Source:
Riksarkivet, images 501 to 503/pages 523 to 525 in Januari-Mars 1645; Riksregistraturet
.jpg)
The letter:
Christina etc.
Wår sÿnnerlige ÿnnest, nådige willie etc. Wij hafwe trogne Män och Commissarier till den Danske FredzTractaten, beKom̃it Edher skrifwelße daterat Söder åkra den 18. hujus, vti hwilken J giöre Oß till Wårt godhe nöije och Contento en omstendigh relation om allt Hwadh emillan Edher och Mediatorerne sedhan den 14. är passerat; j sÿnnerheet, Hwadh för muntligh Conference och discurser äre af och ahn fallne om Edre punchter Mediatorerne öfwerlefrerade om jure superioritatis j Öresundh, enKannerligen den ena: och Huruledes J öm sijdhes, på dhen Articel öfwer säkerheeten, Hafwe låtit Mediatorerne förstå, att Wij ingen annan säkerheet achtade, ähn att Wij deela Sundet medh Konungen j Danmark. Där hooß förtällie J och för hwadh ordsak skuldh, J icke effter Wår skrifwelße af dhen 8 Martij hafwe Kunnat swara dhee Danske på dheres Håniske och Piquante scriptum, serdeles denna mentionera, att J för än be:te Wår skrifwelße Edher är inhendigat blefwen, hafwe till att flÿ Mediatorernes Jnvidie och förtal; allaredo accommoderat Edher dheres Rådh in modo procedendi, och antwardat dhem dhe förnembste stridige puncterne, hwarigenom J förmode Edher hafwa tagit Wår och Rijkzens Högheet i acht, och fördhenskuldh vnderdåhnigt excusere. 3:o. Begäre J dhedh andra blifwa af Oß vnderrättadhe, att hwar dhe Danske giöra Oß igienom fahrtens frijheet och Tullarnes immunitet ett godt nöije effter Wår Edher medhdelte Jnstructioner innehålldh, och att Cautionen blifwer real, om Wij då sådan allt præjudicium, för Oß och Wåre igenom farande Vndersåtheres skepp och godz är föreKommit, skulle wara till fredz, att J låte den Quæstionen om jure superioritatis in transeuntes alios, blifwa odeciderat och hängiande? 4:o. Förständiga Oß J vthi Edhert postscripto, Huruledes fordom edher Collega Her Johan Skÿtte är den 15 nästförledne medh döden afgången.
Denne Edher Communication och giorde relation öfwer förloppet emellan Edher och Mediatorerne, är Oß än nemligh, och till godh rättelße j Wåre Consilijs, och Kunne där af icke annat sij och dömma, än att J, så j dhet ena som dhet andra försichtigt negociere, och Wår och Rijkzens Högheet rätt och gagn tillbörligen j acht tage. Wij Kunne och icke ogilla, att J hafwe lempnat Mediatorerne j den begÿnte tractat och Process som Här till är worden hållen, att vnderböija där medh deres invidie och förtaal, och att hålla saken där igenom så mÿcket bättre in terminis tractandi, till deß den Statiske resolutionen anKomma Kan. Och emedan dhe förnembste strijdige Puncter, äre dem wordne öfwerlefrerade, för än berörde Wårt breeff af dhen 8 Martij är Edher tillhanda Kommit, och dhe allaredo hafwa begÿnt, att vnderhandla der j, Så Kan thed och hafwa sine skääl, at J Mediatorerne till willia, hafwa Ordinem af be:te Punchter så wijda förandrat, att dhe andra, de transitur libertate et vectigalium immunitate, blifwa först afhandlade, och sedan den 1. De jure superioritatis conjungeras medh articulo om Securiteten, Hwilket Edher egen dijudication medh mere, Wij wele Hafwa Hemstellt, vthi betrachtande, att J så wijda frånwarande stadde, och icke Kunne så tijdigt, som dagelige Communication fordrar, blifwe om Wår mehning öfwer ett och annat förstendigade, måste sielfwe pro re natâ resolvera Hooß Edher, Hwadh tijdhen och occasionen gifwer Edher widh Handen, Och J der in loco stadde, af egen försichtighet Kunne dömma Wår Hufwudh intention wara lijkmätigt: Efftersom Wij och nogsampt försäkrade, att J effter all möijeligheet där hän siffta och bearbeta, att nåå thedh, som måste osäkerheten och disreputationen medh sigh förer. Elliest tÿcker Oß wäl wara, att J hafwa Communicerat La Thuellerij be:te Wår reputation Edher j bem:te wårt breeff af den 8 Martij gifwen, och så Honom, som dhe andra Mediatorerne låtit förstå Oß wara resolverade fast Heller wår egen så och Wårt Rijkes frijheet ./. Näst Gudz nådige bijståndh :/ medh wapnen att förswara och erhålla, än som tillstå och Cedera Konungen j Danmark någon absolut dominat j Sundet till att beläggia dhe igenomseglande, Helst wåre och Wåre Vndersåthares Skepp och godz medh Toll och andre beswär: Och att Wij ingen annan säkerheet wele achta, än att Wij fåå deela Sundet medh Honom. Åstunde nu att förnimma, Hwadh dhe Danske Commissarier där på swarat hafwe.
