Source:
Svenska riksrådets protokoll 12: 1647-1648, pages 5 to 7, published by Severin Bergh, 1909
The council meeting:
Den 5 Januarij var H. K. M:tt in Senatu samt Her R. Drotzen, Her R. Cancelleren, Her Åke Axelsson, Her Knut Posse, Hr Fr. Steenbock, Her Sevedh Båth.
H. K. M:tt sade bref vara ankommit ifrå Hertigen af Churlandh.
S[ecreteraren] Sölfverstierna las op hans bref af Mitau den 30 Nov. 1646 medh hans till R. Rådh i Polandh, så och deres svar uti bijlagorne. Item R. Rådhz till Churlandern den 27 April.
Her R. Cancelleren sade, att härtill hafver man altidh undvikit tractaten, och är än intet nyttigh, så länge dedh tyske kriget står, och när den går an, så måtte dedh vara een klook man, som icke retar på oss verden eller och gör H. K. M:tt och Kronan något præjuditz. »Elliest är considerandum de loco, Frankofurt doger intet. Resp[ublica] Veneta är intet godh att hafva till mediation. Kongen i Frankrijkes mediation är intet alt för godh, män lijkväl bäst inter mediatores. Nu är verst, att här intet är att gifva igen, och till sanningen att säga intet annat att tractera om än Lijflandh. Superest unica tamen eaque verissima ratio, prospicere securitati nostræ.«
Her R. Drotzen mente bäst draga op, så länge man kan, och dedh igenom föreslagne media.
Her R. Cancelleren: »Man måste een gång komma till tractat, är bäst man så går, ut aut honeste procedatur aut speciem habeat honestatis. 1. De loco att den blifver æqualis utrique parti. 2. De mediatoribus att vij vätte hvadh dee svara.«
Her Åke mente vara bätre nu tractera, mädan man sitter i krig, än sädan. »Är och stoor jalousie emellan Kejsaren och Polandh, skal intet gerna seet.«
Her R. Cancelleren: »Altidh måste man då vända armeen emot Polandh. Män om H. K. M:tt vore i fredh, hade dragit sitt folk tillhopa 30,000 till foot af egit folk, och sädan huru myckit vervat folk H. K. M:tt kan taga der till.«
Her R. Drotzen: »H. K. M:tt kan intet strax slos medh honom, fast dee intet förlijkas, dedh vore dedh Kongen i Polandh söker att få undersåterne uti krijgh.«
Her Åke: »Måste vara penningar.«
Her R. Cancelleren: »Verfvat folk är aldrigh angenemt der dedh ligger. Om H. K. M:tt kommer i fredh, så är H. K. M:tt ju så considerabel som nu; hafver hon då mindre armee, så äre och mindre fiender. Män skal dedh see, då draga folket till Behmen och Slesien.«
Her Åke: »Om vij icke komma genom tractaten uti oppenbart krigh, så blifva vij lijkväl icke vänner.«
Her R. Cancelleren: »Resp[ublica] och Polandh achta intet mehr på än occasion, andra pacta achtar dee intet, fides och annat sunt privata bona. Så länge vij stå i godt postur, då achtas pacta längre intet. Vij hafve experimenta nogh der på.«
Her R. Cancelleren: »Man måste see, att man intet hastigt tracterar, afseer tiden och hvadh tractaten uti Osnabryg gifver, då draga folket neder och der betalat. Vore 2 rationes att vij finge fredh: 1. Att man hade kunnat draga utur Tysklandh in i Polandh, att declinera dedh, satte dee sigh uti fredh. 2. Såge sigh få Prussen igen utan sverdh, dedh var myckit för dem. På vår sida var lijkväl så myckit väl, att vij affstelte een fiende.«
Her R. Drotzen: »Man kan alle tractater holla oppe genom mediatores och rumen.«
Her R. Cancelleren: »Denne tractaten kan intet länge ophollas, efter dee äre månge interessenter. Man kan adprobera Förstens flijt, removerar Frankofort, och sädan att man vill förvänta hvadh mediatores svara. Vill Kongen i Engeland, då behöfves intet resp.« Derpå resolverades altså, som nu är projetterat af Her R. Cancelleren.
