Source:
Handlingar rörande Skandinaviens historia, volume 26, pages 126 to 130, published by Hörbergska Boktryckeriet, 1842
The letter:
Min Broderlige och Wänlige helssen etc.
Wälborne Herrer Rijkz Rådh etc.
Hoos H. Maij:tt Enkie Drottningen blifuer nu een long tijd tracterat om itt Gifftermåhl emellan H. M:tt Fröken och Hertig Vlrich aff Holsten; Och förmerker Jag aff åtskillige berättelser, dett H. M:tt någon moste hafua som denne desseinen fomenterar, effter som H. M:tt skall så wijdt intagen wara, och at H. M:tt till dette Gifftermåhl propenderar, förmenandes sig intet lithet tilstå, i högstbe:te H. M:ttz Frökens Gifftermåhl, såsom en Moder att disponera; Nu twifler Jag inthet att j gode Herrer nogsampt kunne öffwerwäga, huad dette för een farlig handel ähr; conjungerat med H. M:ttz Frökens och heele Fädernesslandzens störste olägenheet och wisse ruin, effter som den till ingen annan ändha af wåre wederwertige ähr anstäldh. Jag will intet disputera, huru vidt H. M:tt Enckie Drotningen dette tilståår att drifua, wäll wetendes att j gode Herrer holla H. M:tt Fröken såsom supremam Principem a patriâ potestate exempt. Och att j denne saken, som Chronan och Regimentet angåår, intet kan vtan H. M:ttz Frökens eget, så och Ständernes samptlige gode samptyckie, förordnat och slutet warda. Män aldenstund Jag wäll weet, att wåre wederwertige, såsom dhe vtan twifuel rede något hopp sig inbilla, intet warde vnderlåtandes thenne handelen ytterligere, hembligen och oppenbarligen att urgera, att fast dhe ingen annan effect däraff förmodede, Wår Stat lijkwäl därigenom måtte sätties j någon inbyrdes tumult och twedrecht, Därigenom de sedan kunne få orsaak och tilfälle, effter deres gambla opsååt Wårt Fädernessland att incommodera. Så hafuer Jag hollet nödigt, Eder gode Herrer härom att åthwarna, rådendes som een god patriot, och dhen där H. M:tt Frökens så wäll som H. M:ttz Enckedrotningens, och Fädernesslandzens wälfärd troligen meenar, att j gode Herrer beflijta Eder till det högsta, denne pernicios handel att förekomma, och afwäria. Jag twifler wäll, huru widt någre rådh och rationes, hoos H. M:tt Enckie Drottningen gälla wele; Och fruchtar att H. M:tt then inbillningen så widt allarede hafuer fattat, att then med mödhe skall kunne vthrotas. Män doch lijkwäll menar Jag att någre aff Eder gode Herrer motte med foog doch tilbörlig authoritet remonstrera H. M:tt, att detta aldrig, vthan med Fädernesslandzens ruin, och consequenter H. M:ttz egit, så och H. M:ttz Frökens störste obestånd kan practiceras; Att om sådant komme ibland Ständerna, skulle H. M:tt lede sig icke allenast störste haat och misstroende opå, Vthan och den gemene Man lätteligen till något wederwertigt emoot H. M:tt opredt warda; Att dhe Danske wäll wete dette intet kunne gåå för sig, Och allenast sökia derigenom någor oreda j landet att anspinna till H. M:ttz Frökens och Fädernesslandzens skada och vndergång, bediandes fördenskuld, att H. M:tt ville sig betänkia, och sig i sådane præjudicerlige tractater intet wijdere inmängia, effter som Allmenne Rijkzsens Stat, och H. M:ttz Frökens wälfärd, för huilken Eder gode Herrer böör excubera, så wäll som H. M:ttz eget wore der vthj interesserat. Kan H. M:tt på dette sättedt och med gode bewekas till andre tanckar, och att committera sådane saker, som Statum publicum angåå, Senaten och Ständerna, Och sättia sin lijt och förtroende till dem allena; Wore dedt wäl önskeligit och gott. Män all tilstundande fahra att afwäria, tycker migh gott wara, att man sökte till att skaffa sådane Persohner ifrån H. M:tt och H. M:ttz Hoff som kunne wara suspecte, att haffua till denne handelen lust, och förmeenes then hembligen att befordra. Och j then staden recommenderas Hen:s M:tt gott och troget folck vthi tiänst, som hafua deres respect opå Rådet, och Fädernesslandet ähre wäll affectionerede; Effter som Jag vtan thet förmeener, att H. M:tt wore till att råda, att afskaffa här effter den store och onödige suite, och sitt Hoff något att contrahera; Så att H. M:tt med sin Ränta kan vthkomma. Doch att dhe som således afschaffas liquäl blifwa contenterede, och med gott contentement skilde ifrån Hofuet. Sedan och att man hafuer opå breff och poster som aff och an passera, godh acht, Och där någon med sådane Stämplingar deprehenderas, att den bleffue näffster, på thet desse handlingar kunne styres vhr wägen. Offendtligen holler Jag före, att j gode Herrer kunne betyga thet J inthet wele lijdha, att någon skall röra om något Gifftermåhl, för ähn Hennes Maij:tt Fröken sielff blifuer myndig, och sitt wäl betänkte samptyckie med Rijkzsens Ständers inråd där till gifua kan. Hwilcket och the Danska, där dhe publico nomine härom anholla, till swaar gifues kan, med den emphasio, att man them mehre altt hopp förtager, ähn gifuer them then ringeste förtröstning, den dhe för någon obligation vthtyda kunna.
