Source:
Svenska riksrådets protokoll 12: 1647-1648, pages 1 to 5, published by Severin Bergh, 1909
The council meeting:
Den 2 Januarij anno 1647 var H. K. M:tt i studerekammaren samt Her R. Drotzen, Her R. Cancelleren, Her Åke Axelsson, Her Th. Bielke, Her Knut Posse, Her Sevedh Båth, Her Gustav Gustavsson.
H. K. M:tt befalte S[ecreteraren] Gyldenklow opläsa conceptet af H. K. M:tz bref till Commissarierne uti Osnabrugg.
Sädan dedh var opläsit, begärde H. K. M:tt Her R. Cancelleren ville explicera Her R. Drotzen, som för intet hafver varit tillstädes, hvar på dedh brefvet funderade sigh et qua occasione dedh var skrifvit.
Her R. Cancelleren sade, att medh sidste post hade Commissarierne skrifvit, huruledes Fransoserne hade skrifvit våre Commissarier till ifrå Munster, och elliest Rosen[hane] rapporterat, dedh dee myckit apprehendera H. K. M:tz förslagh om satisfaction. Elliest hade och Stenderne uti Pomern inlagdt eett vidliftigt scriptum, deruti dee nästan gå der på, att H. K. M:tt intet der af skal bekomma. Der på hade H. K. M:tt funnit godt att svara, som Her R. Drotzen nu hafver hört.
Her R. Drotzen svarade detta brefvet vara skäligt och alvarsamt, så att H. K. M:tt medh skäl intet kunde gå derifrå. »Dedh är bäst H. K. M:tt intet changerar sine petita, utan holler sigh vidh Pomern. Stifterne gifva månge disputer, och een deel af dem äre H. K. M:tt aflägne; importera fuller något mehre ränta, män äre intet till defension. Dedh hafver altidh varit sal. Konungens, H. K. M:tz och Regeringens intention att göra sigh mästare i Östersiön emot Kongen i Danmark. Nu hafver H. K. M:tt kommit i possession; skulle H. K. M:tt mistat igen, då kunde H. K. M:tt intet verre vederfaras. Stenderne låta fuller och appaisera sigh, icke skal heller Kejsaren blifva i krigh för Brandenburgens skuldh. Altså är brefvet rätt och väl stält.«
H. K. M:tt: »Hvadh skal man svara dee Pomerske?«
Her R. Drotzen: »Dedh är dem svarat genialiter, och dedh är bäst.«
Her R. Cancelleren: »H. K. M:tt måtte intet accordera medh dem, utan medh Käjsaren och statibus Imperii. Att dee begäre Pomern skal administreras genom dem, kan fuller skee in minoribus officiis, män in majoribus måste H. K. M:tt præcavera och assecurera sigh dedh bästa H. K. M:tt kan. Att man här till hafver brukat dem in officiis, hafver varit nyttigt och naturaliserat oss medh dem; dedh samma kan och skee här efter.«
Her R. Drotzen: »H. K. M:tt hafver duplex jus till Pomern: 1. alliancen, som saligh Kongen hafver gort, 2. jus belli.«
Her R. Cancelleren: »Jagh motte fuller bekänna, att Stendernes förslagh är intet oävendt för H. K. M:tt. För ty om H. K. M:tt finge alle dee stifterne, grefskapen och dee andre delarne, som dee slå före, då skulle fuller H. K. M:tt blifva så considerabel, som H. K. M:tt hade ett nytt kongrijkie. Män om dedh nu låter sigh tractera och afhandla, steller jagh der hän.«
Her R. Drotzen: »Dedh skulle gifva orsak att calumniera och säja vij bestode intet på ett utan gofve åtskillige förslagh, hvar igenom fredztractaten mehr och mehr ophäfves.«
Her R. Cancelleren: »Om dedh kunde skee medh fogh, hvilket bäst kan in loco dijudiceras, då skulle man säjat som af sigh sielf och utan præjuditz. Dedh vore intet att kasta utur tankarne. Ty Frankrijkes alliance är intet stoort att troo på; Hessen skulle då göra oss gott adsistence. Hollenderne skulle respectera oss.«
H. K. M:tt: Skulle dee kunna göra ett litet Hollandh och draga een godh deel af dee näste qvarteren till sigh. Då hade H. K. M:tt bätre att få Brandeburg, eftersom H. K. M:tt hafver Gulik och Klewen intet långt derifrå, der till H. K. M:tt hafver prætention. Tyckes fuller vara byggia castel i luften, män store herrar sälia intet prætentioner, non post 40 generationes.
