, eij heller är een stoor thijt in at leggia, för then stora omKostnadh som ther oppå skulle gåå, Eij heller hafue Wij hertill excluderat, eller häreffter tänckie till excludere dem Pomerske ab muneribus et officijs publicis; Eij heller abalienerat från fisco ducali någre sÿnnerlige godz, uthan förlänt theras usum fructum, på Wiße Åhr till Wähl meriteradhe Tienare; Ther Dogh een god Deel af dhe Pomerske Stenderne och betiente Hafue låtet gifua sigh af framfarne Hertiger store godz och lähn, Och j sÿnnerheet Strålsundh Stadhz icke annorledes ähn ex liberalitate Principum Pomeraniæ theras Landzgodz hafue beKommet: Och ther så skulle finnas bättre och rådeligare att the af Oß Concederadhe taflegodzen motte revoceras, Och the till Landtfurstl. Öfuerheeternes Stat och Vnderhåldh nogot märckeligit förslå, Kan man Wäl finna rådh och uthwägh till deras restitution, Så att det förnembste om Huilcket Wij äre beKÿmbradhe, äre Medlen, som OvndhWijkeligen fordras till Landzfurstl. Öfuerheetenes och Regementetz tillbörlige Vnderholdh. Nu ehuruwäl Wij icke tänckie till giöra och anstella något i Pomern, som Stenderne och Jnwåhnarne Å Landet och j Städerne Kan præjudicera, eij heller holle förbem:te deras postulata Oskiählige, men Ware dem deras rätt, frijhz och privilegier gierna, Lijkwähl Emedan det icke will Oß anstå, att Wij per publica pacta till dhe Öfrige deras dissiderier låta Stringera Oß, eij heller Wele Wij wahra bundne thertill, mehra än förrige Hertigen af Pomern, j Huilckes rätt Wij Succedere; Så sij Wij icke rådeligit wara annorledes att försäkra Stenderne och Staden Strålsundh eller låte Oß obligeras j pactis ähn j gehmen, Och såsom Wij till en deel utj ber:de Wårdt bref af den 2 huius förmälte, Nembl. att dhe restitueras in eum Statum, som dhe woro för dette Kriget och att Wij såsom Landzfurste, Wele regera dem effter Pomerske Rijkzens Lagh, och deras wälfångne privilegier, Landzfurstens Rätt och högheet OförKräncht: förseendes Oß till dem igen, att dhe sigh emooth Oß, såsom trogne och Rättsinnige Vndersåthere emooth deras rätte Landzfurste tillbörligen förholle. Wijdare att gåå ad Spem, Wette Wij icke Huadh stort giörs behof. Men ther Strålstundz Stadh skulle nembnas j Jnstrumento pacis, så hafuer thet sine godhe skiähl, effter then först intogh Kongl. M:tz guarnison. Det Privilegium de non Appellando, hafue förre Hertiger af Pomern hafft, men deß exercitium Suspenderat, som J hafue sedt af thet extract Wij för 14 dagar sedan sendhe Eder vthaf Pomerske Hofgerichts Ordningen tillhandha; Derföre Wij och hoppas, att then saken vthan sÿnnerligit besuär skal Kunne erörtras; Men j fall thet ingalundha Will gå, thå må J omsijder theruthinnan Stenderne och Strålsunderne deferere.
Och effter Wij icke sij eller finne, af Edre rapporter eller the skriffter theruthinnan J mentionere om the stÿcken af HinderPomern Wij begere till FörPomern j Satisfaction, att J per expressum nembne Dams Stadh, Så Wele Wij Eder hermedh hafua påmindt, att J thet ingalunda förgäte. Wij hafue Eder thetta till suar på edert bref icke welat förholla, befallandes Eder Gudh Alzmechtig sÿnnerlig:n Nådelig:n. Aff etc. etc.
With modernised spelling:
Kristina, etc., etc.
Vår synnerliga ynnest, etc.
Tro män och kommissarier till fredstrakt[at]erna i Tyskland,
Vi fingo nu på sist ankomna ordinarie post Eder samtligen och särskilda till Oss utur Osnabrücke den 28 decembris nästförleden avgångna brev, varutav vi förnimme att kurfursten av Brandenburg icke haver velat acceptera det gjorda första förslaget om pommerska satisfaktionen, men slutit denna saken upp till sin frändes och pommerska Landtständernas sentiment. Däruppå I sedan den 27 passato hava slutet med dem kejserliga kommissarierna att för oss och Sveriges Krono behålla hela Pommern med kejsarens och Romerska Riksens garanti och manutention, och det utan kurfurstens konsens, icke mindre än behålla Wismar utan hertigens av Mecklenburgs och stifterna Bremen och Verden, utan förre ärkebiskops bevillning.
