Source:
Riksarkivet, images 99 to 105/pages 698 to 704 in April-Juni 1645; Riksregistraturet
The letter:
Christina etc.
Wår sÿnnerlige ÿnnest etc. Wij monde Troo Män och Commissarier till danske Fredztractaten, Vthi Wår skrifuelße af den 19 huius, förmäla, at Wij innan een dagh eller fäm Her effter, Wille affärda Secreteraren Jsrael Jsraelßon nedher till Edher igen medh Wår endtlige resolution, på dee ährender, som J Vthi Edher skrifuelße af den 11 näst förledhen, som och elliest Edhert Honom medhgifne Memorial, ihugKomme, och Wår förKlaringh, öfuer begiäre, bestående förnämbligest j deße tuänne Edher Jnterrogationer, Först nämbligen, om J skole inständigt stå på een real Caution, at nåå och beholla Vnder Oß och Sweriges Chrono Jure perpetuo; och Huadh landh och platzer Wij begiära at Oß Cederas motte, 2. J fall Konungen j danmarck skulle sigh der vthinnan finaliter förwägra, om Wij då Wille låtat Komma på Continuationen af Wapnen an, och blifua j Kriget stående; eller finna skäligare at draga Oß medh en fredh Vthur Kriget, fast ähn det skulle medh restitutione locorum omnium ablatorum, allenast at Sumptus belli blifue bestalte och Wij medh en Hÿpotek försäkrande? Efftersom detta, och Huadh mehra som der af Dependerer, Warder Vthj omberörde Edher skrifuelße och Memorial omständigt Deducerat.
Nu Hade Wij fuller gierna Welat något föga och tijdigare tillbaaka affärda Jsrael Jsraelßon medh Wår resolution på föreskrefne Jnterrogatorier: Och Huadh J elliest Vthj Wårt nådige betänckiande Hafue stält, Men effter Wij på samme dagh, som Han Her anKom, fölle j någon siukdom, och icke förr ähn som nu först Hafua förmått taga denne Högt importance saak vthj Deliberation; Så Hafuer Han på Wår befallningh, most Her afWänta Wår förre Helßes restitution öffuer Huilken Wij nu deß Gudj skee loff, Hafue Oß at Hugna, Huru Wijda Wij nu för detta, Vthj Wår Edher medh gifne Jnstruction öffuer een Ewerdeligh real Caution, så och det Extremum, Widh Huilket J endtligen j tractaten starna skulle, Oß förKlarat Haffue det Wele Wij Oß nogsampt at på minna, Efftersom Wij och Jnstructionen nu på nÿt, igenom lupit Hafue, och den enKannerligen dee införde punchter om Cautionen och refusione Sumptuum medh nährWarande Wårt Ellskelige Rijkz Rådh öfuerlagt. Och ändock Wij icke mindre nu ähr före, finne Jnstructionen godh, och den uthj intit något förgätit, dock lijckwäll, emädan Wåre saker ähre sedermera satte j ett annat postur, och Wij icke Obilligt Hafue till befahra, at så frampt Wij nu skulle låta taga Oß medh goda Ordh vthur Händerne den Avantage som Gudh Oß till Watn och Landh emoot danmarck gifuit Hafuer, och sättia dem danske j possessionen igen af dee eröfrade Hans Landh, serdeles på denne sijdan om Sundet, och Oß låta Contentera, medh Krigz Kostnadens refusion och een sådan Osäker Hÿpotek, som dee danske till Ewentÿrs läre biuda Oß, det Wij då icke allenast intit Wore på något sätt försäkrade, Vthan Hade Her effter så mÿckin större fahra och turbation af danmarck Otuifuelachtigt at förWänta, Huilket såsom detta ähr Högt till at Considerera, och fordrar ett tijdigt och försichtigt öffuerläggiande; Altså Hafue Wij tagit Her öfuer Wälbe:te Wårt Rijckz Rådz betänckiande, Och omsider effter deres godt finnande, och sakzens öffuerläggiande för skäligt och rådsampt erachtat, at emädan Wij Hafue en rättfärdigh saak at påståå, och sij Oß på intit sätt Kunne Wara medh någon refusione Sumptuum /: ehuru stoor den och Wore :/ eller Wederparternes löfften försäkrande, Vthan Cautionen moste stå j Landh och Fästningar, Hvar till Gudh, förmedelst sitt bewiste nådige biståndh och dee lÿckelige progresser Hanß Allmacht, Wåre Wapen medh Wällsignat Hafuer, sÿnes at Wela Oß Hiellpa, det J fördenskuldh Sondera Hooß Mediatorerne, och låte Wederparten föreslåå dem försäkringh som Han Kan Wara resolverat at biuda Oß. Och der den Wore real och någorlunda Wår Jntention lijkmätigt och sådan som Wore at negotiera på, så Kan det Hafua sine skiäl, at J det giöre, dock icke Conclusivé, förr ähn J Hafue refererat saken Hijt opp. Men biuder Han något oskäligt, Så Wele Wij, at J effter som Wij för detta Edher tillskrifuit Hafua insistera j dee förslagh, som J Mediatorerne för detta skrifteligen tillstält Hafua öffuer en real Caution och Ewerdeligh Cession Vnder Sweriges Chrono af Skåne, Hallandh, och Blecking medh deß Slott, Städher, Fäste och landh emoot restitution af Holstein, Juthlandh och Wänßÿßell; ståendes der opå fult och fast, så länge det sigh giöra låter och Wår stoore Flotta Kan Komma Vthj Siön och till någon Action: Och thet så mÿckit mehra therföre, at effter Wår tuist och Stridher medh danmarck ähre perpetuelle och Continuerlige, och