Her R. Drotzen: »Dedh är vist desse stycken äre considerabel, män H. K. M:tt kan nu intet variera sine postulata, med mindre dedh skulle gifvas occasio calumniandi. Deinde tyckes den parten intet vara så considerabel som hele Pomern. Hessen hafver nu een godh regentinna, kan medh tiden komma een semre herre, kunde och komma jalousie, att den intet gerna såge H. K. M:tt stoor. 3:tio. Om H. K. M:tt blefve der af een fiende attacquerat, då kunde H. K. M:tt intet entsettias härifrå. 4:to. Hollenderne holla med Pomern och see heller vij få något der än vij komme i granskap medh dem. 5. Oldenburgensis skal heller holla med Danmark än med oss. 6. Tyskarne skulle då fatta emot oss jalousie. 7. Tyckes något vara, män så är dedh lijkväl jus allenast episcopale. 8. Pomern är nu för H. K. M:tt som ett bälte kring om Östersiön, och H. K. M:tt blifver re ipsa dominus maris. Män skulle dedh angå, då blefve H. K. M:tt som körder utur Tysklandh, derföre är H. K. M:tz bref gott och väl stält, är bäst H. K. M:tt blifver der vidh.«
Her R. Cancelleren sade ännu sigh icke kunna även determinera, om dedh så väl nu skal låta sigh föreslå, som dedh hade kunnat, för än man är kommen att säja extrema. »Icke dess mindre tror jagh H. K. M:tt skulle intet vara der med illa belåten. Ty 1. är fuller sant, att sådane principes, som i Hessen kunde komma, icke vele hafva mechtige grannar, män dedh är att förstå, när dee komma alt för när, som nu Fransosen gör Nederlanderne. 2. Är och vist, att principum indoles och natur kan varieras; män dedh måste man intet ansee, utan considereras nu allenast sielfve status, hurudan den blefve; dedh andra är man ett accident, som intet så högt kan respecteras. 3. Att H. K. M:tt väl kunde entsätiat, vore väl att hoppas 1. af condominio uti Wismar, der som är bäste siöhamnen i hele Pomern. 2. att den status väl skulle secundera sigh sielf, när dess potentia rätt blefve menagerat. 4. Hollenderne skulle och fuller måsta lidat så väl som nu Brandeburgensis. 5. Medh Oldenburgensi kunde man göra sig een querelle d'Alemagne, om han intet ville låta väl. 6. Tyskarnas jalousie skulle intet mistas, fast vij intet finge. 7. Är fuller jus episcopale, män få catholici der, H. K. M:tt skulle med ringa ting kunna opfylla alt medh evangelisk lärdom, då H. K. M:tt hade sigh alt till handa. 8. Pomern är något, män bäste hamnen i Wismar, der H. K. M:tt hafver condominium.
Her R. Drotzen sade H. K. M:tt detta intet hafva in manibus, skulle blifva svårare att obtinera, män vore dedh underskrifvit, så vore dedh icke att förachta.
H. K. M:tt frågade, hvadh dee andre gode herrar mente der om.
Dee adproberade alle serskilt sigh adprobera H. K. M:tz bref, att man blefve vidh Pomern och svarade både Fransoserne och Pomerske stenderne behörligen på sine qvereler.
H. K. M:tt frågade sädan hvadh man skulle svara Kongen i Danmark på sin recommendation för honom, Bispen af Bremen.
Her R. Cancelleren: Hvadh sielfve saken anlangar, så är den klar, och så myckit bätre att svara derpå, efter han sielf mehler, att Cæsareani hafva oss budit stifterne. »H. K. M:tt kan ju svara dedh vara sant, dem vara oss budne, och intet funnit skäl att refusera dem, utan dem accepterat.«
Sädan blef opläsit Landtgrefvinnans af Hessens Residentz Badenhusens memorial angående een tvist, som var emellan evangelicos och protestantes vidh tractaten.
Her R. Cancelleren explicerade dedh, att controversia stodh derutinnan, att evangelici ville, att så framt dedh hende, att een princeps hade för varit reformerat och blefve sädan evangelisk, då skulle hele principatus blifva evangelisk med. »Män hände honom reformeras, då skulle han han hafva permission att holla sitt capell, män intet reformera hele principatum. E contrario, reformati begäre intet, att principatus changeras efter principum religionem, utan att dee blifve vidh sin förrige religion, och princen medh sitt hof hafver hvadh religion han vill.«
Her R. Drotzen: »Lutherani hafva præ deruti, att dee hafva in transactione Passaviensi religionsfreden, män reformati intet.«
Her R. Cancelleren: »Dedh är vist, i religion bör man intet skämta, män så råka vij uti alliancer medh reformatis och måste ofta stöda hufvuden tillsammans med dem emot catholicos; derföre vore dedh gott, om man kunde hitta på sådan moderation i saken, att gemüterne intet bitrades, utan att dee kunde läfva tillsammans. Här frågas intet quæ religio sit melior, aut quæ ratio optima reformandi, utan efter hon nu är kommen och intet kan i hast utrotas, hvadh man skal deruti göra. Ty att totus principatus skal föllia religionem principis, är een gruveligh tortur, hender under tiden, att uti een mans minne 3 eller 4 mutationes religionum in dominis skee, och då måste undersåterne läfva derefter, som man finner exempel uti Tysklandh åtskillige.«
H. K. M:tt mente vara bäst man skiuter detta på Stenderne och styrkier allenast generatim till moderation.
Her R. Cancelleren: »H. K. M:tt kan intet opponera sigh sin egen religion, hafver och bäste reputation deraf, att H. K. M:tt läter see sigh uti den observant, derföre är H. K. M:tz förslag gott, att man viser dem på Stenderne och recommenderar allenast verket generatim.«
S[ecreteraren] Gyldenklow frågade, om dee skole gå pari passu.
