Sources:
Bibliothèque interuniversitaire (Montpellier); Papiers de Christine de Suède, complément; Papiers de Christine de Suède, complément II; Lettre 32 Christine de Suède à [?], [s. l.], [s. d.] (digitisation pages 48v-49r to 49v-50r)
Bibliothèque interuniversitaire (Montpellier); Papiers de Christine de Suède, complément; Papiers de Christine de Suède, complément II; Lettre 33 Christine de Suède à [?], [s. l.], [s. d.] (digitisation pages 49v-50r to 50v-51r)
Christine (1626-1689 ; reine de Suède), Papiers de Christine de Suède, complément II, : , 1601-1700.
[En ligne sur https://ged.scdi-montpellier.fr/florabium/jsp/nodoc.jsp?NODOC=2023_DOC_MONT_MBUM_96] (consulté le 20/06/2024 01:06).
The Foli@ online digital heritage library is here:
Copyright SCDI-UPV - Collections Université de Montpellier (shelfmark H 258 bis 2).
Mémoires concernant Christine, reine de Suède, volume 3, page 317, compiled and edited by Johan Arckenholtz, 1759
%20(16)~2.jpeg)
%20(17).jpeg)
%20(15).jpeg)
%20(16).jpeg)
The letter:
J'ay veù auec estonnement, et Surprise ce que le Gran Chancellier de Suede Vous escrit, et quoy que Je sois accoustumèe de Voir qu'on me prend Souuent pour vne autre et que Je ne deurois pas m'abbaisser iusques à me iustifier, Je ne sçaurois m'empescher de Vous dire que Je fais profession de n'escouter d'autres conseils, que ceux que mon Honneur, et mon interest m'inspire[nt], que Je les connois parfaittem[en]t, et comme le Roy de Suede est mon ouurage et que Je puis quasi dire que la Couronne l'est aussy, leur ingratitude ne m'empescherà iamais d'employer tout mon Sang, Si Je le pouuois pour la conseruation de cet ouurage, dont Je tire toute la gloire, et toute la felicitè de ma Vie. Si la Suede Se lasse enfin d'estre mal gouuernèe, qu'on Se Souuienne que ce n'est pas ma faute, et Je Souhaitte que dieu me fasse perir Si J'ay la pensèe d'en profitter[.] Je n'y auray autre part que celle de regretter la perte d'un Estat pour la gloire, et la grandeur du quel J'ay Veille tant des nuicts et Souffert tant d'autres trauaux qui Sont conneus à dieu Seul. Je dis icy des Veritèz que Je m'asseure ne plairont pas, Mais on m'y force, et Je Voudrois qu'on me laissast en repos, quoyqu'il puisse arriuer, Je Vous puis asseurer que la Suede ne me conterà iamais parmy Ses Ennemis quel que ingrate qu'elle me Soit. S'il ne falloit que Ma Vie pour la Sauuer, Je la Sacrifierois auec ioye, Ces sont les Sentiments que Mon Honneur, Mon deuoir et Mon interest m'inspire[nt.] On me connoist mal, Si on me croit capable d'auoir d'autres[.] Je Vois tres clair, et dans le present et dans l'advenir, et le temps ferà Voir qu'on ne peut ny me flatter, ny me tromper; Mais qu'on peut tousiours m'estre ingrat Sans que Je m'abbaisse iusques à m'en plaindre iamais[.] Je ne demande que le Repos, il me Semble que Je merite de l'obtenir, Mais pour l'auoir faites au nom de dieu qu'on m'oublie, ou du moins qu'on aye telle opinion de moy, que Je merite.
Pour l'Affaire d'Appelman, c'est une affaire faitte ce qu'il escrit en Suede n'est pas le premier mensonge qu[']i[l] aye dit il Sera pendu, c'est toute la grace qu'il aurà de moy, et le Gran Chanc[elie]r me connoit tres mal de me croire capable d'un retour auec un tel Coquin.