Anlangnande Edher frågan och begäran, att blifwa af Oß förstendigade, om Wij wele låta den quæstionen de jure superioritatis in transeuntes alios blifwa odeciderat och hängiande, Om dhe Danske elliest wele göra Oß igenomfartens frijheet och Tullernes immunitet ett godt nöije och samtÿckia till en real Caution? Så emedan detta är en sak af stoor Consideration och efftertänkiande, Så behöfde Han och icke obilligt något nogare öfwerläggiande, Men wele doch vthi en Hast låta Edher så wijda Wår mehningh häröfwer nådigst förnimma, att såsom Wij sielfwe serdeles twifle och fuller troo, att J thed samma giöre, att Konungen i Danm[ark] skall igönom denne Tractat wara att disponera till att samtÿckia och bewillia en sådan satisfaction, sampt igenom fart j Sundet, så och securitet, som Wij Kunde wara nögde medh, medh mindre andre Nationer, serdeles Hollenderne, hwilke näst Oß storste Jnteresset der j hafwe, Conjungera deres Wapnen, medh Wåre! Alltßå twifle Wij inthet att J låthe Edher den saken wara till thet bästa recommenderat, warandes på alla medell betänchte, att hålla deßa j godh humor och vthi allt det J Kunne, dem pousserandes till att realiter præstera och fullgiöra, Hwadh här af deres Gesanther resolverat blef, och till att blifwa så mÿket wißare Hwadh Wij häruthinnan Hafwa af dhem att förwänta, på fall man intet någhot igenom Tractaten erhålla Kunde, Så wele Wij, att J flijtigt Hooß dhen anhålla om en hastigh resolution derpå Kommandes nu der till, att dhe weele Conjungera deres wapn medh Oß, så erachte Wij rådsampt, att J då den 1. Punchten de jure superioritatis disputere: Men der dhe tillijka medh La Touillerie falla på den mehningh och der på blifwa faste ståndande, att Wij skole låta Oß nöija medh Wår egen frijheet j Sundet och intet drijfwa andres Jnteresse, så måge J fuller urgera en oturberat och ojustificerat genomfart i gemeen för alla Nationer så wijda jus gentium thet tillåta Kan, och intet annat låta Eder märkia, än att J derpå fast stå wille j Consideration att thz är een favorabel saak för alla Nationer. Men der J sij och befinne, att ingen will falla Edher därutinnan bij, och medh någon real Hiälp samma deres jus och interesse att tuera, vtan wele tollerera och sigh VnderKasta dhe Danskes servitut och Dominat j Sundet, Så wele Wij, att J wijsa dhem, och Contutera att wij Hafwe giordt Wårt till effter allianten medh Hollenderne till att Hielpa dhem och fördhenskulldh nogsampt äre för Heela Werlden excuserade, låtandes dhem der hoos förstå, att Wij på Wår sijda ingalunda skole agnoscera något jus superioritatis, vthan thet medh wapnen disputera och Wår libertet mai[n]tinera. Och där då Tractaten skulle stöta sigh och stutza så wore thet jw så godt j denne Puncht, som den Articelen öfwer säkerheten hellst derföre, medhan Heele werlden medh Oß skall wara häruthinnan eense, att wederparten prætenderar mera till alla Nationers præjudicium, än Honom böhr och tillKommer. Skulle nu öfwer all Wår förHoppning, Oß tillbiudes ett nöije igenom fartens frijheet, Tullarnes immunitet och een real Caution, och Wij intet bijståndh Hafwe att förwänta af andra till deres Jnteresser erhållande, så måge J Wår Högheet och Fäderneslandzens Rätt och interesse sökia och i acht tagha, sampt och [...] dhe Anse Staders jus, som hooß Oß där om