Riksarkivet, Axel Oxenstiernas skrifter och brev
https://sok.riksarkivet.se/Oxenstierna?ValdSortering=DatumStigande&PageSize=100&InfoSida=drottning-kristina&DatumFran=1633&DatumTill=1654&hide_clear=true&page=5218&postid=ao_1533&tab=post#tab
The letter:
Nådigste Herre.
E. Kongl. Högheettz Nådigste Handbreff daterat Borkholm den 9 hz ähr mig Wäl till handa Kommett och Jnleffwereratt; Där med E. Kongl. Högheett Jhug Kommer ded mishag, som Kongl. Mtt min AllerNådigste Drottningh till E. K. Högheettz Swåger Greffwe Magnum de la gardie kan Fattatt haffwa, Vpteckiandes mig sitt Medlijdande medh honom, Och emoott mig Contesterandes sin Nådigste tilförsichtt, att Jag Wille affhielpa dette misförstondh, och ded i godho bijleggia, bådhe för E. K. Högheetz och flere wichtige skääl skuldh, som sielffwe des Nådigste Schrijffwelse medh mehra Vthtrycker och förmäler. E. K. Högheett hade Jag för dette om dette ährended gärna efter min skÿldigheett sielff Vnderrettatt; Men efter Jag altt för ded onda förett och åhrstijden skuldh, migh här J Stokholm haffr Vppehollett, Och genom andras rapporter migh informera lathett, ähr mig dette ährended J begÿnnelsen endeels Otroligtt och sielffsÿntt förekommett, så att Jag mig därvthinnan en long tijdh intet haffr rätta Konett, förmodandes ded icke haffwa så mÿkedt opå sig, att ded icke skulle Kone försonas genom Greffwe Magni discretion och försichtige Comportement. Och för denskuldh haffr Jag hwarken medh Schrijffwelse eller eliest Konett mengia migh därvthij, sosom een saak den migh hwarken aff begÿnnelsen, förloppett heller ändan haffver Waritt migh Kunnigh och Wetterligh, Ähr ey heller ähnnu migh med sin begÿnnelse och Orsaker så noga Kungiord, att Jag aldeles dess beskaffwenheett och omstendigheeter Kan förståå. Fuller haffr Jag nu en kortt tijdh bortt åth konett afftaga, att misförstonded och därpå föliande Ogunst och mishag Jnted haffr afftagett Och sig minska lathett, men mehra tilwuxett, efter som Jag Jntz twijfflar att Jcke allenast Greffwe Magnus, Vthan och Kongl. Mtt E. K. Högheett hafr sakens beskaffvenheett sielff uptechtt och förklaratt, att Jag des Omstendigheter icke finner nödigtt heller mig görligtt att Upteckia och Vthÿdha. Mig gör ondt att en sådan olÿcko skall Rijks[skatt]Mästaren wara åkommen, först för E. Kongl. Högheetz Och des höge tilhörige och Hus skuldh, Med hwilkes Affinitet han ähr hedratt worden; Så för han S. Moderfaders och Her faders skuldh, som Jag altidh hafr hedratt, och efter Åhren haftt omgenge och förtrogenheett medh, Och sijdst för hans egen, så och hans Frw moders, Sÿskons och förwanters skuldh, som dem Jagh sin skälige lÿcko gärna hafr Vntt och önskatt.
Fuller troor Jag att Greffwe Magnus, där han medh saken betenksamare, modestere och rådsammare hade omgådz, Wäl hade den Olÿckan Konett Vndwijka, all den stundh begÿnnelsen, Så mÿked Jag förståår föga hafr Waritt anned ähn private imaginationer som bettre hade tegadz och intz taalts om. Men nu sedhan ded ähr vprörtt och Kommett J alle Mans Munn, Och för Vthan des Öktt sig ifrån den ena dagen till den andra, kan Jag Jntz Wäl sij heller finna, huru dette nu ähr att restituera och bettra igen. För min Person skall Jag gärna göra därvthij hwadh Jag medh skääl och ähran Kan göra. Och där andra rationes intz Wore som migh beweektte, ähr migh denne högh och pressant nogh, att Jag Weett E. K. Höghetz åstundan och intention, som dens befalning och budh Jag aff hiärtatt gärna söker att effectuera, sosom Jag icke allenast Weett min plichtt, Vthan och försäkrer E. K. Höghett på min Affection och Willigheett, Allenast att Jag fruchtar ded saken så Wijdha ähr Vthstrecktt, att hon intz Vthan difficultet, Jag schreffve snartt Omöijeligheett, åther lather draga sig tilbakars igen. Framdeles nähr Jag Kommer till hoffwa, skall Jagh latha E. K. Högheett Wijdhare få Weta, hwadh sigh göra lather, Och J medler tijdh haffua des gunstige breff för min instruction, sosom dens, hvilken att tiäna till nöijes J alle möijelige saker Jag min plichtt och schuldigheett erkenner: Och befaler E. K. Höghett samptt des höge Wårdned J Gudz mildhe beskÿd till all godh lijfssundheett, stadigh Wälmågo, Och all lÿckelig behagelig prosperitet, Så och mig J des gunstige favor och benägenheett ödmiukelig[en] Och förblijffr så länge Jag leffr
E. Kongl. Högheetz
Vnderdånige Hörsame
och Beredwilligste Tiänare
Axell
Oxenstierna m. p.
