Friday, December 31, 2021

Kristina's letter to Johan Olivekrantz, with a postscript in her/his/their own handwriting, dated April 11/21 (Old Style), 1682

Sources:

Riksarkivet, page 251 in K 91; Utgångna och ingångna skrivelser; Drottning Kristina d. y. (Christina Alexandra); Svenska drottningars arkivaliesamlingar i riksarkivet; Kungliga arkiv


Mémoires concernant Christine, volume 2, page 212, Johan Arckenholtz, 1751



The letter (copy; without the postscript):

Rome ce 11 Awril 1682
Mons:r Olivenc[r]antz, J'aÿ receu vos lettres du 18 et 22 Feuvr. Mais le temps me manquant pour vous en faire response à present, Je vous l'envoÿeraÿ avec le prochain. Cependant comme je vous ay déja Ordonné de ne pas ceder, qu'aux Senateurs du Roÿaume, et de vous faire donner de tout le monde l'Excellence, Ainsi je vous aÿ voulu reiterer le meme Ordre icÿ, vous enjoignant de le Suivre Sous peine de mon indignation, et Dieu vous fasse prospere[r].
Christina Alex.

With modernised spelling:

Rome, ce 11 avril 1682.
Monsieur Olivekrantz,
J'ai reçu vos lettres du 18 et 22 février, mais le temps me manquant pour vous en faire réponse à présent, je vous l'envoyerai avec le prochain. Cependant, comme je vous ai déjà ordonné de ne pas céder qu'aux sénateurs du royaume et de vous faire donner de tout le monde l'Excellence, ainsi je vous ai voulu réitérer le même ordre ici, vous enjoignant de le suivre, sous peine de mon indignation; et Dieu vous fasse prospérer.
Christine Alex.

Arckenholtz's transcript of the letter:

Monsieur Olivekrans. J'ai reçu vos lettres du 18. & 22 Févr. mais le tems me manquant pour vous y faire réponse à présent, je vous l'envoïerai par l'ordinaire prochain. Cependant comme je vous ai déja ordonné de ne céder qu'au Sénateur du Roïaume & de vous faire donner par tout le monde l'Excellence: ainsi je vous ai voulu réïtérer ici le même ordre, vous enjoignant de le suivre, sous peine de mon indignation, & Dieu vous fasse prospérer. Rome, ce 11 Avril 1682.
CHRISTINE ALEXANDRA.

P. S. J'oubliois de vous ordonner sous peine de ma disgrace de ne donner le titre d'Excellence qu'à ceux qui vous le donneront: étant fort jalouse de ma gloire en ce qui regarde votre personne. Vous savez aussi fort bien qu'il y a des personnes qui vous donneroient ce qui vous est dû, auxquelles vous ne serez pas obligé de leur rendre la pareille. Mais je ne vous donne pas des Leçons là-dessus: sachant que vous êtes très-bien informé de tout ce qu'il faut faire.
CHRISTINE ALEXANDRA.

Swedish translation (my own):

Herr Olivekrantz,
Jag har fått Era brev av den 18 och 22 februari, men jag har inte tillräckligt med tid att ge svar på dem för närvarande, så jag skickar det till Er med nästa posten. Men som jag ju redan har befallt Er att endast ge efter för Riksrådsmannen och låta alla ge Er Excellence, så ville jag att Ni här skulle upprepa samma befallning, och uppmanade Er att följa den, under straff för min indignation; och Gud välsigne Er. Rom, den 11 april 1682.
Kristina Alexandra.

P. S. Jag glömde att beordra Er, under straff för min onåd, att ge Excellenstiteln endast till dem som vill ge Er den, eftersom jag är mycket jalu över min härlighet vad gäller Er person. Ni vet också mycket väl att det finns människor som kommer att ge Er vad Ni är skyldig, till vilka Ni inte skall vara skyldig att ge tillbaka tjänsten. Men jag ger Er inga lektioner om detta, eftersom jag vet att Ni är mycket kunnig om allt som måste göras.
Kristina Alexandra.

English translation (my own):

Lord Olivekrantz,
I have received your letters of February 18 and 22, but I do not have enough time to give a reply to them at present, so I will send it to you by the next ordinary. However, as I have already ordered you to yield only to the Senator of the Kingdom and to have everyone give you Excellence, so I wanted you to repeat here the same order, enjoining you to follow it, under penalty of my indignation; and God bless you. Rome, April 11, 1682.
Kristina Alexandra.

P. S. I forgot to order you, under penalty of my disgrace, to give the title of Excellency only to those who will give it to you, being very jealous of my glory as regards your person. You also know very well that there are people who will give you what you are owed, to whom you will not be obliged to return the favour. But I am not giving you lessons on this, knowing that you are very knowledgeable of everything that must be done.
Kristina Alexandra.

Swedish translation of the K 91 copy (my own):

Rom, den 11 april 1682.
Herr Olivekrantz
Jag har fått Era brev av den 18 och 22 februari, men jag har inte tid att svara Er nu, så jag skickar det till Er med nästa inlägg. Emellertid, eftersom jag redan har befallt Er att inte ge efter utan bara för rikets rådsmän och att få alla att ge Er Excellens, har jag därför velat att Ni upprepar samma order här och uppmanar Er att följa den under straff för min indignation; och Gud välsigne Er.
Kristina Alex.

English translation of the K 91 copy (my own):

Rome, April 11, 1682.
Lord Olivekrantz,
I have received your letters of February 18th and 22nd, but I don't have time to reply to you now, so I will send it to you with the next [ordinary]. In the meantime, as I have already ordered you not to yield except to the senators of the realm and to make everyone give you Excellency, I have therefore wanted you to reiterate the same order here, enjoining you to follow it, under pain of my indignation; and God bless you.
Kristina Alex.


Above: Kristina.


Above: Johan Olivekrantz.

Note: envoyerai = older form of "enverrai".

Kristina's letter to Bernhard von Rosenbach, dated September 4/14 (New Style), 1668

Source:

Mémoires concernant Christine, reine de Suède, volume 3, page 325, compiled and edited by Johan Arckenholtz, 1759


The letter:

Le 14. Septembre 1668.
La Poste d'aujourd'hui n'a porté aucune de vos Lettres, dont je m'étonne d'autant plus, que je les attendois avec impatience. J'espére les recevoir demain. Cependant je vous recommande de faire toutes les diligences imaginables pour trouver ce Manuscrit dont le Secretaire vous a écrit de ma part; car il m'importe extrêmement de l'avoir, & vous me rendrez en cela un service que je préférerai à tous les autres. Dieu vous conserve.
CHRISTINE ALESSANDRA.

Swedish translation (my own):

14 september 1668.
Dagens post innehöll inga av Era brev, vilket förvånar mig desto mer, eftersom jag otåligt väntade på dem. Jag hoppas få dem imorgon. Under tiden rekommenderar jag att Ni gör den mest flitiga ansträngning man kan tänka sig för att finna detta manuskript som sekreteraren skrev till Er på mina vägnar, ty det är oerhört viktigt för mig att ha det, och Ni kommer att ge mig häri en tjänst som jag föredrar framför alla andra. Gud bevare Er.
Kristina Alessandra.

English translation (my own):

September 14, 1668.
Today's post did not carry any of your letters, which amazes me all the more, because I was impatiently awaiting them. I hope to receive them tomorrow. In the meantime, I recommend that you make the most diligent effort imaginable to find this manuscript which the secretary wrote to you on my behalf, because it is extremely important to me to have it, and you will render me in this a service that I will prefer over all the others. God preserve you.
Kristina Alessandra.


Above: Kristina.

Kristina's letter to Johan Cederkrantz, with a postscript in her/his/their own handwriting, dated January 14, 1679

Source:

Bref och handlingar hörande till Drottning Christinas historia efter originalerna utgifne, page 38, E. S. Bring, 1832


The letter:

Rom d. 14 Januarij 1679.
M:r CederCrantz; Jag hafwer af eder med förre posten ankomne breef af d. 2 och 9 Decemb förnummit, huru högdt i befahra det Mine projecter om Tyske Prouincierne, för månge mällan komne swårheeter skull icke skulle kunna reussera; Men såsom Jag af intet låter förskräckia Mig, eij häller ännu seer någon Difficultet så stoor, som skulle kunna kullslå Min derom fattade förhoppning, altså skeer till eder Min willie, och Nådige befallning, att i derföre icke låten falla modet, uthan med H:r Noncens goda råd och åthielp, sampt egen flijt och dexteritet, sökia efter undfången instruction på ett möijeligt sätt förekomma, afböija och öfwerwinna de hinder som sig yppa, och i wägen kasta kunna med mindre mitt förehafwande må winna deß fort- och framgång, och der ingen Sperance mehr öfwrig, då winläggia eder genom tijdigt och ijdkeligt drijfwande, att bijbehålla och Maintenera Mijg wijd all den Rätt, Frij- och Rättigheet i Pommeren, som förmedelst recessen Mig tillkommer, och så wäll de oreducerade som reducerade godzen beträffar; angående eder förfråga om den yttersta Summan för hwilken Jag will eller kan aflåta Mine Domaines och underhåltzländer; länder eder detta till Swar, att när Konungen och Cronan i god Consideration tager, och noga öfwerwäger, hwad godzen åhrligen hade bort upbringa, och Jag förmedelst månge åthskillige förfång, stora ingreep, och uthstådde swåre krijgz beswär förmist, sampt derföre att iag aldrig är worden immitterad uthi de oreducerade godzen, (som doch ett anseenliget förslå,) ehuru Månge och store promesser Jag der om undfått, både wijd siälfwe Abdicationen och sedhermera; lärer förmodelig befinnas, att Jag Summan som i eder instruction uthnämnes, intet för högdt stägrat, och få mycket mindre Foog wara, att låta beräkna hwad Jag i deß wällstånd mäst der af niutit, och der efter formera Summan, som alt hwad af öfwan sagde orsaker Mig afgått, och Domainerne under m/200 R:dr åhrligen updragit, skäligst af Konungen och Cronan refunderas och ersättias bör, hälst efter Jag med ringare icke har kunnat uthkomma, och af andras förwållande, mångfalldige och otalige prejudicier uthi Mine tillhörigheeter lijdit, och utstått och än dagelig lijder, ja så, att jag för medels knapheet, och mangel af penningar, icke förmår antaga een reesa, och förfoga Mig till den orth, hwar Min presence, till Mine interests befordring och stadfästning, högst tarfwas och fordras; doch när Konungen och Cronan först will låta liquidera Mine rättmätige pretensioner och fordringar, och om deß säkre och otwifwelachtige betalning fullkommelig Mig försäkra, will jag wijd behörig tijd Mig närmare der om förklara; Jag förmodar att Konungen Mig wilfahrit hafwer, med ordres och nödig fullmachts tillsändande för Ambassadeurerne, att tractera med eder om Mine angelägenheter, och att den jempte hwad mehra, som efter berättelse, med den uthskickade från Swerige förwäntes, och så lärer framkomma, icke deste mindre har Jag å Nyo beordrat Gen: Gouuerneuren att hoos Konungen der om sökia och anhålla; imedler tijd åstundar Jag, att i med H:r Noncens Consentement och bejakande förfoga eder till Haag, och så der om som i Nimwägen, och annorstädes insinuera och handhafwa Mine interests och ärender med sådan troo, flijt och dexteritet, som i till Mitt goda nöije belofwat, och Jag otwifwelachteligen förwäntar, försäkrandes eder der emot att Jag all åstundelig omskiötzel om eder fortun och lycka draga will; och befaller eder Gudi nådeligen.
XST ALEX