Discurrerades sädan något om conditionibus.
Her R. Drotzen mente, om H. K. M:tt icke skulle begära, att ingendera delen skulle gå genom Semigallien.
Her R. Cancelleren mente H. K. M:tt intet hafva deraf, Polacken gör dedh intet, eij heller holler dedh. »H. K. M:tt kan intet förlåta sigh der på.«
Her R. Drotzen: »Quoad neutraliteten, är fuller bätre H. K. M:tt conserverar honom än ruinerarn.«
Her R. Cancelleren: »H. K. M:tt vinner der med Dünströmen.«
Derpå las S[ecreteraren] Sölfverstierna op Churförstens handbref till H. K. M:tt af Mitow den 30 Novemb.
Her R. Drotzen: »Om Churlandern och Brandeb[urg], om dee vore öfver eens, kunde något göra.«
Her R. Cancelleren: »Dee förenas intet gerna. Kommer Brandeburg något vidh, då få hans successores möda att komma der in.«
Der på blef projettet af punctis neutralitatis opläsne.
Taltes åter om, att ingendera skulle komma igenom hans landh.
Her R. Cancelleren: »Han är quasi subditus Poloni, måste taga till tacka, om han något gör.«
Her R. Drotzen: »H. K. M:tt kommer altidh i landh, allenast dedh blefve hollit; holles dedh och intet, då holler icke heller H. K. M:tt.«
Her R. Cancelleren: »Är vist i Lithuania vore godt landh att landstiga uti.« Her R. Cancelleren adproberade elliest puncterne och sade dem vara godh för H. K. M:tt.
Her R. Drotzen mente dedh samma.
Taltes om Dantzigh. Her R. Drotzen mente, att man kunde dedh antasta medh skepsfolket.
Her R. Cancelleren: »Juten, Hollandh och Engländern tillåta dedh intet. Är bäst H. K. M:tt sätter facit på een godh skepsflotta.«
H. K. M:tt frågade hvadh Churlandern skulle svaras.
Her R. Cancelleren: »Intet præjudicium, uti projettet af pactis inter H. K. M:tt och honom, för H. K. M:tt mehr än detta, att H. K. M:tt slipper intet genom hans landh, för än Polacken hafver först slagit löst. Doch skulle heta prævenire. Fråges allenast, huru man detta incommodum skal evitera.«
H. K. M:tt: »Man måtte intet deruti præcipitera sigh.«
Her R. Cancelleren: »Om så är, att Churlandern dedh gör, att desse pacta holles, då sticka Lithauverne der under.«
H. K. M:tt: »Huru skal man svara, och huru snart?«
Her R. Cancelleren: H. K. M:tt kan declarera sigh favorabelt, säja att H. K. M:tt i våhr sänder een express dijt och strengia den eene puncten något högre, serdeles att han försäkrade, att ingen skulle bryta der emot, utan alt vore casserat.«
Detta resolverades altså.
With modernised spelling:
Den 5 januari var Hennes Kungliga Majestät in Senatu samt Herr Riksdrotsen, Herr Rikskanslern, Herr Åke Axelsson, Herr Knut Posse, Herr Fredrik Stenbock, Herr Seved Bååth.
Hennes Kungliga Majestät sade brev vara ankommet ifrå Hertigen av Kurland.
Sekreteraren Silfverstierna las op hans brev, av Mitau, den 30 novembris 1646, med hans till Riksråd i Poland, så ock deras svar uti bilagorna. Item Riksråds till kurlandern den 27 april.
Herr Rikskanslern sade att härtill haver man alltid undvikit traktaten, och är än intet nyttig så länge det tyska kriget står, och när den går an, så måtte det vara en klok man som icke retar på oss världen eller ock gör Hennes Kungliga Majestät och Kronan något prejudis.
