Johan Ekeblad's letter to his father Christoffer Ekeblad, dated September 15/25 (Old Style), 1652

Sources:

Pages 467 to 469 in Brev från Johan Ekeblad till Christoffer Johansson Ekeblad 1639-1654, Uppsala University Library via the Alvin portal

https://www.alvin-portal.org/alvin/view.jsf?dswid=5970&searchType=EXTENDED&query=Johan+Ekeblad&aq=%5B%5B%7B"A_FQ"%3A"Johan+Ekeblad"%7D%5D%5D&aqe=%5B%5D&af=%5B%5D&pid=alvin-record%3A251062&c=1#alvin-record%3A251062

Johan Ekeblads bref 1: Från Kristinas och Cromwells hof, page 163, published by Nils Sjöberg, 1911

http://libris.kb.se/bib/gr6z7cf5d2gcs9nm

The letter excerpt:

Min Kiäre FarKiärs breff aff den 1 Septembris dateradt, haffuer iagh tillika med ett från bror Claß Wäll beKommit, så Wäll som thett till the Kiöpmennen här i Stokholm, hwilka iagh ännu intet hafver Kunnat Wpfinna, ehwad iagh både hoß påstmästaren så Wäll som bårgarna haffuer effterfråga låtit. iagh haffuer och sielff Warit något litet opaßligh att iagh intet, sedan iagh Kom med drånningen från nÿKöping haffuer Kunnat gåt Wth att Wpfråga dem, tillika med öffuerstl: Erik hindrikson. iagh skall likwäll anwända största flit att thett skall bliffua bestält, emedan tiden haffuer fallit någott Kårt sedan drånningen Kom hem. huruledes then Saliga palzgreffuens begraffning afflupin ähr Kan iagh intet Wnderlåta att låta min K. Fk. Wetha, hwilket gik aff med stor process. tÿ när drånningen om lördagen om afftonen till Grimßhålm Kom, befunno sigh där församblade, alla Hennes M:tz betiänter både aff högt och lågt och myket Wäll trakterade till thes then andra dagen sigh alla Wthi ordre till Strängenäß begoffuo och bägge liken på Wagnar förda, ther tå ett litet stÿke Wthan för staden processen begÿntes hwarest en hoop pauillon Woro Wpslagna, och sålunda att först gingo 4 prestaffer aff Hans Kongl. Högheets betiänta för skoolstugan, sedan åter 4 prestaffer för prästerna. men iagh glömbde att aldraförst marserade 2 Squadroner rÿttare fram sedan 4 Compagnier aff liffgardiet och sidst en Squadron af landfolket. Sedan nu thett andeliga Ståndet förbij war, fölgde therpå twenne prästaffer till häst nembl. öffuerst Wirtz och hoffmästaren Saken, som rede för Hans Kongl. Höögheets hästar intill 12 eller 14 hvilka bleffua ledda aff officerer eller eliest Cavalierer, och emillan hwar häst en aff fana dragin aff lutter öffuerster. therpå fölgde en Wthi Cuiraße heelt Wäll Wthståfferad, sedan gik biälkenstiärna som prästaff framför liket, och Richsiägemästaren bar huffudbaneret. då bleff thett lilla liket därpå buuret aff några aff adel men thett stora effter thett hade skulla bliffuet förtongt att bära så långt bleff thett Kiört intill Kiyrkedörren där wy ändoch nogh att göra hade att bringa thett in. theruppå bar greffue Karl sårgfanan och sårghesten bleff led, therupå fölgde saligh gambla palzgreffuens hoffmästare som prestaf fram för Hans Kongl. Högh. hwars Kappa bleff Wthi enderna buren aff Greff Jahan oxenstierna och H. Sewed båt. sedan gik Kärsbärg prestaffeWijß framför hertigh adolff hwars Kappa och bleff aff twenne Richsråd wpburin. sedan gik hoffmarskalken framför hofffolket, the[r]uppå Hennes M:t fölgde, och sedan Kom heela fruentimbret effter hwilka en heel hoop Woro. i Kiyrkan Kom̃o wy när Klåkan war 7 om afftonen och Kommo där Wth, när hon War emot 11 där tå en salwa skedde med stÿken så Wäll som rÿttar och musqueterer. Doctor Jahan giorde likpredikningen, och War täkstan: »Jagh ähr fullwiß therpå att hwarken himmel eller giord &C:«, Sedan bleffue alla Richsråd så Wäll som officerar trakterade om afftonen i skolan och om morgonen war drånningen med förstarna i Kiyrkan till att höra på en oration som aff en tÿsk professor hållin war. sedan drogo the åter till Grimsholm och ther ifrån drogh drånningen bittida om mårgonen med några få aff hoffet allena till nÿKiöping, hwarest tå änkiadrånningen Wthi någott bättre tillstånd befans än tillförene. reste altså drånningen thedan om torsdagen och Kom i en dag hijtt om Klåkan 9 om afftonen. Hennes M:t haffuer nu för några dagar afflagdt sorgen, och går thett nu återigen alt brokot till. begÿntes och reda i Söndags att dansas. iagh beder min K. Fk. ike Wille förtänkia migh iagh skriffuer så hastigt. iagh ähr så perturberad aff en stor längd fruentimber iagh skall Wth att biuda till att lägia Wthi kista then lilla saliga fröken gretiken Feldtmarskalkens dotter hwilken i förleden Söndags dogh aff röösoten. greffuinnan fru beata sörgier öffuermåttan, och Hennes M:t låter sigh thett och hårdt till hiärtat gå...