Je uien de receuoir vostre depeche du 18 passe mais cest si tarde que ie ne puis vous repondre par cet ordinaire par le prochain ie vous donneray des ordre plus amples cependant Je vous ordonne de remercier Mons. le Nonce de ses soins & applications quil prende pour mes interest, ausi bien que son Auditeur du Zele du quel vous me faites un raport qui me surprende, uoyant auec estonnement qun homme estranger & qui mest inconnu me rend des seruisses si considerables en un temps ou nos ingrats suedois qui me doiuent tout ce quils sont ne me paye que dingratitude les innombrables bienfaits dont ie les ay combles, mais cela touttefois ne surprende pas, Cependant asseures de ma part cet honest homme que ie me souuiendray de luy & luy feray conoistre les effects de ma reconnoissance sur la quelle il peut conter en tout occassion.

With modernised spelling:

Rom, den 14 januari 1679.
Monsieur Cederkrantz,
Jag haver av Eder med förra posten ankomna brev av den 2 och 9 december förnummit huru högt I befara det mina projekter om tyska provinsierna, för många mellankomna svårheters skull, icke skulle kunna reussera. Men såsom jag av intet låter förskräcka mig, ej heller ännu ser någon diffikultet så stor som skulle kunna kullslå min därom fattade förhoppning, alltså sker till Eder min vilje och nådiga befallning att I därför icke låten falla modet, utan med herr nuntiens goda råd och åthjälp, samt egen flit och dexteritet, söka efter undfången instruktion på ett möjligt sätt förekomma, avböja och övervinna de hinder som sig yppa, och i vägen kasta kunna med mindre mitt förehavande må vinna dess fort- och framgång. Och där ingen sperans mer övrig, då vinnlägga Eder genom tidigt och idkeligt drivande att bibehålla och maintenera mig vid all den rätt, fri- och rättighet i Pommern, som förmedelst recessen mig tillkommer, och såväl de oreducerade som reducerade godsen beträffar. Angående Eder förfråga om den yttersta summan för vilken jag vill eller kan avlåta mina domaines och underhåldsländer, länder Eder detta till svar, att när Konungen och Kronan i god konsideration tager, och noga överväger, vad godsen årligen hade bort uppbringa, och jag förmedelst många åtskilliga förfång, stora ingrepp, och utstådde svåra krigsbesvär förmisst, samt därför att jag aldrig är vorden immitterad uti de oreducerade godsen (som dock ett ansenligt förslå), ehuru många och stora promesser jag därom undfått, båda vid själva abdikationen och sedermera. Lär förmodlig befinnas att jag summan som i Eder instruktion utnämnes, intet för högt stägrat, och få mycket mindre fog vara, att låta beräkna vad jag i dess välstånd mest därav njutit, och därefter formera summan, som allt vad av ovansagde orsaker mig avgått; och domänerna under 200,000 riksdaler årligen uppdragit, skäligast av Konungen och Kronan refunderas och ersättas bör, helst efter jag med ringare icke har kunnat utkomma, och av andras förvållande, mångfaldiga och otaliga prejudiser uti mina tillhörigheter lidit och utstått, och än daglig lider, ja så, att jag för medels knaphet, och mångel av penningar, icke förmår antaga en resa och förfoga mig till den ort var min presens, till mina intérêts' befordring och stadfästning, högst tarvas och fordras. Dock när Konungen och Kronan först vill låta likvidera mina rättmätiga pretentioner och fordringar, och om dess säkra och otvivelaktiga betalning fullkomlig mig försäkra, vill jag vid behörig tid mig närmare därom förklara. Jag förmodar att Konungen mig villfarit haver med orders och nödig fullmakts tillsändande för ambassadörerna att traktera med Eder om mina angelägenheter, och att den jämte vad mera, som efter berättelse, med den utskickade från Sverige förväntes, och så lär framkomma. Icke desto mindre har jag å nyo beordrat generalguvernören att hos Konungen därom söka och anhålla. Imedlertid åstundar jag att I med herr nuntiens consentement och bejakande förfoga Eder till Haag, och så därom som i Nimvägen (och annorstädes) insinuera och handhava mina intérêts och ärender med sådan tro, flit och dexteritet som I till mitt goda nöje belovat, och jag otvivelakteligen förväntar, försäkrandes Eder däremot, att jag all åstundlig omskötsel om Eder fortun och lycka draga vill; och befaller Eder Gudi nådeligen.
Kristina Alexandra.

Je viens de recevoir votre dépêche du 18 passé, mais c'est si tarde que je ne puis vous répondre par cet ordinaire. Par le prochain je vous donnerai des ordres plus amples. Cependant, je vous ordonne de remercier monsieur le nonce de ses soins et applications qu'il prend pour mes intérêts, aussi bien que son auditeur du zèle duquel vous me faites un rapport qui me surprend, voyant avec étonnement qu'un homme étranger et qui m'est inconnu me rend des services si considérables en un temps où nos ingrats Suédois, qui me doivent tout ce qu'ils sont ne me payés que d'ingratitude [pour] les innombrables bienfaits dont je les ai comblés; mais cela toutefois ne [me] surprend pas. Cependant, assurez de ma part cet honnête homme que je me souviendrai de lui et lui ferai connaître les effets de ma reconnaissance, sur laquelle il peut compter en toute occasion.

Swedish translation of the postscript:

Jag har rättnu fått Ert utskick från förra månaden, men det är så sent att jag inte kan svara Er med denna post. Med den nästa skall jag giva Er ytterligare befallningar. Emellertid befaller jag Er att tacka nuntien för den omsorg och flit som han har för mina intressen, samt hans revisor, om vars iver Ni ger mig en rapport som förvånar mig, seende med häpnad att en utländsk man som är okänd för mig gör mig så avsevärda tjänster i en tid då våra otacksamma svenskar, som är skyldiga mig allt vad de är, inte har betalat mig annat än otacksamhet för de otaliga förmåner, med vilka jag översköljt dem; men det förvånar mig dock icke. Emellertid försäkra denne ärlige man på mina vägnar att jag kommer att minnas honom och vill gärna låta honom veta effekterna av min tacksamhet, som han alltid kan lita på.

English translation (my own):

Rome, January 14, 1679.
Lord Cederkrantz,
I have received letters from you with the last ordinary, dated 2 and 9 December, perceiving how greatly you fear that my projects on the German provinces, in the face of many arisen difficulties, might not be able to succeed. But as I do not let myself be frightened by anything, nor does anyone yet see the difficulty to be so great as to be able to overthrow my hope for it, so my will and gracious command is given to you that you therefore do not lose courage, but with the nuncio's good advice and assistance, as well as your own diligence and dexterity, seek your received instruction in a possible way to occur, deflect and overcome the obstacles that may crop up and be thrown in the way unless my undertaking may gain its fortune and success. And where there is no other hope, then you must try to win by early and diligent drive to maintain and uphold me in all the entitlements, freedoms and rights in Pomerania, which by agreement belong to me, as well as both the unreduced and reduced estates. Regarding your request for the ultimate sum for which I want or can give up my domains and maintenance lands, you will get this in response, that when the King and the Crown take into good consideration, and carefully weigh, improving what the estates had annually removed, and because I have consequently suffered and lost many numerous inconveniences, major interventions, and severe war burdens, and because I have never been granted permission of ownership in the unreduced estates (which is, however, a considerable proposition), although I received many and great promises about it, both at the abdication itself and later on. It must probably be found that I receive the sum as is appointed in your instruction, nothing too high, and have much less justification to be and let calculate what I most enjoyed from it when it was at its peak, and then form the sum, which all have left me for the above reasons; and the domains annually commissioned under 200,000 riksdalers, most reasonably by the King and the Crown, should be reimbursed and replaced, preferably since I have not been able to get out with less, and I have suffered and endured, by others' causing, multiple and innumerable prejudices to my belongings, and which I still suffer daily, so that, due to the scarcity of means and lack of money, I am not able to make a journey and go to the place where my presence, for the promotion and affirmation of my interests, is most needed and required. However, when the King and the Crown first wish to have my legitimate pretensions and claims liquidated, and if its secure and undoubted payment fully assures me, I will, in due course, explain myself in more detail. I suppose that the King has misled me with orders and sent the necessary authorisation for the ambassadors to treat with you about my affairs, and that it, along with what else, as expected, with the envoy sent from Sweden, and so forth. Nevertheless I have again ordered the Governor General to apply to the King for leave to appeal. In the meantime, I urge you, with the nuncio's consent and affirmation, to go to The Hague, and, as in Nijmegen (and elsewhere), to insinuate and handle my interests and affairs with such faith, diligence and dexterity as you have promised to my good pleasure, and which I undoubtedly expect, assuring you on the other hand that I want to draw all timely care from your fortune and happiness; and I graciously commend you to God.
Kristina Alexandra.

