Source:
Handlingar rörande Skandinaviens historia, volume 30, pages 53 to 56, published by Hörbergska Boktryckeriet, 1849
The letter excerpt:
Wälborne Herrer, käre Brödher, Fränder
Swäger och besynnerlige godhe Wänner.
... J medler tijdh kommer för någre dagar sedhan till mig Capitain Johan Mårtensson medh eder godhe Herrers schrifwelse de dato den 10:de Maij sijdstleden; Hwaruthinnan J af mig begäre, dedh Jag eder min mening öfwer någre Puncter, som J twifle om, dedh de på denne tillstundande Rijkzdagh icke skulle proponeres; Nembligen först om Hennes Maij:ttz, wår Vnge Drottnings och Frökens gifftermåhl, att dedh måtte j tijdh blifwa rätt fattadt, och alle difficulteter och beswär j framtijdhen förekommes; Såsom och om Hennes Mijttz ärffwingar huru wijdt in på dem arffsrätten wore att dirigera; och sådant alt för den orsak skuldh, att icke otijdige disputater och irringer sig motte opspinna; Hwarföre J och begäre, att Jag deres rättigheter, och hwadh elliest därhoos ähr att betenckia, effter Sahl. Kongl: M:ttz wälmening wille vptekna och eder communicera; J lijke måtte, gifwe J mig tilkenna, dedh J samptligen hafwe funnet gott, att cedera Chronan, på någon tijdh Adelens frijhet vthj Store Siö Tullen, och att wele sökia till att disponera Ridderskapet därtill; begärendes af mig till att weta min mening, hwadh recompense dem häremot wore att bequembligen gifwa; Sijst påminne J mig om Regerings formen, begärendes att den eder snart måtte tilsendes.
Korteligen mig och vthj hastighet att vthreda till bettre lägenhet; Hafwer Jag till dedh första om Hennes M:ttz wår Vnge Drottnings gifftermåhl j mitt concept öfwer Rijkzdags beslutet medh Grubben öfwerschickat, någorlunda förklarat; huruledes Jag meente, att dedh bequembligen kundhe införes, där så ähr, att dedh gott funnet warder. Dedh ähr wist, hwadh J godhe Herrer schrifwa, att oss däruthur kan j framtijdhen beswär och difficulteter tilwexa, såsom wij fuller fördomdags hafwa exempel, och synes lijknelse till att kunne åther opwexa igen; Men nähr Jag därjempte betäncker, först att Hennes M:tt ähr ähnnw aldeles ett Barn; som där hon ähn ingen Drottning wore eller förde ett Rijket medh sig; kundhe hon dåch för sine sexton åhr, dedh ähr otto häreffter, nepligen tenckia på Gifftermål; mycket mindre nw, sedhan hon Herre ähr; Sedhan att så månge Menniskelige fall och händelser sig dageligen tildraga, som vnderstundom förtage de fahrligheter, man fruchtar sigh före; Vnderstundom bettres de af sig sielfwe, vnderstundom kasta de en in contrarium, så att där ingen fara som offtast af kommer, där man fruchtar, och twert emot vpwexar en ny fahra, där man inthet hafwer tencht opå; Så will mig en deels tyckes rådeligest wara, att man inthet för mycket grublar vthj den saken, eller skynder consilierne fort; Där kan dödzfall j komma, (hwilket doch Gudh wille afwända och länge fördröija) icke allenast hoos Hennes Maij:tt wår vnge Drottning, som alt för mycket beklageligt wore, vthan hoos Hennes Maij:tt Enkie-Drottning och andre flere, som j dedh ährended negociere; och fölle då sådane consilia till en deel af sig sielfwe, såsom j förledne Åhr, medh Hertig Vlrichs af Danmarck dödh skett ähr, och wij medh de Arff Furstlige träter, som sig för någre åhr sedhan j S. Kongl. M:ttz förste Regerings tijdh, starckt begynte att glimma och see låtha, ähre warse wordne; Om J nw för myckit strengt där medh förfahra, och sökia att förekomma desse olägenheter nw strax, för ähn någre store apparencer därtill synes; Så befahrer Jag att J lära sielfwe alt för otijdigt förorsaka allehandha snack iblandh folcket, och dem J därmedh notera, läre J gifwa orsak att calumniera och förtala Edre actioner och consilia, och dedh så mycket mehra, som dhe wäl märckendhes warda, sådant emot sigh att wara stadgat; J den stadhen, att mädhan dhe ähnnw lempnas emellan hopp och wanhopp, de mycket hanterligere wara skole. ... Af Mayntz den 20:de Junij Anno 1634.
