Monday, September 14, 2020

Letter to Kristina from the councilmen on her/his/their intention to abdicate the throne, undated/year 1651

Sources:

Sveriges ridderskapets och adels riksdags-protokoll, 1652-1654, pages 289 to 294, Stockholm, Ivar Hæggströms Boktryckeri, 1873

https://babel.hathitrust.org/cgi/pt?id=hvd.hnsujx&view=1up&seq=309&q1=Drottningen

Den swenska fatburen, tredje öpningen, pages 91 to 101, published by Peter Hesselberg, 1768

https://books.google.com/books?id=RzJZAAAAcAAJ&source=gbs_navlinks_s

Meddelanden från svenska riksarkivet, volume 3, page 224, by Carl Gustaf Malmström, 1886

https://books.google.com/books?id=pc0BAAAAYAAJ&newbks=1&newbks_redir=0&dq=r%C3%A5det+30+sept+1651&source=gbs_navlinks_s

Berättelser ur svenska historien, nionde delen: Drottning Kristina, första afdelningen, pages 116 to 118, by Anders Fryxell, 1841


The letter:

Stormechtigste Drottningh, Allernådigste Fru.
E. K. M:t hafwer täcktz i desse dagar allernådigst sammankalla oss och optäckia den förnembligeste orsak till detta nu sammanskrefne Ständernes uthskott; Hwilken wij spörje icke uthan häpenheet och bedröfwellse gåå der hen, att E. K. M:t hafwer sigh föresatt och will Rijkzens Regeringh afträda och öfwerantwarda Hans Kongl. Högheet Hertugh Carl Gustaff, wår nådigste Arffurste, och detta för Rijkzens wälfärdh, H. Kongl. Höghetz wiss- och säkerheetz och E. K. M:tz roligheet skuldh, ährnandes sädan sin intention uthskottet att communicera, och begärandes af oss icke någott rådh, uthan wårt samtyckie, det således att måge effectuera. Allernådigste Drottningh, denne E. K. M:tz fattade intention och resolution ähr oss mycket fremmadt och bedröfweligh förekommen och gången till hiertat. Först att hon, när hon i werket stelles, införer en Skillssmessa emellan E. K. M:t och Rijkzens Stender, och löser up det båndh som giordt ähr genom E. K. M:tz födzlerett, Arfföreningen, åthskillige solenne Rijkzens Besluth, inbördes Lyfften, Eder och förplichtellser så medh handh som medh mundh på det fijrligste uprettade. Sedan förtager det oss wåre ringa, ehuruwäl troligen meente rådh, och obligerar oss till ett simpelt samtyckie uthi det som wij inthett finna E. K. M:t kunna medh skääl giöra eller oss af en frij willia medh ähran och ett gott samweet råda och tillstyrkia. Hwarföre ehuru gerna wij oss enfaldeligen beqwämmade till E. K. M:tz allernådigste willie och befallningh, inthet sökiandes annatt än hörsamhetz beröm uthi alle billige, rettmätige ährenden, lijkwäl emädan här uthinnan interesserar dess egen höge Rett, rettheet, wälståndh och Konunglige nampn hoos närwarande och effterkommande In och Uthrijkes i werlden; Sedan fäderneslandzens och alle Rijkzens Ständers tryggheet, roligheet, wälferdh och existimation, så ock wår egen ähra, samwet och plicht. Ty nödgas wij att något lijtet träda ifrån E. K. M:tz befallningh, och i staden för wårt samtyckie underdånigst och ödmiukeligst påminna om det som oss tycker, för än sådan resolution fattas, heller androm optäckes och communiceras, att böra tagas i acht, på det alla onda consequentier, som elliest under handen kunna inslyka, deste bettre måge förekommas. Om wij medh E. K. M:tz gunst och uthan dess misshag måge säija det wij mena, så wete wij icke om sådan resolution kan medh skääl fattas. Een Konungh i ett waalrijke ähr sine undersåter och Ständer till Regeringh och förswar och dhe honom till lydno och tiänst förplichtade; I ett Arffrijke ähre desse obligationer dubble och starkare, så på den ene som andre sijdan; E. K. M:t ähr deficiente Regis et Principum Hæreditariorum prole mascula, effter Arfföreningen i Norkiöpingh Anno 1604 uprettat, född till Sweriges Drottningh, och dertill genom dess Sahl. högstährade käre Herfaders, Christeligh och högberömeligh i åminnellse, åstundan och begiäran af Rijkzens Rådh och Stender förklarat och annammatt; Sedan ock wedh sin majorennitet Rijkzens Regeringh antaget; Rijkzens Stender medh handh och mund försäkrat att wela wara och blijfwa deres trygge och nådigste Drottningh, och dem effter Sweriges Lagh och Konungens Eedh regera; Och sidst på sin loflige och icke långe sedan wäl öfwerständne Chröningh det samma medh lijffligh Eedh och knäfall för Gudz ansichte i hans tempel och samptl. Ständernes och fleres åsyn och åhöran lofwat och stadfest, och kort dereffter låtet sigh försäkra af wår Arffurste och uthwalde Printz, oss och samptlige Rijkzens Stender på alles wår trooheet, tiänst och hörsamheet i alla måtto. Igenom detta alt ähr E. K. M:t all Konunglige Rett och Rettigheet, dignitet, högheet, macht och wälde effter Sweriges Lagh och Arfföreningen tillwuxen, och så åligger E. K. M:t derjempte all continuerligh möda, arbete, åhoga och plicht att sörja för sine undersåthares wälståndh, hägn och förswar, effter som alles deras plicht dem igen obligerar till troheet och all möijeligh medwerkan och adsistence, det ware medh lijff, blodh och förmågo. Ett sådant solenne förbundh, funderat i E. K. M:tz födslorett och Rijkzens Arfföreningh, så ock åthskillige Besluth, och sedan uprettat och fullbordat emellan Gudh, E. K. M:t och dess folk, att sönderrijfwa och förandra; Så ock att lösa up det båndh, som således Christeligen och ordentligen sammanknept ähr, för än Gudh det sielfwer uplöser, det gijfwe E. K. M:t wij underdånigst att besinna, om det skee kan uthan ens dere eller bägge interessenternes brist och efftertaal. Der man ock will alle Historier genom sij, skall nepligen finnas ett exempel som sigh hijt lämpar medh sine omständigheeter, uthan fast mehra och snarare finnes det som löper här emoth, i det att hwar än en och annan Konungh kunde finnas, som anten för någon hefftigh siukdom skuldh, eller för sitt fängellse hoos fienderne, eller andre sådane particular orsaker wore kommen ifrån werkelige Regering, det ware sigh till en tijdh eller till dödedagh, så hafwer han lijkwäl behållet sin rett, och dhe åhren, som i medler tijdh passerade ähre, hans Regeringh tilreknade wordne, fast än hans egen Sohn, som sedan till Rijket ähr kommen, administrationen fördt hafwer. Wij wele ock underdånigst förhoppas att E. K. M:t icke medh onåder uptager, om wij emoth E. K. M:tz skääl medh fåå ordh swara. Wij settie ett fall att der kunde finnas i adparence någre skääl till en sådan intention, som E. K. M:t oss hafwer opteckt: Men om någre skääl, ehuru skijnbarlige dhe ähre, skole kunna närwarande fäderneslandzens Estat och HufwudhRegeringh förandra, det bedie wij ödmiukeligen att E. K. M:t wille deras krafft och consequentie sielff öfwerläggia och betänkia huru letteligen Rijkzens Grundwalar skulle kunna omstötas, och annat som i Rijket wäl och medh moget rådh ähr satt omkullkastas, der sådane gella skulle. Att Rijkzens wälferdh genom denne förandringen skall befordras, det kunne wij såsom menniskiorne, dhe der inthett förmåge Gudz hemblige rådh att uthransaka, icke döma. Wij twijfle inthett om H. Kongl. Höghetz qualiteter, wetenskap, experience och conduicte, så ock om dess kärleek till fäderneslandet, rettwijsan och wår nation, gerna ihugkommandes medh högste veneration hwadh E. K. M:t, oss och samptligen alle Rijkzens Stender till wår fattade resolution om H. Kongl. Höghetz Successions och Arffurstlige Rett bewekt hafwer och till dess effect i rettan tijdh ordentligen hollandes warder. Men effter Gudh E. K. M:t till wår och Rijkzens Regent och Drottningh satt och kallat hafwer, hafwer ock derjempte E. K. M:t således medh förståndh, modh, åhoga om Justitien, Landzens förbättringh, kärleek till sine undersåthare, experience, authoritet och lycka bewepnadt In- och Uthrijkes, att wenner och undersåter E. K. M:t ellska och respectera, och dess fiender och illwilliande bära der fahra före: Ty ähr skiäligt och rådeligt, att man sigh låter medh sin præsente Estat åthnöija och i oträngde måhle inthett söker effter sådane förandringar, som dhe der sellan till bettringz, men offta till förwerringz företagas, låtandes den som alt förmå råde i det öfrige. Ty föruthan andre orsaker moste man i sådane fall inthett låta sigh genom sådane owisse hopp förleda ifrån retta stijgen. Dess föruthan så finnes wedh denne occasion månge saker, som ännu inthet medh Grannarne och Naboerne richtige giorde ähre, som serdeles medh Polen, Muskowiten, dem Danske, i Tysklandh medh Keysaren, ChurBrandeburgh, Pomern, Bremen och kan skee medh andre flere, som kunna hafwa sine difficulteter så länge dhe tracteras under E. K. M:tz nampn och authoritet, men der dhe lempnades i närwarande willkor oaftalte och skulle under H. K. Höghetz Direction och authoritet reassumeras, ähr adparentligt, att Status Controversiarum skall blijfwa förandrat i månge måtto, och jempte dhe gamble, ock så medh nye beswärligheeter och Controversier beblandas, stegras och giöras werre; I den staden att man nu alt wedh ett blijfwa kan, och hwadh en gångh ähr erhållet och aftaalt, uthan stora disputer maintenera. Hwadh H. K. Höghetz säkerheet och wisse Estat wedkommer, då ähr H. K. Högheet på E. K. M:tz gunstige och gode affection försäkradt, och hafwer der mehra och större prober af, än man hoos andre Regenter och förwanter i werlden finner. Och om inthet annatt wille troos, så wijser jempte förrige acter denne E. K. M:tz intention uth hwadh H. K. Högheet hafwer att lijta på. Föruthan det så ähr H. K. Högheet på sin erhåldne Arffurstlige Rett och Succession till Rijket så försäkradt genom E. K. M:tz för detta tagne resolution och alles wåre och menige Stendernes frijwillige lyffte, Edh, förplichtellse och handstreckningh som någon Konunge Son, Arffurste, eller E. K. M:t sielff hafwer kunnatt blijfwa eller wara försäkrat medh, allenast att dess tijdh och rett inthett förkortas som wedh Regemente sitter, och det Christeligen och berömligen dirigerar, såsom föruthan andre Kongerijkers willkor och förordningh, exemplen af E. K. M:tz höge familie nogsampt uthwijsa, och wij ödmiukeligest förmode, att E. K. M:t, såsom wedh sin högstährade S. käre Herfaders hastige frånfelle warandes ett spädt barn och ståendes på alle orter i werlden icke uthan fahra, warder sielf gijfwandes oss medh samptlige Rijkzens Stender det nådigste wittnesbördh, att wij som trogne Tiänare och undersåther oss om dess Rett och manutention troligen hafwa låtet wara anläget, så att ock detta exempel H. K. Högheet, ja E. K. M:t sielf alt misstroende kan förtaga. Att nu E. K. M:t skulle derigenom finna någon rooligheet för sigh, det kunne wij för wåra ringa persohner inthet afsij, så wijda wij jemföre des närwarande och på sådant fall kommande willkor; Wete eij heller om sådant medh E. K. M:tz högheet och condition kommer öfwer ens. Menniskiorne ähre till mödo och arbete födde, och serdeles Konungar och Regenter, hwilkas willkor ähr att taga sin lust och nöije i arbete, och att fly all enslighet och roligheet, såsom den der sträfwar emoth Konungars natur och condition. Fuller kan det henda sigh, att E. K. M:t understundom tröttas, såsom en menniskia, wedh det ouphörlige beswär, klagor, grååt och mootsträfwigheet, som finner sigh hoos en och annan, och esomofftast i saker af ringa importance; men såsom emoth detta alt kan finnas rådh, öflige och brukelige här och annorstädes i Rijkzens beswärlige tijder och anlägenheeter; altså står till E. K. M:t huru wijda behageligit finnes H. K. Högheetz och andras tiänst och medarbete att nyttia och bruka. Allernådigste Drottningh, wij hafwe, kan ske, i denne materien warit något wijdlöfftigare än wij gerna wille och E. K. M:t ähr behageligit; Men så ähr saken af den wicktigheet, att om wij henne skulle hafwa kortare författat, hade wij wår underdånigste trogne wälmeningh icke kunnatt någorlunda uthtyda. Bedie her medh på det ödmiukeligste att E. K. M:t wille först öfwerläggia saken såsom hon ähr, betrackta dess natur och egenskap, sin Konglige Rett, högheet och existimation i denne tijdh och till posteriteten, så ock sin obligation och båndh, der E. K. M:t Rijkzens Ständer sine trogne undersåthar ähr förbunden medh, sedan ock månge andre inconvenienter, som till efwentyrs, der man här på insisterar, den ene sigh uthur den andra kan upspinna; Och fördenskuldh desse tanckar och intention hoos sigh sielf studzar och modererar. Dernest bedie wij på det underdånigste och ödmiukeligste, att såsom wij detta inthett hafwa kunnatt gåå förbij att i en trogen rettrådigh meningh E. K. M:t wåre ringa tankar öfwer denne höge och wichtige materien korteligen att optäckia, E. K. M:t ock så täcktes alt medh nåder att uptaga och uthtyda, såsom wij alt troligen och rettrådeligen mena, och sedan behåller oss alt framgent recommenderade i sin Konunglige ynnest och nådhe, effter som wij ähre och blijfwe effter wår plicht i alla wåra lijffzdagar
E. K. M:tz
Underdånigste, trogne och hörsame Tiänare
Jacobus De la Gardie.
Axell Oxenstierna.
Matthias Soop.
Knuth Posse.
Fredrich Stenbock.
Thure Sparre.
Erick Gyllenstierna.
Sewedh Bååth.
Magnus De la Gardie.
Axell Lillie.
Åke Ulfsparre.
Erick Stenbock.
Gustaff Bielke.
Arffwedh Wittenbergh.
Johan Berendes.

