Sources:
Correspondance (Christine de Suède); Correspondance (Pierre Chanut); Correspondance de Bouillon; Memoire contenant en abregé les moyens de procurer la reunion des protestants, pages 29 to 34; original at the Jagiellonian Library (Biblioteka Jagiellońska/Jagiellońska Biblioteka Cyfrowa)
Mémoires concernant Christine, volume 2, page 192, Johan Arckenholtz, 1751
Christina: Brev från sex decennier, pages 100 to 103, edited and translated by Sven Stolpe, 1960
"Den stackars greve Wasenau ådrog sig en rad skällebrev frå drottningens sida, men hon kunde också tycka synd om mannen. I detta brev rekommenderar hon honom att gå i kloster. Brevet ger emellertid också en inblick i hennes eget livsförakt, i hennes egen stora besvikelse på och leda vid världen; det uttrycker ganska väl de stämningar som präglade hennes sista år. Det har också en allvarlig religiös ton som gör intryck."
"The poor Count Wasenau incurred a series of scolding letters from the Queen, but she could also feel sorry for the man. In this letter she recommends that he go to a monastery. However, the letter also gives an insight into her own contempt for life, into her own great disappointment in and tiring with the world; it expresses quite well the moods that characterised her last years. It also has a serious religious tone that makes an impression."
The letter (copy from the Jagiellonian Library):
L'estat de mes affaires et des vôtres m'oblige de vous donner un conseil charitable, qui vous surprendra peutestre: Mais si Vous ÿ faites une reflexion serieuse, vous serez convaincu, que c'est un effet de ma bonté ou plustôt c'est l'effet de celle de Dieu envers vous, qui m'inspire de vous persuader par la presente à quitter le monde et la Cour au plus tost: Jl me semble que le meilleur party pour vous seroit, d'aller à Monte Casino, où bien à la Valle ombrosa, qui sont deux beaux lieux prés d'icy, vous dedier au Service de Dieu pour le reste de vos jours, en y prenant l'habit. Vous êtes bien heureux de le pouvoir faire: et ie porte envie à vostre êtat, qui vous permet de prendre une si belle resolution. Jl n'y a rien de si grand, rien de si glorieux, rien de si beau que de se donner à Dieu sans reserve, et si vous embrassiez cette vocation avec joÿe et courage, vous vous en trouveriez bien. Dans le monde et à la Cour il n'y a rien à esperer pour vous; vous êtes miserable, vous n'avez pas de quoy soutenir vôtre Naissance, je ne suis pas en êtat de faire votre fortune, ie suis selon le monde encore plus miserable que vous, parce que ie suis plus grande, et que ie ne suis pas assez heureuse, pour pouvoir prendre une semblable resolution, que ie voudrois peut être pouvoir executer moy mesme. Ne vous flatez pas de vaines chymeres, croyez de bonne foy, qu'il n'y a rien à esperer pour Moÿ ny pour vous dans le monde, et qu'il est fait d'une maniere, que l'on est trop heureux, quand l'on n'y pretend, et n'y esperez rien. Scachez que l'homme est fait pour quelque chose de plus grand, et que le monde n'a rien qui puisse le contenter. Quand vous pourriez devenir l'unique Monarque de l'Univers, quand vous seriez environné de tout l'esclat de toute la Gloire, de toutes les grandeurs, de toutes les fortunes, et de tous les plaisirs du monde, vous n'en seriez pas plus contant, que vous êtes à present. Je vous parle d'experience, vous n'en seriez pas plus heureux, au contraire, vous auriez des chagrins, des degousts, qui vous sont encore in connus, et qui sont pires, que tout ce que vous avez essuÿés jusqu'icy. Aussÿ apres avoir goutté tous les biens, que vous desirez, vous seriez si fortement persuadé de la misere, et du neant de tout cela, que vous auriez honte de vous même d'avoir estimé et desiré tant, ce qui est ce peu de chose et qui ne sert qu'a rendre aux hommes et la vie et la mort êgalement insuportable[s]. Si vous êties persuadé, comme il faut, de cette verité, vous vous approcheriez avec joÿe du port, que la providence de Dieu vous ouvre, pour vous retirer du naufrage, pourtant devant que de vous determiner à une si grande resolution examinés et consultés bien vostre Coeur et vos forces: mais ne vous ÿ fiés pas[.] fiez vous a Dieu, et si vous êtes convaincu de sa Vocation, sortés du monde au plustost, mais sortez en comme d'une maison qui brusle, et dont il faut se sauver vistement, si l'on n'aime à y perir. Disposez de vos affaires et donnez courageusement le peu que vous avez â Dieu, ne craignez pas de rien perdre, il vous rendra tout avec usure, le Sacrifice est le meilleur usage qu'on sçauroit faire, de tout ce qu'il ÿ a dans le monde, et Dieu est si bon, qu'il nous en recompence, lors que nous donnons, ce qui n'est qu'à luÿ.. Qu'il y a de gloire et du plaisir, de servir un si bon Maistre, et que ie suis heureuse d'avoir tout quitté, d'avoir tout perdüe pour luy. Cette satisfaction vaut mieux que l'Empire du monde, faités de mesme et vous vous en trouverez aussy heureux, et aussy content que moy, puisque l'unique Secret de l'estre parfaittement est de tout abandonner. Croyez moy c'est le meilleur party qu'on peut prendre, puisque aussy bien, il faut mourir, tost, ou tard. Cependant, si vous aviez quelque dessein pour quelque habit ou profession, ie ne m'y oppose pas, suivez vostre instinct, et priés Dieu qu'il vous inspire ce qui est le plus avantageux pour sa gloire, et pour vostre salut. J'avois dessein de vous faire Chevalier de Malte, mais ie considere que cet habit vous engageroit à la depence d'un train, et d'un equipage, au quelle[s] [sic] vous ne pouvez fournir. D'aller tenter vostre fortune à la guerre, c'est de mesme, il ÿ faut aussy de la depence, sans argent l'on ne fait rien dans le monde, en quelque profession qu'on s'engage. Enfin ce n'est qu'entre le[s] bras de Dieu qu'on peut se jetter tout nud, sans craindre de se deshonorer. Si vous le ferez de la bonne sorte, vous y trouverez et la gloire et le bonheur, et une satisfaction, qui surpasse tout ce que l'on goûtte dans l'Univers. Dieu vous fasse la grace de vous persuader ses verités. Vous me direz peut être que ne faites vous de mesme? et vous avez raison, mais quoy que je ne sois pas nÿ d'humeur ny de condition à rendre compte de moy à personne ie veux bien vous oster tout sujet de scrupule la dessus, en vous declarant, que la même providence qui vous appelle à ce bonheur, me deffend d'y aspirer comme j'explique par les effets. Tout ce qui m'est arrive ma vie durant, me persuade qu'on ne veut pas que j'y pense, que ce seroit estre Rebelle à ses ordres que vouloir s'engager en une profession ou on n'est pas appelle, selon tou[te]s les apparances. Si cette même providence en disposera autrement, un jour ie suivray aveuglement ses ordres, puisque aussy bien il ÿ a long temps que ie me suis rendue à discretion, faites de mesme et vous serez heureux.
