Sources:
Handlingar rörande Sveriges historia, tredje serien, pages 150 to 151, published by Severin Bergh, 1885
Historiska Samlingar, volume 4, pages 15 to 20, by Johan A. Carlbohm, 1812
The council meeting:
Den 6 Augusti [1633] voro in Senatu Feltherren, Her Nilss Bielcke, Her Johan Skytte, Her Per Baner, Her Claes Flemming, Grefve Per Brahe, Her Johan De la Gardie, Her Carl Bonde, Her Åke Axelsson, Her Axell Baner, Her Erich Rynning.
Feltherren berättade hvad H. F. N:de Pfaltz-Greffvinnan med honom talt hade och frågat, huru man sigh medh H:nes M:t Fröken holla skulle, om hon skulle leffrera H:nes M:t åth Enckjedrottningen eller och åth Senaten i händer. Sedan refererade, att H:nes M:t Enckjedrottningen haffver skickadt M. Johan Matthiæ till honom och begärt, han ville begå hoos Senaten, att med H. K. M:tz sal. lijkz begraffning motte suspenderes i H:s M:tz lijffztijdh.
Der opå H. N:de gaff honom till svar, att han för sin person mente dhet man skulle göra dhet Gudi kan vara behageligast och H:nes M:t nyttigast och berömmeligast.
Förfrågade sigh så, huru han skulle svara H:s M:t vijdare der opå.
Her Erich Rynning berättade, att när H:nes M:t drog ifrån Wolgast, och Rijkzens Rådh vore oppe att taga affskeed frå H:s M:t, då bad H:s M:t i lijka motto, att K. M:tz lijk må bliffva obegraffvet i sin lijffztijdh, eller och att med begraffningen motte opskjutas dhet mäste någon tijdh skee kan.
Inkom Rijkz-Ammiralen och näst andre curialer saluterade Senaten ifrån Her Gabriel Gustaffson och dhe andre Herrerne som i Wolgast församblade voro, i lijka motto från Hertiginnan aff Brunswich, hvilken badh, att dhe gode Herrer vele haffva sigh H:nes M:t recommenderat till dhet bäste, och att medh Kongl. M:ts sal. lijks begraffning icke något præcipiteres motte.
Feltherren repeterade, att H:s M:t honom om dhet samma bedit hade, och mente der hoos att man inthet tacite kan begraffva H. K. M:t, uthan någre fremmande Gesandter moste vara der hoos, och moste man fuller på något sätt contentera H:s M:t.
H. Flemming: »Dhet skall vara besvärligit att uthi hastigheet fåå hijt Gesandter sampt adelen uthur Finland och Lijffland.«
Her Johan Skytte: »H:nes M:ts postulatum är duplex: 1. Att med begraffningen må suspenderes i H:nes M:tz lijffztijdh, hvilket synes vara absurdum och emot dhet 5:te budordet: Tu skalt icke dräpa. H:nes M:t täncker då altid på att döö och förkorta sin liffztijdh, och borde Theologos den rationem urgera. Sedan så äret och contra receptum morem patriæ, och skulle der igenom komma en blasme på vårt fädernesland. Men i dhet andra petito, att med begraffningen på någon tijdh suspenderes, kan gå till, att man något gratificerer H:nes M:t.«
Her Åke Axelsson argumenterade aff Hans K. M:tz eget exempel, att Hans K. M:t salig aldrig har hollit aff, att man länge skulle beholla sine döde hoos sigh i husen.
Her Carl Bonde: »Mongen skulle der aff taga orsak att säija, dhet vij ingen förmögenheet haffve att låta H. K. M:ts lijk komma till jorden.«
Her Flemming: »Mongen skall och tänckja, dhet H. K. M:t inthet vore dödh, och således misshoppas att finna honom i bättre stat.«
Var så dhe velborne Herrars mening, att primum postulatum var dem inthet görligit.
Discurrerades sedan om 2:do postulato, och mentes att der begraffningen skedde om hösten, tå vore alt tidigt och den beqvämeste tijden om åhret, och ju förr dhet skeer ju snarare kan regementet stabilieras.
Her Per Baner: »Thet är nödigt att en rijkzdagh holles, hvilket inthet kan skee förr begraffningen«; och mente att i vinter kunne äffven så stoor obeqvämigheet vara för den reesande man skuld. Elljest om begraffningen icke skeer snart, då kan almogen lätteligen fatta vrånge tanckar, och göras med alt dubbel omkostnad.
Feltherren: »Här komme tvenne ting i consideration: 1. Om någre Gesandter kunne komma hijt in till den tijden, och alle reqvisita så kunne bliffva i hastigheet färdige, och 2:do Om H:nes M:t kan vara till att öffvertala, eller vij någet kunne göra emot H:s M:tz villje.«
Her Skytte: »Om media manquere, då moste man fuller necessario skjuta op begraffningen.«
Bleff inthet vijdare den gången något der om resolverat, uthan Rijkzens Rådh ginge sedan op till H:s M:t Enckjedrottningen.