Dateret J Stockholm
den 29 Decemb An 1653.
The Riksarkivet website's transcript of the letter:
Durchleuchtigste Högborne Furste,
Nådigste Herre.
E. Kongl. Högheettz nådigste handbreff, daterat Borkholm den 9 huius, ähr mig väl till handa kommett och inleffvereratt, därmed E. Kongl. Högheett ihugkommer ded mishag, som Kongl. M:tt min allernådigste drottningh till E. K. Högheettz svåger greffve Magnum De la Gardie kan fattatt haffva, upteckiandes mig sitt medlijdande medh honom och emoott mig contesterandes sin nådigste tilförsichtt, att jag ville affhielpa dette misförstondh och ded i godho bijleggia, bådhe för E. K. Högheetz och flere vichtige skääl skuldh, som sielffve des nådigste schrijffvelse medh mehra uthtrycker och förmäler. E. K. Högheett hade jag för dette om dette ährended gärna efter min skyldigheett sielff underrettatt, men efter jag altt för ded onda förett och åhrstijden skuldh migh här i Stokholm haffver uppehollett och genom andras rapporter migh informera lathett, ähr mig dette ährended i begynnelsen endeels otroligtt och sielffsyntt förekommett, så att jag mig däruthinnan en long tijdh intet haffver rätta konett, förmodandes ded icke haffva så mykedt opå sig, att ded icke skulle kone försonas genom greffve Magni discretion och försichtige comportement. Och fördenskuldh haffver jag hvarken medh schrijffvelse eller eliest konett mengia migh däruthij, sosom een saak den migh hvarken aff begynnelsen, förloppett heller ändan hafver varitt kunnigh och vetterligh, ähr ey heller ähnnu migh med sin begynnelse och orsaker så noga kungiord, att jag aldeles dess beskaffvenheett och omstendigheeter kan förståå. Fuller haffver jag nu en kortt tijdh bortt åth konett afftaga att misförstonded och därpå föliande ogunst och mishag intet haffver afftagett och sig minska lathett, men mehra tilvuxett, efter som jag intet tvijfflar att icke allenast greffve Magnus uthan och Kongl. M:tt E. K. Högheett hafver sakens beskaffvenheett sielff uptechtt och förklaratt, att jag des omstendigheter icke finner nödigtt heller mig görligtt att upteckia och uthydha. Mig gör ondt att en sådan olycko skall rijks[skatt]mästaren vara åkommen, först för E. Kongl. Högheetz och des höge tilhörige och hus skuldh, med hvilkes affinitet han ähr hedratt vorden, så för hans s. moderfaders och her faders skuldh, som jag altidh hafver hedratt och efter åhren haftt omgenge och förtrogenheett medh, och sijdst för hans egen så och hans fru moders, syskons och förvanters skuldh, som dem jagh sin skälige lycko gärna hafver untt och önskatt.