With modernised spelling:

Stormäktigste Drottning, Allernådigste Fru,
Eders Kungliga Majestät haver täckts i dessa dagar allernådigst sammankalla oss och upptäcka den förnämligaste orsak till detta nu sammanskrevna Ständernas utskott, vilken vi spörje icke utan häpenhet och bedrövelse gå därhän, att Eders Kungliga Majestät haver sig föresatt och vill Riksens regering avträda och överantvarda Hans Kungliga Höghet hertig Karl Gustav, vår nådigste arvfurste, och detta för Riksens välfärd, Hans Kungliga Höghets viss- och säkerhets och Eders Kungliga Majestäts rolighets skull, ärnandes sedan sin intention utskottet att kommunicera och begärandes av oss icke något råd, utan vårt samtycke, det således att måge effektuera.

Allernådigste drottning, denna Eders Kungliga Majestäts fattade intention och resolution är oss mycket främmad och bedrövelig förekommen och gången till hjärtat. Först att hon, när hon i verket ställes, inför en skiljsmässa emellan Eders Kungliga Majestät och Riksens Ständer och löser upp det bånd som gjort är genom Eders Kungliga Majestäts födslorätt, Arvföreningen, åtskilliga solenne Riksens beslut, inbördes löften, Eder och förpliktelser så med hand som med mund på det firligsta upprättade. Sedan förtager det oss våra ringa, ehuruväl troligen mente råd och obligerar oss till ett simpelt samtycke uti det som vi inte finne Eders Kungliga Majestät kunna med skäl göra eller oss av en fri vilja med äran och ett gott samvete råda och tillstyrka. Varför, ehuru gärna vi oss enfaldeligen bekvämade till Eders Kungliga Majestäts allernådigste vilje och befallning, intet sökandes annat än hörsamhets beröm uti alla billiga, rättmätiga ärenden, likväl emedan härutinnan intresserar dess egen höga rätt, rätthet, välstånd och konungliga namn hos närvarande och efterkommande in- och utrikes i världen, sedan Fäderneslandsens och alle Riksens Ständers trygghet, rolighet, välfärd och existimation, så ock vår egen ära, samvete och plikt, ty nödgas vi att något lite träda ifrån Eders Kungliga Majestäts befallning och i staden för vårt samtycke underdånigst och ödmjukligst påminna om det som oss tycker, förrän sådan resolution fattas eller androm upptäckes och kommuniceras, att böra tagas i akt, på det alla onda konsekventier som eljest under handen kunna inslika, desto bättre måge förekommas.

Om vi med Eders Kungliga Majestäts gunst och utan dess misshag måge säga det vi mene, så vete vi icke om sådan resolution kan med skäl fattas. En konung i ett valrike är sina undersåter och Ständer till regering och försvar och de honom till lydno och tjänst förpliktade; i ett arvrike äro dessa obligationer dubbla och starkare, så på den ena som andra sidan. Eders Kungliga Majestät är deficiente regis et principum hæreditariorum prole mascula, efter Arvföreningen i Norrköping anno 1604 upprättad, född till Sveriges drottning och därtill genom dess salige, högstärade käre herrfaders (kristlig och högberömlig i åminnelse) åstundan och begäran av Riksens Råd och Ständer förklarad och anammad, sedan ock vid sin majorennitet Riksens regering antagit; Riksens Ständer med hand och mund försäkrad att vilja vara och bliva deras trygga och nådigste drottning och dem efter Sveriges lag och konungens ed regera; och sist på sin lovliga och icke långe sedan väl överståndna kröning detsamma med livlig ed och knäfall för Guds ansikte i hans tempel och samtliga Ständernas och fleras åsyn och åhöran lovat och stadfäst och kort därefter låtit sig försäkra av vår arvfurste och utvalde prins, oss och samtliga Riksens Ständer på allas vår trohet, tjänst och hörsamhet i alla måtto. Igenom detta allt är Eders Kungliga Majestät all konungliga rätt och rättighet, dignitet, höghet, makt och välde efter Sveriges lag och Arvföreningen tillvuxen och så åligger Eders Kungliga Majestät därjämte all kontinuerlig möda, arbete, åhåga och plikt att sörja för sina undersåtares välstånd, hägn och försvar, eftersom allas deras plikt dem igen obligerar till trohet och all möjlig medverkan och assistens, det vare med liv, blod och förmågo.

Ett sådant solenne förbund, funderat i Eders Kungliga Majestäts födslorätt och Riksens Arvförening, så ock åtskilliga beslut och sedan upprättat och fullbordat emellan Gud, Eders Kungliga Majestät och dess folk, att sönderriva och förändra, så ock att lösa upp det bånd som således kristligen och ordentligen sammanknäpt är, förrän Gud det själver upplöser, det give Eders Kungliga Majestät vi underdånigst att besinna om det ske kan utan ens dera eller bägge intressenternas brist och eftertal. Där man ock vill alla historier genomse, skall näppligen finnas ett exempel som sig hit lämpar med sina omständigheter, utan fast mera och snarare finnes det som löper häremot, i det att var än en och annan konung kunde finnas som anten för någon häftig sjukdoms skull eller för sitt fängelse hos fienderne eller andra sådana partikulär orsaker vore kommen ifrån verkliga regering, det vare sig till en tid eller till dödedag, så haver han likväl behållit sin rätt och de åren som emellertid passerade äro hans regering tillräknade vordna, fastän hans egen son som sedan till Riket är kommen, administrationen fört haver.

Vi vele ock underdånigst förhoppas att Eders Kungliga Majestät icke med onåder upptager om vi emot Eders Kungliga Majestäts skäl med få ord svara. Vi sätte ett fall att där kunde finnas i apparens några skäl till en sådan intention som Eders Kungliga Majestät oss haver upptäckt, men om några skäl, ehuru skinbarliga de äro, skulle kunna närvarande Fäderneslandsens stat och huvudregering förändra, det bedje vi ödmjukligen att Eders Kungliga Majestät ville deras kraft och konsekventie själv överlägga och betänka huru lättligen Riksens grundvalar skulle kunna omstötas, och annat som i Riket wäl och med moget råd är satt omkullkastas, där sådana gälla skulle. Att Riksens välfärd genom denna förändringen skall befordras, det kunne vi såsom människorna, de där inte förmåge Guds hemliga råd att utrannsaka, icke döma.

Vi tvivle inte om Hans Kungliga Höghets kvaliteter, vetenskap, experiens och konduit, så ock om dess kärlek till Fäderneslandet, rättvisan och vår nation, gärna ihågkommandes med högste veneration vad Eders Kungliga Majestät, oss och samtligen alla Riksens Ständer till vår fattade resolution om Hans Kungliga Höghets successions- och arvfurstliga rätt bevekt haver och till dess effekt i rättan tid ordentligen hållandes varder. Men efter Gud Eders Kungliga Majestät till vår och Riksens regent och drottning satt och kallat haver, haver ock därjämte Eders Kungliga Majestät således med förstånd, mod, åhåga om justitien, landsens förbättring, kärlek till sina undersåtare, experiens, autoritet och lycka beväpnat in- och utrikes att vänner och undersåter Eders Kungliga Majestät älska och respektera och dess fiender och illviljande bära där fara före, ty är skäligt och rådligt att man sig låter med sin presenta stat åtnöja och i oträngda måle inte söker efter sådana förändringar som de där sällan till bättrings, men ofta till förvärrings företagas, låtandes den som allt förmå råda i det övriga. Ty förutan andra orsaker måste man i sådana fall inte låta sig genom sådana ovissa hopp förleda ifrån rätta stigen.

Dessförutan så finnes vid denna ockasion många saker som ännu inte med grannarna och naborna riktiga gjorda äro som särdeles med Polen, Muskoviten, dem danska, i Tyskland med kejsaren, Kurbrandeburg, Pommern, Bremen och kanske med andra flera som kunna hava sina diffikulteter så länge de trakteras under Eders Kungliga Majestäts namn och autoritet, men där de lämnades i närvarande villkor oavtalte och skulle under Hans Kungliga Höghets direktion och autoritet reassumeras är apparentligt att status controversiarum skall bliva förändrad i många måtto och jämte de gamla också med nya besvärligheter och kontroversier beblandas, stegras och göras värre i den staden att man nu allt vid ett bliva kan, och vad en gång är erhållet och avtalt utan stora disputer maintenera.

Vad Hans Kungliga Höghets säkerhet och vissa stat vidkommer, då är Hans Kungliga Höghet på Eders Kungliga Majestäts gunstiga och goda affektion försäkrad och haver där mera och större prober av än man hos andra regenter och förvanter i världen finner. Och om intet annat ville tros, så viser jämte förriga akter denna Eders Kungliga Majestäts intention ut vad Hans Kungliga Höghet haver att lita på. Förutan det, så är Hans Kungliga Höghet på sin erhållna arvfurstliga rätt och succession till Riket så försäkrad genom Eders Kungliga Majestäts förr detta tagna resolution och allas våra och meniga Ständernas frivilliga löfte, ed, förpliktelse och handsträckning som någon konungason, arvfurste, eller Eders Kungliga Majestät själv haver kunnat bliva eller vara försäkrad med, allenast att dess tid och rätt inte förkortas som vid regemente sitter och det kristligen och berömligen dirigerar, såsom förutan andra kungarikers villkor och förordning, exemplen av Eders Kungliga Majestäts höga familj nogsamt utvisa, och vi ödmjukligast förmode att Eders Kungliga Majestät såsom vid sin högstärade salige käre herrfaders hastiga frånfälle varandes ett spädbarn och ståendes på alla orter i världen icke utan fara, varder själv givandes oss med samtliga Riksens Ständer det nådigste vittnesbörd att vi som trogna tjänare och undersåter oss om dess rätt och manutention troligen hava låtit vara anläget, så att ock detta exempel Hans Kungliga Höghet, ja Eders Kungliga Majestät själv allt misstroende kan förtaga.

Att nu Eders Kungliga Majestät skulle därigenom finna någon rolighet för sig, det kunne vi för våra ringa personer inte avse, såvida vi jämföre dess närvarande och på sådant fall kommande villkor; vete ej heller om sådant med Eders Kungliga Majestäts höghet och kondition kommer överens. Människorna äro till mödo och arbete födde, och särdeles konungar och regenter, vilkas villkor är att taga sin lust och nöje i arbete och att fly all enslighet och rolighet, såsom den där strävar emot konungars natur och kondition. Fuller kan det hända sig att Eders Kungliga Majestät understundom tröttas, såsom en människa, vid det oupphörliga beswär, klagor, gråt och motsträvighet som finner sig hos en och annan, och esomoftast i saker av ringa importans; men såsom emot detta allt kan finnas råd, övliga och brukliga här och annorstädes i Riksens besvärliga tider och anlägenheter, alltså står till Eders Kungliga Majestät huruvida behagligt finnes Hans Kungliga Höghets och andras tjänst och medarbete att nyttja och bruka.

Allernådigste drottning, vi have kanske i denne materien varit något vidlyftigare än vi gärna ville och Eders Kungliga Majestät är behagligt, men så är saken av den viktighet att om vi henne skulle hava kortare författat, hade vi vår underdånigste trogna välmeningh icke kunnat någorlunda uttyda. Bedje härmed på det ödmjukligste att Eders Kungliga Majestät ville först överlägga saken såsom hon är, betrakta dess natur och egenskap, sin kungliga rätt, höghet och existimation i denne tid och till posteriteten, så ock sin obligation och bånd där Eders Kungliga Majestät Riksens Ständer sina trogna undersåtar är förbunden med, sedan ock många andra inkonvenienter som till äventyrs, där man härpå insisterar, den ena sig utur den andra kan uppspinna; och fördenskull dessa tankar och intention hos sig själv studsar och modererar.