Solliciterat hafwa tuera så godt J Kunne, allenast att J icke præcipitera Edher medh Punchten om securiteten och Cautionen, vthan thet pro ultimo till reserve, att fienden icke må Komma der medh vnder wädret, wij wele och här Hooß Hafwa Edher nådigst påmint, att J gifwa flijtigt acht på Hollendernes Actioner och Edre Consilia der efter dirigera, Såsom och alla Saker sålunda moderera, att Wij måge behålla lämpan för heela werlden. Wij wele än wijdare Oß på omberörde Edher Quæstion betänkia och frambdeles när Wij få förnimma Hwadh resolution J ifrån dhe Statiske beKomma, Edher Wår ÿterligare meningh der öfwer wela låta, och begiere nådigast, att blifwa af Eder förstendigade, om J sielfwe giöra Edher något Hopp eller apparentligit befinne, att Oß ett godt nöije i ofwanbem:te saak skie skall: Då J Wår wijdare sentiment Här öfwer hafwe att förwänta. Och wele Här medh Hafwa Edher samptligh[a] Gudh Alzmechtigh etc.
Christina /
With modernised spelling:
Kristina, etc.
Vår synnerliga ynnest, nådiga vilje, etc. Vi have, trogna män och kommissarier till den danska fredstraktaten, bekommit Eder skrivelse, daterad Söderåkra den 18 hujus, uti vilken I göra Oss till Vårt goda nöje och contento en omständig relation om allt vad emellan Eder och mediatorerna sedan den 14 är passerat, i synnerhet vad för muntlig konferens och diskurser äro av och an fallna om Edra punkter mediatorerna överlevererade om jure superioritatis i Öresund (enkannerligen den ena) och huruledes I ömsides på den artikel över säkerheten hava låtit mediatorerna förstå att Vi ingen annan säkerhet aktade än att Vi dele Sundet med konungen i Danmark.
Därhos förtälja I ock för vad orsaks skull I icke efter Vår skrivelse av den 8 martii hava kunnat svara de danska på deras håniska och pikanta scriptum, särdeles denna mentionera: att I, förrän bemälte Vår skrivelse Eder är inhändigad bliven, hava till att fly mediatorernas invidie och förtal, allaredo ackommoderat Eder deras råd in modo procedendi och antvardat dem de förnämsta stridiga punkterna varigenom I förmoda Eder hava tagit Vår och Riksens höghet i akt, och fördenskull underdånigt exkysera.
3. Begära I det andra blive av Oss underrättade att var de danska göre Oss igenomfartens frihet och tullarnas immunitet ett gott nöje efter Vår Eder meddelte instruktioner[s] innehåll och att kautionen bliver real, om Vi då sådan allt prejudicium för Oss och Våra igenomfarande undersåtares skepp och gods är förekommet skulle vara tillfreds att I låte den kvestionen om jure superioritatis in transeuntes alios bliva odeciderad och hängande.
4. Förständiga Oss I uti Edert postscripto huruledes fordom Eder collega herr Johan Skytte är den 15 nästförlidna med döden avgången.
Denna Eder kommunikation och gjorda relation över förloppet emellan Eder och mediatorerna är Oss annämlig och till god rättelse i Våra consiliis, och kunne därav icke annat se och döma än att I så i det ena som det andra försiktigt negociere, och Vår och Riksens höghet, rätt och gagn tillbörligen iakttage.
Vi kunne ock icke ogilla att I hava lämnat mediatorerna i den begynte traktat och process som härtill är vorden hållen att underböja därmed deras invidie och förtal och att hålla saken därigenom så mycket bättre in terminis tractandi till dess den statiska resolutionen ankomma kan.