Pour l'affaire du Compromis Je le Veux demander au Roy, et non pas aux Estats; et toute l'eloquence du Monde ne me fera pas changer de cette resolution Et Je crois qu'on me l'accordera Si ce n'est qu'on craigne la iustice de ma cause, car Je ne crois pas qu'il y aye iustice au Monde qui puisse approuuer le procede du Roy auec Podagla —
Je laisseray au Roy la libertè de nommer les Juges, et d'en choisir dans Son Royaume ou hors de Son Royaume tels qui luy plairont, me reseruant Seulement l'exclusion de ceux qui pourroient m'estre Suspects car Je pretends de Soustenir que Podagla est à moy, et qu'on ne peut me l'oster Sans violer les conuentions faitès du temps de mon abdication, ny Sans me faire la plus grande iniustice du Monde, et le plus grand outrage; Mais Si le Roy reuoque Sans Commissaire reuoque l'iniuste, et l'iniurieux ordre, qu'il a donnè Je Seray aussy Satisfaitte et ne demanderay plus rien et Seray assèz genereuse pour Vouloir luy estre redevable d'une iustice comme Si c'estoit une faueur[.] Voila tout ce que Je puis faire, et respondre aux raisonnements des Lettres que Vous [...] m'auèz communiquèes. Vous pouuèz asseurer le Gr[and]. Chanc[elie]r que Cleuter n'irà pas en Suede.
With modernised spelling:
J'ai vu avec étonnement et surprise ce que le grand chancelier de Suède vous écrit, et quoique je sois accoutumée de voir qu'on me prend souvent pour une autre et que je ne devrais pas m'abaisser jusqu'à me justifier, je ne saurais m'empêcher de vous dire que je fais profession de n'écouter d'autres conseils que ceux que mon honneur et mon intérêt m'inspirent, que je les connais parfaitement et, comme le roi de Suède est mon ouvrage et que je puis quasi dire que la Couronne l'est aussi, leur ingratitude ne m'empêchera jamais d'employer tout mon sang, si je le pouvais, pour la conservation de cet ouvrage, dont je tire toute la gloire et toute la félicité de ma vie.
Si la Suède se lasse enfin d'être mal gouvernée, qu'on se souvienne que ce n'est pas ma faute, et je souhaite que Dieu me fasse périr si j'ai la pensée d'en profiter. Je n'y aurai autre part que celle de regretter la perte d'un État, pour la gloire et la grandeur duquel j'ai veillé tant des nuits et souffert tant d'autres travaux qui sont connus à Dieu seul. Je dis ici des vérités, que je m'assure ne plairont pas, mais on m'y force, et je voudrais qu'on me laissât en repos. Quoiqu'il puisse arriver, je vous puis assurer que la Suède ne me comptera jamais parmi ses ennemis, quelque ingrate qu'elle me soit. S'il ne fallait que ma vie pour la sauver, je la sacrifierais avec joie.
Ces sont les sentiments que mon honneur, mon devoir et mon intérêt m'inspirent. On me connaît mal si on me croit capable d'avoir d'autres. Je vois très clair et dans le présent et dans l'avenir, et le temps fera voir qu'on ne peut ni me flatter, ni me tromper, mais qu'on peut toujours m'être ingrat sans que je m'abaisse jusqu'à m'en plaindre jamais. Je ne demande que le repos, il me semble que je mérite de l'obtenir; mais, pour l'avoir, faites au nom de Dieu qu'on m'oublie, ou du moins qu'on ait telle opinion de moi que je mérite.
Pour l'affaire d'Appelman, c'est une affaire faite. Ce qu'il écrit en Suède n'est pas le premier mensonge qu'il ait dit. Il sera pendu, c'est toute la grâce qu'il aura de moi, et le grand chancelier me connaît très mal de me croire capable d'un retour avec un tel coquin.
Pour l'affaire du compromis, je le veux demander au roi, et non pas aux États; et toute l'éloquence du monde ne me fera pas changer de cette résolution, et je crois qu'on me l'accordera si ce n'est qu'on craigne la justice de ma cause, car je ne crois pas qu'il y ait justice au monde qui puisse approuver le procède du roi avec Pudagla. —
Je laisserai au roi la liberté de nommer les juges et d'en choisir dans son royaume, ou hors de son royaume, tels qui lui plairont, me réservant seulement l'exclusion de ceux qui pourraient m'être suspects, car je prétends de soutenir que Pudagla est à moi et qu'on ne peut me l'ôter sans violer les conventions faites du temps de mon abdication, ni sans me faire la plus grande injustice du monde et le plus grand outrage. Mais si le roi, sans commissaire, révoque l'injuste et l'injurieux ordre qu'il a donné, je serai aussi satisfaite et ne demanderai plus rien et serai assez généreuse pour vouloir lui être rédevable d'une justice, comme si c'était une faveur.