Her R. Cancelleren: »Dedh distraherar för myckit, är bäst dee blifve in generalibus terminis.« Der vidh blefvet och.
Sädan las H. Ex:tz op ett styckie af Durelii bref som och Gyldenankars om Danmark, att der sättes någre soldater i festningarne.
With modernised spelling:
Den 2 januari anno 1647 var Hennes Kungliga Majestät i studerkammaren samt Herr Riksdrotsen, Herr Rikskanslern, Herr Åke Axelsson, Herr Thure Bielke, Herr Knut Posse, Herr Seved Bååth, Herr Gustaf Gustafsson.
Hennes Kungliga Majestät befallte sekreteraren Gyldenclou uppläsa konceptet av Hennes Kungliga Majestäts brev till kommissarierna uti Osnabrück.
Sedan det var uppläset, begärde Hennes Kungliga Majestät Herr Rikskanslern ville explicera Herr Riksdrotsen, som förr inte haver varit tillstädes, varpå det brevet funderade sig et qua occasione det var skrivet.
Herr Rikskanslern sade att med sista post hade kommissarierna skrivit huruledes fransoserna hade skrivit våra kommissarier till ifrå Münster, och eljest Rosenhane rapporterat det de mycket apprehendera Hennes Kungliga Majestäts förslag om satisfaktion. Eljest hade ock Ständerna uti Pommern inlagt ett vidlyftigt scriptum, däruti de nästan gå därpå, att Hennes Kungliga Majestät intet därav skal bekomma. Därpå hade Hennes Kungliga Majestät funnit gott att svara, som Herr Riksdrotsen nu haver hört.
Herr Riksdrotsen svarade detta brevet vara skäligt och allvarsamt, så att Hennes Kungliga Majestät med skäl inte kunde gå därifrå. »Det är bäst Hennes Kungliga Majestät inte changerar sina petita, utan håller sig vid Pommern. Stifterna giva många disputer, och en del av dem äro Hennes Kungliga Majestät avlägna; importera fuller något mera ränta, men äro inte till defension. Det haver alltid varit salige Konungens, Hennes Kungliga Majestäts och Regeringens intention att göra sig mästare i Östersjön emot Kungen i Danmark. Nu haver Hennes Kungliga Majestät kommit i possession; skulle Hennes Kungliga Majestät mistat igen, då kunde Hennes Kungliga Majestät intet värre vederfaras. Ständerna låta fuller ock appaisera sig, icke skall heller Kejsaren bliva i krig för Brandenburgens skull. Alltså är brevet rätt och väl ställt.«
Hennes Kungliga Majestät: »Vad skall man svara de pommerska?«
Herr Riksdrotsen: »Det är dem svarat genialiter, och det är bäst.«
Herr Rikskanslern: »Hennes Kungliga Majestät måtte inte ackordera med dem, utan med Kejsaren och Statibus Imperii. Att de begära Pommern skall administreras genom dem, kan fuller ske in minoribus officiis, men in majoribus måste Hennes Kungliga Majestät prekavera och assekurera sig det bästa Hennes Kungliga Majestät kan. Att man härtill haver brukat dem in officiis haver varit nyttigt och naturaliserat oss med dem; detsamma kan ock ske härefter.«
Herr Riksdrotsen: »Hennes Kungliga Majestät haver duplex jus till Pommern: 1. alliancen som salig Kungen haver gjort; 2. jus belli.«
Herr Rikskanslern: »Jag måtte fuller bekänna att Ständernas förslag är inte oävent för Hennes Kungliga Majestät, förty om Hennes Kungliga Majestät finge alla de stifterna, grevskapen och de andra delarna som de slå före, då skulle fuller Hennes Kungliga Majestät bliva så konsiderabel som Hennes Kungliga Majestät hade ett nytt kungarike. Men om det nu låter sig traktera och avhandla, ställer jag därhän.«
Herr Riksdrotsen: »Det skulle giva orsak att kalumniera och säga vi bestode intet på ett, utan gåve åtskilliga förslag, varigenom fredstraktaten mer och mer upphäves.«
Herr Rikskanslern: »Om det kunde ske med fog, vilket bäst kan in loco dijudiceras, då skulle man sägat som av sig själv och utan prejudis. Det vore intet att kasta utur tankarna, ty Frankrikes allians är intet stort att tro på; Hessen skulle då göra oss gott assistens. Holländerna skulle respektera oss.«
Hennes Kungliga Majestät: Skulle de kunna göra ett litet Holland och draga en god del av de nästa kvarteren till sig, då hade Hennes Kungliga Majestät bättre att få Brandeburg, eftersom Hennes Kungliga Majestät haver Gülich och Clewen inte långt därifrå, därtill Hennes Kungliga Majestät haver pretention. Tyckes fuller vara bygga kastel i luften, men stora herrar sälja inte pretentioner, non post 40 generationes.