With modernised spelling:
L'état de mes affaires et des vôtres m'oblige de vous donner un conseil charitable, qui vous surprendra peut-être; mais si vous y faites une réflexion sérieuse, vous serez convaincu que c'est un effet de ma bonté — ou plutôt c'est l'effet de celle de Dieu envers vous, — qui m'inspire de vous persuader par la présente à quitter le monde et la cour au plus tôt.
Il me semble que le meilleur parti pour vous serait d'aller à Monte Cassino, ou bien à la Vallombrosa, qui sont deux beaux lieux près d'ici, vous dédier au service de Dieu pour le reste de vos jours en y prenant l'habit. Vous êtes bienheureux de le pouvoir faire, et je porte envie à votre état, qui vous permet de prendre une si belle résolution. Il n'y a rien de si grand, rien de si glorieux, rien de si beau que de se donner à Dieu sans réserve, et si vous embrassiez cette vocation avec joie et courage, vous vous en trouveriez bien.
Dans le monde et à la cour il n'y a rien à espérer pour vous. Vous êtes misérable, vous n'avez pas de quoi soutenir votre naissance. Je ne suis pas en état de faire votre fortune. Je suis, selon le monde, encore plus miserable que vous parce que je suis plus grande et que je ne suis pas assez heureuse pour pouvoir prendre une semblable résolution, que je voudrais peut-être pouvoir exécuter moi-même.
Ne vous flattez pas de vaines chimères. Croyez de bonne foi qu'il n'y a rien à espérer pour moi, ni pour vous dans le monde, et qu'il est fait d'une manière que l'on est trop heureux quand l'on n'y prétend et n'y espère rien. Sachez que l'homme est fait pour quelque chose de plus grand et que le monde n'a rien qui puisse le contenter.
Quand vous pourriez devenir l'unique monarque de l'univers, quand vous seriez environné de tout l'éclat de toute la gloire, de toutes les grandeurs, de toutes les fortunes et de tous les plaisirs du monde, vous n'en seriez pas plus content que vous êtes à présent. Je vous parle d'expérience. Vous n'en seriez pas plus heureux. Au contraire, vous auriez des chagrins, des dégoûts qui vous sont encore inconnus et qui sont pires que tout ce que vous avez essuyés jusqu'ici.
Aussi, après avoir goûté tous les biens que vous désirez, vous seriez si fortement persuadé de la misère et du néant de tout cela que vous auriez honte de vous-même d'avoir estimé et desiré tant ce qui est ce peu de chose et qui ne sert qu'à rendre aux hommes et la vie et la mort également insupportables.
Si vous étiez persuadé, comme il faut, de cette vérité, vous vous approcheriez avec joie du port que la providence de Dieu vous ouvre pour vous retirer du naufrage. Pourtant, devant que de vous déterminer à une si grande résolution, examinez et consultez bien votre cœur et vos forces, mais ne vous y fiez pas. Fiez-vous à Dieu, et si vous êtes convaincu de sa vocation, sortez du monde au plus tôt, mais sortez en comme d'une maison qui brûle et dont il faut se sauver vitement si l'on n'aime à y périr.
Disposez de vos affaires, et donnez courageusement le peu que vous avez à Dieu. Ne craignez pas de rien perdre, il vous rendra tout avec usure. Le sacrifice est le meilleur usage qu'on saurait faire de tout ce qu'il y a dans le monde, et Dieu est si bon qu'il nous en récompense lorsque nous donnons ce qui n'est qu'à lui. Qu'il y a de gloire et du plaisir de servir un si bon Maître, et que je suis heureuse d'avoir tout quitté, d'avoir tout perdue, pour lui! Cette satisfaction vaut mieux que l'empire du monde. Faites de même, et vous vous en trouverez aussi heureux et aussi content que moi, puisque l'unique secret de l'être parfaitement est de tout abandonner.
