Monday, September 14, 2020

Letter to Kristina from the councilmen on her/his/their intention to abdicate the throne, presented to Kristina on February 15/25 (Old Style), 1654

Sources:

Sveriges ridderskapets och adels riksdags-protokoll, 1652-1654, page 289, Stockholm, Ivar Hæggströms Boktryckeri, 1873


The letter:

Stormechtigste Drottningh, Allernådigste Fru.
E. K. M:t hafwer täcktz i desse dagar allernådigst sammankalla oss och optäckia den förnembligeste orsak till detta nu sammanskrefne Ständernes uthskott; Hwilken wij spörje icke uthan häpenheet och bedröfwellse gåå der hen, att E. K. M:t hafwer sigh föresatt och will Rijkzens Regeringh afträda och öfwerantwarda Hans Kongl. Högheet Hertugh Carl Gustaff, wår nådigste Arffurste, och detta för Rijkzens wälfärdh, H. Kongl. Höghetz wiss- och säkerheetz och E. K. M:tz roligheet skuldh, ährnandes sädan sin intention uthskottet att communicera, och begärandes af oss icke någott rådh, uthan wårt samtyckie, det således att måge effectuera. Allernådigste Drottningh, denne E. K. M:tz fattade intention och resolution ähr oss mycket fremmadt och bedröfweligh förekommen och gången till hiertat. Först att hon, när hon i werket stelles, införer en Skillssmessa emellan E. K. M:t och Rijkzens Stender, och löser up det båndh som giordt ähr genom E. K. M:tz födzlerett, Arfföreningen, åthskillige solenne Rijkzens Besluth, inbördes Lyfften, Eder och förplichtellser så medh handh som medh mundh på det fijrligste uprettade. Sedan förtager det oss wåre ringa, ehuruwäl troligen meente rådh, och obligerar oss till ett simpelt samtyckie uthi det som wij inthett finna E. K. M:t kunna medh skääl giöra eller oss af en frij willia medh ähran och ett gott samweet råda och tillstyrkia. Hwarföre ehuru gerna wij oss enfaldeligen beqwämmade till E. K. M:tz allernådigste willie och befallningh, inthet sökiandes annatt än hörsamhetz beröm uthi alle billige, rettmätige ährenden, lijkwäl emädan här uthinnan interesserar dess egen höge Rett, rettheet, wälståndh och Konunglige nampn hoos närwarande och effterkommande In och Uthrijkes i werlden; Sedan fäderneslandzens och alle Rijkzens Ständers tryggheet, roligheet, wälferdh och existimation, så ock wår egen ähra, samwet och plicht. Ty nödgas wij att något lijtet träda ifrån E. K. M:tz befallningh, och i staden för wårt samtyckie underdånigst och ödmiukeligst påminna om det som oss tycker, för än sådan resolution fattas, heller androm optäckes och communiceras, att böra tagas i acht, på det alla onda consequentier, som elliest under handen kunna inslyka, deste bettre måge förekommas. Om wij medh E. K. M:tz gunst och uthan dess misshag måge säija det wij mena, så wete wij icke om sådan resolution kan medh skääl fattas. Een Konungh i ett waalrijke ähr sine undersåter och Ständer till Regeringh och förswar och dhe honom till lydno och tiänst förplichtade; I ett Arffrijke ähre desse obligationer dubble och starkare, så på den ene som andre sijdan; E. K. M:t ähr deficiente Regis et Principum Hæreditariorum prole mascula, effter Arfföreningen i Norkiöpingh Anno 1604 uprettat, född till Sweriges Drottningh, och dertill genom dess Sahl. högstährade käre Herfaders, Christeligh och högberömeligh i åminnellse, åstundan och begiäran af Rijkzens Rådh och Stender förklarat och annammatt; Sedan ock wedh sin majorennitet Rijkzens Regeringh antaget; Rijkzens Stender medh handh och mund försäkrat att wela wara och blijfwa deres trygge och nådigste Drottningh, och dem effter Sweriges Lagh och Konungens Eedh regera; Och sidst på sin loflige och icke långe sedan wäl öfwerständne Chröningh det samma medh lijffligh Eedh och knäfall för Gudz ansichte i hans tempel och samptl. Ständernes och fleres åsyn och åhöran lofwat och stadfest, och kort dereffter låtet sigh försäkra af wår Arffurste och uthwalde Printz, oss och samptlige Rijkzens Stender på alles wår trooheet, tiänst och hörsamheet i alla måtto. Igenom detta alt ähr E. K. M:t all Konunglige Rett och Rettigheet, dignitet, högheet, macht och wälde effter Sweriges Lagh och Arfföreningen tillwuxen, och så åligger E. K. M:t derjempte all continuerligh möda, arbete, åhoga och plicht att sörja för sine undersåthares wälståndh, hägn och förswar, effter som alles deras plicht dem igen obligerar till troheet och all möijeligh medwerkan och adsistence, det ware medh lijff, blodh och förmågo. Ett sådant solenne förbundh, funderat i E. K. M:tz födslorett och Rijkzens Arfföreningh, så ock åthskillige Besluth, och sedan uprettat och fullbordat emellan Gudh, E. K. M:t och dess folk, att sönderrijfwa och förandra; Så ock att lösa up det båndh, som således Christeligen och ordentligen sammanknept ähr, för än Gudh det sielfwer uplöser, det gijfwe E. K. M:t wij underdånigst att besinna, om det skee kan uthan ens dere eller bägge interessenternes brist och efftertaal. Der man ock will alle Historier genom sij, skall nepligen finnas ett exempel som sigh hijt lämpar medh sine omständigheeter, uthan fast mehra och snarare finnes det som löper här emoth, i det att hwar än en och annan Konungh kunde finnas, som anten för någon hefftigh siukdom skuldh, eller för sitt fängellse hoos fienderne, eller andre sådane particular orsaker wore kommen ifrån werkelige Regering, det ware sigh till en tijdh eller till dödedagh, så hafwer han lijkwäl behållet sin rett, och dhe åhren, som i medler tijdh passerade ähre, hans Regeringh tilreknade wordne, fast än hans egen Sohn, som sedan till Rijket ähr kommen, administrationen fördt hafwer. Wij wele ock underdånigst förhoppas att E. K. M:t icke medh onåder uptager, om wij emoth E. K. M:tz skääl medh fåå ordh swara. Wij settie ett fall att der kunde finnas i adparence någre skääl till en sådan intention, som E. K. M:t oss hafwer opteckt: Men om någre skääl, ehuru skijnbarlige dhe ähre, skole kunna närwarande fäderneslandzens Estat och HufwudhRegeringh förandra, det bedie wij ödmiukeligen att E. K. M:t wille deras krafft och consequentie sielff öfwerläggia och betänkia huru letteligen Rijkzens Grundwalar skulle kunna omstötas, och annat som i Rijket wäl och medh moget rådh ähr satt omkullkastas, der sådane gella skulle. Att Rijkzens wälferdh genom denne förandringen skall befordras, det kunne