Herr Riksdrotsen: »Det är visst dessa stycken äro konsiderabla, men Hennes Kungliga Majestät kan nu intet variera sina postulata, med mindre det skulle givas occasio calumniandi. Deinde tyckes den parten inte vara så konsiderabel som hela Pommern. Hessen haver nu en god regentinna, kan med tiden komma en sämre herre; kunde ock komma jalusi, att den inte gärna såge Hennes Kungliga Majestät stor.
Tertio: om Hennes Kungliga Majestät bleve där av en fiende attackerad, då kunde Hennes Kungliga Majestät inte entsättas härifrå.
Quatro: Holländerna hålla med Pommern och se hellre vi få något där än vi komme i grannskap med dem.
5. Oldenburgensis skall hellre hålla med Danmark än med oss.
6. Tyskarna skulle då fatta emot oss jalusi.
7. Tyckes något vara, men så är det likväl jus allenast episcopale.
8. Pommern är nu för Hennes Kungliga Majestät som ett bälte kringom Östersjön, och Hennes Kungliga Majestät bliver re ipsa dominus maris. Men skulle det angå, då bleve Hennes Kungliga Majestät som körder utur Tyskland; därföre är Hennes Kungliga Majestäts brev gott och väl ställt, är bäst Hennes Kungliga Majestät bliver därvid.«
Herr Rikskanslern sade ännu sig icke kunna även determinera om det så väl nu skall låta sig föreslå som det hade kunnat, förrän man är kommen att säga extrema. »Icke dess mindre tror jag Hennes Kungliga Majestät skulle inte vara därmed illa belåten, ty: 1. är fuller sant att sådana principes som i Hessen kunde komma icke ville hava mäktiga grannar, men det är att förstå när de komma alltför när, som nu fransosen gör Nederlanderna.
2. Är ock visst att principum indoles och natur kan varieras; men det måste man inte anse, utan konsidereras nu allenast själva status, hurudan den bleve; det andra är man ett accident, som inte så högt kan respekteras.
3. Att Hennes Kungliga Majestät väl kunde entsättat, vore väl att hoppas 1. av condominio uti Wismar, där som är bästa sjöhamnen i hela Pommern; 2. att den status väl skulle sekundera sig själv när dess potentia rätt bleve menagerad.
4. Holländerna skulle ock fuller måste lidat såväl som nu brandeburgensis.
5. Med oldenburgensi kunde man göra sig en querelle d'Allemagne om han inte ville låta väl.
6. Tyskarnas jalusi skulle inte mistas, fast vi intet finge.
7. Är fuller jus episcopale, men få catholici där, Hennes Kungliga Majestät skulle med ringa ting kunna uppfylla allt med evangelisk lärdom, då Hennes Kungliga Majestät hade sig allt till handa.
8. Pommern är något, men bästa hamnen i Wismar, där Hennes Kungliga Majestät haver condominium.
Herr Riksdrotsen sade Hennes Kungliga Majestät detta inte hava in manibus, skulle bliva svårare att obtinera, men vore det underskrivet, så vore det icke att förakta.
Hennes Kungliga Majestät frågade vad de andra goda herrar mente därom.
De approberade alla särskillt sig approbera Hennes Kungliga Majestäts brev, att man bleve vid Pommern och svarade både fransoserna och pommerska Ständerna behörligen på sina kvereller.
Hennes Kungliga Majestät frågade sedan vad man skulle svara kungen i Danmark på sin rekommendation för honom, bispen av Bremen.
Herr Rikskanslern: Vad själva saken anlangar, så är den klar, och så mycket bättre att svara därpå, efter han själv mäler att cæsareani hava oss bjudit stifterna. »Hennes Kungliga Majestät kan ju svara det vara sant, dem vara oss bjudna, och inte funnit skäl att refusera dem, utan dem accepterat.«
Sedan blev uppläset landtgrevinnans av Hessens residents Badenhusens memorial angående en tvist som var emellan evangelicos och protestantes vid traktaten.
Herr Rikskanslern explicerade det, att controversia stod därutinnan, att evangelici ville, att såframt det hände att en princeps hade förr varit reformerad och bleve sedan evangelisk, då skulle hele principatus bliva evangelisk med. »Men hände honom reformeras, då skulle han han hava permission att hålla sitt kapell, men inte reformera hele principatum. E contrario, reformati begära inte att principatus changeras efter principum religionem, utan att de blive vid sin förriga religion, och prinsen med sitt hov haver vad religion han vill.«
Herr Riksdrotsen: »Lutherani hava præ däruti, att de hava in transactione passaviensi religionsfreden, men reformati intet.«
Herr Rikskanslern: »Det är visst, i religion bör man inte skämta, men så råke vi uti allianser med reformatis och måste ofta stöda huvuden tillsammans med dem emot catholicos; därföre vore det gott om man kunde hitta på sådan moderation i saken, att gemyterna inte bittrades, utan att de kunde leva tillsammans. Här frågas intet quæ religio sit melior, aut quæ ratio optima reformandi, utan efter hon nu är kommen och inte kan i hast utrotas, vad man skall däruti göra. Ty att totus principatus skall följa religionem principis är en gruvelig tortyr, händer undertiden att uti en mans minne 3 eller 4 mutationes religionum in dominis ske, och då måste undersåterna leva därefter, som man finner exempel uti Tyskland åtskilliga.«
Hennes Kungliga Majestät mente vara bäst man skjuter detta på Ständerna och styrker allenast generatim till moderation.
