Thursday, September 3, 2020

Axel Oxenstierna's letter to Ebba Brahe concerning Kristina's displeasure toward Magnus de la Gardie, dated December 30, 1653/January 9, 1654 (Old Style)

Source:

Riksarkivet, Axel Oxenstiernas skrifter och brev

https://sok.riksarkivet.se/Oxenstierna?ValdSortering=DatumStigande&PageSize=100&InfoSida=drottning-kristina&DatumFran=1633&DatumTill=1654&hide_clear=true&page=5219&postid=ao_1534&tab=post#tab




The letter:

Högwälborne Greffwinna,
Högttährade Käre Sÿster.
Jag önskar min Käre Sÿster samptt alla hennes Elskelige Barn och Anhörige aff Gudh all mildh och nådigh tröst, hugnad, bijstondh och beskerm Och ett och månge flere lÿcksalige godhe och hugnelige nÿe Åhr. Mig ähr genom min K. S. tiänare J afftons leffvereratt hennes kärlige schrijffwelse, där medh min K. S. mig förstendigar sin bedröffvelse, Och den Onådh och mishag, som hennes Käre Son min Frände Greffwe Magnus hoos Hennes K. Mtt Wår allernådigste Drotning emott förhopning ähr råkatt vthij, begärandes aff migh ded Jag Jhugkommandes den Wenskap som hennes S. Käre Herre och migh hafr waritt emellan, wille sökia Medell denne Olÿckan att affweria, sosom hennes wenlige schrijffwelse dette altt wijdhare vthtrÿcker.

Käre Sÿster. Jag hafr de en tijdh bortt åth någott hörtt talas härom, och J förstone hollett ded för säger vthan någon grundh. Men sosom Jagh sedhan hafr lathett migh vnderretta, skall ded icke wara på ded besthe sätett vthslagett. Min Käre Sÿster troo mig ded till, att Jag för månge orsaker skuldh bär medh min K. S. Sorg och bedröffwelse (den Jag wäl förståår intz kone wara borta) ett trogett och Christeligtt medlijdande, Och där ded stode J min förmågo och hender att bothatt, skulle Jag Jngen tijdh eller arbete därvthij spara, att bewijsa min trogne affection som Jag till hennes S. Käre Herre och hele ded husett aff vngdomen burett haffr, Och nu på Ålderdomen gärna skulle betee den att haffwa waritt hoos mig stadig och oföranderlig. Men huru wijdha Jag härmed komma kan, ded weet Jag icke. Hwad dette mishag förorsakatt hafr ded weett Jag icke heller J grunden, Och därföre ähr mig swårtt att tala heller schrijffwa därom, och så ähr mig intz minder swårtt att finna där böther opå. Nog sijr Jag att saken är förwirratt. Och ded ähr altt för oppenbartt. Och efter där moste wara orsaker till att ded så illa ähr vthslagett, weet Jag icke hwad till göra ståår. Hwadh aff mig skee kan medh ähran och ett gott samweett, haffr min K. S. sig att försäkra ded Jag gärna skall göra som min K. S. kan lända till tiänst och hugnad, och ded så mycked heller som Jag min K. S. Salige Herres tilförsichtt till migh nogsamptt hafr sportt och altidh behollett den J min åminnelse. Den godhe Gudh, som altt förmår, haffwa min K. S. och alla hennes käre Barn och Anhörige J sitt Gudomlige beskerm och beskÿd befaltt till all hugnad, tröst och all Krops och siäls lycklige wälmågo. Jag ähr och blijffr emädhan Jag lefr.
Min Käre Systers
Tiänstwillige Broder
altidh
Axell Oxenstierna m. p.

Att min K. S. sig vndskÿller om Årstad bÿtett, ded görs jntz behoff. Jag hafr J den saken intz annad sett opå ähn min Bördesrett, den Jag icke hafr konett latha att tala på, lempnandes doch hwar och en sin rett oförkrenktt i allo motto.
Datum Stokholm den 30 Decemb A:o 1653.

The Riksarkivet website's transcript of the letter:

Högvälborne Greffvinna,
Högttährade Käre Syster
Jag önskar min käre syster samptt alla hennes elskelige barn och anhörige aff Gudh all mildh och nådigh tröst, hugnad, bijstondh och beskerm och ett och månge flere lycksalige, godhe och hugnelige nye åhr. Mig ähr genom min k. s. tiänare i afftons leffvereratt hennes kärlige schrijffvelse, därmedh min k. s. mig förstendigar sin bedröffvelse och den onådh och mishag som hennes käre son, min frände greffve Magnus, hoos Hennes K. M:tt vår allernådigste drotning emott förhopning ähr råkatt uthij, begärandes aff migh ded jag, ihugkommandes den venskap som hennes s. käre herre och migh hafver varitt emellan, ville sökia medell denne olyckan att affveria, sosom hennes venlige schrijffvelse dette altt vijdhare uthtrycker.