Sjöberg's transcript of the letter:

Ståkholm den 15 septembris 1652.

Min käre farkärs bref af den 1 septembris dateradt hafver jag tillika med ett från bror Class väl bekommit, så väl som det till de köpmännen här i Stokholm, hvilka jag ännu intet hafver kunnat uppfinna, ehvad jag både hos postmästaren så väl som borgarna hafver efterfråga låtit. Jag hafver ock sjelf varit något litet opasslig, att jag intet, sedan jag kom med dronningen från Nyköping, hafver kunnat gått ut att uppfråga dem, tillika med öfverstleutnant Erik Hindrikson. Jag skall likväl använda största flit, att det skall blifva bestäldt, emedan tiden hafver fallit något kort, sedan dronningen kom hem.

Huruledes den saliga pfaltzgrefvens begrafning aflupen är, kan jag intet underlåta att låta min käre farkär veta, hvilket gick af med stor process. Ty när dronningen om lördagen om aftonen till Grimsshålm kom, befunno sig där församlade alla hennes majestäts betjänter både af högt och lågt och mycket väl trakterade, till dess den andra dagen sig alla uti ordre till Strängenäss begåfvo och bägge liken på vagnar förda, där då ett litet stycke utan för staden processen begyntes, hvarest en hop pauillon voro uppslagna, och sålunda att först gingo 4 prestafver af hans kongliga höghets betjänta för skolstugan, sedan åter 4 prestafver för prästerna. Men jag glömde, att aldraförst marserade 2 squadroner ryttare fram, sedan 4 compagnier af lifgardiet och sidst en squadron af landfolket. Sedan nu det andeliga ståndet förbi var, följde därpå tvenne prestafver till häst, nämligen öfverst Wirtz och hofmästaren Saken, som redo för hans kongliga höghets hästar intill 12 eller 14, hvilka blefvo ledda af officerer eller eliest cavalierer, och emillan hvar häst en fana dragen af lutter öfverster. Därå följde en uti cuirasse helt väl utstofferad, sedan gick Biälkenstiärna som prestaf framför liket och riksjägmästaren bar hufvudbaneret. Då blef det lilla liket därpå buret af några af adel. Men det stora, efter det hade skulla blifvit förtungt att bära så långt, blef det kördt intill kyrkedörren, där vi ändock nog att göra hade att bringa det in. Däruppå bar grefve Karl sorgfanan, och sorghästen blef ledd, därpå följde salig gamle pfaltzgrefvens hofmästare som prestaf framför hans kongl. höghet, hvars kappa blef uti ändarna buren af gref Johan Oxenstierna och herr Seved Båt. Sedan gick Kärsbärg prestafvevis framför hertig Adolff, hvars kappa ock blef af tvenne riksråd uppburen. Sedan gick hofmarskalken framför hoffolket, däruppå hennes majestät följde, och sedan kom hela fruentimbret efter, hvilka en hel hop voro. I kyrkan kommo vi, när klockan var 7 om aftonen, och kommo där ut, när hon var emot 11, där då en salva skedde med stycken så väl som ryttar och musqueterer. Doctor Johan gjorde likpredikningen och var texten: »Jag är fullviss därpå, att hvarken himmel eller jord etc.« Sedan blefve alla riksråd så väl som officerar trakterade om aftonen i skolan, och om morgonen var dronningen med förstarna i kyrkan till att höra på en oration, som af en tysk professor hållen var. Sedan drogo de åter åt Grimsholm, och därifrån drog dronningen bittida om morgonen med några få af hofvet allena till Nykiöping, hvarest änkedronningen uti något bättre tillstånd befanns än tillförene. Reste alltså dronningen dädan om torsdagen och kom i en dag hit om klockan 9 om aftonen. Hennes majestät hafver nu för några dagar aflagt sorgen och går det nu återigen allt brokot till. Begyntes och redan i söndags att dansas.