wij såsom menniskiorne, dhe der inthett förmåge Gudz hemblige rådh att uthransaka, icke döma. Wij twijfle inthett om H. Kongl. Höghetz qualiteter, wetenskap, experience och conduicte, så ock om dess kärleek till fäderneslandet, rettwijsan och wår nation, gerna ihugkommandes medh högste veneration hwadh E. K. M:t, oss och samptligen alle Rijkzens Stender till wår fattade resolution om H. Kongl. Höghetz Successions och Arffurstlige Rett bewekt hafwer och till dess effect i rettan tijdh ordentligen hollandes warder. Men effter Gudh E. K. M:t till wår och Rijkzens Regent och Drottningh satt och kallat hafwer, hafwer ock derjempte E. K. M:t således medh förståndh, modh, åhoga om Justitien, Landzens förbättringh, kärleek till sine undersåthare, experience, authoritet och lycka bewepnadt In- och Uthrijkes, att wenner och undersåter E. K. M:t ellska och respectera, och dess fiender och illwilliande bära der fahra före: Ty ähr skiäligt och rådeligt, att man sigh låter medh sin præsente Estat åthnöija och i oträngde måhle inthett söker effter sådane förandringar, som dhe der sellan till bettringz, men offta till förwerringz företagas, låtandes den som alt förmå råde i det öfrige. Ty föruthan andre orsaker moste man i sådane fall inthett låta sigh genom sådane owisse hopp förleda ifrån retta stijgen. Dess föruthan så finnes wedh denne occasion månge saker, som ännu inthet medh Grannarne och Naboerne richtige giorde ähre, som serdeles medh Polen, Muskowiten, dem Danske, i Tysklandh medh Keysaren, ChurBrandeburgh, Pomern, Bremen och kan skee medh andre flere, som kunna hafwa sine difficulteter så länge dhe tracteras under E. K. M:tz nampn och authoritet, men der dhe lempnades i närwarande willkor oaftalte och skulle under H. K. Höghetz Direction och authoritet reassumeras, ähr adparentligt, att Status Controversiarum skall blijfwa förandrat i månge måtto, och jempte dhe gamble, ock så medh nye beswärligheeter och Controversier beblandas, stegras och giöras werre; I den staden att man nu alt wedh ett blijfwa kan, och hwadh en gångh ähr erhållet och aftaalt, uthan stora disputer maintenera. Hwadh H. K. Höghetz säkerheet och wisse Estat wedkommer, då ähr H. K. Högheet på E. K. M:tz gunstige och gode affection försäkradt, och hafwer der mehra och större prober af, än man hoos andre Regenter och förwanter i werlden finner. Och om inthet annatt wille troos, så wijser jempte förrige acter denne E. K. M:tz intention uth hwadh H. K. Högheet hafwer att lijta på. Föruthan det så ähr H. K. Högheet på sin erhåldne Arffurstlige Rett och Succession till Rijket så försäkradt genom E. K. M:tz för detta tagne resolution och alles wåre och menige Stendernes frijwillige lyffte, Edh, förplichtellse och handstreckningh som någon Konunge Son, Arffurste, eller E. K. M:t sielff hafwer kunnatt blijfwa eller wara försäkrat medh, allenast att dess tijdh och rett inthett förkortas som wedh Regemente sitter, och det Christeligen och berömligen dirigerar, såsom föruthan andre Kongerijkers willkor och förordningh, exemplen af E. K. M:tz höge familie nogsampt uthwijsa, och wij ödmiukeligest förmode, att E. K. M:t, såsom wedh sin högstährade S. käre Herfaders hastige frånfelle warandes ett spädt barn och ståendes på alle orter i werlden icke uthan fahra, warder sielf gijfwandes oss medh samptlige Rijkzens Stender det nådigste wittnesbördh, att wij som trogne Tiänare och undersåther oss om dess Rett och manutention troligen hafwa låtet wara anläget, så att ock detta exempel H. K. Högheet, ja E. K. M:t sielf alt misstroende kan förtaga. Att nu E. K. M:t skulle derigenom finna någon rooligheet för sigh, det kunne wij för wåra ringa persohner inthet afsij, så wijda wij jemföre des närwarande och på sådant fall kommande willkor; Wete eij heller om sådant medh E. K. M:tz högheet och condition kommer öfwer ens. Menniskiorne ähre till mödo och arbete födde, och serdeles Konungar och Regenter, hwilkas willkor ähr att taga sin lust och nöije i arbete, och att fly all enslighet och roligheet, såsom den der sträfwar emoth Konungars natur och condition. Fuller kan det henda sigh, att E. K. M:t understundom tröttas, såsom en menniskia, wedh det ouphörlige beswär, klagor, grååt och mootsträfwigheet, som finner sigh hoos en och annan, och esomofftast i saker af ringa importance; men såsom emoth detta alt kan finnas rådh, öflige och brukelige här och annorstädes i Rijkzens beswärlige tijder och anlägenheeter; altså står till E. K. M:t huru wijda behageligit finnes H. K. Högheetz och andras tiänst och medarbete att nyttia och bruka. Allernådigste Drottningh, wij hafwe, kan ske, i denne materien warit något wijdlöfftigare än wij gerna wille och E. K. M:t ähr behageligit; Men så ähr saken af den wicktigheet, att om wij henne skulle hafwa kortare författat, hade wij wår underdånigste trogne wälmeningh icke kunnatt någorlunda uthtyda. Bedie her medh på det ödmiukeligste att E. K. M:t wille först öfwerläggia saken såsom hon ähr, betrackta dess natur och egenskap, sin Konglige Rett, högheet och existimation i denne tijdh och till posteriteten, så ock sin obligation och båndh, der E. K. M:t Rijkzens Ständer sine trogne undersåthar ähr förbunden medh, sedan ock månge andre inconvenienter, som till efwentyrs, der man här på insisterar, den ene sigh uthur den andra kan upspinna; Och fördenskuldh desse tanckar och intention hoos sigh sielf studzar och modererar. Dernest bedie wij på det underdånigste och ödmiukeligste, att såsom wij detta inthett hafwa kunnatt gåå förbij att i en trogen rettrådigh meningh E. K. M:t wåre ringa tankar öfwer denne höge och wichtige materien korteligen att optäckia, E. K. M:t ock så täcktes alt medh nåder att uptaga och uthtyda, såsom wij alt troligen och rettrådeligen mena, och sedan behåller oss alt framgent recommenderade i sin Konunglige ynnest och nådhe, effter som wij ähre och blijfwe effter wår plicht i alla wåra lijffzdagar
E. K. M:tz
Underdånigste, trogne och hörsame Tiänare
Jacobus De la Gardie.
Axell Oxenstierna.
Matthias Soop.
Knuth Posse.
Fredrich Stenbock.
Thure Sparre.
Erick Gyllenstierna.
Sewedh Bååth.
Magnus De la Gardie.
Axell Lillie.
Åke Ulfsparre.
Erick Stenbock.
Gustaff Bielke.
Arffwedh Wittenbergh.
Johan Berendes.

