Sources:
Breven till Claes 1639-1655, page 15, by Johan Ekeblad, edited by Sture Allén, 1965
Breven till Claes: Om livet och hovet på Kristinas tid, page 16, by Johan Ekeblad, edited by Sture Allén, 2004
The letter excerpt:
k[iäre] b[ror] iagh må bekenna att iagh en påstedagh förby gått haffuer till att skriffua min k[iäre] b[ror] till i then meningen att iagh några tiender om min k[iäre] brors resza nederåth något förnimma skulle, men än intet theraff hördt, orsaken eller försumeligheeten ähr wthan twiffuel hoosz påsten doch hwar iagh ike hade förhindrat warit wthe på wlffsunda hosz FeldtM[arskalken] ther i några dagar war, så hade iag doch likwell skreffuit. om thet breffuet anhöll iagh och hosz hans Exc[elence] till wymbladet, tå swarade hans Ex[celen]ce att han honum om sina egna saker sielff för några dagar sedan till skreffuit hade, om hoosz hennes M[ayes]t[ät] att fodra, thertill han tå swarat haffuer sigh intet giöra kunde för än som hennes M[ayes]t[ät] bettre bliffuer iagh haffuer och warit hoosz honum sedan[,] då haffuer han migh sama förtröstning loffuat att så snart att hennes M[ayes]t[ät] något lärer årka sitia wppe så skall iagh intet twiffla på att han iu sin högste flit anwenda will, Jahan gunnarson han försumar sigh och intet att anhålla så hoosz den ena så den andra, och efter thet nu allena står på att henes M[ayes]t[ät] bättre bliffuer, så kan iagh min k[iäre] b[ror] then förtröstningen denna reszan giffua, att hennes M[ayes]t[ät] i går så frisk [ ] war att hon war wppe wthur sengan mest heela dagen och i dagh så haffuer hennes M[ayes]t[ät] osz myket hugnat i deet hon rett heeld kled in i fÿrkanten kom, lite före predeikan, men gik doch strax tillbakans igen, ähra wy altså i den goda förhåpningen att wy hennes presence härefter dageligen åthniutandes warda, fattas allenast att hennes M[ayes]t[ät] någon mat fördraga kunde, hwilket henne myket beswärliget ähr, hwartill ingen anan orsak ähr än thesze månge och okloke doctorna som hennes Maga med theras mykra intagande bortskämt haffua, eliest hade hennes M[ayes]t[ät] länge sedan warit bättre, efterdy sielffuan har henne länge sedan quitterat...
Jean Ekebladh M[anu propria]
aff Stokholm den 1 May 1650.
With modernised spelling:
Käre bror,
Jag må bekänna att jag en postdag förbigått haver till att skriva min käre bror till i den meningen, att jag några tidender om min käre brors resa nederåt något förnimma skulle men än intet därav hört. Orsaken eller försumligheten är utan tvivel hos posten. Dock var jag icke hade förhindrad varit ute på Ulvsunda hos fältmarskalken där i några dagar var, så hade jag dock likväl skrivit. Om det brevet anhöll jag ock hos hans excellens till Wijnbladhet. Då svarade hans excellens, att han honom om sina egna saker själv för några dagar sedan tillskrivit hade, om hos Hennes Majestät att fordra, därtill han då svarat haver sig intet göra kunde, förrän som Hennes Majestät bättre bliver.
Jag haver ock varit hos honom sedan. Då haver han mig samma förtröstning lovat, att så snart att Hennes Majestät något lär orka sitta uppe, så skall jag inte tvivla på att han ju sin högsta flit använda vill. Johan Gunnarsson han försummar sig ock inte att anhålla så hos den ena så den andra, och efter det nu allena står på att Hennes Majestät bättre bliver, så kan jag min käre bror den förtröstningen denna resan giva, att Hennes Majestät igår så frisk var att hon var uppe utur sängen mest hela dagen. Och idag så haver Hennes Majestät oss mycket hugnat, i det hon rätt helt klädd in i fyrkanten kom lite före predikan, men gick dock strax tillbaka igen. Äro vi alltså i den goda förhoppningen att vi hennes présence härefter dagligen åtnjutandes varda.
Fattas allenast att Hennes Majestät någon mat fördraga kunde, vilket henne mycket besvärligt är, vartill ingen annan orsak är än dessa många och okloka doktorerna, som hennes mage med deras myckna intagande bortskämt hava. Eljest hade Hennes Majestät länge sedan varit bättre, efterty skälvan har henne länge sedan kvitterat. ...
Jean Ekeblad.
Av Stockholm den 1 maj 1650
English translation (my own):
Dear brother,
I must confess that one post day I missed the opportunity to write to my dear brother in the belief that I would hear some news about my dear brother's journey downward, but I have not heard anything of it. The cause or omission lies without a doubt with the mail. However, if I had not been prevented from being out at Ulvsunda with the Field Marshal there for a few days, I would still have written. About that letter I also appealed to His Excellency to Wijnbladh. Then His Excellency replied that he had written to him about his own affairs himself a few days ago to make a request to Her Majesty, to which he then replied that he could do nothing until she got better.
I've also been with him ever since. Then he has promised me the same confidence that as soon as Her Majesty can sit up, I shall have no doubt that he will to use his highest diligence. Johan Gunnarsson, he also does not neglect to plead so with one or the other, and after it now stands alone that Her Majesty is getting better, I can give my dear brother the confidence for this journey, that yesterday Her Majesty was so healthy that she was out of bed for most of the day. And today Her Majesty has gladdened us greatly, as she came quite fully clothed into The Square a little before the sermon, but soon went back again. We are therefore in the good hope that we will enjoy her presence on a daily basis hereafter.
It is only a figment that Her Majesty can tolerate any food, which is very troublesome to her, for which there is no other reason than these many and unwise doctors who have spoiled her stomach with all their medicines. Otherwise Her Majesty would have been better a long time ago, since the tremor has long since left her. ...
Johan Ekeblad.
From Stockholm, May 1, 1650.
Above: Kristina.
Above: Johan Ekeblad.
Notes: Fyrkanten (The Square) = a ballroom in Tre Kronor Castle.
kvittera = lämna (to leave).
No comments:
Post a Comment