I have just received your dispatch of last month, but it is so late that I cannot answer you by this ordinary. By the next one I will give you further orders. In the meantime, I order you to thank the nuncio for the care and application which he has for my interests, as well as his auditor, of whose zeal you give me a report which surprises me, seeing with astonishment that a foreign man who is unknown to me renders me such considerable services at a time when our ungrateful Swedes, who owe me everything they are, have paid me nothing but ingratitude for the innumerable benefits with which I have showered them; but that does not surprise me, however. In the meantime, assure this honest man on my behalf that I will remember him and will let him know the effects of my gratitude, which he can count on at all times.


Above: Kristina.

Kristina's letter to Johan Olivekrantz, dated March 14, 1682

Source:

Mémoires concernant Christine, volume 2, page 205, Johan Arckenholtz, 1751


The letter:

Rome ce 14 Mars 1682.
Mr. d'Olivekrans. Il court ici un Testament fait par le Roi de Suéde, étant dans l'extrêmité de sa vie, que je crois fait à plaisir par quelqu'un qui aura voulu faire tort à sa réputation. Je n'ai jamais rien vû de si ridicule que ce testament. La politique en est nouvelle, & celui qui en est l'auteur peut se vanter d'avoir trouvé une nouvelle méthode de gouverner les peuples. C'est une belle maniére de recommander un Prince, qui est encore dans le ventre de sa Mère, que de priver en mourant un Sénat entier de leurs honneurs & d'ôter à toute la Noblesse leurs biens. Peut-on espérer ou se flater qu'on sera obéi quand on sera mort après une telle conduite. Mais quoiqu'il en soit, je veux espérer qu'on n'oubliera pas, que la Couronne qu'on posséde est un don d'une pure grace, qui ne fut accordée qu'au Roi Charles-Gustave & à ses légitimes Descendans, par Moi & par la Suède, qui y donna son consentement, & en cas que le présent Roi Charles vint à manquer, la Suède ne peut, sans être criminelle envers Dieu & envers Moi, choisir d'autres Rois, ni d'autres Reines, que mes droits ne soient mis en sûreté. Faites souvenir la Suède de son devoir, & persuadez lui bien, que tant que je vivrai, je souhaiterai sa prospérité & son bonheur, & si l'on vouloit m'écouter, en cas d'un interrègne, ou d'une minorité, on éprouveroit avec avantage la sincérité de mes sentimens. Au moins la Suède est obligée de ne procéder pas à une nouvelle élection, sans que mes droits soïent en leur entiére sûreté, c'est uniquement en les conservant qu'elle trouvera sa gloire & sa sûreté. Protestez en tems & lieu contre tout ce qui pourroit être fait au préjudice de mes droits & obtenez du moins qu'on ne prenne aucune résolution sans m'écouter, même en cas d'une minorité d'un Prince. Je me repose sur votre zèle & fidélité, de laquelle le Marquis me répond pour vous, m'assurant que vous ferez votre devoir. Je vous envoïe une copie de ce ridicule testament. Ditez-moi la vérité de ce qui en est, & ne négligez rien. Je consens à la grace que le Comte Oxenstierna me demande, mais à condition qu'il s'oblige d'être de mon parti, & de prendre toûjours en Suède la défense de mes droits. Si le malheur de la mort du Roi arrivoit, ne manquez-pas de m'en avertir aussitôt. Il y a des gens qui disent que la Princesse ne vivra pas. Il en sera ce qu'il plaira à Dieu, & je suis de ceux qui ne croïent pas aux prédictions. Si celles qu'on publie sont véritables, écrivez-moi tout ce que vous en savez, car quoique je n'y croïe pas, ma curiosité veut pourtant tout savoir. Adieu.

Je me sers de la main du Marquis pour vous faciliter l'intelligence de cela, ma main n'étant pas intelligible à moi-même, j'emploïe celle dudit Marquis.
CHRISTINE ALEXANDRA.

Swedish translation (my own):

Rom, den 14 mars 1682.
Herr Olivekrantz,
Här är ett testamente gjort av Sveriges Kung, varande vid slutet av sitt liv, vilket jag tror gjordes med nöje av någon som kommer att ha velat skada hans rykte. Jag har aldrig sett något så löjligt som det här kommer. Politiken är ny, och den som är författare kan skryta med att ha funnit en ny metod för att styra folk. Det är ett gott sätt att rekommendera en prins, som ännu är i sin mors mage, att beröva ett helt Råd deras ära genom att dö och att beröva all adel deras egendom. Kan vi hoppas eller smickra oss själva att vi kommer att bli lydda när vi är döda efter ett sådant beteende? Men hur som helst, jag vill hoppas att vi inte glömma att den krona vi äga är en ren nådegåva, som endast tillerkändes kung Karl Gustav och hans legitima ättlingar, av mig och av Sverige, som gav sitt samtycke, och i händelse av att den nuvarande kung Karl skulle misslyckas, kan Sverige inte utan att vara brottsligt mot Gud och mot mig välja andra kungar, ej heller andra drottningar, må mina rättigheter ej säkras. Påminn Sverige om dess plikt, och övertyga det väl, att så länge jag lever, vill jag önska det välstånd och dess lycka, och om man vill lyssna på mig, i händelse av interregnum eller av en minoritet, skulle man testa med fördel mina känslors uppriktighet. Åtminstone är Sverige skyldigt att inte gå vidare till ett nyval, utan att mina rättigheter är i hela deras säkerhet, det är bara genom att bevara dem som hon kommer att finna sin ära och sin trygghet. Protestera i sinom tid mot allt som skulle kunna göras till skada för mina rättigheter och åtminstone se till att ingen resolution fattas utan att lyssna på mig, även när det gäller en minoritet av en prins. Jag litar på Er iver och trohet, för vilken markisen svarar mig för Er, försäkrar mig att Ni kommer att göra Er plikt. Jag skickar Er en kopia av detta löjliga testamente. Berätta sanningen om det, och förbise ingenting. Jag samtycker till den nåd som greve Oxenstierna ber mig, men på villkor: att han förpliktar sig att vara av mitt parti och alltid att försvara mina rättigheter i Sverige. Om olyckan av Kungens död skulle komma, underlåt inte att genast meddela mig. Det finns människor som säger att prinsessan inte kommer att leva. Det blir som Gud vill, och jag är en av dem som inte tror på förutsägelser. Om de vi publicerar är äkta, skriv till mig allt Ni vet om dem, ty även om jag inte tror på dem, vill min nyfikenhet veta allt. Farväl.

Jag använder markisens hand för att göra det lättare för Er att förstå detta, min hand är inte begriplig för mig själv, jag använder markisens.
Kristina Alexandra.

English translation (my own):

Rome, March 14, 1682.
Mr. Olivekrantz,
Here is a testament made by the King of Sweden, being at the end of his life, which I believe was made with pleasure by someone who will have wanted to damage his reputation. I have never seen anything so ridiculous as this will. The policy is new, and whoever is the author can boast of having found a new method of governing peoples. It is a fine way to recommend a prince, who is still in his mother's womb, to deprive an entire Senate of their honours by dying and to deprive all the nobility of their property. Can we hope or flatter ourselves that we will be obeyed when we are dead after such conduct? But whatever the case, I want to hope that we will not forget that the Crown we possess is a gift of pure grace, which was only granted to King Karl Gustav and his legitimate descendants, by me and by Sweden, which gave its consent, and in the event that the present King Karl should fail, Sweden cannot, without being criminal towards God and towards me, choose other kings, nor other queens, may my rights not be secured. Remind Sweden of her duty, and persuade her well, that as long as I live, I will wish her prosperity and her happiness, and if one wants to listen to me, in the event of an interregnum, or of a minority, one would test with advantage the sincerity of my feelings. At least Sweden is obliged not to proceed to a new election, without my rights being in their entire safety, it is only by preserving them that she will find her glory and her safety. Protest in due course against anything that could be done to the prejudice of my rights and at least obtain that no resolution is taken without listening to me, even in the case of a minority of a prince. I rely on your zeal and fidelity, for which the Marquis answers me for you, assuring me that you will do your duty. I am sending you a copy of this ridiculous will. Tell me the truth about it, and don't overlook anything. I consent to the grace that Count Oxenstierna asks of me, but on condition: that he oblige himself to be of my party, and always to defend my rights in Sweden. If the misfortune of the King's death should come, do not fail to notify me immediately. There are people who say the Princess will not live. It will be as God pleases, and I am one of those who do not believe in predictions. If the ones we publish are genuine, write me everything you know about them, because although I don't believe them, my curiosity wants to know everything. Goodbye.

I am using the hand of the Marquis to make it easier for you to understand this, my hand not being intelligible to myself, I am using that of the said Marquis.
Kristina Alexandra.


Above: Kristina.


Above: Johan Olivekrantz.


Above: King Karl XI of Sweden.