Fuller troor jag, att greffve Magnus, där han medh saken betenksamare, modestere och rådsammare hade omgådz, väl hade den olyckan konett undvijka, alldenstundh begynnelsen, så myked jag förståår, föga hafver varitt anned ähn private imaginationer, som bettre hade tegadz och intet taalts om. Men nu sedhan ded ähr uprörtt och kommett i alle mans munn och föruthan des öktt sig ifrån den ena dagen till den andra, kan jag intet väl sij heller finna, huru dette nu ähr att restituera och bettra igen. För min person skall jag gärna göra däruthij hvadh jag medh skääl och ähran kan göra. Och där andra rationes intet vore som migh beveektte, ähr migh denne högh och pressant nogh, att jag veett E. K. Höghetz åstundan och intention, som dens befalning och budh jag aff hiärtatt gärna söker att effectuera, sosom jag icke allenast veett min plichtt, uthan och försäkrer E. K. Höghett på min affection och villigheett, allenast att jag fruchtar ded saken så vijdha ähr uthstrecktt att hon intet uthan difficultet, jag schreffve snartt omöyeligheett, åther lather draga sig tilbakars igen. Framdeles nähr jag kommer till hoffva skall jag latha E. K. Högheett vijdhare få veta hvadh sigh göra lather, och i medler tijdh haffva des gunstige breff för min instruction sosom dens, hvilken att tiäna till nöyes i alle möyelige saker jag min plichtt och schuldigheett erkenner. Och befaler E. K. Höghett samptt des höge vårdned i Gudz mildhe beskyd till all godh lijffssundheett, stadigh välmågo och all lycklig behagelig prosperitet, så och mig i des gunstige favor och benägenheett ödmiukeligen, och förblijffver så länge jag leffver
E. Kongl. Högheetz
Underdånige, Hörsame
och Beredvilligste Tiänare
Axell Oxenstierna m. p.
Dateret i Stokholm den 29 decembris anno 1653.
With modernised spelling:
Durchlauchtigste Högborne Furste,
Nådigste Herre,
Eders Kungliga Höghets nådigste handbrev, daterat Borgholm den 9 hujus, är mig väl tillhanda kommet och inlevererat, därmed Eders Kungliga Höghet ihågkommer det misshag som Kungliga Majestät min allernådigste drottning till Eders Kungliga Höghets svåger greve Magnum de la Gardie kan fattat hava, upptäckandes mig sitt medlidande med honom och emot mig kontesterandes sin nådigste tillförsikt att jag ville avhjälpa detta missförstånd och det i godo bilägga, både för Eders Kungliga Höghets och flera viktiga skäls skull, som själva dess nådigste skrivelse med mera uttrycker och förmäler. Eders Kungliga Höghet hade jag förr detta om detta ärendet gärna efter min skyldighet själv underrättat, men efter jag allt för det onda vädret och årstidens skull migh här i Stockholm haver uppehållit och genom andras rapporter mig informera låtit, är mig detta ärendet i begynnelsen endels otroligt och självsynt förekommet, så att jag mig därutinnan en lång tid inte haver rätta kunnat, förmodandes det icke hava så mycket uppå sig att det icke skulle kunna försonas genom greve Magni diskretion och försiktiga komportemang. Och fördenskull haver jag varken med skrivelse eller eljest kunnat mänga mig däruti, såsom en sak den mig varken av begynnelsen, förloppet eller ändan haver varit kunnig och vetterlig, är ej heller ännu mig med sin begynnelse och orsaker så noga kungjord, att jag alldeles dess beskaffenhet och omständigheter kan förstå. Fuller haver jag nu en kort tid bortåt kunnat avtaga att missförståndet och därpå följande ogunst och misshag inte haver avtagit och sig minska låtit, men mera tillvuxit, eftersom jag inte tvivlar att icke allenast greve Magnus, utan ock Kungliga Majestät Eders Kungliga Höghet haver sakens beskaffenhet själv upptäckt och förklarat att jag dess omständigheter icke finner nödigt eller mig görligt att upptäcka och uttyda. Mig gör ont att en sådan olycko skall riksskattmästaren vara åkommen, först för Eders Kungliga Höghets och dess höga tillhöriga och hus skull, med vilkas affinitet han är hedrad vorden, så för hans salige moderfaders och herrfaders skull, som jag alltid haver hedrat och efter åren haft umgänge och förtrogenhet med, och sist för hans egen så ock hans frumoders, syskons och förvanters skull, som dem jag sin skäliga lycko gärna haver unt och önskat.