allenast Härröra af igenom fartha Sundet, och dee danske sielfue icke ogilla refusionem Sumptuum, och derföre till säkerheet een Hÿpotek, der medh dee nogsampt taga skulden på sigh at Hafua Oß læderat och j Wapnen twungit, det dee fördenskuldh försäkre Oß de non amplius turbando medh en real Caution Widh Sundet Jure perpetuo, Och der Wederparten Wore Her till per tractatum at länckia, Så erachte Wij för bäst och rådhsammest, at J der opå slute tractaten, Ju förre, Ju heller, eller och der J omsijder sågo Edher detta ofuanbem:te på intit sätt Kunna nåå, Så moste J pro 2. stå der opå at fåå Jure perpetuo Heela Skåne och Blekingh gåår det intit, då Heela Hallandh ifrån Lagåån på andra sijdan, sampt Båhuus och Jnlanden. Skulle och det intet Wahra till at erholla, då måge J 4. begiära Warbergh, Båhuus och Jnlanden. Men j fall at Konungen j danmarck ingaledeß Will förståå till någon Ewerdeligh Cession af bem:te sine Landh, Vthan tillbiuder sigh Wela betaala Krigz omKostnaden medh en Summa peningar och en temporal Hÿpotek derföre, Så ändock Wij Swåra nödigt Komma der till Vthj betrachtande, at sådant intit Wore Oß j Kort eller longt till någon säker som förberörde ähr, Vthan till stoor last och beswär J tÿ enKannerligen, at Wij en sådan Hÿpotek moste Holla medh Spetze finger: dock lijckwäll till at Contentera Wår Conscientie och Rijkzens Ständer; Så och Wisa dhem Heela Erbare Werlden Wår benägenheet till een redeligh och säker fredh, at Wij icke för Kongen j danmarckz Landh, Vthan för Wår och Wåhre Vndersåtheres säkerheet skull ståå i Wapnen emoot Honom, Så måge J sidlijchtone, der J såge at tractaten skulle Wela brÿta sigh på någon Ewerdelig Caution, låta saken anKomma på en Hÿpotek Vthj 50. åhrs tijdh på ofuanbem:t[e] gradus, låtandes Edher Jntention, der saken der till endtligen Komma skall, Wara förnämbligest Dirigerat på den förste, och endteligh såsom ett Extremum på den sidste ståendes inständigt på 5. Millioner Gull j Rijkz daler pro refusione Sumptuum, och at 10. Tunnor gull, straxt deraf betalas och dee öfrige 4. Millioner alla tillijka alt på en gångh effter be:t[e] 50. åhrs förlopp, och der Wederparten intet ähr bastant at gifua såsom Summa på ett skäligit qvanto och strängie der opå, at Oß Sweriges Chrono för afslaget Cederas Ewerdeligen Gotthlandh, Ößell och Jämptlandh medh lille Herredaalen, dock moste J intit låtat Komma till denne Extremitet, för än Wår Flotta Kan Komma j Siön, och Man fåår sij, Huadh Gudh igenom Honom täckes giöhra, efftersom Wij detta Edher Dexteritet och Försichtigheet nådigest Hafue Welat Committerat och Hemställt, intit tuiflandes, at J medh all flijt och åhåga Warde så j detta förberörde, som alt annat Edher Commission angående, till det Högsta sökiandes och drifuandes, Huadh Wår Stat och Fäderneslandet Kan Wara så Krafft- och rådeligest. Ähr det nu så, at dee danske ähre så förhärdade, at dee Huarcken till någon Ewerdeligh Cession af Landh eller ofuanbe:t[e] Hÿpotek ähre till at öffuertaala, Vthan på deres sijda Hafua fattat den resolution, at sättia alt på Mennskligh Händelße och Krigetz OWijße Vthgångh, Så Wele Wij befala Gudh och tijden Wår saak, och medh den macht Wij Hafue, Holla Edher rÿggen frij, giöhrandes Her på Wår sijda alla nödwändige præparatoria till Continuationen af Kriget effter all möijeligheet, och skÿnda der på, at Wår stoore Flotta må innan en dagh eller 12. Komma Vth till Siöös Förhoppandeß at Gudh som Hafuer alt Her till så märckeligen och Vndersampt Wälsignat Wåre Wapn medh månge Segerrijke progresser, Warder Ähn ÿtterligare Wår rättmätige saak mildeligen bijfallandes och Wåre Krigz actioner till een önskeligh Vthgångh feliciterandes.
Om alt öfrigit och Huadh Discurser och Consilia Wij elliest Her öfuer Hafue Hafft in Senatu, det Warde J alt förnimmandes af Jsrael Jsraelßons Muntelige rapport, Huilken Oß och Her Hafuer giort en godh relation om förloppet Wedh tractaten der nedre.
Huadh J elliest Vthj Edert j dagh Her anKompne skrifwelße af den 25. Aprilis, Oß på minne om Vthskottet HijtKallande, thet Holle Wij sielfue för godt, och Wele låta någre af dee näst boende förnämbste Ständerne, och dee äldste vthur Collegierne Hijt för skrifua och tillHoopa Kalla, at taga deras betänckiande öfuer detta swåra ährendet. Jnterim måge J låta tractaten Hafua sin fortgångh, och låter Oß förnimma Edhert Sentiment Huart vth j förmene deß Vthgångh ändtligen Will Huälfua, och Huadh Hoopp eller mißhopp J sielfue giöra Edher, at nåå någon real Caution till Ewerdeligh egendomb Vnder Sweriges Chrono eller någon Nöijachtigh Hÿpotek, Huilket Wij förmode at J per occasionem skole Kunna Sondera Mediatorernes der Öfuer Meningh och förslagh.
