Johan Ekeblad's letter to his father Christoffer Ekeblad, dated July 21/31 (Old Style), 1652

Sources:

Pages 447 to 449 in Brev från Johan Ekeblad till Christoffer Johansson Ekeblad 1639-1654, Uppsala University Library via the Alvin portal

https://www.alvin-portal.org/alvin/view.jsf?dswid=5970&searchType=EXTENDED&query=Johan+Ekeblad&aq=%5B%5B%7B"A_FQ"%3A"Johan+Ekeblad"%7D%5D%5D&aqe=%5B%5D&af=%5B%5D&pid=alvin-record%3A251062&c=1#alvin-record%3A251062

Johan Ekeblads bref 1: Från Kristinas och Cromwells hof, page 150, published by Nils Sjöberg, 1911

http://libris.kb.se/bib/gr6z7cf5d2gcs9nm

The letter:

Med senste påsten i dagh 8 dagar sedan Wardt jag förhindrat att skriffua min Kiäre Farkiär till, aff min brors hedanreßa, med hwilken iagh samma dagh paß en mijl här ifrån Staden fulgde. Han ärnade sin reßa taga genast härifrån åth Wastena till H. F. N. Härtigh Adolf och sedan sam̃a Wäg hem som han Kommin War. till Hans Kongl. Höögheet Kunne han intet reßa medan han så opaßligh War och alt sedan ännu Warit haffuer. men i sÿnnerheet Kom påst i går från grimshålm, hwilken berättar hånum Wara nu mehr swag än någon gång tillförene. Gudh then aldra Högste hiälpe Hans Kongl. Högh:[.] här Wthi staden Wankar nu så många siuka att om iagh skulle wptekna alla som iagh Kenner allena, så skulle det register bliffua längre än breffuet. Doch i sÿnnerheet ähre theßa aff Condition myket siuka nembl: Richs dråtzen, greffue Magnus ochså med 70 personer allena aff sitt hofffolk. Gen: Waktmästaren ligger och alt lika att nästan intet håp om hans liff ähr. gud alzmektigh låte ike siukdomen Wijdare få öffuerhanden i denna stora heetan. Från Wpsala sägges och skulla så myket folk döö att ther dageligen till 6 eller 7 personer begraffuas[.] Wthi Sombliga soknar här på landet skall och Wara så mÿket siukt folk, att the ähra twungna till att leija från andra soknar hiälp till att ansa om åker och äng.

Eliest ähr thett och Wnderliget att see huru friska pärsoner som gå här på gaturna och falla wthi beswimelse och Komma sig strax före igen, Wthan thet the aff något ondt hwarken för eller sedan Wetha. och ähr thett exempelt reda åthskilliga gånger här seedt. besynnerligen hände thetsam̃a och Monsr. Steenbärg i förre går om afftonen. i dätt han går och fölgier S. Jungfru Ebba Hansdåtters lijk som bleff bijsatt i stora Kiÿrkan, faller han wthi furie på ryggen neder och ligger och Wänner ögonen och gaapar med munnen, men står strax åter Wp igen intet Weetandes hwad honom anKom. ey heller Weet han sigh i alla sina dagar honum sådant Wara anKommit. iagh skriffuer nu intet annart [än] om lutter siukdommar så att een må bliffua siuk som läß[er] thett siukliga breffuet[.] therföre Wille iagh höra Wp. ... i förleden söndag bleff salig Gen: King begraffuen Wthi gråmunkahålms Kiÿrkia med stor process[.] drånningen War sielff med, [och] bleff en ståtelig lijkprädikning öffuer honum giord, oansedt att prästorna stogo länge Däremot. men emedan han så lång tid Wthi Wåra Kiyrkor på Wårt sätt Communicerat hade bleff thett sidlyktonna effterlåtit. med hans lijk War stort fölgie både aff Cavalierer så Wäl som fruentimber. Eliest hwad anbelangar om nÿa tiender Wthanlans, så ähr där nu åter igen fred slutin emillan Kongen i Frankerike och hans Wndersåtar, huru länge thett orkar nu Wara, och säyas att Kongen skulla haffua skikat bod till Staterna i Hållan att the ingalunda skulle ingå Wijdare Uthi något traktat med ängeländarne. Wthan ther the Wille fiendtligen gripa hånum an Wille Kongen giffua dom Assistentz. men man håller därföre att hållandaren skall sigh reda med Engelländaren fördragit haffua, oanseendes den affronten de aff honum ledit haffua. thett gemeena pöffueln i Hålland skall Wara trefflig bagierig till Krigh mot ängeländaren men de herra[r] Staterna skolla ingalunda Wilia däran, hwad the thertill för Statsrationer haffua[.] men iagh tänker den ena Kårpen hugger intet gärna ögat Wth på then andra. ...