Report sent to Kristina on King Karl XI's leg injury, with comments written by Kristina, year 1682

Source:

Mémoires concernant Christine, volume 2, page 205, Johan Arckenholtz, 1751


The report (Kristina's comments in italics and parentheses):

Relation envoïée à la Reine Christine quand le Roi Charles XI. eut le malheur de se casser la jambe.
Les notes marginales sont de sa propre main.

Le Roi a eu des douleurs très-vives tout le tems que la jambe n'a pas été remise, & lorsqu'on devoit la remettre, il a couru risque de succomber. Il s'étoit préparé à la mort, & par un testament il avoit ordonné la forme du Gouvernement. (J'ai quelque soupçon que ce testament a été fait à plaisir par les François, qui me haïssent mortellement. Dites-moi la vérité de ce qu'il en est?) Le Comte Jean Stenbock devoit être Drotset, Aschenberg Connêtable, Hans Wachtmeister Amiral, le Comte Bengt Chancelier, Clas Flemming Trésorier. Tous les vieux Sénateurs seroient congédiés & à leur place il y en auroit huit nouveaux, & entr'eux Christopher Gyllenstierna, Hastfer, Lilliecron, Gyldenhoff, Drenstée, Ehrensten, Cronschiöld & le Bourguemaitre Tegner. Lindschiöld devoit-être le Chancelier de la Cour. Quelques-uns comptent Axel Wachtmeister entre les Sénateurs à la place d'Ehrensten, d'autres disent qu'il seroit Général des Maisons ou des Gardes du Roi, qui est la charge qu'il ambitionnoit à présent. Le dessein étant de faire Hastfer Gouverneur Général de Scanie après qu'Aschenberg seroit devenu Sénateur, mais comme ce dernier a protesté de ne vouloir pas quitter le Gouvernement, Hastfer demeure où il est, & Axel de même, lequel aïant aussi brigué la Charge du Grand Ecuïer, en est écarté par l'opposition du Comte Stenbock, qui l'a présentement & la posséde avec celle de Grand Maître. La Reine étant enceinte de plus de quatre mois, si elle avoit un Mâle, il étoit destiné Successeur, si non, la Princesse étoit recommandée à l'éxemple de ce qui fut fait à la mort du Grand Gustave. (Belle recommandation pour l'enfant qui est à naître.) Au maintient de ce testament tous les Officiers des Gardes se devoient obliger par serment sur peine de la vie. Mais le mal du Roi aïant cesse, le testament a été mis au feu. (Ceci est incomparable.)

On a fait courir le bruit d'une autre Cabale contre la précédente sous la protection de la France, dont Mr. Königsmarck seroit le Chef, lequel en étant aigri, aura, s'il peut, satisfaction, de ceux qui ont semé ce bruit.

Il y a des Sénateurs qui maintenant sont menaçés d'actions criminelles à la Grande Commission, principalement le Grand Drotset, le Maréchal Baner & Gustave Kurck & l'Acteur est parti pour Kongsoer pour en prendre les ordres. On donne sous main avis aux vieux Sénateurs de faire des soumissions au Roi, & deprecando causam, de demander d'être licentiés de leurs charges, moïennant quoi & avec l'aveu d'être coupables, on leur fait espérer leur grace, mais on doute fort que ce conseil soit suivi. Il semble qu'on est un peu embarrassé par la nouvelle alliance avec la Hollande & on voudroit bien éviter qu'elle fut suivie d'une guerre, pourquoi il faudra une prudence consommée. (Si on demeure dans le partie de l'Empire on n'aura rien à craindre, mais s'y l'on le quitte on perdra tout infailliblement.) Ceux qui se mêlent de prédire les choses à venir, prétendent que le Roi aura bientôt un malheur plus grand que celui qu'il a eu: duquel pour le moins il portera des marques toute sa vie, & on dit que le malheur passé a été aussi prédit, & que le Roi même a été averti dans une vision de ne point aller à Kongsoer. (Ecrivez-moi tout ce que vous en savez si les prédictions sont véritables.)

Swedish translation (my own):

Rapport skickad till Drottning Kristina när Konung Karl XI hade oturen att bryta benet.
Randanteckningarna är i hennes egen hand.

Konungen hade mycket skarpa smärtor hela tiden att hans ben inte lades tillbaka, och när det skulle läggas tillbaka löpte han risk att ge vika. Han hade förberett sig på döden och genom testamente hade han förordnat regeringsformen. (Jag har en viss misstanke om att detta testamente gjordes av fransmännen, som hatar mig dödligt. Berätta sanningen om det?) Greve Johan Stenbock skulle bli Riksdrotsen, von Ascheberg skulle bli Riksmarsken, Hans Wachtmeister skulle bli Amiralen, greve Bengt skulle bli Rikskanslern, och Claes Fleming skulle bli Riksskattmästaren. Alla de gamla rådsmännen skulle avskedas och i deras ställe skulle det komma åtta nya, och bland dem Kristofer Gyllenstierna, Hastfer, Lilliecrona, Gyldenhoff, Drenstée, Ehrenstéen, Cronskiöld och Thegner borgmästaren. Lindschöld skulle bli hovkansler. En del räknar Axel Wachtmeister till rådsmännen i stället för Ehrenstéen, andra säger att han skulle vara general för husen eller för Konungens garde, vilket är det ämbete han nu eftersträvar. Avsikten var att göra Hastfer till generalguvernör i Skåne efter von Ascheberg hade blivit rådsman, men då denne protesterade mot att vilja lämna regeringen blev Hastfer kvar där han var och Axel likaså, som ock hade kandiderat för överhovstallmästare, avlägsnas från den av greve Stenbocks opposition, som för närvarande har den och innehar den med stormästarens. Alldenstund Drottningen var mer än fyra månader gravid, om hon hade en pojke, var han tänkt som efterträdare; om ej, rekommenderades prinsessan att följa exemplet vad som gjordes vid Gustav den stores död. (En underbar rekommendation för det ofödda barnet.) När detta testamente upprätthålls måste alla gardeofficerare förplikta sig själva med ed vid pen och död. Men efter att Konungens skada upphörde, kastades testamentet i elden. (Detta är ojämförligt.)

Ett rykte sprids om en annan kabal mot den föregående under Frankrikes beskydd, för vilken Herr Königsmark skulle vara ledare, som, eftersom han är bitter, kommer att få, om han kan, tillfredsställelsen av dem som började detta rykte.

Det finns rådsmän som nu hotas med kriminella handlingar vid Storkommissionen, främst Riksdrotsen, Marskalken Banér och Gustav Kurck, och aktören har åkt till Kungsör för att ta order. Gamla rådsmän är under hand om att göra underkastelser till Konungen och, deprecando causam, att begära att bli avskedade från sina befattningar, i utbyte mot vilket och med erkännande av att de är skyldiga, de får hoppas på sin benådning, men en tvivlar mycket på att detta råd kommer att följas. Det verkar som att man är lite generad över den nya alliansen med Holland och man skulle vilja undvika att den följdes av ett krig, varför man kommer att behöva en fulländad försiktighet. (Om man ​​förblir i Imperium-delen har man inget att frukta, men om man lämnar det kommer man oundvikligen att förlora allt.) De som förutsäger saker som tillkommer hävdar att Konungen snart kommer att ha en större olycka än den som han redan hade, av vilken han åtminstone kommer att bära ärren hela sitt liv, och det sägs, att även denna förgångna olycka förutspåddes, och att Konungen själv varnades i en syn att inte gå till Kungsör. (Skriv allt Ni vet till mig om förutsägelserna är sanna.)

English translation (my own):

Report sent to Queen Kristina when King Karl XI had the misfortune of breaking his leg.
The marginal notes are in her own hand.

The King had very sharp pains the whole time that his leg was not put back, and when it had to be put back, he ran the risk of succumbing. He had prepared himself for death, and by a will he had ordained the form of government. (I have some suspicion that this will was made at pleasure by the French, who hate me mortally. Tell me the truth of it?) Count Johan Stenbock must be the Steward, von Ascheberg the Constable, Hans Wachtmeister the Admiral, Count Bengt the Chancellor, and Claes Fleming the Treasurer. All the old senators would be fired and in their place there would be eight new ones, and among them Kristofer Gyllenstierna, Hastfer, Lilliecrona, Gyldenhoff, Drenstée, Ehrenstéen, Cronskiöld and Thegner the mayor. Lindschöld was to be Chancellor of the Court. Some count Axel Wachtmeister among the senators in place of Ehrenstéen, others say he would be General of the Houses or of the King's Guards, which is the office he now aspires to. The plan being to make Hastfer Governor General of Skåne after von Ascheberg had become a senator, but as the latter protested against wanting to leave the government, Hastfer remained where he was, and Axel likewise, who had also run for the charge of Grand Equerry, is removed from it by the opposition of Count Stenbock, who currently has it and possesses it with that of Grand Master. The Queen being more than four months pregnant, if she had a male, he was intended as successor; if not, the Princess was recommended following the example of what was done on the death of Gustav the Great. (A wonderful recommendation for the unborn child.) When this testament is maintained, all the Officers of the Guard must oblige themselves by oath on pain of death. But the King's injury having ceased, the will was thrown into the fire. (This is incomparable.)

A rumour is being spread of another cabal against the previous one under the protection of France, of which Lord Königsmark would be the leader, who, being bitter, will have, if he can, the satisfaction of those who started this rumour.

There are senators who are now threatened with criminal actions at the Grand Commission, mainly the Steward, Marshal Banér and Gustav Kurck, and the actor has left for Kungsör to take orders. Old senators are under hand notice to make submissions to the King, and, deprecando causam, to ask to be dismissed from their positions, in return for which and with the admission of being guilty, they are made to hope for their pardon, but one very much doubts that this advice will be followed. It seems that one is a bit embarrassed by the new alliance with Holland and one would like to avoid that it were followed by a war, which is why one will need a consummate prudence. (If we remain in the Empire part, we will have nothing to fear, but if we leave it, we will inevitably lose everything.) Those who are involved in predicting things to come claim that the King will have soon a greater misfortune than that which he already had, from which at least he will bear the scars all his life, and it is said that this past misfortune was also predicted, and that the King himself was warned in a vision not to go to Kungsör. (Write me all you know if the predictions are true.)