With modernised spelling:

Stormäktigste Drottning, Allernådigste Fru,
Eders Kungliga Majestät haver täckts i dessa dagar allernådigst sammankalla oss och upptäcka den förnämligaste orsak till detta nu sammanskrevna Ständernas utskott, vilken vi spörje icke utan häpenhet och bedrövelse gå därhän, att Eders Kungliga Majestät haver sig föresatt och vill Riksens regering avträda och överantvarda Hans Kungliga Höghet hertig Karl Gustav, vår nådigste arvfurste, och detta för Riksens välfärd, Hans Kungliga Höghets viss- och säkerhets och Eders Kungliga Majestäts rolighets skull, ärnandes sedan sin intention utskottet att kommunicera och begärandes av oss icke något råd, utan vårt samtycke, det således att måge effektuera.

Allernådigste drottning, denna Eders Kungliga Majestäts fattade intention och resolution är oss mycket främmad och bedrövelig förekommen och gången till hjärtat. Först att hon, när hon i verket ställes, inför en skiljsmässa emellan Eders Kungliga Majestät och Riksens Ständer och löser upp det bånd som gjort är genom Eders Kungliga Majestäts födslorätt, Arvföreningen, åtskilliga solenne Riksens beslut, inbördes löften, Eder och förpliktelser så med hand som med mund på det firligsta upprättade. Sedan förtager det oss våra ringa, ehuruväl troligen mente råd och obligerar oss till ett simpelt samtycke uti det som vi inte finne Eders Kungliga Majestät kunna med skäl göra eller oss av en fri vilja med äran och ett gott samvete råda och tillstyrka. Varför, ehuru gärna vi oss enfaldeligen bekvämade till Eders Kungliga Majestäts allernådigste vilje och befallning, intet sökandes annat än hörsamhets beröm uti alla billiga, rättmätiga ärenden, likväl emedan härutinnan intresserar dess egen höga rätt, rätthet, välstånd och konungliga namn hos närvarande och efterkommande in- och utrikes i världen, sedan Fäderneslandsens och alle Riksens Ständers trygghet, rolighet, välfärd och existimation, så ock vår egen ära, samvete och plikt, ty nödgas vi att något lite träda ifrån Eders Kungliga Majestäts befallning och i staden för vårt samtycke underdånigst och ödmjukligst påminna om det som oss tycker, förrän sådan resolution fattas eller androm upptäckes och kommuniceras, att böra tagas i akt, på det alla onda konsekventier som eljest under handen kunna inslika, desto bättre måge förekommas.

Om vi med Eders Kungliga Majestäts gunst och utan dess misshag måge säga det vi mene, så vete vi icke om sådan resolution kan med skäl fattas. En konung i ett valrike är sina undersåter och Ständer till regering och försvar och de honom till lydno och tjänst förpliktade; i ett arvrike äro dessa obligationer dubbla och starkare, så på den ena som andra sidan. Eders Kungliga Majestät är deficiente regis et principum hæreditariorum prole mascula, efter Arvföreningen i Norrköping anno 1604 upprättad, född till Sveriges drottning och därtill genom dess salige, högstärade käre herrfaders (kristlig och högberömlig i åminnelse) åstundan och begäran av Riksens Råd och Ständer förklarad och anammad, sedan ock vid sin majorennitet Riksens regering antagit; Riksens Ständer med hand och mund försäkrad att vilja vara och bliva deras trygga och nådigste drottning och dem efter Sveriges lag och konungens ed regera; och sist på sin lovliga och icke långe sedan väl överståndna kröning detsamma med livlig ed och knäfall för Guds ansikte i hans tempel och samtliga Ständernas och fleras åsyn och åhöran lovat och stadfäst och kort därefter låtit sig försäkra av vår arvfurste och utvalde prins, oss och samtliga Riksens Ständer på allas vår trohet, tjänst och hörsamhet i alla måtto. Igenom detta allt är Eders Kungliga Majestät all konungliga rätt och rättighet, dignitet, höghet, makt och välde efter Sveriges lag och Arvföreningen tillvuxen och så åligger Eders Kungliga Majestät därjämte all kontinuerlig möda, arbete, åhåga och plikt att sörja för sina undersåtares välstånd, hägn och försvar, eftersom allas deras plikt dem igen obligerar till trohet och all möjlig medverkan och assistens, det vare med liv, blod och förmågo.

Ett sådant solenne förbund, funderat i Eders Kungliga Majestäts födslorätt och Riksens Arvförening, så ock åtskilliga beslut och sedan upprättat och fullbordat emellan Gud, Eders Kungliga Majestät och dess folk, att sönderriva och förändra, så ock att lösa upp det bånd som således kristligen och ordentligen sammanknäpt är, förrän Gud det själver upplöser, det give Eders Kungliga Majestät vi underdånigst att besinna om det ske kan utan ens dera eller bägge intressenternas brist och eftertal. Där man ock vill alla historier genomse, skall näppligen finnas ett exempel som sig hit lämpar med sina omständigheter, utan fast mera och snarare finnes det som löper häremot, i det att var än en och annan konung kunde finnas som anten för någon häftig sjukdoms skull eller för sitt fängelse hos fienderne eller andra sådana partikulär orsaker vore kommen ifrån verkliga regering, det vare sig till en tid eller till dödedag, så haver han likväl behållit sin rätt och de åren som emellertid passerade äro hans regering tillräknade vordna, fastän hans egen son som sedan till Riket är kommen, administrationen fört haver.