Dette Jag Eder gode Herrer, af en god meening icke hafuer welet förholla, förmodendes att sådant af Eder blifuer wäll optaget; Och befaller Eder härmed i dens Högstes skydd, wänligen. Af Frankfurt am Main den 10 Julij A:o 1633.
Eder godhe herrers
trogne, tiänstwillige
Broder, Swåger, Frände
och Wen
AXELL
OXENSTIERNA.
m. p. ...
With modernised spelling:
Min broderliga och vänliga hälsan, etc.
Välborne herrar riksråd, etc.
Hos Hennes Majestät änkedrottningen bliver nu en lång tid trakterat om ett giftermål emellan Hennes Majestät Fröken och hertig Ulrik av Holsten, och förmärker jag av åtskilliga berättelser det Hennes Majestät någon måste hava som denna dessängen fomenterar, eftersom Hennes Majestät skall så vitt intagen vara och att Hennes Majestät till detta giftermål propenderar, förmenandes sig inte lite tillstå i högstbemälte Hennes Majestäts Frökens giftermål såsom en moder att disponera.
Nu tvivlar jag inte att I goda herrar nogsamt kunna överväga vad detta för en farlig handel är, konjungerad med Hennes Majestäts Frökens och hela Fäderneslandsens största olägenhet och vissa ruin, eftersom den till ingen annan ända av våra vedervärdiga är anställd. Jag vill inte disputera huru vitt Hennes Majestät änkedrottningen detta tillstår att driva, väl vetandes att I goda herrar hålla Hennes Majestät Fröken såsom supremam principem a Patria potestate exempt, och att i denna saken, som Kronan och regementet angår, intet kan utan Hennes Majestäts Frökens eget så ock Ständernas samtliga goda samtycke förordnat och slutet varda.
Men alldenstund jag väl vet att våra vedervärdiga, såsom de utan tvivel reda[n] något hopp sig inbilla, inte varda underlåtandes denna handeln ytterligare, hemligen och uppenbarligen att urgera, att fast de ingen annan effekt därav förmodade, vår stat likväl därigenom måtte sättas i någon inbyrdes tumult och tvedräkt; därigenom de sedan kunna få orsak och tillfälle, efter deras gamla uppsåt, vårt Fädernesland att inkommodera.
Så haver jag hållit nödigt Eder goda herrar härom att åtvarna, rådandes som en god patriot och den där Hennes Majestät Frökens såväl som Hennes Majestäts änkedrottningens och Fäderneslandsens välfärd troligen menar att I goda herrar beflita Eder till det högsta denna perniciös handel att förekomma och avvärja. Jag tvivlar väl huru vitt några råd och rationes hos Hennes Majestät änkedrottningen gälla vilja och fruktar att Hennes Majestät den inbillningen så vitt allaredo haver fattat att den med möda skall kunna utrotas. Men dock likväl menar jag att några av Eder goda herrar måtte med fog, dock tillbörlig auktoritet, remonstrera Hennes Majestät att detta aldrig utan med Fäderneslandsens ruin och consequenter Hennes Majestäts eget, så ock Hennes Majestäts Frökens, största obestånd kan prakticeras.