Sidst, Såsom Wij af Edher[t] förre bref, Hafue förstådt, at den Statiske Ambassideuren De Witte, Hafuer låtet säija Edher, det General Staterne till Execution af Alliancen och Wist vthslagh af dem vthj förledne Höst af Oß gifne resolution, Wele skridha j Action emoot danmarck, och Wij nu förnimme, at en Express Courier skall Wara ifrån Hallandh öfuer Götheborgh förrest på Calmar, vthan tuifuel medh Commission Her öfuer till Statiske Ambassideure[r]ne. Huadh nu der på föllier eller medh Huadh alfuär och resolution thee mehne Werket, det Kunne Wij fuller intit Wist dömma, Men moste förWänta Huadh tijdhen och theres Comportament ther vthinnan gifuer. Vthan tuifuell skole the först sökie till Sondera saken medh godhe, och Vthan slagh och skärpa at bringa Konungen j danmarck till skiäl. Ther Han nu der till intit förstår, eller the Statiske, Vthan at J Wanligheet Helßa Honom Her om, genast skole Wela förKlara till gåå j Action medh Oß emoot danmarck, Män Wele först medh Edher der Öfuer tractera och sluta, Så tiänar Wår Edher medhgifne Jnstruction till effterrättelße ther Vthinnan, så at Wij ähn icke Kunne för vth afsij, Huadh eller Huru Wijdha samma Jnstruction Kan ståå till för andra, Men moste Dijudicera sådant af det som emellan Edher och Ambassideurerne j begÿnnelßen och fortfarande på den tractaten Wardher passerande, Huilket J Oß effter Handhen och tijdigt Wela förständiga, tå Edher Wår Wijdhare resolution skall tillKomma. Medh näste post skall och fullmachten för Edher till samma tractat föllie, achte elliest Onödigt Edher på minne at tractera dee Statiske Ambassideurerne Helt Civilt j godh [...] och saken gåendhe, altijdh drifuandes Widh Warande fredz tractat deres Jnteresse brede Widh Wårt eget, sökiandes at Kunna Vthleeta deras Jntention, Och Oß så der om som Huadh mehra J erfahra Kunne, Adverterandes, at Wij så mÿckit bättre måge Wetta Wåhre Consilia der effter at fatta, Och befalle Edher Gudh allzmechtigh etc.
Postscriptum
Oansedt, trogne Män och Commissarier vthj detta Wårt bref, ståår förmält at J pro refusione Sumptuum, der saken elliest på een Hÿpotek anKomme, skulle fordra 5. Millioner gull; Lijkwäll, emädan vthj Hÿpoteken ähre gradus, och den ena stöörre ähn andra, Så Wele Wij at J moderera Krigz omKostnadens qvanto effter som Hÿpoteken Kunne Wara stöörre eller Smärre, så at dher vthinnan skeer en lijkheet och proportion, Sålunda till förståendes, at så frampt Skåhne, Hallandh och Blekingh Kan Wahra at nåå till Hÿpotek, at då der på fordras större Summa, ähn som J Wårt bref förmält ähr, och sålunda proportionaliter medh de andre Landhen, som till Hÿpotek föreslås, effter som J det sielfue skäligit befinne. Huilket Wij Edher till nådig på minnelse och effterrättelße icke Hafue Welat förholla etc.
Christina.
With modernised spelling:
Kristina, etc.
Vår synnerliga ynnest, etc. Vi månde, tro män och kommissarier till danska fredstraktaten, uti Vår skrivelse av den 19 hujus förmäla att Vi innan en dag eller fem härefter ville avfärda sekreteraren Israel Israelsson neder till Eder igen med Vår ändliga resolution på de ärender som I uti Eder skrivelse av den 11 nästförliden, som ock eljest Edert honom medgivna memorial, ihågkomma och Vår förklaring över begära, bestående förnämligaste i dessa tvenne Eder interrogationer: först nämligen, om I skulle inständigt stå på en real kaution att nå och behålla under Oss och Sveriges Krono jure perpetuo och vad land och platser Vi begäre att Oss cederas måtte.
2. I fall konungen i Danmark skulle sig därutinnan finaliter förvägra, om Vi då ville låtat komma på kontinuationen av vapnen an och bliva i kriget stående eller finne skäligare att draga Oss med en fred utur kriget, fastän det skulle med restitutione locorum omnium ablatorum, allenast att sumptus belli blive beställda och Vi med en hypotek försäkrande, eftersom detta och vad mera som därav dependerar varder uti omberörda Eder skrivelse och memorial omständigt deducerat.
Nu hade Vi fuller gärna velat något föga och tidigare tillbaka avfärda Israel Israelsson med Vår resolution på föreskrivna interrogatorier och vad I eljest uti Vårt nådiga betänkande hava ställt, men efter Vi på samma dag som han här ankom föllo i någon sjukdom och icke förrän som nu först have förmått taga denna högt importanta sak uti deliberation, så haver han på Vår befallning måst här avvänta Vår förra hälsas restitution, över vilken Vi nu (dess Gudi ske lov) have Oss att hugna.
Huruvida Vi nu förr detta uti Vår Eder medgivna instruktion över en evärdlig real kaution, så ock det extremum vid vilket I äntligen i traktaten stanna skulle, Oss förklarat have, det vele Vi Oss nogsamt att påminna eftersom Vi ock instruktionen nu på nytt igenomlupit have och den, enkannerligen de införda punkter om kautionen och refusione sumptuum, med närvarande Vårt älskliga Riksråd överlagt och, ändock Vi icke mindre nu är före, finne instruktionen god och den uti intet något förgätit.
Dock likväl, emedan Våra saker äro sedermera satta i ett annat postur och Vi icke obilligt have till befara att såframt Vi nu skulle låta taga Oss med goda ord utur händerna den avantage som Gud Oss till vatten och land emot Danmark givit haver och sätta dem danska i possessionen igen av de erövrade hans land, särdeles på denna sidan om Sundet, och Oss låta kontentera med krigskostnadens refusion och en sådan osäker hypotek som de danska till äventyrs lära bjuda Oss, det Vi då icke allenast inte vore på något sätt försäkrade, utan hade härefter så mycken större fara och turbation av Danmark otvivelaktigt att förvänta, vilket såsom detta är högt till att konsiderera och fordrar ett tidigt och försiktigt överläggande, alltså have Vi tagit häröver välbemälte Vårt Riksråds betänkande och omsider efter deras gottfinnande och saksens överläggande för skäligt och rådsamt eraktat att emedan Vi have en rättfärdig sak att påstå och se Oss på intet sätt kunna vara med någon refusione sumptuum (ehuru stor den ock vore) eller vederparternas löften försäkrande utan kautionen måste stå i land och fästningar, vartill Gud förmedelst sitt bevista nådiga bistånd och de lyckliga progresser hans allmakt våra vapen med välsignat haver, synes att vilja Oss hjälpa, det I fördenskull sondere hos mediatorerna och låte vederparten föreslå dem försäkring som han kan vara resolverad att bjuda Oss.
