Sources:
Acta Pacis Westphalicæ II C 3: Die schwedischen Korrespondenzen, Band 3: 1646-1647, pages 419 to 420, edited by Gottfried Lorenz, 1975
Mémoires concernant Christine, volume 1, pages 126 to 127, Johan Arckenholtz, 1751
Written in response to this letter from Kristina:
Here Kristina had already asked Salvius to tell her of Oxenstierna's reaction to reading the letter:
"Zurückweisung der Vorwürfe Königin Christinas. Demissionsangebot."
"Rejection of Queen Kristina's accusations. Offer of resignation."
The letter:
E. K. M:t hafver nådigst behagat att skrifva ett handbref af den 10 aprilis till h. Salvium och mig och deruthinnan uthtryckt sin kongl. ijfver till en säker och honorabel freed medh alfvarlig befaldning att vij ju för all ting skole drifva värket medh flijt till ända och så laga att det icke måtte komma till ruptur, så kärt oss är att undvijka E. K. M:tz högsta onåder, och att när Esken kommer, så skole vij uthan någon försummelse drijfvat igenom och icke mehra solcka dhermedh som härtill skedt är.
Jag måste bekenna att förbem:te breefz innehåld mig ganska högt hafver gått till sinnes, icke kunnandes befinna hvadan dhe beskyllningar som deri finnas måge herröra. Men för serdeles skääl vill jag hafva stält saaken till Gudh och tijden som alt uppar, han skall väll vijsa hvem E. K. M:t tillfälle gifvit sådant att skrifva. Om E. K. M:t behagar oss gifva instruction och ordres allernådigst att efftertenckia hoppas jag vist intet af mig vara begångit vid tractaten som skall medh skääl kunna kallas solckerij eller oförnuftige procedeurer, skall och gerna om så fordras giöra E. K. M:t derföre reeda.
Jagh hadhe länge sedan för mine åtskillige particulieröfvervägende och affairers skuld gärna sökt att få dimission ifrån denne långe och mödosamme handell, men som jag alltijdh hafver lefvat i den gode förhoppning vij skulle snart kunna medh foog och gått maneer komma till ändskap, så hafver jag med den begäran återhållit hoos E. K. M:t. Nu alldenstund mig tyckes E. K. M:t till min negotiation något misshag drager, så ställer till E. K. M:tz allernådigste behag i underdånigheet att disponera om min person som E. K. M:t kan behaga, om min ringa person kan E. K. M:t intet mycket vara att giöra. Jag vill och skall beflijta mig effter min skyldigheet att arbeta på värketz afhjelpende så mycket möijeligit är och förvänter E. K. M:t allernådigste förordning medh all hörsam respect. Men den mig detta förbemelte E. K. M:tz bref hafver bracht till väga skall (om jag och han lefver) stå mig derföre till svars. Jag är öfverbödig som elljest min plicht fordrar att tjena E. K. M:t troligen och redeligen, och det är Gudh mitt vittne till att jag den intentionen och scopum hafver att min saak hoos E. K. M:t villja justificera, imedlertijdh E. K. M:t det hoos sig annorledes interpreterar giör mig hjerteligen ondt och kan mig i denna verlden intet högre bekymmer påkomma, vill alltihopp befalla Gudh, han skall med mig väl giörat. ...
With modernised spelling:
Eders Kungliga Majestät haver nådigst behagat att skriva ett handbrev av den 10 aprilis till herr Salvium och mig och därutinnan uttryckt sin kungliga iver till en säker och honorabel fred, med allvarlig befallning att vi ju förr allting skole driva verket med flit till ända och så laga att det icke måtte komma till ruptur, så kärt oss är att undvika Eders Kungliga Majestäts högsta onåder, och att när Erskein kommer, så skole vi utan någon försummelse drivat igenom och icke mera solka därmed som härtill skett är.
Jag måste bekänna att förbemälte brevs innehåll mig ganska högt haver gått till sinnes, icke kunnandes befinna vadan de beskyllningar som däri finnas måge härröra. Men för särdeles skäl vill jag hava ställt saken till Gud och tiden som allt yppar, han skall väll visa vem Eders Kungliga Majestät tillfälle givit sådant att skriva. Om Eders Kungliga Majestät behagar oss giva instruktion och ordres allernådigst att eftertänka, hoppas jag visst intet av mig vara begångit vid traktaten som skall med skäl kunna kallas solkeri eller oförnuftiga procedurer, skall ock gärna om så fordras göra Eders Kungliga Majestät därför reda.
Jag hade länge sedan för mina åtskilliga partikuljärövervägande[s] och affärers skull gärna sökt att få dimission ifrån denna långa och mödosamma handel, men som jag alltid haver levat i den goda förhoppning vi skulle snart kunna med fog och gott maner komma till ändskap, så haver jag med den begäran återhållit hos Eders Kungliga Majestät. Nu alldenstund mig tyckes Eders Kungliga Majestät till min negotiation något misshag drager, så ställer till Eders Kungliga Majestäts allernådigste behag i underdånighet att disponera om min person som Eders Kungliga Majestät kan behaga, om min ringa person kan Eders Kungliga Majestät intet mycket vara att göra. Jag vill och skall beflita mig efter min skyldighet att arbeta på verkets avhjälpende så mycket möjligt är och förvänter Eders Kungliga Majestät allernådigste förordning med all hörsam respekt. Men den mig detta förbemälte Eders Kungliga Majestäts brev haver bragt till väga skall (om jag och han lever) stå mig därför till svars.