»Eljest är considerandum de loco, Francofurt duger inte. Respublica Veneta är inte god att hava till mediation. Kungen i Frankrikes mediation är inte alltför god, men likväl bäst inter mediatores. Nu är värst att här intet är att giva igen, och till sanningen att säga intet annat att traktera om än Livland. Superest unica tamen eaque verissima ratio, prospicere securitati nostræ.«
Herr Riksdrotsen mente bäst draga upp så länge man kan, och det igenom föreslagna media.
Herr Rikskanslern: »Man måste en gång komma till traktat, är bäst man så går, ut aut honeste procedatur aut speciem habeat honestatis. 1. De loco att den bliver æqualis utrique parti. 2. De mediatoribus att vi vete vad de svara.«
Herr Åke mente vara bätre nu traktera medan man sitter i krig än sedan. »Är ock stor jalusi emellan kejsaren och Poland, skall inte gärna sett.«
Herr Rikskanslern: »Alltid måste man då vända armén emot Poland. Men om Hennes Kungliga Majestät vore i fred, hade dragit sitt folk tillhopa 30,000 till fot av eget folk, och sedan huru mycket värvat folk Hennes Kungliga Majestät kan taga därtill.«
Herr Riksdrotsen: »Hennes Kungliga Majestät kan inte strax slåss med honom fast de inte förlikas, det vore det kungen i Poland söker att få undersåtarna uti krig.«
Herr Åke: »Måste vara penningar.«
Herr Rikskanslern: »Värvat folk är aldrig angenämt där det ligger. Om Hennes Kungliga Majestät kommer i fred, så är Hennes Kungliga Majestät ju så konsiderabel som nu; haver hon då mindre armé, så äre ock mindre fiender. Men skal det se, då draga folket till Böhmen och Schlesien.«
Herr Åke: »Om vi icke komma genom traktaten uti oppenbart krig, så blive vi likväl icke vänner.«
Herr Rikskanslern: »Respublica och Poland akta inte mer på en ockasion, andra pacta aktar de inte, fides och annat sunt privata bona. Så länge vi stå i gott postur, då aktas pacta längre inte. Vi have experimenta nog därpå.«
Herr Rikskanslern: »Man måste se att man inte hastigt trakterar, avser tiden och vad traktaten uti Osnabrück giver, då draga folket neder och där betalat. Vore 2 rationes att vi finge fred: 1. Att man hade kunnat draga utur Tyskland in i Poland att deklinera det, satte de sig uti fred. 2. Såge sig få Prussen igen utan svärd, det var mycket för dem. På vår sida var likväl så mycket väl att vi avställte en fiende.«
Herr Riksdrotsen: »Man kan alla traktater hålla uppe genom mediatores och rummen.«
Herr Rikskanslern: »Denna traktaten kan inte länge uppehållas, efter de äro många intressenter. Man kan approbera furstens flit, removerar Francofort, och sedan att man vill förvänta vad mediatores svara. Vill kungen i England, då behöves intet responsum.«
Därpå resolverades alltså som nu är projekterat av Herr Rikskanslern.
Diskurrerades sedan något om conditionibus.
Herr Riksdrotsen mente, om Hennes Kungliga Majestät icke skulle begära, att ingendera delen skulle gå genom Semigallien.
Herr Rikskanslern mente Hennes Kungliga Majestät inte hava därav, polacken gör det inte, ej heller håller det. »Hennes Kungliga Majestät kan inte förlåta sig därpå.«
Herr Riksdrotsen: »Quoad neutraliteten, är fuller bättre Hennes Kungliga Majestät konserverar honom än ruinerarn.«
Herr Rikskansleren: »Hennes Kungliga Majestät vinner därmed Dünaströmen.«
Därpå las sekreteraren Silfverstierna upp kurfurstens handbrev till Hennes Kungliga Majestät, av Mitau, den 30 novembris.