Och voro I till verke att den 29 passato träda vidare med dem kejserliga i traktat och till slut över garanten, varandes bekymrade huru och med vad konditioner den rätteligen och bäst vore till beskriva, och således tänkandes att avfatta hela satisfaktionspunkten som den uti instrumento pacis vore till inserera.
Därhos I Eder befara det I skole få besvär härvid av de pommerska Ständerna och Strålsunds Stad som ligga Eder inständigt an att i fredstraktaten och instrumento pacis per expressum måtte införas deras intresse, icke allenast till försäkring av deras rätt och privilegier, utan ock att alla forter tempore belli gjorda garnisonerna och licenterna måtte avskaffas, taffelgodsen användas till Överhetens och regementets underhåll, regementet beställas av infödda allena, och landet med Ständernas få behålla beneficium appellationis till tribunal Germaniæ.
Nu hade Vi fuller förmodat att kurfursten av Brandenburg skulle hava betänkt sig och givit sin konsens till gjorda förslag över Förpommern, Rügen, Wollin, Stettin med vad på den sidan Odern ligger, Damm, Gollnow och Tifonow med dess strander, och dessa stycken upplåte Oss och Sveriges Krono godvilligen till satisfaktion, och tagit det övriga till tacka och fått sina märkiska fästningar igen. Men efter honom det icke haver behagat, utan han sökt undflykter och differerat saken sedan han nu så långan tid haver haft till betänka sig, så hava I gjort rätt och väl att I hava slutit med dem kejserliga över hela Pommern, det att behålla utan kurfurstens bevillning, men med kejsarens och Romerska Riksens konsens och garant.
Och emedan I på det slaget äro med dem kejserliga ense och utan tvivel förrän detta Vårt brev kommer Eder tillhanda, hava I ock slutit med dem över garantens och manutentionens konditioner, varföre hava I ock därvid att bliva och sedan icke höra av någon kurfurstens offererad konsens och bevillning med mindre han vill konsentera till hela Pommern, att Vi och Kronan det behåller odismembrerat till satisfaktion.
Och såsom det ligger hög och stor makt uppå huru garanten bliver rätt beskriven och avhandlad, alldenstund ingen tvivel är att kejsarn därunder fomenterar sina dessänger, alltså vill det ock besynnerligen vara av nöden att I fatte alla Edra tankar tillhopa och med sådana konditioner av kejsarens och Riksens Ständers manutention och eviktion, som kunna hava bestånd och varda minste övertyrat och anseriska utslag underkastade, försäkre Oss och Kronan hela Pommern, särdeles på det fallet och när kurfurstens konsens framdeles icke är annorledes än genom vapnen till erhålla. Men de andras, såsom hertigens av Mecklenburgs, över Wismar och hertig Friedrichs över stifterna Bremen och Verden, konsenser äro av ringare konsideration.
Och där så händer att Mecklenburg icke vill konsentera med godo till Wismars cession, då vele Vi att I ingaledes förstå till något condominium, utan tager Wismar och vad därunder är förordnat absolute.
Förre ärkebiskopen av Bremen haver Oss fuller själv i sommars och i höstas tvenne resor tillskrivit om samma stifters restitution och att däröver anställande traktat måtte ditut remitteras och förläggas och fadern kungen i Danmark nu nyligen oss den saken rekommenderat, men sedan have Vi uppå hans skrivelser inte svarat, utan låtit bliva vid den resolution Vi hans gesanter här gåvo nu även för ett år sedan. Vad Vi fadern konungen däruppå have svarat, det, jämte vad han till Oss i detta ärendet haver skrivit, gå härhos copialiter, varvid ock denna saken haver sin bevändning.
Belangande pommerska Ständernas och Strålsunds Stads postulata att de in specie och per expressum uti instrumento pacis må bliva försäkrade om ovanberörde deras anlägenheter, så skrive Vi Eder till Vår mening därom uti Vårt brev till Eder hädan gånget den 2 hujus; se ock nu ingen annan resolution däröver vara av Oss att taga. Vi kunne väl besinna vad dem trycker och vele såvitt dem icke förtänka att de sin och sin posteritets intresse äro sorgfälliga.
Oss är aldrig kommit i sinnet att göra Ständerna och Staden något ingrepp och förfång uti deras välfångna rätt, frihet och privilegier, eftersom Livland och andra av Sveriges Krono vundna länder och provincier nogsamt visa ut att Vi mera have förbättrat än förminskat Ständernas och invånarnas privilegier och villkor. Vete ej heller om behov görs några fortresser att uppbygga eller garnisoner i fästningar hålla, särdeles emot Eder tillsäga uti Strålsund, där ingen item garnison Oss om Staden försäkrad, ej heller är en stor tid in att lägga för den stora omkostnad som däruppå skulle gå. Ej heller have vi härtill exkluderat eller härefter tänke till exkludere dem pommerska ab muneribus et officiis publicis, ej heller abalienerat från fisco ducali några synnerliga gods, utan förlänt deras usum fructum på vissa år till välmeriterade tjänare.