With modernised spelling:
Den 6 augusti [1633] voro in Senatu Fältherren, Herr Nils Bielke, Herr Johan Skytte, Herr Per Banér, Herr Claes Fleming, Greve Per Brahe, Herr Johan de la Gardie, Herr Carl Bonde, Herr Åke Axelsson, Herr Axel Banér, Herr Erik Ryning.
Fältherren berättade vad Hennes Furstliga Nåde Pfalzgrevinnan med honom talt hade och frågat huru man sig med Hennes Majestät Fröken hålla skulle, om hon skulle leverera Hennes Majestät åt Änkedrottningen eller ock åt Senaten i händer. Sedan refererade att Hennes Majestät Änkedrottningen haver skickat Magister Johan Matthiæ till honom och begärt han ville begå hos Senaten, att med Hans Kungliga Majestäts saliga liks begravning måtte suspenderas i Hennes Majestäts livstid.
Däruppå Hennes Nåde gav honom till svar att han för sin person mente det man skulle göra det Gudi kan vara behagligast och Hennes Majestät nyttigast och berömligast.
Förfrågade sig så huru han skulle svara Hennes Majestät vidare däruppå.
Herr Erik Ryning berättade att när Hennes Majestät drog ifrån Wolgast, och Riksens Råd voro uppe att taga avsked frå Hennes Majestät, då bad Hennes Majestät i lika måtto att Kungliga Majestäts lik må bliva obegravet i sin livstid, eller ock att med begravningen måtte uppskjutas det mäste någontid ske kan.
Inkom Riksamiralen och näst andra kurialer saluterade Senaten ifrån herr Gabriel Gustafsson och de andra herrarna som i Wolgast församlade voro, i lika måtto från Hertiginnan av Brunswick, vilken bad att de goda herrar ville hava sig Hennes Majestät rekommenderat till det bästa och att med Kungliga Majestäts saliga liks begravning icke något precipiteras måtte.
Fältherren repeterade att Hennes Majestät honom om detsamma bedit hade och mente därhos att man inte tacite kan begrava Hans Kungliga Majestät, utan några främmande gesanter måste vara därhos, och måste man fuller på något sätt kontentera Hennes Majestät.
Herr Fleming: »Det skall vara besvärligt att uti hastighet få hit gesanter samt adeln utur Finland och Livland.«
Herr Johan Skytte: »Hennes Majestäts postulatum är duplex: 1. Att med begravningen må suspenderas i Hennes Majestäts livstid, vilket synes vara absurdum och emot det femte budordet: Du skalt icke dräpa. Hennes Majestät tänker då alltid på att dö och förkorta sin livstid, och borde theologos den rationem urgera. Sedan så äret ock contra receptum morem Patriæ, och skulle därigenom komma en blam på vårt Fädernesland. Men i det andra petito, att med begravningen på någon tid suspenderas, kan gå till, att man något gratificerar Hennes Majestät.«
Herr Åke Axelsson argumenterade av Hans Kungliga Majestäts eget exempel, att Hans Kungliga Majestät Salig aldrig har hållit av att man länge skulle behålla sina döda hos sig i husen.
Herr Carl Bonde: »Mången skulle därav taga orsak att säga det vi ingen förmögenhet have att låta Hans Kungliga Majestäts lik komma till jorden.«
Her Fleming: »Mången skall ock tänka det Hans Kungliga Majestät inte vore död och således misshoppas att finna honom i bättre stat.«
Var så de välborna herrars mening att primum postulatum var dem inte görligt.
Diskurrerades sedan om secundo postulato och mentes att där begravningen skedde om hösten, då vore allt tidigt och den bekvämaste tiden om året, och ju förr det sker, ju snarare kan regementet stabilieras.
Herr Per Banér: »Det är nödigt att en Riksdag hålles, vilket inte kan ske förr begravningen«; och mente att i vinter kunne även så stor obekvämighet vara för den resande mans skull. Eljest, om begravningen icke sker snart, då kan allmogen lättligen fatta vrånga tankar, och göras med allt dubbel omkostnad.
Fältherren: »Här komma tvenne ting i konsideration: 1. Om några gesanter kunna komma hit intill den tiden, och alla requisita så kunna bliva i hastighet färdiga, och secundo: om Hennes Majestät kan vara till att övertala, eller vi något kunne göra emot Hennes Majestäts vilje.«
Herr Skytte: »Om media mankera, då måste man fuller necessario skjuta upp begravningen.«
Blev intet vidare den gången något därom resolverat, utan Riksens Råd gingo sedan upp till Hennes Majestät Änkedrottningen.
