Sources:
Caroli Ogerii ephemerides, sive iter Danicum, Svecicum, Polonicum, page 167, Charles Ogier, 1656
Carl D'Ogiers Dag-Bok öfwer des Resa til Swerige år 1634, uti Franske Ambassadeurens Comte D'Avaux sälskap, öfwersatt ifrån Latinet, in Stockholms Magazin för 1780 (Februari), pages 94 to 95, published by Magnus Swederus, 1780; Uppsala University Library via the Alvin portal
Från Sveriges storhetstid: franske legationssekreteraren Charles Ogiers dagbok under ambassaden i Sverige 1634-1635, page 46, published by Sigurd Hallberg, P. A. Norstedt & Söners Förlag, 1914
The diary entry:
XVII. Legatus Archidapiferum inuisit, à quo plurimas res, quæ ad Rempublicam Suecicam pertinent, didicit, quarum plerasque inter cœnandum pro sua humanitate mihi retulit. Inter quas hæc imprimis scitu digna est. Statim atque allatus est de Regis morte nuntius, Regni Comitia Stocholmi indicta & habita fuisse: quæ quidem ex quatuor Ordinibus constant, Nobilium, Ecclesiasticorum, Oppidanorum, ac denique Rusticorum. Cuius erant in hoc cœtu præcipuæ dicendi partes (an Cancellarius, vel ipse Dapifer fuerit? non satis scio: cum sic incepisset, Rex mortuus est; ab omni statim multitudine eiulatus & clamores facti sunt, qui, cùm aliquo interiecto spatio resedissent, ac pergeret Orator loqui, iterum redintegrata sunt suspiria, atque lamenta: silentio demum facto, cùm res gestas iste narrasset, quidque facto opus esset, proposuisset: nimirum nihil Reipublicæ cõducibilius, quàm si defuncti Regis, quem tantopere desiderabant, filiam in Reginam eligerent, vti Patri in expeditionem proficiscenti spoponderat, si quid illi humanitus contingeret. Tum continuò & ex abrupto vnvs ex Ordine Rusticorum, N. Laurentius. At quænam est illa, inquit, Regis filia? eam non nouimus, nec vidimus vsquam. Exorto sub hæc murmure. Ego verò (inquit Archidapifer) vobis illam protinus adducam. Cumque puellam nullâ morâ adduxisset, populoque, Laurentioque præsertim illi, exhibuisset: intuitus in puellam rusticus, verum est (inquit ille) En nasus, en oculi, en frons Regis Gustaui. Regina nostra sit. Continuoque omnium Ordinum conclamatione, atque suffragio renuntiata est Regina, atque in solium sublata. Optimates deinde, quos Gustauus summis rebus præfeceret, confirmarunt, vtíque Reginæ, Regnique Tutores essent, suâ auctoritate sanxerunt. ...
Swedish translation (by Swederus):
D. 17. war Ambassadeuren hos Riks-Drotsen, och feck af honom höra åtskilligt, rörande Swenska ställningen, som Han sedermera under aftonmåltiden berättade mig. Wid Riksdagen, som hölls strax efter Sal. Konungens död i Stockholm, hade icke Riks-Drotsen så snart begynt sitt Tal med de orden »Konungen är död«, som hela Samlingen utbrast i tårar och klagan, at han måste stanna: och knapt hade han åter börjat sit Tal, förrän det på samma sätt blef afbrutit. Ändteligen sedan han fått ljud, och begynte föreställa dem huru de nu, efter sitt löfte, borde wälja Sal. Konungens Dotter til Regent; stiger en af Bönderne fram, wid namn Lars och säger: »Hwad är det för en Dotter? Hänne hafwa wi aldrig sett eller känt.« Den öfriga hopen sårlade, och Riks-Drotsen fann rådligast, att låta bära in Princessan. När Bönderne då fingo se Hänne, och i synnerhet Lars betragtat Hänne noga, utbrast han: »Det är rigtigt, se Konung GUSTAFS näsa, ögon och panna. Hon skall blifwa wår Drottning.« Genom allas bifall blef Hon då utropad, och lyft uppå Tronen. ...