Vi vele ock underdånigst förhoppas att Eders Kungliga Majestät icke med onåder upptager om vi emot Eders Kungliga Majestäts skäl med få ord svara. Vi sätte ett fall att där kunde finnas i apparens några skäl till en sådan intention som Eders Kungliga Majestät oss haver upptäckt, men om några skäl, ehuru skinbarliga de äro, skulle kunna närvarande Fäderneslandsens stat och huvudregering förändra, det bedje vi ödmjukligen att Eders Kungliga Majestät ville deras kraft och konsekventie själv överlägga och betänka huru lättligen Riksens grundvalar skulle kunna omstötas, och annat som i Riket wäl och med moget råd är satt omkullkastas, där sådana gälla skulle. Att Riksens välfärd genom denna förändringen skall befordras, det kunne vi såsom människorna, de där inte förmåge Guds hemliga råd att utrannsaka, icke döma.

Vi tvivle inte om Hans Kungliga Höghets kvaliteter, vetenskap, experiens och konduit, så ock om dess kärlek till Fäderneslandet, rättvisan och vår nation, gärna ihågkommandes med högste veneration vad Eders Kungliga Majestät, oss och samtligen alla Riksens Ständer till vår fattade resolution om Hans Kungliga Höghets successions- och arvfurstliga rätt bevekt haver och till dess effekt i rättan tid ordentligen hållandes varder. Men efter Gud Eders Kungliga Majestät till vår och Riksens regent och drottning satt och kallat haver, haver ock därjämte Eders Kungliga Majestät således med förstånd, mod, åhåga om justitien, landsens förbättring, kärlek till sina undersåtare, experiens, autoritet och lycka beväpnat in- och utrikes att vänner och undersåter Eders Kungliga Majestät älska och respektera och dess fiender och illviljande bära där fara före, ty är skäligt och rådligt att man sig låter med sin presenta stat åtnöja och i oträngda måle inte söker efter sådana förändringar som de där sällan till bättrings, men ofta till förvärrings företagas, låtandes den som allt förmå råda i det övriga. Ty förutan andra orsaker måste man i sådana fall inte låta sig genom sådana ovissa hopp förleda ifrån rätta stigen.

Dessförutan så finnes vid denna ockasion många saker som ännu inte med grannarna och naborna riktiga gjorda äro som särdeles med Polen, Muskoviten, dem danska, i Tyskland med kejsaren, Kurbrandeburg, Pommern, Bremen och kanske med andra flera som kunna hava sina diffikulteter så länge de trakteras under Eders Kungliga Majestäts namn och autoritet, men där de lämnades i närvarande villkor oavtalte och skulle under Hans Kungliga Höghets direktion och autoritet reassumeras är apparentligt att status controversiarum skall bliva förändrad i många måtto och jämte de gamla också med nya besvärligheter och kontroversier beblandas, stegras och göras värre i den staden att man nu allt vid ett bliva kan, och vad en gång är erhållet och avtalt utan stora disputer maintenera.

Vad Hans Kungliga Höghets säkerhet och vissa stat vidkommer, då är Hans Kungliga Höghet på Eders Kungliga Majestäts gunstiga och goda affektion försäkrad och haver där mera och större prober av än man hos andra regenter och förvanter i världen finner. Och om intet annat ville tros, så viser jämte förriga akter denna Eders Kungliga Majestäts intention ut vad Hans Kungliga Höghet haver att lita på. Förutan det, så är Hans Kungliga Höghet på sin erhållna arvfurstliga rätt och succession till Riket så försäkrad genom Eders Kungliga Majestäts förr detta tagna resolution och allas våra och meniga Ständernas frivilliga löfte, ed, förpliktelse och handsträckning som någon konungason, arvfurste, eller Eders Kungliga Majestät själv haver kunnat bliva eller vara försäkrad med, allenast att dess tid och rätt inte förkortas som vid regemente sitter och det kristligen och berömligen dirigerar, såsom förutan andra kungarikers villkor och förordning, exemplen av Eders Kungliga Majestäts höga familj nogsamt utvisa, och vi ödmjukligast förmode att Eders Kungliga Majestät såsom vid sin högstärade salige käre herrfaders hastiga frånfälle varandes ett spädbarn och ståendes på alla orter i världen icke utan fara, varder själv givandes oss med samtliga Riksens Ständer det nådigste vittnesbörd att vi som trogna tjänare och undersåter oss om dess rätt och manutention troligen hava låtit vara anläget, så att ock detta exempel Hans Kungliga Höghet, ja Eders Kungliga Majestät själv allt misstroende kan förtaga.

Att nu Eders Kungliga Majestät skulle därigenom finna någon rolighet för sig, det kunne vi för våra ringa personer inte avse, såvida vi jämföre dess närvarande och på sådant fall kommande villkor; vete ej heller om sådant med Eders Kungliga Majestäts höghet och kondition kommer överens. Människorna äro till mödo och arbete födde, och särdeles konungar och regenter, vilkas villkor är att taga sin lust och nöje i arbete och att fly all enslighet och rolighet, såsom den där strävar emot konungars natur och kondition. Fuller kan det hända sig att Eders Kungliga Majestät understundom tröttas, såsom en människa, vid det oupphörliga beswär, klagor, gråt och motsträvighet som finner sig hos en och annan, och esomoftast i saker av ringa importans; men såsom emot detta allt kan finnas råd, övliga och brukliga här och annorstädes i Riksens besvärliga tider och anlägenheter, alltså står till Eders Kungliga Majestät huruvida behagligt finnes Hans Kungliga Höghets och andras tjänst och medarbete att nyttja och bruka.