Above: Kristina.


Above: King Karl XI.

Kristina's letter to Johan Olivekrantz, dated February 28/March 10 (Old Style), 1682

Sources:

Riksarkivet, page 194 in K 90, Utgångna och ingångna skrivelser, Drottning Kristina d. y. (Christina Alexandra), Svenska drottningars arkivaliesamlingar i riksarkivet, Kungliga arkiv


Mémoires concernant Christine, volume 2, page 204, Johan Arckenholtz, 1751




The letter (copy):

Rome 28 fevr: 1682.
J'ay reçeu vôtre lettre du 10 passé dans laquelle j'ay veu avec plaisir l'assurence de l'entiere guerrison du Roy qui m'a fort rejoui, car icy en nos quartiers nous en avions eu de tres mêchantes nouvelles et j'ay eu toutes les peines du monde a desabuser les gens de Sa mort qui s'en croient bien informez. Mais Dieu mercy Vôtre lettre avec un temoignage si authentique de veüe a tiré tout le monde hors de doute et confirmé mes nouvelles precedentes qui étoyent les seules qui nous asseuroyent de sa guerison. Pour la nouvelle de ma mort je ne suis pas surprise, il y a tant de gens qui la desirent; que je ne trouue pas mauvais qu'ils s'en flattent quelques fois; elle arrivera quand il plaira à Dieu, mais jusqu'icy je ne suis pas encore assez en grace pour l'esperer. Je suis dans la plus parfaite Santé et vigueur ov je fus en toute ma vie, mais cela n'empeche pas que je ne puisse mourir, quoy qu'apparement bien de gens mourront devant moy qui ne se l'imaginent pas. Je vous assure que j'attends la mort avec beaucoup de tranquilité et que je ne la crains ni ne la desire pas, mais je vous asseure aussy que je ne mourreray jamais du mal qu'on a publié en Suede, et que ni l'interest ni la crainte ne me feront jamais mourir comme on l'a dit, et c'est mal connoitre la Reyne Christine que de la croire capable d'une telle bassesse d'ame. En quelque tems qu'il plaira à Dieu de finir ma vie, je vous asseure qu'on sera authentiquement averty en Suede de mon decez, et on aura la joye de l'apprendre d'une maniere à ne s'en pouvoir pas douter. J'ay des amis et des Serviteurs en bon nombre icy qui feront leur devoir en cette occasion comme en toutes les autres, n'en croyez rien jusques à ce qu'on vous mande ma mort de la Maniere que je vous le dis et surtout soyez persuadé, que si je ne meure que de crainte ou d'interest, je seray immortelle. Faites mes complimens au Roy sur tout ce qu'Jl vous a dit d'obligeant sur mon sujet, et assurez luy qu'il auroit tort s'il n'avoit pour moy tous les Sentimens qui me sont deüs, car Je Luy suis toute acquise. Les particularitez de son accident m'ont fait horreur, je n'ay pû lire votre lettre Sans fremir Dieu soit loué de sa guerison. Je suis tres satisfaite de vous, continuez à me bien servir adieu.
Xistine Al.

Je vois bien qu'on m'a tout à fait oublié en Suede puisqu'on est capable d'avoir de si indignes sentimens de moy, je m'en console toutefois sachant qu'il y a une necessité qui fait oublier les absens. Je moureray qvant il plaira à Dieu, mais ce Sera d'une maniere digne de moy, en quelque tems que ma mort m'arrive, et ma mort ne dementira jamais ma vie S'il plait à Dieu.

With modernised spelling:

Rome, 28 février 1682.
J'ai reçu votre lettre du 10 passé, dans laquelle j'ai vu avec plaisir l'assurance de l'entière guérison du roi, qui m'a fort réjoui, car ici en nos quartiers nous en avions eu de très méchantes nouvelles; et j'ai eu toutes les peines du monde à désabuser les gens de sa mort qui s'en croient bien informés. Mais, Dieu merci, votre lettre avec un témoignage si authentique de vue a tiré tout le monde hors de doute et confirmé mes nouvelles précédentes qui étaient les seules qui nous assuraient de sa guérison.

Pour la nouvelle de ma mort, je ne suis pas surprise. Il y a tant de gens qui la désirent, que je ne trouve pas mauvais qu'ils s'en flattent quelques fois. Elle arrivera quand il plaira à Dieu, mais jusqu'ici, je ne suis pas encore assez en grâce pour l'espérer. Je suis dans la plus parfaite santé et vigueur où je fus en toute ma vie, mais cela n'empêche pas que je ne puisse mourir, quoi qu'apparement bien de gens mourront devant moi qui ne se l'imaginent pas. Je vous assure que j'attends la mort avec beaucoup de tranquillité et que je ne la crains ni ne la désire pas. Mais je vous assure aussi que je ne mourrais jamais du mal qu'on a publié en Suède, et que ni l'intérêt ni la crainte ne me feront jamais mourir comme on l'a dit; et c'est mal connaître la reine Christine que de la croire capable d'une telle bassesse d'âme.

En quelque temps qu'il plaira à Dieu de finir ma vie, je vous assure qu'on sera authentiquement averti en Suède de mon décès, et on aura la joie de l'apprendre d'une manière à ne s'en pouvoir pas douter. J'ai des amis et des serviteurs en bon nombre ici qui feront leur devoir en cette occasion comme en toutes les autres. N'en croyez rien jusqu'à ce qu'on vous mande ma mort de la manière que je vous le dis; et surtout soyez persuadé que, si je ne meure que de crainte ou d'intérêt, je serai immortelle.

Faites mes compliments au roi, surtout ce qu'il vous a dit d'obligeant sur mon sujet; et assurez-lui qu'il aurait tort s'il n'avait pour moi tous les sentiments qui me sont dûs, car je lui suis toute acquise. Les particularités de son accident m'ont fait horreur; je n'ai pu lire votre lettre sans frémir. Dieu soit loué de sa guerison!

Je suis très satisfaite de vous. Continuez à me bien servir. Adieu.
Xstine Al.

Je vois bien qu'on m'a tout à fait oublié en Suède puisqu'on est capable d'avoir de si indignes sentiments de moi. Je m'en console toutefois, sachant qu'il y a une nécessité qui fait oublier les absents. Je mourrai quant il plaira à Dieu, mais ce sera d'une manière digne de moi, en quelque temps que ma mort m'arrive; et ma mort ne démentira jamais ma vie, s'il plaît à Dieu.

Arckenholtz's transcript of the letter (he misread the date as the 25th):

à Rome ce 25. Février 1682.
J'ai reçu votre lettre du 10 passé dans laquelle j'ai vû avec plaisir l'assurance de l'entière guérison du Roi qui m'a fort réjoui, car ici en nos quartiers nous en avions eu de très-méchantes nouvelles, & j'ai eu toutes les peines du monde de désabuser de sa mort les gens qui s'en croioïent bien informés. Mais Dieu merci votre lettre avec un témoignage si authentique de vûë, a tiré tout le monde hors de doute & confirmé mes nouvelles précédentes, qui étoient les seules qui nous assuroient de sa guérison. Pour la nouvelle de ma mort je n'en suis pas surprise. Il y a tant de gens qui la desirent que je ne trouve pas mauvais qu'ils s'en flatent quelques fois. Elle arrivera quand il plaira à Dieu, mais jusqu'ici, je ne suis pas encore assez en grace pour l'espérer. Je suis dans la plus parfaite santé & vigueur où j'aie été en toute ma vie, mais cela n'empêche pas, que je ne puisse mourir, quoique selon les apparences bien des gens mourront avant moi, qui ne se l'imaginent pas. Je vous assure que j'attends la mort avec beaucoup de tranquilité & que je ne la crains ni ne la desire, mais je vous assure aussi, que je ne mourrai jamais du mal qu'on publie en Suede, & que ni l'intérêt, ni la crainte ne me feront jamais mourir, comme on l'a dit, & c'est mal connoître la Reine Christine que de la croire capable d'une telle bassesse d'ame. En quelque tems qu'il plaise à Dieu de finir ma vie, je vous assure, qu'on sera authentiquement averti en Suède de mon décés, & on aura la joïe de l'apprendre d'une manière à n'en pouvoir douter. J'ai des amis & des serviteurs en bon nombre ici, qui feront leur devoir, en cette occasion comme en toute autre. N'en croïez rien jusqu'à ce qu'on vous mande ma mort de la manière que je vous le dis & surtout soïez persuadé, que si je ne meurs que de crainte ou d'intérêt, je serai immortelle. Faites mes complimens au Roi sur tout ce qu'il vous a dit d'obligéant sur mon sujèt, & assurez-le, qu'il auroit tort, s'il n'avoit pour moi tous les sentimens qui me sont dûs, car je lui suis toute acquise. Les particularités de son accident m'ont fait horreur, je n'ai pû lire votre lettre sans frémir. Dieu soit loué de sa guérison. Je suis très-satisfaite de vous, continuez à me bien servir. Adieu.
CHRISTINE ALEXANDRA.

Apostille.
Je vois bien qu'on m'a tout à fait oubliée en Suède puisqu'on est capable d'avoir de si indignes sentimens de moi, je m'en console toutefois, sachant qu'il y a une nécessité qui fait oublier les absens. Je mourrai quand il plaira à Dieu, mais ce sera d'une maniére digne de moi, & en quelque tems qu'arrive ma mort elle ne démentira jamais ma vie, s'il plait à Dieu.