Herr Rikskanslern: »Hennes Kungliga Majestät kan inte opponera sig sin egen religion; haver ock bästa reputation därav, att Hennes Kungliga Majestät låter se sig uti den observant. Därföre är Hennes Kungliga Majestäts förslag gott, att man visar dem på Ständerna och rekommenderar allenast verket generatim.«
Sekreteraren Gyldenclou frågade om de skola gå pari passu.
Herr Rikskanslern: »Det distraherar för mycket, är bäst de blive in generalibus terminis.«
Därvid blevet ock.
Sedan las Hans Excellens upp ett stycke av Durelii brev som ock Gyllenankars om Danmark, att där sättas några soldater i fästningarna.
French translation (my own):
Le 2 janvier 1647, Sa Majesté Royale était dans la salle d'étude, ainsi que le grand drost, le grand chancelier, M. Åke Axelsson, M. Thure Bielke, M. Canut Posse, M. Seved Bååth et M. Gustave Gustafsson.
Sa Majesté Royale a ordonné au secrétaire Gyldenclou de lire le projet de lettre de Sa Majesté Royale aux commissaires d'Osnabrück.
Après sa lecture, Sa Majesté Royale a demandé au grand chancelier d'expliquer au grand drost, qui n'était pas présent auparavant, pourquoi cette lettre avait été pensée et à quelle occasion elle avait été écrite.
Le grand chancelier a déclaré que par l'ordinaire dernier, les commissaires avaient écrit comme les Français avaient écrit à nos commissaires de Münster, et Rosenhane a rapporté qu'ils appréciaient beaucoup la proposition de satisfaction de Sa Majesté Royale. Pour le reste, les États de Poméranie avaient aussi joint un écrit détaillé dans lequel ils allaient presque jusqu'à dire que Sa Majesté Royale ne devait rien en recevoir. Sur ce, Sa Majesté Royale avait jugé bon de répondre, ce que le grand drost avait maintenant entendu.
Le grand drost répondit que cette lettre était raisonnable et sérieuse, de sorte que Sa Majesté Royale ne pouvait raisonnablement s'en écarter. «Il est préférable que Sa Majesté Royale ne modifie pas sa demande, mais qu'elle s'en tienne à la Poméranie. Les évêchés donnent lieu à de nombreuses disputes, et certains d'entre eux sont éloignés de Sa Majesté Royale; ils comportent certainement un peu plus d'intérêt, mais ils ne sont pas pour la défense. Le feu roi, Sa Majesté Royale et le gouvernement ont toujours eu l'intention de se rendre maîtres de la mer Baltique contre le roi du Danemark. Aujourd'hui, Sa Majesté royale en a pris possession si Sa Majesté royale la perdait à nouveau, alors Sa Majesté Royale ne pourrait pas faire pire. Les États se laissent certainement apaiser, et l'empereur ne fera pas non plus la guerre pour le bien du Brandebourg. La lettre est donc juste et bien écrite.»
Sa Majesté Royale: «Que répondre aux Poméraniens?»
Le grand drost: «On y répond aimablement, et c'est le mieux.»
Le grand chancelier: «Sa Majesté Royale ne doit pas s'accorder avec eux, mais avec l'empereur et les États de l'Empire. Qu'ils demandent que la Poméranie soit administrée par leur intermédiaire peut être entièrement fait in minoribus officiis, mais in majoribus, Sa Majesté Royale doit prendre prendre soin et se protéger du mieux qu'elle peut. Le fait qu'ils aient été utilisés in officiis a été utile et nous a naturalisés avec eux, la même chose peut aussi arriver par la suite.»
Le grand drost: «Sa Majesté Royale a un double droit sur la Poméranie: 1. l'alliance que le feu roi a conclue; 2. le droit de guerre.»
Le grand chancelier: «Je dois admettre que la proposition des États n'est pas déraisonnable pour Sa Majesté Royale, car si elle obtenait tous les évêchés, comtés et autres parties qu'ils proposent, alors Sa Majesté Royale serait certainement aussi considérable que Sa Majesté Royale le serait si elle avait un nouveau royaume. Mais si cela peut maintenant être traité et réglé, je le laisserai là.»
Le grand drost: «Cela donnerait une raison de calomnier et de dire que nous ne sommes pas constitués d'une, mais de plusieurs propositions, par lesquelles le traité de paix serait de plus en plus annulé.»
Le grand chancelier: «Si cela pouvait se produire avec la raison, ce qui peut être mieux jugé sur place, alors on dirait que cela était automatique et sans préjugé; Hesse nous apporterait alors une bonne aide. Les Hollandais nous respecteraient.»
Sa Majesté Royale: S'ils pouvaient faire une petite Hollande et s'approprier une bonne partie des prochains quartiers, alors il vaudrait mieux que Sa Majesté Royale obtienne le Brandebourg, car Sa Majesté Royale a Juliers et Clèves non loin de là, auquels Sa Majesté Royale a la prétention. On a certes l'impression de bâtir des châteaux en l'air, mais les grands messieurs ne vendent pas de prétentions, pas après 40 générations.