Där dock en god del av de pommerska Ständerna och betjänte hava låtit giva sig av framfarna hertiger stora gods och län, och i synnerhet Strålsund Stads icke annorledes än ex liberalitate principum Pomeraniæ deras landsgods hava bekommit. Och där så skulle finnas bättre och rådligare att de av Oss koncederade taffelgodsen måtte revoceras och de till landtfurstliga Överheternas Stat och underhåll något märkligt förslå, kan man väl finna råd och utväg till deras restitution så att det förnämste om vilket Vi äro bekymrade äro medlen som oundvikligen fordras till landtsfurstliga Överhetens och regementets tillbörliga underhåll.
Nu ehuruväl Vi icke tänke till göra och anställa något i Pommern som Ständerna och invånarne å landet och i städerna kan prejudicera, ej heller hålle förbemälte deras postulata oskäliga, men vare dem deras rätt, friheter och privilegier gärna, likväl emedan det icke vill Oss anstå att Vi per publica pacta till de övriga deras desiderier låta stringera Oss, ej heller vele Vi vara bundna därtill, mera än förrige hertigen av Pommern, i vilkas rätt Vi succedere. Så se Vi icke rådligt vara annorledes att försäkra Ständerna och Staden Strålsund eller låte Oss obligeras i pactis än i gemen.
Och såsom Vi till en del uti berörde Vårt brev av den 2 hujus förmälte, nämligen att de restitueras in eum statum, som de voro förr detta kriget och att Vi såsom landsfurste vele regera dem efter pommerska Riksens lag och deras välfångna privilegier, landsfurstens rätt och höghet oförkränkt, förseendes Oss till dem igen, att de sig emot Oss såsom trogna och rättsinniga undersåtare emot deras rätte landsfurste tillbörligen förhålle. Vidare att gå ad spem, vete Vi icke vad stort görs behov.
Men där Strålstunds Stad skulle nämnas i instrumento pacis, så haver det sina goda skäl, efter den först intog Kungliga Majestäts garnison. Det privilegium de non appellando hava förra hertiger av Pommern haft, men dess exercitium suspenderat, som I hava sett av det extrakt Vi för 14 dagar sedan sände Eder utav pommerska hovgeriktsordningen till handa; därföre Vi ock hoppas att den saken utan synnerligt besvär skall kunna erörtras, men i fall det ingalunda vill gå, då må I omsider därutinnan Ständerna och strålsundarna deferera.
Och efter Vi icke se eller finne av Edra rapporter eller de skrifter därutinnan I mentionera om de stycken av Hinterpommern Vi begäre till Förpommern i satisfaktion att I per expressum nämna Damms stad, så vele Vi Eder härmed hava påmint att I det ingalunda förgäte. Vi have Eder detta till svar på Edert brev icke velat förhålla, befallandes Eder Gud Allsmäktig synnerligen nådeligen. Av, etc., etc.
Lorenz's transcript of the letter:
Vij finge nu på sidst ankombne ordinarie post, hvaruthaf vij förnimme att churfursten af Brandeburg icke hafver velat acceptera thet gjordhe förste förslaget om Pomerske satisfactionen, men slutet thenne saken opp till sin frendes och Pomerske landtständernes sentement, theropå I sedan den 27 passato hafve slutet medh them keijserlige commissarierne att för oss och Sveriges chrono beholla heele Pommern medh Keijsarens och Romerske rijkzens garantie och manutention, och det uthan churfurstens consens, icke mindre än beholla Wissmar uthan hertigens af Mechlenburgz och stiffterne Brehmen och Vehrden uthan förre erchiebiskops bevillning; och voro I till värcke att den 29 passato träda vijdare medh them keijserlige i tractat och till sluuth öfver guaranden, varandes bekymbradhe huru och medh hvadh conditioner then rätteligen och bäst voro till beskrifva och således tänckiandes att affatta heele satisfactionspuncten som den uthi instrumento pacis voro till inserera. Derhoos I Eder befahre thet I skole få besvär hervijdh af the Pomerske ständerne och Strålsundz stadh, som ligge Eder inständigt ahn at i fridztractaten och instrumento pacis per expressum motte införas deras interesse icke allenast till försäkring af deras rätt och privilegier, uthan och att alle forter tempore belli gjordhe guarnisonerne och licenterne motte afskaffas, taffelgodzen ahnvändas till öfverheetenes och regementetz underholdh, regementet beställas af infödde allena och landet medh ständerne få beholla beneficium appellationis till tribunal Germaniae.