Sjöberg's transcript of the letter:

Ståkålm den 21 juli 1652.

Med senste posten i dag 8 dagar sedan vardt jag förhindrad att skrifva min käre farkär till af min brors hemresa, med hvilken jag samma dag pass en mil här ifrån staden följde. Han ärnade sin resa taga genast härifrån åt Vastena till hans förstliga nåde hertig Adolf och sedan samma väg hem, som han kommen var. Till hans kongliga höghet kunde han intet resa, medan han så opasslig var, och allt sedan ännu varit hafver. Men i synnerhet kom post i går från Grimshålm, hvilken berättar honom vara nu mer svag än någon gång tillförene. Gud den aldrahögste hjälpe hans kongliga höghet.

Här uti staden vankar nu så många sjuka, att om jag skulle uppteckna alla, som jag känner allena, så skulle det register blifva längre än brefvet. Dock i synnerhet äro dessa af condition mycket sjuka, nämligen riksdrotsen, grefve Magnus också med 70 personer allena af sitt hoffolk. General Waktmästaren ligger ock allt lika, att nästan intet hopp om hans lif är. Gud alsmäktig låte icke sjukdommen vidare få öfverhanden i denna stora hettan. Från Upsala säges ock skulla så mycket folk dö, att där dageligen till 6 eller 7 personer begrafvas. Uti somliga socknar här på landet skall ock vara så mycket sjukt folk, att de äro tvugna till att leja från andra socknar hjälp till att ansa om åker och äng.

Eljest är det ock underligt att se, huru friska personer, som gå här på gatorna, falla uti besvimmelse ock komma sig strax före igen, utan de af något ondt hvarken förr eller sedan veta. Och är det exempel redan åtskilliga gånger här sedt. Besynnerligen hände detsamma ock monsieur Stenbärg i förregår om aftonen. I det han går och följer salig jungfru Ebba Hansdotters lik, som blef bisatt i Storekyrkan, faller han uti furie på ryggen neder, och ligger och vänder ögonen och gapar med munnen, men står strax åter upp igen, intet vetandes, hvad honom ankom. Ej heller vet han sig i alla sina dagar honom sådant vara ankommet.

Jag skrifver nu intet annat än om lutter sjukdommar, så att en må blifva sjuk, som läser det sjukliga brefvet. Därföre ville jag höra upp. ...

I förleden söndag blef salig general King begrafven uti Gråmunkahålms kyrka med stor process. Dronningen var själf med, och blef en ståtelig likpredikan öfver honom gjord, oansedt att prästerna stogo länge däremot. Men emedan han så lång tid uti våra kyrkor på vårt sätt communicerat hade, blef det sidlyktone efterlåtet. Med hans lik var stort följe både af cavalierer så väl som fruentimber.

Eljest hvad belangar om nya tiender utanlands, så är där nu åter igen fred sluten emellan kungen i Frankerike och hans undersåtar, huru länge det orkar nu vara, och säjes att konungen skulle hafva skickat bud till staterna i Hållan, att de ingalunda skulle ingå vidare uti något traktat med ängeländarne. Utan där de ville fiendtligen gripa honom an, ville konungen gifva dem assistantz. Men man håller därföre, att hålländaren skall sig redan med engelländaren fördragit hafva oanseendes den affronten, de af honom lidit hafva. Den gemena pöffueln i Hålland skall vara träfflig begierig till krig mot engeländaren, men de herrar staterna skola ingalunda vilja däran, hvad de därtill för statsrationer hafva. Men jag tänker, den ena korpen hugger intet gärna ögat ut på den andra. ...

Joan Ekeblad.

With more modernised spelling:

Stockholm, den 21 juli 1652.

Med senste posten i dag 8 dagar sedan vart jag förhindrad att skriva min käre farkär till av min brors hemresa, med vilken jag samma dag pass en mil här ifrån staden följde. Han ärnade sin resa taga genast härifrån åt Vadstena till Hans Furstliga Nåde hertig Adolf och sedan samma väg hem som han kommen var. Till Hans Kungliga Höghet kunde han inte resa medan han så opasslig var, och allt sedan ännu varit haver. Men i synnerhet kom post igår från Gripsholm, vilken berättar honom vara nu mer svag än någon gång tillförne. Gud den Allrahögste hjälpe Hans Kungliga Höghet!