Carlbohm's transcript of the council meeting protocol:
De[n] 6 Augusti.
Feltherren berättade huad H. F. N:de Pfaltz Greffuinnan med honom talt hade och frågat, huru man sigh med H:nes M:t Fröken holla skulle, om hon skulle leffrera H:nes M:t åth EnkieDrottningen eller och åth Senaten j händer. Sedan refererade att H:nes M:t EnkieDrottningen haffuer skickat M. Johan Matthiæ till honom och begärt han wille begå hos Senaten att med H. K. M:tz Sal. Lijks begraffning motte suspenderes i H:nes K. M:tz lijffztijdh.
Der opå H. N:de gaff honom till swar, att han för sin Person mente dhet man skulle göra dhet Gudi kan wara behageligast, och H:nes M:t nyttigast och berömmeligast.
Förfrågade sigh så huru han skulle swara H:nes M:t wijdare der opå.
Her Erich Rynningh berättade, att när H:nes M:t drog ifrån Wolgast, och Rijkszens Rådh wore oppe att taga afskeed frå H:nes M:t, då bad H:nes M:t i lijka måtto att K. M:tz Lijk må bliffua obegraffuet i sin Lijffztijdh, eller och att med begraffningen måtte opskiutas dhet mäste någon tijdh skee kan.
Jnkom R. Ammiralen, och näst andre Curialer saluterade Senaten ifrån H. Gabriel Gustaffson och de andre Herrerne som i Wolgast församblade woro, i lijka motto från Hertiginnan aff Brunswich, hwilken badh, att dhe gode Herrer wele haffua sigh H:nes M:t recommenderat till dhet bäste, och att medh Kongl. M:ts Sal. Lijks begraffning icke något præcipiteres motte.
Feltherren repeterade att H:s M:t honom om dhet samma bedit hade och mente der hoos att man inthet tacitè kan begraffua H. K. M:t; vthan någre fremmende Gesandter moste wara der hoos. Och moste man fuller på något sätt contentera H:s M:t.
H. Flemming: dhet skall wara beswärligit att vthi hastigheet fåå hijt Gesandter sampt Adelen vthur Finland och Lijffland.
H. Johan Skytte. H:nes M:ts postulatum är duplex, 1) Att med begraffningen må suspenderes i H:nes M:z Lijffztijdh, hwilket synes wara absurdum och emot dhet 5:te budordet, Tu skalt icke dräpa. H:nes M:t täncker då altid på att döö och förkorta sin Lijffztijdh, och borde Theologos den rationem urgera. Sedan så äret och contra receptum morem patriæ, och skulle der igenom komme en plasme på wårt Fädernesland. Men i dhet andra petito att med begraffningen på någon tijdh suspenderes, kan gå till, att man något gratificerer H:nes M:t.
H. Åke Axelsson argumenterade aff H. K. M:tz eget Exempel att H. K. M:t Salig aldrig har hollit aff att man länge skulle beholla sine döde hoos sigh i husen.
H. Carl Bonde. Mongen skulle der aff taga orsak att säija dhet wij ingen förmögenheet haffue att låta H. K. M:ts Lijk komma till iorden.
H. Flemming. Mongen skall och tänkia dhet H. K. M:t inthet wore dödh, och således misshoppas att finna honom i bättre stat.
War så de Wälborne Herrers mening, att primum postulatum war dem inthet görligit.
Discurrerades sedan om 2:do postulato, och mentes att der begraffningen skedde om hösten, tå wore alt tidigt och den beqwämeste tijden om året. Och iu förr dhet skeer iu Snarare kan Regementet stabilieras.
H. Per Baner. Thet är nödigt att en Rijksdagh holles, hwilket inthet kan skee förr begraffningen: Och mente att i winter kunne äffuen så stoor obeqwämigheet wara för den reesande man skuldh.
Elliest om begraffningen icke skeer snart, då kan almogen lätteligen fatta wrånge tanckar, och göres med alt dubbel omkostnad.
Feltherren. Här komme twenne ting i consideration. 1) Om någre Gesandter kunne komma hijt in till den tijden, och alle requisita så kunne bliffua i hastigheet färdige. Och 2:dò Om H:nes M:t kan wara till att öfuertala, eller wij något kunne göra emot H:s M:tz willie.
H. Skytte. Om media manquere, då måste man fuller necessariò skiuta op begraffningen.
Bleff inthet wijdare den gången något der om resolverat, vthan Rijksens Rådh ginge sedan op till H:s M:t Enkiedrottningen.
With modernised spelling:
Den 6 augusti.
