Monday, December 27, 2021

Kristina's letter to Johan Cederkrantz, with a postscript in his/her/their own hand, dated November 12, 1678

Sources:

Bref och handlingar hörande till Drottning Christinas historia efter originalerna utgifne, page 33, E. S. Bring, 1832


Mémoires concernant Christine, volume 2, page 178, Johan Arckenholtz, 1751


The letter:

Rom d. 12 Nouemb. 1678.
M:r CederCrantz; Jag är helt förnöjd att i wijd een så lyckelig rencontre med Commissarien Estienne Molié intet förr hafwa skildtz wijd honom än han genom skriftelig reuers, och mundtlig tillsäjelse, försäkrat innan tree weckors förlopp betala de af Cammaren för längst assignerade m/28 R:dr, och aldra sidst uthi Januario de i Halmstad af Konungen förordnade m/26 hwar opå Jag Mig aldeles förlijter och edert aftals wärkställigheet, genom bemälte Summors ofehlbare erläggjande, säkerlig förwäntar, lemnandes eder försorg att begåå med Cammaren, det den accorderade interesse för sådana penningars auancerande innan Subsidierne falla, af Cronan beslåß och ersättes, emädan både obilligt är, och Mig olägligt faller förmista så mycket, af det längesedan och uthan afkortning borde wara betalt; Jämwäll är Mig behageligit, att Envoyen Lillieroot så willigt sig antagit Testamentetz, och de gambla Subsidiernes igenomdrijfwande, som förmedelst deß förslag, och Flijtige omsorg torde winna een önskelig uthgång; allenast wederböranden förmåß till skuldens utkräfwiande, för een så anseenlig winst, som öfwerblifwer af m/300 R:dr hwilka iag för mig Mig begiär, och om resten honom skrifteligen försäkra will, när så omtränger. nu är det onödigt. J går bekom Jag edert breef daterat Nimvägen d. 21 passato, hwar uhr Jag till Min goda förnöijelse förnimmer Noncens för Mine interests längst bekante, ock Mig förwissade Zele och åhoga, hwarföre å Mine wägnar i honom behörigen betacka, hans råd och anledningar uthi alt nogaste efterkomma, och uthan föregången Communication med honom intet företaga skolen, bijbringandes att endoch Mig ledst är Biskopens af Mönster dödzfall, icke deßmindre behöfwer Jag Mig af hans Successor samma benägenhet till Min tienst, som af den afledne, efter han till Successionen allena genom Min tillhielp och recommendationer kommen; hwarom af H. Cardinalen Azzolini, Noncen tillfyllest lärer blifwa informerat. Edert Project till Swenske Ambassadeurerne, approberar Jag nästan uthi alle sine Clausuler, |:warandes allenast een synnerlig frase der uthi, som Mig icke aldeles behagar, der om Jag eder uthi ett särskildt breef informerandes warder,:| och will att i deras giorde Contestationer, wällwillia och ijfwer att beobachta mine interests, på alt rättmätigt sätt bemöta, och så wäll Gr. Oxenstierna, som OliuenCrantz om min recognaissance försäkra, för den försorg och affection de i Mine interests befrämiande, i wärket betygandes warda; Skolande i så framt de hafwa undfått fullmacht och ordre af Konungen att tractera med eder om Mine affaires, qwarblifwa der i Nimvägen, och med all Flijt sökia att komma till sluth med dem der öfwer; men i fall sådan Konungens fullmacht ännu intet kommen, och ingen förhoppning öfwrig om deß tillkommande; då måste i, sedan i så här öfwer som alt annat Consulterat Noncen, med hans råd och samtycke, reesa till Swerige, låtandes genom honom försee eder med Passporter och andra nödigheeter som kunne försäkra eder passagie. Och såsom Jag godt hopp hafwer att Mine förslag lära winna det uthslag som Jag önskar, så will Jag att i först och främst fullkommeligen och aldeles efterlefwa Mine förrige instructioner och ordres der om, och det aldrayterste till deß wärckställigheet giöra; men på alle händelser, och om emot all förmodan omöijeligit fölle, att bringa dem der hän som Projecterat är, befalles eder efter yttersta förmåga drijfwa på, att Jag wijd all Min hafwande Rätt och Rättigheet i Pommeren, behålles och Conserueras, hwar under de oreducerade godzen, och alla mindre tillhörigheter, som Jag genom Recessen Mig tillagt; och owägerligen Mig tillkomma, förstås och inslutas Jag hafwer allaredo recommenderat Konungen i Engelland Mine interessen, och twifflar intet på deß beredsamheet att Secondera Mine desseiner. Alt hänger nu på eder flijt, beställsamheet och waaksamhet, hwar om Jag efter edert löfte Mig aldeles försäkrat giör och fördenskull håller onödigt wijdare förmana eder der till, uthan tillseijandes eder Min Ynest och Nåde befaller eder uthi Gudz beskydd till god wälgång.
XST ALEX