Le grand drost: «Il est vrai que ces pièces sont considérables, mais Sa Majesté Royale ne peut désormais modifier ses demandes en aucune façon, à moins que l'on ne donne l'occasion de calomnier. Cette partie ne semble donc pas aussi considérable que l'ensemble de la Poméranie. La Hesse a maintenant un bon dirigeant, avec le temps un pire seigneur pourrait venir; il pouvait aussi y avoir de la jalousie parce que l'on n'aimait pas voir Sa Majesté Royale grande.»
Troisièmement: si Sa Majesté Royale y était attaquée par un ennemi, alors elle ne pourrait pas être effrayée d'ici.
Quatrièmement: les Hollandais sont d'accord avec la Poméranie et préféreraient que nous obtenions quelque chose là-bas plutôt que de nous rapprocher d'eux.
5. Oldenbourg préfèrerait être d'accord avec le Danemark plutôt qu'avec nous.
6. Les Allemands seraient alors jaloux de nous.
7. Cela semble être quelque chose, mais ce n'est pourtant que le droit épiscopal.
8. La Poméranie est désormais pour Sa Majesté Royale un belt autour de la mer Baltique, et Sa Majesté Royale devient en réalité le seigneur de la mer. Mais si cela importait, alors Sa Majesté Royale serait chassée d'Allemagne; par conséquent, la lettre de Sa Majesté Royale est bonne et bien écrite, il est préférable qu'elle s'y tienne.»
Le grand chancelier a déclaré qu'il ne pouvait toujours pas déterminer si cela devait être proposé aussi bien qu'il aurait pu l'être, jusqu'à ce qu'on en soit venu à dire des extrêmes. «Néanmoins, je pense que Sa Majesté Royale n'en serait pas mécontente, car: 1. il est tout à fait vrai que les princes qui ont pu venir en Hesse ne voulaient pas de voisins puissants, mais il est compréhensible qu'ils viennent trop tôt, comme les Français font maintenant avec les Pays-Bas.
2. Il est certain aussi que le caractère et la nature des princes peuvent être variés; mais cela ne doit pas être pris en compte, mais maintenant seul le statut lui-même, comment il est né, est considéré; l'autre est un accident qui ne peut être aussi hautement respecté.
3. Que Sa Majesté Royale puisse avoir peur, il serait bon d'espérer 1. du condominium de Wismar, qui est le meilleur port maritime de toute la Poméranie; 2. que ce statut se seconderait certainement lorsque son pouvoir serait correctement géré.
4. Les Hollandais auraient certainement dû aussi souffrir, tout comme aujourd'hui les Brandebourgeois.
5. Avec Oldenbourg, on pourrait avoir une querelle d'Allemagne si l'on ne voulait pas paraître bon.
6. La jalousie des Allemands ne serait pas évitée même si nous n'obtenions rien.
7. Il s'agit certes de la droite épiscopale, mais il y a peu de catholiques. Sa Majesté Royale pouvait, avec de petites choses, tout accomplir avec l'apprentissage évangélique lorsque Sa Majesté Royale avait tout à portée de main.
8. La Poméranie est quelque chose, mais c'est le meilleur port de Wismar, où Sa Majesté Royale possède un condominium.
Le grand drost a déclaré que Sa Majesté Royale ne l'avait pas in manibus, qu'il serait plus difficile à obtenir, mais que s'il était signé, il ne serait pas méprisé.
Sa Majesté Royale a demandé ce que les autres bons messieurs en pensaient.
Ils approuvèrent tous séparément la lettre de Sa Majesté Royale, selon laquelle ils restaient en Poméranie et répondaient dûment aux États français et poméraniens à leurs querelles.
Sa Majesté Royale demanda alors quelle réponse devait être donnée au roi du Danemark sur sa recommandation à son égard, l'évêque de Brême.
Le grand chancelier: En ce qui concerne la question elle-même, c'est clair, et c'est d'autant mieux d'y répondre, qu'il pense lui-même que les Impériaux nous ont offert les évêchés. «Sa Majesté Royale peut répondre que c'est vrai, ils nous ont été proposés, et nous n'avons pas trouvé de raison de les refuser, mais nous les avons acceptés.»
Ensuite, le mémorial de Badenhusen, résident de la landgravine de Hesse, a été lu concernant un différend entre évangéliques et protestants au sujet du traité.
Le grand chancelier a expliqué qu'il y avait une controverse à l'intérieur, que les évangéliques voulaient que tant qu'un prince avait été réformé auparavant et devenait ensuite évangélique, alors la principauté entière deviendrait aussi évangélique. «Mais s'il se trouvait être réformé, alors il aurait la permission de garder sa chapelle, mais non de réformer toute la principauté. Au contraire, les réformés ne demandent pas que la principauté soit changée après la religion du prince, mais qu'ils restent avec leur ancienne religion, et le prince et sa cour ont la religion qu'il veut.»
