Adolf Fredrik Ristell on an anecdote with Kristina, Coenraad van Beuningen and an unruly stallion

Source:

Vitterhets- och gransknings-journal (Januari 1778), page 42, by Adolf Fredrik Ristell, 1778

https://litteraturbanken.se/f%C3%B6rfattare/RistellAF/titlar/VitterhetsOchGranskningsjournal/sida/45/faksimil?s_query=christina&s_from=0&s_to=29&s_text_filter=%7B%22sort_date_imprint.date:range%22:%221700,1800%22%7D&s_word_form_only=true&s_sort_field=sortfield&s_lbworkid=lb10171857&hit_index=0

The anecdote:

Holländska Ministern van Beuningen, på tilfrågan af Drotning Christina, om han ville vara henne fölgaktig på en lust-jagt, ej långt ifrån staden, svarade ja, allenast han finge en god häst. Hon befalte at honom skulle gifvas en af hennes bästa hästar; hon blef åtlydd för mycket efter bokstafven, så at Ministern fick den yresta hingst som fans på stallet. Stallmästaren som såg hästen sadlad, och frågade hvilken skulle rida, trodde ej at detta var tjenlig häst för sådan ryttare, och bad honom med höflighet at taga en annan. Ministern trodde at detta rörde hans heder; han försäkrade at han läst många böcker om ridkonsten och hoppades at vid detta ti[l]fälle så visa sin insikt; han stod ej at afråda. Hästen gjorde så många språng at van Beuningen ej feck tid at värkställa någon af de reglor han hämtat ur sina böcker, utan måste använda all sin konst och styrka, endast på den delen, at kunna hålla sig fast i sadeln. Detta var et fullkomligt lust-spel för hela Sälskapet, til dess Ministern nödgades stiga af, at förekomma et kanske bedröfligt slut.

With modernised spelling:

Holländske ministern van Beuningen, på tillfrågan av drottning Kristina om han ville vara henne följaktig på en lustjakt ej långt ifrån staden, svarade ja, allenast han finge en god häst. Hon befallte att honom skulle givas en av hennes bästa hästar. Hon blev åtlydd för mycket efter bokstaven, så att ministern fick den yraste hingst som fanns på stallet.

Stallmästaren som såg hästen sadlad och frågade vilken skulle rida trodde ej att detta var tjänlig häst för sådan ryttare och bad honom med hövlighet att taga en annan. Ministern trodde att detta rörde hans heder. Han försäkrade att han läst många böcker om ridkonsten och hoppades att vid detta tillfälle så visa sin insikt. Han stod ej att avråda.

Hästen gjorde så många språng att van Beuningen ej fick tid att verkställa någon av de reglor han hämtat ur sina böcker, utan måste använda all sin konst och styrka endast på den delen att kunna hålla sig fast i sadeln. Detta var ett fullkomligt lustspel för hela sällskapet till dess ministern nödgades stiga av, att förekomma ett kanske bedrövligt slut.

English translation (my own):

The Dutch minister van Beuningen, when asked by Queen Kristina if he wanted to accompany her on a pleasure hunt not far from the city, answered yes, as long as he could find a good horse. She ordered that he be given one of her best horses. She was obeyed too much to the letter, so that the minister got the wildest stallion in the stable.

The stable master, who saw the horse saddled and asked which one was to ride, did not think that this was a suitable horse for such a rider and politely asked him to take another. The minister thought this touched his honour. He assured that he had read many books on the art of horsemanship and hoped to show his insight on this occasion. He was not to be dissuaded.

The horse made so many leaps that van Beuningen did not have time to implement any of the rules he had taken from his books, but had to use all his art and strength just to be able to hold on to the saddle. This was a perfect comedy for the whole company until the minister was forced to alight, so as to avoid a perhaps sad end.

Above: Kristina.

Above: Coenraad van Beuningen.