Käre syster. Jag hafver nu en tijdh bortt åth någott hörtt talas härom och i förstone hollett ded för säger uthan någon grundh. Men sosom jagh sedhan hafver lathett migh underretta, skall ded icke vara på ded besthe sätett uthslagett. Min käre syster troo mig ded till, att jag för månge orsaker skuldh bär medh min k. s. sorg och bedröffvelse (den jag väl förståår intet kone vara borta) ett trogett och christeligtt medlijdande, och där ded stode i min förmågo och hender att bothatt, skulle jag ingen tijdh eller arbete däruthij spara att bevijsa min trogne affection som jag till hennes s. käre herre och hele ded husett aff ungdomen burett haffver och nu på ålderdomen gärna skulle betee den att haffva varitt hoos mig stadig och oföranderlig. Men huruvijdha jag härmed komma kan, ded veet jag icke. Hvad dette mishag förorsakatt hafver, ded veett jag icke heller i grunden, och därföre ähr mig svårtt att tala heller schrijffva därom, och så ähr mig intet minder svårtt att finna där böther opå. Nog sijr jag att saken ähr förvirratt. Och ded ähr altt för oppenbartt. Och efter där moste vara orsaker till att ded så illa ähr uthslagett, veet jag icke hvad till göra ståår. Hvadh aff mig skee kan medh ähran och ett gott samveett, haffver min k. s. sig att försäkra ded jag gärna skall göra som min k. s. kan lända till tiänst och hugnad, och ded så mycked heller som jag min k. s. salige herres tilförsichtt till migh nogsamptt hafver sportt och altidh behollett den i min åminnelse. Den godhe Gudh som altt förmår haffva min k. s. och alla hennes käre barn och anhörige i sitt gudomlige beskerm och beskyd befaltt till all hugnad, tröst och all krops och siäls lycklige välmågo. Jag ähr och blijffver emädhan jag lefver
Min Käre Systers
Tiänstvillige Broder
altidh
Axell Oxenstierna m. p.

Att min k. s. sig undskyller om Årstad bytett, ded görs intet behoff. Jag hafver i den saken intet annad sett opå ähn min bördesrett, den jag icke hafver konett latha att tala på, lempnandes doch hvar och en sin rett oförkrenktt i allo motto.
Datum Stokholm den 30 decembris anno 1653.

With modernised spelling:

Högvälborna grevinna,
Högtärade kära syster,
Jag önskar min kära syster samt alla hennes älskliga barn och anhöriga av Gud all mild och nådig tröst, hugnad, bistånd och beskärm och ett och många flera lycksaliga, goda och hugneliga nya år. Mig är genom min kära systers tjänare i aftons levererat hennes kärliga skrivelse, därmed min kära syster mig förständigar sin bedrövelse och den onåd och misshag som hennes käre son, min frände greve Magnus, hos Hennes Kungliga Majestät vår allernådigste drottning emot förhoppning är råkat uti, begärandes av mig det jag, ihågkommandes den vänskap som hennes salige käre herre och mig haver varit emellan, ville söka medel denna olyckan att avvärja, såsom hennes vänliga skrivelse detta allt vidare uttrycker.

Kära syster. Jag haver de en tid bortåt något hört talas härom och i förstone höllit det för säker utan någon grund. Men såsom jag sedan haver låtit mig underrätta, skall det icke vara på det bästa sättet utslaget. Min kära syster, tro mig det till att jag för många orsaker skull bär med min kära systers sorg och bedrövelse (den jag väl förstår inte kunne vara borta) ett troget och kristligt medlidande, och där det stode i min förmågo och händer att botat, skulle jag ingen tid eller arbete däruti spara att bevisa min trogna affektion som jag till hennes salige käre herre och hele det huset av ungdomen burit haver och nu på ålderdomen gärna skulle bete den att hava varit hos mig stadig och oföränderlig. Men huruvida jag härmed komma kan, det vet jag icke. Vad detta misshag förorsakat haver, det vet jag icke heller i grunden, och därför är mig svårt att tala eller skriva därom, och så är mig inte mindre svårt att finna där böter uppå. Nog ser jag att saken är förvirrad. Och det är alltför uppenbart. Och efter där måste vara orsaker till att det så illa är utslaget, vet jag icke vad till göra står. Vad av mig ske kan med äran och ett gott samvete, haver min kära syster sig att försäkra det jag gärna skall göra som min kära syster kan lända till tjänst och hugnad, och det så mycket eller som jag min kära systers salige herres tillförsikt till mig nogsamt haver sport och alltid behållet den i min åminnelse. Den gode Gud som allt förmår hava min kära syster och alla hennes kära barn och anhöriga i sitt gudomliga beskärm och beskydd befallt till all hugnad, tröst och all kropps och själs lyckliga välmågo. Jag är och bliver emedan jag lever
min kära systers
tjänstvillige broder
alltid
Axel Oxenstierna, m. p.

Att min kära syster sig undskyller om Årstad bytet, det görs intet behov. Jag haver i den saken intet annat sett uppå än min bördesrätt, den jag icke haver kunnat låta att tala på, lämnandes dock var och en sin rätt oförkränkt i allo måtto.
Datum Stockholm, den 30 decembris anno 1653.

