Source:
Jörger von Tollet (Österrike), 1139, at Bukowskis.com:
"Jörger von Tollet
(Österrike)
'Drottning Kristina' (1626-1689)
Signerad Io: Septimius Iörger L:Baro och daterad fecit 1657. Pastell 38,5 x 26,5 cm. Äldre, möjligen samtida ram."
"Jörger von Tollet
(Austria)
'Queen Kristina' (1626-1689)
Signed Io: Septimius Iörger L:Baro and dated fecit 1657. Pastel 38.5 x 26.5 cm. Older, possibly contemporary frame."
"Drottning Kristina är en av våra internationellt sett mest berömda regenter. Hennes kontroversiella levnadsöde fascinerar än idag, kanske mer än någonsin.
Det finns relativt få bevarade porträtt utförda under hennes livstid. Teckningar utförda under hennes livstid föreställande drottningen är ytterst sällsynta.
Den häpnad och undran som Kristinas tronavsägelse utlöste i Europa, gjorde hennes person till föremål för större intresse och häftigare nyfikenhet än som kommit någon svensk före henne till del.
Vid hennes högtidliga mottagande i Rom 1655 finns det samtida beskrivningar av hennes utseende. Från hennes franska resor åren 1656 och 1657 finns det ett flertal ikonografiskt upplysande uppgifter.
Kristinas utseende väckte i de franska hovkretsarna ömsom löje ömsom beundran, i varje fall undran. Den franske ministern Jean-Baptiste Colbert skriver till kardinal Mazarin. 'De porträtt, som Eders Eminens sett av henne, likna henne nästan inte alls.' 'Hertigen av Guise brev från 1656 beskriver henne på följande vis: 'Hon är av samma längd som Mmme de Cominge, men midjan öär fylligare och länderna bredare. henner armar äro vackra, handen vit och välformad men snarare manlig än kvinnlig. En axel är högr[e], men hon döljer det genom det egendomliga i sin kädedräkt, i sitt sätt att gå och röra sig, ja man skulle kunna slå vad om att hon inte hade något sådant lyte'. Anledningen till den deformerade axeln var inte medfödd utan berodde på en skada som barn. Hon har själv beskrivit hur hennes vagga krossades av en nedfallande bjälke men även andra olyckor under hennes tidiga barndom. Hertigen av Guise beskriver vidare: 'Hennes ansikte är stort utan att vara obehagligt, alla hennes drag likaså samt mycket markerade. Näsan är en örnnäsa, munnen ganska stor, men inte obehaglig; tänderna gå an, ögonen äro mycket vackra och fulla av eld, hyn (oaktat några smärre koppärr) ganska livfull och rätt vacker'.
Auktionens porträtt avbildar Kristina i halvprofil. Med hänsyn tagen till de samtida beskrivningarna av hennes utseende kan man utgå från att konstnären inte har förskönat hennes karaktäristiks, manliga ansiktsdrag i kontrast till tidens rådande porträttideal. Resultatet är ett troligen ganska realistiskt, föga idealiserande porträtt som uttrycker en visserligen kungligt distanserande attityd, men samtidigt ger ett ovanligt mjukt och fint intryck av den viljestarka drottningen. En känslig och tilltagande skildring med en upplyftande fräschör och lätthet som vanligen saknas o porträtten utförda i olja. Det askblonda håret ordnat i mjuka lockar samt uppsatt upptill på bakhuvudet. Liknande avbildningar finner man i David Becks porträtt från omkring 1650. Hon bär inga smycken eller andra attribut som avslöjar hennes identitet. Å andra sidan var hon känd för sitt ointresse för typiskt kvinnliga attribut.
Enligt dateringen skulle teckningen vara utförd (fecit) 1657 vilket innebär att den rimligen bör vara utförd ad vivum. Vidare tillför årtalet porträttet ett annat speciellt historiskt intresse. År 1657 blev nämligen, som bekant, ett riktigt ödesår i den äventyrliga Kristinas liv. Årets förtsta åtta månader befann hon sig med sitt hov i den lilla staden Pesaro på den italienska östkusten, enligt vissa på flykt undan pesten i Rom. Andra anser att syftet var ett annat, här skulle hon i lugn och ro förbereda ett anfall på Neapel. Med stöd av kardinal Mazarin och Frankrike skulle den dåvarande spanska tronen i det lilla Syditalienska kungariket bli hennes. I slutet av sommaren samma år reste hon till Frankrike där hon skulle träffa Ludvig XIV i detta ärende. Vid ankomsten i oktober ställdes slottet i Fontainbleau till hennes förfogande. Men Neapelplanerna förråddes av hennes tvivelaktige, italienske överhovstallmästare, markis Monaldesco. Kristina var obarmhärtig, markisen måste dö för att sona sin trolöshet. Det blev chefen för hennes livgarde Santinelli som tillsammans med två soldater fick utföra vad som kom att beskrivas som en utdragen och onödigt grymt mord. Handlingen väckte enorm indignation i Europa och det allmänna beundrandet av den svenska drottningen förbyttes därmed blixtsnabbt i förakt och avsky. Framförallt i hennes älskade Rom, varifrån påven Alexander VII lät henne förstå att dit var hon helst inte välkommen längre.