Fältherren berättade vad Hennes Furstliga Nåde Pfalzgrevinnan med honom talt hade och frågat huru man sig med Hennes Majestät Fröken hålla skulle, om hon skulle leverera Hennes Majestät åt Änkedrottningen eller ock åt Senaten i händer. Sedan refererade att Hennes Majestät Änkedrottningen haver skickat M. Johannes Matthiæ till honom och begärt han ville begå hos Senaten att med Hans Kungliga Majestäts Saliga liks begravning måtte suspenderas i Hennes Kungliga Majestäts livstid.
Däruppå Hennes Nåde gav honom till svar att han för sin person mente det man skulle göra det Gudi kan vara behagligast, och Hennes Majestät nyttigast och berömligast.
Förfrågade sig så huru han skulle svara Hennes Majestät vidare däruppå.
Herr Erik Ryning berättade att när Hennes Majestät drog ifrån Wolgast, och Riksens Råd voro uppe att taga avsked från Hennes Majestät, då bad Hennes Majestät i lika måtto att Kungliga Majestäts lik må bliva obegravet i sin livstid, eller ock att med begravningen måtte uppskjutas det mesta någon tid ske kan.
Inkom Riksamiralen, och näst andra kurialer saluterade Senaten ifrån Herr Gabriel Gustafsson, och de andra herrarna som i Wolgast församlade voro, i lika måtto från Hertiginnan av Brunswick, vilken bad att de goda herrar ville hava sig Hennes Majestät rekommenderad till det bästa, och att med Kungliga Majestäts Saliga liks begravning icke något precipiteras måtte.
Fältherren repeterade att Hennes Majestät honom om det samma bedit hade och mente därhos att man inte tacite kan begrava Hans Kungliga Majestät, utan några främmande gesanter måste wara därhos. Och måste man fuller på något sätt kontentera Hennes Majestät.
Herr Fleming: »Det skall vara besvärligt att uti hastighet få hit gesanter samt adeln utur Finland och Livland.«
Herr Johan Skytte: »Hennes Majestäts postulatum är duplex: 1) Att med begravningen må suspenderas i Hennes Majestäts livstid, vilket synas vara absurdum och emot det femte budordet, Du skalt icke dräpa. Hennes Majestät tänker då alltid på att dö och förkorta sin livstid, och borde theologos den rationem urgera. Sedan så är det ock contra receptum morem patriæ, och skulle därigenom komma en blam på vårt Fädernesland. Men i det andra petito att med begravningen på någon tid suspenderas, kan gå till att man något gratificerer Hennes Majestät.«
Herr Åke Axelsson argumenterade av Hans Kungliga Majestäts eget exempel att Hans Kungliga Majestät Salig aldrig har hållit av att man länge skulle behålla sina döda hos sig i husen.
Herr Carl Bonde: »Mången skulle därav taga orsak att säga det vi ingen förmögenhet hava att låta Hans Kungliga Majestäts lik komma till jorden.«
Herr Fleming: »Mången skall ock tänka det Hans Kungliga Majestät inte vore död, och således misshoppas att finna honom i bättre stat.«
Var så de välborne herrers mening, att primum postulatum var dem inte görligt.
Diskurrerades sedan om secundo postulato, och mentes att där begravningen skedde om hösten, då vore allt tidigt och den bekvämste tiden om året. Och ju förr det sker ju snarare kan regementet stabilieras.
Herr Per Banér: »Det är nödigt att en Riksdag hålles, vilket inte kan ske förr begravningen«; och mente att i vinter kunne även så stor obekvämlighet vara för den resande mans skull.
Eljest om begravningen icke sker snart, då kan allmogen lättligen fatta vrånga tankar, och göras med allt dubbel omkostnad.
Fältherren: »Här komme tvenne ting i konsideration. 1) Om några gesanter kunne komma hit in till den tiden, och alla requisita så kunne bliva i hastighet färdiga. Och secundo: om Hennes Majestät kan vara till att övertala, eller vi något kunne göra emot Hennes Majestäts vilje.«
Herr Skytte: »Om media mankere, då måste man fuller necessario skjuta upp begravningen.«
Blev intet vidare den gången något därom resolverat, utan Riksens Råd ginge sedan upp till Hennes Majestät Änkedrottningen.
Contemporary Swedish translation (my own):
Den 6 augusti.
Fältherren berättade vad Hennes Furstliga Nåd Pfalzgrevinnan hade talat med honom och frågat hur man skulle hålla sig med Hennes Majestät Fröken, om hon skulle överlämna Hennes Majestät åt Änkedrottningen eller ock åt Rådet. Sedan sade han att Hennes Majestät Änkedrottningen har skickat Johannes Matthiæ till honom och begärt att han ville utverka hos Rådet att Hans Salig Kungliga Majestäts liks begravning måtte uppskjutas i Hennes Kungliga Majestäts livstid.