Att om sådant komme ibland Ständerna, skulle Hennes Majestät leda sig icke allenast största hat och misstroende uppå, utan ock den gemene man lättligen till något vedervärtigt emot Hennes Majestät upprett varde, att de danska väl veta detta inte kunna gå för sig och allenast söka därigenom någor oreda i landet att anspinna, till Hennes Majestäts Frökens och Fäderneslandsens skada och undergång, bedjandes fördenskull att Hennes Majestät ville sig betänka och sig i sådana prejudicerliga traktater inte vidare inmänga, eftersom allmänna Riksens stat och Hennes Majestäts Frökens välfärd, för vilken Eder goda herrar bör exkubera, såväl som Hennes Majestäts eget vore däruti intresserat.
Kan Hennes Majestät på detta sättet och med godo bevekas till andra tankar och att kommittera sådana saker, som statum publicum angå, Senaten och Ständerna, och sätta sin lit och förtroende till dem allena, vore det väl önskligt och gott. Men all tillstundande fara att avvärja, tycker mig gott vara att man sökte till att skaffa sådana personer ifrån Hennes Majestät och Hennes Majestäts hov som kunna vara suspekta att hava till denna handeln lust och förmenas den hemligen att befordra.
Och i den staden rekommenderas Hennes Majestät gott och troget folk uti tjänst som hava deras respekt uppå Rådet och Fäderneslandet äro välaffektionerade, eftersom jag utan det förmenar att Hennes Majestät vore till att råda att avskaffa härefter den stora och onödiga svit och sitt hov något att kontrahera, så att Hennes Majestät med sin ränta kan utkomma; dock att de som således avskaffes likväl blive kontenterade och med gott kontentement skilda ifrån hovet. Sedan ock att man haver uppå brev och poster som av och an passera god akt och, där någon med sådana stämplingar deprehenderes, att den bleve näfster, på det dessa handlingar kunna styras ur vägen.
Offentligen håller jag före att I goda herrar kunna betyga det I inte vilja lida att någon skall röra om något giftermål förrän Hennes Majestät Fröken själv bliver myndig och sitt välbetänkte samtycke med Riksens Ständers inråd därtill giva kan, vilket ock de danska, där de publico nomine härom anhålla, till svar givas kan, med den emphasio att man dem mera allt hopp förtager än giver dem den ringaste förtröstning, den de för någon obligation uttyda kunna.
Detta jag Eder goda herrar av en god mening icke haver velat förhålla, förmodandes att sådant av Eder bliver väl upptaget; och befaller Eder härmed i dens Högstes skydd vänligen. Av Frankfurt am Main, den 10 juli anno 1633.
Eder goda herrers
trogne, tjänstvillige broder, svåger, frände och vän
Axel Oxenstierna, m. p. ...
French translation (my own):
Mes salutations fraternelles et amicales, etc.
Messieurs bien-nés, conseillers du Royaume, etc.
Il y a longtemps qu'on discute avec Sa Majesté la reine-douairière d'un mariage entre Sa Majesté la Demoiselle et le duc Ulric de Holstein, et je constate par plusieurs relations que Sa Majesté doit avoir quelqu'un qui fomente ce projet, car Sa Majesté doit être prise autant qu'il est possible et qu'elle favorise ce mariage, prétendant pas peu permettre et disposer dudit mariage de Sa Majesté la Demoiselle, étant mère.
Or, je ne doute pas que vous, Messieurs, ne puissiez assez considérer quel dangereux métier c'est, conjugué avec les plus grands inconvénients et la ruine certaine de Sa Majesté la Demoiselle et de toute la Patrie, parce qu'il n'est employé à aucun autre but par nos adversaires. Je ne veux pas disputer jusqu'où il est permis à Sa Majesté la reine-douairière de poursuivre ce métier, sachant très bien que vous, Messieurs, tenez Sa Majesté la Demoiselle, étant la princesse suprême par le pouvoir de la Patrie, exempte, et qu'en cette matière, qui concerne la Couronne et le régiment, rien en cette matière ne peut être arrangé et conclu sans le propre et bon consentement de Sa Majesté la Demoiselle, ainsi que celui de tous les États.
