Source:
Histoire de Christine, reine de Suede, pages 73 to 79, by Jacques Lacombe, 1762
The account:
Souveraine d'un Royaume florissant & d'une nation belliqueuse, Christine, à peine sortie de l'enfance, réunissoit aux graces délicates de son sexe la mâle vigueur du génie & toutes les qualités d'une ame forte & sublime. La fille de Gustave ajoutoit encore à la gloire de son origine; son mérite étoit supérieure à sa naissance. Tant d'avantages étoient relevés par l'éclat d'une couronne dont elle pouvoit disposer avec le don de sa main. Les jeunes Souverains de l'Europe & plusieurs Princes devinrent ses amans; ils ambitionnerent tous la gloire de captiver ce cœur superbe. Les deux Princes Frédéric & Ulric, fils du Roi de Danemarck, & rivaux d'amour, aspirerent des premiers au mariage de la jeune Reine de Suede. La Reine mere favorisoit principalement le Prince Ulric: mais le Sénat rejetta le projet de cette alliance, craignant de voir renaître un jour les maux dont la Suede avoit été accablée, lorsqu'elle étoit sous une même domination avec le Danemarck.
L'Electeur Palatin se mit aussi sur les rangs; mais celui de tous les prétendans, qui pouvoit se flatter le plus du succès, étoit le jeune Electeur Frédéric Guillaume de Brandebourg. Le grand Gustave l'avoit lui-même désigné pour époux à sa fille; il vouloit, par cette union politique, augmenter la puissance de la Suede dans l'Allemagne, en joignant les conquêtes de la Nation aux Etats de l'Electeur. Ce mariage, qui pouvoit mettre la Suede dans un tel degré de force & de grandeur, étoit envisagé avec jalousie & même avec crainte par les différentes Cours de l'Europe. Le Danemarck & la Pologne voyoient dans l'Electeur un voisin redoutable: la maison d'Autriche sentoit que ses forces pourroient être balancées & diminuées par l'Electeur de Brandebourg, devenu Roi de Suede. La France & l'Italie avoient lieu d'appréhender qu'un Prince Protestant fût si puissant. Ce mariage auroit sans doute été formé, si Gustave Adolphe eût assez vécu. Les premieres propositions qui furent faites de son vivant, avoient excité la joie de l'armée Suédoise & du peuple; mais les Régens du Royaume & le Sénat éloignerent les demandes de l'Electeur: ils avoient des droits & des privileges à conserver; & ils les auroient crus en péril sous l'autorité d'un Prince étranger. Le grand Chancelier Oxenstiern tranversa principalement les desirs de l'Electeur, en faisant considérer que ce Prince rempliroit la Suede d'Allemands, & qu'il leur donneroit les dignités & les principales charges du Royaume: il y avoit d'autres motifs dans la conduite du Grand Chancelier, il se flattoit en secret de pouvoir faire agréer son fils Elric pour époux de la Reine; mais la faveur de ce Ministre diminua, & il ne crut point devoir faire connoître son dessein.
On compte aussi parmi les partis qui furent proposés à Christine, le Roi Jean de Portugal, & Philippe, Roi d'Espagne, La différence des Religions mettoit un trop grand obstacle dans ces projets; d'ailleurs quelle apparence que la Suede pût être gouvernée par un Souverain d'Espagne & de Portugal.
Il y avoit encore quelque raison de croire que l'Empereur faisoit solliciter en secret le mariage du Roi des Romains, son fils, avec Christine. Cette Princesse, avide d'honneurs, & digne des plus grands, pouvoit être flattée d'ajouter un jour à sa qualité de Reine le titre d'Impératrice. L'Agent d'Espagne Dom Pimentel, négociateur adroit, insinuant, & qui étoit dans le plus grand crédit auprès de la Reine, tâchoit de faire réussir cette affaire, pour donner un nouvel accroissement à la Maison d'Autriche, pour rétablir l'Empereur dans les Etats conquis en Allemagne par les Suédois, & pour élever un nouveau rempart contre la puissance de la France. Il y avoit aussi à présumer que le Comte de Montécuculi, Italien, Général de l'Empire, qui étoit venu à la Cour de Suede, étoit chargé de s'assurer en secret du consentement de la Reine, avant que de faire connoître au Sénat l'objet principal de ses négociations.
Dom Jean d'Autriche se mit au nombre des aspirans, ainsi que Sigismond Rakocci, Comte & Général de Cassovie. La Reine Mere & le Roi de France chargerent M. Chanut, Ambassadeur en Suede, de proposer à la Reine le Prince Jean Casimir, qui, après avoir été Jésuite & Cardinal, parvint au trône de Pologne. Ladislas, Roi, frere aîné de Casimir, eût pareillement desiré cette union recherchée par tant de Princes, & toujours rejettée; mais il ne fut pas plus heureux que ses concurrens.