Därnäst bedje vi på det underdånigste och ödmjukeligste att såsom vi detta inte hava kunnat gå förbi att i en trogen rättrådig mening Eders Kungliga Majestät våra ringa tankar över denna höga och viktiga materien kortligen att upptäcka, Eders Kungliga Majestät ock så täcktes allt med nåder att upptaga och uttyda, såsom vi allt troligen och rättrådligen mena och sedan behåller oss allt framgent rekommenderade i sin konungliga ynnest och nåde, eftersom vi äro och blive efter vår plikt i alla våra livsdagar
Eders Kungliga Majestäts
underdånigste, trogna och hörsamma tjänare
Jacobus de la Gardie.
Axel Oxenstierna.
Matthias Soop.
Knut Posse.
Fredrik Stenbock.
Thure Sparre.
Erik Gyllenstierna.
Seved Bååth.
Magnus de la Gardie.
Axel Lillie.
Åke Ulfsparre.
Erik Stenbock.
Gustaf Bielke.
Arvid Wittenbergh.
Johan Berendes.

Hesselberg's transcript of the letter (he mistakenly dates the letter as the one presented to Kristina on February 15/25 (Old Style), 1654):

Stormägtigste Drottning,
Allranådigste Fru!
Eder[s] Kongl. Maj:t hafwer täckts i deßa dagar allranådigst sammankalla oß, och uptäcka den förnämligaste orsak til detta nu sammanskrefne Ständers Utskott, hwilken wi spörje, icke utan häpenhet och bedröfwelse, gå derhän, at Ed. Kongl. Maj:t har sig föresatt, och wil Rikets Regering afträda, och öfwerantwarda Hans Kongl. Höghet, Hertig Karl Gustaf, wår Nådigste Arf-Förste, och detta för Rikets wälfärd, Hans Kongl. Höghets wiß- och säkerhet, och Eder[s] Kongl. Maj:ts rolighets skuld; ärnande sådan sin Intention Utskottet at communicera, och begärande af oß icke något råd, utan wårt Samtycke, det således at måga effectuera.

Allranådigste Drottning! Denna Ed. Kongl. Maj:ts fattade Intention och Resolution är oß mycket främmande och bedröflig förekommen, och gången til hjärtat, som, när hon i werket ställes, införer en skilsmeßa imellan Ed. Kongl. Maj:t och Riksens Ständer, och löser up det band, som gjordt är genom Ed. Kgl. Maj:ts Födslo-rätt, Arfförening, åtskilliga Solenne Riksdags-Beslut, inbördes Löften, Eder och förpliktelser så med hand, som med munn, på det sirligste uprättade. Sedan förtager det oß wåra ringa, ehuruwäl troligen mente råd, och obligerar oß til et simpelt samtycke uti det wi icke finne Ed. Maj:t kunna med skäl göra, eller oß af en fri wilja med äran och et godt samwet råda och tilstyrka. Hwarföre, ehuru gärna wi oß enfaldeligen beqwämade til Eder[s] Kongl. Maj:ts allranådigste wilja och befallning, icke sökande annat än hörsamhets berömm uti alla billiga rättmätiga ärenden; likwäl medan härutinnan interesserar Deß egen höga Rätt, Respect, Wälstånd och Konungsliga Namn hos närwarande och efterkommande, in- och utrikes i werlden, sedan Fäderneslandet och alla Riksens Ständers trygghet, rolighet, wälfärd och existimation, så ock wår egen ära, samwet och plikt; ty nödgas wi at något litet träda ifrån Ed. Kongl. Maj:ts befallning, och i ställe för wårt samtycke, underdånigst och ödmjukeligast påminna om det som oß tycker, förän sådan Resolution fattas, eller androm uptäckes och communiceras, at böra tagas i akt, på det alla onda consequentier, som eljest under handen kunna insmyga, desto bättre måge förekommas.

Om wi med Ed. Kongl. Maj:ts gunst, och utan Deß mißhag, måge säga det wi mene; så wete wi icke, om sådan Resolution kan med skäl fattas. En Konung i et Wal-Rike är sina undersåtare och Ständer til regering och förswar, och de honom til lydna och tjänst förpliktade. I et Arf-Rike äro deßa obligationer dubbla och starkare, så på den ena, som andra sidan. Eder[s] Kongl. Maj:t är, deficiente Regis & Principum hæreditariorum prole mascula, efter Arf-Föreningen i Norrköping År 1604 uprättad, född til Sweriges Drottning, och dertil genom Deß Sal. Högtärade K. Herr Faders, Christelig och Högberömlig i åminnelse, åstundan och begäran af Riksens Råd och Ständer förklarat och anammad, sedan ock wid sin minorennitet Riksens regering antagit, Riksens Ständer med hand och munn försäkrat, at wilja wara och blifwa deras trygga och nådigste Drottning, och dem efter Sweriges Lag och Konungs Bud regera, och sidst på sin lofliga och icke längesedan wäl öfwerståndne Kröning det samma med liflig Ed och knäfall för Guds Ansigte i Hans Tempel, och i Samtel. Ständernas och fleras åsyn och åhöran, lofwat och stadfäst, och kort derefter låtit sig försäkra af wår Arf-Förste och utwalde Prins, oß och Samtel. Riksens Ständer, om allas wår trohet, tjänst och hörsamhet i alla måtto. Igenom detta alt är Ed. Kongl. Maj:t all Konungslig rätt och rättighet, dignitet, höghet, magt och wälde, efter Sweriges Lag och Arf-Föreningen tilwuxen, och så åligger Ed. Kongl. Maj:t derjämte all continuerlig möda, arbete, åhoga och plikt, at sörja för sina undersåtares wälfärd, hägn och förswar, efter som allas deras plikt dem igen obligerar til trohet och all mögelig medwerkan och adsistance, det ware med lif, blod och förmåga.

Et sådant solent Förbund, funderadt i Eder[s] Kongl. Maj:ts Födslo-Rätt och Riksens Arf-Förening, så ock åtskilliga Beslut, och sedan uprättadt och fullbordadt imellan Gud, Ed. Kgl. Maj:t och Deß folk, at sönderrifwa och förändra, så ock att lösa up det band, som således Christel. och ordentl. sammanknippadt är, förän det sig sielf uplöser, det gifwe wi Ed. Kongl. Maj:t underdånigst at besinna, om det ske kan utan enderas eller bägge Interessenternas brist och eftertal. Der man ock wille alla Historier genomse, skal näppeligen finnas et exempel, som sig hit lämpar med sina omständigheter, utan fast mera och snarare finnes det, som löper häremot. Om en och annan Konung kunde finnas, som anten för någon häftig siukdoms skuld, eller för sit fängelse hos fiänderna, eller andra sådana particulaira orsaker, wore kommen ifrån werkeliga Regering, det ware sig til en tid, eller til dödedag; så har han likwäl behållit sin Rätt, och de åren, som imedlertid paßerade äro, hans Regering tilräknade wordne, fastän hans egen Son, som sedan til Riket är kommen, administrationen fört hafwer.

Wi wele ock underdånigst förhoppas, at Ed. Kongl. Maj:t icke med onåde uptager, om wi emot Ed. Kongl. Maj:ts skäl med få ord sware. Wi sätte et fall, at det kunde finnas i apparence några skäl til en sådan Intention, som Ed. Kongl. Maj:t oß hafwer uptäckt. Men om några skäl, ehuru skenbarlige de äro, skola kunna närwarande Fäderneslandets Stat och Hufwud-Regering förändra, det bedje wi ödmjukeligen, at Ed. Kongl. Maj:t wille deras kraft och consequence sielf öfwerlägga, och betänka, huru lätteligen Rikets Grundwalar skulle kunna anstötas, och det som i Riket wäl och med moget råd är skedt, snart omkullkastas, der sådant gälla skulle. At Rikets wälfärd genom denna förändringen skal befordras, det kunne wi, såsom människjor, de der icke förmå Guds hemliga råd at utransaka, icke döma. Wi twifle icke om Hans Kongl. Höghets qualiteter, experience och conduite, så ock om Des Kärlek til Fäderneslandet, Rättwisan och wår Nation, gärna ihogkommande med högsta veneration, hwad Eder[s] Kongl. Maj:t oß och Samtelige alla Riksens Ständer til wår fattade Resolution om Hans Kongl. Höghets Succeßion och Arf-Försteliga Rätt bewekt hafwer, och til des effect i rättan tid ordentligen oß hållande warda; Men efter Gud Ed. Kongl. Maj:t til wår och Rikets Regent och Drottning satt och kallat hafwer, och derjämte Ed. Kongl. Maj:t således med förstånd, mod, åhoga om Justitien, Landets förbättring, kärlek til sina undersåtare, experience, auctoritet och lycka bewäpnat in- och utrikes, at wänner och undersåtare Ed. Kgl. Mai:t älska och respectera, och Des fiänder och illwilljare bära der fara före; ty är skäligt och rådeligt, at man sig bättre med sit presente tilstånd åtnöger, och i oträngt mål icke söker efter sådana förändringar, som de der sällan til bättring, men ofta til förwärring företagas, låtande den, som tilförene, råda i det öfriga. Ty förutan andra orsaker måste man i sådant fall icke låta sig genom sådana owißa hopp hålla ifrån rätta stigen. Deßutan äro wid denna occasion många saker, som ännu icke med Grannarna och Naboerna riktige gjorde äro, som särdeles med de Pålackar, Muscowiter, de Danska, i Tyskland med Käjsaren, Kur-Brandenburg, Pommern, Bremen, och kanske med andra flera, som kunna hafwa sina difficulteter, så länge de tracteras under Ed. Kongl. Mai:ts namn och auctoritet; men der de lemnades i närwarande wilkor oaftalte, och skulle under Hans Kongl. Höghets direction och auctoritet reaßumeras, är apparentligt, at Status controversiarum skulle blifwa förändrad i många måtto, och jämte de gamla också med nya beswärligheter och controversier beblandas, stegras och göras om intet, i den staden at man nu alt wid et blifwa kan, och hwad en gång är erhållet och aftaldt, utan stora disputer maintenera.

Hwad Hans Kongl. Höghets säkerhet och wißa Estat widkommer, så är Hans Kgl. Höghet på Ed. Kgl. Maj:ts gunstiga och goda affection försäkrad, och har der mera och större prof af, än man hos andra Regenter och Potentater i werlden finner; och om intet annat wille tros, så wiser det nogsamt Eder[s] Kongl. Maj:ts Intention, och hwad Hans Kongl. Höghet om sin erhållne Arf-Försteliga Rätt och Succeßion til Riket så blifwit försäkradt genom Ed. Kongl. Maj:ts för detta tagne Resolution, och allas wåra och menige Ständernas friwilliga Löfte, Ed, Förpliktelse och Handsträckning, som någon Konunga-Son, Arf-Förste, eller Ed. Kongl. Maj:t sielf kan hafwa blifwit eller wara försäkrad med, allenast dens tid och Rätt icke förkortas, som wid Regimentet sitter, och det Christeligen och berömligen dirigerar; såsom, förutan andra Konungarikens wilkor och förordnande, exemplen af Ed. Kongl. Maj:ts Höga Familia nogsamt utwisa, och wi ödmjukeligen förmode, at Ed. Kongl. Maj:t, såsom wid sin Högtärade Sal. K. Herr-Faders hastiga frånfälle warande et spädt Barn, och stående på alla orter i werlden icke utan fara, warder sielf gifwande oß och samtelige Riksens Ständer det nådigste witnesbörd, at wi, som trogne tjenare och undersåtare, oß om deß Rätt och maintination troligen hafwa låtit wara angeläget; så at ock detta exempel Hans Kongl. Höghet, genom Ed. Kongl. Maj:t sielf, alt mißtroende kan förtaga.

At nu Eder[s] Kongl. Maj:t skulle derigenom finna någon rolighet för sig, det kunne wi för wåra ringa personer icke se, så wida wi jämnföre Des närwarande och på sådant sätt kommande wilkor: Wete ej [h]eller, om sådant med Ed. Kongl. Maj:ts Höghet och Condition kommer öfwerens. Människjorna äro til möda och arbete födde, och särdeles Konungar och Regenter, hwilkas wilkor är, at taga sin lust och nöge i arbete, och at fly all enslighet och rolighet, som de der sträfwa emot Konungars natur och condition. Fuller kan det hända sig, at Ed. Kongl. Maj:t understundom tröttas, såsom en människja, wid det ouphörliga beswär, klagan, gråt och motsträfwighet, som finner sig hos en och annan, och esomoftast i saker af ringa importance. Men såsom emot detta alt kunna finnas råd, öflige och bruklige här och annorstädes i Riksens beswärliga tider och angelägenheter; altså står til Ed. Kongl. Maj:t, huru wida behageligt finnes, Hans Kongl. Höghets och andras tjänst och medarbete at nyttja och bruka.