Nu hadhe vij fuller förmodat at churfursten af Brandeburg skulle hafva betencht sigh och gifvit sin consens till gjordhe förslag öfver Förpommern, Rugen, Wollin, Stettin medh hvadh på then sijdan Odern ligger, Dam, Golnow och Tifonow medh dess strander och desse stycken oplåte oss och Sveriges chrono godhvilligen till satisfaction och taget det öfrige till tacka och fådt sine Märkiske fästningar igen. Men effter honom thet icke hafver behagat, uthan han söcht undflychter och differerat saken, sedan han nu så långan tijdh hafver hafft till betänckja sig, så hafve I gjordt rätt och vähl att I hafve slutet medh them keijserlige öfver heele Pomern det att beholla uthan churfurstens bevillning, men medh Keijsarens och Romerske rijkzens consens och guarande. Och emedan I på det slaget äre medh dem keijserlige ense och uthan tvifvel, förrän dette vårt bref kommer Eder till handa, hafve I och slutet medh them öfver guarandens och manutentionens conditioner, hvarföre hafve I och thervidh att blifva och sedan icke höra af någon churfurstens offereradh consens och bevillning, medh mindre han vill consentere till heele Pommern, att vij och chronan det beholler odismembreradh till satisfaction. Och såsom det ligger högh och stoor macht oppå huru guaranden blifver rätt beskrifven och afhandladh, alldenstundh ingen tvifvel ähr att Keijsarn therunder fomenterar sine desseiner, altså vill det och besynnerligen vara af nöden at I fatta alle Edre tanckar tillhopa och medh sådanne conditioner af Keijsarens och rijkzens stenders manutention och eviction som kunne hafve beståndh och varde minste öfvertyrat och anseriske uthslagh underkastadhe försäkre oss och chronan heele Pommern, serdeles på det fallet och när churfurstens consens framdeles icke är annorledes ähn genom vapnen till erholle.
Men dhe andres, såsom hertigens af Mechlenburgz öfver Wissmar och hertigh Fridrichz öfver stiffterne Brehmen och Vehrden, consenser äre af ringare consideration. Och ther så händer att Mechlenburg icke vill contentere medh godho till Wissmars cession, tå vele vij att I ingaledes förstå till något condominium, uthan tager Wissmar och hvadh derunder är förordnadh absolute.
Förre erchibiskopen af Brehmen hafver oss fuller sjelf i sommars och i höstas tvenne resor tillskrifvit om samme stiffters restitution och att theröfver anstellandhe tractat motte thijt uth remitteras och förläggas och fadren, kongen i Danm:k, nu nyligen oss den saken recommenderat, men sedan hafve vij opå hans skrifvelsser intet svarat, uthan låtet blifva vijdh then resolution vij hans gesandter här gofvo nu äfven för ett åhr sedan. Hvadh vij fadren, konungen, theropå hafve svarat, thet, jempte hvadh han till oss i thette ährendet hafver skrifvit, gåå härhoos copialiter, hvarvijdh och thenne saken hafver sin bevändning.
Belangandhe Pomerske ständernes och Strålsundz stadz postulata, att dhe in specie och per expressum uthi instrumento pacis må blifva försäkradhe om ofvanber:de deras ahnlägenheeter, så skrifve vij Eder till vår meening therom uthi vårt bref till Eder, hädan gånget den 2 huius, sij och nu ingen annan resolution theröfver vara af oss att taga. Vij kunne vähl besinna hvadh dem trycker och vele såvidt dem icke förtänckia att dhe sin och sin posteritetz interesse äre sorghfäldige. Oss ähr aldrig kommit i sinnet att giöra stenderne och staden något ingreep och förfång uthi deras välfångne rätt, frijheet och privilegier, efftersom Liflandh och andre af Sveriges chrono vundne länder och provincier noghsampt vijsa uth att vij mehra hafva förbättrat ähn förminskat ständernes och invånernes privilegier och vilchor, vette eij heller om behof giörs nogre forteresser at opbygge eller guarnisoner i festningar holla, serdeles emooth Eder till seija uthi Strålsundh, ther ingen item guarnison oss om staden försäkradh, eij heller är een stoor thijt in at leggia för then stora omkostnadh som theroppå skulle gåå; eij heller hafve vij hertill excluderat eller häreffter tänckie till excludere dem Pomerske ab muneribus et officiis publicis, eij heller abalienerat från fisco ducali någre synnerlige godz, uthan förlänt theras usum fructum på visse åhr till vähl meriteradhe tjenare, ther dogh een god deel af dhe Pomerske stenderne och betjente hafve låtet gifva sigh af framfarne hertiger store godz och lähn, och i synnerheet Strålsundh stadhz icke annorledes ähn ex liberalitate principum Pomeraniae theras landzgodz hafve bekommet; och ther så skulle finnas bättre och rådeligare att the af oss concederadhe taflegodzen motte revoceras och the till landtfurstl. öfverheeternes stat och underhåldh nogot märckeligit förslå, kan man väl finna rådh och uthvägh till deras restitution, så att det förnembste, om hvilcket vij äre bekymbradhe, äre medlen som oundhvijkeligen fordras till landzfurstl. öfverheetenes och regementetz tillbörlige underholdh. Nu, ehuruväl vij icke tänckie till giöra och anstella något i Pomern som stenderne och invåhnarne å landet och i städerne kan praejudicera, eij heller holle förbem:te deras postulata oskiählige, men vare dem deras rätt, frijh[et]och privilegier gierna, lijkvähl emedan det icke vill oss anstå att vij per publica pacta till dhe öfrige deras dissiderier låta stringera oss, eij heller vele vij vahra bundne thertill mera än förrige hertigen af Pomern, i hvilckes rätt vij succedere; så sij vij icke rådeligit vara annorledes att försäkra stenderne och staden Strålsundh eller låte oss obligeras i pactis ähn i gehmen och såsom vij till en deel uti ber:de vårdt bref af den 2 huius förmälte, nembl. att dhe restitueras in eum statum som dhe voro för dette kriget och att vij, såsom landzfurste, vele regera dem effter Pomerske rijkzens lagh och deras välfångne privilegier, landzfurstens rätt och högheet oförkräncht; förseendes oss till dem igen att dhe sigh emooth oss såsom trogne och rättsinnige undersåthere emooth deras rätte landzfurste tillbörligen förholle. Vijdare att gåå ad spem vette vij icke hvadh stort giörs behof.