German translation (by whoever transcribed the copy of the letter):

Rom d. 28 febr. 1682.
Jch habe euer schreiben von 10. passato erhalten, woraus Jch die gewißheit von das Königs volliger Genäsung mit vnderbahren freuden ersehen, meistens alhir beij Uns deswegen gar böse Zeitungen ingekommen, wnd Jch die gröseste Mühe von der Welt gehalt diejenigen, so von des Königes todt gewißen Nachricht Zu haben vermeinete, den falschen nach aus dem Sinne Zu reden. Nunmehro aber hat, Gott lob, eure schreiben nebst einem so unwiedersprechlichem Getaugniß als den König selbst gesehen Zu haben, jederman allen Zweiffel benohmmen, vnd meine vorige Zeitung, so die eintzige wahren, die Uns desen Genäsung vergewißerten, bekräfftiget. Die Zeitung meines todes betreffend, so bin Jch deßwegen nicht verwundert, es s[e]indt darer so viel, die darnach verlangen, daß Jchs nicht für übel empfinden kan, daß Sie Sich vnterweilen damit flattiren; Der todt kan kommen wan es dem Höchsten gefält, es scheinet aber daß die Gnade um Gott mir so nahe noch nicht ist, daß Jch denselben so bald kan verhoffen, als Jch Zeit meines lebens getuhs; demnach aber hindert diß nicht, daß Jch nicht solte sterben Können, obgleich einige allen ansehen noch [...] mir [...] sterben wird, die sieht nu nicht einbildt. Jch versichere euch daß Jch den todt mit gerühigen Gemüthe abwarte, vnd mich für Jhr weder fürchte noch nach denselben verlange, aber Jch versichere euch auch, daß Jch von solchen übel, als man in Schwed[en] [...] gemacht nimmer sterben [...], vnd daß weder Jnteresse noch fürcht mich Können den todt Zufügen, vnd d. ist die Königin Christinam nicht woll Kommen, so man glaubet, daß Sie einen solchen Kleinmätigheit solte können vnterworffen seijn. Es mag der Höchste G. waß Zeit es Jhm [...] meines lebens ein ende machen, so versichere Jch auch demnach, daß man von solchem meinem hintritt in Schwed[en] gar glaubwürdiger weisen soll benachrichtiget werden, vnd man soll Jhren die [...] geben, daß Sie meinen todt, solcher gestalt [...], daß Sie Keines weget [...] Zu Zweiffeln uhrsach werd[en] haben. Jch habe alhir freunde v. bediente in guter [...] der so [...] in dieser als in allen anderen Zufällen ihr schuldigkeit in [...] werd[en], deßwegen glaubet nicht vm diesen bis man auch [...] die itz gedacht [...] meinen todt notificire, v. von allen sonder festen meijnung, [...] so Jch [...] als fürcht oder interesse [...] sterben soll, Jch als den unsterblich werde seijn. Königs wegen alles [...] so Er Sich meinentwegen so obligeant gegen auch heraus [...] v. versichert Jhr, daß Mir Zu [...] nahe [...] solte, so Er nicht für Mir [...] alle die gute Meinung, so mir gebühren hatt, dieweil Jch Jhm gantz vnd gar ergaben bin. Die particulariteten von seinem accident haben Mich sehr alteriert, Jch habe euren brieff ohn entsetzen nicht lesen Können, aber Gott seij gedanckt wegen seine Genäsung. Jch bin mit mich gar woll Zu friedz fahret fort, mir treu Zu dienen. Adieu.
Xstine Alex.

Jch sehr woll daß mir meiner in Schwed[en] gantz vergehten hat, weil man capabel solche unverdiente Meijnungen von mir Zu haben demnach tröste Jch mich deßen, in [...] Jch weiß, daß es [...] Nothzwung ist, [...] veruhrsachet, [...] man der Abwesenden vergistet. Jch werde sterben wan es Gott wirdt gefallen, aber auf solche weise, die meiner Persohn nicht [...] seijn wirdt, Zu welchen Zeit der todt mich Komme, undt wirdt mein todt meinen geführten leben nicht [...] seijn, so es Gott gefält.

Swedish translation (my own):

Rom den 25 februari 1682.
Jag har mottagit Ert brev av den 10 i förra månaden, vari jag med nöje såg försäkran om Kungens fullständiga tillfrisknande, vilket glädde mig mycket, emedan vi här i vårt kvarter hade fått mycket dåliga nyheter om honom, och jag hade alla besvär i världen att ta människor, som trodde att de var välinformerade om hans död, ur deras villfarelse. Men tack och lov för att Ert brev, med ett sådant sanna vittnesbörd om syn, drog alla ur tvivel och bekräftade min tidigare nyhet, som var den enda som försäkrade oss om hans tillfrisknande. Jag är inte förvånad över beskedet om min död. Det finns så många som önskar den att jag inte tycker att det är illa att de ibland smickrar sig själva. Den kommer när det behagar Gud, men än så länge är jag inte i tillräckligt med nåd för att hoppas på den. Jag är i den mest fullkomliga hälsa och kraft, vari jag har varit i hela mitt liv, men det hindrar ju inte att jag inte kan dö, även om enligt skenet kommer många människor att dö före mig som inte inbillar mig det. Jag försäkrar Er att jag väntar döden med stort lugn och att jag varken fruktar eller önskar den, men jag försäkrar Er också att jag aldrig kommer att dö av det onda som publiceras i Sverige, och att varken intresse eller rädsla någonsin kommer att få mig att dö som sagt, och det är dåligt att känna Drottning Kristina att tro att hon är kapabel till en sådan själslöshet. Om en tid som det behagar Gud att avsluta mitt liv, försäkrar jag Er att man kommer att bli autentiskt informerad i Sverige om min död, och man kommer att få glädjen att lära sig den på ett sätt som inte kan betvivlas. Jag har ett stort antal vänner och tjänare här som kommer att göra sin plikt, vid detta tillfälle som vid alla andra. Tro ingenting förrän Ni får veta om min död på det sätt jag säger till Er, och var framför allt övertygad om att om jag dör bara av rädsla eller av intresse, så kommer jag att vara odödlig. Ge mina komplimanger till Kungen för allt han har sagt till Er som är förpliktande om mitt ämne, och försäkra honom att han skulle ha fel om han inte hade för mig alla de känslor som jag har, ty jag är helt tagen för givet. Egenheterna i hans olycka gav mig en stor fasa, jag kunde inte läsa Ert brev utan att darra. Prisad vare Gud för hans tillfrisknande. Jag är mycket nöjd med Er, fortsätt att tjäna mig väl. Farväl.
Kristina Alexandra.

P. S.
Jag kan se att jag har blivit helt bortglömd i Sverige eftersom de är kapabla att ha så ovärdiga känslor av mig. Jag tröstar mig dock med att veta att det finns en nödvändighet som får människor att glömma bort dem som är frånvarande. Jag kommer att dö när det behagar Gud, men det kommer att vara på ett sätt värdigt mig, och när min död kommer kommer det aldrig att motsäga mitt liv, om det behagar Gud.

English translation (my own):

Rome, February 25, 1682.
I have received your letter of the 10th of last month, in which I saw with pleasure the assurance of the complete recovery of the King, which delighted me very much, because here in our quarters we had had very bad news of him, and I had all the trouble in the world to disillusion people who thought they were well informed about his death. But thank God that your letter, with such a genuine testimony of sight, drew everyone out of doubt and confirmed my previous news, which was the only one which assured us of his recovery. I am not surprised at the news of my death. There are so many people who wish for it that I don't think it's bad that they sometimes flatter themselves. It will come when it pleases God, but so far I am not yet in enough grace to hope for it. I am in the most perfect health and vigour, in which I have been in all my life, but that does not prevent that I cannot die, although according to appearances, many people will die before me who do not imagine it. I assure you that I await death with great tranquility and that I neither fear nor desire it, but I also assure you that I will never die from the evil that is published in Sweden, and that neither interest nor fear will ever make me die, as has been said, and it is bad to know Queen Kristina to believe that she is capable of such a baseness of soul. In some time that it pleases God to end my life, I assure you that one will be authentically informed in Sweden of my death, and one will have the joy of learning it in a way that cannot be doubted. I have a good number of friends and servants here who will do their duty, on this occasion as on any other. Do not believe anything until you are told of my death in the way I tell you, and above all be convinced that if I die only from fear or from interest, I will be immortal. Pay my compliments to the King on everything he has said to you that is obliging on my subject, and assure him that he would be wrong if he did not have for me all the feelings which are due to me, for I am completely taken for granted. The peculiarities of his accident gave me a great horror, I could not read your letter without shuddering. Praise be to God for his healing. I am very satisfied with you; continue to serve me well. Goodbye.
Kristina Alexandra.

P. S.
I can see that I have been completely forgotten in Sweden, since they are capable of having such unworthy feelings of me. I console myself, however, knowing that there is a necessity which makes people forget those who are absent. I will die when it pleases God, but it will be in a way worthy of me, and when my death comes it will never contradict my life, if it pleases God.

Swedish translation of the original (my own):

Rom, den 28 februari 1682.
Jag mottagit Ert brev av den 10 i förra månaden, vari jag med nöje sett försäkran om kungens fullständiga tillfrisknande, vilket har glädt mig mycket, ty här i vårt kvarter hade vi haft mycket dåliga nyheter om honom; och jag tog alla besvär i världen för att missbruka människor av hans död, människor som tror sig vara välinformerade. Men Gudi lov, Ert brev, med ett sådant autentiskt vittnesbörd om syn, har löst allas tvivel och bekräftat mina tidigare nyheter, som var den enda garantin för hans återhämtning.