Ce qui me deplait dans vostre escriture est le terme des federneslendt cest comme parle touts nos Skatteboner. Il faut donc dire des Rike och fäderneslandt, uoila comme on doit parler quandt on parle en mon nom, & ce langage doit choqure personne, le Royaume de suede est a moy & aux Roy, je ne luy dispute poin son droit car ie ne reuoque iamais ce que iay une fois donne, & ie le lui conserueray au prix de mon sang si loccasion sen presentoit, mais la difference quil y a entre nous est que ie dois tout ce que ie suis a Dieu seul, & que le Roy le doit a Dieu & a moy, tout ce quil est de quoy il est bon de faire souuenir les gens Car rien ne uiellist si tost qun bien fait & en suede on se haste fort den effacer le souenir, pourtant la generosite du Roy ne luy permettera pas de doublier, ce quil me doit, & moy qui cette qui ne reproche iamais mes biens faits a personne ie seray la primiere a loublier quant on me fera justice, & ne men souuiendra jamais que pour le bien & le seruice de nostre commune patrie & Couronne, Je ne panse pas quil y aye personne qui oserois me contester me juste droit mais en cas quon seroit asse deraysonable pour pretendre a me les disputer iay de quoy les mantenir, en quel malheureux estat que ie puisse me trouuer, voila ce que iay vous dire sur vostre memoire, vous estes suedois & vous craigne peut estre de dire la verite mais en ce cas ditte swergies avantage Swergies nytta & saches que ie suis extremement delicat sur ce chapitre & que dans les escritures publique ou on parle aux ministres estrangers il faut estre tres circonspects & choisir bien ces paroles, le reste de lescriture est tres bien composee & ie lapprouue entierement Continues a me bien seruir, & vous aures suiet de vous louer de moy.

With modernised spelling:

Rom den 12 november 1678.
Monsieur Cederkrantz,
Jag är helt förnöjd att I vid en så lycklig rencontre med kommissarien Étienne Molié inte förr hava skilts vid honom än han genom skriftlig revers, och muntlig tillsägelse försäkrat innan tre veckors förlopp betala de av Kammaren för längst assignerade 28.000 riksdaler, och allrasist uti januario de i Halmstad av Konungen förordnade 26.000 varuppå jag mig alldeles förliter ock Edert avtals verkställighet, genom bemälte summors ofelbara erläggande, säkerlig förväntar, lämnandes Eder försorg att begå med Kammaren, det den ackorderade intresse för sådana penningars avancerande innan subsidierna falla, av Kronan beslås och ersättas, emedan både obilligt är, och mig olägligt faller förmista så mycket, av det längesedan och utan avkortning borde vara betalt. Jämväl är [det] mig behagligt att envoajén Lillieroot så villigt sig antagit testamentets och de gamla subsidiernas igenomdrivande som förmedelst dess förslag, och flitiga omsorg torde vinna en önsklig utgång; allenast vederböranden förmås till skuldens utkrävande, för en så ansenlig vinst som överbliver av 300.000 riksdaler, vilka jag för mig begär, och om resten honom skriftligen försäkra vill, när så omtränger. Nu är det onödigt. I går bekom jag Edert brev daterat Nimvägen den 21 passato, varur jag till min goda förnöjelse förnimmer nuntiens för mina intérêts' längst bekante, ock mig förvissade zele och åhoga, varför å mina vägnar i honom behörigen betacka, hans råd och anledningar uti allt nogaste efterkomma, och utan föregången kommunication med honom inte företaga skolen, bibringandes att ändock mig ledst är biskopens av Münster dödsfall, icke dess mindre behöver jag mig av hans successor samma benägenhet till min tjänst, som av den avledne, efter han till successionen allena genom min tillhjälp och rekommendationer [var] kommen; varom av herr kardinalen Azzolini, nuntien tillfyllest lär bliva informerad. Edert projekt till svenska ambassadörerna approberar jag nästan uti alla sina klausuler, (varandes allenast en synnerlig frase däruti, som mig icke alldeles behagar, därom jag Eder uti ett särskilt brev informerandes varder), och vill att I deras gjorde kontestationer, välvilja och iver att beobakta mina intérêts på allt rättmätigt sätt bemöta, och såväl greve Oxenstierna som Olivekrantz om min reconnaissance försäkra för den försorg och affektion de i mina intérêts befrämjande, i värket betygandes varda; skolande i så framt de hava undfått fullmakt och order av Konungen att traktera med Eder om mina affaires, kvarbliva där i Nimvägen, och med all flit söka att komma till slut med dem däröver. Men i fall sådan Konungens fullmakt ännu inte [äre] kommen, och ingen förhoppning övrig om dess tillkommande, då måste I, sedan I så häröver som allt annat konsulterat nuntien, med hans råd och samtycke, resa till Sverige, låtandes genom honom förse Eder med passporter och andra nödigheter som kunne försäkra Eder passage. Och såsom jag gott hopp haver att mina förslag lära vinna det utslag som jag önskar, så vill jag att I först och främst fullkomligen och alldeles efterleva mina förriga instruktioner och orders därom och det allrayttersta till dess verkställighet göra; men på alla händelser, och om [det] emot all förmodan omöjligt fölle att bringa dem därhän som projekterat är, befalles Eder efter yttersta förmåga driva på att jag vid all min havande rätt och rättighet i Pommern behållas och konserveras, varunder de ordrade godsen, och alla mindre tillhörigheter som jag genom recessen mig tillagt ock ovägerligen mig tillkomma, förstås och inslutas. Jag haver allaredo rekommenderat Konungen i England mine intressen, och tvivlar inte på dess bereddsamhet att sekundera mina dessänger. Allt hänger nu på Eder flit, beställsamhet och vaksamhet, varom jag efter Edert löfte mig alldeles försäkrad gör och fördenskull håller onödigt vidare förmana Eder därtill, utan tillsägandes Eder min ynnest och nåde befaller Eder uti Guds beskydd till god välgång.
Kristina Alexandra.