Jag är överbödig som eljest min plikt fordrar att tjäna Eders Kungliga Majestät troligen och redligen, och det är Gud mitt vittne till att jag den intentionen och scopum haver att min sak hos Eders Kungliga Majestät vilja justificera, emellertid Eders Kungliga Majestät det hos sig annorledes interpreterar gör mig hjärtligen ont och kan mig i denna världen intet högre bekymmer påkomma, vill alltihopp befalla Gud, han skall med mig väl görat. ...
French translation (by Arckenholtz):
Très-puissante Reine & très-gracieuse Dame.
Il a plu à Votre Majesté d'écrire une Lettre de sa propre main du 10 d'Avril passé à Monsr. Salvius & à moi, où elle exprime son ardeur Roïale pour une paix sûre & honorable, en nous enjoignant sérieusement, & par dessus toute chose au monde, de pousser l'ouvrage avec soin sans pourtant rompre la paix, à moins que nous ne voulions encourir sa plus haute indignation, & que quand Erskein sera arrivé, de conduire l'affaire à sa fin sans aucun délai & de ne la plus trainer en longueur, comme cela c'est fait jusqu'ici.
Je dois avouër que le contenu de cette Lettre m'a été très-sensible, ne pouvant pas comprendre, d'où les accusations, qui y sont mentionnées pourroient partir: mais par des raisons particulières je remèts l'affaire à Dieu & au tems, qui dévoilera tout. Il sera bien connoître la personne qui a donné à V. M. occasion de l'écrire.
S'il plait à V. M. de se souvenir des instructions & des ordres qu'elles nous a donnés, j'ai une pleine confiance de n'avoir rien fait par rapport au Traité, qui puisse avec raison être appellé retardement, ou procédures destituées de raisons. Je suis aussi prêt d'en rendre compte à V. M. si tôt qu'on le demandera. Il y a long-tems que par plusieurs raisons particulières & pour mes propres affaires, j'aurois souhaité d'être dispensé de cette négociation aussi ennuïeuse qu'onéreuse. Mais me flattant de la douce espérance que nous en viendrions bien-tôt & de bonne manière à bout, je n'ai pas voulu jusqu'ici incommoder V. M. par une telle sollicitation. Mais remarquent que V. M. R. a quelque déplaisir de ma Négociation, je soumets au bon plaisir de V. M. en toute humilité, de disposer de ma personne, comme bon lui semblera. Je n'ignore pas que V. M. se peut bien passer d'un aussi petit personnage que moi. Je veux tâcher selon mon devoir de travailler à conduire cet ouvrage à sa fin, autant qu'il me sera possible, & j'attends là-dessus les ordres gracieux de V. M. avec tout le respect imaginable. Mais celui qui a donné à V. M. occasion d'écrire cette lettre, m'en sera responsable, si nous restons en vie. Mon devoir m'oblige à servir V. M. avec fidélité & en honnête homme, & je prens Dieu à témoin, que mon intention est de me justifier devant V. M. En attendant rien ne sauroit navrer plus mon cœur & nul chagrin au monde ne me pourroit être plus cuisant, que si V. M. vouloit interpréter autrement ma conduite. Je remets le tout à Dieu, il me soutiendra. Je suis, &c.
JEAN OXENSTIERNA AXELS-SON.
Osnabrug ce 10
Mai 1647.
English translation (my own):
Most Powerful Queen, Most Gracious Lady,
Your Majesty has been pleased to write a letter in your own hand, dated April 10, to Lord Salvius and to me, in which you express your royal ardour for a sure and honourable peace, enjoining us seriously, and above everything in the world, to carry on the work with care, without, however, breaking the peace, unless we wish to incur your greatest indignation, and, when Erskein arrives, to bring the matter to a close without delay and without dragging it on, as has been done so far.
I must admit that the content of this letter was very sensitive for me, not being able to understand where the accusations mentioned in it could come from; but, for particular reasons, I leave the matter to God and to time, which will reveal everything. He will be well acquainted with the person who has given Your Majesty the opportunity to write it.
If Your Majesty will remember the instructions and orders you have given us, I have full confidence that I have done nothing in relation to the treaty, which may justly be called delay or procedures destitute of reason. I am also prepared to report to Your Majesty as soon as requested. For a long time, for several particular reasons, and for my own affairs, I would have liked to be exempted from this negotiation, which is as tedious as it is onerous. But flattering myself with the sweet hope that we would soon and in a good way come to the end of it, I have not wanted so far to inconvenience Your Majesty by such a sollicitation. But, noting that Your Royal Majesty has some displeasure with my negotiation, I submit to Your Majesty's good pleasure in all humility to dispose of my person as you see fit. I am aware that Your Majesty can easily do without such a little person as myself. I want to try according to my duty to work to bring this work to an end, as much as I can, and I await Your Majesty's gracious orders on this with all imaginable respect. But whoever has given Your Majesty the opportunity to write this letter will be responsible for it to me, if we remain alive.
My duty obliges me to serve Your Majesty faithfully and as an honest man, and I call God to witness that my intention is to justify myself before Your Majesty. In the meantime, nothing could hurt my heart more, and no sorrow in the world could be more burning to me, than if Your Majesty were to interpret my conduct otherwise. I give it all to God, He will support me. I am, etc.
Johan Oxenstierna Axelsson.
Osnabrück, May 10, 1647.
_(David_Beck)_-_Nationalmuseum_-_17258.tif.jpg)
Above: Kristina.
Above: Johan Adler Salvius.
Above: Johan Oxenstierna.
No comments:
Post a Comment