Allranådigste Drottning! Wi hafwe kanske i denna materien warit något widlöftigare, än wi gärna wille, och Ed. Kongl. Maj:t är behagligt; men så är saken af den wigtighet, at om wi henne skulle kortare hafwa författat, hade wi wår underdånigste trogne wälmening icke kunnat någorlunda uttyda. Bedje härmed på det ödmjukaste, at Ed. Kongl. Maj:t wille först öfwerlägga saken, och henne betrakta til des natur och egenskap, sin Kongliga Rätt, Höghet och existimation i denna tid och hos Posteriteten, så ock sin Obligation och förbindelse, der Ed. Kongl. Maj:t Riksens Ständer sina trogna undersåtare är förbunden med; sedan ock många andra inconvenienter, som til äwentyrs, der man härpå insisterar, den ena sig utur den andra kan upspinna; och fördenskuld deßa tankar och intention hos sig sielf studsar och modererar. Dernäst bedje wi på det underdånigste, at såsom wi detta icke hafwe kunnat gå förbi, at i en trogen rättrådig mening Ed. Kongl. Maj:t wåra ringa tankar öfwer denna höga och wigtiga materien korteligen at uptäcka, Ed. Kongl. Maj:t också täcktes alt med nåde uptaga och uttyda, såsom wi alt troligen och rättrådeligen mene, och sedan behålla oß altid framgent recommenderade i Sin Kongl. Ynnest och Nåde, efter som wi äre och blifwe efter wår plikt i alla wåra lifsdagar
Eder[s] Kongl. Maj:ts
Underdånigste trogne och
hörsame Tjänare.

With modernised spelling:

Stormäktigste Drottning,
Allranådigste Fru!
Eders Kungliga Majestät haver täckts i dessa dagar allranådigst sammankalla oss och upptäcka den förnämligste orsak till detta nu sammanskrivna Ständers utskott, vilken vi spörje, icke utan häpenhet och bedrövelse, gå därhän att Eders Kungliga Majestät har sig föresatt och vill Rikets Regering avträda och överantvarda Hans Kungliga Höghet, hertig Karl Gustav, vår nådigste arvfurste, och detta för Rikets välfärd, Hans Kungliga Höghets viss- och säkerhet, och Eders Kungliga Majestäts rolighets skull, ärnande sådan sin intention utskottet att kommunicera och begärande av oss icke något råd, utan vårt samtycke, det således att måga effektuera.

Allranådigste drottning, denna Eders Kungliga Majestäts fattade intention och resolution är oss mycket främmande och bedrövlig förekommen och gången till hjärtat, som, när hon i verket ställes, inför en skilsmässa imellan Eders Kungliga Majestät och Riksens Ständer och löser upp det band som gjort är genom Eders Kungliga Majestäts födslorätt, Arvförening, åtskilliga solenna riksdagsbeslut, inbördes löften, eder och förpliktelser, så med hand som med munn på det sirligste upprättade. Sedan förtager det oss våra ringa, ehuruväl troligen mente råd och obligerar oss till ett simpelt samtycke uti det vi icke finne Eders Majestät kunna med skäl göra eller oss av en fri vilja med äran och ett gott samvete råda och tillstyrka.

Varföre, ehuru gärna vi oss enfaldeligen bekvämade till Eders Kungliga Majestäts allranådigste vilja och befallning, icke sökande annat än hörsamhets beröm uti alla billiga rättmätiga ärenden, likväl medan härutinnan intresserar dess egen höga rätt, respekt, välstånd och konungsliga namn hos närvarande och efterkommande in- och utrikes i världen, sedan Fäderneslandet och alla Riksens Ständers trygghet, rolighet, välfärd och existimation, så ock vår egen ära, samvete och plikt, ty nödgas vi att något lite träda ifrån Eders Kungliga Majestäts befallning och i ställe för vårt samtycke underdånigst och ödmjukeligst påminna om det som oss tycker förrän sådan resolution fattas eller androm upptäckes och kommuniceras att böra tagas i akt, på det alla onda konsekventier som eljest under handen kunna insmyga desto bättre måge förekommas.

Om vi med Eders Kungliga Majestäts gunst och utan dess misshag måge säga det vi mene, så vete vi icke om sådan resolution kan med skäl fattas. En konung i ett valrike är sina undersåtare och Ständer till regering och försvar, och de honom till lydna och tjänst förpliktade. I ett arvrike äro dessa obligationer dubbla och starkare, så på den ena som andra sidan. Eders Kungliga Majestät är, deficiente regis et principum hæreditariorum prole mascula, efter Arvföreningen, i Norrköping år 1604 upprättad, född till Sveriges drottning och därtill genom dess salige, högtärade käre herrfaders (kristlig och högberömlig i åminnelse) åstundan och begäran av Riksens Råd och Ständer förklarad och anammad, sedan ock vid sin minorennitet Riksens regering antagit, Riksens Ständer med hand och munn försäkrat att vilja vara och bliva deras trygga och nådigste drottning och dem efter Sveriges lag och konungsbud regera och sist på sin lovliga och icke länge sedan väl överståndna kröning detsamma med livlig ed och knäfall för Guds ansikte i hans tempel och i samtliga Ständernas och fleras åsyn och åhöran lovat och stadfäst och kort därefter låtit sig försäkra av vår arvfurste och utvalde prins, oss och samtliga Riksens Ständer om allas vår trohet, tjänst och hörsamhet i alla måtto.

Igenom detta allt är Eders Kungliga Majestät all konungslig rätt och rättighet, dignitet, höghet, makt och välde, efter Sveriges lag och Arvföreningen tillvuxen, och så åligger Eders Kungliga Majestät därjämte all kontinuerlig möda, arbete, åhåga och plikt att sörja för sina undersåtares välfärd, hägn och försvar, eftersom allas deras plikt dem igen obligerar till trohet och all möjlig medverkan och assistens, det vare med liv, blod och förmåga.

Ett sådant solent förbund, funderat i Eders Kungliga Majestäts födslorätt och Riksens Arvförening, så ock åtskilliga beslut, och sedan upprättat och fullbordat imellan Gud, Eders Kungliga Majestät och dess folk att sönderriva och förändra, så ock att lösa upp det band som således kristligen och ordentligen sammanknippat är förrän det sig själv upplöser, det give vi Eders Kungliga Majestät underdånigst att besinna om det ske kan utan enderas eller bägge intressenternas brist och eftertal. Där man ock ville alla historier genomse, skall näppligen finnas ett exempel som sig hit lämpar med sina omständigheter, utan fast mera och snarare finnes det som löper häremot.

Om en och annan konung kunde finnas som anten för någon häftig sjukdoms skull eller för sitt fängelse hos fienderna eller andra sådana partikulära orsaker vore kommen ifrån verkliga regering, det vare sig till en tid eller till dödsdag, så har han likväl behållit sin rätt och de åren som emellertid passerade äro hans regering tillräknade vordna, fastän hans egen son, som sedan till Riket är kommen, administrationen fört haver.

Vi vele ock underdånigst förhoppas att Eders Kungliga Majestät icke med onåde upptager om vi emot Eders Kungliga Majestäts skäl med få ord svare. Vi sätte ett fall att det kunde finnas i apparens några skäl till en sådan intention som Eders Kungliga Majestät oss haver upptäckt. Men om några skäl, ehuru skenbarliga de äro, skola kunna närvarande Fäderneslandets stat och huvudregering förändra, det bedje vi ödmjukligen att Eders Kungliga Majestät ville deras kraft och konsekvens själv överlägga och betänka huru lättligen Rikets grundvalar skulle kunna anstötas, och det som i Riket väl och med moget råd är skett snart omkullkastas där sådant gälla skulle.

Att Rikets välfärd genom denna förändringen skall befordras, det kunne vi, såsom människor, de där icke förmå Guds hemliga råd att utrannsaka, icke döma. Vi tvivle icke om Hans Kungliga Höghets kvaliteter, experiens och konduit, så ock om dess kärlek till Fäderneslandet, rättvisan och vår nation, gärna ihågkommande med högsta veneration, vad Eders Kungliga Majestät oss och samtliga alla Riksens Ständer till vår fattade resolution om Hans Kungliga Höghets succession och arvfurstliga rätt bevekt haver och till dess effekt i rättan tid ordentligen oss hållande varda.

Men efter Gud Eders Kungliga Majestät till vår och Rikets regent och drottning satt och kallat haver, och därjämte Eders Kungliga Majestät således med förstånd, mod, åhåga om justitien, landets förbättring, kärlek till sina undersåtare, experiens, auktoritet och lycka beväpnat in- och utrikes, att vänner och undersåtare Eders Kungliga Majestät älska och respektera, och dess fiender och illviljare bära där fara före, ty är skäligt och rådligt att man sig bättre med sitt presenta tillstånd åtnöjer och i oträngt mål icke söker efter sådana förändringar som de där sällan till bättring, men ofta till förvärring företagas, låtande den, som tillförene, råda i det övriga.

Ty, förutan andra orsaker, måste man i sådant fall icke låta sig genom sådana ovissa hopp hålla ifrån rätta stigen. Dessutan äro vid denna ockasion många saker som ännu icke med grannarna och naborna riktiga gjorda äro, som särdeles med de polackar, muskoviter, de danska, i Tyskland med kejsaren, Kurbrandenburg, Pommern, Bremen, och kanske med andra flera som kunna hava sina diffikulteter så länge de trakteras under Eders Kungliga Majestäts namn och auktoritet.

Men där de lämnades i närvarande villkor oavtalte och skulle under Hans Kungliga Höghets direktion och auktoritet reassumeras, är apparentligt att status controversiarum skulle bliva förändrad i många måtto och jämte de gamla också med nya besvärligheter och kontroversier beblandas, stegras och göras om intet, i den staden att man nu allt vid ett bliva kan och vad en gång är erhållet och avtalt utan stora disputer maintenera.

Vad Hans Kungliga Höghets säkerhet och vissa état vidkommer, så är Hans Kungliga Höghet på Eders Kungliga Majestäts gunstiga och goda affektion försäkrad och har där mera och större prov av än man hos andra regenter och potentater i världen finner; och om intet annat ville tros, så viser det nogsamt Eders Kungliga Majestäts intention, och vad Hans Kungliga Höghet om sin erhållna arvfurstliga rätt och succession till riket så blivit försäkrad genom Eders Kungliga Majestäts förr detta tagna resolution och allas våra och meniga Ständernas frivilliga löfte, ed, förpliktelse och handsträckning som någon konungason, arvfurste eller Eders Kungliga Majestät själv kan hava blivit eller vara försäkrad med, allenast dens tid och rätt icke förkortas som vid regementet sitter och det kristligen och berömligen dirigerar.

Såsom, förutan andra konungarikens villkor och förordnande, exemplen av Eders Kungliga Majestäts höga familia nogsamt utvisa, och vi ödmjukligen förmode att Eders Kungliga Majestät, såsom vid sin högtärade salige käre herrfaders hastiga frånfälle varande ett spätt barn och stående på alla orter i världen icke utan fara, varder själv givande oss och samtliga Riksens Ständer det nådigste vittnesbörd att vi, som trogna tjänare och undersåtare, oss om dess rätt och maintenation troligen have låtit vara angeläget, så att ock detta exempel Hans Kungliga Höghet, genom Eders Kungliga Majestät själv, allt misstroende kan förtaga.

Att nu Eders Kungliga Majestät skulle därigenom finna någon rolighet för sig, det kunne vi för våra ringa personer icke se, såvida vi jämnföre dess närvarande och på sådant sätt kommande villkor; vete ej heller om sådant med Eders Kungliga Majestäts höghet och kondition kommer överens. Människorna äro till möda och arbete födda, och särdeles konungar och regenter, vilkas villkor är att taga sin lust och nöje i arbete och att fly all enslighet och rolighet, som de där sträva emot konungars natur och kondition.

Fuller kan det hända sig att Eders Kungliga Majestät understundom tröttas, såsom en människa, vid det oupphörliga besvär, klagan, gråt och motsträvighet som finner sig hos en och annan och esomoftast i saker av ringa importans. Men såsom emot detta allt kunna finnas råd, övliga och brukliga här och annorstädes i Riksens besvärliga tider och angelägenheter, alltså står till Eders Kungliga Majestät, huruvida behagligt finnes, Hans Kungliga Höghets och andras tjänst och medarbete att nyttja och bruka.

Allranådigste drottning, vi have kanske i denna materien varit något vidlyftigare än vi gärna ville och Eders Kungliga Majestät är behagligt. Men så är saken av den viktighet att om vi henne skulle kortare have författat, hade vi vår underdånigste, trogna välmening icke kunnat någorlunda uttyda. Bedje härmed på det ödmjukaste att Eders Kungliga Majestät ville först överlägga saken och henne betrakta till dess natur och egenskap, sin kungliga rätt, höghet och existimation i denna tid och hos posteriteten, så ock sin obligation och förbindelse, där Eders Kungliga Majestät Riksens Ständer sina trogna undersåtare är förbunden med; sedan ock många andra inkonvenienter som till äventyrs, där man härpå insisterar, den ena sig utur den andra kan uppspinna, och fördenskull dessa tankar och intention hos sig själv studsar och modererar.