Och där den vore real och någorlunda Vår intention likmätig och sådan som vore att negociera på, så kan det hava sina skäl att I det göre, dock icke conclusive, förrän I hava refererat saken hit upp. Men bjuder han något oskäligt, så vele Vi att I, eftersom Vi förr detta Eder tillskrivit have, insistere i de förslag som I mediatorerna förr detta skriftligen tillställt hava över en real kaution och evärdlig cession under Sveriges Krono av Skåne, Halland, och Blekinge med dess slott, städer, fäste och land emot restitution av Holstein, Jutland och Vendsyssel, ståendes där uppå fullt och fast så länge det sig göra låter och Vår stora flotta kan komma uti sjön och till någon aktion; och det så mycket mera därföre att, efter Vår tvist och strider med Danmark äro perpetuella och kontinuerliga och allenast härröra av igenomfarta Sundet, och de danska själva icke ogilla refusionem sumptuum och därföre till säkerhet en hypotek därmed de nogsamt taga skulden på sig att hava Oss lederat och i vapnen tvungit, det de fördenskull försäkre Oss de non amplius turbando med en real kaution vid Sundet jure perpetuo.
Och där vederparten vore härtill per tractatum att länka, så erakte Vi för bäst och rådsammaste att I däruppå slute traktaten, ju förre, ju hellre; eller ock, där I omsider såge Eder detta ovanbemälte på intet sätt kunna nå, så måste I pro secundo stå däruppå att få jure perpetuo hela Skåne och Blekinge; går det inte, då hela Halland ifrån Lagån på andra sidan samt Bohus och Inlanden. Skulle ock det inte vara till att erhålla, då måga I 4. begära Varberg, Bohus och Inlanden.
Men i fall att konungen i Danmark ingaledes vill förstå till någon evärdlig cession av bemälte sina land, utan tillbjuder sig vilja betala krigsomkostnaden med en summa penningar och en temporal hypotek därföre, så ändock Vi svåra nödigt komme därtill uti betraktande att sådant inte vore Oss i kort eller långt till någon säker som förberörda är, utan till stor last och besvär i dy, enkannerligen att Vi en sådan hypotek måste hålla med spetsefinger, dock likväl till att kontentera Vår konscientie och Riksens Ständer, så ock visa den hela ärbara världen Vår benägenhet till en redlig och säker fred, att Vi icke för kungen i Danmarks land, utan för Vår och Våra undersåtares säkerhet skull stå i vapnen emot honom, så måge I sidlyktone, där I såge att traktaten skulle vilja bryta sig på någon evärdlig kaution, låta saken ankomma på en hypotek uti 50 års tid på ovanbemälte gradus, låtandes Eder intention (där saken därtill äntligen komma skall) vara förnämligaste dirigerad på den första och äntlig såsom ett extremum, på den sista ståendes inständigt på 5 millioner gull i riksdaler pro refusione sumptuum, och att 10 tunnor gull straxt därav betalas och de övriga 4 millioner alla tillika allt på en gång efter bemälte 50 års förlopp.
Och, där vederparten inte är bastant att giva såsom summa på ett skäligt quanto och stränga däruppå att Oss Sveriges Krono för avslaget cederas evärdligen Gotland, Ösel och Jämtland med lilla Härjedalen, dock måste I inte låtat komma till denna extremitet förrän Vår flotta kan komma i sjön och man får se vad Gud igenom honom täckes göra, eftersom Vi detta Eder dexteritet och försiktighet nådigaste have velat kommitterat och hemställt, inte tvivlandes att I med all flit och åhåga varda så i detta förberörda som allt annat Eder kommission angående, till det högsta sökandes och drivandes vad Vår Stat och Fäderneslandet kan vara så kraft- och rådligaste.
Är det nu så att de danska äro så förhärdade att de varken till någon evärdlig cession av land eller ovanbemälte hypotek äro till att övertala, utan på deras sida hava fattat den resolution att sätta allt på mänsklig händelse och krigets ovissa utgång, så vele Vi befalla Gud och tiden Vår sak och med den makt Vi have hålla Eder ryggen fri, görandes här på Vår sida alla nödvändiga præparatoria till kontinuationen av kriget efter all möjlighet och skynda därpå att Vår stora flotta må innan en dag eller 12 komma ut till sjöss, förhoppandes att Gud, som haver allthärtill så märkligen och undersamt välsignat våra vapen med många segerrika progresser, varder än ytterligare Vår rättmätiga sak mildeligen bifallandes och Våra krigsaktioner till en önsklig utgång feliciterandes.
Om allt övrigt och vad diskurser och consilia Vi eljest häröver hava haft in Senatu, det varda I allt förnimmandes av Israel Israelssons muntliga rapport, vilken Oss ock här haver gjort en god relation om förloppet vid traktaten därneder.
Vad I eljest uti Eder idag här ankomna skrivelse av den 25 aprilis Oss påminna om utskottet hitkallande, det hålle Vi själva för gott och vele låta några av de nästboende förnämsta Ständerna och de äldsta utur Kollegierna hit förskriva och tillhopa kalla att taga deras betänkande över detta svåra ärendet. Interim måga I låta traktaten hava sin fortgång och låter Oss förnimma Edert sentiment vartut I förmena dess utgång äntligen vill välva och vad hopp eller misshopp I själva göra Eder att nå någon real kaution till evärdlig egendom under Sveriges Krono eller någon nöjaktig hypotek, vilket Vi förmode att I per occasionem skola kunna sondera mediatorernas däröver mening och förslag.
Sist, såsom Vi av Edert förra brev hava förstått at den statiske ambassadören de Witt haver låtit säga Eder det Generalstaterna till exekution av alliansen och visst utslag av dem uti förlidna höst av Oss givna resolution vilja skrida i aktion emot Danmark, och Vi nu förnimme att en express kurir skall vara ifrån Halland över Göteborg förrest på Kalmar utan tvivel med kommission häröver till statiska ambassadörerna.
