Kristina's letter to King Karl XI, dated February 6/16 (Old Style), 1661

Sources:

Riksarkivet, page 163 in K 89; Utgångna och ingångna skrivelser; Drottning Kristina d. y. (Christina Alexandra); Svenska drottningars arkivaliesamlingar i riksarkivet; Kungliga arkiv

https://sok.riksarkivet.se/nad?postid=Arkis+6fd2562f-1eb6-4fa4-90be-b830f4d5eb53&s=Balder

Mémoires concernant Christine, volume 2, pages 50 to 52, Johan Arckenholtz, 1751

https://books.google.com/books?id=Fef0dKNmyggC&dq=reine%20christine%20de%20suède%20ferrario%20savant%20d%27italie%201653%20lettre&source=gbs_book_other_versions

The letter:

Stoormächtigste Konungh, Elskelige

käre Her Sonn.

Eders Kongl. Maij:t kan Jagh eij vnderlåta att tilkenna gifwa, migh hafwa medh störste förundran måst erfahra, hurulunda Biskopen i Åbo sigh dhen förmätenheeten vnderfångit, bifogadhe relation om Min Person vthrikes at Spargera, hwarvthinnan Han, iämpte dervthi författadhe osanningh, icke mindre Min Authoritet och Ähra, fast impudent och hårdeligen angriper. Ehuruwäl Jagh fuller occasion och legenheet hafwa kunde, dhen fördhenskuldh migh aftwungne revenge vppå Honom att sökia, Så har Jagh ändoch sådant, så vthi respect af Eders Kongl. Maij:ts Person, som dhe månge Courtoisier och wänskaper, hwilke migh bewiste äre, eij giöra, vthan mÿkit mähra afbidha weelat, dhensamma genom Eders Kongl. Maij:ts höge Mÿndigheet och förordningh, deelachtigen att blifwa; Aldenstundh Jagh nu fasteligen försäkrat är, at Eders Kongl. Maij:t medh störste mißhagh vptager, deth een sådan Persohn skal fördrista sigh att vthrikes divulgera slike Saaker, som så högeligen touchera Min Ähra och respect, i deth stellet, han migh een merkeligh tacksamheet billigen skÿldigh är, för deth han genom Min Nådh ännu har Sitt Hufwudh behållit, hwilket Jagh Honom i warande Min Regementstidh, för Hans olofliga Comportementer skuldh, medh Lagh och största raison hadhe kunnat förlustigen giöra låtha; Alltså bedher Jagh Eders Kongl. Maij:t på deth allrakärligste, deth Eders Kongl. Maij:t dhenna, igenom förbem:te skrifft, migh och Min Heder så obilligen wederfahrne Tort, såledhes wille låtha gå Sigh till hiärtat, att bem:te Biskop för sådant Sitt Brått, Exemplariter måtte blifwa afstraffat, och deth så mÿkit mehra, som Han ingalunda meriterar possidera dhen förnehme Chargie Han nu innehafwer, elliest och vthi Swerige intet manquement finnes, på dhe Personer, som Honom vthi Capacitet mÿkit öfwergå, och såledhes samma Ämbete fast bettre än Han, äre wärdige att beklädha. Jagh förlåther migh säkerligen, att blifwa i detta fallet hoos Eders Kongl. Maij:t böönhördh, och fördhenskuldh att nå dhen Satisfaction, hwarmedh Jagh, som så högt læderat är, kan wara tillfredz; Så giör Jagh migh vthi sådan tillförsicht så mÿkit fastare, som deth medh Recessen öfwer eens kommer, och Eders Kongl. Maij:t derigenom werkeligen Confirmerar Mine tanckar, hwilke Jagh altidh hafft och ännu hafwer, att Eders Kongl. Maij:t dhem aldrigh vthan Straff wardher låthandes vndslippa, som medh osanningh sökia kunna Min authoritet och heder att befläckia: Men på dhen händelse Jagh så olÿckseligh blifwa skulle, genom Eders Kongl. Maij:ts förordningh, i detta fallet icke att nå een sådan Satisfaction, som Jagh medh kan förnögd wara, Så bedher Jagh Kärligen Eders Kongl. Maij:t icke wele migh förtänckia, deth Jagh Sielf Min revenge på Honom Biskopen såledhes taga låther, som deth medh hans delictum och migh tillfogade stoore och olidelige wanhedher Concorderar och öfwer eens kommer. J deth öfrige må likwäl Eders Kongl. Maij:t altidh förwissat wara, deth Jagh å Min dhel intet högre åstundar, än huru Jagh werkeligen må befordra; hwadh Eders Kongl. Maij:t och dhes Staat stedse kan till sÿnnerligit wälbehagh och all säkerheet lända, effter såsom Jagh altidh att förblifwa täncker.