Därnäst bedje vi på det underdånigste att såsom vi detta icke have kunnat gå förbi att, i en trogen rättrådig mening Eders Kungliga Majestät våra ringa tankar över denna höga och viktiga materien kortligen att upptäcka, Eders Kungliga Majestät också täcktes allt med nåde upptaga och uttyda, såsom vi allt troligen och rättrådeligen mene, och sedan behålla oss alltid framgent rekommenderade i sin kungliga ynnest och nåde, eftersom vi äro och blive efter vår plikt i alla våra livsdagar
Eders Kungliga Majestäts
underdånigste, trogna och hörsamma tjänare.

Fryxell's abridged, slightly altered and modernised transcript of the letter:

En valkonung är till sina undersåtares vård och försvar pligtig; än mera och i dubbelt mått en arfkonung. Eders majestät är enligt våra lagar född till Svea rikes drottning; dertill ytterligare uti sin barndom af ständerna anammad, och vid myndiga år af af [sic] oss alla med hand och mund, med böjda knän och liflig ed hyllad, och nu sednast på samma sätt och med lika förpligtelser krönt. Äfven så har Eders majestät sjelf vid samma tillfällen med högtidliga eder och inför Guds ansigte lofvat vara vår drottning och vårt rike efter lag regera. Ett så fast och ofta sammanknutet förbund att upplösa eller sönderrifva, det kan ej gerna ske utan fel eller förtal på en eller bådaderna sidorna. Att rikets bästa skulle genom denna afsägelse befrämjas, derom kan Gud uti sitt hemliga råd, men icke vi svaga menniskor dömma. Wi bara för hans kongliga höghet den största vördnad och tvifla ej om hans många och goda egenskaper. Men eders majestät är nu vår drottning blifven, samt dertill begåfvad med kärlek till land och undersåtare, samt med förstånd, erfarenhet och anseende, och dessutom med ovanlig lycka så in- som utrikes; allt derföre synes rådeligt nöja sig med det närvarande, och ej i oträngda mål söka efter förändringar, hvilka lända sällan till förbättring, ofta till förvärring. — Hvad hans kungliga höghet beträffar, så tro vi honom redan så mycket, som möjligt och behöfligt är, vara om sin rätt förvissad; och detta genom så väl eders majestäts som ständernas tvänne gånger aflaggda försäkringar; och bekymmer äro alla menniskor födde; serdeles konungar och regenter, hvilkas skyldighet är att i arbete finna sin lust och sitt nöje. Man kan visserligen stundom tröttna, i synnerhet vid de många klagomål, den gråt och jemmer, ja ock vid den undersåtares motsträfvighet, hvilken esomoftast och det i saker af ringa vigt, öfverheten förföljer och plågar; dock torde genom hans kongliga höghets och andras medarbete och hjelp denna bördan kunna lindras o. s. v.

French translation (by Arckenholtz; he too mistakenly dates the letter as the one presented to Kristina on February 15/25, 1654):

Très-puissante & très-gracieuse Reine,
Il a plû à Votre Majesté de nous convoquer ces jours passés, & de nous découvrir très-gracieusement le principal sujet de la Convocation des Députés des Etats du Royaume. Nous avons appris avec étonnement & avec douleur, qu'elle a pour fondement l'intention qu'a Votre Majesté de résigner la Régence du Royaume, pour la remettre à Son Altesse Royale le Duc Charles-Gustave, notre très-gracieux Prince héréditaire. En considération du bonheur du Royaume, de la sûreté de son Altesse Royale, & du repos de Votre Majesté, elle se propose de communiquer son dessein aux Députés des Etats, & elle ne demande plus notre avis, mais notre consentement, afin de mettre cette affaire en exécution.

Très-gracieuse Reine, cette intention & cette résolution de Votre Majesté nous ont causé autant de surprise que d'affliction: elles nous percent le cœur, en premier lieu, parce que quand elles sortiront leur effet, elles mettront un éternel éloignement entre Votre Majesté & les Etats du Royaume, & rompront les liens qui, par le Droit de la naissance de Votre Majesté, par l'Union héréditaire, par plusieurs Décrets des Etats, par des Engagemens mutuels, & par des Sermens faits de vive voix & par écrit de part & d'autre, ont été somnellement confirmés. Ensuite elles nous mettent hors d'état de réfléchir & de délibérer sur une affaire de cette importance, parce qu'elles nous obligent à y donner simplement notre consentement, puisque nous ne trouvons pas de motifs assez forts pour y acquiescer avec honneur, en suivant avec liberté les mouvemens de notre conscience.

Quelque prêts que nous soyons à obéir aux volontés & aux ordres de Votre Majesté, ne cherchant autre chose que la gloire de l'obéissance en tout ce qui est juste & équitable, cependant, comme l'affaire en question non seulement intéresse les Droits respectables & sacrés, le Bien-être & la Dignité Royale de Votre Majesté, tant chez ceux qui sont en vie, que chez ceux qui sont à naître, Regnicoles ou Etrangers; mais aussi la sûreté, la tranquillité & la réputation de la Patrie & des Etats du Royaume, de même que notre propre honneur, notre conscience & notre devoir; c'est pourquoi nous nous trouvons nécessités de nous éloigner un peu du commandement de Votre Majesté, & au-lieu de notre consentement, de faire de très-humbles & de très-soumises remontrances sur ce qui nous tient de plus à cœur, avant qu'une telle résolution soit prise, ou que d'autres se découvrent ou soient communiquées pour être mises en exécution, afin que toutes les mauvaises suites & insinuations sinistres faites sous main, puissent être d'autant mieux détournées.

Si avec la permission de Votre Majesté nous devons dire ce que nous pensons, il nous est difficile de dire qu'une telle résolution puisse être prise raisonnablement. Un Roi dans un Royaume électif est tenu de régir & de défendre ses Sujets & ses Etats, comme ceux-ci sont obligés à lui obéir & à le servir. Ces obligations mutuelles sont dans un Royaume héréditaire doublement fortes de part & d'autre. Votre Majesté est, selon l'Union héréditaire établie en 1604, à Norcöping, née Reine de Suède, au défaut des Descendans mâles du Roi & des Princes héréditaires du Royaume: comme elle a aussi été déclarée & reconnue pour telle, suivant la requisition & le desir du feu Seigneur Votre Pére de très-heureuse & très-louable mémoire. Depuis elle a accepté la Régence du Royaume à l'âge de Majorité, & a assuré les Etats de vive voix d'être & de demeurer leur très-gracieuse Reine, de vouloir les régir suivant la Loi de Suède & le Serment du Roi: ce qu'elle a aussi promis & confirmé par son serment de vive voix & par génuflexion à la face de Dieu dans son Temple, & en présence de tous les Etats du Royaume, & de nombre d'autres personnes qui ont assisté à son Couronnement, fait il n'y a pas long-tems: sur quoi elle s'est aussi fait promettre & assurer par le Prince héréditaire & élu, par nous autres & par tous les Etats du Royaume, notre fidélité, service & obéissance. Ensuite de tout ceci, tout le Droit Royal, toute la Dignité & tout le Pouvoir sont échus à Votre Majesté, selon la Loi & l'Union héréditaire de Suède: mais par contre, tout le soin, toutes les fatigues continuelles, tous les travaux, & le devoir d'avoir soin du Bien-être, de la Défense & de la Protection de ses Sujets, sont retombés sur Votre Majesté de la même manière que le devoir de chacun d'eux les oblige envers elle, de lui être fidéles, de coopérer, & de l'assister au possible de leurs vies & de leurs biens.

Nous donnons par conséquent à considérer à Votre Majesté en toute soumission, si un Contrat si solemnel, fondé sur le Droit de sa naissance & sur l'Union héréditaire, aussi-bien que sur plusieurs Décrets, (qui ensuite ont été exécutés) entre Dieu, Votre Majesté & ses Peuples, puisse être dissous & changé; & si un tel lien, qui a été formé selon les régles de l'Ordre & de la Religion Chrétienne, peut, avant que Dieu même le dissolve, être rompu, sans qu'une Partie des Contractans, ou bien toutes les deux manquent au Contract, ou du-moins se rendent dignes de censure.

Quand même on voudroit passer toutes les Histoires en revue, on ne trouveroit guéres d'exemple applicable à celui-ci avec toutes ses circonstances. On en verroit plutôt d'autres qui établissent le contraire. On voit, par exemple, qu'un Souverain, s'il vient a perdre sa Régence, soit à cause d'une grande maladie, ou pour avoir été fait prisonnier par ses Ennemis, ou pour d'autres raisons particuliéres, ou pour un certain tems, ou pour toute sa vie; il conserve pourtant son droit, & les années qui s'écoulent en attendant, sont comptées comme faisant partie de son Régne, quoique son Fils, qui lui aura succédé ensuite, en ait eu l'Administration.

Nous espérons de la bonté de Votre Majesté qu'elle ne prendra pas en mauvaise part les observations que nous ferons un peu de mots sur les motifs de vouloir résigner la Couronne.

Nous supposons le cas qu'il pût y avoir des raisons apparentes qui portassent Votre Majesté à former le dessein qu'elle nous a communiqué. Mais si ces raisons, quelque spécieuses qu'elles soient, sont assez fortes pour opérer quelque changement dans le présent état de la Patrie & de la Régence, c'est que nous supplions très-humblement Votre Majesté de vouloir considérer elle-même, puisque les conséquences qui en découlent, sont telles, qu'en cas qu'elles eussent lieu, il nous paroît qu'elles pourroient renverser les fondemens même du Royaume.

Entant qu'hommes, qui ne pouvons pas pénétrer les Décrets de Dieu, nous ne trouvons pas que le Bien du Royaume seroit avancé par ce changement. Nous ne doutons pas des grandes qualités, du savoir, de l'expérience & de la conduite de Son Altesse Royale, non plus que de son amour pour la Patrie, pour la Justice & pour notre Nation. Nous nous souvenons encore avec gratitude de ce qui a porté Votre Majesté, (comme aussi nous tous & les Etats du Royaume) à prendre la résolution en faveur du Droit de la Succession de Son Altesse Royale, qui sortira son effet en tems & lieu. Mais comme le Tout-puissant a appellé Votre Majesté à être notre Reine régnante, l'ayant douée de grands talens, d'esprit, de courage, de zéle pour la Justice, & pour l'amélioration du Royaume, d'amour pour ses Sujets, d'expérience, d'autorité & de bonheur, ensorte que les Amis & les Sujets dédans & dehors la Suède, aiment & respectent Votre Majesté, & que les Ennemis & les Envieux la craignent; il est juste & convenable qu'on se contente de l'état présent, & qu'on ne cherche pas, sans cause urgente, à y faire des changemens, qui rarement se tournent en bien, mais apportent souvent de la confusion, laissant au-reste la direction au Très-haut, qui peut tout. Aussi ne doit-on pas se détourner du droit chemin par des espérances incertaines, & à l'égard du cas dont il est question ici, il se trouve plusieurs affaires d'Etat, qui ne sont pas encore ajustées, particuliérement avec les Polonois, les Moscovites, les Danois, en Allemagne avec l'Empereur, l'Electeur de Brandebourg, la Poméranie, les Pays de Bréme, & peut-être avec plusieurs autres, qui pourroient rencontrer quelques difficultés, pendant qu'elles seront traitées au nom & sous l'autorité de Votre Majesté. Mais en cas qu'elles ne fussent pas vuidées dans la conjoncture présente, & qu'elles dussent être reprises sous la direction & l'autorité de Son Altesse Royale, il est apparent que l'état de ces controverses subiroit en plusieurs points un grand changement, ce qui en rendroit les négociations d'autant plus difficiles: au-lieu qu'en suivant le train une fois commencé, on maintiendroit sans beaucoup de difficulté ce qui auroit été accordé & obtenu.

Quant à la sûreté de l'état de S. A. R. elle a d'autant moins raison de se méfier de la gracieuse affection de Votre Majesté envers lui, qu'il en a eu des preuves plus grandes & plus constatées qu'on n'en peut trouver dans quelque autre Souverain ou Parent que ce soit. Et s'il en restoit le moindre doute, l'intention de Votre Majesté, aussi-bien que les Actes précédens, sont assez connoître sur quoi S. A. R. peut se fonder. Outre cela, S. A. R. est bien assurée de son Droit héréditaire & de succession, par la résolution prise ci-devant par Votre Majesté, par la promesse volontaire du Sénat & des Etats du Royaume, & par leur serment & leurs obligations, qu'aucun Roi, Prince héréditaire, ou Votre Majesté même, n'en peut avoir de plus grandes, sauf seulement les droits de Votre Majesté qui tient le timon de la Régence, & qui le dirige d'une maniére si louable & si chrétienne, sur lesquels on ne sauroit anticiper sans injustice, comme les dispositions & les réglemens de succession d'autres Royaumes, & ceux-mêmes de la haute Familie de Votre Majesté le prouvent, & le sont assez connoître. A cet égard nous nous flattons que Votre Majesté, qui à la mort inopinée du feu Seigneur Votre Pére n'étoit qu'un Enfant, environnée de toutes parts de dangers, nous rendra elle-même & à tous les Etats du Royaume le gracieux témoignage, qu'en hommes de bien & en sujets fidéles nous avons maintenu & soutenu le droit de Votre Majesté à la Couronne, desorte que même cet exemple pourra lever toute méfiance à Son Altesse Royale, & à Votre Majesté même.