Men ther Strålsundz stadh skulle nembnas i instrumento pacis, så hafve thet sine godhe skiähl, effter then först intogh Kongl. M:tz guarnison. Det privilegium de non appellando hafve förre hertiger af Pomern hafft, men dess exercitium suspenderat, som I hafve sedt af thet extract vij för 14 dagar sedan sendhe Eder uthaf Pomerske hofgerichts ordningen till handha; derföre vij och hoppas att then saken uthan synnerligit besvär skahl kunne erörtras, men ifall thet ingalundha vill gå, thå må I omsijder theruthinnan stenderne och Strålsunderne deferere.
Och effter vij icke sij eller finne af Edre rapporter eller the skriffter theruthinnan I mentionere om the stycken af Hinderpomern vij begere till Förpomern i satisfaction att I per expressum nembne Dams stadh, så vele vij Eder hermedh hafva påmindt att I thet ingalunda förgäte.
French translation (my own):
Christine, etc., etc.
Notre faveur particulière, etc.
Nos féals hommes et commissaires aux traités de paix en Allemagne,
Nous avons maintenant reçu avec l'ordinaire dernier vos lettres de votre part, en particulier celles qui Nous ont été envoyées d'Osnabrück le 28 décembre dernier, par lesquelles Nous apprenons que l'électeur de Brandebourg n'a pas voulu accepter la première proposition faite concernant la satisfaction de Poméranie, mais a laissé cette question à son cousin et au sentiment des États de Poméranie. Depuis le 27 du passé, vous avez conclu là-dessus avec les commissaires impériaux de garder pour Nous et la couronne de Suède toute la Poméranie avec la garantie et l'entretien de l'empereur et de l'empire romain, et cela sans le consentement de l'électeur, rien de moins que de garder Wismar mais avec le consentement du duc de Mecklembourg et des évêchés de Brême et de Verden, sans l'autorisation préalable de l'archevêque.
Et vous avez décidé de procéder le 29 du mois dernier au traité avec les impériaux et finalement au garant, en vous souciant de la manière et des conditions qu'il serait juste et préférable de décrire, et vous avez donc pensé à écrire l'entière satisfaction, au point tel qu'il serait inséré dans l'instrument de paix.
Vous craignez ainsi d'avoir des ennuis à cet égard de la part des domaines de Poméranie et de la ville de Stralsund, qui insistent avec insistance sur le fait que leurs intérêts doivent être expressément inclus dans le traité de paix et l'instrument de paix, non seulement pour garantir leurs droits et privilèges, mais aussi pour que toutes les garnisons et licences renforcées en temps de guerre soient abolies, que les domaines royaux soient utilisés pour l'entretien du souverain et du régiment, que le régiment soit commandé par des indigènes seuls et que les terres soient conservées. aux États le bénéfice de l'appellation au tribunal d'Allemagne.
Or, Nous avions certainement supposé que l'électeur de Brandebourg aurait changé d'avis et donné son accord aux propositions faites concernant la Poméranie antérieure, Rugie, Wollin et Stettin avec ce qui se trouve de l'autre côté de l'Oder, Damm, Gollnow et Tifonow avec ses plages, et ces pièces nous laissèrent volontiers, ainsi que la Couronne de Suède, à satisfaction, et prirent le reste en guise de remerciement et récupérèrent leurs forteresses à Mark. Mais comme cela ne lui plaisait pas, mais qu'il cherchait des évasions et ajournait l'affaire parce qu'il avait maintenant si longtemps pour y réfléchir, vous avez eu raison et bien d'avoir conclu avec les Impériaux sur toute la Poméranie, pour le maintenir sans l'accord et l'autorisation de l'électeur, mais avec le consentement et la garantie de l'empereur et de l'empire romain.