Eders Kongl. Maij:ts

Affectionerade Modher

Christina Alexandra

Norköping den 6.

Februarij 1661 ./.

J: Stropp

With modernised spelling:

Stormäktigste Konung, Älsklige

Käre Herr Son,

Eders Kungliga Majestät kan jag ej underlåta att tillkänna giva mig hava med störste förundran måst erfara hurulunda biskopen i Åbo sig den förmätenheten underfångit bifogade relation om min person utrikes at spargera, varutinnan han, jämte däruti författade osanning, icke mindre min autoritet och ära fast impudent och hårdligen angriper. Ehuruväl jag fuller ockasion och lägenhet hava kunde den fördenskull mig avtvungna revansch uppå honom att söka, så har jag ändock sådant, så uti respekt av Eders Kungliga Majestäts person som de många kurtoasier och vänskaper vilka mig beviste äro, ej göra, utan mycket mera avbida velat densamma genom Eders Kungliga Majestäts höga myndighet och förordning delaktigen att bliva.

Alldenstund jag nu fasteligen försäkrad är att Eders Kungliga Majestät med störste misshag upptager det en sådan person skall fördrista sig att utrikes divulgera slika saker som så högeligen touchera min ära och respekt, i det stället han mig en märklig tacksamhet billigen skyldig är för det han genom min nåd ännu har sitt huvud behållit, vilket jag honom i varande min regementstid för hans olovliga komportemangers skull med lag och största reson hade kunnat förlustigen göra låta, alltså beder jag Eders Kungliga Majestät på det allrakärligste det Eders Kungliga Majestät denna igenom förbemälte skrift mig och min heder så obilligen vederfarna tort således ville låta gå sig till hjärtat, att bemälte biskop för sådant sitt brott exemplariter måtte bliva avstraffad, och det så mycket mera som han ingalunda meriterar possedera den förnäma charge han nu innehaver, eljest ock uti Sverige intet mankemang finnes på de personer som honom uti kapacitet mycket övergå, och således samma ämbete fast bättre än han, äro värdiga att bekläda.

Jag förlåter mig säkerligen att bliva i detta fallet hos Eders Kungliga Majestät bönhörd och fördenskull att nå den satisfaktion varmed jag, som så högt läderad är, kan vara tillfreds; så gör jag mig uti sådan tillförsikt så mycket fastare som det med recessen överens kommer, och Eders Kungliga Majestät därigenom verkligen konfirmerar mina tankar, vilka jag alltid haft och ännu haver, att Eders Kungliga Majestät dem aldrig utan straff varder låtandes undslippa, som med osanning söka kunna min autoritet och heder att befläcka. Men på den händelse jag så olycksalig bliva skulle, genom Eders Kungliga Majestäts förordning, i detta fallet icke att nå en sådan satisfaktion som jag med kan förnöjd vara, så beder jag kärligen Eders Kungliga Majestät icke ville mig förtänka det jag själv min revansch på honom biskopen således taga låter som det med hans delictum och mig tillfogade stora och olidliga vanheder konkorderar och överens kommer. I det övriga må likväl Eders Kungliga Majestät alltid förvissad vara det jag å min del intet högra åstundar än huru jag verkligen må befordra vad Eders Kungliga Majestät och dess stat städse kan till synnerligt välbehag och all säkerhet lända, eftersåsom jag alltid att förbliva tänker

Eders Kungliga Majestäts

affektionerade moder

Kristina Alexandra.

Norrköping, den 6 februari 1661.

J. Stropp.

Arckenholtz's transcript of the letter:

Stormäcktigste Konung, Elskelige Käre Herr Son. Eders Kongl. Majestet kan iag ei underlåta at tilkänna gifwa, mig hafwa med största förundran måst erfara, hurulunda Biskopen i åbo sig den förmätenheten underfångit, bifogade relation om min Person utrikes at spargera, hwarutinnan han jemte deruti författade osanning, icke mindre min Autoritet och ära fast imprudent och hårdeligen angriper. Ehuruwäl iag nu fuller occasion och lägenhet hafwa kunde, den fördenskul af mig twungne revenge uppå honom at sökia; så har iag ändoch sådant, så uti respect af Eders Kongl. Mts. Person, som the monga courtoisier och wänskaper, hwilka mig bewiste äro, ei giöra, utan mycket wara afbida welat, den samma genom Eders Kongl. Mts. höge myndighet och förordning, delachtigen at blifwa.