Hennes Nåd svarade honom därpå att han menade för sin del att man skulle göra det som kan vara behagligst till Gud, och nyttigst och berömligst till Hennes Majestät.
Så frågade han hur han skulle vidare svara Hennes Majestät därpå.
Herr Erik Ryning berättade att när Hennes Majestät drog ifrån Wolgast, och riksråden var färdiga att ta avsked av henne, då bad Hennes Majestät på samma sätt att Hans Kungliga Majestäts lik må förbli obegravet i sin livstid, eller ock att begravningen måtte någon tid uppskjutas det mesta som möjligt.
Riksamiralen kom in, och med andra formaliteter hälsade Rådet ifrån Herr Gabriel Gustafsson, och de andra herrarna som var församlade i Wolgast, och likaledes från Hertiginnan av Brunswick, vilken bad att de goda herrar ville ha Hennes Majestät rekommenderad till det bästa, och att Hans Salig Kungliga Majestäts liks begravning måtte icke påskyndas.
Fältherren upprepade att Hennes Majestät hade bett honom om det samma och menade därvid att man kan inte tyst begrava Hans Kungliga Majestät, utan att några främmande sändebud måste vara därvid. Och måste man fullt tillfredsställa Hennes Majestät på något sätt.
Herr Fleming: »Det skall vara besvärligt att snabba få hit sändebud samt adeln utur Finland och Livland.«
Herr Johan Skytte: »Hennes Majestäts begäran är tvåfaldig: 1) Att begravningen må uppskjutas i Hennes Majestäts livstid, vilket synas vara absurt och emot det femte budordet, Du skalt icke dräpa. Hennes Majestät tänker alltid på att dö och förkorta sin livstid, och borde teologerna kräva skälet. Sedan är det ock emot Fäderneslandets accepterade seder, och en beskyllning skulle komma därigenom på vårt Fädernesland. Men i den andra begäran att begravningen skulle uppskjutas på någon tid, det kan ske att man någorlunda tillfredsställer Hennes Majestät.«
Herr Åke Axelsson argumenterade av Hans Kungliga Majestäts eget exempel att Hans Salig Kungliga Majestät aldrig har hållit av att människor skulle länge behålla sina döda hos sig i husen.
Herr Carl Bonde: »Många skulle ta orsak därav att säga att vi har ingen förmåga att låta Hans Kungliga Majestäts lik begravas.«
Herr Fleming: »Många skall ock tänka att Hans Kungliga Majestät inte vore död, och de skulle således hysa falskt hopp att finna honom i bättre tillstånd.«
Så var de välborna herrarnas mening att den första begäran var inte möjlig för dem att göra.
Sedan diskurrerades den andra begäran, och menades att om begravningen skedde om hösten, då vore det allt tidigt och den bekvämaste tiden om året. Och ju förr det sker ju snarare kan regementet inrättas.
Herr Per Banér: »Det är nödvändigt att en Riksdag skulle hållas, vilket inte kan ske förr begravningen«; och han menade att i vinter kunde vara även så stor obekvämlighet för den resande mans skull.
Annars om begravningen icke sker snart, då kunde allmogen lättligen få falska tankar, och det skulle hända med allt dubbla kostnader.
Fältherren: »Här skulle två ting komma i betänkande. 1) Om några sändebud kunde komma hit in till den tiden, och alla behoven så kunde bli snabba färdiga. Och den andra: om Hennes Majestät kan övertalas, eller vi kunde göra något emot Hennes Majestäts vilja.«
Herr Skytte: »Om medlen saknar, då måste man visserligen nödvändigtvis skjuta upp begravningen.«
Beslöts den gången intet vidare något därom, utan att Riksrådet skulle sedan gå upp till Hennes Majestät Änkedrottningen.
French translation (my own):
Le 6 août.
Le général raconta ce que Sa Grâce la comtesse palatine lui avait dit et a demandé comment se tenir avec Sa Majesté la Demoiselle, si elle devait remettre Sa Majesté à la reine-douairière ou même au Sénat. Il dit alors que Sa Majesté la reine-douairière lui avait envoyé Jean Matthiæ et lui demanda de vouloir obtenir du Sénat que les funérailles de Sa Majesté Royale soient reportées pour la vie de Sa Majesté Royale.
Sa Grâce lui répondit qu'il entendait de son côté faire ce qui peut être le plus agréable à Dieu, et le plus utile et le plus glorieux à Sa Majesté.
Puis il demanda comment il devrait répondre davantage à Sa Majesté à ce sujet.
M. Eric Ryning déclara que lorsque Sa Majesté s'était retirée de Wolgast et que les conseillers du Royaume étaient prêts à prendre congé de lui, Sa Majesté alors demanda de la même manière que le corps de Sa Majesté Royale puisse rester sans sépulture pour le reste de sa vie, ou que le les funérailles peuvent être reportées dans la mesure du possible.