Voilà tout ce que je puis faire et répondre aux raisonnements des lettres que vous m'avez communiquées. Vous pouvez assurer le grand chancelier que Cleuter n'ira pas en Suède.
Arckenholtz's transcript of the letter:
J'ai vu avec étonnement & surprise ce que le Grand-Chancelier de Suède vous écrit; & quoique je suis accoutumée à voir qu'on me prend souvent pour une autre, & que je ne devrois pas m'abaisser jusqu'à me justifier, je ne saurois m'empêcher de vous dire, que je fais profession de n'écouter d'autres conseils, que ceux que mon honneur & mon intérêt m'inspirent; que je les connois parfaitement. Et comme le Roi de Suède est mon ouvrage, & que je puis quasi dire que sa Couronne l'est aussi, leur ingratitude ne m'empêchera jamais d'employer tout mon sang, si je le pouvois, pour la conservation de cet ouvrage, dont je tire toute la gloire, & toute la felicité de ma vie. Si la Suède se lasse enfin d'être mal gouvernée, qu'on se souvienne que ce n'est pas ma faute, & je souhaite que Dieu me fasse périr, si j'ai la pensée d'en profiter. Je n'y aurai autre part que celle de regretter la perte d'un Etat pour la gloire & la grandeur duquel j'ai veillé tant de nuits, & souffert tant d'autres travaux, qui sont connus à Dieu seul. Je dis ici des vérités, qui je m'assure ne plaîront pas, mais on m'y force, & je voudrois qu'on me laissât en repos. Quoi qu'il puisse arriver, je puis vous assurer que la Suède ne me comptera jamais parmi ses ennemis, quelque ingrate qu'elle me soit. S'il ne falloit que ma vie pour la sauver, je la sacrifierois avec joye. Ce sont-là les sentimens que mon honneur, mon devoir & mon intérêt m'inspirent. On me connoît mal si on me croit capable d'en avoir d'autres. Je vois très-clair, & dans le présent, & dans l'avenir; & le tems fera voir qu'on ne peut ni me flatter, ni me tromper; mais qu'on peut toujours m'être ingrat, sans que je m'abaisse jusqu'à m'en plaindre jamais. Je ne demande que du repos, il me semble que je mérite de l'obtenir; mais pour l'avoir, faites au nom de Dieu qu'on m'oublie, ou du-moins qu'on ait de moi telle opinion que je mérite.
Pour l'affaire d'Appelman, c'est une affaire faite; ce qu'il écrit en Suède, n'est pas le premier mensonge qu'il ait dit; il sera pendu, c'est toute la grace qu'il aura de moi; & le Grand-Chancelier me connoît très-mal, de me croire capable de retour avec un tel coquin.
A l'égard de l'affaire du Compromis, je le veux demander au Roi, & non pas aux Etats, & toute l'éloquence du monde ne me fera pas changer de résolution; je crois qu'on me l'accordera, si ce n'est qu'on craigne la justice de ma Cause; car je ne crois pas qu'il y ait justice au Monde qui puisse approuver le procédé du Roi avec Padagla.
Je laisserai au Roi de nommer les Juges & d'en choisir dans son Royaume, ou hors de son Royaume, tels qu'il lui plaîra, me réservant seulement l'exclusion de ceux qui pourroient m'être suspects; car je prétends soutenir que Padagla est à moi, & qu'on ne peut me l'ôter sans violer les Conventions faites du tems de mon Abdication, ni sans me faire la plus grande injustice du monde, & le plus grand outrage. Mais si le Roi révoque sans Commissaire l'injuste & l'injurieux ordre qu'il a donné, je serai satisfaite aussi, & ne demanderai plus rien, & serai assez généreuse pour vouloir lui être redevable d'une justice, comme si c'étoit une faveur. Voilà tout ce que je puis faire & répondre aux raisonnemens des Lettres que vous m'avez communiquées. Vous pouvez assurer le Grand-Chancelier que Cleuter n'ira pas en Suède.