Och emedan de förnämsta stridiga punkter äro dem vordna överlevererade förrän berörda Vårt brev av den 8 martii är Eder tillhandakommit och de allaredo hava begynt att underhandla däri, så kan det ock hava sina skäl att I mediatorerna till vilje hava ordinem av bemälte punkter så vida förändrat att de andra de transitur libertate et vectigalium immunitate bliva först avhandlade, och sedan den första, de jure superioritatis, konjungeras med articulo om sekuriteten, vilket Eder egen dijudikation med mera Vi vele hava hemställt. Uti betraktande att I så vida frånvarande stadde och icke kunna så tidigt som dagliga kommunikation fordrar bliva om Vår mening över ett och annat förständigade, måste själva pro re nata resolvera hos Eder vad tiden och ockasionen giver Eder vid handen.
Och I där in loco stadde av egen försiktighet kunna döma Vår huvudintention vara likmätigt, eftersom Vi ock nogsamt försäkrade att I efter all möjlighet därhän syfta och bearbeta att nå det som måste osäkerheten och disreputationen med sig för.
Eljest tycker Oss väl vara att I hava kommunicerat La Thuilerie bemälte Vår reputation Eder i bemälte Vårt brev av den 8 martii given och så honom som de andra mediatorerna låtit förstå Oss vara resolverade fast hellre vår egen så ock Vårt Rikes frihet (näst Guds nådiga bistånd) med vapnen att försvara och erhålla än som tillstå och cedera konungen i Danmark någon absolut dominat i Sundet till att belägga de igenomseglande, helst Våra och Våra undersåtares skepp och gods med tull och andra besvär, och att Vi ingen annan säkerhet vele akta än att Vi få dela Sundet med honom. Åstunde nu att förnimma vad de danska kommissarier därpå svarat hava.
Anlangande Eder frågan och begäran att bliva av Oss förständigade om Vi vele låta den kvestionen de jure superioritatis in transeuntes alios bliva odeciderat och hängande, om de danska eljest vilja göra Oss igenomfartens frihet och tullarnas immunitet ett gott nöje och samtycka till en real kaution. Så emedan detta är en sak av stor konsideration och eftertänkande, så behövde han ock icke obilligt något nogare överläggande, men vele dock uti en hast låta Eder såvida Vår mening häröver nådigst förnimma att såsom Vi själva särdeles tvivle och fuller tro att I detsamma göre att konungen i Danmark skall igenom denna traktat vara att disponera till att samtycka och bevilja en sådan satisfaktion samt igenomfart i Sundet, så ock sekuritet som Vi kunde vara nöjda med, med mindre andra nationer (särdeles holländarna, vilka näst Oss största intresset däri hava) konjungera deras vapnen med Våra.
Alltså tvivle Vi inte att I låte Eder den saken vara till det bästa rekommenderad, varandes på alla medel betänkta att hålla dessa i gott humör och uti allt det I kunna dem pousserandes till att realiter prestera och fullgöra vad här av deras gesanter resolverat blev och till att bliva så mycket vissare vad Vi härutinnan have av dem att förvänta på fall man inte något igenom traktaten erhålla kunde.
Så vele Vi att I flitigt hos den anhålla om en hastig resolution därpå, kommandes nu därtill att de ville konjungera deras vapn med Oss, så erakte Vi rådsamt att I då den första punkten de jure superioritatis disputere. Men där de tillika med La Thuilerie falla på den mening och därpå bliva fasta ståndande att Vi skole låta Oss nöja med Vår egen frihet i Sundet och inte driva andras intresse, så måga I fuller urgera en oturberad och ojustificerad genomfart i gemen för alla nationer såvida jus gentium det tillåta kan och intet annat låta Eder märka än att I därpå fast stå ville i konsideration att det är en favorabel sak för alla nationer.
Men där I se och befinna att ingen vill falla Eder därutinnan bi och med någon real hjälp samma deras jus och intresse att tuera, utan vilja tolerera och sig underkasta de danskas servitut och dominat i Sundet, så vele Vi att I vise dem och kontutera att Vi have gjort Vårt till efter alliansen med holländarna till att hjälpa dem och fördenskull nogsamt äro för hela världen exkyserade, låtandes dem därhos förstå att Vi på Vår sida ingalunda skole agnoscera något jus superioritatis, utan det med vapnen disputera och Vår libertet maintenera.
Och där då traktaten skulle stöta sig och studsa, så vore det ju så gott i denna punkt som den artikeln över säkerheten, helst därföre medan hela världen med Oss skall vara härutinnan ense att vederparten pretenderar mera till alla nationers prejudicium än honom bör och tillkommer.