Le grand amiral du Royaume entra et, avec d'autres formalités, salua le Sénat de la part de M. Gabriel Gustafsson et des autres messieurs qui étaient unis à Wolgast, ainsi que de la duchesse de Brunswick, qui priait pour que les bons messieurs fassent recommander Sa Majesté pour le meilleur, et que les funérailles de Sa feu Majesté Royale ne devaient pas être hâtées.
Le général répéta que Sa Majesté lui avait demandé la même chose, disant qu'on ne pouvait pas enterrer tacitement Sa Majesté Royale, mais que des envoyés étrangers devaient être présents. Et il faut contenter pleinement Sa Majesté d'une manière ou d'une autre.
M. Fleming: «Il sera difficile de faire sortir rapidement des énvoyés et des nobles de Finlande et de Livonie.»
M. Jean Skytte: «La demande de Sa Majesté est double: 1) Que les funérailles soient reportées pour la vie de Sa Majesté, ce qu'est absurde et contraire au cinquième commandement, Tu ne tueras point. Sa Majesté pense toujours à mourir et à abréger sa vie, et les théologiens devraient en demander la raison. Alors c'est aussi contre les coutumes acceptées de la Patrie, et une accusation viendrait ainsi à notre Patrie. Mais dans la seconde demande que les funérailles soient reportées de quelque temps, il peut arriver qu'on gratifie Sa Majesté quelque peu.»
M. Åke Axelsson a argumenté de l'exemple de Sa Majesté Royale que Sa feu Majesté Royale n'a jamais aimé que les gens gardent leurs morts avec eux dans les maisons pendant longtemps.
M. Charles Bonde: «Beaucoup prendraient raison de dire que nous n'avons pas la possibilité de faire enterrer le corps de Sa Majesté Royale.»
M. Fleming: «Beaucoup penseront aussi que Sa Majesté Royale ne serait pas morte, et ils auraient ainsi de faux espérances de le retrouver dans un meilleur état.»
Ainsi était l'opinion des nobles messieurs que la première demande ne leur était pas possible.
Ensuite, la deuxième demande a été discutée, et on a pensé que si les funérailles avaient lieu à l'automne, alors ce serait le moment le plus tôt et le plus convénient de l'année. Et plus tôt cela arrivera, plus tôt le gouvernement pourra être constitué.
M. Pierre Baner: «Il faut qu'une Diète se fasse, ce qui ne peut pas arriver avant les funérailles»; et il pensa que cet hiver pouvait être tant d'inconvénients pour le voyageur.
Sinon, si les funérailles n'ont pas lieu bientôt, les paysans pourraient donc facilement avoir de fausses pensées, et cela se produirait à double coût.
Le général: «Ici, deux choses entreraient en considération. 1) Si des envoyés pouvaient venir ici à ce moment-là, et tous les besoins pourraient être satisfaits rapidement. Et l'autre: si Sa Majesté peut être persuadée, ou nous pourrions faire quelque chose contre la volonté de Sa Majesté.»
M. Skytte: «Si les moyens manquent, alors il faut certainement et nécessairement reporter les funérailles.«
Rien de plus ne fut décidé à ce sujet à ce temps-là, sans que le Conseil du Royaume n'aille alors jusqu'à Sa Majesté la Reine douairière.
English translation (my own):
August 6.
The General recounted what Her Grace the Countess Palatine had told him and asked how to deal with Her Majesty the Lady, whether she was to hand Her Majesty to the Dowager Queen or even to the Senate. He then said that Her Majesty the Dowager Queen had sent him Johannes Matthiæ and asked him to obtain from the Senate that the funeral of His Royal Majesty be postponed for Her Royal Majesty's lifetime.
Her Grace answered him that he intended for his part to do what may be most pleasing to God, and the most useful and the most glorious to Her Majesty.
Then he asked how he should respond further to Her Majesty on this matter.
Lord Erik Ryning declared that when Her Majesty had withdrawn from Wolgast and the Councilors of the Realm were ready to take leave of her, Her Majesty then likewise requested that the body of His Royal Majesty be allowed to remain unburied for the rest of her life, or that the funeral be postponed to whenever possible.
The Grand Admiral of the Realm entered and, with other formalities, greeted the Senate on behalf of Lord Gabriel Gustafsson and the other gentlemen who were gathered at Wolgast, as well as from the Duchess of Brunswick, who begged that the good gentlemen recommend Her Majesty for the best, and that the funeral of His Late Royal Majesty should not be hastened.
The General repeated that Her Majesty had asked him the same, saying that His Royal Majesty could not be tacitly buried, but that foreign envoys had to be present. And Her Majesty must be fully satisfied in one way or another.
Lord Fleming: "It will be difficult to quickly get envoys and nobles out of Finland and Livonia."