Que Votre Majesté trouvera par son abdication quelque repos pour elle-même, c'est ce que nous n'oserions pas dire, quand même nous comparerions l'état présent de Votre Majesté aux circonstances où elle seroit mise alors. Nous ne savons pas non plus, si cela conviendroit à la haute condition & qualité de Votre Majesté. Les hommes sont nés pour le travail & le soin, & en particulier les Rois & les Souverains, qui doivent trouver leur plaisir dans les travaux, & éviter la solitude & la tranquillité, qui ne s'accorde pas avec la nature & la condition des Rois. Il se peut bien que Votre Majesté se trouvera, comme mortelle, quelquefois lasse & fatiguée des soins, des travaux, des plaintes & des opiniâtretés qui se rencontrent quelquefois, & souvent même en des affaires de peu d'importance. Mais comme il y aura des moyens convenables, usités tant en Suède qu'ailleurs, pour alléger ces difficultés, même quand il s'agira d'affaires des plus importantes, & dans des tems les plus difficiles, il ne dépendra du bon-plaisir de Votre Majesté de régler jusqu'à quel point elle trouvera à propos de se servir du concours & de la coopération de Son Altesse Royale & d'autres dans l'éxpedition des affaires.

Très-gracieuse Reine, nous nous sommes étendus sur ce sujet, peut-être plus qu'il ne sera agréable à Votre Majesté. Mais l'affaire dont s'il agit est si importante, que si nous l'eussions traitée plus succinctement, nous n'aurions pu expliquer suffisament notre très-humble & très-fidéle sentiment là-dessus. Nous supplions Votre Majesté en toute soumission, de vouloir considérer cette affaire telle qu'elle est de sa nature & en elle-même, de peser & d'examiner son droit, son autorité, sa réputation Royale, tant à l'égard du tems présent que de celui qui est à venir, comme aussi l'obligation & les liens qui attachent Votre Majesté aux Etats du Royaume & à ses fidéles Sujets, sans parler de plusieurs autres inconvéniens, lesquels, lorsqu'on y réfléchit mûrement, se développeront sans difficulté l'un après l'autre, & seront capables d'arrêter & de modérer vos idées & vos intentions.

Après tout nous demandons en grace, que comme nous n'avons pu nous dispenser d'expliquer briévement en fidéles Sujets notre juste sentiment sur un sujet de la derniére importance, il plaîra à Votre Majesté de le regarder & de l'interpréter comme l'effusion d'un cœur pénétré de fidélité & d'équité, & de nous accorder après sa protection & ses faveurs Royales, puisque nous sommes & demeurerons par devoir tant que nous vivrons
de Votre Majesté
Les très-humbles, très-devoués
& très-fidéles Serviteurs
Jacob de la Gardie. Axel Oxenstierna. Matth. Soop. Knut Posse. Frédèric Steenbock. Thure Sparre. Eric Gyllenstierna. Seved Baat. Gabr. Magn. de la Gardie. Axel Lillie. Ake Ulfsparre. Eric Steenbock. Gustaf Bielke. Arved Wittenberg. Johan Berendz.
A Stockholm le 15. Février 1654.

English translation (my own, from Arckenholtz's French translation):

Most Mighty and Gracious Queen,
It has pleased Your Majesty to summon us these past days, and to reveal to us very graciously the principal subject of the convocation of the Deputies of the Estates of the Realm. We have learned with astonishment and with pain that it has as its foundation the intention of Your Majesty to resign the rule of the Kingdom, and to hand it over to His Royal Highness Duke Karl Gustav, our most gracious Hereditary Prince. In consideration of the happiness of the realm, the safety of His Royal Highness, and the repose of Your Majesty, you propose to communicate your plan to the Deputies of the States, and you no longer ask our opinion, but our consent, in order to put this matter in execution.

Most gracious Queen, this Your Majesty's intention and this resolution have caused us as much surprise as sorrow. They go to our hearts, in the first place, because when they take effect, they will put an eternal separation between Your Majesty and the Estates of the Realm, and will sever the bonds which, by Your Majesty's birthright, by the Hereditary Union, by several decrees of the State, by mutual undertakings, and by oaths made orally and in writing on both sides, have been solemnly confirmed. Then they put us out of a state to reflect and deliberate on a matter of such importance, because they oblige us to simply give our consent, since we do not find strong enough reasons to acquiesce with honour, by following with freedom the movements of our conscience.

However willing we may be to obey Your Majesty's will and orders, seeking nothing but the glory of obedience in all that is just and equitable; however, as the matter in question is not only about respectable and sacred rights, the well-being and the royal dignity of Your Majesty, both in those born and unborn, inhabitants of the realm or foreigners; but also the safety, the tranquility and the reputation of the Fatherland and of the Estates of the Realm, as well as our own honour, our conscience and our duty; this is why we find ourselves necessitated to distance ourselves some from Your Majesty's command, and instead of our consent, to give most humble and submissive remonstrances on what is most important to us before such a resolution is taken, or that others are discovered or communicated to be carried out, so that all the bad consequences and sinister insinuations made under hand can be all the better diverted.

If, with Your Majesty's permission, we are to speak our minds, it is difficult for us to say that such a resolution can be reasonably taken. A king in an elective monarchy is obliged to rule and defend his subjects and states, as they are obliged to obey and serve him. These mutual obligations are doubly strong in a hereditary monarchy, on both sides. Your Majesty is, according to the Hereditary Union established in 1604 in Norrköping, born Queen of Sweden, in lack of male descendants of the King and Hereditary Prince of the Kingdom, as you have also been declared and recognised as such, according to the requisition and the desire of the late King, your father of blessed laudable memory. Since then, you have accepted the rule of the kingdom upon reaching the age of majority, and have assured the States by word of mouth to be and to remain their most gracious Queen, to wish to govern them according to the law of Sweden and the oath of the King, what you also promised and confirmed by your oral oath and by genuflection in the face of God in his Temple, and in the presence of all the Estates of the Realm, and that of many other people who attended your coronation, done not long ago, whereupon you were also promised and assured by the Hereditary Prince Elect, by ourselves and by all the Estates of the Realm, of our fidelity, service and obedience. After all this, all the royal rights, all the dignity and all the power have fallen to Your Majesty, according to the law and the Hereditary Union of Sweden; but on the other hand, all the care, all the continual fatigue, all the work, and the duty to care for the welfare, defense and protection of your subjects, fell upon Your Majesty in the same way that the duty of each of them obliges them to you, to be faithful to you, to cooperate and to assist you with all the power of their lives and property.

We therefore, in all submission, give it to Your Majesty to consider whether such a solemn contract, founded upon your birthright and on the Hereditary Union, as well as on several decrees, (which were subsequently executed) between God, Your Majesty and your people, may be dissolved and changed; and if such a bond, which has been formed according to the rules of the Order and of the Christian religion, can, before God Himself dissolves it, be broken, without one part of the contracting parties, or else both failing in the contract, or at least make themselves worthy of censure.

Even if one wanted to review all the stories, one would hardly find an example applicable to this one with all its circumstances. One would rather see others who establish the opposite. One sees, for example, that a sovereign, if he comes to lose his reign, either because of a great disease, or from having been taken prisoner by his enemies, or for other particular reasons, or for a for a certain time, or for his entire life, he nevertheless retains his right; and the years which elapse in the meantime are counted as forming part of his reign, although his son, who will have succeeded him later, has had his administration.

We hope from the goodness of Your Majesty that you will not take a negative part in the observations that we will say a few words on the motives for your wanting to resign the Crown.

We suppose in this case that there might be apparent reasons which led Your Majesty to form the design which you have communicated to us. But if these reasons, however specious they may be, are strong enough to effect some change in the present state of the Fatherland and of this reign, it is because we very humbly beg Your Majesty to bethink yourself, since the consequences which flow from it are such that, if they do take place, it appears to us that they could overturn the very foundations of the kingdom.

As men, who cannot penetrate the decrees of God, we do not find that the good of the realm would be advanced by this change. We do not doubt the great qualities, knowledge, experience and conduct of His Royal Highness, nor of his love for the Fatherland, for justice and for our nation. We still remember with gratitude what prompted Your Majesty, (as also all of us and the Estates of the Realm) to take the resolution in favour of the right of succession from His Royal Highness, which will come into effect in due course. But as the Almighty called Your Majesty to be our reigning Queen, having endowed you with great talents, wit, courage, zeal for justice, and for the betterment of the kingdom, love for your subjects, for experience, for authority and for happiness, assured that friends and subjects inside and outside Sweden love and respect Your Majesty, and that enemies and envious people fear your, it is just and proper that one be satisfied with the present state, and that one does not seek, without urgent cause, to make changes, which rarely turn out for the good, but often bring confusion, leaving what remains of the direction to the Most High, who can do everything. So we must not turn away from the right path by uncertain hopes, and with regard to the case in question here, there are several affairs of state, which have not yet been adjusted, particularly with the Poles, the Muscovites, the Danes, in Germany with the Kaiser, the Elector of Brandenburg, Pomerania, the lands of Bremen, and perhaps with several others, who might encounter some difficulties, while they will be dealt with in the name of and under the authority of Your Majesty. But in the event that they were not seen in the present conjuncture, and that they had to be taken up again under the direction and the authority of His Royal Highness, it is apparent that the state of these controversies would suffer in several respects a great deal of change, which would make negotiations all the more difficult. Instead of following the train once started, one would maintain without much difficulty what would have been granted and obtained.

As for the security of the state of His Royal Highness, it is all the less right to be wary of the gracious affection of Your Majesty towards him, as he has had greater and more established proofs of it than is known or can be found in any other sovereign or parent. And if there is any doubt, Your Majesty's intention, as well as the preceding acts, are well enough known upon which His Royal Highness can be based. Besides this, His Royal Highness is well assured of his right of heredity and inheritance, by the resolution taken above by Your Majesty, by the voluntary promise of the Senate and the Estates of the Realm, and by their oath and their obligations, that no King, Hereditary Prince, or even Your Majesty, can have greater than that, except only the rights of Your Majesty who holds the helm of the reign, and who directs it in such a laudable and Christian manner, over which we cannot anticipate without injustice, as the dispositions and the regulations of succession of other kingdoms, and those of Your Majesty's high family prove it, and are well known enough. In this regard we flatter ourselves that Your Majesty, who upon the unexpected death of the late King your Father, was but a child surrounded by danger on all sides, will yourself and all the Estates of the Realm bear gracious witness, that as good men and loyal subjects we have maintained and upheld Your Majesty's right to the Crown, so that even this example will be able to dispel all mistrust of His Royal Highness, and of Your Majesty yourself.

That Your Majesty will find some rest for yourself by your abdication, that is what we would not dare to say, even if we compare Your Majesty's present state with the circumstances in which you would then be put. We also do not know whether this would suit Your Majesty's high condition and quality. Men are born for work and care, and in particular kings and rulers, who should find pleasure in work and avoid solitude and tranquility, which does not accord with the nature and condition of kings. It may well be that Your Majesty will find yourself, as if mortal, sometimes weary of the cares, labours, complaints and obstinacy which are sometimes encountered, and often even in matters of little importance. But as there will be suitable means, in use both in Sweden and elsewhere, to alleviate these difficulties, even when it comes to the most important matters, and in the most difficult times, it will not depend on the good pleasure of Your Majesty to regulate the extent to which you will find fit to avail yourself of the assistance and cooperation of His Royal Highness and others in the expedition of affairs.

Most gracious Queen, we have dwelled on this subject, perhaps more than will be agreeable to Your Majesty. But the matter of which, if you act, is so important that if we had treated it more succinctly, we could not have sufficiently explained our very humble and very faithful feeling on it. We beg Your Majesty in all submission to wish to consider this affair as it is of its nature and in itself, to weigh and examine your right, your authority, your royal reputation, both with regard to the present present than of that which is to come, as also the obligation and the bonds which attach Your Majesty to the Estates of the Realm and to your loyal subjects, not to mention several other inconveniences, which, when given careful consideration, will develop without difficulty one after another, and will be able to stop and moderate your ideas and intentions.

In conclusion, we graciously ask that, as we could not dispense with explaining briefly as loyal subjects our just feeling on a subject of the greatest importance, it will please Your Majesty to look at it and to interpret it as the outpouring of a heart full of fidelity and fairness, and to grant us after your royal protection and favours, since we are and will remain by duty, as long as we live,
Your Majesty's
very humble, very devoted and very loyal servants
Jakob de la Gardie.
Axel Oxenstierna.
Matthias Soop.
Knut Posse.
Frederik Stenbock.
Thure Sparre.
Erik Gyllenstierna.
Seved Bååth.
Magnus Gabriel de la Gardie.
Axel Lillie.
Åke Ulfsparre.
Erik Stenbock.
Gustaf Bielke.
Arvid Wittenberg.
Johan Berendes.
Stockholm, February 15, 1654.