Mais parce que je sais bien que nos adversaires, comme ils imaginent sans doute déjà quelque espoir, ne seraient pas autorisés à favoriser et à encourager secrètement et ouvertement ce commerce, que, bien qu'ils n'en supposent aucun autre effet, notre État en serait nécessairement et néanmoins mis dans quelque tumulte et discorde mutuelle; par là ils peuvent alors obtenir motif et occasion, conformément à leur ancienne intention, d'incommoder notre Patrie.
J'ai donc jugé nécessaire de vous avertir, Messieurs, de cela, agissant en bon patriote et pour le bien de Sa Majesté la Demoiselle, ainsi que de Sa Majesté la reine-douairière et de la Patrie, souhaitant sincèrement que vous, Messieurs, fassiez tout votre possible pour empêcher et détourner ce commerce pernicieux. Je doute que les conseils et les raisons que je vous ai donnés puissent s'appliquer à Sa Majesté la reine-douairière, et je crains qu'elle n'ait déjà intériorisé cette illusion à un tel point qu'elle ne puisse être éteinte que difficilement. Mais, néanmoins, je crois que certains d'entre vous, Messieurs, doivent, avec la procédure appropriée, cependant, avec l'autorité requise, faire remarquer à Sa Majesté que cela ne peut jamais être pratiqué sans la ruine et le plus grand malheur de la Patrie et par conséquent de Sa Majesté la Demoiselle.
Que si une telle chose devait arriver entre les États, Sa Majesté encourrait non seulement la plus grande haine et la plus grande méfiance, mais aussi que l'homme du commun serait facilement soulevé pour faire quelque chose d'abominable contre Sa Majesté, que les Danois savent bien que cela ne peut pas arriver, et ils ne cherchent qu'à provoquer par là quelque désordre dans le pays, au préjudice et à la ruine de Sa Majesté la Demoiselle et de la Patrie, suppliant donc Sa Majesté de vouloir reconsidérer et de ne plus se mêler de tels traités préjudiciables, parce que l'état général du Royaume et le bien-être de Sa Majesté la Demoiselle, sur lesquels vos bons messieurs devraient veiller, ainsi que celui de Sa Majesté, en seraient impliqués.
Si Sa Majesté peut ainsi, et avec de bonnes manières, se laisser porter par d'autres pensées et confier au Sénat et aux États les affaires qui intéressent l'État, et ne mettre sa confiance qu'en eux, ce serait très désirable et très bon. Mais, pour conjurer tout danger imminent, je pense qu'il est bon de chercher à écarter de Sa Majesté et de sa cour les personnes qui peuvent être soupçonnées d'avoir des désirs pour ce métier et qui sont censées le favoriser secrètement.
Et, à leur place, il faudrait recommander à Sa Majesté des gens bons et fidèles dans son service, des gens qui ont du respect pour le Conseil et qui sont bien affectueux envers la Patrie, car à part cela, je crois qu'il faudrait conseiller à Sa Majesté de renvoyer désormais sa suite nombreuse et inutile et de contracter quelque peu sa cour, afin qu'elle puisse s'en sortir avec son rente; cependant, que ceux qui seraient ainsi renvoyés soient néanmoins contents et éloignés de la cour avec un bon contentement. Il faut aussi prêter une grande attention aux lettres et aux courriers qui entrent et sortent, et si quelqu'un est dépréhendé qui a de telles conspirations, qu'il soit puni, afin que ces actions puissent être détournées.
Je tiens publiquement que vous, Messieurs, pouvez témoigner que vous ne voulez pas permettre à quiconque de toucher à aucun mariage jusqu'à ce que Sa Majesté la Demoiselle elle-même devienne majeure et puisse y donner son consentement bien réfléchi, avec l'avis des États du Royaume, pour lequel aussi les Danois, s'ils en font la demande au nom du public, peuvent recevoir une réponse, en insistant sur le fait qu'on les prive de tout espoir plutôt que de leur donner la moindre confiance, qu'ils puissent exprimer pour une quelconque obligation.
Par bonne intention, je n'ai pas voulu vous cacher cela, Messieurs, pensant que vous l'accepterez favorablement; et je vous recommande par la présente et amicalement à la protection du Très-Haut. De Francfort-sur-le-Main, le 10 juillet 1633.
De vous, messieurs,
le fidèle et servile frère, beau-frère, cousin et ami
Axel Oxenstierna, m. p.
English translation (my own):
My brotherly and friendly greeting, etc.
Well-born gentlemen, councilmen of the Realm, etc.