Skulle nu (över all Vår förhoppning) Oss tillbjudas ett nöje igenomfartens frihet, tullarnas immunitet och en real kaution, och Vi intet bistånd have att förvänta av andra till deras intresser erhållande, så måga I Vår höghet och Fäderneslandsens rätt och intresse söka och iakttaga, samt ock [...] de Hansestäders jus, som hos Oss därom solliciterat hava, tuera så gott I kunna, allenast att I icke precipitera Eder med punkten om sekuriteten och kautionen, utan det pro ultimo till reserv att fienden icke må komma därmed under vädret.
Vi vele ock härhos hava Eder nådigst påmint att I giva flitigt akt på holländarnas aktioner och Edra consilia därefter dirigera, såsom ock alla saker sålunda moderera, att Vi måge behålla lämpan för hela världen.
Vi vele än vidare Oss på omberörda Eder kvestion betänka och framdeles när Vi få förnimma vad resolution I ifrån de statiska bekomma Eder Vår ytterligare mening däröver vilja låta och begära nådigast att bliva av Eder förständigade om I själva göra Eder något hopp eller apparentligt befinna att Oss ett gott nöje i ovanbemälte sak ske skall då I Vår vidare sentiment häröver hava att förvänta; och vele härmed hava Eder samtlig[a] Gud Allsmäktig, etc.
Kristina.
French translation (my own; I cannot tag it as such due to character limits in the tags):
Christine, etc.
Notre faveur spéciale, votre gracieuse volonté, etc. Nous avons, féals hommes et commissaires du traité de paix danois, reçu votre lettre, datée de Söderåkra, le 18 du courant, dans laquelle vous nous donnez, à Notre bon plaisir et à Notre satisfaction, un compte rendu circonstancié de tout ce qui s'est passé entre vous et les médiateurs depuis le 14, en particulier sur le genre de conférences et de discours qui ont eu lieu de temps à autre de bouche sur vos points que vous avez transmis aux médiateurs au sujet du droit de supériorité dans l'Öresund (en particulier celui-ci) et comment vous avez mutuellement, sur l'article sur la sûreté, fait comprendre aux médiateurs que Nous n'envisagions aucune autre certitude que celle de partager le Sund avec le roi du Danemark.
Au reste, vous Nous dites aussi pour quelle raison, après Notre lettre du 8 mars, vous n'avez pu répondre aux Danois sur leur lettre moqueuse et piquante, et vous mentionnez en particulier ceci: que vous avez, jusqu'à ce que Notre lettre vous soit remise, à échapper à l'envie et à la calomnie des médiateurs, vous vous êtes déjà accommodés de leur avis sur la manière de procéder, et vous leur avez confié les principaux points de discorde, par lesquels vous croyez avoir tenu compte de Notre altesse et de celle du royaume, et vous vous excusez donc avec soumission.
3. Vous demandez que le deuxième article soit informé par Nous que si les Danois Nous accordent par la liberté de passage et l'immunité des douanes un bon plaisir selon le contenu de Nos instructions qui vous ont été communiquées et que la garantie devienne réelle, si tout préjudice de ce genre pour Nous et pour les navires et marchandises de Nos sujets qui passent est évité, Nous serions satisfaites que vous laissiez la question du droit de supériorité sur les autres qui traversent le Sund indécise et en suspens.
4. Vous Nous faites savoir dans votre apostille que votre ancien collègue, le sieur Jean Skytte, est décédé le 15 du passé.
Cette votre communication et ce rapport que vous avez faits sur les progrès entre vous et les médiateurs Nous sont agréables et constituent une bonne amélioration dans Nos conseils, et Nous ne pouvons rien y voir et en juger, sinon que vous négociez si soigneusement dans une chose et dans l'autre et que vous observez dûment Notre altesse, Notre droit et Notre avantage et ceux du royaume.
Nous ne pouvons pas non plus désapprouver que vous ayez laissé les médiateurs du traité initial et du processus qui a été tenu à cette fin calmer leur envie et leurs calomnies et maintenir ainsi l'affaire dans un bien meilleur état en termes de traitement jusqu'à ce que la résolution des États puisse arriver.
