Source:
Bihang utaf åtskillige allmenna Handlingar, ifrån år 1529 intil år 1698, hörande til the förr utgifne Riksdagars och Mötens Beslut, pages 333 to 334, published by Anders Anton von Stiernman, 1743
The letter:
Förklaring öfwer ordet »wanbördingar«. Datum Stockholm den 10 Nov. 1650.
Wi Christina &c. &c. &c. Giöre witterligit, at ibland andre privilegier och frijheter, som framfarne Sweriges Konungar och enkannerligen wår högstährade Herrfader glorwyrdigst i åminnelse, hafwer wårt Swenske Ridderskap och Adel med benådat, är och ett detta, at ingen wanbyrdig skal dragas the fem höge Riksens Embeter öfwer hufwudet, Konungen och Riket til spott och wanähra; Så ändoch thet ordet »wanbyrdig« rett förståndet ingen redelig Man eller vnderdån, mycket minder något stånd länder til mehn eller förfång, efter som icke præsummerligit är, at framfarne Konungars mening skal hafwa warit, at oförskylt wanhedra någon af sine Ständer eller vndersåter, vtan myckit mehr at hedra, ähra och älska hwar och en efter des qualiteter och meriter, som sig om dygd och ähra beflitat och wäl förhållit hafwer, likwäl emedan the andre Ständerne hafwe sig beswärat, at bemälte ord är af en part vttydt wordet til theres förklening och befordrings hinder, och fördenskull vnderdånigst begärt at thet motte anten vtelåtas eller retteligen och oförfängeligen vttydas, så på det at alt mißförstånd må förtagas, förklare Wij här med allernådigst, efter som nu Wårt elskelige Ridderskap och Adel sig sielfwe på denne wäl öfwerståndne Riksdag emot the andre Ständerne förklarat hafwa, at ingen annan Adel eller oadel ther med ment är, än den som wanslächtas ifrån sin redeliga byrd, om ingen dygd och ähra beflitar, vtan sin ährlige och berömlige afkomst med lättia, odygd eller wanheder befläckiar, den allena må wäl heta en wanbyrding och icke wara fähig af något ährestånd, til deß han sig annorlunda qualificerar och af sin Öfwerhet och Fädernesland någon bettre ähretitel förtienar, men den som af ährliga föräldrar och ächta säng född, sig om dygd och ähra beflitar, och anten i krijg eller regements saker eller elliest giör sin Öfwerhet och Fädernesland god och nyttig tienst, ehwad han är af Adel, Prest, Borgare, eller Bonde här kommen, kan och må ingalunda kallas någon wanbyrdig ey heller vteslutas ifrån något ährestånd i Fäderneslandet, som Öfwerheten befinner hans qualiteter och meriter wara likmätigt. Och aldenstund detta är och skal altid wara retta förståndet af thet ordet »wanbyrdig«. Ty biude och befalle Wij här med allom them som Oß med lydna och hörsamhet förbundne äro, at ingen thet efter thenne dag annorledes vttyder eller vptager wid wår ovndwikelige hämd och onåde. Til wißo hafwe Wij denne Förklaring med egen hand vnderskrifwit och med wårt Konungsliga Secret bekräftat. Actum ut supra.
With modernised spelling:
Förklaring över ordet »vanbördingar«. Datum Stockholm, den 10 novembris 1650.
Vi Kristina, etc., etc., etc., göre veterligt att ibland andra privilegier och friheter som framfarna Sveriges konungar, och enkannerligen Vår högstärade herrfader (glorvördigst i åminnelse), haver Vårt svenska ridderskap och adel med benådat, är ock ett: detta, att ingen vanbördig skall dragas de fem höga Riksens ämbeter överhuvudet, konungen och Riket till spot och vanära. Så ändock det ordet »vanbördig« rätt förståndet ingen redlig man eller underdån, mycket mindre något stånd länder till men eller förfång, eftersom icke presumerligt är att framfarna konungars mening skall hava varit att oförskyllt vanhedra någon av sina Ständer eller undersåtare, utan mycket mer att hedra, ära och älska var och en efter dess kvaliteter och meriter som sig om dygd och ära beflitat och väl förhållit haver, likväl emedan de andra Ständerna hava sig besvärat att bemälte ord är av en part uttytt vordet till deras förklening och befordrings hinder och fördenskull underdånigst begärt att det måtte anten utelåtas eller rätteligen och oförfängligen uttydas, så, på det att allt missförstånd må förtagas, förklare Vi härmed allernådigst, eftersom nu vårt älskliga ridderskap och adel sig själva på denna välöverståndna Riksdag emot de andra Ständerna förklarat hava att ingen annan adel eller oadel därmed ment är än den som vansläktas ifrån sin redliga börd, om ingen dygd och ära beflitar, utan sin ärliga och berömliga avkomst med lättja, odygd eller vanheder befläckar, den allena må väl heta en vanbörding och icke vara fähig av något ärestånd till dess han sig annorlunda kvalificerar och av sin överhet och Fädernesland någon bättre äretitel förtjänar.
Men den som av ärliga föräldrar och äkta säng född, sig om dygd och ära beflitar, och anten i krig eller regementssaker eller eljest gör sin överhet och Fädernesland god och nyttig tjänst, evad han är av adel, präst, borgare eller bonde härkommen, kan och må ingalunda kallas någon vanbördig, ej heller uteslutas ifrån något ärestånd i Fäderneslandet som överheten befinner hans kvaliteter och meriter vara likmätigt.