Fuller tror jag att greve Magnus, där han med saken betänksammare, modestare och rådsammare hade umgåtts, väl hade den olyckan kunnat undvika, alldenstund begynnelsen, så mycket jag förstår, föga haver varit annat än privata imaginationer som bättre hade tegats och inte talts om. Men nu sedan det är upprört och kommet i alla mäns munn och förutan dess ökt sig ifrån den ena dagen till den andra, kan jag inte väl se eller finna huru detta nu är att restituera och bättra igen. För min person skall jag gärna göra däruti vad jag med skäl och äran kan göra. Och där andra rationes inte vore som mig bevekte, är mig denna hög och pressant nog att jag vet Eders Kungliga Höghets åstundan och intention som dens befallning och bud jag av hjärtat gärna söker att effektuera, såsom jag icke allenast vet min plikt, utan ock försäkrar Eders Kungliga Höghet på min affektion och villighet, allenast att jag fruktar det saken så vida är utsträckt att hon inte utan diffikultet, jag skreve snart omöjlighet, åter låter draga sig tillbakars igen. Framdeles när jag kommer till hova skall jag låta Eders Kungliga Höghet vidare få veta vad sig göra låter, och emellertid hava dess gunstiga brev för min instruktion såsom dens, vilken att tjäna till nöjes i alla möjliga saker jag min plikt och skyldighet erkänner. Och befaller Eders Kungliga Höghet samt dess höga vårdnad i Guds milda beskydd till all god livssundhet, stadig välmågo och all lycklig behaglig prosperitet, så ock mig i dess gunstiga favör och benägenhet ödmjukligen, och förbliver så länge jag lever
Eders Kungliga Höghets
underdånige, hörsamme
och beredvilligste tjänare
Axel Oxenstierna, m. p.
Daterat i Stockholm, den 29 decembris anno 1653.
French translation (my own):
Sérénissime, Noble Prince,
Très Gracieux Seigneur,
La lettre manuscrite la plus gracieuse de Votre Altesse Royale, datée de Bourgholm le 9 de ce mois, m'est parvenue et m'a été bien remise, ainsi Votre Altesse Royale se souvient du mécontentement que Sa Majesté Royale, ma très gracieuse Reine, peut avoir pour le beau-frère de Son Altesse Royale, le comte Magnus de la Gardie, me découvrant qu'elle avait pitié de lui et me contestant sa plus gracieuse confiance que je daignerais remédier à ce malentendu et le régler à l'amiable, tant dans l'intérêt de Votre Altesse Royale que, pour plusieurs raisons importantes, sa très gracieuse lettre exprime et transmet elle-même. Votre Altesse Royale, dans le passé, j'aurais été heureux de vous informer moi-même à ce sujet, conformément à mon obligation, mais comme j'ai séjourné ici à Stockholm à cause du mauvais temps et de la saison de l'année, et comme j'ai été informé d'après les rapports des autres, cette affaire m'était d'abord en partie incroyable et paraissait étrange, de sorte que je n'avais pas pu me corriger depuis longtemps avant cela, il était censé ne pas avoir tellement de choses dessus qu'elle ne pouvait pas être réconcilié par la discrétion et le comportement prudent du comte Magnus. Et à cause de cela, je n'ai ni écrit ni pu m'en mêler d'une autre manière, car je n'en avais connaissance ni du début, ni du progrès, ni de la fin, et le début et les causes n'en sont pas encore si complètement annoncés que je pouvais comprendre sa nature et ses circonstances. Certes, j'ai pu comprendre depuis peu de temps que le malentendu et la disgrâce et le mécontentement qui en ont résulté n'ont pas diminué et se sont permis de diminuer, mais ils ont plutôt augmenté, car je ne doute pas que non seulement le comte Magnus, mais également Sa Majesté Royale, a découvert et expliqué la nature de l'affaire à Votre Altesse Royale, de sorte que je ne trouve pas nécessaire ou faisable pour moi de découvrir et de vous expliquer les circonstances. Je suis peiné qu'un tel malheur soit arrivé au Grand Trésorier, d'abord pour le bien de Votre Altesse Royale, de sa haute famille et de sa Maison, avec l'affinité desquels il a été honoré, ensuite pour le bien de son défunt grand-père, que j'ai toujours honoré et au fil des ans a eu des relations et des relations avec, et enfin pour lui-même ainsi que pour le bien de sa mère, de ses frères et sœurs et de ses proches, à qui j'aurais souhaité leur bonheur raisonnable.