Lord Johan Skytte: "Her Majesty's request is twofold: 1) That the funeral be postponed during Her Majesty's lifetime, which is absurd and contrary to the fifth commandment, Thou shalt not kill. Her Majesty is always thinking of dying and shortening her life, and the theologians should ask why. So it is also against the accepted customs of the Fatherland, and an accusation would thus come to our Fatherland. But in the second request that the funeral be postponed for some time, it may happen that Her Majesty be somewhat gratified."
Lord Åke Axelsson argued from the example of His Royal Majesty that His Late Royal Majesty never liked people to keep their dead with them in their houses for a long time.
Lord Carl Bonde: "Many would be right to say that we do not have the possibility of having the body of His Royal Majesty buried."
Lord Fleming: "Many will also think that His Royal Majesty is not dead, and they would thus have false hopes of finding him in a better state."
So it was the opinion of the well-born gentlemen that the first request was not feasible for them.
Then the second request was discussed, and it was thought that if the funeral were in the fall, then it would be the earliest and most convenient time of the year. And the sooner that happens, the sooner the government can be formed.
Lord Per Banér: "There must be a Riksdag held, which cannot happen before the funeral"; and he thought that this winter could be inconvenient for the traveler.
Otherwise, if the funeral does not take place soon, then the peasants could easily have the wrong thoughts, and this would come at a double cost.
The General: "Here, two things would come into consideration. 1) If envoys could come here at that time, and all the needs could be met quickly. And the other: if Her Majesty can be persuaded, or we could do something against Her Majesty's will."
Lord Skytte: "If the means are lacking, then we must certainly and necessarily postpone the funeral."
Nothing more was decided on this subject at that time, except that the Council of the Realm should then go to Her Majesty the Dowager Queen.
French translation of the original (my own):
Le 6 août [1633], le feltmaréchal, M. Nils Bielke, M. Jean Skytte, M. Pierre Banér, M. Claude Fleming, le comte Pierre Brahe, M. Jean de la Gardie, M. Charles Bonde, M. Åke Axelsson, M. Axel Banér et M. Eric Ryning était au Sénat.
M. le feltmaréchal raconta ce dont Sa Grâce la comtesse palatine avait discuté avec lui et demanda comment il fallait traiter avec Sa Majesté la Demoiselle, si elle devait remettre Sa Majesté à la reine douairière ou aussi entre les mains du Sénat. Il rapporta ensuite que Sa Majesté la reine-douairière lui avait envoyé M. Jean Matthiæ et lui avait demandé de s'engager auprès du Sénat à ce que l'enterrement du corps de feu Sa Majesté royale soit suspendu du vivant de Sa Majesté.
Alors Sa Grâce lui répondit qu'il pensait pour sa personne qu'il fallait faire ce qui pouvait être le plus agréable à Dieu et le plus utile et le plus louable à Sa Majesté.
Il se demandait quelle réponse il devrait donner à Sa Majesté.
M. Eric Ryning a déclaré que lorsque Sa Majesté a quitté Wolgast et que le Conseil du Royaume était sur le point de lui dire au revoir, Sa Majesté a demandé dans une égale mesure que le cadavre de Sa Majesté Royale puisse rester sans sépulture de son vivant, ou que l'enterrement puisse à la plupart soient reporté d'un certain temps.
Le grand amiral entra et, avec d'autres curés, le Sénat le salua de la part de M. Gabriel Gustafsson et des autres messieurs assemblés à Wolgast, à parts égales de la duchesse de Brunswick, qui demanda que les bons messieurs désiraient que Sa Majesté soit recommandée pour le mieux et que l'enterrement du cadavre de Sa feue Majesté Royale ne soit pas précipité.
M. le feltmaréchal a répété que Sa Majesté lui avait demandé la même chose, et il pensait là qu'on ne peut pas tacitement enterrer Sa Majesté Royale, mais que des envoyés étrangers doivent être là, et il faut d'une manière ou d'une autre contenter Sa Majesté.
M. Fleming: «Il sera difficile d'amener ici rapidement des envoyés et la noblesse de Finlande et de Livonie.»
M. Jean Skytte: «La demande de Sa Majesté est double: 1. Que l'enterrement soit suspendu du vivant de Sa Majesté, ce qui semble absurde et contraire au cinquième commandement: Tu ne tueras point. Sa Majesté pense alors toujours à mourir et à abréger sa vie, et que la raison devrait être invoquée auprès des théologiens. Cela serait alors aussi contraire aux coutumes acceptées de la Patrie, et cela attirerait ainsi un blâme sur notre Patrie. Mais dans la deuxième demande, que l'enterrement soit suspendu pour un certain temps, il peut arriver que Sa Majesté soit gratifiée d'une manière ou d'une autre.»