Allernådigste drottning, vi have kanske i denne materien varit något vidlyftigare än vi gärna ville och Eders Kungliga Majestät är behagligt, men så är saken av den viktighet att om vi henne skulle hava kortare författat, hade vi vår underdånigste trogna välmeningh icke kunnat någorlunda uttyda. Bedje härmed på det ödmjukligste att Eders Kungliga Majestät ville först överlägga saken såsom hon är, betrakta dess natur och egenskap, sin kungliga rätt, höghet och existimation i denne tid och till posteriteten, så ock sin obligation och bånd där Eders Kungliga Majestät Riksens Ständer sine trogna undersåtar är förbunden med, sedan ock många andra inkonvenienter som till äventyrs, där man härpå insisterar, den ena sig utur den andra kan uppspinna; och fördenskull dessa tankar och intention hos sig själv studsar och modererar.

Därnäst bedje vi på det underdånigste och ödmjukeligste att såsom vi detta inte hava kunnat gå förbi att i en trogen rättrådig mening Eders Kungliga Majestät våra ringa tankar över denna höga och viktiga materien kortligen att upptäcka, Eders Kungliga Majestät ock så täcktes allt med nåder att upptaga och uttyda, såsom vi allt troligen och rättrådligen mena och sedan behåller oss allt framgent rekommenderade i sin konungliga ynnest och nåde, eftersom vi äro och blive efter vår plikt i alla våra livsdagar
Eders Kungliga Majestäts
underdånigste, trogna och hörsamma tjänare
Jacobus de la Gardie.
Axel Oxenstierna.
Matthias Soop.
Knut Posse.
Fredrik Stenbock.
Thure Sparre.
Erik Gyllenstierna.
Seved Bååth.
Magnus de la Gardie.
Axel Lillie.
Åke Ulfsparre.
Erik Stenbock.
Gustaf Bielke.
Arvid Wittenbergh.
Johan Berendes.

French translation (by Arckenholtz):

Très-puissante & très-gracieuse Reine,
Il a plû à Votre Majesté de nous convoquer ces jours passés, & de nous découvrir très-gracieusement le principal sujet de la Convocation des Députés des Etats du Royaume. Nous avons appris avec étonnement & avec douleur, qu'elle a pour fondement l'intention qu'a Votre Majesté de résigner la Régence du Royaume, pour la remettre à Son Altesse Royale le Duc Charles-Gustave, notre très-gracieux Prince héréditaire. En considération du bonheur du Royaume, de la sûreté de son Altesse Royale, & du repos de Votre Majesté, elle se propose de communiquer son dessein aux Députés des Etats, & elle ne demande plus notre avis, mais notre consentement, afin de mettre cette affaire en exécution.

Très-gracieuse Reine, cette intention & cette résolution de Votre Majesté nous ont causé autant de surprise que d'affliction: elles nous percent le cœur, en premier lieu, parce que quand elles sortiront leur effet, elles mettront un éternel éloignement entre Votre Majesté & les Etats du Royaume, & rompront les liens qui, par le Droit de la naissance de Votre Majesté, par l'Union héréditaire, par plusieurs Décrets des Etats, par des Engagemens mutuels, & par des Sermens faits de vive voix & par écrit de part & d'autre, ont été somnellement confirmés. Ensuite elles nous mettent hors d'état de réfléchir & de délibérer sur une affaire de cette importance, parce qu'elles nous obligent à y donner simplement notre consentement, puisque nous ne trouvons pas de motifs assez forts pour y acquiescer avec honneur, en suivant avec liberté les mouvemens de notre conscience.

Quelque prêts que nous soyons à obéir aux volontés & aux ordres de Votre Majesté, ne cherchant autre chose que la gloire de l'obéissance en tout ce qui est juste & équitable, cependant, comme l'affaire en question non seulement intéresse les Droits respectables & sacrés, le Bien-être & la Dignité Royale de Votre Majesté, tant chez ceux qui sont en vie, que chez ceux qui sont à naître, Regnicoles ou Etrangers; mais aussi la sûreté, la tranquillité & la réputation de la Patrie & des Etats du Royaume, de même que notre propre honneur, notre conscience & notre devoir; c'est pourquoi nous nous trouvons nécessités de nous éloigner un peu du commandement de Votre Majesté, & au-lieu de notre consentement, de faire de très-humbles & de très-soumises remontrances sur ce qui nous tient de plus à cœur, avant qu'une telle résolution soit prise, ou que d'autres se découvrent ou soient communiquées pour être mises en exécution, afin que toutes les mauvaises suites & insinuations sinistres faites sous main, puissent être d'autant mieux détournées.

Si avec la permission de Votre Majesté nous devons dire ce que nous pensons, il nous est difficile de dire qu'une telle résolution puisse être prise raisonnablement. Un Roi dans un Royaume électif est tenu de régir & de défendre ses Sujets & ses Etats, comme ceux-ci sont obligés à lui obéir & à le servir. Ces obligations mutuelles sont dans un Royaume héréditaire doublement fortes de part & d'autre. Votre Majesté est, selon l'Union héréditaire établie en 1604, à Norcöping, née Reine de Suède, au défaut des Descendans mâles du Roi & des Princes héréditaires du Royaume: comme elle a aussi été déclarée & reconnue pour telle, suivant la requisition & le desir du feu Seigneur Votre Pére de très-heureuse & très-louable mémoire. Depuis elle a accepté la Régence du Royaume à l'âge de Majorité, & a assuré les Etats de vive voix d'être & de demeurer leur très-gracieuse Reine, de vouloir les régir suivant la Loi de Suède & le Serment du Roi: ce qu'elle a aussi promis & confirmé par son serment de vive voix & par génuflexion à la face de Dieu dans son Temple, & en présence de tous les Etats du Royaume, & de nombre d'autres personnes qui ont assisté à son Couronnement, fait il n'y a pas long-tems: sur quoi elle s'est aussi fait promettre & assurer par le Prince héréditaire & élu, par nous autres & par tous les Etats du Royaume, notre fidélité, service & obéissance. Ensuite de tout ceci, tout le Droit Royal, toute la Dignité & tout le Pouvoir sont échus à Votre Majesté, selon la Loi & l'Union héréditaire de Suède: mais par contre, tout le soin, toutes les fatigues continuelles, tous les travaux, & le devoir d'avoir soin du Bien-être, de la Défense & de la Protection de ses Sujets, sont retombés sur Votre Majesté de la même manière que le devoir de chacun d'eux les oblige envers elle, de lui être fidéles, de coopérer, & de l'assister au possible de leurs vies & de leurs biens.