Här uti staden vankar nu så många sjuka att om jag skulle uppteckna alla som jag känner allena, så skulle det register bliva längre än brevet. Dock i synnerhet äro dessa av kondition mycket sjuka, nämligen riksdrotsen, greve Magnus också med 70 personer allena av sitt hovfolk. General Wachtmeisteren ligger ock allt lika att nästan intet hopp om hans liv är. Gud Allsmäktig låte icke sjukdomen vidare få överhanden i denna stora hettan! Från Uppsala säges ock skulle så mycket folk dö att där dagligen till 6 eller 7 personer begravas. Uti somliga socknar här på landet skall ock vara så mycket sjukt folk att de äro tvungna till att leja från andra socknar hjälp till att ansa om åker och äng.

Eljest är det ock underligt att se huru friska personer som gå här på gatorna falla uti besvimmelse ock komma sig strax före igen, utan de av något ont varken förr eller sedan veta. Och är det exempel redan åtskilliga gånger här sett. Besynnerligen hände detsamma ock monsieur Steinberg iförrgår om aftonen. I det han går och följer salig jungfru Ebba Hansdotters lik, som blev bisatt i Storkyrkan, faller han uti furie på ryggen neder, och ligger och vänder ögonen och gapar med munnen, men står strax åter upp igen, inte vetandes vad honom ankom. Ej heller vet han sig i alla sina dagar honom sådant vara ankommet.

Jag skriver nu intet annat än om lutter sjukdomar, så att en må bliva sjuk som läser det sjukliga brevet. Därför ville jag höra upp. ...

I förleden söndag blev salig general King begraven uti Gråmunkeholms kyrka med stor process. Drottningen var själv med, och blev en ståtlig likpredikan över honom gjord, oansett att prästerna stogo länge däremot. Men emedan han så lång tid uti våra kyrkor på vårt sätt kommunicerat hade, blev det sidlyktone efterlåtet. Med hans lik var stort följe både av kavaljerer så väl som fruntimmer.

Eljest vad belangar om nya tidender utanlands, så är där nu återigen fred sluten emellan kungen i Frankrike och hans undersåtar, huru länge det orkar nu vara, och säges att konungen skulle hava skickat bud till Staterna i Holland att de ingalunda skulle ingå vidare uti något traktat med engländarna. Utan där de ville fiendligen gripa honom an, ville konungen giva dem assistens. Men man håller därför att holländaren skall sig redan med engländaren fördragit hava, oanseendes den affronten de av honom lidit hava. Den gemena pöbeln i Holland skall vara träfflig begärig till krig mot engländaren, men de herrar Staterna skola ingalunda vilja däran vad de därtill för statsrationer hava. Men jag tänker den ena korpen hugger inte gärna ögat ut på den andra. ...

Johan Ekeblad.

French translation (my own):

Stockholm, le 21 juillet 1652.

Avec l'ordinaire dernier d'aujourd'hui il y a 8 jours, j'ai été empêché d'écrire à mon cher père par le retour de mon frère, que j'ai accompagné le même jour à environ un mile d'ici de la ville. Il avait l'intention d'entreprendre immédiatement son voyage d'ici à Vadstena jusqu'à Sa Grâce le duc Adolphe, puis le même chemin qu'il était venu. A Son Altesse Royale, il n'a pas pu voyager tant qu'il était si malade, et il l'a été depuis lors. Mais en particulier, un courrier est arrivé hier de Gripsholm, qui lui dit qu'il est maintenant plus faible qu'à tout moment auparavant. Que Dieu le Très-Haut aide Son Altesse Royale!

Ici, dans la ville, il y a maintenant tellement de malades que si je devais énumérer tout le monde que je connais seul, cette liste serait plus longue que la lettre. Mais ces gens en particulier sont très malades, en ce qui concerne les gens de condition: à savoir, le Grand Intendant, et le Comte Magnus aussi, avec 70 personnes de ses seuls courtisans. Le général Wachtmeister est également malade, à tel point qu'il n'y a presque aucun espoir pour sa vie. Que Dieu Tout-Puissant ne laisse pas la maladie prendre le dessus sur nous par cette grande chaleur ! D'Upsale on dit aussi que tant de gens mourraient que 6 ou 7 personnes y sont enterrées chaque jour. Dans certaines paroisses ici à la campagne, on suppose aussi qu'il y a tellement de malades qu'ils doivent embaucher de l'aide d'autres paroisses pour s'occuper des champs et des prés.

Pour le reste, il est aussi étrange de voir comment des gens bien portants qui se promènent ici dans les rues s'évanouissent et reviennent à la raison, sans qu'ils aient connaissance d'aucun mal ni avant ni après. Et cet exemple a déjà été vu plusieurs fois ici. Curieusement, la même chose est arrivée à M. Steinberg avant-hier dans la soirée. Alors qu'il marche et suit le corps de feue demoiselle Ebba Hansdotter, qui a été enterrée dans la Grande Église, il tombe sur le dos avec fureur et s'allonge là, les yeux écarquillés et la bouche grande ouverte, mais il se lève immédiatement encore une fois, ne sachant pas ce qui lui est arrivé. Il ne sait pas non plus de tous ses jours comment une telle chose pourrait lui arriver.