Eder godhe Herrers
trogne tiänstwillige
Axell
Oxenstierna m. p.
With modernised spelling:
Välborne herrar,
Kära Bröder, fränder, Sväger och besynnerliga goda vänner,
... Emellertid kommer för några dagar sedan till mig kapten Johan Mårtensson med Eder goda herrars skrivelse, de dato den 10 maj sistliden, varutinnan I av mig begära det jag Eder min mening över några punkter som I tvivla om, det de på denna tillstundande Riksdag icke skulle proponeras: nämligen, först om Hennes Majestäts vår unga drottnings och frökens giftermål, att det måtte i tid bliva rätt fattat och alla diffikulteter och besvär i framtiden förekommes; såsom ock om Hennes Majestäts ärvingar, huru vitt in på dem arvsrätten vore att dirigera; och sådant allt för den orsaks skull att icke otidiga disputater och irringar sig måtte uppspinna, varföre I ock begära att jag deras rättigheter och vad eljest därhos är att betänka efter Saliga Kungliga Majestäts välmening ville uppteckna och Eder kommunicera.
I lika måtto giva I mig tillkänna det I samtligen hava funnit gott att cedera Kronan på någon tid adelns frihet uti stora sjötullen och att vilja söka till att disponera ridderskapet därtill, begärandes av mig till att veta min mening vad rekompens dem häremot vore att bekvämligen giva.
Sist påminna I mig om Regeringsformen, begärandes att den Eder snart måtte tillsändas.
Kortligen mig ock uti hastighet att utreda till bättre lägenhet, haver jag till det första om Hennes Majestäts vår unga drottnings giftermål i mitt koncept över Riksdagsbeslutet med Grubben överskickat, någorlunda förklarat; huruledes jag mente att det bekvämligen kunde införas, där så är att det gott funnet varder.
Det är visst vad I goda herrar skriva, att oss därutur kan i framtiden besvär och diffikulteter tillväxa, såsom vi fuller fördomdags hava exempel, och synes liknelse till att kunna åter uppväxa igen. Men när jag därjämte betänker först att Hennes Majestät är ännu alldeles ett barn, som, där hon än ingen drottning vore eller förde ett riket med sig, kunde hon dock förr sina sexton år (det är åtta härefter) näppligen tänka på giftermål, mycket mindre nu sedan hon herre är; sedan att så många mänskliga fall och händelser sig dagligen tilldraga som understundom förtaga de farligheter man fruktar sig före. Understundom bättras de av sig själva, understundom kasta de en in contrarium, så att där ingen fara som oftast av kommer där man fruktar och tvärtemot uppväxar en ny fara där man inte haver tänkt uppå.
Så vill mig en dels tyckes rådligast vara att man inte för mycket grubblar uti den saken eller skyndar konsilierna fort; där kan dödsfall i komma (vilket dock Gud ville avvända och länge fördröja) icke allenast hos Hennes Majestät vår unga drottning, som alltför mycket beklagligt wore, utan hos Hennes Majestät änkedrottning och andre flera som i det ärendet negociera; och fölle då sådana consilia till en del av sig själva, såsom i förlidna år, med hertig Ulriks av Danmark död skett är, och vi med de arvfurstliga trätor som sig för några år sedan i Saliga Kungliga Majestäts första regeringstid starkt begynte att glimma och se låta äro varse vordna.