Vad nu därpå följer eller med vad allvar och resolution de mena verket, det kunne Vi fuller inte visst döma, men måste förvänta vad tiden och deras komportement därutinnan giver. Utan tvivel skola de först söka till sondera saken med godo och utan slag och skärpa att bringa konungen i Danmark till skäl. Där han nu därtill inte förstår, eller de statiska, utan att i vanlighet hälsa honom härom, genast skola vilja förklara till gå i aktion med Oss emot Danmark, men vilja först med Eder däröver traktera och sluta, så tjänar Vår Eder medgivna instruktion till efterrättelse därutinnan, så att Vi än icke kunne förut avse vad eller huruvida samma instruktion kan stå till för andra, men måste dijudicera sådant av det som emellan Eder och ambassadörerna i begynnelsen och fortfarande på den traktaten varder passerande, vilket I Oss efter handen och tidigt vilja förständiga då Eder Vår vidare resolution skall tillkomma.
Med nästa post skall ock fullmakten för Eder till samma traktat följa, akte eljest onödigt Eder påminna att traktera de statiska ambassadörerna helt civilt i god [...] och saken gående, alltid drivandes vid varande fredstraktat deras intresse bredvid Vårt eget, sökandes att kunna utleta deras intention och Oss så därom som vad mera I erfara kunna, averterandes att Vi så mycket bättre måge veta Våra consilia därefter att fatta; och befalle Eder Gud Allsmäktig, etc.
Postskriptum.
Oansett, trogna män och kommissarier, uti detta Vårt brev står förmält att I pro refusione sumptuum, där saken eljest på en hypotek ankomme, skulle fordra 5 millioner gull; likväl, emedan uti hypoteken äro gradus, och den ena större än andra, så vele Vi att I moderere krigsomkostnadens quanto eftersom hypoteken kunne vara större eller smärre, så att därutinnan sker en likhet och proportion, sålunda till förståendes att såframt Skåne, Halland och Blekinge kan vara att nå till hypotek, att då därpå fordras större summa än som i Vårt brev förmält är och sålunda proportionaliter med de andra landen som till hypotek föreslås, eftersom I det själva skäligt befinna; vilket Vi Eder till nådig påminnelse och efterrättelse icke have velat förhålla, etc.
Kristina.
French translation (my own):
Christine, etc.
Notre faveur spéciale, etc. Nous avons déclaré, féals hommes et commissaires au traité de paix danois, dans Notre lettre du 19 du courant, que dans un jour ou cinq jours à venir Nous enverrions à nouveau le secrétaire Israël Israëlsson vers vous avec Notre résolution finale sur les questions que vous avez mentionnées dans votre lettre du 11 du passé, ainsi que vos autres mémoires qui lui ont été remis, et vous demandez Notre souvenir et Notre déclaration sur ces questions, ce qui est le plus notable dans ces deux de vos interrogatoires: tout d'abord, si vous voudriez fermement vous tenir à une garantie réelle d'obtenir et de conserver le droit de perpétuité sous Nous et la Couronne de Suède et toutes les terres et lieux que Nous demandons de Nous être cédés.
2. Si le roi de Danemark refuse définitivement, Nous devons lui permettre de continuer les armes et de rester en guerre, ou bien Nous trouvons plus raisonnable de Nous retirer de la guerre par une paix, même si ce serait avec la restitution de toutes les places enlevées, seulement que les frais de guerre soient ordonnés et que Nous soyons pourvues d'une hypothèque en guise de garantie, car ceci et ce qui en dépend sont déduits en détail dans votre lettre et mémoire précités.
Nous aurions certainement et volontiers renvoyé Israël Israëlsson un peu plus tôt avec Notre résolution sur lesdits interrogatoires et sur ce que vous nous avez demandé de prendre en gracieuse considération, mais parce que Nous sommes tombées malades le jour même de son arrivée ici et que Nous n'avons pas pu prendre en délibération cette question très importante jusqu'à présent, il a dû, sur Notre ordre, attendre le rétablissement de Notre ancienne santé, dont Nous pouvons maintenant (Dieu soit loué) Nous réjouir.
Quant à ce que Nous avons expliqué jusqu'à présent dans l'instruction qui vous a été donnée au sujet d'une garantie perpétuelle et réelle, ainsi qu'à l'extrême où vous devez finalement vous arrêter dans le traité, Nous voulons Nous le rappeler soigneusement, car Nous avons maintenant également relu l'instruction et l'avons examinée, en particulier les points introduits sur la garantie et la réfusion des dépenses, avec Notre bien-aimé Conseil du Royaume présent, et, bien que Nous ne soyons pas moins avancées maintenant, Nous trouvons l'instruction bonne et ne l'avons en aucune façon oubliée.
Cependant, comme Nos affaires ont été depuis mises dans une position différente et que Nous n'avons pas déraisonnablement craint que si Nous devions maintenant permettre que l'avantage que Dieu Nous a donné sur l'eau et sur terre contre le Danemark Nous soit retiré des mains avec de bonnes paroles et remettre les Danois en possession des terres conquises, spécialement de ce côté du Sund, et Nous contenter du remboursement des frais de guerre et d'une hypothèque aussi incertaine que les Danois pourraient peut-être Nous offrir, alors non seulement Nous ne serions en aucune façon assurées, mais Nous aurions sans aucun doute à Nous attendre à des dangers et à des troubles beaucoup plus grands de la part du Danemark, ce qui, comme cela mérite grandement d'être considéré et exige une délibération précoce et prudente, Nous avons donc pris en considération Notre dit Conseil d'État sur cette question, et finalement, après leur approbation et délibération de la question, Nous avons estimé raisonnable et souhaitable que, parce que Nous avons une juste cause à réclamer et que Nous voyons que Nous ne pouvons en aucune façon être contre une réfusion des dépenses (aussi importantes soient-elles) ou l'assurance des promesses des parties adverses, mais la garantie doit reposer sur des terres et des forteresses, auxquelles Dieu, par le moyen de son assistance gracieuse prouvée et de sa toute-puissance, a béni l'heureux progrès de nos armes, il Nous semble utile que vous vous renseigniez donc auprès des médiateurs et que vous laissiez la partie adverse leur proposer des assurances qu'elle pourrait résoudre à Nous offrir.