Jag beder, min käre farkär icke ville förtänka mig, jag skrifver så hastigt. Jag är så perturberad af en stor längd fruentimber, jag skall ut att bjuda till att lägga uti kista den lilla saliga fröken Gretiken, fältmarskalkens dotter, hvilken i förleden söndags dog af röösoten. Grefvinnan fru Beate sörjer öfver måttan, och hennes majestät låter det ock hårdt till hjärtat gå. ...

Joan Ekeblad.

With more modernised spelling:

Stockholm, den 15 septembris 1652.

Min käre farkärs brev av den 1 septembris daterat haver jag tillika med ett från bror Claes väl bekommit, såväl som det till de köpmännen här i Stockholm, vilka jag ännu inte haver kunnat uppfinna, evad jag både hos postmästaren såväl som borgarna haver efterfråga låtit. Jag haver ock själv varit något lite opasslig, att jag inte, sedan jag kom med drottningen från Nyköping, haver kunnat gått ut att uppfråga dem, tillika med öfverstelöjtnant Erik Hindriksson. Jag skall likväl använda största flit att det skall bliva beställt, emedan tiden haver fallit något kort sedan drottningen kom hem.

Huruledes den saliga pfalzgrevens begravning avlupen är, kan jag inte underlåta att låta min käre farkär veta, vilket gick av med stor process. Ty när drottningen om lördagen om aftonen till Gripsholm kom, befunno sig där församlade alla Hennes Majestäts betjänter både av högt och lågt och mycket väl trakterade, till dess den andra dagen sig alla uti order till Strängnäs begåvo och bägge liken på vagnar förda, där då ett litet stycke utan för staden processen begyntes, varest en hop paviljon voro uppslagna, och sålunda att först gingo 4 prestaver av Hans Kungliga Höghets betjänta för skolstugan, sedan åter 4 prestaver för prästerna. Men jag glömde att allraförst marcherade 2 skvadroner ryttare fram, sedan 4 kompanier av livgardiet och sist en skvadron av landfolket. Sedan nu det andliga ståndet förbi var, följde därpå tvenne prestaver till häst, nämligen överste Würtz och hovmästaren Saken, som redo för Hans Kungliga Höghets hästar intill 12 eller 14, vilka blevo ledda av officerar eller eljest kavaljerer, och emellan var häst en fana dragen av lutter överster. Därå följde en uti kyrass helt väl utstofferad, sedan gick Bielkenstierna som prestav framför liket och riksjägmästaren bar huvudbaneret. Då blev det lilla liket därpå buret av några av adel. Men det stora, efter det hade skola blivit för tungt att bära så långt, blev det kört intill kyrkedörren, där vi ändock nog att göra hade att bringa det in.

Däruppå bar greve Karl sorgfanan och sorghästen blev ledd, därpå följde salig gamle pfalzgrevens hovmästare som prestav framför Hans Kungliga Höghet, vars kappa blev uti ändarna buren av greve Johan Oxenstierna och herr Seved Bååth. Sedan gick Kärsberg prestavevis framför hertig Adolf, vars kappa ock blev av tvenne riksråd uppburen. Sedan gick hovmarskalken framför hovfolket, däruppå Hennes Majestät följde, och sedan kom hela fruntimret efter, vilka en hel hop voro. I kyrkan kommo vi när klockan var 7 om aftonen och kommo därut när hon var emot 11, där då en salva skedde med stycken så väl som ryttar och muskvetterar. Doktor Johan gjorde likpredikningen och var texten: »Jag är fullviss därpå, att varken himmel eller jord, etc.«

Sedan blevo alla riksråd såväl som officerar trakterade om aftonen i skolan, och om morgonen var drottningen med furstarna i kyrkan till att höra på en oration som av en tysk professor hållen var. Sedan drogo de åter åt Gripsholm, och därifrån drog drottningen bittida om morgonen med några få av hovet allena till Nyköping, varest änkedrottningen uti något bättre tillstånd befanns än tillförne. Reste alltså drottningen dädan om torsdagen och kom i en dag hit om klockan 9 om aftonen. Hennes Majestät haver nu för några dagar avlagt sorgen och går det nu återigen allt brokot till. Begyntes ock redan i söndags att dansas.