Et comme les principaux points litigieux sont ceux qui ont été transmis jusqu'à ce que Notre dite lettre du 8 mars vous soit parvenue, et qu'ils aient déjà commencé à y négocier, il peut aussi y avoir des raisons pour lesquelles vous avez changé l'ordre desdits points pour les médiateurs à tel point que les autres, de la liberté de transit et de l'immunité d'impôts, doivent être traités en premier, et ensuite le premier, du droit de supériorité, est conjugué avec l'article sur la sécurité, que Nous voulons laisser à votre propre jugement, etc. Considérant que vous êtes si loin et que vous ne pouvez pas être aussi tôt que l'exige la communication quotidienne pour connaître Notre opinion sur l'une ou l'autre chose, vous devez vous-mêmes résoudre les choses telles qu'elles sont, selon ce que le temps et les occasions vous donnent.
Et vous, là-bas, pouvez juger, par votre propre prudence, que Notre intention principale en est égale, car Nous sommes également suffisamment assurées que vous visez et travaillez dans ce sens en accord avec toutes les possibilités pour atteindre ce que l'incertitude et le discrédit doivent apporter avec eux.
Au reste, il Nous semble que vous avez communiqué à de la Thuilerie Notre dite réputation donnée dans Notre dite lettre du 8 mars, et vous lui avez fait entendre, ainsi qu'aux autres médiateurs, que Nous sommes résolus à défendre et obtenir plutôt Notre propre liberté ainsi que celle de Notre royaume (avec la gracieuse assistance de Dieu) par les armes, que d'admettre et de céder au roi de Danemark quelque domination absolue dans le Sund pour assiéger ceux qui y naviguent, particulièrement Nos navires et marchandises et ceux de Nos sujets, avec des douanes et autres inconvénients, et que Nous ne voulons d'autre sécurité que de partager le Sund avec lui. Nous désirons maintenant savoir ce que les commissaires danois ont répondu depuis à cela.
Quant à votre question et à votre demande de Nous informer si Nous voulons laisser la question du droit de supériorité sur les autres qui traversent indécise et en suspens, si les Danois veulent par ailleurs Nous accorder la liberté de transit et l'immunité douanière de bon gré et consentent à une véritable garantie. Donc, comme c'est une question de grande considération et de réflexion, elle exige aussi non sans raison une délibération plus attentive, mais Nous voulons néanmoins vous faire connaître en toute hâte et avec grâce Notre opinion à ce sujet, car Nous doutons particulièrement et croyons pleinement que vous fassiez de même, afin que le roi de Danemark, par ce traité, soit disposé à consentir et à accorder telle satisfaction et passage dans le Sund, ainsi que la sécurité dont Nous pourrions être satisfaites, à moins que d'autres nations (particulièrement les Hollandais, qui ont, avec Nous, le plus grand intérêt à cela) ne conjuguent leurs armes avec les Nôtres.
Nous ne doutons donc pas que vous ne vous laissiez recommander cette affaire pour le mieux, étant déterminés par tous les moyens à les maintenir de bonne humeur, et à les pousser dans tout ce que vous pourrez à réellement exécuter et à remplir ce qui a été résolu ici par leurs envoyés et à devenir d'autant plus sûrs de ce que Nous pouvons attendre d'eux ici au cas où quelque chose ne pourrait pas être obtenu par le traité.
Nous voulons donc que vous lui présentiez une pétition pour qu'elle soit résolue rapidement, puisqu'ils veulent maintenant conjuguer leurs armes avec Nous, et Nous considérons donc qu'il est à propos que vous disputiez alors le premier point du droit de supériorité. Mais s'ils sont d'accord avec de la Thuilerie et qu'ils restent fermes sur ce point, que Nous devons Nous contenter de Notre propre liberté dans le Sund et ne pas poursuivre les intérêts d'autrui, alors vous pouvez certainement demander un passage sans entraves et injustifié pour toutes les nations en général, à moins que le droit des gens ne le permette, et que vous ne montriez rien d'autre que que vous vouliez rester ferme sur ce point, considérant que c'est une chose favorable à toutes les nations.
