Sources:
Caroli Ogerii ephemerides, sive iter Danicum, Svecicum, Polonicum, page 152, Charles Ogier, 1656
Carl D'Ogiers Dag-Bok öfwer des Resa til Swerige år 1634, uti Franske Ambassadeurens Comte D'Avaux sälskap, öfwersatt ifrån Latinet, in Stockholms Magazin för 1780 (Februari), pages 89 to 90, published by Magnus Swederus, 1780; Uppsala University Library via the Alvin portal
Från Sveriges storhetstid: franske legationssekreteraren Charles Ogiers dagbok under ambassaden i Sverige 1634-1635, page 35, published by Sigurd Hallberg, P. A. Norstedt & Söners Förlag, 1914
The diary entry:
XX. Ad Reginæ matris audientiam iuit Legatus. … Ascendimus in amplum atrium, in quo Regni Comitia haberi solent; vbi ad lacunar insignia depicta sunt omnium Regni Prouinciarum. Satis multi Nobiles nobiscum aderant, at pauci in cubiculum Reginæ admissi, quippe que ab excessu desideratissimi coniugis, omnium virorum alloquium, atque conspectum hactenus aspernata fuerat, sibique à solis suis fœminis ministrari permiserat, & se huius Solis lumine orbatam, tristi, ac maligna funerearum facum luce, in atro conclusoque cubiculo damnauerat: quas quidem tenebras paucis antè diebus aliquatenus discusserat. Itaque nobis, qui desolatam deformemque luctu viduam cogitatione præceperamus, cùm sese pulcherrima, ac venustissima Princeps obtulit, oculi animique nostri mirè præstricti sunt; nam vix alibi, vel oris suauitate, vel staturæ dignitate præstantiorem intueri liceat. Stabat illa in quadrato, eoque amplo cubiculo (nullo tamen lecto; nam vbi lectus est, nullos admittunt viros) in quo parietes, lacunar, & solum atro panno constrati erant; à dextris matronas, à sinistris aliquot Regni Senatores habebat.
Swedish translation (by Swederus):
D. 20. feck Ambassadeuren audience hos Enke-Drottningen. ... Wi gingo opp i en stor sal, hwarest Riksdagarne pläga hållas, och där alla Province-wapnen äro målade opp emot taket. Wi hade många Adelsmän med oß; men ganska få fingo inträda i Drottningens Gemak; ty Hon hade, alt ifrån sin Gemåls död, undflytt all sälskap och tilbragt tiden i et mörkt och swartklädt rum, som endast fått uplysas af några wax-facklor. För några dagar sedan hade Hon likwäl släpt in dags-ljuset. Efter deßa förrut inlupna berättelser kunde ingen ting förekomma oß mer oförmodadt, än at få se den skönaste Princessa, som både til wäxt och utseende war aldeles oförliknelig. Hon stod uti et fyrkantigt, stort rum, där wäggar, tak och golf woro betäckte med swart kläde. Ingen säng war där synlig. Til höger hade Hon sina Hof-Damer, och til wänster någre Riksens-Råd. ...
Swedish translation (by Hallberg):
20 dec. hade gesanten audiens hos änkedrottningen. … Vi kommo in i en mycket stor sal, där riksdagarna pläga hållas och där alla landskapsvapnen äro målade runt omkring taket. Många adelsmän voro här församlade, men endast få insläpptes i drottningens kammare. Alltsedan sin högt älskade gemåls död hade hon hittills skytt allas sällskap, ja till och med anblicken av människor och blott låtit betjäna sig av sina hovdamer. Självmant hade hon berövat sig solens ljus och helt hängivit sig åt sin vilda sorg i denna mörka, instängda kammare, endast upplyst av gravljusens sparsamma, dystra sken; först för några dagar sedan hade dagsljuset något litet insläppts.
Vi hade därför väntat att finna en förtvivlad, av sorgen vanställd änka, och till vår häpnad stodo vi här inför den skönaste, mest strålande kvinna vi någonsin hade skådat. Vi voro fullständigt bländade av hennes skönhet; intet kan giva en föreställning om ansiktets ljuva uttryck och den kungliga gestalten. Hon stod i ett fyrkantigt, ganska stort rum (dock utan säng, ty i sängkammaren mottagas icke män), vars väggar, tak och golv voro täckta av svart kläde; på sin högra sida hade hon hovdamerna, på sin vänstra några av riksråden.
English translation (my own):
On December 20 [1634] the envoy had an audience with the Dowager Queen. … We entered a very large hall, where the Riksdags are usually held and where all the coats of arms are painted around the roof. Many nobles were gathered here, but only a few were admitted into the Queen's chamber. Ever since the death of her much-loved husband, she had hitherto shunned everyone's company, even the eyes of people, and only allowed herself to be served by her court ladies. She had voluntarily deprived herself of sunlight and completely indulged in her wild grief in this dark, confined chamber, illuminated only by the sparse, gloomy light of the grave candles; only a few days ago the daylight had been let in just a little.
We had therefore expected to find a desperate widow, saddened by grief, and, to our astonishment, we stood here before the most beautiful, radiant woman we had ever seen. We were completely dazzled by her beauty; nothing can give an idea of the sweet expression of her face and her royal figure. She was standing in a square, rather large room (though without a bed, for in the bedroom no men are received), whose walls, ceilings and floors were covered with black cloth; on her right she had the court ladies, on her left some of the councilors.
Above: Maria Eleonora.
No comments:
Post a Comment