Et comme vous êtes d'accord avec les Impériaux sur ce point, et sans aucun doute, jusqu'à ce que Notre lettre vous parvienne, vous avez aussi conclu avec eux les conditions du garant et de l'entretien, c'est pourquoi vous devez aussi vous y tenir et alors ne pas entender parler de tout consentement et autorisation offerts par l'électeur à moins qu'il ne souhaite consentir à l'ensemble de la Poméranie, que Nous et la Couronne la gardions intacte à satisfaction.
Et comme il existe un pouvoir élevé et grand sur la façon dont le garant est correctement décrit et traité, et parce qu'il ne fait aucun doute que l'empereur fomente ses desseins en vertu de ce pouvoir, il sera aussi particulièrement nécessaire que vous rassembliez toutes vos pensées et avec de telles conditions de maintien et d'expulsion de l'empereur et des États du Royaume, qui peuvent avoir qualité pour agir et être soumis au verdict le moins puissant, et que vous Nous garantissez, ainsi qu'à la Couronne, toute la Poméranie, en particulier dans le cas de ce domaine et lorsque le consentement de l'électeur ne peut être obtenu autrement que par les armes. Mais le consentement des autres, comme celui du duc de Mecklembourg sur Wismar, et du duc Frédéric sur les évêchés de Brême et de Verden, est de moindre importance.
Et s'il arrive que le Mecklembourg ne veuille pas accepter la cession de Wismar, alors Nous voulons que vous compreniez qu'il ne s'agit pas d'une copropriété, mais que vous prenez absolument Wismar et ce qui est décrété en vertu de celle-ci.
L'ancien archevêque de Brême Nous a lui-même écrit deux fois cet été et cet automne au sujet de la restitution des mêmes évêchés et que le traité à ce sujet devait y être remis et publié, et son père, le roi du Danemark, a récemment recommandé cette chose à Nous; cependant, Nous n'avons pas répondu à ses lettres à ce sujet, mais Nous sommes restées fidèles à la résolution que Nous avons donnée ici à ses émissaires il y a un an maintenant. Ce que Nous avons répondu à son père le roi, ainsi que ce qu'il Nous a écrit à ce sujet, seront ici sous forme de copies, par lesquelles cette question a aussi son application.
Concernant les demandes des États de Poméranie et de la Ville de Stralsund, afin qu'ils soient assurés en nature et expressément dans l'instrument de paix concernant leurs dites affaires, Nous vous écrivons Notre avis à ce sujet dans Notre lettre qui vous a été envoyée le 2 du courant; Nous ne voyons pas non plus d'autre résolution à ce sujet à prendre. On pourrait bien réfléchir à ce qu'ils poussent, et on ne veut pas les soupçonner qu'ils ont peur pour leur intérêt et celui de leur postérité.
Il ne nous est jamais venu à l'esprit d'empiéter sur les droits, libertés et privilèges bien mérités des domaines et de la ville, car la Livonie et d'autres pays et provinces conquises par la Couronne de Suède montrent suffisamment que Nous avons plutôt amélioré que diminué les privilèges et conditions des États et des habitants. Nous ne savons pas non plus s'il est nécessaire de construire des forteresses ou de maintenir des garnisons dans des forteresses, surtout contrairement à votre déclaration à Stralsund, où aucune garnison ne Nous est assurée par la ville, et ce n'est pas non plus le moment idéal pour installer les grandes dépenses qui seraient encourues. Nous n'avons pas non plus jusqu'à présent exclu ou pensé à exclure les Poméraniens des fonctions et des charges publiques, et Nous ne leur avons pas non plus aliéné aucun domaine particulier du trésor ducal, mais Nous avons accordé leur récompense certaines années à des serviteurs bien mérités.
Si cependant une bonne partie des domaines et des serviteurs de Poméranie se sont laissés attribuer de grands domaines et comtés par les anciens ducs, et notamment par la ville de Stralsund, ils n'ont obtenu leurs domaines que par la libéralité des princes de Poméranie. Et s'il était préférable et plus opportun que les domaines royaux concédés par Nous soient révoqués et qu'ils proposent quelque chose d'étrange à l'état et au maintien du gouvernement princier, on peut bien trouver des conseils et une issue pour leur restitution afin que le principal. Ce qui Nous préoccupe, ce sont les moyens inévitablement nécessaires au bon entretien du gouvernement princier et du régiment.
Or, bien que Nous n'ayons pas l'intention de faire ou d'employer en Poméranie quoi que ce soit qui puisse porter préjudice aux États et aux habitants des campagnes et des villes, ni de considérer leurs demandes comme déraisonnables, mais de leur laisser leurs droits, libertés et privilèges, mais il ne Nous convient pas que Nous Nous laissions liées par des accords publics au reste de leurs désirs, et Nous n'y serions pas plus liées que l'ancien duc de Poméranie, au droit duquel Nous succédons. Nous ne pensons donc pas qu'il soit conseillé de faire autrement que d'assurer les États et la ville de Stralsund ou de Nous permettre d'être obligés dans des accords plus qu'en général.