Mais si vous voyez et constatez que personne ne veut vous soutenir et maintenir ses droits et ses intérêts par une aide réelle, mais que l'on veut tolérer et se soumettre à la servitude et à la domination des Danois dans le Sund, alors Nous voulons que vous leur montriez et leur assuriez que Nous avons fait Notre part après l'alliance avec les Hollandais pour les aider, et pour cette raison Nous sommes suffisamment excusées devant le monde entier, leur faisant comprendre que de Notre côté Nous ne voulons en aucune façon reconnaître aucun droit de supériorité, mais que Nous voulons le disputer et maintenir Notre liberté par les armes.
Et si le traité devait alors buter sur quelque chose et s'arrêter, il serait aussi bon sur ce point que sur cet article sur la sécurité, particulièrement parce que le monde entier serait d'accord avec Nous que l'autre partie prétend plus au préjudice de toutes les nations qu'elle ne devrait et n'en a le droit.
Si Nous obtenons aujourd'hui (au-delà de toute espérance) le plaisir de la liberté de transit, de l'exemption de douane et d'une garantie réelle, et si Nous n'avons aucune aide à attendre d'autrui pour faire valoir Nos intérêts, vous pouvez alors rechercher et observer Notre Altesse et le droit et l'intérêt de la Patrie, ainsi que [...] les droits des villes hanséatiques qui Nous ont sollicités à ce sujet. Soutenez-les autant que vous le pouvez, mais ne vous précipitez pas sur la question de la sécurité et de la garantie, mais faites en sorte qu'elle soit pro ultimo comme réserve, afin que l'ennemi n'en ait pas vent.
En plus de cela, Nous voulons aussi vous rappeler très gracieusement de prêter une attention diligente aux actions des Hollandais et d'orienter vos conseils en conséquence, ainsi que de modérer toutes choses afin que Nous puissions maintenir la politesse devant le monde entier.
Nous voulons examiner plus avant votre question, et à l'avenir, lorsque Nous saurons quelle résolution vous aurez reçue des envoyés des États, Nous vous ferons connaître Notre opinion ultérieure à ce sujet; et Nous désirons très gracieusement être informés par vous-mêmes si vous faites vous-mêmes l'espérance ou l'apparence que Nous prendrons un bon plaisir à cette affaire, alors vous pouvez vous attendre à Notre sentiment ultérieur à ce sujet; et Nous voulons par la présente vous avoir tous recommandés à Dieu Tout-Puissant, etc.
Christine.
English translation (my own):
Kristina, etc.
Our especial favour, gracious will, etc. We have, faithful men and commissioners to the Danish peace treaty, received your letter, dated Söderåkra on the 18th of this month, in which you give Us, to Our good pleasure and contentment, a circumstantial account of everything that has passed between you and the mediators since the 14th, especially about what kind of conference and discourses have taken place by mouth from time to time about your points which you have delivered to the mediators about the right of superiority in the Öresund (particularly the one) and how you mutually, on the article about security, have let the mediators understand that We did not consider any other certainty than that We share the Sound with the King of Denmark.
In addition, you also tell Us for what reason, after Our letter of March 8, you have not been able to answer the Danes on their mocking and piquant letter, and you particularly mention this: that you, until Our said letter was delivered to you, have to escape the mediators' envy and slander, you have already accommodated yourselves to their advice about the manner of proceeding, and you have committed to them the principal points of contention, whereby you suppose yourselves to have taken Our and the Realm's highness into account, and you therefore submissively excuse yourselves.
3. You request that the second article be informed by Us that if the Danes grant Us through freedom of passage and the immunity of the customs a good pleasure according to the content of Our instructions communicated to you and that the guarantee becomes real, if all such prejudice to Us and Our subjects' ships and goods passing through is prevented, We would be satisfied that you let the question of the right of superiority over others who traverse the Sound remain undecided and pending.
4. You let Us know in your postscript that your former colleague, Lord Johan Skytte, has passed away on the 15th of this past month.
This your communication and made report about the progress between you and the mediators is agreeable to Us and a good improvement in Our counsels, and We cannot see and judge anything from it other than that you so carefully negotiate in one thing and the other and that you duly observe Our and the Realm's highness, right and benefit.
We also cannot disapprove that you have left the mediators in the initial treaty and process that has been held to this end to subdue their envy and slander and to keep the matter thereby much better in terms of treating until the Estates' resolution can arrive.