Swedish translation (my own):
Jag såg med häpnad och förvåning vad Sveriges Rikskansler skriver till Er; och även om jag är van vid att se att jag ofta är tagen för en annan och att jag inte skall sänka mig till en grad att rättfärdiga mig själv, kan jag inte låta bli att berätta för Er att jag bekänner att jag inte lyssnar på andra råd än de som är inspirerade av min ära och mitt intresse; att jag känner dem perfekt. Och eftersom Sveriges Konung är mitt verk, och jag kan nästan säga att hans Krona också är det, kommer deras otacksamhet aldrig att hindra mig från att använda allt mitt blod, om jag kan, för att bevara detta verk, från vilket jag härleder allt ära och all glädje i mitt liv. Om Sverige äntligen tröttnar på att bli dåligt styrd, låt oss komma ihåg att det inte är mitt fel, och jag önskar att Gud skall förstöra mig, om jag har tanken på att dra nytta av det. Jag kommer inte att ha någon annan del i det än att ångra förlusten av ett tillstånd för den härlighet och storhet som jag har sett så många nätter och lidit så många andra verk, som är kända för Gud ensam. Jag talar sanningar här, vilket jag säkert inte kommer att behaga, men de tvingar mig att göra det, och jag skulle vilja få vila. Vad som än händer kan jag försäkra Er om att Sverige aldrig kommer att räkna mig bland sina fiender, oavsett hur otacksam jag är. Om det bara tog mitt liv att rädda det, skulle jag offra det med glädje. Det är de känslor som min ära, min plikt och mitt intresse inspirerar mig. Folk känner mig inte väl om de tror att jag kan ha andra. Jag ser mycket tydligt, och i nutiden, och i framtiden; och tiden kommer att visa att Ni varken kan smickra mig eller lura mig; men att man alltid kan vara otacksam för mig, utan att jag skall böja mig till att någonsin klaga på det. Jag ber bara om vila, det verkar som om jag förtjänar att få det; men för att få det, i Guds namn, låt dem glömma mig, eller åtminstone låta dem ha en sådan uppfattning om mig som jag förtjänar.
För Appelman-affären är den en klar affär; det han skriver i Sverige är inte den första lögnen han har berättat; han kommer att hängas, det är all nåd han kommer att ha från mig; och Rikskanslern känner mig väldigt dåligt, att tro att jag kan återvända med en sådan skurk.
När det gäller kompromissfrågan vill jag fråga Konungen, och inte Ständerna, och all vältalighet i världen kommer icke att få mig att ändra min resolution; jag tror att det kommer att beviljas mig, om det inte är så att man fruktar rättvisan i min sak; för jag tror inte att det finns rättvisa i världen som kan godkänna Konungens förfarande med Pudagla.
Jag överlåter åt Konungen att utse domarna och välja dem i sitt rike, eller utanför hans rike, som han vill, och förbehåller mig endast uteslutning av dem som kan misstänkas för mig; ty jag hävdar att jag hävdar att Pudagla är min, och att den inte kan tas från mig utan att bryta mot de konventioner som gjordes vid min abdikation, eller utan att göra mig den största orättvisan i världen och den största förolämpningen. Men om Konungen utan kommissionär återkallar den orättvisa och förolämpande befallningen som han har gett, kommer jag också att vara nöjd och inte begära någonting, och jag kommer att vara så generös att jag vill stå i skuld till honom för rättvisa, som om det var en tjänst. Det är allt jag kan göra och svara på resonemanget i de brev Ni meddelade mig. Ni kan försäkra Rikskanslern att Cleuter inte kommer att åka till Sverige.