Swedish translation (by Hallberg):
17 jan. besökte ambassadören riksdrotsen, som berättade åtskilligt för honom rörande svenska staten, varav han godhetsfullt återgav det mesta för mig vid kvällsvarden. Bland det mest anmärkningsvärda var följande.
Så snart underrättelse ingick om konungens död, sammankallades riksdagen till möte i Stockholm. Den består av de fyra stånden: adel, prästerskap, borgerskap och allmoge. När talsmannen i denna församling (jag vet ej, om det var kanslern eller riksdrotsen själv) började sålunda: Konungen är död! utbrusto de församlade i gråt och klagan. När det åter blev honom möjligt att tala och han ånyo började: Konungen är död! ljöd åter en sådan jämmer och klagan från församlingen, att han icke kunde fortsätta. Då det äntligen blivit tyst, redogjorde talmannen för händelsernas förlopp och framställde för riksförsamlingen vad som nu var av nöden: det viktigaste för staten i närvarande stund var att välja den högt älskade konungens dotter till drottning, såsom ständerna hade lovat fadern, då han drog ut på sin härnadståg, för det fall att det skulle hända honom något mänskligt.
Då steg plötsligen en ledamot av bondeståndet vid namn LARS fram och utbrast:
— Konungens dotter? Vem är det? Vi känna henne ej, vi hava icke sett henne än!
Det blev sorl i församlingen.
— Då skall jag, svarade riksdrotsen, — strax låta föra henne till eder.
Då flickan utan dröjsmål hämtats och framställts för församlingen, i synnerhet för den nämnde LARS, betraktade bonden henne uppmärksamt och utbrast till slut:
— Det är sanning! Se konung GUSTAFS näsa, se hans ögon, se hans panna! Hon skall vara vår drottning.
Strax blev hon då med instämmanden och omröstning av alla stånden utropad till drottning och uppsatt på tronen. Vidare stadfäste ständerna konungens beslut med avseende på förmyndarregeringen, så att de stormän, vilka GUSTAF satt i spetsen för styrelsen, nu av ständerna utsågos till drottningens och rikets förmyndare. ...
English translation (my own):
On January 17 [1635] the ambassador visited the Grand Steward, who told him a great deal about the Swedish state, of which he kindly reproduced most of it to me at the evening service. Among the most notable were the following.
As soon as news of the King's death was received, the Riksdag was convened for a meeting in Stockholm. It consists of the four estates: nobility, clergy, burghers and peasantry. When the spokesman of this House (I do not know if it was the Chancellor or the Grand Steward himself) began thus: The King is dead!, the congregation burst out in weeping and lamenting. When it was again possible for him to speak and he began again: The King is dead!, there again sounded such a weeping and lament from the congregation that he could not continue. When it finally became quiet, the Speaker explained the course of events and presented to the Assembly of the Realm what was now necessary: the most important thing for the state at the moment was to choose the much-loved King's daughter as Queen, as the Estates had promised the father when he left in his military procession, in case he should die.
Then suddenly a member of the peasantry named Lars stepped forward and exclaimed:
"The King's daughter? Who is she? We do not know her, we have not even seen her yet!"
There was a commotion in the congregation.
"Then I," replied the Grand Steward, "will immediately have her brought to you."
When the girl was picked up and presented to the congregation without delay, especially for the aforementioned Lars, the peasant looked at her attentively and finally exclaimed:
"It's true! There is King Gustav's nose, his eyes, his forehead! She will be our Queen."
Soon she was proclaimed Queen and installed on the throne with the consent and vote of all the Estates. Furthermore, the Estates affirmed the King's decision with regard to the regency government, so that the great men whom Gustav sat at the head of the board, were now appointed by the Estates as the guardians of the Queen and the kingdom. ...
Above: "Queen Christina's Accession to the Throne", by Joseph de Buelow.
No comments:
Post a Comment