Herr Riksdrotsen: »Om kurlandern och Brandenburg, om de vore överens, kunde något göra.
Herr Rikskanslern: »De förenas inte gärna. Kommer Brandenburg något vid, då få hans successores möda att komma därin.«
Därpå blev projektet av punctis neutralitatis uppläsna.
Taltes åter om att ingendera skulle komma igenom hans land.
Herr Rikskanslern: »Han är quasi subditus Poloni, måste taga till tacka om han något gör.«
Herr Riksdrotsen: »Hennes Kungliga Majestät kommer alltid i land, allenast det bleve hållet; hålles det ock inte, då håller icke heller Hennes Kungliga Majestät.«
Herr Rikskanslern: »Är visst i Lithuania vore gott land att landstiga uti.«
Herr Rikskanslern approberade eljest punkterna och sade dem vara god för Hennes Kungliga Majestät.
Herr Riksdrotsen mente detsamma.
Taltes om Danzig. Herr Riksdrotsen mente att man kunde det antasta med skeppsfolket.
Herr Rikskanslern: »Juten, holland- och engländaren tillåta det inte. Är bäst Hennes Kungliga Majestät sätter facit på en god skeppsflotta.«
Hennes Kungliga Majestät frågade vad kurlandern skulle svaras.
Herr Rikskanslern: »Intet præjudicium uti projektet av pactis inter Hennes Kungliga Majestät och honom, för Hennes Kungliga Majestät mer än detta, att Hennes Kungliga Majestät slipper inte genom hans land förrän polacken haver först slagit löst. Dock skulle heta prævenire. Frågas allenast huru man detta incommodum skall evitera.«
Hennes Kungliga Majestät: »Man måtte inte däruti precipitera sig.«
Herr Rikskanslern: »Om så är att kurlandern det gör, att dessa pacta hålles, då sticka litauerna därunder.«
Hennes Kungliga Majestät: »Huru skall man svara, och huru snart?«
Herr Rikskanslern: »Hennes Kungliga Majestät kan deklarera sig favorabelt, säga att Hennes Kungliga Majestät i vår sänder en express dit och stränga den ena punkten något högre, särdeles att han försäkrade att ingen skulle bryta däremot, utan allt vore kasserat.«
Detta resolverades alltså.
French translation (my own):
Le 5 janvier, Sa Majesté Royale était au Sénat, aux côtés du grand drost, du grand chancelier, M. Åke Axelsson, M. Canut Posse, M. Frédéric Stenbock et M. Seved Bååth.
Sa Majesté Royale a annoncé qu'une lettre était arrivée du duc de Courlande.
Le secrétaire Silfverstierna lut sa lettre, de Mitau, du 30 novembre 1646, avec la sienne au Conseil de Pologne, ainsi que leurs réponses dans les annexes. Item la lettre du Conseil à la Courlande, du 27 avril.
Le grand chancelier a déclaré que le traité a toujours été évité, et qu'il ne sert toujours à rien tant que dure la guerre allemande, et quand elle commence, ce doit être un homme sage qui ne nous provoque pas au monde ni ne provoque également de préjudice à Sa Majesté Royale et à la Couronne.
«Sinon, vu le lieu, Francfort ne suffira pas. La République de Venise n'est pas douée en médiation. La médiation du roi de France n'est pas très bonne, mais reste la meilleure entre les médiateurs. Maintenant, le pire, c'est qu'ici il n'y a rien à faire. redonnez, et à vrai dire, il n'y a rien d'autre à soigner que la Livonie. Il reste cependant la seule et la plus vraie raison, pour assurer notre sécurité.»
Le grand drost jugea préférable de la traîner le plus longtemps possible, et cela par les moyens proposés.
Le grand chancelier: «Il faut parvenir à un traité une fois, il est préférable que l'on procède ainsi, afin que soit le processus se déroule honnêtement, soit qu'il ait l'apparence de l'honnêteté. 1. Il faut qu'il devienne égal pour les deux parties. 2. Des médiateurs, nous savons ce qu'ils répondent.»