Aldenstund jag nu fasteligen försäkrad är, at Eders Kongl. Mt. med största mishag uptager, det en sådan person skal fördrista sig at utrikes divulgera slike saker, som så högeligen touchera min ära och respect, i det stället han mig en märckelig tacksamhet billigen skyldig är, för det han genom min Nåd ännu har sit hufwud behållit, hwilket iag honom i warande min Regements tjd, för hans olofliga comportementer, med lag och största raison hade kunnat förlustigen giöra låta; Altså beder iag Eders Kongl Mt. på det allerkärligste, det Eders kongl. Mt. denna, igenom förbemälte skrift, mig och min heder så obilligen wederfarne tort, således wille låta gå sig til hiertat, at bemälte Biskop för sådant sit brott, exemplariter måtte blifwa afstraffad, och det så mycket mera, som han ingalunda meriterar possidera den förnäma charge han nu innehafwer, eliest ock uti Swerige ingen manquement finnes på de Personer som honom uti capacitet mycket öfwergå och således samma ämbete fast bättre än han äre wärdige at bekläda.

Jag förlåter mig säkerligen, at blifwa i detta fallet hos Eders Kongl. Mt. bönhörd, och fördenskul at nå den satisfaction, hwar med iag, som så högt læderad är, kan wara tilfrids; så gör iag mig uti sådan tilförsickt så mycket fastare hopp som det med Recessen öfwerens kommer, och Eders Kongl. Mt. derigenom märckeligen confirmerar mina tanckar, hwilka iag altjd haft och ännu hafwer, at Eders Kongl. Mt. dem aldrig utan straff warder låtandes undslippa, som med osanning sökia kunna, min autoritet och heder at befläckia: Men på den händelse iag så olyckelig blifwa skulle genom Eders Kongl. Mts. förordning i detta fallet icke at nå en sådan satisfaction, så iag med kan förnögd wara, så beder iag kärligen Eders Kongl. Mt. icke wela mig förtänckia, det iag sielf min revenge på honom, Biskopen, således taga låter, som det med hans delictum och mig tilfogade stora och olideliga wanheder concorderer och öfwerenskommer.

I det öfriga må likwäl Eders Kongl. Mt. altjd förwissad wara, det iag å min del intet högre åstundar, än huru iag werckeligen må befordra hwad Eders Kongl. Mt. och dess stat städse kan til synnerligit wälbehag och all säkerhet lända, efter såsom Jag altjd förblifwa täncker.
Eders Kongl. Maystts.
Affectionerade

Moder.
CHRISTINA ALEXANDRA.
Norköping den

6 Febr. 1661.

French translation (by Arckenholtz):

Très-puissant Roi, très-cher Seigneur & fils. Je ne puis me dispenser de faire connoitre à Votre Majesté ce que je viens d'apprendre avec le plus grand étonnement: que l'Evêque d'Abo a eu la témérité de divulger hors du païs la relation ci-jointe sur ma Personne, où par les faussetés qu'elle renferme, il n'attaque pas moins mon autorité que mon honneur, d'une manière grossière & inprudente. Quoique l'occasion ne puisse pas me manquer à l'heure qu'il est, de tirer de lui la vengeance à laquelle son procédé me force d'avoir recours: néanmoins par le respect que j'ai pour la personne de V. M., comme aussi en considération des honnêtetés & de plusieurs marques d'amitié que j'ai reçuës d'Elle, je n'ai pas voulu me laisser emporter jusques-là, mais plûtôt m'en remettre à V. M. en conséquence de sa haute autorité & de ses ordonnances.