Nous donnons par conséquent à considérer à Votre Majesté en toute soumission, si un Contrat si solemnel, fondé sur le Droit de sa naissance & sur l'Union héréditaire, aussi-bien que sur plusieurs Décrets, (qui ensuite ont été exécutés) entre Dieu, Votre Majesté & ses Peuples, puisse être dissous & changé; & si un tel lien, qui a été formé selon les régles de l'Ordre & de la Religion Chrétienne, peut, avant que Dieu même le dissolve, être rompu, sans qu'une Partie des Contractans, ou bien toutes les deux manquent au Contract, ou du-moins se rendent dignes de censure.

Quand même on voudroit passer toutes les Histoires en revue, on ne trouveroit guéres d'exemple applicable à celui-ci avec toutes ses circonstances. On en verroit plutôt d'autres qui établissent le contraire. On voit, par exemple, qu'un Souverain, s'il vient a perdre sa Régence, soit à cause d'une grande maladie, ou pour avoir été fait prisonnier par ses Ennemis, ou pour d'autres raisons particuliéres, ou pour un certain tems, ou pour toute sa vie; il conserve pourtant son droit, & les années qui s'écoulent en attendant, sont comptées comme faisant partie de son Régne, quoique son Fils, qui lui aura succédé ensuite, en ait eu l'Administration.

Nous espérons de la bonté de Votre Majesté qu'elle ne prendra pas en mauvaise part les observations que nous ferons un peu de mots sur les motifs de vouloir résigner la Couronne.

Nous supposons le cas qu'il pût y avoir des raisons apparentes qui portassent Votre Majesté à former le dessein qu'elle nous a communiqué. Mais si ces raisons, quelque spécieuses qu'elles soient, sont assez fortes pour opérer quelque changement dans le présent état de la Patrie & de la Régence, c'est que nous supplions très-humblement Votre Majesté de vouloir considérer elle-même, puisque les conséquences qui en découlent, sont telles, qu'en cas qu'elles eussent lieu, il nous paroît qu'elles pourroient renverser les fondemens même du Royaume.

Entant qu'hommes, qui ne pouvons pas pénétrer les Décrets de Dieu, nous ne trouvons pas que le Bien du Royaume seroit avancé par ce changement. Nous ne doutons pas des grandes qualités, du savoir, de l'expérience & de la conduite de Son Altesse Royale, non plus que de son amour pour la Patrie, pour la Justice & pour notre Nation. Nous nous souvenons encore avec gratitude de ce qui a porté Votre Majesté, (comme aussi nous tous & les Etats du Royaume) à prendre la résolution en faveur du Droit de la Succession de Son Altesse Royale, qui sortira son effet en tems & lieu. Mais comme le Tout-puissant a appellé Votre Majesté à être notre Reine régnante, l'ayant douée de grands talens, d'esprit, de courage, de zéle pour la Justice, & pour l'amélioration du Royaume, d'amour pour ses Sujets, d'expérience, d'autorité & de bonheur, ensorte que les Amis & les Sujets dédans & dehors la Suède, aiment & respectent Votre Majesté, & que les Ennemis & les Envieux la craignent; il est juste & convenable qu'on se contente de l'état présent, & qu'on ne cherche pas, sans cause urgente, à y faire des changemens, qui rarement se tournent en bien, mais apportent souvent de la confusion, laissant au-reste la direction au Très-haut, qui peut tout. Aussi ne doit-on pas se détourner du droit chemin par des espérances incertaines, & à l'égard du cas dont il est question ici, il se trouve plusieurs affaires d'Etat, qui ne sont pas encore ajustées, particuliérement avec les Polonois, les Moscovites, les Danois, en Allemagne avec l'Empereur, l'Electeur de Brandebourg, la Poméranie, les Pays de Bréme, & peut-être avec plusieurs autres, qui pourroient rencontrer quelques difficultés, pendant qu'elles seront traitées au nom & sous l'autorité de Votre Majesté. Mais en cas qu'elles ne fussent pas vuidées dans la conjoncture présente, & qu'elles dussent être reprises sous la direction & l'autorité de Son Altesse Royale, il est apparent que l'état de ces controverses subiroit en plusieurs points un grand changement, ce qui en rendroit les négociations d'autant plus difficiles: au-lieu qu'en suivant le train une fois commencé, on maintiendroit sans beaucoup de difficulté ce qui auroit été accordé & obtenu.

Quant à la sûreté de l'état de S. A. R. elle a d'autant moins raison de se méfier de la gracieuse affection de Votre Majesté envers lui, qu'il en a eu des preuves plus grandes & plus constatées qu'on n'en peut trouver dans quelque autre Souverain ou Parent que ce soit. Et s'il en restoit le moindre doute, l'intention de Votre Majesté, aussi-bien que les Actes précédens, sont assez connoître sur quoi S. A. R. peut se fonder. Outre cela, S. A. R. est bien assurée de son Droit héréditaire & de succession, par la résolution prise ci-devant par Votre Majesté, par la promesse volontaire du Sénat & des Etats du Royaume, & par leur serment & leurs obligations, qu'aucun Roi, Prince héréditaire, ou Votre Majesté même, n'en peut avoir de plus grandes, sauf seulement les droits de Votre Majesté qui tient le timon de la Régence, & qui le dirige d'une maniére si louable & si chrétienne, sur lesquels on ne sauroit anticiper sans injustice, comme les dispositions & les réglemens de succession d'autres Royaumes, & ceux-mêmes de la haute Familie de Votre Majesté le prouvent, & le sont assez connoître. A cet égard nous nous flattons que Votre Majesté, qui à la mort inopinée du feu Seigneur Votre Pére n'étoit qu'un Enfant, environnée de toutes parts de dangers, nous rendra elle-même & à tous les Etats du Royaume le gracieux témoignage, qu'en hommes de bien & en sujets fidéles nous avons maintenu & soutenu le droit de Votre Majesté à la Couronne, desorte que même cet exemple pourra lever toute méfiance à Son Altesse Royale, & à Votre Majesté même.