Croyez-moi, c'est le meilleur parti qu'on peut prendre, puisque aussi bien il faut mourir tôt ou tard. Cependant, si vous aviez quelque dessein pour quelque habit ou profession, je ne m'y oppose pas. Suivez votre instinct et priez Dieu qu'il vous inspire ce qui est le plus avantageux pour sa gloire et pour votre salut. J'avais dessein de vous faire chevalier de Malte, mais je considère que cet habit vous engagerait à la dépense d'un train et d'un équipage auquel[s] vous ne pouvez fournir. D'aller tenter votre fortune à la guerre, c'est de même. Il y faut aussi de la dépense. Sans argent l'on ne fait rien dans le monde, en quelque profession qu'on s'engage.
Enfin, ce n'est qu'entre les bras de Dieu qu'on peut se jeter tout nu, sans craindre de se déshonorer. Si vous le ferez de la bonne sorte, vous y trouverez et la gloire et le bonheur et une satisfaction qui surpasse tout ce que l'on goûte dans l'univers. Dieu vous fasse la grâce de vous persuader ces vérités.
Vous me dires peut-être que ne faites-vous de même? Et vous avez raison, mais quoique je ne sois pas ni d'humeur ni de condition à rendre compte de moi à personne. Je veux bien vous ôter tout sujet de scrupule là-dessus en vous déclarant que la même providence qui vous appelle à ce bonheur me défend d'y aspirer comme j'explique par les effets.
Tout ce qui m'est arrive ma vie durant me persuade qu'on ne veut pas que j'y pense que ce serait être rébelle à ses ordres que vouloir s'engager en une profession ou on n'est pas appellé, selon tou[te]s les apparences. Si cette même providence en disposera autrement, un jour je suivrai aveuglément ses ordres, puisque aussi bien il y a longtemps que je me suis rendue à discrétion. Faites de même, et vous serez heureux.
Arckenholtz's transcript of the letter:
L'Etat de mes affaires & des vôtres m'oblige de vous donner un conseil charitable, qui vous surprendra peut-être. Mais si vous y faites de sérieuses réfléxions, Vous serez convaincu que c'est un effèt de ma bonté ou plûtôt de celle de Dieu envers vous, qui m'inspire de vous persuader par la présente à quitter le monde & la Cour au plûtôt. Il me semble que le meilleur parti pour vous seroit d'aller à Monte Cassino, ou bien à la Valle Ombrosa, qui sont deux beaux lieux près d'ici, vous consacrer au service de Dieu pour le reste de vos jours, en y prennant l'habit. Vous êtes bienheureux de le pouvoir faire, & je porte envie à votre état, qui vous permèt de prendre une si belle résolution. Il n'y a rien de si grand, rien de si glorieux, rien de si beau, que de se donner à Dieu sans réserve, & si vous embrassez cette vocation avec joïe & courage, vous vous en trouveriez bien. Dans le monde & à la Cour il n'y a rien à espérer pour vous, vous êtes misérable, vous n'avez pas de quoi soutenir votre naissance, je ne suis pas en état de faire votre fortune: je suis plus grande, & que je ne suis pas assez heureuse, pour pouvoir prendre une semblable résolution, que je voudrois peut-être pouvoir éxécuter moi-même.
Ne vous flatez pas de vaines chiméres, croïez de bonne foi, qu'il n'y a rien à espérer pour moi, ni pour vous dans le monde, & qu'il est fait d'une manière, que l'on est trop heureux, quand l'on n'y prétend, & n'y espére rien. Sachez que l'homme est fait pour quelque chose du plus grand, & que le monde n'a rien qui puisse contenter. Quand vous pourriez devenir le seul Monarque de toute la terre, quand vous seriez environné de tout l'éclat, de toute la gloire, de toutes les grandeurs, de toutes les fortunes, & de tous les plaisirs du monde; vous n'en seriez pas plus content, que vous êtes à présent. Je vous parle d'expérience, vous n'en seriez pas plus heureux, au contraire, vous auriez des chagrins, des dégoûts, qui vous sont encore inconnus, & qui sont pires que tout ce que vous avez essuïé jusqu'ici. Ainsi après avoir goûté tous les biens, que vous désirez, vous seriez si fortement persuadé de la misére, & du néant de tout cela, que vous auriez honte de vous-même d'avoir estimé & desiré tant, ce qui est si peu de chose, & qui ne sert qu'à rendre aux hommes & la vie & la mort également insupportables. Si vous étiez persuadé, comme il faut, de cette vérité, vous vous approcheriez avec joïe du port, que la providence de Dieu vous ouvre, pour vous retirer du naufrage. Pourtant avant que de vous déterminer à une si grande résolution, éxaminez & consultez bien votre cœur & vos forces; mais ne vous y fiez pas, fiez-vous à Dieu, & si vous êtes convaincu de sa vocation, sortez du monde au plûtôt, mais sortez en comme d'une maison, qui brûle & dont il faut se sauver au plus vite, si l'on n'aime à y périr. Disposez de vos affaires & donnez courageusement le peu que vous avez à Dieu, ne craignez pas de rien perdre, il vous rendra tout avec usure. Ce sacrifice est le meilleur usage qu'on sauroit faire, de tout ce qu'il y a dans le monde, & Dieu est si bon, qu'il nous en récompense, lorsque nous lui donnons ce qui n'est qu'à lui. Qu'il y a de gloire & de plaisir à servir un si bon maitre, & que je suis heureuse, d'avoir tout quitté, d'avoir tout perdu pour lui. Cette satisfaction vaut mieux que l'Empire du monde, faites de même, & vous vous en trouverez aussi heureux & aussi content que moi, puisque l'unique secrèt de l'être parfaitement, est, de tout abandonner. Croïez moi, c'est le meilleur parti, qu'on puisse prendre, puisqu'aussi bien il faut mourir tôt ou tard. Cependant, si vous aviez quelque dessein pour quelque habit ou profession, je ne m'y oppose pas, suivez votre instinct, & priez Dieu, qu'il vous inspire ce qui est le plus avantageux pour sa gloire & pour votre salut. J'avois dessein de vous faire Chevalier de Malte, mais je considére que cet habit vous engageroit à la dépense d'un train, & d'un équipage, à laquelle vous ne pouvez fournir.