Jag beder min käre farkär icke ville förtänka mig jag skriver så hastigt. Jag är så perturberad av en stor längd fruntimmer, jag skall ut att bjuda till att lägga uti kista den lilla saliga fröken Gretken, fältmarskalkens dotter, vilken i förleden söndags dog av rödsoten. Grevinnan fru Beata sörjer övermåttan, och Hennes Majestät låter det ock hårt till hjärtat gå. ...

Johan Ekeblad.

French translation (my own):

Stockholm, le 15 septembre 1652.

J'ai reçu la lettre de mon cher père du 1er septembre, ainsi que celle du frère Claude, ainsi que celle aux marchands d'ici à Stockholm, que je n'ai pas encore pu trouver, bien que j'aie demandé à la fois au maître de poste et les citoyens. J'ai moi-même été quelque peu indisposé, de sorte que depuis que je suis venu avec la reine de Nycopie, je n'ai pas pu aller les demander en même temps que le lieutenant-colonel Eric Hindriksson. Néanmoins, je mettrai la plus grande diligence à ce qu'il soit ordonné, car il s'est écoulé peu de temps depuis que la reine est rentrée.

Comment se sont déroulées les funérailles de feu le comte palatin, je ne peux manquer de le faire savoir à mon cher père, elles se sont déroulées avec beaucoup de succès. Parce que lorsque la reine est venue à Gripsholm samedi soir, tous les serviteurs de Sa Majesté, hauts et bas, y étaient rassemblés et très bien traités, jusqu'au deuxième jour, ils sont tous allés à Strängnäs et les deux corps ont été emmenés sur des charrettes, où la procession a alors commencé à une courte distance à l'extérieur de la ville, après quoi un groupe de pavillons a été érigé, de sorte que d'abord 4 maréchaux des serviteurs de Son Altesse Royale se sont rendus à l'école, puis à nouveau 4 maréchaux pour les prêtres. Mais j'oubliais que tout d'abord 2 escadrons de cavalerie marchaient en avant, puis 4 compagnies de sauveteurs, et enfin un escadron de paysans. Maintenant que le clergé était passé, suivaient deux maréchaux à cheval, à savoir le colonel Würtz et le maître de cour Saken, qui étaient prêts pour les chevaux de Son Altesse Royale à côté de 12 ou 14, qui étaient conduits par des officiers ou bien des cavaliers, et entre eux était un cheval portant une bannière de simples colonels. Suivaient ensuite un homme bien habillé en cuirasse, puis Bielkenstierna, qui marchait devant le corps, et le maître de la chasse portait la bannière principale. Ensuite, le petit corps a ensuite été porté par une partie de la noblesse. Mais le gros, parce qu'il était devenu trop lourd pour être transporté jusque-là, fut conduit à la porte de l'église, où nous avions encore assez à faire pour l'amener.

Là-haut, le comte Charles portait le drapeau de deuil et le cheval de deuil était conduit, puis suivait le majordome du défunt vieux comte palatin qui se présentait devant Son Altesse Royale, dont le manteau était porté aux extrémités par le comte Jean Oxenstierna et M. Seved Bååth. Puis Kärsberg se rendit comme maréchal devant le duc Adolphe, dont le manteau était également porté par deux membres du Conseil. Puis le maréchal de la cour passa devant les courtisans, puis Sa Majesté suivit, puis vinrent toutes les dames, qui étaient assez nombreuses. Nous sommes arrivés à l'église vers 7 heures du soir et nous en sommes ressortis vers 11 heures, puis une salve a été tirée avec des canons ainsi que par des cavaliers et des mousquetaires. Le docteur Jean a prononcé l'éloge funèbre, et le texte était: «Je suis convaincu de cela, que ni ciel ni terre, etc.»