Etant donc entiérement persuadée, que V. M. regardera avec indignation, qu'une telle personne ait eu la hardiesse de répandre hors du païs des choses qui blessent si sensiblement mon honneur & le respect qui m'est dû, au lieu de me témoigner la reconnoissance qu'il me doit à si juste titre, en ce que ce n'est qu'à ma grace toute particulière, qu'il est redevable de sa tête, que durant mon Règne je lui aurois pû faire sauter, selon les loix & avec la plus grande raison, à cause de ses comportemens illicites: c'est pourquoi je prie V. M. de la manière la plus tendre, qu'il lui plaise de prendre à cœur cette injure faite par le susdit Ecrit à ma personne & à mon honneur, ensorte que cet Evêque souffre une punition éxemplaire de son crime, d'autant plus, qu'il ne mérite pas de posséder la charge si honorable, dont il est pourvû, & qu'on ne manque pas en Suède de sujèts qui le surpassent en capacité, & qui s'acquiteront plus dignement que lui de cet emploi.

Je m'assure que V. M. m'accordera ma demande à cet égard, & que j'obtiendrai une satisfaction proportionnée à l'outrage qui m'a été fait, surtout comme cela s'accorde avec le Recés, & que V. M. me confirmera sensiblement par-là dans la pensée où j'ai toûjours été & suis encore, que V. M. ne laissera jamais échapper sans punition ceux qui oseront par des faussetés mettre des tâches sur mon autorité & mon honneur. Mais si contre toute attente je suis si malheureuse que de ne pas obtenir en cette rencontre une satisfaction suffisante selon l'ordonnance de V. M., je la prie amiablement, de ne pas trouver étrange, que je fasse moi-même tirer de cet Evêque une vengeance qui réponde à l'énormité de son crime & au deshonneur insupportable qu'il a tâché de me faire.

Au reste Votre Majesté peut être très-persuadée, que pour moi je ne souhaite rien tant, que de m'emploïer en toute occasion à tout ce qui peut contribuer au bien être & à la sûreté de Votre Majesté & de son Etat, puisque je me suis proposé d'être à jamais
De Votre Majesté
L'affectionnée Mère
CHRISTINE ALEXANDRA.
à Norköping ce

6. Fevr. 1661.

English translation (my own, from Arckenholtz's French translation):

Most powerful King, very dear Lord and Son,
I cannot dispense with telling Your Majesty what I have just learned with the greatest astonishment: that the Bishop of Åbo had the temerity to divulge outside the country the attached report on my person, in which, by the falsehoods it contains, it attacks my authority, not to mention my honour, in a rude and imprudent manner. Although I cannot miss the opportunity at the present time to obtain from him the vengeance to which his procedure compels me to have recourse; nevertheless, by the respect which I have for Your Majesty's person, as also in consideration of the honesties and of several marks of friendship which I received from you, I did not want to be carried away until then, but rather leave it to Your Majesty in consequence of your high authority and your ordinances.

Being therefore entirely convinced that Your Majesty will look with indignation on that such a person had the boldness to spread out of the country things which so noticeably injure my honour and the respect which is due to me, instead of showing me the gratitude that he so justly owes me, in that it is only to my very special grace that he is indebted for his head, that during my reign I could have had him beheaded, according to the laws and with the biggest reason, because of his illicit behaviour. This is why I ask Your Majesty in the most tender manner that it may please you to take to heart this insult made by the aforesaid writing to me and to my honour, so that this Bishop suffers an exemplary punishment for his crime, all the more since he does not deserve to possess the so honourable office with which he is provided, and that there is no shortage in Sweden of subjects who surpass him in capacity and who will prove themselves more worthy than him of this job.

I assure myself that Your Majesty will grant me my request in this regard, and that I will obtain a satisfaction proportionate to the outrage that has been done to me, especially as it accords with the recess, and that Your Majesty will thereby appreciably confirm in the thought in which I have always been and still am, that Your Majesty will never let escape without punishment those who dare by falsehoods to put untruths on my authority and my honour. But if against all expectations I am so unhappy not to obtain in this meeting a sufficient satisfaction according to Your Majesty's ordinance, I kindly ask you not to find it strange that I let be taken on this Bishop a vengeance which responds to the enormity of his crime and to the unbearable dishonour he has tried to inflict on me.

For the rest, Your Majesty can be very persuaded that for myself I wish nothing so much than to employ myself on all occasions in all that can contribute to the well-being and to the safety of Your Majesty and of your State, since I am proposed to be forever
Your Majesty's affectionate mother
Kristina Alexandra.
Norrköping, February 6, 1661.

Above: Kristina.

Above: Johannes Elai Terserus, the Bishop of Åbo.

Above: King Karl XI of Sweden.