La Politique, la diversité & l'opposition de Religion, de mœurs, d'intérêts, étoient les prétextes dont la Reine se servoit pour motiver ses refus; mais c'est qu'en effet elle avoit, dès sa plus grande jeunesse, conçu de l'aversion pour le mariage. On verra bientôt un nouveau prétendant se mettre sur les rangs, & c'étoit celui qui sembloit avoir le plus de droit & d'espérance d'obtenir le consentement de la Reine de Suede.
Swedish translation (my own; I cannot find any digitisation of the 1765 Swedish translation by Erik Ekholm):
Suverän över ett blomstrande rike och en krigisk nation, Kristina, knappt ur barndomen, förenade med sitt köns ömtåliga nåder den manliga kraften av snille och alla egenskaperna hos en stark och sublim själ. Gustavs dotter tillförde ännu mer glansen av sitt ursprung; hennes förtjänst var överlägsen hennes börd. Så många fördelar förstärktes av prakten av en krona som hon kunde förfoga över med sin hands gåva.
Europas unga suveräner och flera furstar blev hennes älskare; de eftertraktade alla äran att fånga detta högmodiga hjärta. De två prinsarna Frederik och Ulrik, söner till konungen av Danmark, och förälskade rivaler, strävade först efter att gifta sig med den unga drottningen av Sverige. Drottningmodern gynnade främst prins Ulrik, men Rådet avvisade projektet med denna allians, av rädsla för att en dag se de ondska som hade överväldigat Sverige, när det var under samma herravälde som Danmark, återfödas.
Kurfursten av Pfalz deltog också i loppet, men den av alla pretendanter som mest kunde smickra sig med framgång var den unge kurfursten Friedrich Wilhelm av Brandenburg. Den store Gustav hade själv utsett honom till sin dotters make. Han ville genom denna politiska union öka Sveriges makt i Tyskland genom att förena nationens erövringar till kurfurstens stater.
Detta äktenskap, som kunde placera Sverige i en sådan grad av styrka och storhet, sågs med avundsjuka och till och med med fruktan av Europas olika hov. Danmark och Polen såg i kurfursten en formidabel granne. Österrikes hus kände att dess styrkor kunde balanseras och minskas av kurfursten av Brandenburg, som skulle bli konung av Sverige. Frankrike och Italien hade anledning att frukta att en protestantisk furste var så mäktig.
Detta äktenskap skulle utan tvekan ha bildats om Gustav Adolf hade levt tillräckligt länge. De första förslagen, som framställdes under hans livstid, hade väckt den svenska arméns och folkets glädje; men rikets och Rådets förmyndare avfärdade kurfurstens krav på kurfursten. De hade rättigheter och privilegier att bevara, och de skulle ha trott att de var i fara under överinseende av en främmande furste.
Rikskanslern Oxenstierna omintetgjorde i princip kurfurstens önskningar genom att anse att denne furste skulle fylla Sverige med tyskar och att han skulle ge dem rikets värdigheter och charger. Det fanns andra motiv i Rikskanslerns uppträdande. Han smickrade sig i hemlighet att han kunde få sin son Erik accepterad som drottningens make; men denna ministers gunst minskade, och han ansåg det inte nödvändigt att göra sin dessäng känd.
Bland partierna som föreslogs till Kristina fanns även konung João av Portugal och Filip, konung av Spanien. Skillnaden mellan religionerna placerade ett alltför stort hinder i dessa projekt; för övrigt, vilket utseende kan det ha att Sverige kunde styras av en suverän av Spanien och Portugal?
Det fanns fortfarande någon anledning att tro att kejsaren i hemlighet begärde att konungen av romarna, hans son, skulle gifta sig med Kristina. Denna prinsessa, ivrig efter utmärkelser och värd de största, kunde smickras för att en dag lägga till titeln kejsarinna till sin egenskap som drottning.
Den spanske agenten don Pimentel, en skicklig och insinuerande förhandlare som hade den största krediten hos drottningen, försökte få denna affär att lyckas, att ge en ny ökning till huset Österrike, att återupprätta kejsaren i de erövrade staterna i Tyskland av svenskarna och att resa en ny vall mot Frankrikes makt.
Det fanns också anledning att anta att greve Montecuccoli, en italienare och kejsardömets general, som hade kommit till Sveriges hov, anklagades för att i hemlighet försäkra sig om drottningens samtycke innan han för Senaten tillkännagav det huvudsakliga syftet med hans förhandlingar.