Konstnären Hans Septimus Jörger von Tollet (1594-1662) var österrikisk adelsman, konstnär och konstsamlare. Efter ett kringflackande liv slog han sig ner i Nürnberg 1636. Von Trollet målade främst porträtt och landskap, gärna i krita, men utförde även grafiska verk. Konstnären hade förbindelser med det österrikiska hovlivet genom sin brorson Johann Quentin Jörger (1624-1705), som var en högt uppsatt och mycket inflytelserik statsman."
"Queen Kristina is one of our most internationally famous rulers. Her controversial life story still fascinates today, perhaps more than ever.
There are relatively few surviving portraits made during her lifetime. Drawings made during her lifetime depicting the Queen are extremely rare.
The astonishment and wonder that Kristina's abdication caused in Europe made her person the object of greater interest and more intense curiosity than had ever been the case with any Swede before her.
At her ceremonial reception in Rome in 1655, there are contemporary descriptions of her appearance. From her French travels in 1656 and 1657, there is a great amount of iconographically illuminating information.
Kristina's appearance aroused in the French court circles sometimes ridicule sometimes admiration, in any case wonder. The French minister Jean-Baptiste Colbert writes to Cardinal Mazarin. 'The portraits that Your Eminence has seen of her almost do not resemble her at all.'
The Duke de Guise's letter from 1656 describes her as follows: 'She is of the same height as Madame de Cominge, but her waist is fuller and her hips wider. Her arms are beautiful, her hand white and well-shaped, but rather masculine than feminine. One shoulder is high, but she hides it by the peculiarity of her dress, in her way of walking and moving, indeed one could bet that she had no such flaw'.
The reason for the deformed shoulder was not congenital, but due to an injury as a child. She herself described how her cradle was crushed by a falling beam, as well as other accidents during her early childhood.
The Duke de Guise further describes: 'Her face is large without being unpleasant, all her features likewise and very marked. Her nose is aquiline, her mouth rather large, but not unpleasant; her teeth are fine, her eyes are very beautiful and full of fire, her complexion (notwithstanding a few small pockmarks) quite lively and quite beautiful'.
The auction portrait depicts Kristina in half profile. Taking into account the contemporary descriptions of her appearance, it can be assumed that the artist has not embellished her characteristic, masculine facial features in contrast to the prevailing portrait ideal of the time. The result is probably a fairly realistic, not very idealising portrait that expresses an admittedly royally distant attitude, but at the same time gives an unusually soft and fine impression of the strong-willed Queen. A sensitive and moving depiction with an uplifting freshness and lightness that is usually missing in portraits done in oil. The ash-blond hair is arranged in soft curls and set high on the back of the head. Similar depictions can be found in David Beck's portrait from around 1650. She wears no jewelry or other attributes that reveal her identity. On the other hand, she was known for her disinterest in typically feminine attributes.
According to the date, the drawing was made (fecit) in 1657, which means that it should reasonably have been made from life. Furthermore, the year adds another special historical interest to the portrait. As is well known, 1657 was a truly fateful year in the life of the adventurous Kristina. For the first eight months of the year, she and her court were in the small town of Pesaro on the Italian east coast, according to some, fleeing the plague in Rome. Others believe that the purpose was different: here she would peacefully prepare an attack on Naples. With the support of Cardinal Mazarin and France, the then Spanish throne in the small southern Italian kingdom would become hers. At the end of the summer of the same year, she traveled to France where she was to meet Louis XIV on this matter. Upon arrival in October, the castle of Fontainebleau was placed at her disposal. But the Naples plans were betrayed by her dubious Italian chief equerry, the Marquis Monaldesco. Kristina was merciless; the Marquis had to die to atone for his infidelity. It was the head of her bodyguard, Santinelli, who, together with two soldiers, carried out what was described as a protracted and unnecessarily cruel murder. The act aroused enormous indignation in Europe, and the general admiration for the Swedish Queen was thus quickly replaced by contempt and disgust. Especially in her beloved Rome, from where Pope Alexander VII let her know that she was no longer welcome there.
The artist Hans Septimus Jörger von Tollet (1594-1662) was an Austrian nobleman, artist and art collector. After a wandering life, he settled in Nuremberg in 1636. Von Trollet painted mainly portraits and landscapes, often in chalk, but also produced graphic works. The artist had connections with the Austrian court through his nephew Johann Quentin Jörger (1624-1705), who was a high-ranking and very influential statesman." (translations my own)
No comments:
Post a Comment