Le grand drost: «Les luthériens ont la priorité en ce sens qu'ils ont in transactione passaviensi la paix religieuse, mais les réformés n'ont rien.»
Le grand chancelier: «C'est sûr qu'en religion il ne faut pas plaisanter, mais alors nous nous retrouvons dans des alliances avec les réformés et devons souvent nous heurter avec eux aux catholiques; il serait donc bien qu'une telle modération puisse être trouvée en la matière, que les dispositions n'étaient pas aigries, mais qu'elles pouvaient vivre ensemble. Ici, il n'est pas demandé quelle religion est la meilleure, ni quelle manière de se réformer est la meilleure, mais parce qu'elle est maintenant arrivée et ne peut être rapidement éradiquée, laquelle. est-ce qu'il faut y faire? Parce que qu'une principauté entière suive la religion du prince est un supplice terrible, il arrive parfois que dans la mémoire d'un homme il y ait 3 ou 4 changements de religion chez les seigneurs, et alors les sujets doivent vivre en conséquence, comme on en trouve de nombreux exemples en Allemagne.»
Sa Majesté Royale a jugé préférable de soumettre cette question aux États et n'a exhorté qu'à la modération.
Le grand chancelier: «Sa Majesté Royale ne peut pas s'opposer à sa propre religion; elle a aussi la meilleure réputation pour elle, que Sa Majesté Royale se laisse voir pratiquante en elle. Par conséquent, la proposition de Sa Majesté Royale est bonne, qu'ils soient montrés au Estates et ne recommande le travail que de manière générale.»
Le secrétaire Gyldenclou demanda s'ils iront de même.
Le grand chancelier: «C'est trop source de division, il vaut mieux qu'ils restent dans des termes généraux.»
Et ainsi ils sont restés.
Ensuite, Son Excellence a lu un morceau de la lettre de Durélius ainsi que celle de Gyllenankar sur le Danemark, disant que des soldats y étaient envoyés dans les forteresses.
English translation (my own):
On January 2, 1647, Her Royal Majesty was in the study chamber, as well as the Grand Steward, the Grand Chancellor, Lord Åke Axelsson, Lord Thure Bielke, Lord Knut Posse, Lord Seved Bååth, and Lord Gustaf Gustafsson.
Her Royal Majesty ordered Secretary Gyldenclou to read out the draft of Her Royal Majesty's letter to the commissioners of Osnabrück.
After it was read, Her Royal Majesty requested that the Grand Chancellor to explain to the Grand Steward, who previously had not been present, why that letter was thought about and on what occasion it was written.
The Grand Chancellor said that by the last post the commissioners had written how the French had written to our commissioners from Münster, and otherwise Rosenhane reported that they very much apprehend Her Royal Majesty's proposition for satisfaction. For the rest, the Estates in Pomerania had also enclosed a detailed writing in which they almost went on to say that Her Royal Majesty should receive nothing from it. Thereupon Her Royal Majesty had seen fit to reply, which the Grand Steward had now heard.
The Grand Steward replied that this letter was reasonable and serious, so that Her Royal Majesty could not reasonably depart from it. "It is best Her Royal Majesty does not change her request, but that she stick to Pomerania. The bishoprics give many disputes, and some of them are distant from Her Royal Majesty; they certainly import somewhat more interest, but they are not for defense. It has always been the intention of the late King, Her Royal Majesty and the Government to make themselves masters of the Baltic Sea against the King of Denmark. Now Her Royal Majesty has come into possession of it; should Her Royal Majesty lose it again, then Her Royal Majesty could do no worse. The Estates certainly let themselves be appeased, nor shall the Emperor go to war for the sake of Brandenburg. So the letter is right and well written."
Her Royal Majesty: "What shall one answer to the Pomeranians?"
The Grand Steward: "One answers them genially, and that is best."
The Grand Chancellor: "Her Royal Majesty must not accord with them, but with the Emperor and the Estates of the Empire. That they request Pomerania to be administered through them can be fully done in minoribus officiis, but in majoribus Her Royal Majesty must take care and secure herself as best she can. The fact that they have been used in officiis has been useful and has naturalised us with them; the same can also happen hereafter."
The Grand Steward: "Her Royal Majesty has a duplex right to Pomerania: 1. the alliance which the late King made; 2. the right of war."
The Grand Chancellor: "I must confess that the Estates' proposition is not unreasonable for Her Royal Majesty, for if she were to get all the bishoprics, counties and other parts that they propose, then Her Royal Majesty would certainly be as considerable as Her Royal Majesty would be if she had a new kingdom. But if it can now be treated and dealt with, I will leave it there."
The Grand Steward: "It would give one a reason to calumniate and to say we did not consist of one, but several propositions, whereby the peace treaty would be more and more annulled."
The Grand Chancellor: "If it could happen with reason, which can best be judged in loco, then one would say it was automatic and without prejudice. It would be nothing to throw out the thoughts, for the alliance of France is nothing great to believe in; Hesse would then give us good assistance. The Dutch would respect us."