Don Juan av Österrike var bland aspiranterna, liksom Zsigmond Rákóczi, greve och general av Kaschau. Drottningmodern och konungen av Frankrike ålade monsieur Chanut, ambassadör i Sverige, att fria till drottningen prins Jan Kazimierz, som efter att ha varit jesuit och kardinal efterträdde Polens tron. Władysław, konungen, och Kazimierz äldre bror, skulle på liknande sätt ha önskat denna förening som så många prinsar sökt och alltid avvisat; men han var inte mer lyckligt lottad än sina konkurrenter.
Politik och religionens, moralens och intressens mångfald och opposition var de förevändningar som drottningen använde för att motivera sina avslag; men det berodde på att hon från sin tidigaste ungdom hade uppfattat en motvilja mot äktenskap. Vi kommer snart att få se en ny pretendent träda in i leden, och han var den som tycktes ha mest rätt och hopp om att få Sveriges drottning medgivande.
English translation (my own):
Sovereign of a flourishing kingdom and of a warlike nation, Kristina, barely out of childhood, united to the delicate graces of her sex the male vigour of genius and all the qualities of a strong and sublime soul. Gustav's daughter added still more to the glory of her origin; her merit was superior to her birth. So many advantages were enhanced by the splendour of a crown which she could dispose of with the gift of her hand.
The young sovereigns of Europe and several princes became her lovers; they all coveted the glory of captivating this superb heart. The two princes Frederik and Ulrik, sons of the King of Denmark, and rivals in love, aspired first to the marriage of the young Queen of Sweden. The Queen Mother mainly favoured Prince Ulrik, but the Senate rejected the project of this alliance, fearing to see one day the evils which had overwhelmed Sweden, when it was under the same domination with Denmark, reborn.
The Elector Palatine also entered the race, but the one of all the pretenders who could most flatter himself with success was the young Elector Friedrich Wilhelm of Brandenburg. The great Gustav had himself designated him as husband to his daughter. He wanted by this political union to increase the power of Sweden in Germany by joining the conquests of the nation to the states of the Elector.
This marriage, which could place Sweden in such a degree of strength and grandeur, was viewed with jealousy and even with fear by the different courts of Europe. Denmark and Poland saw in the Elector a formidable neighbour. The House of Austria felt that its forces could be balanced and diminished by the Elector of Brandenburg, who would become King of Sweden. France and Italy had reason to fear that a Protestant prince was so powerful.
This marriage would doubtless have been formed if Gustav Adolf had lived long enough. The first propositions which were made during his lifetime had excited the joy of the Swedish army and the people; but the regents of the Realm and the Senate dismissed the Elector's demands of the Elector. They had rights and privileges to preserve, and they would have believed them in danger under the authority of a foreign prince.
The Grand Chancellor Oxenstierna principally thwarted the desires of the Elector by considering that this prince would fill Sweden with Germans and that he would give them the dignities and principal charges of the kingdom. There were other motives in the conduct of the Grand Chancellor. He secretly flattered himself that he could have his son Erik accepted as the Queen's husband; but the favour of this minister diminished, and he did not believe it necessary to make his design known.
Among the parties that were proposed to Kristina were also King João of Portugal and Philip, King of Spain. The difference of the religions placed too great an obstacle in these projects; besides, what appearance could it have that Sweden could be governed by a sovereign of Spain and Portugal?
There was still some reason to believe that the Emperor was secretly soliciting the marriage of the King of the Romans, his son, with Kristina. This princess, eager for honours, and worthy of the greatest, could be flattered to add one day to her quality of queen the title of empress.
The Spanish agent Don Pimentel, a skillful and insinuating negotiator who was in the greatest credit with the Queen, tried to make this affair succeed, to give a new increase to the House of Austria, to re-establish the Emperor in the states conquered in Germany by the Swedes and to raise a new rampart against the power of France.
There was also reason to presume that Count Montecuccoli, an Italian, and General of the Empire, who had come to the court of Sweden, was charged with assuring himself in secret of the Queen's consent before making known to the Senate the principal object of his negotiations.
Don Juan of Austria was among the aspirants, as well as Zsigmond Rákóczi, Count and General of Kaschau. The Queen Mother and the King of France charged Monsieur Chanut, ambassador to Sweden, to propose to the Queen Prince Jan Kazimierz, who, after having been a Jesuit and cardinal, succeeded to the throne of Poland. Władysław, the King, and Kazimierz's older brother, would have similarly desired this union sought by so many Princes, and always rejected; but he was no more fortunate than his competitors.
Politics and the diversity and opposition of religion, morals and interests were the pretexts which the Queen used to motivate her refusals; but it was because she had, from her earliest youth, conceived an aversion to marriage. We will soon see a new pretender enter the ranks, and he was the one who seemed to have the most right and hope of obtaining the Queen of Sweden's consent.
_-_Nationalmuseum_-_18075.tif.jpg)
Above: Kristina.
Note: Kaschau is the old German name for the town of Košice in what is now Slovakia.
No comments:
Post a Comment