Je n'écris plus que sur les maladies partout, afin que l'on puisse tomber malade rien qu'en lisant cette lettre malade. Alors je vais arrêter. ...

Dimanche dernier, le feu général King a été enterré dans l'église de Gråmunkeholm avec une grande procession. La reine elle-même était là, et un éloge majestueux a été fait sur lui, malgré le fait que les prêtres s'y sont longtemps opposés. Mais parce qu'il avait pris la communion pendant si longtemps dans nos églises à notre manière, cela a été laissé de côté à la fin. Avec son corps, il y avait une grande suite de cavaliers ainsi que des dames.

Autrement, en ce qui concerne les nouvelles nouvelles à l'étranger, la paix est maintenant de nouveau conclue entre le roi de France et ses sujets, quelque temps qu'elle puisse durer; et on dit que le roi aurait fait dire aux États de Hollande qu'ils ne concluraient en aucune manière aucun autre traité avec les Anglais. Mais là où ils voulaient l'attaquer hostilement, le roi voulait leur porter secours. Mais on considère donc que les Hollandais doivent déjà s'être réconciliés avec l'Anglais, quel que soit l'affront qu'ils ont subi de sa part. Les roturiers de Hollande seront bien avides de guerre contre les Anglais, mais les gentilshommes des États n'y manqueront nullement de ce qu'ils ont comme rations d'État. Mais je pense qu'un corbeau n'arrache pas volontairement l'œil de l'autre.

Jean Ekeblad. ...

English translation (my own):

Stockholm, July 21, 1652.

With the latest post today 8 days ago, I was prevented from writing my dear Father by my brother's coming home, whom I accompanied the same day about a mile from here from the city. He intended to take his journey immediately from here to Vadstena to His Princely Grace Duke Adolf, and then the same way home as he had come. To His Royal Highness he could not travel while he was so unwell, and he has been so since then. But in particular, mail arrived yesterday from Gripsholm, which tells him that he is now weaker than at any time before. May God the Most High help His Royal Highness!

Here in the city there are now so many sick people that if I were to list everyone I know alone, that list would be longer than the letter. But these people in particular are very ill, as far as people of condition are concerned: namely the Grand Steward, and Count Magnus also, with 70 people of his courtiers alone. General Wachtmeister is also sick, so much so that there is almost no hope for his life. May God Almighty not let the disease get the better of us in this great heat! From Uppsala it is also said that so many people would die that 6 or 7 people are being buried there every day. In some parishes here in the countryside, there are also supposed to be so many sick people that they have to hire help from other parishes to take care of the fields and meadows.

For the rest, it is also strange to see how healthy people who walk here in the streets fall into a swoon and come to their senses again, without their knowing of any ailment either before or after. And that example has already been seen several times here. Curiously, the same thing happened to Mr. Steinberg the day before yesterday in the evening. As he walks and follows the body of the late Lady Ebba Hansdotter, who was interred in the Great Church, he falls down on his back in fury, and lies there with his eyes darting around and his mouth gaping open, but he immediately gets up again, not knowing what has happened to him. Nor does he know in all his days how such a thing could happen to him.

I now write nothing but about diseases all around, so that one might get sick just from reading this sick letter. So I'll stop. ...

Last Sunday, the late General King was buried in Gråmunkeholm Church with a large procession. The Queen herself was there, and a stately eulogy was made over him, regardless of the fact that the priests stood for a long time against it. But because he had took Communion for so long in our churches in our way, that was left behind in the end. With his body there was a large retinue of cavaliers as well as ladies.

Otherwise, as far as new news abroad is concerned, peace has now again been concluded between the King of France and his subjects, however long it may last; and it is said that the King would have sent word to the Estates of Holland that they would in no way enter into any further treaty with the English. But where they wanted to attack him hostilely, the King wanted to give them assistance. But it is therefore held that the Dutch must have already come to terms with the Englishman, regardless of the affront they have suffered from him. The commoners in Holland will be quite eager for war against the English, but the gentlemen of the Estates will by no means want there what they have for state rations. But I think one raven does not willingly gouge out the other's eye. ...

Johan Ekeblad.

Above: Kristina.

Above: Johan Ekeblad.

Above: Christoffer Ekeblad.

Note: Gråmunkeholm Church = Riddarholm Church.