M. Åke Axelsson a soutenu, à partir de l'exemple de Sa Majesté Royale, que Sa feue Majesté Royale n'a jamais aimé que les gens gardent leurs morts dans leurs maisons pendant longtemps.
M. Charles Bonde: «Beaucoup de gens auraient donc raison de dire que nous ne pouvons pas laisser le corps de Sa Majesté Royale venir dans la terre.»
M. Fleming: «Beaucoup de gens penseront aussi que Sa Majesté Royale n'est pas morte, et ils désespéreraient ainsi de le retrouver dans un meilleur état.»
Les messieurs bien-nés pensaient également que la première demande n'était pas réalisable pour eux.
English translation of the original (my own):
On August 6 [1633] the Field Marshal, Lord Nils Bielke, Lord Johan Skytte, Lord Per Banér, Lord Claes Fleming, Count Per Brahe, Lord Johan de la Gardie, Lord Carl Bonde, Lord Åke Axelsson, Lord Axel Banér, and Lord Erik Ryning were in the Senate.
The Lord Field Marshal told what Her Princely Grace the Countess Palatinate had discussed with him and asked how one should deal with Her Majesty the Lady, whether she should deliver Her Majesty to the Dowager Queen or also to the hands of the Senate. Then he reported that Her Majesty the Dowager Queen had sent Mr. Johan Matthiæ to him and requested that he would commit to the Senate that the burial of His Late Royal Majesty's body might be suspended during Her Majesty's lifetime.
Thereupon Her Grace replied him that he thought for his person that one should do that which may be most pleasing to God and most useful and most laudable to Her Majesty.
He wondered how he should further answer Her Majesty thereupon.
Lord Erik Ryning told that when Her Majesty left Wolgast, and the Council Realm was about to say goodbye to Her Majesty, then Her Majesty asked in equal measure that His Royal Majesty's body may be left unburied during her lifetime, or that the burial may at the most be postponed for some time.
The Grand Admiral entered and, with other curials, the Senate greeted him from Lord Gabriel Gustafsson and the other gentlemen who were assembled in Wolgast, in equal measure from the Duchess of Brunswick, who asked that the good gentlemen wished to have Her Majesty recommended to them for the best and that the burial of His Late Royal Majesty's body not be precipitated.
The Lord Field Marshal repeated that Her Majesty had asked him for the same, and he thought there that one cannot tacitly bury His Royal Majesty, but some foreign envoys must be there, and one must somehow content Her Majesty.
Lord Fleming: "It will be difficult to get envoys and the nobility from Finland and Livonia here quickly."
Lord Johan Skytte: "Her Majesty's request is twofold: 1. That the burial may be suspended during Her Majesty's lifetime, which seems absurd and against the Fifth Commandment: Thou shalt not kill. Her Majesty then always thinks of dying and shortening her life, and that reason should be urged to the theologians. Then it is also contra contrary to the accepted customs of the Fatherland, and it would thereby bring a blame upon our Fatherland. But in the second petition, that the burial be suspended for some time, it can happen that Her Majesty can be gratified in some way."
Lord Åke Axelsson argued from His Royal Majesty's own example, that His Late Royal Majesty has never liked people keeping their dead in their houses for a long time.
Lord Carl Bonde: "Many would therefore take reason to say that we are unable to let His Royal Majesty's body come to the earth."
Lord Fleming: "Many will also think that His Royal Majesty is not dead, and they would thus despair of finding him in a better state."
So was the opinion of the well-born gentlemen, that the first request was not feasible for them.
The second request was then discussed, and it was thought that if the burial were to take place in the autumn, then everything would be early and at the most convenient time of the year, and the sooner it happens, the sooner the regiment can be stabilised.
Lord Per Banér: "It is necessary that a Riksdag be held, which cannot happen before the burial"; and he thought that in winter this could even be a great inconvenience for the traveling man's sake. Otherwise, if the burial does not take place soon, then the common people could easily get the wrong idea, and everything would be done with double the cost.
The Field Marshal: "Here two things come into consideration: 1. If some envoys can get here until that time, and all the requisites can be completed quickly, and secondly: if Her Majesty can be persuaded, or we could do something against Her Majesty's will."
Lord Skytte: "If the means fail, then the burial must be postponed if necessary."
Nothing further was resolved that time, but the Council of the Realm then went up to Her Majesty the Dowager Queen.
Above: Kristina.
Above: Maria Eleonora.
Above: Princess Katarina.
Above: King Gustav Adolf on his Deathbed, painted by Feodor Dietz.
Note: The Duchess of Brunswick was Maria Eleonora's sister and Kristina's maternal aunt, Anna Sophia of Brandenburg, who married Friedrich Ulrich, the Duke of Brunswick-Lüneburg.
No comments:
Post a Comment