När det gäller nyheten om min död är jag inte förvånad. Det finns så många som vill ha det att jag inte tycker att det är dåligt att de ibland smickrar sig med det. Den kommer när det behagar Gud, men än så länge är jag inte tillräckligt i nåden för att hoppas på det. Jag är i den mest perfekta hälsa och vigör som jag har varit i hela mitt liv, men det hindrar mig inte från att kunna dö, även om tydligen många människor kommer att dö före mig som inte inbillar mig det. Jag försäkrar Er att jag väntar på döden med stort lugn och att jag varken fruktar den eller önskar den. Men jag försäkrar Er också att jag aldrig kommer att dö av det onda som har publicerats i Sverige, och att varken intresse eller rädsla någonsin kommer att få mig att dö, som det är sagt; och det är att missförstå drottning Kristina att tro att hon är kapabel till en sådan själslöshet.

När det än behagar Gud att avsluta mitt liv, försäkrar jag Er att människor kommer att bli autentiskt informerade i Sverige om min död, och de kommer att ha glädjen att lära sig det på ett sätt som inte kan betvivlas. Jag har många vänner och tjänare här som skall göra sin plikt vid detta tillfälle som vid alla andra. Tro det inte förrän Ni hör om min död på det sätt jag säger Er; och, framför allt, var övertygad om att om jag dör endast av rädsla eller egenintresse, så skall jag vara odödlig.

Ge mina komplimanger till kungen, särskilt för vad han så skyldigt sagt till Er om mig; och försäkra honom om att han skulle ha fel om han inte hade alla känslor för mig som beror på mig, för jag är helt hans. Detaljerna om hans olycka har förskräckt mig; jag kunde inte läsa Ert brev utan att rysa. Gud vare prisad för hans helande!

Jag är mycket nöjd med Er. Fortsätt att tjäna mig väl. Farväl.
Xstina Al.

Jag ser mycket väl att man helt har glömt mig i Sverige, eftersom de är kapabla att ha så ovärdiga känslor för mig. Jag tröstar mig dock med att veta att det finns en nödvändighet som gör att de frånvarande glöms bort. Jag skall dö närhelst det behagar Gud, men det kommer att vara mig värdigt, om en tid som min död händer mig; och min död kommer aldrig att motsäga mitt liv, om det behagar Gud.

English translation of the original (my own):

Rome, February 28, 1682.
I have received your letter of the 10th of last month, in which I saw with pleasure the assurance of the King's complete recovery, which has greatly rejoiced me, for here in our quarters we had had very bad news about him; and I took all the trouble in the world to disabuse people of his death, people who believe themselves to be well-informed. But, thank God, your letter, with such authentic testimony of sight, has cleared up everyone's doubt and confirmed my previous news, which was the only assurance of his recovery.

As for the news of my death, I am not surprised. There are so many people who want it that I do not think it's bad that they sometimes flatter themselves with it. It will come when it pleases God, but so far I am not yet sufficiently in the grace to hope for it. I am in the most perfect health and vigour in which I have been in all my life, but that does not prevent me from being able to die, although apparently many people will die before me who do not imagine it. I assure you that I await death with great tranquility and that I neither fear it nor desire it. But I also assure you that I will never die from the evil that has been published in Sweden, and that neither interest nor fear will ever make me die, as it has been said; and it is to misunderstand Queen Kristina to believe her capable of such baseness of soul.

At whatever time when it will please God to end my life, I assure you that people will be authentically informed in Sweden of my death, and they will have the joy of learning it in a way that cannot be doubted. I have many friends and servants here who will do their duty on this occasion as on all others. Don't believe it until you hear of my death in the way I tell you; and, above all, be persuaded that, if I die only from fear or self-interest, I shall be immortal.

Pay my compliments to the King, especially for what he so obligingly said to you about me; and assure him that he would be wrong if he did not have all the feelings for me that are due to me, because I am completely his. The particulars of his accident have horrified me; I couldn't read your letter without shuddering. God be praised for his healing!

I am very satisfied with you. Continue to serve me well. Goodbye.
Xstina Al.

I see very well that one has completely forgotten me in Sweden, since they are capable of having such unworthy feelings for me. I console myself, however, knowing that there is a necessity that makes the absent ones be forgotten. I shall die whenever it pleases God, but it will be in a way worthy of me, in some time that my death happens to me; and my death will never contradict my life, if it pleases God.


Above: Kristina.


Above: Johan Olivekrantz.

Report for Johan Olivekrantz on Carl Broberg's memorandum, with comments in Kristina's own handwriting, year 1682

Source:

Mémoires concernant Christine, volume 2, page 201, Johan Arckenholtz, 1751


The report (with Kristina's comments in italics and parentheses):

Rapport du Mémoire de Charles Broberg.
Les Sommaires en marges sont écrits de la main de la Reine.

Considérant que son Père & tous ses frères ont eu l'honneur & le bonheur de ne servir que la Reine, & que la plûpart d'eux ont même fini la vie dans son service, il assure, que la seule appréhension d'en être privé sera capable de faire mourir de douleur & lui, & son frère, Antoine, & que rien autre n'a été la cause des grandes maladies de l'un & de l'autre, dont celle d'Antoine ne peut pas manquer de l'achever, étant tout à fait irrémédiable. C'est aussi ce que l'a obligé d'entreprendre ce pénible voïage, non obstant l'indisposition où il se trouve, afin de supplier Sa Majesté de lui continuer ses bonnes graces, & de vouloir par sa bonté le relever lui & son frère de leurs peines. (Qu'ils ne fassent pas des sottises, & je les conserverai toûjours dans mes bonnes graces.)

La grace que lui, Charles Broberg, demande très-humblement en son particulier, c'est, qu'il plaise à la Reine de lui accorder sous le titre de Directeur, la charge de Président de Norköping, puisque déjà depuis l'an 1678., Sa Majesté lui en a donné son brêvet, laquelle charge il se promèt de pouvoir éxercer non moins pour le bon service de la Reine, que pour le bien & l'utilité de la ville, qu'il aura à cœur. (Cela ne se peut. Je le révoque.)

Et puisque la pension de 800. Ecus argent de Suède, dont par la grace de la Reine il a joui jusqu'à présent, ne peut lui suffire pour y subsister selon le respect dû à la Reine; il supplie très-humblement Sa Majesté de la vouloir argumenter de 400. Ecus & d'ordonner qu'il la puisse avoir par les mêmes moïens qu'on la lui a païée jusques ici. (Je ne veux ni la lui ôter ni l'augmenter.)

Il représente aussi que durant trois ans une facheuse maladie l'a tenu la plûpart du tems au lit, & lui a fait consumer plus qu'il n'a au monde, pour sa guérison, desorte qu'il se trouve fort en detté, & que si Mr. Texeira ne lui eut fourni, sur l'obligation de son frère Antoine, de quoi faire le voïage, il n'auroit jamais eu le bonheur d'exposer, comme il fait, ses nécessités à S. M. qu'il supplie très-humblement d'user de compassion & de lui faire charité de quelque chose dont il puisse satisfaire à ses dettes. (Il pouvoit s'épargner ce voïage. Je suis pourtant disposée à lui faire quelque gratification. Voïez & projettez ce qu'on pourra faire.)

Pour son frère Antoine, il prend Dieu à témoin qu'il a toûjours eu l'intention de bien servir la Reine. Il avoue qu'il est très-juste que chacun rende compte de ses faits, & se réjouït de ce que son Excellence le Gouverneur Général, qui rigoureusement a fait revoir & éxaminer tous ses livres & Comptes dans le Conseil de la Chambre, aussi bien que par des Personnes privées & très-versées dans ces matières, n'a pourtant pas trouvé qu'il ait commis aucune infidélité, ni aucune faute digne d'être notée. Seulement il a fait quelque observation sur une somme de mille écus, qu'il avoit reçuë pour aller rencontrer S. E. Mgr. le Marquis en Skonen. Mais après que lui Broberg a remontré que cet argent fut emploïé pour défraïer S. E. Mgr. le Marquis tant pour sa demeure à Helsingbourg que pour tout son voïage jusqu'à Stockholm, & que S. E. a témoigné que c'est la vérité, le Gouverneur Général lui en a donné aussi sa décharge, & Broberg supplie très-humblement S. M. de la vouloir confirmer, afin que sa femme & ses enfans, qui n'en sont point informés, n'en soïent point inquiétés après sa mort qu'il voit prochaine. (Il ne fait qu'éxécuter mes ordres, & on fait bien de s'y soumettre. J'approuve tout ce qu'a fait le Gouverneur Général.)

De plus, se voïant chargé de femme & d'enfans & d'une grande famille, & n'aïant d'autre refuge que la seule bonté & clémence de la Reine dans sa nécessité, qu'il proteste être plus grande qu'on ne sauroit croire; il supplie très-humblement S. M. d'augmenter sa pension de seulement cent écus par an, & lui faire la grace de la pouvoir toucher à la St. Jean, afin qu'il puisse faire à tems la provision de son ménage. (J'y consens.)

Enfin, il supplie très-humblement S. M. de lui renouveller ses graces & de lui octroïer la confirmation de celle qu'Elle lui fit si bénignement il y a quelques années par la donation de Carris, pour pouvoir se relever des procés & des embarras, où innocement il est tombé, & pour pouvoir laisser, en mourant quelque peu de subsistance à sa femme & à ses enfans qui sans cette grace & la protection de S. M. resteront infailliblement misérables. (J'y consens, mais je veux auparavant savoir, si le Gouv. Gén. n'a rien de contraire à me représenter là-dessus. Enfin, il aura cela, ou quelque autre grace.)
CHRISTINE ALEXANDRA.

Faites voir cette résolution au Gouverneur Général.

Swedish translation (my own):

Rapporten av memoaren av Carl Broberg.
Sammanfattningarna i marginalen är handskrivna av Drottningen.