D'aller tenter fortune à la guerre, c'est tout de même, il y faut aussi de la dépense, sans argent l'on ne fait rien dans le monde, en quelque profession qu'on s'engage. Enfin ce n'est qu'entre les bras de Dieu, qu'on peut se jetter dénué de tout, sans crainte de se deshonorer. Si vous le faites de la bonne sorte, vous y trouverez & la gloire & le bonheur, & une satisfaction qui surpasse tout ce que l'on goûte dans le monde. Dieu vous fasse la grace de vous persuader ces vérités. Vous me direz peut-être que ne faites vous de même; vous avez raison: mais quoique je ne sois ni d'humeur, ni de condition à rendre compte de moi à personne; je veux bien vous ôter tout sujèt de scrupule là-dessus, en vous déclarant, que la même Providence, qui vous appelle à ce bonheur, me défend d'y aspirer, comme je l'explique par les effèts. Tout ce qui m'est arrivé ma vie durant, me persuade, qu'il ne veut pas que j'y pense; que ce seroit être Rébelle à ses ordres que de vouloir s'engager en une profession où on n'est pas appellé, selon toutes les apparances. Si cette même Providence en dispose autrement un jour, je suivrai aveuglement ses ordres, puisqu'aussi bien il y a longtems, que je me suis abandonnée à sa conduite. Faites de même & vous serez heureux.
CHRISTINE ALEXANDRA.
Swedish translation (by Stolpe):
Mina och Edra affärer tvinga mig att ge Er ett kärleksfullt råd, vilket kanske kommer att överraska Er. Men om Ni på allvar överväger det, skall Ni komma till det resultatet, att det är ett utslag av min godhet eller snarare Guds godhet mot Er, som inspirerar mig att i och med detta brev försöka övertala Er att lämna världen eller snarare hovet. Det förefaller mig som om det bästa Ni kunde göra vore att fara till Monte Cassino eller till Valle Ombrosa, som ligger två goda lieux härifrån och där ägna Er åt att tjäna Gud för resten av Ert liv genom att bli munk. Ni är lycklig nog att kunna göra det, jag är avundsjuk på Er ställning, som tillåter Er att fatta ett så nobelt beslut. Det finns ingenting så stort, så ärorikt, så skönt som att utan reservation ge sig åt Gud; om Ni går in i denna kallelse med glädje och mod, kommer Ni att trivas väl. I världen och vid hovet finns ingenting Ni kan hoppas på; Ni är fattig, Ni har inga möjligheter att leva i nivå med Er börd, och jag är inte i stånd att underhålla Er. Jag är i världens ögon ännu fattigare än Ni, därför att jag är större och inte så lycklig, att jag kan fatta ett liknande beslut, vilket jag kanske annars själv skulle vilja göra.
Dröm inga fåfänga drömmar, erkänn klart att det varken för mig eller Er finns någonting i världen att hoppas på; livet är så funtat, att man blir lycklig, bara när man icke begär något av det och inte hoppas på någonting. Vet, att människan är skapad för någonting större och att världen inte har något som kan tillfredsställa henne! Även om Ni kunde bli ensam härskare över hela världen, även om Ni skulle vinna all makt och härlighet, all storhet och all rikedom och bli delaktig av all världens njutningar, så skulle Ni inte därför bli nöjdare än vad Ni är just nu. Jag talar av erfarenhet: Ni kommer inte att bli lyckligare, tvärtom, Ni kommer att få sorger, vidrigheter, som Ni ännu inte stiftat bekantskap med och som äro värre än allt vad Ni hittills prövat. Efter att ha smakat på all den härlighet Ni önskar, kommer Ni att bli så starkt övertygad om eländigheten och intigheten av allt detta, att Ni kommer att skämmas över Er själv för att Ni skattat och åtrått så mycket som är av så ringa värde och som inte tjänar till någonting annat än att göra livet och döden lika olidliga för människorna. Om Ni — vilket Ni borde vara — vore övertygad om denna sanning, skulle Ni med glädje närma Er den hamn som Guds försyn öppnar för Er för att frälsa Er från skeppsbrott. Emellertid — innan Ni bestämmer Er för ett så viktigt beslut, måste Ni noga undersöka och rådfråga Ert hjärta och Edra krafter. Men lita inte på dem, lita på Gud! Och om Ni är övertygad om denna kallelse, lämna då världen så fort som möjligt, men lämna den som man lämnar ett hus som brinner och som man så fort som möjligt måste rädda sig ut ur, om man inte vill gå under. Ordna Edra affärer och ge modigt det lilla Ni har till Gud; frukta inte att Ni skall förlöra någonting — Han kommer att ge Er det tillbaka med ränta. Detta offer är det bästa man kan göra med allt som världen rymmer, och Gud är så god, att han ersätter oss det, när vi ger honom vad som egentligen är hans. Vilken ära och vilken glädje att få tjäna en så stor herre, och vad jag är lycklig att ha lämnat allt, ha förlorat allt för honom! Denna tillfredsställelse är mer värd än herraväldet över världen. Gör sammalunda, och Ni skall bli lika lycklig och nöjd som jag, eftersom den enda hemligheten med att verkligen bli lycklig är att överge allt. Tro mig, det är det bästa beslut man kan fatta, eftersom man ju ändå förr eller senare måste dö. Emellertid — om Ni har någon tanke på en prästbana eller på något yrke, opponerar jag mig inte, följ Er instinkt och bed Gud, att han inger Er det som mest gagnar hans ära och Er frälsning. Jag hade tänkt göra Er till Malteserriddare, men jag misstänker att denna utnämning skulle tvinga Er att bekosta ett liv och leva på en nivå som Ni icke har råd till.