Et comme Nous l'avons mentionné en partie dans Notre dite lettre du 2 de ce mois, à savoir qu'ils sont rétablis in eum statum, comme ils l'étaient avant cette guerre et que Nous, comme les princes, voulons les gouverner selon les lois de l'empire de la Poméranie et leurs privilèges bien mérités, sans enfreindre les droits et la majesté des princes, Nous les supplions à nouveau de se comporter envers Nous comme des sujets fidèles et justes envers leur prince légitime. Quant à ce que Nous pouvons espérer pour l'avenir, Nous ne savons pas à quel point les besoins sont grands.
Mais si la ville de Stralstund devait être mentionnée dans l'instrument de paix, il doit y avoir de bonnes raisons, car la garnison de Sa Majesté Royale l'a d'abord occupée. Le dernier duc de Poméranie a eu le privilège de ne pas faire appel, mais son exercice est suspendu, comme vous l'avez vu dans l'extrait que Nous vous avons envoyé il y a 14 jours de l'ordonnance du tribunal de Poméranie; c'est pourquoi Nous espérons aussi que la question pourra être discutée sans problème particulier, mais si cela ne fonctionne pas du tout, vous devrez enfin vous en remettre aux États et aux habitants de Stralsund.
Et comme Nous ne voyons ni ne trouvons dans vos rapports ou dans les lettres dans lesquelles vous mentionnez les parties de la Poméranie ultérieure, Nous demandons à la Poméranie altérieure, avec satisfaction, que vous mentionniez expressément la ville de Damm, Nous souhaitons vous rappeler par la présente que vous ne l'oubliez en aucun cas. Nous n'avons pas voulu vous cacher cela en réponse à votre lettre, vous recommandant particulièrement et gracieusement à Dieu Tout-Puissant...
English translation (my own):
Kristina, etc., etc.
Our especial favour, etc.
Our faithful men and commissioners to the peace treaties in Germany,
We have now received with the last ordinary post your letters from you all and in particular, sent to Us from from Osnabrück on this past December 28, from which We learn that the Elector of Brandenburg did not want to accept the first proposal made about the Pomeranian satisfaction, but left this matter up to his cousin and the sentiment of the Pomeranian Land Estates. Since the 27th of last month, you have concluded thereupon with the Imperial commissioners to keep for Us and the Crown of Sweden the whole of Pomerania with the guarantee and maintenance of the Emperor and the Roman Empire, and that without the consent of the Elector, no less than keeping Wismar but with the consent of the Duke of Mecklenburg and the bishoprics of Bremen and Verden, without the prior Archbishop's permission.
And you worked out that to proceed with the Imperials in treaty on the 29th of last month and finally over the guarantor, being concerned how and with what conditions it would be rightly and best to describe, and you thus thought to write down the entire satisfaction point as it would be inserted in the instrument of peace.
Thereby you fear that you would get trouble in this regard from the Pomeranian Estates and the City of Stralsund, which urgently insist to you that their interest must be expressly included in the peace treaty and the instrument of peace, not only to ensure their rights and privileges, but also so that all the garrisons and licenses that were made strong in time of war be abolished, the royal estates used for the maintenance of the Sovereign and the regiment, the regiment to be commanded by natives alone, and the land to retain with the Estates the benefit of appellation to the tribunal of Germany.
Now, We had certainly supposed that the Elector of Brandenburg would have changed his mind and given his consent to the proposals made about Fore Pomerania, Rugia, Wollin and Stettin with what lies on that side of the Oder, Damm, Gollnow and Tifonow with its beaches, and these pieces left Us and the Crown of Sweden willingly to satisfaction, and took the rest as thanks and got their fortresses in Mark again. But as it did not please him, but he sought escapes and deferred the matter since he now had so long time to consider it, you have done right and well to have concluded with the Imperials over the whole of Pomerania, to keep it without the Elector's permission, but with the consent and guarantee of the Emperor and the Roman Empire.
And as you are in agreement with the Imperials on that matter, and without a doubt, until this Our letter reaches you, you have also concluded with them the conditions of the guarantor and maintenance, wherefore you have also to stay by it and then not hear of any consent and permission offered by the Elector unless he wishes to consent to the whole of Pomerania, that We and the Crown keep it undismembered to satisfaction.
And as there is a high and great power over how the guarantor is correctly described and dealt with, and because there is no doubt that the Emperor is fomenting his designs under it, so it will also be of particular necessity that you gather all your thoughts together and with such conditions of the maintenance and eviction of the Emperor and of the Estates of the Realm, which can have standing and be subject to the least powerful verdict, and that you assure for Us and the Crown the whole of Pomerania, especially in that case and when the Elector's consent cannot be obtained through any other way than by arms. But the consent of the others, such as that of the Duke of Mecklenburg, over Wismar, and Duke Friedrich over the bishoprics of Bremen and Verden, are of lesser consideration.