Que Votre Majesté trouvera par son abdication quelque repos pour elle-même, c'est ce que nous n'oserions pas dire, quand même nous comparerions l'état présent de Votre Majesté aux circonstances où elle seroit mise alors. Nous ne savons pas non plus, si cela conviendroit à la haute condition & qualité de Votre Majesté. Les hommes sont nés pour le travail & le soin, & en particulier les Rois & les Souverains, qui doivent trouver leur plaisir dans les travaux, & éviter la solitude & la tranquillité, qui ne s'accorde pas avec la nature & la condition des Rois. Il se peut bien que Votre Majesté se trouvera, comme mortelle, quelquefois lasse & fatiguée des soins, des travaux, des plaintes & des opiniâtretés qui se rencontrent quelquefois, & souvent même en des affaires de peu d'importance. Mais comme il y aura des moyens convenables, usités tant en Suède qu'ailleurs, pour alléger ces difficultés, même quand il s'agira d'affaires des plus importantes, & dans des tems les plus difficiles, il ne dépendra du bon-plaisir de Votre Majesté de régler jusqu'à quel point elle trouvera à propos de se servir du concours & de la coopération de Son Altesse Royale & d'autres dans l'éxpedition des affaires.

Très-gracieuse Reine, nous nous sommes étendus sur ce sujet, peut-être plus qu'il ne sera agréable à Votre Majesté. Mais l'affaire dont s'il agit est si importante, que si nous l'eussions traitée plus succinctement, nous n'aurions pu expliquer suffisament notre très-humble & très-fidéle sentiment là-dessus. Nous supplions Votre Majesté en toute soumission, de vouloir considérer cette affaire telle qu'elle est de sa nature & en elle-même, de peser & d'examiner son droit, son autorité, sa réputation Royale, tant à l'égard du tems présent que de celui qui est à venir, comme aussi l'obligation & les liens qui attachent Votre Majesté aux Etats du Royaume & à ses fidéles Sujets, sans parler de plusieurs autres inconvéniens, lesquels, lorsqu'on y réfléchit mûrement, se développeront sans difficulté l'un après l'autre, & seront capables d'arrêter & de modérer vos idées & vos intentions.

Après tout nous demandons en grace, que comme nous n'avons pu nous dispenser d'expliquer briévement en fidéles Sujets notre juste sentiment sur un sujet de la derniére importance, il plaîra à Votre Majesté de le regarder & de l'interpréter comme l'effusion d'un cœur pénétré de fidélité & d'équité, & de nous accorder après sa protection & ses faveurs Royales, puisque nous sommes & demeurerons par devoir tant que nous vivrons
de Votre Majesté
Les très-humbles, très-devoués
& très-fidéles Serviteurs
Jacob de la Gardie. Axel Oxenstierna. Matth. Soop. Knut Posse. Frédèric Steenbock. Thure Sparre. Eric Gyllenstierna. Seved Baat. Gabr. Magn. de la Gardie. Axel Lillie. Ake Ulfsparre. Eric Steenbock. Gustaf Bielke. Arved Wittenberg. Johan Berendz.
A Stockholm le 15. Février 1654.

English translation (my own, from Arckenholtz's French translation):

Most Mighty and Gracious Queen,
It has pleased Your Majesty to summon us these past days, and to reveal to us very graciously the principal subject of the convocation of the Deputies of the Estates of the Realm. We have learned with astonishment and with pain that it has as its foundation the intention of Your Majesty to resign the rule of the Kingdom, and to hand it over to His Royal Highness Duke Karl Gustav, our most gracious Hereditary Prince. In consideration of the happiness of the realm, the safety of His Royal Highness, and the repose of Your Majesty, you propose to communicate your plan to the Deputies of the States, and you no longer ask our opinion, but our consent, in order to put this matter in execution.

Most gracious Queen, this Your Majesty's intention and this resolution have caused us as much surprise as sorrow. They go to our hearts, in the first place, because when they take effect, they will put an eternal separation between Your Majesty and the Estates of the Realm, and will sever the bonds which, by Your Majesty's birthright, by the Hereditary Union, by several decrees of the State, by mutual undertakings, and by oaths made orally and in writing on both sides, have been solemnly confirmed. Then they put us out of a state to reflect and deliberate on a matter of such importance, because they oblige us to simply give our consent, since we do not find strong enough reasons to acquiesce with honour, by following with freedom the movements of our conscience.

However willing we may be to obey Your Majesty's will and orders, seeking nothing but the glory of obedience in all that is just and equitable; however, as the matter in question is not only about respectable and sacred rights, the well-being and the royal dignity of Your Majesty, both in those born and unborn, inhabitants of the realm or foreigners; but also the safety, the tranquility and the reputation of the Fatherland and of the Estates of the Realm, as well as our own honour, our conscience and our duty; this is why we find ourselves necessitated to distance ourselves some from Your Majesty's command, and instead of our consent, to give most humble and submissive remonstrances on what is most important to us before such a resolution is taken, or that others are discovered or communicated to be carried out, so that all the bad consequences and sinister insinuations made under hand can be all the better diverted.

If, with Your Majesty's permission, we are to speak our minds, it is difficult for us to say that such a resolution can be reasonably taken. A king in an elective monarchy is obliged to rule and defend his subjects and states, as they are obliged to obey and serve him. These mutual obligations are doubly strong in a hereditary monarchy, on both sides. Your Majesty is, according to the Hereditary Union established in 1604 in Norrköping, born Queen of Sweden, in lack of male descendants of the King and Hereditary Prince of the Kingdom, as you have also been declared and recognised as such, according to the requisition and the desire of the late King, your father of blessed laudable memory. Since then, you have accepted the rule of the kingdom upon reaching the age of majority, and have assured the States by word of mouth to be and to remain their most gracious Queen, to wish to govern them according to the law of Sweden and the oath of the King, what you also promised and confirmed by your oral oath and by genuflection in the face of God in his Temple, and in the presence of all the Estates of the Realm, and that of many other people who attended your coronation, done not long ago, whereupon you were also promised and assured by the Hereditary Prince Elect, by ourselves and by all the Estates of the Realm, of our fidelity, service and obedience. After all this, all the royal rights, all the dignity and all the power have fallen to Your Majesty, according to the law and the Hereditary Union of Sweden; but on the other hand, all the care, all the continual fatigue, all the work, and the duty to care for the welfare, defense and protection of your subjects, fell upon Your Majesty in the same way that the duty of each of them obliges them to you, to be faithful to you, to cooperate and to assist you with all the power of their lives and property.

We therefore, in all submission, give it to Your Majesty to consider whether such a solemn contract, founded upon your birthright and on the Hereditary Union, as well as on several decrees, (which were subsequently executed) between God, Your Majesty and your people, may be dissolved and changed; and if such a bond, which has been formed according to the rules of the Order and of the Christian religion, can, before God Himself dissolves it, be broken, without one part of the contracting parties, or else both failing in the contract, or at least make themselves worthy of censure.