Et si elle est vraie et quelque peu conforme à Notre intention et telle qu'il serait négociable, il peut y avoir des raisons pour que vous le fassiez, mais pas de manière concluante, jusqu'à ce que vous ayez soumis la question ici. Mais s'il propose quelque chose de déraisonnable, alors Nous voulons que vous insistiez, comme Nous vous l'avons déjà écrit, sur les propositions que vous avez soumises par écrit aux médiateurs concernant une garantie réelle et une cession perpétuelle sous la Couronne de Suède de la Scanie, du Halland et du Blekinge avec leurs châteaux, villes, forteresses et terres en échange de la restitution du Holstein, du Jutland et du Vendsyssel, y restant pleinement et fermement aussi longtemps que cela pourra être fait et que Notre grande flotte pourra aller en mer et faire quelque chose; et d'autant plus que, puisque Notre différend et Nos batailles avec le Danemark sont perpétuels et continus et ne naissent que du passage du Sund, et que les Danois eux-mêmes ne désapprouvent pas le remboursement des frais et donc comme garantie une hypothèque par laquelle ils prennent soigneusement sur eux le blâme de Nous avoir offensés et forcés aux armes, qu'ils Nous assurent donc de ne plus être troublés avec une garantie réelle de droit perpétuel sur le Sund.
Et si la partie adverse peut être liée à cela par un traité, Nous considérons qu'il est préférable et plus judicieux que vous concluiez le traité sur ce point, le plus tôt sera le mieux; ou bien, si vous voyez finalement que vous ne pouvez obtenir ce qui précède d'aucune façon, vous devez en second lieu insister pour obtenir le droit perpétuel sur toute la Scanie et le Blekinge; si cela n'est pas possible, alors tout le Halland depuis Lagån de l'autre côté, ainsi que Bohus et Inlanden. Si cela n'est pas non plus possible, vous pouvez alors 4. demander Varberg, Bohus et Inlanden.
Mais si le roi de Danemark ne veut pas consentir à une cession éternelle de ses terres, mais offre de payer les frais de guerre avec une somme d'argent et une hypothèque temporelle pour cela, alors, bien que Nous soyons obligées d'en venir à cela, considérant qu'une telle chose ne serait à court ou à long terme d'aucune certitude pour les intéressés, mais une source de grande honte et d'inconvénients, en particulier que Nous devons détenir une telle hypothèque du bout des doigts, néanmoins, afin de satisfaire Notre conscience et les États du royaume, et aussi pour montrer au monde entier honorable Notre inclination pour une paix juste et sûre, que Nous ne Nous y opposons pas pour le roi de Danemark, mais pour Notre propre sécurité et celle de Nos sujets, alors vous pouvez finalement, si vous voyez que le traité se briserait sur une garantie éternelle, que l'affaire en arrive à une hypothèque pour une période de 50 ans aux taux indiqués, que votre intention (si l'affaire devait finalement en arriver à cela) soit principalement dirigée vers la première et finalement, comme extrémité, vers la dernière insistance permanente sur 5 millions d'or en les riksdalers pour le remboursement des dépenses, et que 10 barils d'or soient payés immédiatement à partir de cela et les 4 autres millions en une seule fois après lesdits 50 ans.
Et si la partie adverse n'est pas assez forte pour donner comme somme un quantum raisonnable et insister sur le fait que, pour le refus, Gotlande, Ösel et Jempterland, avec la petite Herdalie, seront à jamais cédés à Nous et à la Couronne de Suède, vous ne devez pas permettre que les choses en arrivent à cet extrême jusqu'à ce que Notre flotte puisse être mise à la mer et Nous verrons ce qu'il plaira à Dieu de faire à travers elle, car Nous avons voulu très gracieusement vous confier et demander cela à votre dextérité et à votre prudence, ne doutant pas que vous ne vous y investissiez avec toute la diligence et l'empressement que vous l'êtes dans tout le reste de votre commission, recherchant et promouvant très hautement ce qui peut être le plus puissant et le plus opportun pour Notre État et pour la Patrie.
Si les Danois sont si obstinés qu'ils ne veulent persuader personne de céder définitivement leurs terres ou de prendre une telle hypothèque, mais qu'ils ont de leur côté pris la résolution de tout laisser au hasard humain et à l'issue incertaine de la guerre, alors Nous désirons recommander Notre cause à Dieu et au temps et avec la force que Nous avons pour vous soutenir, en faisant ici de Notre côté tous les préparatifs nécessaires à la continuation de la guerre selon toutes les possibilités et en hâtant que Notre grande flotte puisse prendre la mer dans un jour ou douze, espérant que Dieu, qui a jusqu'ici si clairement et si miraculeusement béni nos armes par de nombreux progrès victorieux, approuvera encore plus gracieusement Notre juste cause et félicitera Nos actions de guerre pour un résultat souhaitable.
En ce qui concerne tout le reste et tous les discours et conseils que Nous avons eus au Sénat à ce sujet, vous entendrez tout ce que dit le rapport oral d'Israël Israëlsson, qui Nous a également donné un bon compte rendu de l'avancement du traité là-bas.
Ce que vous Nous rappelez par ailleurs dans votre lettre du 25 avril, qui Nous est parvenue aujourd'hui, concernant la convocation du comité, Nous le considérons comme une bonne chose et Nous souhaitons que Nous ayons écrit et convoqué certains des États les plus éminents et les plus anciens des Collèges ici présents pour examiner cette question difficile. En attendant, vous pouvez laisser le traité se poursuivre et Nous faire connaître votre sentiment quant à la direction que vous attendez de son résultat final et quel espoir ou désespoir vous avez vous-mêmes de parvenir à une véritable garantie pour la propriété éternelle sous la Couronne de Suède ou à une hypothèque satisfaisante. Nous présumons que vous pourrez à l'occasion sonder l'opinion et les propositions des médiateurs sur la question.