With Her Majesty the Dowager Queen a marriage between Her Majesty the Lady and Duke Ulrik of Holstein has been discussed for a long time now, and I notice from several relations that Her Majesty must have someone who is fomenting this design, because Her Majesty must be taken in as far as is possible and that she propends to this marriage, claiming not a little to allow and dispose the said marriage of Her Majesty the Lady, being a mother.
Now, I do not doubt that you good gentlemen can sufficiently consider what a dangerous trade this is, conjugated with the greatest inconvenience and certain ruin to Her Majesty the Lady and to the whole Fatherland, because it is employed to no other end by our adversaries. I do not want to dispute how far Her Majesty the Dowager Queen is permitted to pursue this, knowing full well that you good gentlemen hold Her Majesty the Lady, being the supreme princess by the power of the Fatherland, exempt, and that in this matter, which concerns the Crown and the regiment, nothing in this matter can be arranged and concluded without the proper and good consent of Her Majesty the Lady as well as that of all the Estates.
But because I know well that our adversaries, as they no doubt are already imagining some hope, would not be permitted to further and to secretly and openly urge this trade, that, although they would suppose no other effect from it, our state would necessarily and nevertheless be thereby put into some mutual tumult and discord; thereby they can then get reason and opportunity, in accordance with their old intention, to incommode our Fatherland.
I have therefore found it necessary to warn you good gentlemen about this, acting as a good patriot and for the sake of the welfare of Her Majesty the Lady as well as that of Her Majesty the Dowager Queen and the Fatherland, faithfully wanting you good gentlemen to endeavour to the utmost to prevent and avert this pernicious trade. I doubt how far any counsel and reasons will apply to Her Majesty the Dowager Queen, and I fear that she has already internalised that delusion to such an extent that it can only be extinguished with difficulty. But, nevertheless, I believe that some of you good gentlemen must with proper procedure, however, with due authority, remonstrate to Her Majesty that this can never be practiced without the ruin and greatest misfortune of the Fatherland and consequently of Her Majesty the Lady.
That if such a thing were to come among the Estates, Her Majesty would incur to herself not only the greatest hatred and distrust, but also the common man would easily be raised to do something abominable against Her Majesty, that the Danes know well that this cannot happen, and they only seek to thereby instigate some disorder in the country, to the injury and ruin of Her Majesty the Lady and of the Fatherland, therefore begging that Her Majesty want to reconsider and not meddle further in such prejudicial treaties, because the general state of the Kingdom and the welfare of Her Majesty the Lady, over which your good gentlemen should keep watch, as well as that of Her Majesty, would be involved therein.
If Her Majesty can in this way and with good form be moved to other thoughts and to commit such matters that concern the public state to the Senate and the Estates, and to put her trust and confidence in them alone, that would be very desirable and good. But, to avert all imminent danger, I think it is good that one seek to remove such persons from Her Majesty and her court who can be suspected of having a desire for this trade and are believed to secretly be promoting it.
And, in their stead, Her Majesty should be recommended good and faithful people in service, people who have respect for the Council and are well-affectionate towards the Fatherland, because aside from this I believe that Her Majesty should be advised to hereafter send away her large and unnecessary suite and to somewhat contract her court, so that she can come out with her rent; however, that those who would thus be sent away be nevertheless contented and with good contentment removed from the court. Then also that one pay good attention to letters and posts that pass in and out and, if someone is deprehended with such conspiracies, that he be punished, so that these actions can be steered out of the way.
I publicly hold that you good gentlemen can testify that you do not want to suffer anyone to touch on any marriage until Her Majesty the Lady herself comes of age and can give her well-considered consent to it, with the advice of the Estates of the Realm, for which also the Danes, if they make a request about this in the name of the public, can be given an answer, with the emphasis that one deprive them of all hope rather than give them the slightest confidence, which they can express for any obligation.
Out of a good intention, I have not wanted to withhold this from you good gentlemen, assuming that such a thing will be well received by you; and I hereby and amicably commend you to the protection of the Most High. From Frankfurt am Main, July 10, 1633.
You good gentlemen's
faithful, servile brother, brother-in-law, cousin and friend
Axel Oxenstierna, m. p. ...
Above: Kristina.
_-_Nationalmuseum_-_39839.tif.jpg)
Above: Maria Eleonora.
Above: Axel Oxenstierna.
No comments:
Post a Comment