M. Åke pensait qu'il valait mieux traiter maintenant pendant qu'on est en guerre qu'alors. «Il y a aussi une grande jalousie entre l'empereur et la Pologne, on ne le verrait pas volontiers.»
Le grand chancelier: «Il faut toujours retourner l'armée contre la Pologne. Mais si Sa Majesté Royale était en paix, elle aurait rassemblé 30 000 de ses propres hommes à pied, et combien de recrues Sa Majesté Royale peut y emmener.»
Le grand drost: «Sa Majesté Royale ne peut pas immédiatement combattre avec lui même s'ils ne sont pas réconciliés, ce serait ce que le roi de Pologne cherche à faire entrer ses sujets dans la guerre.»
M. Åke: «Il doit y avoir de l'argent.»
Le grand chancelier: «Les gens recrutés ne sont jamais agréables là où ils sont. Si Sa Majesté Royale entre en paix, alors elle sera aussi considérable qu'elle l'est maintenant; si elle a alors une armée plus petite, elle aura aussi moins d'ennemis. Mais si on le voit, alors le peuple ira en Bohême et en Silésie.»
M. Åke: «Si nous ne parvenons pas à une guerre ouverte grâce au traité, nous ne serons pas amis de toute façon.»
Le grand chancelier: «La République et la Pologne ne prêtent plus attention à une occasion, elles ne prêtent pas attention aux autres pactes, la foi et d'autres choses sont des biens privés. Tant que nous restons en bonne posture, alors les pactes ne sont plus respectés. Nous avons suffisamment d'expérience dans ce domaine.»
Le grand chancelier: «Il faut veiller à ne pas négocier à la hâte, à considérer le temps et ce que donne le traité d'Osnabrück, puis les gens descendront et paieront là-bas. Il y avait 2 raisons pour lesquelles nous devrions obtenir la paix: 1. Qu'ils avaient pu se retirer de l'Allemagne en Pologne pour la refuser, ils se sont contentés de la paix. 2. La Prusse se verrait à nouveau sans épée, c'était beaucoup pour eux, mais c'était aussi bien que nous ayons arrêté un ennemi.
Le grand drost: «On peut maintenir tous les traités par les médiateurs et les espaces.»
Le grand chancelier: «Ce traité ne peut pas être maintenu longtemps, car de nombreuses parties sont impliquées. On peut approuver la diligence du prince, renvoyer Francfort, et alors on veut s'attendre à ce que les médiateurs répondront. Si le roi d'Angleterre le veut, alors aucune réponse n'est nécessaire.»
Ensuite, ce qui est désormais prévu par le grand chancelier a été résolu.
On a ensuite discuté de quelque chose sur les conditions.
Le grand drost pensa que si Sa Majesté Royale ne le demandait pas, aucune des deux parties ne devrait passer par Sémigalle.
Le grand chancelier a estimé que si Sa Majesté Royale ne l'a pas, les Polonais non plus, ni eux non plus. «Sa Majesté Royale ne peut pas avoir confiance en cela.»
Le grand drost: «En ce qui concerne la neutralité, il vaut certainement mieux que Sa Majesté Royale le conserve plutôt que de le ruiner.»
Le grand chancelier: «Sa Majesté Royale gagnerait ainsi la rivière Düna.»
Ensuite, la secrétaire Silfverstierna a lu la lettre manuscrite de l'électeur à Sa Majesté Royale, de Mitau, le 30 novembre.
Le grand drost: «En ce qui concerne la Courlande et le Brandebourg, s'ils étaient d'accord, quelque chose pourrait être fait.»
Le grand chancelier: «Ils ne s'uniraient pas volontiers. Si le Brandebourg gagne quelque chose, alors ses successeurs auront du mal à y entrer.»
Alors le projet des points de neutralité fut lu.
On a répété que ni l'un ni l'autre ne passerait par son pays.
Le grand chancelier: «Il est en tant que sujet des Polonais, il doit assumer ses responsabilités s'il fait quelque chose.»