Om I nu för mycket strängt därmed förfara och söka att förekomma dessa olägenheter nu strax förrän några store apparenser därtill synes, så befarar jag att I lära själva alltför otidigt förorsaka allehanda snack ibland folket, och dem I därmed notera lära I giva orsak att kalumniera och förtala Edra aktioner och consilia, och det så mycket mera som de väl märkandes varda sådant emot sig att vara stadgat. I den staden att, medan de ännu lämnas emellan hopp och vanhopp, de mycket hanterligare vara skola. ... Av Mainz, den 20 juni anno 1634.
Eder goda herrars
trogne, tjänstvillige
Axel Oxenstierna, m. p.
French translation (my own):
Chers Messieurs,
Mes chers frères, parents, beaux-frères et particulièrement bons amis,
... Cependant, il y a quelques jours, le capitaine Jean Mårtensson est venu me voir avec votre lettre, datée du 10 mai dernier, dans laquelle vous me demandez de vous donner mon avis sur certains points au sujet desquels vous doutez qu'ils ne devraient pas être proposés à la Diète prochaine: à savoir, tout d'abord sur le mariage de Sa Majesté notre jeune reine et demoiselle, afin qu'il soit convenablement décidé en temps voulu et que toutes les difficultés et tous les troubles à l'avenir soient évités; ainsi que sur les héritiers de Sa Majesté, dans quelle mesure le droit d'héritage doit leur être accordé; et tout cela afin d'éviter des disputes et des confusions intempestives. C'est pourquoi vous désirez que j'enregistre leurs droits et tout ce qu'il y a d'autre à considérer, selon la bonne opinion de feue Sa Majesté Royale, et que je vous les communique.
Vous me faites également savoir que vous avez tous trouvé bon de céder à la Couronne pour quelque temps la liberté de la noblesse dans les grandes coutumes maritimes et de vouloir chercher à disposer de la noblesse pour cela, désirant connaître mon avis sur quelle compensation on pourrait confortablement leur donner en échange.
Enfin, vous me rappelez la Forme du gouvernement, désirant qu'elle vous soit envoyée bientôt.
En bref, et dans ma hâte d'attendre une meilleure occasion, j'ai d'abord expliqué, dans mon projet de résolution de la Diète avec Grubbe, le mariage de Sa Majesté notre jeune reine et comment je pensais qu'il pourrait être confortablement introduit, s'il est jugé bon.
Il est certain que, comme vous l'écrivez, messieurs, il peut en résulter des ennuis et des difficultés à l'avenir, car nous avons des exemples de préjugés complets, et il semble qu'il y ait une probabilité qu'ils se reproduisent. Mais si je considère d'abord que Sa Majesté est encore une enfant, qui, si elle n'était pas reine ou n'avait pas de royaume avec elle, ne pourrait guère penser au mariage avant sa seizième année (c'est-à-dire dans huit ans), à plus forte raison maintenant qu'elle est seigneurie; puis que tant de droits humains et d'événements surviennent chaque jour qui parfois éloignent les dangers qu'on craint. Tantôt ils s'améliorent d'eux-mêmes, tantôt ils nous jettent dans le contraire, de sorte qu'il n'y a pas de danger, ce qui arrive le plus souvent si on le craint, et, au contraire, un nouveau danger surgit si on n'y a pas pensé.
Il me semble donc très prudent de ne pas trop ruminer cette affaire, ni de précipiter les délibérations; si la mort devait survenir (que Dieu veuille cependant détourner et retarder longtemps), non seulement à Sa Majesté notre jeune reine, ce qui serait très regrettable, mais aussi à Sa Majesté la reine-douairière et à plusieurs autres qui négocient à ce sujet; et alors de tels délibérations tomberaient en partie d'elles-mêmes, comme cela est arrivé l'année dernière à la mort du duc Ulric de Danemark, et nous avons pris connaissance des querelles princières et héréditaires qui ont commencé à briller avec éclat et semblent se faire entendre il y a quelques années, dans les premières années du règne de feue Sa Majesté Royale.