English translation (my own):
I saw with astonishment and surprise what the Grand Chancellor of Sweden writes to you; and although I am accustomed to seeing that I am often taken for another, and that I should not lower myself to the point of justifying myself, I cannot help telling you that I profess not to listen other advice than those inspired by my honour and my interest; that I know them perfectly. And as the King of Sweden is my work, and I can almost say that his Crown is too, their ingratitude will never prevent me from using all my blood, if I can, for the preservation of this work, from which I derive all the glory and all the felicity of my life. If Sweden finally gets tired of being badly governed, let us remember that it is not my fault, and I wish God to destroy me if I have the thought of taking advantage of it. I will have no other part in it than that of regretting the loss of a state for the glory and the greatness of which I have watched so many nights, and suffered so many other works, which are known to God alone. I am telling truths here, which I am sure will not please, but they force me to do so, and I would like to be left at rest. Whatever may happen, I can assure you that Sweden will never count me among her enemies, no matter how ungrateful to me. If it only took my life to save it, I would sacrifice it with joy. These are the feelings which my honour, my duty and my interest inspire in me. People don't know me well if they believe me capable of having others. I see very clearly, and in the present, and in the future; and time will show that one can neither flatter me nor deceive me; but that one can always be ungrateful to me, without my stooping to the point of ever complaining about it. I only ask for rest, it seems to me that I deserve to obtain it; but to have it, in the name of God, let them forget me, or at least let them have such an opinion of me that I deserve.
As for the Appelman affair, it is a done one; what he writes in Sweden is not the first lie he has told; he will be hanged, that is all the grace he will have from me; and the Grand Chancellor knows me very badly to believe me capable of returning with such a rascal.
With regard to the matter of compromise, I want to ask the King, and not the Estates, and all the eloquence in the world will not make me change my resolution; I believe that it will be granted to me, if it is not, that one fears the justice of my cause; for I do not believe that there is justice in the world which can approve the King's procedure with Pudagla.
I will leave it to the King to appoint the judges and to choose them in his kingdom, or outside his kingdom, as he pleases, reserving for me only the exclusion of those who might be suspected of me; for I claim to maintain that Pudagla is mine, and that it cannot be taken from me without violating the conventions made at the time of my abdication, nor without doing me the greatest injustice in the world, and the greatest outrage. But if the King revokes without a commissioner the unjust and insulting order he has given, I will also be satisfied and will not ask for anything, and will be generous enough to want to be indebted to him for justice, as if it was a favour. That is all I can do and respond to the reasoning of the letters you communicated to me. You can assure the Grand Chancellor that Cleuter will not go to Sweden.
Swedish translation of the original (my own):
Jag har med häpnad och förvåning sett vad Sveriges Rikskansler har skrivit till Er, och även om jag är van att se att jag ofta tas för någon annan och att jag inte borde förnedra mig för att rättfärdiga mig själv, kan jag inte låta bli att säga Er att jag säger mig inte lyssna på något annat råd än det som min heder och mitt intresse inger mig, att jag känner dem fullkomligt och som Sveriges konung är mitt verk och att jag då nästan säger att Kronan också är det, kommer deras otacksamhet att hindra mig aldrig från att använda allt mitt blod, om jag kunde det, för att bevara detta verk, från vilket jag hämtar all ära och all lycka i mitt liv.
Om Sverige äntligen tröttnar på att bli dåligt styrt, så låt det kommas ihåg att det inte är mitt fel, och jag hoppas att Gud kommer att få mig att gå under om jag tänker på att tjäna på det. Jag kommer inte att ha någon annan del än att beklaga förlusten av en Stat, för vars ära och storhet jag har stannat uppe så många nätter och lidit så många andra mödor som är kända av Gud allena. Jag säger sanningar här, som jag är säker på att inte kommer att glädja någon, men jag tvingas göra det, och jag skulle vilja vara i fred. Vad som än händer kan jag försäkra Er att Sverige aldrig kommer att räkna mig till sina fiender, hur otacksamt det än är mot mig. Om det bara krävdes mitt liv för att rädda det, skulle jag gärna offra det.
Det är dessa känslor som min heder, min plikt och mitt intresse inger mig. Folk känner mig inte väl om de tror att jag kan ha några andra. Jag ser mycket tydligt både i nuet och i framtiden, och tiden kommer att visa att jag varken kan bli smickrad eller lurad, utan att människor alltid kan vara otacksamma mot mig utan att jag böjer mig till den grad att jag någonsin klagar på det. Jag ber bara om vila, det förefaller mig som att jag förtjänar att få den; men, för att få det, i Guds namn, låt mig glömmas bort, eller åtminstone att man har en sådan åsikt om mig som jag förtjänar.