Le grand drost: «Sa Majesté Royale entrerait toujours dans le pays si seulement il était détenu; s'il n'était pas détenu, alors Sa Majesté Royale ne le détiendrait pas non plus.»
Le grand chancelier: «Bien sûr, la Lituanie serait un bon pays où atterrir.»
Le grand chancelier a par ailleurs approuvé ces points et a déclaré qu'ils étaient bons pour Sa Majesté Royale.
Le grand drost pensait la même chose.
On parlait de Dantzig. Le grand drost croyait que l'on pouvait toucher à l'équipage du navire.
Le grand chancelier: «Les Jutes, les Hollandais et les Anglais ne le permettent pas. Il est préférable que Sa Majesté Royale fasse confiance à une bonne flotte de navires.»
Sa Majesté Royale a demandé quelle réponse il fallait répondre à la Courlande.
Le grand chancelier: «Aucun préjudice dans le projet de pacte entre Sa Majesté Royale et lui, pour Sa Majesté Royale plus que cela, que Sa Majesté Royale ne se glissera pas dans son pays jusqu'à ce que les Polonais se soient d'abord détachés. être appelé priorité. La seule question est de savoir comment éviter cet inconvénient.
Sa Majesté Royale: «Il ne faut pas se précipiter là-dedans.»
Le grand chancelier: «Si la Courlande fait en sorte que ces pactes soient respectés, alors les Lituaniens resteront sous son contrôle.»
Sa Majesté Royale: «Comment répondre et dans combien de temps?»
Le grand chancelier: «Sa Majesté Royale peut se prononcer favorablement, dire que Sa Majesté Royale y envoie un express au printemps et enfiler le point un peu plus haut, d'autant plus qu'il a assuré que personne ne le violerait, mais que tout serait mis au rebut.»
Cela a donc été résolu.
English translation (my own):
On January 5, Her Royal Majesty was in the Senate, as well as the Grand Steward, the Grand Chancellor, Lord Åke Axelsson, Lord Knut Posse, Lord Fredrik Stenbock, and Lord Seved Bååth.
Her Royal Majesty said that a letter had arrived from the Duke of Courland.
The secretary Silfverstierna read his letter, from Mitau, on November 30, 1646, with his to the Council in Poland, as well as their answers in the appendices. Item the letter from the Council to the Courlander, of April 27.
The Grand Chancellor said that the treaty has always been avoided, and it is still of no use as long as the German war lasts, and when it begins, it must be a wise man who does not provoke us to the world or also cause some prejudice to Her Royal Majesty and the Crown.
"Otherwise, considering the place, Frankfurt will not suffice. The Venetian Republic is not good at mediation. The King of France's mediation is not too good, but still the best between the mediators. Now the worst thing is that here there is nothing to give back, and to tell the truth, there is nothing else to treat for but Livonia. There remains, however, the only and truest reason, to provide for our security."
The Grand Steward thought it best to drag it out as long as possible, and that through the proposed means.
The Grand Chancellor: "One must come to a treaty one time, it is best that one goes thus, so that it either proceeds honestly or has the appearance of honesty. 1. Of the place, that it becomes equal to both parties. 2. Of the mediators, that we know what they answer."
Lord Åke thought it was better to treat now while one is at war than then. "There is also great jealousy between the Emperor and Poland, one would not gladly see it."
The Grand Chancellor: "One must always turn the army against Poland. But if Her Royal Majesty were at peace, she would have drawn together 30,000 of her own people on foot, and then how many recruited people Her Royal Majesty can take there."
The Grand Steward: "Her Royal Majesty cannot immediately fight with him even if they are not reconciled, that would be what the King of Poland seeks to get his subjects into war."
Lord Åke: "There must be money."
The Grand Chancellor: "Recruited people are never pleasant where they are. If Her Royal Majesty comes into peace, then she will be as considerable as she is now; if she then has a smaller army, so she would also have fewer enemies. But should it be seen, then the people will go to Bohemia and Silesia."