French translation (my own):

Noble comtesse,
ma très honorée chère soeur,
Je souhaite à ma chère sœur et à tous ses chers enfants et à sa famille tout le bonheur, la consolation, l'assistance et la protection de Dieu et une et plusieurs nouvelles années heureuses, bonnes et consolantes. La lettre de ma chère sœur m'a été remise par un domestique hier soir, par laquelle ma chère sœur m'informe de sa douleur et de son mécontentement face à la disgrâce dans laquelle son cher fils, mon cousin le comte Magnus, est tombé de manière inattendue avec Sa Majesté Royale notre très gracieuse Reine; elle me demanda que, me souvenant de l'amitié que son feu cher seigneur et moi avions eue, je veuille chercher les moyens d'éviter ce malheur, comme l'exprime encore sa bonne lettre.

Ma chère sœur. Il y a quelque temps, j'ai entendu quelque chose à ce sujet et j'ai d'abord pensé que c'était sûrement sans raison. Mais comme j'en ai été informé depuis, cela ne se décidera pas de la meilleure façon. Ma chère sœur, croyez-moi que pour de nombreuses raisons, je porte une compassion fidèle et chrétienne pour le chagrin et la douleur de ma chère sœur (dont je comprends bien qu'ils ne peuvent pas s'en aller), et s'il était en ma capacité et entre mes mains de la guérir, je n'épargnerais aucun temps ni effort pour prouver ma fidèle affection que j'ai portée à son feu seigneur bien-aimé et à toute sa maison depuis ma jeunesse, et il serait heureux d'être ainsi stable et immuable pour moi maintenant dans ma vieillesse. Mais je ne sais pas jusqu'où je peux aller avec ça. Ce qui a causé ce mécontentement, je n'en connais pas non plus la raison, et donc il m'est difficile d'en parler ou d'en écrire, et il ne m'est pas moins difficile de trouver un moyen d'y remédier. Je vois encore que l'affaire est confuse. Et c'est trop évident. Et puis il doit y avoir des raisons pour lesquelles ça s'est si mal passé, je ne sais pas quoi faire. Qu'advienne-t-il de moi avec honneur et bonne conscience, ma chère soeur peut s'assurer que je ferai avec joie ce qui contribuera au service et à la consolation de ma chère soeur, et qu'autant ou que j'ai toujours demandé et gardé dans ma mémoire de la confiance que me faisait le feu seigneur de ma chère sœur. Que le bon Dieu, qui est capable de tout, ait ma chère sœur et tous ses chers enfants et famille dans sa divine protection et ordonné à tout bonheur, consolation et tout heureux bien-être du corps et de l'âme. Je suis et serai pendant que je vivrai
De ma chère soeur
le frère dévoué
toujours
Axel Oxenstierna, m. p.

Il n'est pas nécessaire que ma chère sœur s'excuse pour l'échange d'Årstad. Dans cette affaire, je n'ai vu que mon droit d'aînesse, dont je n'ai pas pu laisser parler, laissant le droit de chacun intact de toutes manières.
Stockholm, le 30 décembre 1653.

English translation (my own):

Well-born countess,
highly honoured dear sister,
I wish my dear sister and all her dear children and family all kind and gracious happiness, consolation, assistance and protection from God and one and many more happy, good and comforting New Years. My dear sister's letter was delivered to me by a servant last night, with which my dear sister informs me of her sorrow and displeasure at the disgrace that her dear son, my cousin Count Magnus, has unexpectedly fallen into with Her Royal Majesty our most gracious Queen; she requested of me that I, remembering the friendship that her late dear lord and I had had, wanted to seek means to avert this misfortune, as her kind letter further expresses.

Dear sister. Some time ago I heard something about this and at first thought it was surely without any reason. But as I have since been informed, it will not be decided in the best way. My dear sister, believe me that for many reasons I carry a faithful and Christian compassion for my dear sister's grief and sorrow (which I well understand could not go away), and if it were in my ability and hands to heal her, I would spare no time or labour therein to prove my faithful affection which I have borne to her late beloved lord and all her house since my youth, and he would gladly be thus steady and unchanging to me now in my old age. But I do not know how far I can come with this. What has caused this displeasure, I do not know the reason either, and therefore it is difficult for me to speak or write about it, and it is no less difficult for me to find a way to remedy it. I still see that the matter is confused. And it is all too obvious. And then there must be reasons why it turned out so badly, I do not know what to do. What may happen of me with honour and a good conscience, my dear sister may assure herself that I will gladly do what will contribute to my dear sister's service and consolation, and that as much as or as I have always asked for and kept in my memory my dear sister's late lord's confidence in me. May the good God, who is able to do all things, have my dear sister and all her dear children and family in His divine protection and ordered to all happiness, consolation and all the happy well-being of body and soul. I am and will be while I live
my dear sister's
dutiful brother
always
Axel Oxenstierna, m. p.

There is no need for my dear sister to apologise for the Årstad exchange. In that matter, I have seen nothing but my birthright, which I have not been able to let be spoken of, leaving each one's right uninfringed in all ways.
Stockholm, December 30, 1653.


Above: Kristina.


Above: Magnus de la Gardie.


Above: Axel Oxenstierna.


Above: Ebba Brahe.

No comments:

Post a Comment