Her Royal Majesty: If they could make a little Holland and take a good part of the next quarters for themselves, then it would be better for Her Royal Majesty to get Brandenburg, because Her Royal Majesty has Gülich and Cleves not far from there, to which Her Royal Majesty has pretension. One certainly seems to be building castles in the air, but great gentlemen do not sell pretensions, not after 40 generations.
The Grand Steward: "It is true that these pieces are considerable, but Her Royal Majesty cannot now change her requests in any way unless one were to be given occasion to calumniate. Therefore, that part does not seem to be as considerable as the whole of Pomerania. Hesse now has a good ruler, in time a worse lord may come; there could also come jealousy that one did not like to see Her Royal Majesty great."
Thirdly: if Her Royal Majesty was attacked there by an enemy, then she could not be frightened away from here.
Fourthly: The Dutch agree with Pomerania and would rather see us get something there than that we come into neighbourhood with them.
5. Oldenburg would rather agree with Denmark than with us.
6. The Germans would then be jealous of us.
7. It seems to be something, but it is nevertheless only the episcopal right.
8. Pomerania is now for Her Royal Majesty as a belt around the Baltic Sea, and Her Royal Majesty becomes in reality the lord of the sea. But if it mattered, then Her Royal Majesty would be driven out of Germany; therefore Her Royal Majesty's letter is good and well written, it is best that she stick with it."
The Grand Chancellor said he still could not also determine whether it should be proposed as well as it could have been, until one has come to say extremes. "Nevertheless, I believe Her Royal Majesty would not be displeased with that, because: 1. it is quite true that such princes as could come to Hesse did not want powerful neighbours, but it is understandable when they come too soon, as now the French do with the Netherlands.
2. It is also certain that the character and nature of princes can be varied; but that must not be considered, but now only the status itself, how it came to be, is considered; the other is an accident, which cannot be so highly respected.
3. That Her Royal Majesty could well be frightened, it would be well to hope 1. from the condominium in Wismar, which is the best seaport in all of Pomerania; 2. that that status would certainly second itself when its power was managed right.
4. The Dutch would certainly also have had to suffer, as well as now the Brandenburgers.
5. With Oldenburg one could have a German quarrel if one did not want to sound good.
6. The Germans' jealousy would not be avoided even if we obtained nothing.
7. It is certainly the episcopal right, but there are few Catholics there. Her Royal Majesty could with little things fulfill everything with evangelical learning when Her Royal Majesty had everything at hand.
8. Pomerania is something, but the best port in Wismar, where Her Royal Majesty has a condominium.
The Grand Steward said Her Royal Majesty did not have this in manibus, it would be more difficult to obtain, but if it was signed, it would not be despised.
Her Royal Majesty asked what the other good gentlemen thought of that.
They all separately approved of Her Royal Majesty's letter, that they remained with Pomerania and duly answered both the French and the Pomeranian Estates to their quarrels.
Her Royal Majesty then asked what answer should be given to the King of Denmark on his recommendation for him, the Bishop of Bremen.
The Grand Chancellor: As far as the matter itself is concerned, it is clear, and so much better to answer it, as he himself thinks that the Imperials have offered us the bishoprics. "Her Royal Majesty can answer that it is true, they have been offered to us, and we have not found reason to refuse them, but we have accepted them."
Then the Landgravine of Hesse's resident Badenhusen's memorial was read regarding a dispute that was between Evangelicals and Protestants at the treaty.
The Grand Chancellor explained that there was controversy within, that the Evangelicals wanted that as long as it happened that a prince had previously been Reformed and then became Evangelical, then the entire principality would become Evangelical too. "But if he happened to be Reformed, then he would have permission to keep his chapel, but not to reform the entire principality. On the contrary, the Reformed do not ask that the principality be changed after the prince's religion, but that they remain with their former religion, and the prince and his court have whatever religion he wants."
The Grand Steward: "The Lutherans have precedence in that, that they have in transactione passaviensi the religious peace, but the Reformed have nothing."
The Grand Chancellor: "It is certain, in religion one should not joke, but then we end up in alliances with the Reformed and often have to bump heads together with them against the Catholics; therefore it would be good if such moderation could be found in the matter, that the dispositions were not embittered, but that they could live together. Here it is not asked which religion is better, or which way of being Reformed is best, but because it has now come and cannot be quickly eradicated, what is to be done therein? Because that a whole principality should follow the prince's religion is a terrible torture, it sometimes happens that in a man's memory 3 or 4 changes of religion in the lords take place, and then the subjects have to live accordingly, as one finds numerous examples in Germany."
Her Royal Majesty thought it best to push this to the Estates and only urges generally to moderation.
The Grand Chancellor: "Her Royal Majesty cannot oppose her own religion; she also has the best reputation for it, that Her Royal Majesty lets herself be seen observant in it. Therefore, Her Royal Majesty's proposition is good, that they be shown at the Estates and only recommend the work generally."
Secretary Gyldenclou asked if they shall go likewise.
The Grand Chancellor: "It is too divisive, it is best if they stay in general terms."
And so they stayed.
Then His Excellency read a piece of Durelius' letter as well as Gyllenankar's about Denmark, that some soldiers are being put in the fortresses there.
Above: Kristina.
No comments:
Post a Comment