Puis tous les conseillers ainsi que les officiers étaient reçus le soir à l'école, et le matin la reine et les princes étaient dans l'église pour entendre un discours prononcé par un professeur allemand. Puis ils retournèrent à Gripsholm, et de là la reine se rendit tôt le matin avec quelques membres de la cour seuls à Nycopie, où la reine-mère était dans un état un peu meilleur qu'auparavant. La reine est donc partie jeudi et est venue ici en une journée vers 9 heures du soir. Sa Majesté a enlevé les vêtements de deuil il y a quelques jours et maintenant tout redevient coloré. Aussi il y a déjà eu des danses depuis dimanche dernier.

Je vous prie, mon cher père, de ne pas vous fâcher que j'écrive si vite. Je suis tellement perturbé par un grand nombre de dames, que je sors déposer dans le cercueil la feue petite demoiselle Gretken, la fille du général, décédée l'autre dimanche de la scarlatine. La comtesse Béate souffre excessivement, et Sa Majesté le prend aussi très mal. ...

Jean Ekeblad.

English translation (my own):

Stockholm, September 15, 1652.

I have received my dear Father's letter of the 1st of September, as well as one from brother Claes, as well as the one to the merchants here in Stockholm, whom I have not yet been able to find, even though I have asked both the postmaster and the citizens. I myself have been somewhat indisposed, so that since I came with the Queen from Nyköping, I have not been able to go out to ask them at the same time as Lieutenant Colonel Erik Hindriksson. Nevertheless, I shall use the greatest diligence that it shall be ordered, because a short time has gone by since the Queen came home.

How the funeral of the late Count Palatine went, I cannot fail to let my dear father know, it went off with great process. Because when the Queen came to Gripsholm on Saturday evening, all Her Majesty's servants, both high and low, were there assembled and treated very well, until the second day they all went in order to Strängnäs and both the bodies were taken on carts, where the procession then began a short distance outside the city, after which a bunch of pavilions were set up, and so that first 4 marshals of His Royal Highness' servants went to the schoolhouse, then again 4 marshals for the priests. But I forgot that first of all 2 squadrons of cavalry marched forward, then 4 companies of the life-guards, and lastly a squadron of the country people. Now that the clergy had gone by, there followed two marshals on horseback, namely Colonel Würtz and the court master Saken, who were ready for His Royal Highness's horses next to 12 or 14, which were led by officers or else cavaliers, and between them was a horse carrying a banner of mere colonels. Then followed a well-dressed one in a cuirasse, then Bielkenstierna, who walked in front of the body, and the Master of the Hunt carried the main banner. Then the little body was then carried by some of the nobility. But the big one, because it had become too heavy to carry that far, was driven to the church door, where we still had enough to do to bring it in.

Up there, Count Karl carried the mourning flag and the mourning horse was led, then followed the butler of the late old Count Palatine who went before His Royal Highness, whose coat was carried at the ends by Count Johan Oxenstierna and Lord Seved Bååth. Then Kärsberg went as a marshal in front of Duke Adolf, whose coat was also carried by two members of the Council. Then the court marshal went in front of the courtiers, then Her Majesty followed, and then came all the ladies, who were quite a crowd. We arrived at the church when it was 7 o'clock in the evening and came out when it was about 11, where then a salvo was shot out with cannons as well as by horsemen and musketeers. Dr. Johan gave the eulogy, and the text was: "I am confident of that, that neither heaven nor earth, etc."

Then all the councilmen as well as the officers were entertained in the evening at the school, and in the morning the Queen and the Princes were in the church to hear an oration given by a German professor. Then they went again to Gripsholm, and from there the Queen went early in the morning with a few of the court alone to Nyköping, where the Dowager Queen was in somewhat better condition than before. So the Queen left on Thursday and came here in one day at about 9 o'clock in the evening. Her Majesty took off the mourning clothes a few days ago and now it is all getting colourful again. Also there have already been dances since last Sunday.

I beg you, my dear Father, not to be annoyed that I am writing so hastily. I am so perturbed by a great length of ladies, I am going out to lay in the coffin the late little lady Gretken, the General's daughter, who died the other Sunday from scarlet fever. The Lady Countess Beata grieves excessively, and Her Majesty is also taking it very hard. ...

Johan Ekeblad.

Above: Kristina.

Above: Johan Kasimir.

Above: Karl Gustav.

Above: Adolf Johan.

Above: Maria Eleonora.

Above: Johan Ekeblad.

Above: Christoffer Ekeblad.

Note: Margareta Catharina Lennartsdotter, the daughter of the late General Lennart Torstensson and his wife Beata de la Gardie, had just died on September 12/22. She was just nine years old.