När det gäller affären med Appelman är det en avslutad affär. Det han har skrivit i Sverige är inte den första lögnen han har berättat. Han skall hängas, det är all nåd han kommer att få av mig, och Rikskanslern känner mig mycket dåligt för att tro mig kapabel att återvända med en sådan skurk.
Vad kompromissfrågan angår, vill jag ställa den till konungen och inte till Ständerna; och all vältalighet i världen kommer inte att få mig att ändra denna resolution, och jag tror att den kommer att beviljas mig om det inte är så att folk fruktar rättvisan i min sak, ty jag inte tror att det finns någon rättvisa i världen som kan godkänna konungens procedur med Pudagla. —
Jag kommer att lämna konungen friheten att utse domare och att välja från sitt rike, eller från utanför hans rike, de som behagar honom, med förbehåll endast uteslutningen av dem som kan misstänkas av mig, ty jag hävdar att sustinera att Pudagla är min och att det inte kan tas ifrån mig utan att bryta mot de konventioner som gjordes vid tiden för min abdikation, och inte heller utan att göra mig den största orättvisan i världen och den största illdåd. Men om konungen utan kommissarie återkallar den orättvisa och skadliga order han givit, så blir jag också nöjd och kommer inte att begära mer och kommer att vara generös nog att vilja stå honom i skuld till honom för rättvisa, som om den vore en förmån.
Detta är allt jag kan göra och svara på resonemanget i de brev Ni har kommunicerat till mig. Ni kan försäkra Rikskanslern att Cleuter inte kommer att resa till Sverige.
English translation of the original (my own):
I have seen with astonishment and surprise what the Grand Chancellor of Sweden has written to you, and although I am accustomed to seeing that I am often taken for someone else and that I should not abase myself to justify myself, I cannot help telling you that I profess to listen to no other advice than that which my honour and my interest inspire in me, that I know them perfectly and, as the King of Sweden is my work and that I then almost say that the Crown is also, their ingratitude will never prevent me from using all my blood, if I could, for the preservation of this work, from which I draw all the glory and all the felicity of my life.
If Sweden finally tires of being badly governed, let it be remembered that it is not my fault, and I hope that God will make me perish if I think of profiting from it. I will have no other part than that of regretting the loss of a State, for the glory and the grandeur of which I have stayed up so many nights and suffered so many other labours which are known to God alone. I am telling truths here, which I am sure will not please anyone, but I am being forced to do it, and I would like to be left alone. Whatever happens, I can assure you that Sweden will never count me among its enemies, however ungrateful it may be to me. If it only required my life to save it, I would gladly sacrifice it.
These are the feelings that my honour, my duty and my interest inspire in me. People don't know me well if they think I'm capable of having any others. I see very clearly both in the present and in the future, and time will show that I can neither be flattered nor deceived, but that people can always be ungrateful to me without me abasing myself to the point of ever complaining about it. I only ask for rest, it seems to me that I deserve to obtain it; but, in order to have it, in the name of God, let me be forgotten, or at least that one have such an opinion of me as I deserve.
As for the affair of Appelman, it is a done affair. What he has written in Sweden is not the first lie he has told. He will be hanged, that's all the grace he will get from me, and the Grand Chancellor knows me very badly to believe me capable of a return with such a scoundrel.
As for the matter of the compromise, I want to ask it to the King, and not to the Estates; and all the eloquence in the world will not make me change this resolution, and I believe that it will be granted to me if it is not that people fear the justice of my cause, because I do not believe that there is any justice in the world which can approve the King's procedure with Pudagla. —
I will leave the King the freedom to appoint judges and to choose from his kingdom, or from outside his kingdom, those who please him, reserving only the exclusion of those who could be suspected by me, for I claim to sustain that Pudagla is mine and that it cannot be taken from me without violating the conventions made at the time of my abdication, nor without doing me the greatest injustice in the world and the greatest outrage. But if the King, without a commissioner, revokes the unjust and injurious order he has given, I will also be satisfied and will ask for nothing more and will be generous enough to want to be indebted to him for justice, as if it were a favour.
This is all I can do and respond to the reasoning in the letters you have communicated to me. You can assure the Grand Chancellor that Cleuter will not go to Sweden.
Above: Kristina.
Above: Seved Bååt.
No comments:
Post a Comment