Att försöka sin lycka i fält är samma sak: där fordras också utgifter; utan pengar åstadkommer man ingenting i världen, vilken bana man än väljer. Nej, det är endast i Guds armar som man kan kasta sig, utblottad på allt — utan att frukta att bli vanärad. Om Ni gör detta på rätt sätt, skall Ni där finna äran och lyckan och en tillfredsställelse som överträffar allt man kan smaka i världen. Må Gud visa Er den nåden, att Ni inser dessa sanningar. Ni svarar kanske: Varför gör Ni icke detsamma? Ni har rätt. Men även om jag varken har lust eller anledning att avlägga räkenskap inför någon människa, vill jag gärna befria Er från alla tvivelsmål på den punkten genom att förklara, att samma försyn som kallar Er till denna lycka förbjuder mig att hoppas på den, vilket jag ser av försynens verkningar. Allt som hänt mig i mitt hela liv övertygar mig om att han icke vill, att jag skall tänka på detta, att det skulle betyda att trotsa hans befallningar att vilja gå in i ett stånd, till vilket jag, enligt alla tecken, icke är kallad. Om denna samma försyn en dag bestämmer annorlunda, skall jag blint följa dess order, eftersom jag redan länge underkastat mig den. Gör desslikes — och Ni kommer att bli lycklig!
English translation (my own):
The state of my affairs and yours obliges me to give you charitable advice, which may surprise you. But if you think about it seriously, you will be convinced that it is an effect of my kindness or rather that of God towards you, which inspires me to persuade you hereby to leave the world and the court instead. It seems to me that the best way for you would be to go to Monte Cassino, or to the Valle Ombrosa, which are two beautiful places near here, to devote yourself to the service of God for the rest of your life, taking there the habit. You are blessed to be able to do so, and I envy your condition, which allows you to take such a beautiful resolution. There is nothing so great, nothing so glorious, nothing so beautiful than to give oneself to God without reserve, and if you embrace this vocation with joy and courage, you would be well in it. In the world and at court there is nothing for you to hope for, you are miserable, you have nothing to support your birth, I am not in a position to make your fortune. I am greater, and I am not happy enough to be able to take such a resolution which I might wish to be able to carry out myself.
Do not flatter yourself with vain dreams, believe in good faith that there is nothing to hope for me, nor for you in the world, and that it is done in a way that one is too happy when one claims it and hopes for nothing. Know that man is made for something greater and that the world has nothing to satisfy. When you could become the sole monarch of all the earth, when you were surrounded by all the splendour, all the glory, all the grandeur, all the fortunes, and all the pleasures of the world, you wouldn't be happier than you are now. I am speaking to you from experience, you would not be happier: on the contrary, you would have sorrows and disgusts which are still unknown to you, and which are worse than anything you have suffered so far. So, after tasting all the goodness you desire, you would be so strongly convinced of the misery and the nothingness of it all that you would be ashamed of yourself for having esteemed and desired so much, which is so little and which only serves to make both life and death equally unbearable to men. If you were persuaded, as you should be, of this truth, you would approach with joy the port, may the providence of God open to you to retire from the shipwreck. Yet before you come to such a high resolution, carefully examine and consult your heart and your strengths. But do not trust it, trust God, and if you are convinced of his vocation, get out of the world instead, but get out of a house that is burning and from which you must escape as quickly as possible, if one does not wish to perish there. Dispose of your belongings and courageously give the little you have to God, do not be afraid of losing anything, He will return everything to you with wear and tear. This sacrifice is the best use that one can make of everything there is in the world, and God is so good that He rewards us for it when we give Him what is only His. That there is glory and pleasure in serving such a good master, and that I am happy to have abandoned everything, to have lost everything for him. This satisfaction is better than the empire of the world. Do the same, and you will find yourself as happy and as content as I, since the only secret of being perfectly perfect is to give up everything. Believe me, that is the best thing one can take, since one has to die sooner or later. However, if you had any design for any habit or profession, I do not oppose it; follow your instincts and pray to God that He inspire you with what is most beneficial for His glory and for your salvation. I intended to make you a Knight of Malta, but I consider that this habit would engage you at the expense of a flow and an equipage which you cannot provide.
To go and try one's luck in war is all the same, it also requires spending, without money we do nothing in the world, in whatever profession we engage. Finally, it is only into the arms of God that one can throw oneself stripped of everything, without fear of dishonouring oneself. If you do it the right way, you will find there both glory and happiness, and a satisfaction that surpasses everything else in the world. God grant you the grace to persuade you of these truths. You may tell me that you don't do the same; you are right. But although I am neither in the mood nor in the condition to give an account of myself to anyone, I am willing to remove from you any subject of scruples on this by declaring to you that the same providence which calls you to this happiness forbids me to aspire to it, as I explain it by these effects. Everything that has happened to me during my life persuades me that He does not want me to think about it; that it would be rebellious to His orders to want to engage in a profession to which one is not called, according to all appearances. If this same Providence disposes of it otherwise one day, I will blindly follow its orders, since it has been a long time since I abandoned myself to its conduct. Do the same and you will be happy.
Kristina Alexandra.