Lord Åke: "If we do not come through the treaty into open war, we will not be friends anyway."
The Grand Chancellor: "The Republic and Poland no longer pay attention to one occasion, they do not pay attention to other pacts, faith and other things are private goods. As long as we stand in good posture, then the pacts are no longer respected. We have enough experience with that."
The Grand Chancellor: "One must see that one does not negotiate hastily, one considers the time and what the treaty in Osnabrück gives, then people will go down and pay it there. There were 2 reasons why we should obtain peace: 1. That they had been able to pull out of Germany into Poland to decline it, they settled for peace. 2. Prussia would again see itself without a sword, it was a lot for them. On our side, however, it was just as well that we stopped an enemy."
The Grand Steward: "One can maintain all the treaties by mediators and the spaces."
The Grand Chancellor: "This treaty cannot be maintained for long, as there are many parties involved. One can approve the prince's diligence, remove Frankfurt, and then that one wants to expect what the mediators will answer. If the King of England wants it, then no response is needed."
Then what is now planned by the Grand Chancellor was resolved.
There was then discussed something about the conditions.
The Grand Steward thought that if Her Royal Majesty would not request it, that neither part should go through Semigallia.
The Grand Chancellor thought that if Her Royal Majesty does not have it, neither do the Poles, nor do they. "Her Royal Majesty cannot be confident in that."
The Grand Steward: "Regarding neutrality, it is certainly better for Her Royal Majesty to conserve him than to ruin him."
The Grand Chancellor: "Her Royal Majesty would thereby win the Düna River."
Then the secretary Silfverstierna read out the Elector's handwritten letter to Her Royal Majesty, from Mitau, on November 30.
The Grand Steward: "About the Courlander and Brandenburg, if they were agreed, something could be done."
The Grand Chancellor: "They would not unite gladly. If Brandenburg gains anything, then his successors will have difficulty coming into it."
Thereupon the project of the points of neutrality was read out.
It was again said that neither would pass through his country.
The Grand Chancellor: "He is as a subject of the Poles, he must take responsibility if he does something."
The Grand Steward: "Her Royal Majesty would always come into the land if only it is held; if it is not held, then neither will Her Royal Majesty hold it."
The Grand Chancellor: "Of course Lithuania would be a good country to land in."
The Grand Chancellor otherwise approved the points and said that they were good for Her Royal Majesty.
The Grand Steward thought the same.
There was talk of Danzig. The Grand Steward believed that one could tamper with with the ship's crew.
The Grand Chancellor: "The Jute, the Dutch and the English do not allow it. It is best that Her Royal Majesty puts her trust in a good fleet of ships."
Her Royal Majesty asked what should be replied to the Courlander.
The Grand Chancellor: "No prejudice in the project of the pacts between Her Royal Majesty and him, for Her Royal Majesty more than this, that Her Royal Majesty will not slip through his land until the Poles have first struck loose. However, that would be called precedence. The only question is how to avoid this incommodity."
Her Royal Majesty: "One must not precipitate into it."
The Grand Chancellor: "If it is the case that the Courlander makes it so that these pacts are kept, then the Lithuanians will stay under it."
Her Royal Majesty: "How should one answer, and how soon?"
The Grand Chancellor: "Her Royal Majesty can declare herself favourably, say that Her Royal Majesty is sending an express there in the spring and string the one point a little higher, especially as he assured that no one would violate it, but everything would be discarded."
This was thus resolved.
_Original.jpeg)
Above: Kristina.
Notes: Mitau is the old German name for the city of Jelgava in what is the Zemgale (Semigallia) region of what is now Latvia. From 1578 to 1795 it was the capital of the united Duchy of Courland and Semigallia.
Düna is the German name for the Daugava River that flows through Belarus and Latvia into the Gulf of Riga in the Baltic Sea.
Danzig is the German name for what is now the Polish city of Gdańsk.
No comments:
Post a Comment