French translation of Hesselberg's transcript (my own):

Très puissante reine,
Très gracieuse dame!
Votre Majesté Royale a bien voulu nous convoquer ces jours-ci et nous faire connaître la noble raison de cette réunion du comité des États. Nous apprenons, non sans étonnement et tristesse, que le but de cette réunion est que Votre Majesté Royale a résolu de vouloir céder le gouvernement du royaume et d'en remettre la responsabilité à Son Altesse Royale, le duc Charles-Gustave, notre très gracieux prince héréditaire, et de le faire pour le bien du royaume, pour la sécurité de Son Altesse Royale et pour le plaisir de Votre Majesté Royale, avec l'intention de communiquer cette intention au comité et en nous demandant non pas un avis, mais notre consentement, afin de pouvoir la mettre à exécution.

Très gracieuse reine, cette intention et cette résolution prises par Votre Majesté Royale nous paraissent très étranges et déplorables, et nous la prenons à cœur. Si elle est mise en vigueur, elle entraînera une séparation entre Votre Majesté Royale et les États du Royaume, et elle dissoudra le lien créé par le droit de naissance de Votre Majesté royale, l'Union d'héritage, les nombreuses résolutions solennelles des Diètes, les promesses, serments et obligations réciproques rédigés de la main comme de la bouche de la manière la plus élégante. Elle nous priverait également de nos conseils, petits mais sincères, et nous obligerait à donner un simple consentement à quelque chose que nous ne croyons pas pouvoir raisonnablement accepter ou conseiller à Votre Majesté Royale de faire, ni que nous pouvons renforcer sa libre arbitre en toute honneur et en toute bonne conscience.

C'est pourquoi, bien que nous nous accommoderions volontiers et simplement de la volonté et des ordres très gracieux de Votre Majesté Royale, ne recherchant rien d'autre que la renommée de l'obéissance dans toutes les affaires justes et légitimes, cependant parce que cela implique son propre droit élevé, son respect, sa prospérité et son nom royal à présent et pour la postérité ici chez nous et à l'étranger dans le monde, ainsi que la sécurité, la tranquillité, le bien-être et l'existence de la Patrie et de tous les États du Royaume, ainsi que notre propre honneur, conscience et devoir, nous sommes donc obligés de nous éloigner quelque peu du commandement de Votre Majesté Royale et, au lieu de notre consentement, de nous rappeler très humblement et très soumis à ce que nous pensons jusqu'à ce qu'une telle résolution soit prise ou qu'un domaine soit découvert et communiqué qui devrait être pris en compte, sur lequel toutes les conséquences néfastes qui pourraient autrement s'infiltrer peuvent être mieux évitées.

Si, avec la faveur de Votre Majesté Royale et sans son déplaisir, nous pouvons dire ce que nous pensons, nous ne savons pas si une telle résolution peut être prise avec raison. Un roi dans un royaume électoral doit à ses sujets et à ses États le gouvernement et la défense, et ceux-ci lui doivent obéissance et service. Dans un royaume héréditaire, ces liens sont doubles et plus forts, d'un côté comme de l'autre. Votre Majesté Royale est, à défaut de descendance mâle du roi et des princes héréditaires, et conformément à l'Union d'héritage établie à Norrköping en 1604, née pour être reine de Suède, et de plus, par feu son honorable et cher père (chrétien et très illustre de mémoire) et sur l'instance et la demande du Conseil et des États du Royaume déclarée et acceptée. Alors, même à votre âge mineur, vous avez adopté le gouvernement du royaume adopté, les États du Royaume ont assuré de leurs mains et de leur bouche qu'ils voulaient que vous deveniez leur reine sûre et très gracieuse et que vous les gouverniez selon la loi et le commandement royal de Suède et finalement, lors de votre couronnement légitime et récemment bien fait, vous avez promis et confirmé cela avec un serment vivant et en vous agenouillant devant la face de Dieu dans son temple et à la vue et à l'ouïe de tous les États et de plusieurs autres, et peu de temps après, ils ont permis que vous soyez assurée par notre prince héréditaire et prince élu, nous mêmes et tous les États du Royaume de notre fidélité, de notre service et de notre obéissance par tous les moyens.

Par tout cela, Votre Majesté Royale a acquis tous les droits royaux, la dignité, la hauteur, le pouvoir et la domination, selon la loi de la Suède et de l'Union d'héritage, et ainsi Votre Majesté Royale doit également tout travail continu, tout désir et tout devoir pour assurer le bien-être de ses sujets, leur protection et leur défense, car le devoir de chacun les oblige à nouveau à la fidélité et à toute la participation et l'assistance possibles envers elle, que ce soit de leur vie, de leur sang et de leurs capacités.

Une telle alliance solennelle, fondée sur le droit d'aînesse de Votre Majesté Royale et sur l'Union d'héritage du Royaume, ainsi que sur plusieurs résolutions, puis établie et complétée entre Dieu, Votre Majesté Royale et votre peuple, pour la déchirer et la changer, ainsi que pour dissoudre le lien qui est ainsi chrétiennement et justement lié jusqu'à ce qu'il se dissolve lui-même, nous laissons très humblement à Votre Majesté Royale le soin d'examiner si cela peut se produire sans la faute et le blâme de l'une ou des deux parties impliquées. Si l'on devait également passer en revue toutes les histoires, il n'y aurait guère d'exemple qui corresponde ici à ses circonstances, mais certainement plus et plutôt il y a quelque chose qui va à l'encontre de cela.

Si tel ou tel roi pouvait exister qui, soit à cause de quelque maladie violente, soit à cause de sa captivité par les ennemis, ou pour d'autres raisons particulières, se serait retiré du gouvernement royal, soit pour un temps, soit jusqu'au jour de sa mort, alors il aurait néanmoins conservé son droit, et les années qui se sont écoulées ont cependant été attribuées à son gouvernement, bien que son propre fils, qui est depuis venu dans le royaume, en ait continué l'administration.

Nous espérons aussi avec la plus grande soumission que Votre Majesté Royale ne prendra pas avec déplaisir notre réponse en quelques mots aux raisons de Votre Majesté Royale. Nous avons fait valoir qu'il pouvait y avoir en apparence des raisons pour une telle intention telle que celle que Votre Majesté Royale nous a révélée. Mais si des raisons, si évidentes soient-elles, devaient être en mesure de changer l'état actuel et le gouvernement principal de la Patrie, nous prions humblement Votre Majesté Royale elle-même de vouloir en considérer la force et les conséquences et de considérer avec quelle facilité les fondements du royaume pourraient être attaqués, et comment ce qui a été fait avec sagesse dans le royaume pourrait être rapidement renversé si une telle chose devait se produire. 

Que le bien du royaume soit favorisé par ce changement, nous, les êtres humains qui ne pouvons pas sonder le dessein secret de Dieu, ne pouvons pas en juger. Nous ne doutons pas des qualités, de l'expérience et de la conduite de Son Altesse Royale, ainsi que de son amour pour la Patrie, la justice et notre nation, nous rappelant volontiers avec la plus haute vénération ce à quoi Votre Majesté Royale et nous tous, les États du Royaume, avons été émus et ce à quoi nous tiendrons compte de notre résolution adoptée et de ses effets concernant la succession de Son Altesse Royale et les droits princiers héréditaires.

Mais parce que Dieu a établi et appelé Votre Majesté Royale pour être notre souveraine et notre reine et celle du royaume, et parce qu'Il a ainsi armé Votre Majesté Royale de compréhension, de courage, de souci de justice, d'amélioration du pays, d'amour pour ses sujets, d'expérience, d'autorité et de bonheur ici et à l'étranger afin que les amis et les sujets de Votre Majesté Royale l'aiment et la respectent et que ses ennemis et ses méchants vous craignent, il est donc raisonnable et souhaitable que l'on se contente mieux de la condition actuelle et, à terme, que l'on ne recherche pas de tels changements, car ils entraînent rarement une amélioration, mais souvent une aggravation, en laissant celle-ci, comme auparavant, conseiller le reste.

Car, entre autres raisons, il ne faut pas se laisser détourner du droit chemin par des espérances aussi incertaines. D'ailleurs, il y a bien des choses qui n'ont pas encore été faites convenablement avec nos voisins, surtout avec les Polonais, les Moscovites, les Danois, en Allemagne avec l'empereur, l'électorat de Brandebourg, de Poméranie, de Brême, et peut-être avec bien d'autres qui peuvent avoir des difficultés tant qu'ils sont traités sous le nom et l'autorité de Votre Majesté Royale. 

Mais si on les laissait dans les conditions actuelles et sans accord, et si on les reprenait sous la direction et l'autorité de Son Altesse Royale, il est évident que l'état des controverses serait changé dans bien des mesures, et, avec les anciennes, aussi avec de nouvelles difficultés et controverses mêlées, aggravées et annulées, au point qu'on peut maintenant devenir tout à la fois et que ce qui a été une fois obtenu et convenu peut être maintenu sans grandes disputes.

En ce qui concerne la sécurité et la sécurité de Son Altesse Royale, Son Altesse Royale est assurée de l'affection favorable et bonne de Votre Majesté Royale, et il en a plus de preuves que celles qu'on trouve chez les autres souverains et potentats du monde; et si l'on ne devait en croire rien d'autre, cela montre suffisamment l'intention de Votre Majesté Royale et que Son Altesse Royale a été assurée de son droit reçu de prince héréditaire et de succession au royaume par la résolution prise précédemment par Votre Majesté Royale et la promesse volontaire, le serment, l'obligation et la poignée de main de tous les États, avec lesquels tout fils de roi, prince héréditaire ou Votre Majesté Royale vous-même peut avoir reçu ou été assuré, seulement que le temps et le droit de celui qui siège au régiment et qui le dirige chrétiennement et glorieusement ne soient pas abrégés.

Comme, en dehors des autres conditions et ordonnances du royaume, les exemples de la haute famille de Votre Majesté Royale le démontrent suffisamment, et nous présumons humblement que Votre Majesté Royale, comme lors de la mort précipitée de son très honoré, feu et cher père, étant une jeune enfant et se trouvant dans tous les lieux du monde non sans danger, donnera elle-même à nous tous, les États du Royaume, le témoignage le plus gracieux que nous, en tant que fidèles serviteurs et sujets, nous nous sommes fidèlement permis de nous soucier de son droit et de son entretien, afin que cet exemple puisse également ôter toute méfiance de Son Altesse Royale, par l'intermédiaire de Votre Majesté Royale elle-même.

Or, que Votre Majesté Royale veuille ainsi trouver quelque tranquillité pour elle-même, nous ne pouvons le voir pour nos humbles personnes, à moins de comparer ses conditions présentes et futures; et nous ne savons pas non plus si ces choses s'accordent avec la grandeur et la condition de Votre Majesté Royale. Les hommes sont nés pour travailler et peiner, et surtout les rois et les dirigeants, dont la condition est de prendre plaisir au travail et de fuir toute solitude et toute tranquillité, choses qui s'opposent à la nature et à la condition des rois. 

Certes, il peut arriver que Votre Majesté Royale se fatigue parfois, comme un être humain, des ennuis incessants, des lamentations, des pleurs et de l'obstination qui se trouvent dans telle ou telle affaire, et le plus souvent dans des affaires de peu d'importance. Mais, comme contre tout cela il peut y avoir des conseils, habituels ici et ailleurs dans les temps et les affaires difficiles du royaume, il appartient donc à Votre Majesté Royale de décider s'il lui convient de recourir aux services et à la coopération de Son Altesse Royale et d'autres.

Très gracieuse reine, nous avons peut-être été plus détaillés dans cette affaire que nous ne l’aurions souhaité et que Votre Majesté Royale ne l'aurait souhaité. Mais l’affaire est d'une telle importance que si nous l'avions écrite plus brièvement, nous n'aurions pas pu exprimer adéquatement notre très soumise et fidèle bonne intention. Nous prions humblement Votre Majesté Royale de bien vouloir d'abord considérer l'affaire et de considérer sa nature et son caractère, son droit royal, son altesse et sa existimation en ce temps et avec la postérité, ainsi que votre obligation et le lien qui lient Votre Majesté Royale aux États du Royaume, ses féals sujets. Il y a aussi beaucoup d'autres inconvénients que l'on peut peut-être, si l'on insiste là-dessus, tirer de l'autre, et que l'on peut donc arrêter et modérer en soi-même ces pensées et ces intentions.

Après cela, nous la prions très humblement, comme nous n'avons pas pu négliger cela, que, dans une opinion fidèle et juste que Votre Majesté Royale découvrira brièvement nos humbles pensées sur cette haute et importante affaire, il plaira également à Votre Majesté Royale de prendre et d'interpréter tout gracieusement, comme nous pensons complètement fidèlement et correctement, et alors nous nous tiendrons toujours désormais recommandés dans sa faveur et grâce royales, car nous sommes et restons, selon notre devoir, dans tous les jours de notre vie
de Votre Majesté Royale
les très soumis, fidèles et obéissants serviteurs.

English translation of Hesselberg's transcript (my own):

Most Powerful Queen,
Most Gracious Lady!
It has pleased Your Royal Majesty in these days to most graciously convene us and discover to us the noblest reason for this now convened committee of the Estates, which we learn, not without astonishment and sorrow, that the purpose of it is that Your Royal Majesty has resolved to want to resign the government of the kingdom to and hand over the responsibility to His Royal Highness, Duke Karl Gustav, our most gracious Hereditary Prince, and to do this for the sake of the Kingdom's welfare, for His Royal Highness's security, and for Your Royal Majesty's pleasure, intending to communicate this intention to the committee and asking us not for any advice, but for our consent, so as to be able to effect it.