Polish translation of the Jagiellonian Library copy (my own):
Stan moich i pańskich spraw zmusza mnie do udzielenia panu rady pełnej dobroci, która być może pana zaskoczy; ale jeśli poważnie się nad nią zastanowi, przekona się, że to efekt mojej dobroci — albo raczej efekt dobroci Boga wobec pana — inspiruje mnie do przekonania pana niniejszym listem, aby opuścił świat i dwór tak szybko, jak to możliwe.
Wydaje mi się, że najlepszym rozwiązaniem dla pana, panie, byłoby udanie się do Monte Cassino lub Vallombrosy, które są dwoma pięknymi miejscami w pobliżu, i poświęcenie się służbie Bogu na resztę swoich dni, przyjmując tam habit. Jest pan błogosławiony, że może pan to zrobić, i zazdroszczę pana stanu, który pozwala panu podjąć tak piękne postanowienie. Nie ma nic tak wielkiego, nic tak chwalebnego, nic tak pięknego, jak oddanie się Bogu bez zastrzeżeń, a gdyby pan przyjął to powołanie z radością i odwagą, znalazłby się pan w dobrym zdrowiu.
Na świecie i na dworze, nie ma dla pana żadnej nadziei. Jest nieszczęśliwy, nie ma niczego, co by podtrzymywał swoje narodziny. Nie jestem w stanie stworzyć swojej fortuny. Jestem, według świata, jeszcze bardziej nieszczęśliwa niż pan, ponieważ jestem większa i nie mam tyle szczęścia, aby móc podjąć taką decyzję, którą być może chciałabym móc wykonać sama.
Niech pan nie pochlebiać sobie próżnymi chimerami. Niech pan wierzyć w dobrej wierze, że nie ma na co liczyć ani dla mnie, ani dla pana na świecie, i że jest on tak stworzony, że człowiek jest zbyt szczęśliwy, gdy nie domaga się tego i nie ma w nim nadziei na nic. Niech pan wierzyć, że człowiek jest stworzony do czegoś większego i że świat nie ma niczego, co mogłoby go zadowolić.
Nawet pan gdyby mógł zostać jedynym monarchą wszechświata, nawet gdyby był otoczony całym splendorem całej chwały, całej wspaniałości, wszystkich fortun i wszystkich przyjemności świata, pan nie byłby bardziej zadowolony niż jeste teraz. Mówię z doświadczenia. Pan nie byłby szczęśliwszy. Przeciwnie, miałby pan smutki, obrzydliwości, które są ci jeszcze nieznane i które są gorsze niż wszystko, co znosił do tej pory.
Tak więc, po skosztowaniu wszystkiego, czego pan zapragnie, będzie tak mocno przekonany o nędzy i nicości tego wszystkiego, że wstydziłby się siebie, że tak cenił i pragnął tej małej rzeczy, która służy jedynie temu, by życie i śmierć były dla ludzi równie nie do zniesienia.
Gdyby pan był przekonany, jak powinien być, o tej prawdzie, zbliżyłby się z radością do portu, który opatrzność Boża otwiera przed panem, aby pana uratować od rozbicia statku. Jednak zanim zdecyduje się na tak wielką decyzję, niech pan zbadać i dobrze naradzać się ze swoim sercem i swoimi mocami, ale niech pan nie ufać im. Niech pan ufać Bogu, a jeśli jest przekonany o Jego powołaniu, niech pan opuścić świat tak szybko, jak to możliwe, ale niech pan opuścić go jak z płonącego domu, z którego trzeba się szybko uratować, jeśli nie chce się tam zginąć.
Niech pan rozporządzać swoimi sprawami i niech pan odważnie oddać Bogu to, co ma. Niech pan nie bój się niczego stracić, On odda panu wszystko z nawiązką. Ofiara jest najlepszym sposobem wykorzystania wszystkiego, co istnieje na świecie, a Bóg jest tak dobry, że nagradza nas, gdy oddajemy to, co należy tylko do Niego. Ileż chwały i przyjemności jest w służeniu tak dobremu Panu, i jakże jestem szczęśliwa, że zostawiłam wszystko, że straciłam wszystko dla Niego! Ta satysfakcja jest warta więcej niż imperium świata. Niech pan zrobić to samo, a znajdzie się tak szczęśliwy i zadowolony jak ja, ponieważ jedynym sekretem bycia doskonałym jest porzucenie wszystkiego.
Niech pan mi wierzyć, to najlepszy sposób działania, jaki można podjąć, ponieważ prędzej czy później trzeba umrzeć. Jednakże, jeśli masz zamiar wybrać jakiś habit lub zawód, nie sprzeciwiam się temu. Podążaj za swoimi instynktami i módl się do Boga, aby natchnął cię tym, co jest najkorzystniejsze dla Jego chwały i dla twojego zbawienia. Zamierzałam uczynić pana Kawalerem Maltańskim, ale uważam, że ten habit zobowiązałby pana do wydania pieniędzy na świtę i ekwipunek, których nie może zapewnić. To samo dotyczy pójścia i spróbowania szczęścia na wojnie. To również wymaga wydatków. Bez pieniędzy nic nie robi się na świecie, w jakimkolwiek zawodzie się podejmuje.
Wreszcie, tylko w ramiona Boga można rzucić się całkowicie nago, bez obawy o zhańbienie samego siebie. Jeśli pan zrobi to we właściwy sposób, znajdzie tam zarówno chwałę, jak i szczęście oraz satysfakcję przewyższającą wszystko, czego można zakosztować we wszechświecie. Niech Bóg udzieli panu łaski, aby przekonał się do tych prawd.