Ce qui me déplaît dans votre écriture est le terme «dess Fädernesland»; c'est comme parler tous nos «skattebönder». Il faut donc dire «dess Rike och Fädernesland». Voilà comme on doit parler quand on parle en mon nom, et ce langage doit choquer personne. Le royaume de Suède est à moi et au roi; je ne lui dispute point son droit, car je ne revoque jamais ce que j'ai une fois donné, et je le lui conserverai au prix de mon sang si l'occasion s'en présentait. Mais la différence qu'il y a entre nous est que je dois tout ce que je suis à Dieu seul, et que le roi le doit à Dieu et à moi. Tout ce qu'il est de quoi, il est bon de faire souvenir les gens, car rien ne vieillît si tôt qu'un bienfait; et en Suède on se hâte fort d'en effacer le souvenir, pourtant la générosité du roi ne lui permettra pas de d'oublier, ce qu'il me doit. Et moi, qui ne reproche jamais mes bienfaits à personne, je serai la première a l'oublier quand on me fera justice et ne m'en souviendra jamais que pour le bien et le service de notre commune Patrie et Couronne. Je ne pense pas qu'il y ait personne qui oserais me contester mes justes droits, mais en cas qu'on serait assez déraisonnable pour prétendre à me les disputer, j'ai de quoi les maintenir, en quel malheureux état que je puisse me trouver. Voilà ce que j'ai vous dire sur votre mémoire. Vous êtes Suédois, et vous craignez peut-être de dire la vérité, mais en ce cas ditez «Sveriges avantage, Sveriges nytta»; et sachez que je suis extrêmement délicate sur ce chapitre et que dans les écritures publiques où on parle aux ministres étrangers, il faut être très circonspect et choisir bien ses paroles. Le reste de l'écriture est très bien composée, et je l'approuve entièrement. Continuez à me bien servir, et vous aurez sujet de vous louer de moi.

Arckenholtz's transcript of the postscript:

Ce qui me déplait dans votre écrit est le terme de (des Fädernesland) sa Patrie, c'est comme parlent tous nos (Skattebönder) Païsans. Il faut donc dire (des Rike och Fädernesland) son Roïaume & sa Patrie, voilà comme on doit parler quand on parle en mon nom, & ce langage doit choquer personne. Le Roïaume de Suède est à moi & au Roi. Je ne lui dispute point son droit: car je ne révoquerai jamais ce que je lui ai une fois donné, & je le lui conserverai au prix de mon sang si l'occasion s'en présentoit. Mais la différence qu'il y a entre moi & lui, est, que je dois tout ce que je suis à Dieu seul, & que le Roi doit à Dieu & à moi tout ce qu'il est; de quoi il est bon de faire souvenir les gens. Car rien ne s'oublie sitôt qu'un bienfait, & en Suède on se hâte fort d'en effaçer le souvenir. La générosité du Roi ne lui permettra pas d'oublier ce qu'il me doit, & moi, qui suis telle que je ne reproche jamais mes biensfaits à personne, je serai la prémière à l'oublier quand on me fera justice, & ne m'en souviendrai jamais que pour le bien & le service de notre commune Patrie & Couronne. Je ne pense pas qu'il y ait personne qui osât me contester mes justes droits: mais en cas qu'on fût assez déraisonnable pour prétendre de me les disputer, j'ai dequoi les maintenir, en quelque malheureux état que je puisse me trouver. Voilà ce que j'ai à vous dire sur votre Mémoire. Vous êtes Suédois & vous craignez peut-être de dire la vérité, mais en ce cas dites (Sweriges avantage,) l'avantage de Suède; (Sweriges nytta) l'utilité de Suède; & sachez-vous que je suis extrêmement délicate sur ce chapitre, & que dans les écrits publics où l'on parle aux Ministres étrangers, il faut être très-circonspect & choisir bien ses paroles. Le reste de l'écrit est très-bien composé & je l'approuve entièrement. Continuez à me bien servir & vous aurez sujèt de vous louer de moi.

English translation (my own):