Enfin, comme Nous avons compris par votre lettre précédente que l'ambassadeur des États, de Witt, vous a dit que les États Généraux, en exécution de l'alliance et de certaines conséquences de la résolution que Nous avons donnée l'automne dernier, veulent agir contre le Danemark, et Nous comprenons maintenant qu'un courrier exprès aura voyagé de Halland à travers Gothembourg, d'abord à Calmar, puis par ici, sans aucun doute avec une commission pour les ambassadeurs des États.
Nous ne pouvons pas juger de la suite des événements, ni de la résolution avec laquelle ils comptent s'y prendre, mais Nous devons attendre le temps et leur comportement. Ils essaieront sans aucun doute d'abord de bien sonder l'affaire et, sans coups ni acrimonie, de faire entendre raison au roi de Danemark. S'il n'y consent pas, ou si les ambassadeurs des États, sans le saluer d'habitude, voudront immédiatement déclarer qu'ils vont agir avec Nous contre le Danemark, mais ils veulent d'abord traiter et conclure avec vous à ce sujet. Alors Notre instruction qui vous a été donnée sert de correction à cela, de sorte que Nous ne pouvons pas examiner d'avance ce que la même instruction peut valoir pour d'autres, mais Nous devons en juger d'après ce qui se passera entre vous et les ambassadeurs au début et encore au sujet de ce traité, dont vous voudrez Nous informer plus tard et tôt lorsque Notre résolution ultérieure vous parviendra.
Avec l'ordinaire prochain suivra également le plein pouvoir pour vous de faire le même traité, autrement il sera inutile de vous rappeler de traiter les ambassadeurs des États de manière tout à fait civile en bon [...] et avec l'affaire en cours, en poursuivant toujours leur intérêt ainsi que le Nôtre dans le traité de paix, en essayant de pouvoir Nous informer de leur intention autant que vous le pouvez, en Nous en faisant part afin que Nous puissions mieux savoir quels conseils prendre ensuite; et Nous vous recommandons à Dieu Tout-Puissant, etc.
Apostille.
Indépendamment, féals hommes et commissaires, du fait que dans cette Notre lettre il est dit que vous demanderiez 5 millions d'or en réfusion des dépenses, si l'affaire venait autrement à une hypothèque, néanmoins, comme dans l'hypothèque il y a des degrés, et que l'un est plus grand que l'autre, Nous voulons que vous modériez le quantum des dépenses de guerre, car l'hypothèque pourrait être plus grande ou plus petite, de sorte qu'il y ait égalité et proportion en son sein, ainsi étant entendu que si Scanie, Halland et Blekinge peuvent être atteints pour hypothèque, alors une somme plus grande sera demandée que celle qu'est indiquée dans Notre lettre et donc proportionnellement avec les autres terres qui sont proposées pour hypothèque, comme vous le trouvez vous-mêmes raisonnable; ce que Nous n'avons pas voulu vous cacher en qualité de gracieux rappel et d'information, etc.
Christine.
English translation (my own):
Kristina, etc.
Our especial favour, etc. We stated, faithful men and commissioners to the Danish peace treaty, in Our letter of the 19th of this month, that within a day or five hereafter We would send the secretary Israel Israelsson down to you again with Our final resolution on the matters that you mentioned in your letter of the 11th of this past month, as well as your other memoranda given to him, and you request Our remembrance and declaration on those matters, which is most notable in these two of your interrogations: first of all, if you would firmly stand on a real guarantee to obtain and retain the right of perpetuity under Us and the Crown of Sweden and whatever lands and places We request to be ceded to Us.
2. In case the King of Denmark should finally refuse, whether We would then allow it to come to the continuation of the arms and remain in the war or if We find it more reasonable to withdraw Ourself from the war with a peace, although it would be with the restitution of all the places taken away, only that the expense of war be ordered and that We be provided with a mortgage as security, because this and what more depends on it are deduced in detail in your said letter and memorandum.
Now, We would certainly and gladly have dismissed Israel Israelsson a little sooner with Our resolution on the said interrogatories and what else you have asked Us to take into Our gracious consideration, but because We fell into some illness on the same day that he arrived here and have not been able to take this highly important matter into deliberation until now, he has, at Our command, had to await the restitution of Our former health, about which we now (praise be to God) can rejoice.
As for how much We have now explained Ourself in the instruction given to you regarding a perpetual and real guarantee, as well as the extreme at which you should finally stop in the treaty, We wish to remind Ourself carefully, as We have now also gone through the instruction again and have considered it, particularly the introduced points about the guarantee and the refusion of the expenses, with Our well-beloved present Council of the Realm, and, although We are no less ahead now, We find the instruction good and have not forgotten it in any way.
However, as Our affairs have since been put in a different position and We have not unreasonably feared that if We were now to allow the advantage that God has given Us on the water and on land against Denmark to be taken out of Our hands with good words and to put the Danes back in possession of the conquered lands, especially on this side of the Sound, and to let Ourself be content with the refusion of the war costs and such an uncertain mortgage as the Danes might perhaps offer Us, that We would then not only not be assured in any way, but We would undoubtedly have to expect much greater danger and turbation from Denmark, which, as this is greatly worthy of consideration and requires early and careful deliberation, We have therefore taken the consideration of Our said Council of State on this matter, and finally, after their approval and deliberation of the matter, We have considered it reasonable and advisable that because We have a just cause to claim and We see that We can in no way be with any refusion of the expenses (however large it may be) or the assurance of the promises of the opposing parties, but the guarantee must stand in land and fortresses, to which God, by means of His proven gracious assistance and His omnipotence, has blessed the happy progress of our weapons, it seems be helpful to Us that you therefore inquire with the mediators and let the opposing party propose assurance to them that it may be resolved to offer Us.