Och alldenstund detta är och skall alltid vara rätta förståndet av det ordet »vanbördig«, ty bjude och befalle Vi härmed allom dem som Oss med lydno och hörsamhet förbundna äro att ingen det efter denna dag annorledes uttyder eller upptager vid Vår oundvikliga hämnd och onåde. Till visso have Vi denna förklaring med egen hand underskrivit och med Vårt konungsliga sekret bekräftat. Actum ut supra.
French translation (my own):
Explication du mot «bâtard». Donné à Stockholm, le 10 novembre 1650.
Nous Christine, etc., etc., etc., faisons savoir que parmi les autres privilèges et libertés dont les rois passés de Suède, et particulièrement Notre très honoré père (de la plus glorieuse mémoire), ont conféré à Notre noblesse suédoise, il en est aussi un: celui-ci, qu'aucune personne née bâtarde ou vilaine ne sera amenée aux cinq hautes fonctions du royaume, à la tête, au mépris et au déshonneur du roi et du royaume. Ainsi, bien que le mot «bâtard» soit entendu dans la définition correcte d'aucun homme ou sujet honnête, encore moins de quelqu'un qui contribue au préjudice et à l'entrave d'un État, et qu'il ne soit donc pas présumé que l'intention des rois passés ait été de déshonorer aucun de leurs États ou sujets sans faute, mais bien plus d'honorer et d'aimer chacun selon ses qualités et ses mérites, qui a été diligent dans la vertu et l'honneur et s'est bien conduit, néanmoins, parce que les autres États se sont plaints que ledit mot a été interprété par l'une des parties à leur dépréciation et à l'entrave à leur promotion, et parce qu'ils ont donc humblement demandé qu'il soit omis ou interprété équitablement et sans prétention; ainsi, afin que tout malentendu soit dissipé, Nous déclarons par la présente, comme Notre noblesse bien-aimée s'est maintenant prononcée contre les autres États dans cette Diète bien close, qu'aucun autre noble ou non-noble n'est visé ici que celui qui est mal conçu de par sa naissance honorable, qui ne s'efforce pas d'atteindre la vertu et l'honneur, mais qui ternit sa descendance honnête et illustre par la paresse, le vice ou le déshonneur; lui seul peut bien être qualifié de bâtard et ne pas être qualifié pour une position honorifique jusqu'à ce qu'il se qualifie différemment et mérite un meilleur titre honorifique de la part de ses autorités et de sa Patrie.
Mais celui qui est né de parents honnêtes et d'un lit conjugal, qui aspire à la vertu et à l'honneur, et qui rend de bons et utiles services à ses autorités et à la Patrie, soit dans les affaires de la guerre, soit dans les affaires du régiment, soit autrement, même s'il descend de la noblesse, de la prêtrise, de la bourgeoisie ou de la paysannerie, ne peut et ne doit en aucune façon être appelé bâtard, ni exclu d'aucune position d'honneur dans la Patrie si les autorités trouve ses qualités et ses mérites dignes de cela.
Et parce que telle est et sera toujours la définition et la compréhension correctes du mot «bâtard», Nous ordonnons et commandons donc par la présente à tous ceux qui Nous sont obligés par leur obéissance de ne plus l'interpréter différemment après ce jour, sans encourir sur lui-même Notre inévitable vengeance et Notre disgrâce. Pour plus de certitude, Nous avons signé cette déclaration de Notre propre main et l'avons confirmée par Notre Sceau Royal. Fait comme ci-dessus.
English translation (my own):
Explanation of the word "bastard". Given at Stockholm, November 10, 1650.
We Kristina, etc., etc., etc., make known that among other privileges and liberties with which the past kings of Sweden, and particularly Our most highly honoured lord father (of most glorious memory), have bestowed upon Our Swedish nobility, there is also one: this, that no person at all who was born a bastard or villain shall be brought into the five high offices of the Realm, the head, to the mockery and dishonour of the King and the Realm. So although the word "bastard" is meant in the correct definition of no honest man or subject, much less one who contributes to the harm and hindrance of any Estate, and it is therefore not presumable that the intention of past kings must have been to dishonour any of their Estates or subjects without fault, but much more to honour and love each and every one according to his qualities and merits, who have been diligent in virtue and honour and conducted themselves well, nevertheless, because the other Estates have complained that the said word has been interpreted by one party to their disparagement and to the hindrance of their promotion, and because they have therefore humbly requested that it be either omitted or interpreted fairly and without pretension; therefore, so that all misunderstanding may be removed, We hereby most graciously declare, as Our well-beloved nobility have now declared themselves against the other Estates in this well-ended Riksdag, that no other noble or non-noble is meant thereby than him who is misbegotten from his honourable birth, who does not strive for virtue and honour, but who tarnishes his honest and illustrious offspring with sloth, vice or dishonour; he alone may well be called a bastard and not be qualified for any position of honour until he qualifies himself differently and deserves a better title of honour from his authorities and Fatherland.
But he who is born of honest parents and a marriage bed, who strives for virtue and honour, and who does his authorities and the Fatherland good and useful service either in war affairs or in regimental affairs or otherwise, even if he is descended from nobility, priest, burgher or peasant, can and may in no way be called a bastard, nor may he be excluded from any position of honour in the Fatherland if the authorities find his qualities and merits to be worthy thereof.
And because this is and shall always be the correct definition and understanding of the word "bastard", We therefore and hereby bid and command all those who are obliged to Us with their obedience that no one after this day shall interpret it differently without Our inevitable revenge and disgrace. For assurance, We have signed this declaration with Our own hand and confirmed it with Our Royal Seal. Done as above.
_-_Nationalmuseum_-_18075.tif.jpg)
Above: Kristina.
Note: The word "villain" is used here in its archaic sense of "peasant" or "commoner".
No comments:
Post a Comment