Source:
Handlingar rörande Skandinaviens historia, volume 22, page 85, Hörbergska Boktryckeriet, 1837
The diary entry:
Dhen 23 [Julij] woro Bisperne medh presteskapet på Capitelet och publice öffuersågo Privilegia ecclesiastica, begiärandes, at när dhe bleffuo tilfyllest öffuerseddhe och rene skriffne, ath Reverendiss. D. Episcopus Strengnensis, Doctor Johannes Matthiæ, wille dhem exhibera H. K. M:tt till ath confirmera. Wtskåtet aff presterna, som förre dagen för H. K. M:ttz hinder skull icke fingo Audientz gingo vp på slåtet när klockan war 8 om morgonen, och förbidade Audientz intill klockan war tijo, ty H. K. M:tt [hade] warit hindrat aff H. Excellentia Greffue Peder, Her Gustaff Horn, Her Lars Kagg och andre flere. Omsidher bleffuo wij jnkallade. Magister Johannes Lothigius fördhe ordet. 1:0 Tackade han H. K. M:tt för gunst och Nåder, och i synnerhett för dhet nådiga swar [H. M:tt] till förne giffuit presteskapet, ath dhe skola bliffua förskonthe för vtskriffning, 2:0 Effter som H. K. M:tt haffuer loffuat sigh wara presteskapet gunstig, och lindra dheras beswär, så widha som Rijcksentz stat någon tidh kunne medgiffua, och på dhet dhe måtthe dhesz betthre wetha, huru dhe skola fatta resolutionenn på dhen andra Propositionen, begiärthe dhe vnderdåneligen wetha, hwad som H. K. M:tt nådigaste lindra techtes. Tilbudo sig wilia giffua 1:0 Taxe, 2:0 Landtogss giärden, doch ath hon måtthe bliffua lindrat och förminskat, 3:0 Mantals peningar, 4:0 Tullen widh Stadzportarna. 5:0 Begiärte dhe, ath dhe totaliter måtthe bliffua frij för Boskapz peningar.
Här på swaradhe H. K. M:tt: 1:0 ath hwad vtskriffningen angår, dhen haffuer hon tillgiffuit, och dher widh bliffuer dhet. Och sadhe at Adelen woro hos H. K. M:tt sädhan, sädhan hon hadhe försäkrat presterna och bönderna frij för vtskriffning, och sadhe sigh (:om H. K. M:tt så behagadhe:) wilia beiaka vtskriffning. Men een stund dher effter, när åther taal inföll om vtskriffningen, sadhe H. K. M:tt sig wäll merkia, ath adelen wilia förty haffua vtskriffning, ath dhe så kunna hålla bönderna vnder lydno. 2:0 Hwad lindring och lijsa på vtlagorna widkommer, woro H. K. M:tt aldeles dher till benäghen, hwar icke Ricksens stora tarff och åtskillige Expenser sådant högeligen kraffde. Tackade gunsteligen presteskapet för dheras benäghenhett, ath dhe icke vndraga [sig], vthan ähro androm till exempel vthi wälwillighett. Sadhe och H. K. M:tt sig medh bekymmer haffua hördt it taall wara vtspridt här i Staden och annorstädes, ath dhe tree dragande ständerna inthett wille godwilligen vtgiffua dhe wanlige vtlagor; förnumme nu medh frögd dheras walwilioghett. Men 1:0 till Landtogss Giärdens vtgifft och lindring på samma Giärd swaradhe H. K. M:tt sig icke kunna giöra för Rijcksentz höge torffuer; 2:0 Boskapz peningarna sadhe H. K. M:tt sig icke heller för samma orsaack kunna affleggia. Men effter presteskapet begiärte dhe kunne få läggia så mykit aff hwar prestegård boskapz peningar, som aff hwar bondagård, sadhe H. K. M:tt sig sådhant wilia taga vthi deliberation, och giöra här på någon lindring så bästa som hon kan.
När dhetta war talt, inföllo åtskillige discurser, 1:0 Ath alle krigzhielper, Landtogz giärden och annatt, som adelen (:man weet icke medh hwad skiäll:) haffua sigh vnderslagit och Kronan affhendt, måtthe åther ighen anwändas till Cronones torffuer, och änteligen dragas till Cronan ighen, dher vthi H. K. M:tt war aldeles consentiens, och begiärte dhe dragandhe ständerna änteligen wille driffua dher på.
2:0 Ath dher folck behöffues till Soldater, Ridderskapet wille sleppa dhe månge förswarelse karlar, jbland hwilka ähro öffuerdådige skalkar, aff huilket tilfelle icke allenast Borgare, prester och böndher haffua nöd om legodrengar, vthan och många förlöpa handwärck och werkestäderna och här aff haffua wilkor till lättia och andra odygder, dhet som och H. K. M:tt menthe; ty H. K. M:tt begynte sielff först här om tala, begiärandes at dhe dragande ständerna wille här på driffua; H. K. M:tt wille och giöra sitt till.
3:0 Jnföll och så oförmodeligen taal om H. F. Nåde Hertig Carl, ath han skole declareras till Arffurste, dhet H. K. M:tt sadhe sigh haffua förnummit wara rördt på Capitelet aff presteskapet, och lät H. K. M:tt merkia, ath sådant tall icke war H. K. M:tt mishageligit. Men sadhe och ath dhet inthet behagar synnerligen Adelen, och ehuru wäll honom war Successionen i Rijket bekrefftat på förrige Rijckzdag, om H. K. M:tt något dödeligit hendhe, trodde H. K. M:tt ath han hadhe aldrig komet dher till. Men om dhetta hölt H. K. M:tt rådeligit förbijda till dhes H. F. Nåde sielff kommer hem, så skall Ridderskapet i H. F. Nådes närwarelse icke så dristigt kunna emoot säia.
4:0 War och talt om Adelens privilegier. H. M:tt sadhe dhe haffua hafft korsett, dhe haffua korsat [kostat?] sigh sielffua, och ath dhet ähr wäll rätt dhe haffua sina privilegier jnviolata, doch så wijdha dhe icke ähro dhe andre ständerne præiudicerlige, och kunna dhe wäll sommerstädes behöffua limitationes; »dhet ena ståndet måtthe icke förtrycka dhet andra, vthan«, sadhe hon, »dhet moste wara it justum æquilibrium.«
5:0 Sädan rördes om Heredzhöffdingar, hwilka taga Häradzhöffdingz renthor, och doch sellan eller aldrig komma på Tingen, vthan sättia dher een oförfarin man, som dömmer (:kan skee:) offta effter som pungen wäger; och sadhe H. K. M:tt dhetta och wara högnödigt till at omtala, och hon wille här vthinnan och hålla medh. Och sadhe H. K. M:tt medh dhenna orden: »Aut nunc aut nunquam skall alt dhetta offuanbemälte omtalas, ty nu ähr tidh dher om tala, effter nu alt skall sättias vthi een wiss staat.«
Dhetta ähr i en Summa hwadh förnembligaste talat war. ...
Above: Kristina.
No comments:
Post a Comment