Może pan powie mi, że nie robi tego samego? I ma rację, ale chociaż nie jestem ani w nastroju, ani w stanie, aby zdawać komuś sprawę z siebie, jestem gotówa usunąć wszelkie powody swoich skrupułów w tej sprawie, oświadczając panu, że ta sama opatrzność, która wzywa pana do tego szczęścia, zabrania mi dążyć do niego, jak tłumaczę przez skutki.
Wszystko, co mi się przydarzyło w życiu, przekonuje mnie, że nie chce się, abym o tym myślała, że byłoby buntem przeciwko własnym rozkazom chcieć wykonywać zawód, do którego, jak się wydaje, nie jest się powołanym. Jeśli ta sama opatrzność postanowi inaczej, pewnego dnia będę ślepo podążała za jej rozkazami, tak jak dawno temu oddałam się rozwadze. Niech pan zrobić to samo, a będzie szczęśliwy.
Swedish translation of the Jagiellonian Library copy (my own):
Mina och Era angelägenheters tillstånd tvingar mig att ge Er ett välvilligt råd, vilket kanske kommer att överraska Er; men om Ni gör en allvarlig reflexion över det, kommer Ni att bli övertygad om att det är en effekt av min vänlighet — eller snarare det är effekten av Guds vänlighet mot Er — som inspirerar mig att med detta brev övertala Er att lämna världen och hovet så snart som möjligt.
Det förefaller mig som att det bästa för Er vore att resa till Monte Cassino eller Vallombrosa, två vackra platser här i närheten, och ägna Er åt Guds tjänst resten av Era dagar genom att ta habiten där. Ni är välsignad att kunna göra detta, och jag avundas verkligen Ert tillstånd, som tillåter Er att fatta ett sådant vackert beslut. Det finns inget så stort, inget så härligt, inget så vackert som att ge sig själv till Gud utan förbehåll, och om Ni skulle omfamna denna kallelse med glädje och mod, skulle Ni må bra.
I världen och vid hovet finns det inget att hoppas för Er. Ni är eländig, du har ju ingenting som stödjer din börd. Jag är inte i stånd att skapa Er lycka. Jag är, enligt världen, ännu mer eländig än Ni eftersom jag är större och jag inte har lyckan att kunna fatta ett sådant beslut, vilket jag kanske skulle vilja kunna genomföra själv.
Smickra Er inte med fåfänga chimärer. Tro av god tro att det inte finns något att hoppas på för mig eller Er i världen, och att den är gjord på ett sätt som gör att man blir alltför lycklig när man inte låtsas om det utan hoppas på något i den. Vet att människan är skapt för något större och att världen inte har något som kan tillfredsställa henne.
Även om Ni kunde bli universums ensam monark, även om Ni var omgiven av all prakt, all härlighet, all storhet, all rikedom och alla världens nöjen, skulle Ni inte vara mer nöjd än Ni är nu. Jag talar av egen erfarenhet. Ni skulle inte bli lyckligare. Tvärtom, skulle Ni uppleva sorger, avskyvärdheter som fortfarande är okända för Er och som är värre än allt Ni har utstått hittills.
Alltså, efter att ha smakat allt det goda Ni önskar Er, skulle Ni vara så starkt övertygad om allt dets elände och intethet att Ni skulle skämmas för att Ni har uppskattat och åtrått så mycket det som är en så liten sak och som bara tjänar till att göra liv och död lika outhärdliga för människor.
Om Ni vore övertygad, vilket Ni borde vara, om denna sanning, skulle Ni med glädje närma Er den hamn som Guds försyn öppnar för Er för att rädda Er från skeppsbrott. Men innan Ni bestämmer Er för ett sådant stort beslut, rannsaka och rådfråga Ert hjärta och Era krafter noggrant, men lita inte på dem. Lita på Gud, och om Ni är övertygad om hans kallelse, lämna världen så snart som möjligt, men lämna den som ett brinnande hus från vilket man måste rädda sig snabbt om man inte vill gå under där.
Ta hand om Era angelägenheter och ge modigt det lilla Ni har till Gud. Var inte rädd för att förlora något, han kommer att återlämna allt till Er med ränta. Uppoffring är den bästa användningen man kan göra av allt som finns i världen, och Gud är så god att han belönar oss när vi ger det som bara är hans. Hur mycket ära och glädje det finns i att tjäna en så god Mästare, och hur lycklig jag är över att ha lämnat allt, att ha förlorat allt, för honom! Denna tillfredsställelse är värd mer än världens välde. Gör detsamma, och Ni kommer att finna Er själv lika lycklig och nöjd som jag är, eftersom den enda hemligheten med att vara fullkomlig är att överge allt.
Tro mig, det är den bästa handlingsvägen man kan ta, ty man ju måste dö förr eller senare. Men om Ni har för avsikt att välja en habit eller ett yrke, så motsätter jag mig det inte. Följ Era instinkter och be till Gud att han inspirerar Er med det som är mest fördelaktigt för hans ära och för Er frälsning. Jag hade tänkt utnämna Er till Malteserriddare, men jag anser att denna habit skulle förplikta Er till utgifter för en träng och en ekipage som Ni ju inte kan tillhandahålla. Det är samma sak att gå och pröva lyckan i krig. Det kräver också utgifter. Utan pengar gör man ju ingenting i världen, oavsett vilket yrke man utövar.
Slutligen är det bara i Guds armar som man kan kasta sig helt naken, utan rädsla för att vanära sig själv. Om Ni gör det på rätt sätt, kommer Ni där att finna både ära och lycka och en tillfredsställelse som överträffar allt man smakar i universum. Må Gud ge Er nåden att övertyga Er om dessa sanningar.