Most Gracious Queen, this intention and resolution taken by Your Royal Majesty is very strange and deplorable to us, and we take it to heart. If it is put into effect, it will bring about a separation between Your Royal Majesty and the Estates of the Realm and dissolve the bond made by Your Royal Majesty's birthright, the Union of Inheritance, numerous solemn Riksdag resolutions, and mutual promises, oaths and obligations which have been drawn up by hand as well as by mouth in the most elegant way. It would also deprives us of our little but faithfully meant advice and obliges us to give a simple consent to something which we do not believe we can reasonably consent to or advise Your Majesty to do, nor that we can strengthen your free will with honour and in good conscience.

Wherefore, although we would gladly and simply accommodate ourselves to Your Royal Majesty's most gracious will and command, seeking nothing but the fame of obedience in all fair and legitimate matters, yet because this involves your own high right, respect, prosperity and royal name at present and for posterity here at home and abroad in the world, as well as the safety, tranquility, welfare and existence of the Fatherland and all the Estates of the Realm, as well as our own honour, conscience and duty, we are therefore necessitated to somewhat step away from Your Royal Majesty's command and, in lieu of our consent, to most submissively and humbly remind ourselves of what we think until such a resolution is made or an area is discovered and communicated that should be taken into account, on which all evil consequences which might otherwise creep in can better be prevented.

If, with Your Royal Majesty's favour and without your displeasure, we may say what we think, we do not know whether such a resolution can be made with reason. A king in an electoral kingdom owes his subjects and Estates government and defense, and they owe him obedience and service. In a hereditary kingdom, these bonds are double and stronger, on one side as on the other. Your Royal Majesty is, failing the male offspring of the King and the hereditary princes, and in accordance with the Union of Inheritance established in Norrköping in 1604, born to be Queen of Sweden, and moreover, through your late, honourable and dear lord father (Christian and highly illustrious in memory) and at the instance and request of the Council and Estates of the Kingdom declared and accepted. Then, even at your minor age, you adopted the government of the kingdom adopted, the Estates of the Kingdom assured with hand and mouth that they wanted you to become their secure and most gracious queen and to rule them according to Sweden's law and royal command and finally, at your lawful and not long ago well-done coronation, promised and confirmed the same with lively oath and in kneeling before the face of God in His temple and in the sight and hearing of all the Estates and several others, and shortly afterwards they allowed you to be assured by our hereditary prince and elected prince, us and all the Estates of the Realm of our fidelity, service and obedience through all means.

Through all this, Your Royal Majesty has acquired all royal right, dignity, highness, power and dominion, according to the law of Sweden and the Union of Inheritance, and so Your Royal Majesty also owes all continuous toil, work, desire and duty to provide for the welfare of your subjects, protection and defense, for everyone's duty again obliges them to fidelity and all possible participation and assistance to you, be it with their life, blood and ability.

Such a solemn covenant, founded in Your Royal Majesty's birthright and in the Kingdom's Union of Inheritance, as well as several resolutions, and then established and completed between God, Your Royal Majesty and your people, to tear it up and change it, as well as to dissolve the bond which is thus Christianly and justly bound together until it dissolves itself, we most submissively give it to Your Royal Majesty to consider if it can happen without the fault and blame of one or both of the involved parties. If one also were to go through all the histories, there will hardly be an example that fits here with its circumstances, but certainly more and rather there is something that goes against this.

If one or another king could exist who, either because of some violent illness or because of his imprisonment by the enemies or other such particular reasons had stepped down from royal government, be it for a time or until the day of his death, then he has nevertheless retained his right, and the years that have passed, however, were attributed to his government, although his own son, who has since come to the kingdom, has carried on the administration.

We also most submissively hope that Your Royal Majesty will not take it with displeasure if we answer Your Royal Majesty's reasons in a few words. We made a case that there could be in appearance some reasons for such an intention as what Your Royal Majesty has discovered to us. But if any reasons, however apparent they are, should be able to change the present state and main government of the Fatherland, we humbly beg that Your Royal Majesty yourself want to consider their force and consequence and that you consider how easily the foundations of the kingdom could be attacked, and how what has been done well and with mature advice in the Kingdom has could soon be overturned if such a thing were to happen.

That the welfare of the kingdom will be promoted through this change, we, as human beings, those who cannot fathom God's secret counsel, could not judge. We do not doubt His Royal Highness's qualities, experience and conduct, as well as his love for the Fatherland, justice and our nation, gladly remembering with the highest veneration what Your Royal Majesty and all of us, the Estates of the Realm, have been moved to and what will hold to our adopted resolution and to its effect about His Royal Highness' succession and hereditary princely rights.

But because God has set and called Your Royal Majesty to be our and the kingdom's ruler and queen, and because He has thus armed Your Royal Majesty with understanding, courage, concern for justice, for the improvement of the country, love for your subjects, experience, authority and happiness here and abroad so that the friends and subjects of Your Royal Majesty love and respect you and your enemies and ill-wishers fear you, it is therefore reasonable and advisable that one should be better satisfied with the present condition and, in the open end, not seek such changes, for they rarely cause improvement, but often they cause worsening, letting it, as before, advise in the rest.

For, apart from other reasons, in such a case one must not allow oneself to be kept from the right path by such uncertain hopes. For the rest, on this occasion there are many things that have not yet been properly done with our neighbours, especially with the Poles, the Muscovites, the Danes, in Germany with the Emperor, the Electorate of Brandenburg, Pomerania, Bremen, and perhaps with many others who may have their difficulties so long as they are treated under Your Royal Majesty's name and authority.

But if they were left in present conditions and unagreed on, and if they were to be reassumed under His Royal Highness's direction and authority, it is apparent that the state of controversies would be changed in many measures, and, along with the old ones, also with new difficulties and controversies mixed up, heightened and nullified, in the place that one can now become everything at once and that what is once obtained and agreed upon can be maintained without major disputes.

As far as His Royal Highness's security and certain state are concerned, His Royal Highness is assured of Your Royal Majesty's favourable and good affection, and he has more and greater proof of it than is found in other rulers and potentates in the world; and if nothing else were to be believed, it sufficiently shows Your Royal Majesty's intention and that His Royal Highness has been assured of his received right of hereditary prince and succession to the kingdom through Your Royal Majesty's previously taken resolution and the voluntary promise, oath, obligation and handshake of all us Estates, with which any king's son, hereditary prince or Your Royal Majesty yourself may have received or been assured of, only that the time and right of the one who sits at the regiment and who Christianly and gloriously directs it be not shortened.

As, apart from other conditions and ordinances of the kingdom, the examples of Your Royal Majesty's high family sufficiently demonstrate, and we humbly presume that Your Royal Majesty, as at the hasty death of your highly honoured, late and dear lord father, being a young child and standing in all places in the world not without danger, will yourself give all of us Estates of the Realm the most gracious testimony that we, as faithful servants and subjects, have faithfully allowed ourselves to be concerned about your right and maintenance, so that also this example can take away all mistrust from His Royal Highness, through Your Royal Majesty yourself.

Now, that Your Royal Majesty thereby wants to find some tranquility for yourself, we cannot see it for our lowly persons, unless we compare your present and thus future conditions; nor do we know if such things agree with Your Royal Majesty's highness and condition. Humans are born to toil and work, and especially kings and rulers, whose condition is to take their pleasure in work and to flee from all solitude and tranquility, being things that strive against the nature and condition of kings.

Certainly, it may happen that Your Royal Majesty sometimes gets tired, like a human being, at the incessant trouble, lamentation, weeping and obstinacy that is found in one and another matter, and most often in matters of little importance. But, as against all this there may be advice, customary here and elsewhere in the difficult times and affairs of the kingdom, so it is up to Your Royal Majesty whether it is agreeable to use the service and cooperation of His Royal Highness and others.

Most gracious Queen, we have perhaps in this matter been somewhat more detailed than we would have liked and than what would be pleasant to Your Royal Majesty. But the matter is of such importance that if we had written it shorter, we would not have been able to adequately express our most submissive, faithful good intention. We hereby most humbly beg that Your Royal Majesty want to first consider the matter and to consider your nature and character, your royal right, highness and existimation in this time and with posterity, as well as your obligation and connection which ties Your Royal Majesty to the Estates of the Realm, your faithful subjects are. Then there are also many other inconveniences which peradventure, if one insists on this, one can spin out of the other, and which one can therefore stop and moderate these thoughts and intentions in oneself.

After this, we most humbly beg that, as we have not been able to overlook this, that, in a faithful and righteous opinion that Your Royal Majesty will briefly discover our lowly thoughts on this high and important matter, it will also please Your Royal Majesty to take and interpret everything graciously, as we completely faithfully and rightly think, and then we shall always keep ourselves hereafter recommended in your royal favour and grace, for we are and remain, according to our duty, in all the days of our lives
Your Royal Majesty's
most submissive, faithful and obedient servants.

French translation of Fryxell's transcript (my own):

Un roi électeur est tenu de prendre soin et de défendre ses sujets; un roi héréditaire l'est plus encore et dans une double mesure. Votre Majesté est née, selon nos lois, pour être la reine du royaume de Suède; de plus, dans son enfance, elle fut acceptée par les États, et à l'âge de sa majorité par nous tous, avec les mains et la bouche, les genoux pliés et des serments vifs, et maintenant enfin, de la même manière et avec les mêmes obligations, couronnée. De même, Votre Majesté elle-même a, dans les mêmes circonstances, par des serments solennels et devant la face de Dieu, promis d'être notre reine et de gouverner notre royaume selon la loi. 

Dissoudre ou déchirer une alliance aussi solide et si souvent liée, cela ne peut se faire sans erreur ou calomnie de l'un ou des deux côtés. Que le bien du royaume soit favorisé par cette démission, Dieu dans son conseil secret peut en juger, mais nous, faibles humains, ne le pouvons pas. Nous n'avons que le plus grand respect pour Son Altesse Royale et ne doutons pas de ses nombreuses et bonnes qualités. Mais Votre Majesté est maintenant devenue notre reine, et de plus, elle est douée d'amour pour son pays et ses sujets, ainsi que d'intelligence, d'expérience et de réputation, et aussi d'un bonheur inhabituel tant au pays qu'à l'étranger; tout d'abord, il semble opportun de se contenter du présent et de ne pas chercher de changements dans des buts impénétrables, qui conduisent rarement à l'amélioration, souvent à la détérioration. —

En ce qui concerne Son Altesse Royale, nous le croyons déjà autant qu'il est possible et nécessaire d'être assuré de son droit; et cela par les assurances données à deux reprises par Votre Majesté et par les États; et pour les soucis sont nés tous les hommes, surtout les rois et les dirigeants, dont le devoir est de trouver leur plaisir dans le travail. Il est vrai qu'on peut parfois se fatiguer, surtout par les nombreuses plaintes, les cris et les gémissements, et aussi par la récalcitrance du sujet, qui le plus souvent, et cela dans des affaires de peu d'importance, le supérieur persécute et tourmente; cependant, grâce à la coopération et à l'aide de Son Altesse Royale et d'autres, ce fardeau devrait être allégé, etc.

English translation of Fryxell's transcript (my own):

An electoral king is obliged to the care and defense of his subjects; even more and in double measure a hereditary king. Your Majesty, is according to our laws, born to be the Queen of the Kingdom of Sweden; moreover, in your childhood you were accepted by the Estates, and at the age of majority by all of us with hand and mouth, with bent knees and lively oaths, and now at last in the same way and with equal obligations crowned. Even so, Your Majesty yourself has on the same occasions, with solemn oaths and before the face of God, promised to be our queen and rule our kingdom according the law.

To dissolve or tear apart such a firm and often connected alliance, it cannot possibly be done without error or slander on one or both sides. That the good of the kingdom would be promoted by this resignation, God in His secret council can judge, but not we weak humans. We only have the greatest respect for His Royal Highness and do not doubt his many and good qualities. But Your Majesty has now become our queen, and moreover, you are endowed with love for your country and subjects, as well as with intelligence, experience and reputation, and also with unusual happiness both at home and abroad; everything before that seems advisable to be satisfied with the present, and not to look for changes in impenetrable goals, which rarely lead to improvement, often to deterioration. —

As far as His Royal Highness is concerned, we already believe him as much as is possible and necessary to be assured of his right; and this through both Your Majesty's and the Estates' twice-delivered assurances; and for cares are all men born, especially kings and rulers, whose obligation is to find their pleasure in work. It is true that one can sometimes get tired, especially with the many complaints, the crying and moaning, and also with the recalcitrance of the subject, which most often, and that in matters of little importance, the superior persecutes and torments; however, through the cooperation and help of His Royal Highness and others, this burden should be alleviated, etc.


Above: Kristina.
Posted by at
Labels: , , , , , , , , ,

No comments:

Post a Comment

Subscribe to: Post Comments (Atom)