Med tanke på att hans far och alla hans bröder hade äran och lyckan att endast tjäna Drottningen, och att de flesta av dem till och med avslutade sitt liv i hennes tjänst, försäkrar han att den enda farhågan att bli berövad kommer att kunna göra både honom och hans bror, Anton, dö av smärta, och att inget annat har varit orsaken till bådas stora sjukdomar, av vilka den av Anton inte kan misslyckas med att avsluta det, eftersom de är helt ohjälpliga. Det är också det som tvingade honom att företa denna plågsamma resa, utan att hindra den ohälsa, i vilken han befinner sig, för att be Hennes Majestät att fortsätta hennes goda nåder och genom hennes vänlighet att lyfta honom och hans bror ur deras sorger. (Låt dem inte göra något dumt, och jag vill alltid gärna behålla dem i min goda nåd.)

Den nåd, som han, Carl Broberg, mycket ödmjukt ber om i sitt privatliv, är att det må behaga Drottningen att förläna honom under direktörstitel tjänsten som president i Norrköping, enär Hennes Majestät redan sedan år 1678 har givit honom hennes patent, som han lovar att kunna utöva inte mindre för Drottningens goda tjänst än för stadens bästa och nytta, som han kommer att ha på hjärtat. (Det kan inte vara den. Jag återkallar honom.)

Och sedan pensionen av ​​800 kronor silver från Sverige, som han av Drottningens nåd hittills åtnjutit, icke kan vara tillräcklig för att han där efter den aktning Drottningen tillkommer; han ber mycket ödmjukt Hennes Majestät att argumentera för den för 400 kronor och befalla, att han må äga den på samma sätt, som han har fått betalt för den hittills. (Jag vill inte ta bort den eller öka den.)

Han representerar också att en olycklig sjukdom under tre år höll honom mestadels i sängen och fick honom att konsumera mer än han har i världen för sitt botemedel, så att han hamnar i skuld, och att om herr Texeira inte hade gjort det. förutsatt honom, på sin bror Antons skyldighet, med tillräckligt för att göra resan, skulle han aldrig ha haft lyckan att, som han gör, avslöja sina förnödenheter för Hennes Majestät, som han ber mycket ödmjukt att visa medlidande och ge honom. välgörenhet av något som han kan betala sina skulder med. (Han skulle kunna bespara sig denna resa. Ändå är jag beredd att ge honom lite tillfredsställelse. Se och projektera vad man kan göra.)

När det gäller sin bror Anton tar han Gud till vittnes att han alltid hade för avsikt att tjäna Drottningen väl. Han medger att det är mycket rättvist, att envar skall redogöra för sina gärningar, och gläder sig över att Hans Excellens Generalguvernören, som rigoröst lät granska och granska alla sina böcker och räkenskaper i Kammarrådet, samt av privata personer och väl bevandrad i dessa frågor, fann dock inte att han gjort sig skyldig till någon otrohet, inte heller något fel värdigt att anmärkas. Han gjorde endast någon observation på en summa av tusen kronor, som han fått för att gå och träffa Hans Excellens Markisen av Skånen. Men sedan han, Broberg, visat, att dessa pengar använts för att försvara Hans Excellens Markisen både för hans hem i Helsingborg och för hela resan till Stockholm, och att hans excellensen vittnade att detta är sanningen, har Generalguvernören också givit honom. hans utskrivning, och Broberg ber mycket ödmjukt Hennes Majestät att bekräfta det, så att hans hustru och barn, som inte är underrättade, inte må bli oroliga efter hans död, som han ser närma sig. (Han utför bara mina befallningar, och man gör klokt i att följa dem. Jag godkänner allt som Generalguvernören har gjort.)

Dessutom, eftersom han ser sig bemödd med hustru och barn och en stor familj och inte har någon annan tillflykt än Drottningens enda vänlighet och nåd i hans nöd, låt honom protestera att han är större än man kan tro; han ber mycket ödmjukt Hennes Majestät att höja hans pension med endast hundra kronor om året och göra honom den nåd att kunna träffa honom på Johannesdagen, så att han i tid kan försörja sitt hushåll. (Jag samtycker därtill.)

Slutligen ber han mycket ödmjukt Hennes Majestät att förnya hennes nåder till honom och att ge honom bekräftelsen på det som hon gav honom så välvilligt för några år sedan genom donationen av Carris, för att kunna återhämta sig från rättegångarna och pinsamheter, i vilka han oskyldigt föll, och för att efter sin död kunna lämna något uppehälle åt sin hustru och sina barn, som utan denna nåd och beskydd från Hennes Majestät blir ofelbart bedrövliga. (Jag håller med, men först vill jag veta om Generalguvernören har något som strider mot att representera mig i detta. Till sist kommer han att ha det, eller någon annan nåd.)
Kristina Alexandra.

Visa denna resolution för Generalguvernören.

English translation (my own):

Report of the memorandum by Carl Broberg.
The summaries in the margins are handwritten by the Queen.

Considering that his father and all his brothers had the honour and the happiness of serving only the Queen, and that most of them even ended their life in her service, he assures that the only apprehension of being deprived will be able to make both him and his brother, Anton, die of pain, and that nothing else has been the cause of the major illnesses of both, of which that of Anton cannot fail to finish it, being quite irremediable. It is also what obliged him to undertake this painful journey, not obstructing the indisposition in which he finds himself, in order to beg Her Majesty to continue her good graces, and by her kindness to raise him and his brother out from their sorrows. (Let them not do anything stupid, and I will always keep them in my good graces.)

The grace which he, Carl Broberg, asks for very humbly in his private life, is that it may please the Queen to grant him, under the title of Director, the office of President of Norrköping, since already since the year 1678 Her Majesty has given him her patent, which he promises to be able to exercise no less for the good service of the Queen than for the good and usefulness of the city, which he will have at heart. (It cannot be. I am revoking him.)

And since the pension of 800 crowns of silver from Sweden, which, by the Queen's grace, he has enjoyed until now, cannot be sufficient for him to subsist there according to the respect due to the Queen; he very humbly begs Her Majesty to argue for it for 400 crowns and to order that he may have it by the same means that he has been paid for it heretofore. (I don't want to take it away or increase it.)

He also represents that for three years an unfortunate disease kept him most of the time in bed, and made him consume more than he has in the world for his cure, so that he finds himself in debt, and that if Mr. Texeira had not provided him, on the obligation of his brother Anton, with enough to make the journey, he would never have had the happiness of exposing, as he does, his necessities to Her Majesty, whom he begs very humbly to be compassionate and to give him charity of something with which he can satisfy his debts. (He could spare himself this journey. Yet I am prepared to give him some gratification. See and project what one can do.)

As for his brother Anton, he takes God to witness that he always intended to serve the Queen well. He admits that it is very fair that everyone should give an account of his deeds, and is delighted that His Excellency the Governor General, who rigorously had all his books and accounts reviewed and examined in the Council of the Chamber, as well as by private persons and well versed in these matters, did not find, however, that he committed any infidelity, nor any fault worthy of being noted. He only made some observation on a sum of one thousand crowns, which he had received to go and meet His Excellency the Marquis of Skånen. But after he, Broberg, demonstrated that this money was used to defray His Excellency the Marquis both for his home in Helsingborg and for his entire trip to Stockholm, and that His Excellency testified that this is the truth, the Governor General has also given him his discharge, and Broberg very humbly begs Her Majesty to confirm it, so that his wife and children, who are not informed, may not be worried after his death, which he sees approaching. (He is only carrying out my orders, and one does well to abide by them. I approve of everything the Governor General has done.)

Moreover, seeing himself burdened with a wife and children and a large family, and having no other refuge than the sole kindness and clemency of the Queen in his necessity, let him protest that he is greater than one can believe; he very humbly begs Her Majesty to increase his pension by only one hundred crowns a year, and to do him the grace of being able to see him on St. John's Day, so that he can make the provision for his household in time. (I consent to that.)

Finally, he very humbly begs Her Majesty to renew her graces to him and to grant him the confirmation of that which she gave him so benignly a few years ago by the donation of Carris, in order to be able to recover from the trials and the embarrassments into which he innocently fell, and in order to be able to leave, after his death, some subsistence to his wife and his children, who, without this grace and the protection from Her Majesty, will remain infallibly miserable. (I agree, but first I want to know if the Governor General has anything contrary to representing me on this. Finally, he will have that, or some other grace.)
Kristina Alexandra.

Show this resolution to the Governor General.

Excerpt from Gui Patin's letter to Nicolas Belin, dated April 13/23 (New Style), 1650

Sources:

Lettres choisies du feu M. Guy Patin, volume 5, page 50, published by Reinier Leers, 1725


Lettres de Gui Patin, volume 1, page 169, Gui Patin, published by J. B. Ballière, 1846



The letter excerpt:

... Monsieur des Cartes ... est mort à Stokolm d'une fiévre chaude le 11. de Février où il étoit allé saluër la Reine, qui est une sçavante, & une dixiéme Muse. ... De Paris ce 23. d'Avril 1650.

With modernised spelling:

... Monsieur Descartes ... est mort à Stockholm d'une fièvre chaude le 11 de février, où il était allé saluer la reine, qui est une savante et une dixième muse. ... De Paris, ce 23 d'avril 1650.

Ballière's transcript of the letter:

... M. Descartes ... est mort à Stockholm d'une fièvre chaude le 11 février, où il étoit allé saluer la reine, qui est une savante et une dixième muse. ...
De Paris, ce 23 d'avril 1650.

Swedish translation (my own):

... Monsieur Descartes dog i Stockholm av het feber den 11 februari, dit han gått för att hälsa på Drottningen, som är lärd och en tionde musa. ...
Från Paris, den 23 april 1650.

English translation (my own):

... Monsieur Descartes died in Stockholm of a hot fever on February 11, where he had gone to greet the Queen, who is a scholar and a tenth muse. ...
From Paris, April 23, 1650.


Above: Kristina.


Above: René Descartes.


Above: Gui Patin.