And if it is real and somewhat in keeping with Our intention and such as would be negotiable, there may be reasons for you to do so, although not conclusively, until you have referred the matter to here. But if he offers something unreasonable, then We want that you, as We have previously written this to you, insist on the propositions that you have previously submitted in writing to the mediators regarding a real guarantee and perpetual cession under the Crown of Sweden of Skåne, Halland and Blekinge with their castles, towns, fortresses and land in return for the restitution of Holstein, Jutland and Vendsyssel, standing there fully and firmly as long as it can be done and Our great fleet can go to sea and to some action; and all the more so because, since Our dispute and battles with Denmark are perpetual and continuous and only arise from the passage through the Sound, and the Danes themselves do not disapprove of the refusion of the expenses and therefore as a security a mortgage whereby they carefully take upon themselves the blame of having offended Us and forced Us into arms, that they therefore assure Us of no more turbation with a real guarantee of perpetual right to the Sound.
And if the opposing party could be linked to this by treaty, so We consider it best and most advisable that you conclude the treaty thereupon, the sooner the better; or also, if you finally see that you could not achieve the above-mentioned in any way, you must secondly insist on obtaining perpetual right to all of Skåne and Blekinge; if that is not possible, then all of Halland from Lagån on the other side, as well as Bohus and Inland. Should that also not be obtainable, then you may 4. request Varberg, Bohus and Inland.
But in case the King of Denmark does not want to consent to any eternal cession of his lands, but offers to pay the war expenses with a sum of money and a temporal mortgage for it, then, although We would forced to come thereto, considering that such a thing would not be in the short or long term of any certainty for those concerned, but a source of great shame and inconvenience, particularly that We must hold such a mortgage with Our fingertips, yet nevertheless, so as to satisfy Our conscience and the Estates of the Realm, and also to show the entire honourable world Our inclination for a fair and secure peace, that We do not stand in arms against it for the King of Denmark, but for Our own and Our subjects' security, then you may finally, if you see that the treaty would break on any eternal guarantee, let the matter arrive at a mortgage for a period of 50 years at the said rates, letting your intention (if the matter should finally come to that) be mainly directed at the first and finally, as an extremity, at the last standing insistence on 5 million of gold in riksdalers for the refusion of the expenses, and that 10 barrels of gold be paid immediately from that and the other 4 million all at once after the said 50 years.
And, if the opposing party is not strong enough to give as a sum of a reasonable quantum and insist on the fact that, for the refusal, Gotland, Ösel and Jämtland, with little Härjedalen, will be forever ceded to Us and the Crown of Sweden, you must not let it come to this extreme until Our fleet can be put to sea and We will see what it pleases God to do through it, because We have wanted to most graciously commit and request this of your dexterity and prudence, not doubting that you will be as invested in this with all diligence and eagerness as you are in everything else your commission concerns, most highly seeking and promoting what can be most powerful and most advisable for Our State and for the Fatherland.
If it now be the case that the Danes are so obstinate that they are neither willing to persuade anyone to any permanent cession of land or the said mortgage, but that they have on their side made the resolution to leave everything to human chance and the uncertain outcome of the war, then We wish to commend Our cause to God and time and with the power We have to support you, making here on Our side all the necessary preparations for the continuation of the war according to all possibilities and hastening that Our great fleet may come out to sea within a day or 12, hoping that God, who has hitherto so clearly and miraculously blessed our weapons with many victorious progresses, will even more graciously approve of Our just cause and felicitate Our war actions to a desirable outcome.
Regarding everything else and whatever discourses and councils We have otherwise had in the Senate about this, you will hear everything from Israel Israelsson's oral report, who has also given Us a good account of the progress of the treaty down there.
What you otherwise remind Us of in your letter of April 25th, which has arrived here today, about the summoning of the committee, We Ourself consider that to be good and want to have written to and called together some of the nearest residing most distinguished Estates and the oldest men of the Colleges here to take their consideration on this difficult matter. In the meantime, you may let the treaty proceed and let Us find out your sentiment as to where you expect its outcome to ultimately lead and what hope or despair you yourselves have of reaching some real guarantee for eternal property under the Crown of Sweden or some satisfactory mortgage. We presume that you will on occasion be able to probe the mediators' opinion and proposals on the matter.
Finally, as We have understood from your previous letter that the States' ambassador de Witt has told you that the States General, in execution of the alliance and certain consequences of the resolution given by Us last autumn, want to take action against Denmark, and We now understand that an express courier will have travelled from Halland through Gothenburg, first at Kalmar and then through here, without a doubt with a commission for the States' ambassadors.
What now follows next or with what seriousness and resolution they intend the work, We cannot fully judge, but We must wait for what time and their comportment will bring. Without a doubt, they will first try to probe the matter well and, without blows and sharpness, to bring the King of Denmark to reason. If he does not consent to this, or if the States' ambassadors, without usually greeting him about this, will immediately want to declare to go into action with Us against Denmark, but they want to first treat and conclude with you about it. Then Our instruction given to you serves as a correction therein, so that We cannot consider in advance what or whether the same instruction can stand when it comes to others, but We must judge such from what will pass between you and the ambassadors at the beginning and still on that treaty, which you will want to inform Us of afterwards and early when Our further resolution will come to you.
With the next post shall also follow the full power for you to the same treaty, otherwise it will be unnecessary to remind you to treat the States' ambassadors completely civilly in good [...] and with the matter in hand, always pursuing their interest along with Our own in the peace treaty, trying to be able to inform Us of their intention as much as you can, letting Us know of it so that We may better know what counsels to take afterwards; and We commend you to God Almighty, etc.
Postscript.
Regardless, faithful men and commissioners, of the fact that in this Our letter it is stated that you would demand 5 million of gold in refusion of the expenses, if the matter otherwise came to a mortgage, nevertheless, since in the mortgage there are degrees, and one is greater than the other, We want you to moderate the quantum of the war expenses, as the mortgage could be greater or lesser, so that there is an equality and proportion within it, thus to the understanding that if Skåne, Halland and Blekinge can be reached for mortgage, then a larger sum will be demanded than the one stated in Our letter and thus proportionally with the other lands that are proposed for mortgage, as you yourselves find it reasonable; which We have not wanted to withhold from you as a gracious reminder and information, etc.
Kristina.
Above: Kristina.
Note: Ösel is the old German and Swedish name for the Estonian island of Saaremaa.
No comments:
Post a Comment