Si vous procédez maintenant avec trop de rigueur et si vous essayez d'empêcher ces inconvénients maintenant, juste avant que de grandes apparitions ne se produisent, alors je crains que vous ne fassiez vous-mêmes trop tôt toutes sortes de bruits parmi le peuple, et à ceux que vous remarquerez, vous ne leur donnerez sujet de calomnier et de calomnier vos actions et vos conseils, et cela d'autant plus qu'ils remarqueront bien qu'il est bien décrété contre eux. Dans ce lieu, parce qu'ils sont encore laissés entre l'espoir et le désespoir, ils seront beaucoup plus faciles à gérer. ... De Mayence, le 20 juin 1634.
de vous bons seigneurs
fidèles et serviles
Axel Oxenstierna, m. p.
English translation (my own):
Well-born lords,
Dear brothers, kinsmen, brothers-in-law and particularly good friends,
... In the meantime, a few days ago Captain Johan Mårtensson came to me with your good gentlemen's letter, dated this past May 10, in which you request me to give you my opinion on some points about which you doubt that they should not be proposed at this forthcoming Riksdag: namely, first about the marriage of Her Majesty our young Queen and lady, that it might be properly decided in time and all difficulties and troubles in the future be avoided; as also about Her Majesty's heirs, how far the right of inheritance should be directed towards them; and all this for the sake of the reason that untimely disputations and confusions might not arise, which is why you desire that I record their rights and whatever else there is to consider, according to His Late Royal Majesty's good opinion, and that I communicate them to you.
In equal measure, you let me know that you have all found it good to cede to the Crown for some time the freedom of the nobility in the great sea customs and to want to seek to dispose of the nobility for this, desiring to know my opinion on what compensation could comfortably be given to them in return.
Finally, you remind me of the Form of Government, desiring that it be sent to you soon.
Briefly, and in my haste to wait for a better occasion, I have firstly explained, in my concept of the Riksdag resolution with Grubbe, the marriage of Her Majesty our young Queen and how I thought it could comfortably be introduced, if it is found good.
It is certainly as you good gentlemen write, that from this we may grow troubles and difficulties in the future, as we have examples of full prejudice, and there seems to be a likelihood that they will arise again. But when I also consider first that Her Majesty is still quite a child, who, if she were not a queen or had a kingdom with her, she could hardly be able to think of marriage before her sixteenth year (that is eight years from now), much less now that she is a lord; then that so many human rights and events occur daily that sometimes remove the dangers one fears. Sometimes they improve of their own accord, sometimes they throw one into the contrary, so that there is no danger which most often comes if one fears it and, on the contrary, a new danger arises if one has not thought of it.
So it seems to me most advisable not to brood too much on this matter or to hasten the counsels; if death might come (which, however, may God avert and delay for a long time) not only to Her Majesty our young Queen, which would be very much to be regretted, but also to Her Majesty the Dowager Queen and to several others who are negotiating in this matter; and then such counsels will fall partly of their own accord, as happened last year with the death of Duke Ulrik of Denmark, and we have become aware of the hereditary princely quarrels that began to shine brightly and seem to be heard a few years ago in the first years of His Late Royal Majesty's reign.
If you now proceed too strictly and try to prevent these inconveniences now just before any great appearances arise, then I fear that you yourselves will cause all sorts of talk among the people too soon, and to those whom you will note, you will give them reason to calumniate and slander your actions and counsels, and that all the more as they will notice it well to be decreed against them. In that place, because they are still left between hope and despair, they will be much more manageable. ... From Mainz, June 20, 1634.
Your good lords'
faithful and servile
Axel Oxenstierna, m. p.
Above: Kristina.
Above: Maria Eleonora.
Above: Axel Oxenstierna.
No comments:
Post a Comment