And if it then happens that Mecklenburg does not want to agree to Wismar's cession, then We want you to understand that it is not a condominium, but that you take Wismar and what is decreed under it absolutely.
The former Archbishop of Bremen has himself written to Us two times this summer and this autumn about the restitution of the same bishoprics and that the treaty about that had to be remitted and published there, and his father, the King of Denmark, recently recommended that matter to Us; however, We have not answered his letters about it, but We have stuck to the resolution we gave to his emissaries here a year ago now. What We have replied to his father the King thereupon, together with what he has written to Us in this matter, will come here as copies, whereby this matter also has its application.
Regarding the requests of the Estates of Pomerania and the City of Stralsund, that they may be insured in specie and expressly in the instrument of peace regarding their aforementioned affairs, We write to you Our opinion about that in Our letter sent to you on the 2nd of this month; We also now see no other resolution about that for Us to take. We could well think about what they are pushing, and We want do not want to suspect of them that they are afraid for their interest and that of their posterity.
It has never occurred to Us to make any encroachment on the well-earned rights, freedoms and privileges of the Estates and the city, because Livonia and other countries and provinces won by the Crown of Sweden sufficiently show that We have rather improved than diminished the privileges and conditions of the Estates and the inhabitants. We also do not know if there is a need to build any fortresses or to keep garrisons in fortresses, especially against your statement in Stralsund, where also no garrison is assured to Us by the city, nor is it a great time to put in for the great expense that would be incurred. Nor have We heretofore excluded or hereafter thought to exclude the Pomeranians from public duties and offices, nor have We alienated any particular estates from them from the ducal treasury, but We have granted their reward in certain years to well-merited servants.
If, however, a good part of the Pomeranian Estates and servants have allowed themselves to be given large estates and counties by the former dukes, and especially the City of Stralsund, they have obtained their estates in no other way than from the liberality of the princes of Pomerania. And if it would be better and more expedient that the royal estates conceded by Us should be revoked and they propose something strange to the state and maintenance of the princely government, one can well find advice and a way out for their restitution so that the main thing about which We are concerned are the means that are inevitably required for the proper maintenance of the princely government and the regiment.
Now, although We do not intend to do or employ anything in Pomerania that could prejudice the Estates and the inhabitants in the countryside and in the cities, nor to hold their requests unreasonable, but to let them have their rights, freedoms and privileges, even though it does not suit Us that We through public agreements let Ourself be bound by the rest of their desires, nor would We be bound to it any more than the former Duke of Pomerania, to whose right We succeed. We therefore do not see it as advisable to do otherwise than to insure the Estates and the City of Stralsund or to allow Ourself to be obliged in agreements than in general.
And as We partly mentioned in Our said letter of the 2nd of this month, namely that they are restored in eum statum, as they were before this war and that We, like the landprinces, want to govern them according to the laws of the Pomeranian Empire and their well-earned privileges, with the landprinces' right and majesty uninfringed, We beseech them again that they behave towards Us as faithful and righteous subjects towards their rightful landprince. As for what to hope for going forward, We do not know how great the need is.
But if the City of Stralstund were to be mentioned in the instrument of peace, there must be good reasons, as Her Royal Majesty's garrison first occupied it. The last duke of Pomerania had the privilege of not appealing, but its exercise is suspended, as you have seen from the extract We sent you 14 days ago from the Pomeranian court order; therefore We also hope that the matter will be able to be discussed without any particular trouble, but in case it does not work at all, then at last you must defer to the Estates and the inhabitants of Stralsund.
And as We do not see or find from your reports or the letters in which you mention about the parts of Further Pomerania We request from Fore Pomerania in satisfaction that you expressly mention the city of Damm, We wish to have reminded you herewith that you not in any way forget it. We have not wanted to withhold this from you in response to your letter, particularly and graciously commending you to God Almighty...
Above: Kristina.
Above: Johan Oxenstierna.
Above: Johan Adler Salvius.
Notes: Wollin is the German name for the Polish island of Wolin and a town on it, in the Baltic Sea.
Stettin is the German name for the town of Szczecin in what is now the West Pomeranian Voivodeship in Poland.
Damm may refer to either the village in the Rostock district, a municipality in the Ludwigslust-Parchim district (both in the German state of Mecklenburg-Vorpommern), or Dąbie, a municipal neighbourhood of Szczecin (Stettin) in what is now the West Pomeranian Voivodeship in Poland.
Gollnow is the German name for Goleniów, a town in what is now the West Pomeranian Voivodeship in Poland.
övertyrat = possibly derived from German "überteuert"?
No comments:
Post a Comment