Kanske säger Ni mig att Ni inte gör detsamma? Och Ni har rätt, men även om jag varken är i humör eller i tillstånd att ge redogörelse av mig själv inför någon som helst, är jag villig att undanröja alla skäl till Era skrupler i denna fråga genom att förklara för Er att samma försyn som kallar Er till denna lycka förbjuder mig att sträva efter den, som jag förklarar med effekterna.
Allt som har hänt mig under mitt liv övertygar mig om att man inte vill att jag skall tänka på det, att det vore att göra uppror mot sina befallningar att vilja utöva ett yrke som man enligt allt att döma inte är kallad till. Om samma försyn beslutar annorlunda, kommer jag en dag blint att följa dess befallningar, ty jag för länge sedan har överlämnat mig åt omdömet. Gör detsamma, så blir Ni lycklig.
English translation of the Jagiellonian Library copy (my own):
The state of my affairs and yours obliges me to give you a charitable counsel, which will perhaps surprise you; but if you make a serious reflection on it, you will be convinced that it is an effect of my goodness — or rather, it is the effect of God's goodness towards you — which inspires me to persuade you by this present letter to leave the world and the court as soon as possible.
It seems to me that the best course for you would be to go to Monte Cassino or to Vallombrosa, which are two beautiful places near here, and to dedicate yourself to the service of God for the rest of your days by taking the habit there. You are blessed to be able to do this, and I do envy your state, which permits you to make such a beautiful resolution. There is nothing so great, nothing so glorious, nothing so beautiful as to give oneself to God without reserve, and if you were to embrace this vocation with joy and courage, you would find yourself well.
In the world and at court there is nothing to hope for you. You are miserable, you have nothing to support your birth. I am not in a position to make your fortune. I am, according to the world, even more miserable than you because I am greater and I am not fortunate enough to be able to make such a resolution, which I would perhaps like to be able to execute myself.
Don't flatter yourself with vain chimeras. Believe from good faith that there is nothing to hope for for me, nor for you in the world, and that it is made in a way that one is too happy when one does not pretend to it and does hope for anything in it. Know that the man is made for something greater and that the world has nothing that can content him.
Even if you could become the sole monarch of the universe, even if you were surrounded by all the splendour of all the glory, all the grandeur, all the fortunes and all the pleasures of the world, you would not be any more content than you are now. I speak from experience. You would not be any happier. On the contrary, you would have sorrows, disgusts which are still unknown to you and which are worse than anything you have endured until now.
So, after having tasted all the good you desire, you would be so strongly persuaded of the misery and nothingness of all of it that you would be ashamed of yourself for having esteemed and desired so much that which is such a small thing and which only serves to make life and death equally unbearable to men.
If you were persuaded, as you should be, of this truth, you would approach with joy the harbour that the providence of God opens to you to rescue you from shipwreck. However, before determining yourself on such a great resolution, examine and consult your heart and your powers well, but do not trust in them. Trust in God, and if you are convinced of His vocation, leave the world as soon as possible, but leave it as from a burning house from which one must save oneself quickly if one does not like to perish there.
Dispose of your affairs, and courageously give the little you have to God. Do not fear losing anything, He will return everything to you with interest. Sacrifice is the best use one could make of all that there is in the world, and God is so good that He rewards us when we give what is only His. How much glory and pleasure there is in serving such a good Master, and how happy I am to have left everything, to have lost everything, for Him! This satisfaction is worth more than the empire of the world. Do the same, and you will find yourself as happy and as content as I am, as the only secret of being perfectly so is to abandon everything.
Believe me, it is the best course of action one can take, as one must die sooner or later. However, if you have any intention of choosing a habit or a profession, I do not oppose it. Follow your instincts and pray to God that He inspire you with what is most advantageous for His glory and for your salvation. I had intended to make you a Knight of Malta, but I consider that this habit would commit you to the expense of a train and an equipage that you cannot provide. It is the same to go and try your fortune in war. It also requires expense. Without money one does nothing in the world, in whatever profession one engages.
Finally, it is only into the arms of God that one can throw oneself completely naked, without fear of dishonouring oneself. If you do it in the right way, you will find there both glory and happiness and a satisfaction that surpasses anything that one tastes in the universe. May God grant you the grace to persuade yourself of these truths.
Perhaps you will tell me that you do not do the same? And you are right, but although I am neither in the humour nor in the condition to give an account of myself to anyone, I am willing to remove any reason for your scruples on this subject by declaring to you that the same providence which calls you to this happiness forbids me from aspiring to it as I explain by the effects.
Everything that has happened to me during my life persuades me that one does not want me to think about it, that it would be rebelling against their orders to want to engage in a profession to which one is not called, according to all appearances. If this same providence will decide otherwise, one day I will blindly follow its orders, as I have long since rendered myself to discretion. Do the same, and you will be happy.
Above: Kristina.
Notes: The Abbey of Monte Cassino (today usually spelled Montecassino) is a Catholic, Benedictine monastery on a rocky hill about 80 miles (130 kilometers) southwest of Rome, in the Latin Valley. Located on the site of the ancient Roman town of Casinum, it is the first house of the Benedictine Order, having been established by Benedict of Nursia himself in around 529 A.D. It was for the community of Monte Cassino that the Rule of Saint Benedict was composed.
Vallombrosa is a Benedictine abbey in the comune of Reggello in the Tuscany region of Italy, about 30 kilometers southeast of Florence, in the Apennines, surrounded by forests of beech and fir trees. It was founded by Florentine nobleman Giovanni Gualberto in 1038, and it became the mother house of the Vallumbrosan Order.
No comments:
Post a Comment