Rome, November 12, 1678.
Mr. Cederkrantz,
I am quite pleased that in such a happy meeting with the commissioner Étienne Molié you did not part with him before he paid the 28,000 riksdalers assigned by the Chamber long ago by written reverse and verbal assurance assured before three weeks, and the very last 26,000 riksdalers ordered in January by the King in Halmstad, on which I completely trust and the execution of your agreement by the infallible payment of sums, and I certainly expect (leaving your care to practice your provision with the House), the agreed interest in the advancement of such money before the subsidies fall is decided and replaced by the Crown, because both are unfair, and it is inconvenient for me to miss out on so much of what should have been paid a long time ago and without a shortening. It is equally pleasing to me that the envoy Lillieroot so willingly accepted the enforcement of the will, and the old subsidies, by means of his proposal and diligent care, should win a desirable outcome; only the person in question is persuaded to collect the debt, for such a considerable profit that is left over from 300,000 riksdalers which I request for myself, and if the rest want to insure him in writing when necessary. Now it is unnecessary. Yesterday I received your letter dated Nijmegen, the 21st of last month, from which I, to my good pleasure, perceive the Nuncio's long acquaintance with for my interests, and I am assured of his zeal and concern, wherefore on my behalf you must duly thank him, carefully and meticulously comply with his advice and reasons, and do not undertake prior communication with him, adding that although I am saddened by the death of the bishop of Münster, I nevertheless need from his successor the same inclination to my service as I had from the now deceased one, because he had come to the succession alone through my help and recommendations; of which the Nuncio will be fully informed by Cardinal Azzolino. I approve your project to the Swedish ambassadors in almost all of its clauses, (there being only a certain phrase in it which I do not much like, about which I will inform you in a special letter), and want you to do their contestations, goodwill and eagerness to observe my interests in every rightful way, and assure both Count Oxenstierna and Olivekrantz of my gratitude for the care and affection they take in the promotion of my interests, in the deed of being judged, educated insofar as they have received authority and orders from the King to deal with you about my affairs, remain there in Nijmegen, and diligently seek to come to an end with them over it. But in case such the King's authority has not yet come, and there be no other hope for its addition, then you must, after you have consulted the Nuncio as over everything else, travel to Sweden with his advice and consent, having him provide you with passports and other necessities that could insure your passage. And as I have high hopes that my proposals will win the result I desire, I want you, first and foremost, to fully and completely abide by my previous instructions and orders about it and to do the utmost for its execution; but in any case, and if, against all odds, it would be impossible to bring them to where they are projected, you are commanded to the best of your ability to insist that I, with all my rights in Pomerania, be retained and preserved, under which they ordered the estate, and all smaller belongings that I have acquired through the agreement and inevitably acquire, understand and include. I have already recommended my interests to the King of England and do not doubt his readiness to second my designs. Everything now depends on your diligence, orderliness and vigilance, of which I, according to your promise, rest absolutely assured, and for that reason I continue to unnecessarily urge you to do so, without promising you my favour and grace, commending you to God's protection for good prosperity.
Kristina Alexandra.

What I dislike about your writing is the term "dess Fädernesland"; it's like talking about all our "skattebönder". We must therefore say "dess Rike och Fädernesland". This is how one should speak when one speaks in my name, and this language should shock no one. The Kingdom of Sweden is mine and the King's; I do not dispute with him his right, for I never revoke what I have once given, and I will keep it for him at the cost of my blood if the occasion presents itself. But the difference between us is that I owe everything that I am to God alone, and the King owes it to God and to me. Whatever it is, it is good to remind people, for nothing ages so soon as a blessing; and in Sweden they are in great haste to erase the memory of it, yet the King's generosity will not allow him to forget what he owes me. And I, who never reproach anyone for my benefits, I will be the first to forget it when justice is done and will never remember it except for the good and the service of our common Fatherland and Crown. I don't think there is anyone who would dare to challenge me for my just rights, but in case someone is unreasonable enough to pretend to be arguing for them, I have enough to maintain them, in whatever unfortunate state I may find myself. This is what I have to tell you about your memorandum. You are a Swede, and you may be afraid to tell the truth, but then say "Sveriges avantage, Sveriges nytta"; and know that I am extremely delicate on this chapter and that in the public writings where one speaks to foreign ministers, one must be very circumspect and choose one's words well. The rest of the writing is very well composed, and I fully approve of it. Continue to serve me well, and you will have reason to praise yourself for me.


Above: Kristina.

No comments:

Post a Comment