Certes, je crois que le comte Magnus, s'il avait traité la question avec plus de considération, plus modestement et plus prudemment, aurait bien pu éviter ce malheur, car le tout début, pour autant que je sache, n'aurait pu être guère plus que des imaginations privées qui auraient mieux valu rester silencieux et qu'on ne pas en parlât. Mais maintenant qu'il a été remué et qu'il est venu dans la bouche de tous les hommes, et avant que cela n'ait augmenté d'un jour à l'autre, je ne vois pas très bien ou ne trouve pas comment cela peut maintenant être restitué et amélioré à nouveau. Pour ma personne, j'y ferai volontiers ce que je pourrai raisonnablement et honorablement faire. Et s'il n'y avait pas d'autres raisons qui m'ont ému, c'est assez élevé et pressant pour moi que je connaisse le désir et l'intention de Votre Altesse Royale que je cherche de tout cœur et avec joie à exécuter son ordre et son commandement, car je connais non seulement mon devoir, mais j'assure aussi Votre Altesse Royale de mon affection et de ma volonté, seulement que je crains que l'affaire ne soit allée si loin qu'elle ne se permette sans peine, j'écrirais plutôt impossibilité, de se retirer à nouveau. Désormais, quand je viendrai à la cour, je ferai encore savoir à Votre Altesse Royale ce qui peut être fait et, en attendant, j'aurai sa lettre favorable pour mon instruction, afin de la servir à sa satisfaction dans toutes les choses possibles. Je reconnais mon devoir et mon obligation, et je recommande Votre Altesse Royale et sa haute sollicitude à la bonne protection de Dieu et à toute bonne santé, bien-être constant et toute prospérité heureuse et agréable, et je me recommande aussi humblement à sa faveur favorable et à son inclination, et je reste tant que je vivrai
de Votre Altesse Royale
le très humble, très obéissant
et très volontaire serviteur
Axel Oxenstierna, m. p.
Donné à Stockholm, le 29 décembre 1653.
English translation (my own):
Most Serene, High-Born Prince,
Most Gracious Lord,
Your Royal Highness's most gracious handwritten letter, dated Borgholm on the 9th of this month, has reached me and been delivered to me well, thereby Your Royal Highness remembers the displeasure which Her Royal Majesty, my most gracious Queen, may have for Your Royal Highness's brother-in-law, Count Magnus de la Gardie, discovering to me her taking pity on him and contesting to me your most gracious confidence that I would deign to remedy this misunderstanding and settle it amicably, both for the sake of Your Royal Highness and for several important reasons which your most gracious letter itself expresses and conveys. Your Royal Highness, in the past I would have been happy to inform you about this matter according to my obligation myself, but as I have stayed here in Stockholm because of the bad weather and the season of the year, and as I have been informed by the reports of others, this matter was at first partly unbelievable to me and appeared strange, so that I had not been able to correct myself for a long time before that, there was supposed not to have so much on it that it could not be reconciled by Count Magnus's discretion and careful behaviour. And because of this, I have neither by writing nor otherwise been able to meddle in it, as I had no knowledge of either the beginning, the progress or the end of it, nor are the beginning and causes of it yet so thoroughly announced to me that I could understand its nature and circumstances. Certainly, I have now been able to understand since a short time ago that the misunderstanding and the subsequent disfavour and displeasure have not subsided and allowed themselves to decrease, but they have rather increased, because I have no doubt that not only Count Magnus, but also Her Royal Majesty, has discovered and explained the nature of the matter to Your Royal Highness, so that I do not find it necessary or feasible for me to discover and explain the circumstances to you. It pains me that such a misfortune should have befallen the Grand Treasurer, first for the sake of Your Royal Highness and your high family and House, with whose affinity he has been honoured, then for the sake of his late grandfather, whom I have always honoured and over the years had association and familiarity with, and lastly for his own sake as well as for the sake of his mother, his siblings and his relatives, for whom I would have wished their reasonable happiness.
Certainly, I believe that Count Magnus, if he had dealt with the matter more considerately, more modestly and more prudently, could well have avoided that misfortune, as the very beginning, as far as I understand, could have been little more than private imaginations that would have been better kept quiet and not talked about. But now that it has been stirred up and has come into the mouths of all men, and before that has increased from one day to the other, I cannot very well see or find how this can now be restituted and improved again. For my person, I shall gladly do therein what I can reasonably and honourably do. And if there were not other reasons that moved me, this is high and pressing enough for me that I know Your Royal Highness's desire and intention that I heartily and gladly seek to effect your order and command, as I not only know my duty, but I also assure Your Royal Highness of my affection and willingness, only that I fear that the matter has gone so far that it will not without difficulty, I would sooner write impossibility, allow itself to withdraw again. Henceforth, when I come to the court, I shall let Your Royal Highness further know what can be done and, in the meantime, I shall have your favourable letter for my instruction, so as to serve to your satisfaction in all possible things. I acknowledge my duty and obligation, and I commend your Royal Highness and your high concern to God's good protection and to all good health, steady well-being and all happy and pleasant prosperity, and I also humbly commend myself to your favourable favor and inclination, and I remain as long as I live
Your Royal Highness's
most humble, most obedient
and most willing servant
Axel Oxenstierna, m. p.
Dated Stockholm, December 29, 1653.
Above: Kristina.
Above: Magnus de la Gardie.
Above: Axel Oxenstierna.
Above: Karl Gustav.
No comments:
Post a Comment