And because the main contentious points are the ones that have been handed over until Our said letter of March 8 has reached you, and because they have already begun to negotiate therein, there may also be reasons for why you have changed the order of the said points for the mediators to such an extent that the others, of freedom of transit and immunity from customs, should be dealt with first, and then the first, of the right of superiority, is conjugated with the article on the security, which We want to have left to your own judgement, etc. In consideration that you are so far away and cannot be as early as daily communication demands in learning Our opinion on one or another thing, you yourselves must resolve as matters stand, in accordance with what time and occasion give you.
And you there in that place can judge, by your own prudence, Our main intention to be equal, as We also sufficiently assured that you aim and work toward it in accordance with all possibility to reach what uncertainty and disrepute must bring with it.
For the rest, it seems to Us that you have communicated to de la Thuilerie Our said reputation given in Our said letter of March 8, and you have made him as well as the other mediators understand that We are resolved to defend and obtain rather Our own freedom as well as that of Our kingdom (with God's gracious assistance) with weapons than to admit and cede to the King of Denmark some absolute dominion in the Sound to besiege those sailing through, particularly Our ships and goods and those of Our subjects, with customs and other inconveniences, and that We want no other security than that We may share the Sound with him. We now desire to learn what the Danish commissioners have since replied to that.
Regarding your question and request to be informed by Us if We want to leave the question of the right of superiority over others who traverse undecided and pending, if the Danes otherwise want to give Us the freedom of transit and the immunity from customs a good pleasure and agree to a real guarantee. So because this is a matter of great consideration and reflection, it also not unreasonably required some more careful deliberation, but We nevertheless in haste and graciously want to let you in haste learn Our opinion about this, that as We Ourself particularly doubt and fully believe that you do the same so that the King of Denmark shall, through this treaty, dispose to consent to and grant such satisfaction and passage in the Sound, as well as the security as We could be satisfied with, unless other nations (especially the Dutch, who have, besides Us, the greatest interest therein) conjugate their weapons with Ours.
We therefore do not doubt that you let that matter be recommended to you for the best, being determined by all means to keep them in a good humour, and in everything you can pushing them to really perform and fulfill what was resolved herein by their envoys and to become so much more certain on what We can expect from them herein in case something might not be able to be obtained through the treaty.
So we want that you diligently petition with it for a hasty resolution thereon, it now coming that they want to conjugate their weapons with Us, so We consider it advisable that you then dispute the first point of the right of superiority. But if they, at the same time as de la Thuilerie, fall on the opinion, and thereupon remain firm, that We should be content with Our own liberty in the Sound and not pursue the interests of others, then you may certainly urge an undisturbed and unjustified passage for all nations in general unless the law of nations can allow it, and that you do not show anything else than that you want to stand firm on it in consideration that it is a favourable thing for all nations.
But if you see and find that no one wants to support you and maintain their right and interest with any real help, but that one wants to tolerate and submit to the servitude and domination of the Danes in the Sound, then We want you to show and assure them that We have done Our part after the alliance with the Dutch to help them, and for that reason We are sufficiently excused before the whole world, letting them understand that We on Our side want by no means to acknowledge any right of superiority, but that We want to dispute it and maintain Our liberty with weapons.
And if the treaty should then bump into something and stop, it would be as good in this point as in that article about security, particularly because the whole world will be in agreement with Us that the other party pretends more to the prejudice of all nations than it should and is entitled to.
Should We now (beyond all Our hope) be offered the pleasure of freedom of transit, immunity from customs and a real guarantee, and if We have no assistance to expect from others to obtain their interests, then may you may seek and observe Our highness and the right and interest of the Fatherland, as well as [...] the rights of the Hanseatic Cities, who have solicited Us about this. Support them as well as you can, only do not rush yourselves with the point about the security and the guarantee, but that it be pro ultimo as a reserve, so that the enemy may not thereby get wind of it.
In addition to this, We also want to have most graciously reminded you to pay diligent attention to the actions of the Dutch and to direct your counsels accordingly, as well as that you moderate all things so that We may keep up the politeness before the whole world.
We want to further consider your said question, and in the future, when We find out what resolution you will have received from the Estates' envoys, We will let you know Our further opinion on it; and We most graciously desire to be informed by you if you yourselves make any hope or appearance that We will take a good pleasure in the said matter, then you can expect Our further sentiment about this; and We hereby want to have recommended you all to God Almighty, etc.
Kristina.
Above: Kristina.
No comments:
Post a Comment