Even if one wanted to review all the stories, one would hardly find an example applicable to this one with all its circumstances. One would rather see others who establish the opposite. One sees, for example, that a sovereign, if he comes to lose his reign, either because of a great disease, or from having been taken prisoner by his enemies, or for other particular reasons, or for a for a certain time, or for his entire life, he nevertheless retains his right; and the years which elapse in the meantime are counted as forming part of his reign, although his son, who will have succeeded him later, has had his administration.

We hope from the goodness of Your Majesty that you will not take a negative part in the observations that we will say a few words on the motives for your wanting to resign the Crown.

We suppose in this case that there might be apparent reasons which led Your Majesty to form the design which you have communicated to us. But if these reasons, however specious they may be, are strong enough to effect some change in the present state of the Fatherland and of this reign, it is because we very humbly beg Your Majesty to bethink yourself, since the consequences which flow from it are such that, if they do take place, it appears to us that they could overturn the very foundations of the kingdom.

As men, who cannot penetrate the decrees of God, we do not find that the good of the realm would be advanced by this change. We do not doubt the great qualities, knowledge, experience and conduct of His Royal Highness, nor of his love for the Fatherland, for justice and for our nation. We still remember with gratitude what prompted Your Majesty, (as also all of us and the Estates of the Realm) to take the resolution in favour of the right of succession from His Royal Highness, which will come into effect in due course. But as the Almighty called Your Majesty to be our reigning Queen, having endowed you with great talents, wit, courage, zeal for justice, and for the betterment of the kingdom, love for your subjects, for experience, for authority and for happiness, assured that friends and subjects inside and outside Sweden love and respect Your Majesty, and that enemies and envious people fear your, it is just and proper that one be satisfied with the present state, and that one does not seek, without urgent cause, to make changes, which rarely turn out for the good, but often bring confusion, leaving what remains of the direction to the Most High, who can do everything. So we must not turn away from the right path by uncertain hopes, and with regard to the case in question here, there are several affairs of state, which have not yet been adjusted, particularly with the Poles, the Muscovites, the Danes, in Germany with the Kaiser, the Elector of Brandenburg, Pomerania, the lands of Bremen, and perhaps with several others, who might encounter some difficulties, while they will be dealt with in the name of and under the authority of Your Majesty. But in the event that they were not seen in the present conjuncture, and that they had to be taken up again under the direction and the authority of His Royal Highness, it is apparent that the state of these controversies would suffer in several respects a great deal of change, which would make negotiations all the more difficult. Instead of following the train once started, one would maintain without much difficulty what would have been granted and obtained.

As for the security of the state of His Royal Highness, it is all the less right to be wary of the gracious affection of Your Majesty towards him, as he has had greater and more established proofs of it than is known or can be found in any other sovereign or parent. And if there is any doubt, Your Majesty's intention, as well as the preceding acts, are well enough known upon which His Royal Highness can be based. Besides this, His Royal Highness is well assured of his right of heredity and inheritance, by the resolution taken above by Your Majesty, by the voluntary promise of the Senate and the Estates of the Realm, and by their oath and their obligations, that no King, Hereditary Prince, or even Your Majesty, can have greater than that, except only the rights of Your Majesty who holds the helm of the reign, and who directs it in such a laudable and Christian manner, over which we cannot anticipate without injustice, as the dispositions and the regulations of succession of other kingdoms, and those of Your Majesty's high family prove it, and are well known enough. In this regard we flatter ourselves that Your Majesty, who upon the unexpected death of the late King your Father, was but a child surrounded by danger on all sides, will yourself and all the Estates of the Realm bear gracious witness, that as good men and loyal subjects we have maintained and upheld Your Majesty's right to the Crown, so that even this example will be able to dispel all mistrust of His Royal Highness, and of Your Majesty yourself.

That Your Majesty will find some rest for yourself by your abdication, that is what we would not dare to say, even if we compare Your Majesty's present state with the circumstances in which you would then be put. We also do not know whether this would suit Your Majesty's high condition and quality. Men are born for work and care, and in particular kings and rulers, who should find pleasure in work and avoid solitude and tranquility, which does not accord with the nature and condition of kings. It may well be that Your Majesty will find yourself, as if mortal, sometimes weary of the cares, labours, complaints and obstinacy which are sometimes encountered, and often even in matters of little importance. But as there will be suitable means, in use both in Sweden and elsewhere, to alleviate these difficulties, even when it comes to the most important matters, and in the most difficult times, it will not depend on the good pleasure of Your Majesty to regulate the extent to which you will find fit to avail yourself of the assistance and cooperation of His Royal Highness and others in the expedition of affairs.

Most gracious Queen, we have dwelled on this subject, perhaps more than will be agreeable to Your Majesty. But the matter of which, if you act, is so important that if we had treated it more succinctly, we could not have sufficiently explained our very humble and very faithful feeling on it. We beg Your Majesty in all submission to wish to consider this affair as it is of its nature and in itself, to weigh and examine your right, your authority, your royal reputation, both with regard to the present present than of that which is to come, as also the obligation and the bonds which attach Your Majesty to the Estates of the Realm and to your loyal subjects, not to mention several other inconveniences, which, when given careful consideration, will develop without difficulty one after another, and will be able to stop and moderate your ideas and intentions.

In conclusion, we graciously ask that, as we could not dispense with explaining briefly as loyal subjects our just feeling on a subject of the greatest importance, it will please Your Majesty to look at it and to interpret it as the outpouring of a heart full of fidelity and fairness, and to grant us after your royal protection and favours, since we are and will remain by duty, as long as we live,
Your Majesty's
very humble, very devoted and very loyal servants
Jakob de la Gardie.
Axel Oxenstierna.
Matthias Soop.
Knut Posse.
Frederik Stenbock.
Thure Sparre.
Erik Gyllenstierna.
Seved Bååth.
Magnus Gabriel de la Gardie.
Axel Lillie.
Åke Ulfsparre.
Erik Stenbock.
Gustaf Bielke.
Arvid Wittenberg.
Johan Berendes.
Stockholm, February 15, 1654.


Above: Kristina.
Posted by at
Labels: , , , , , , ,

No comments:

Post a Comment

Subscribe to: Post Comments (Atom)