Source:
Historiska Samlingar, part 2, page 266, Johan A. Carlbohm, 1793
The meeting:
Den 11 Octobris war Kongl. M:t i Rådh-Cammaren
sampt
Hr R. Drotzeten, Hr R. Cantzleren, Hr Åke Axelsson, Hr Erik Rynning, Gr. Johan Oxenstierna, Hr Knut Posse, Hr Larss Kagg, Hr Erich Gyllenstierna, Hr Sevedh Bååt, Gr Axel Lillie, Hr Herman Flemmingh, Gr. Gustaff Leionhufwd, Gr. Arwedh Wittenbergh, Gr. Erik Oxenstierna.
Kongl. Maij:t: Proponerade åter om Hr Bengt Skytz sak, williandess gerna hafwa den till ända för änn Rijkzdagen begyntess, effter han sielf begärer det, och synness wara lichmetigt och tienligst. Han hafwer fuller eliest begärt att Kongl. M:tt sielf schulle sittia der öfwer, hwilket H. M:t nu steller till betenkiande. Hwadh sielfwa saken angår kan K. M:t inthett giöran frij eij heller fulleligen läggian det till, wijdare änn Messenij bekännelsse och sakenss beschaffenheet gifwer der till anledningh, Uthan det må schie aff hånom sielff eller plichte derföre.
H. R. Drotz.: Denne saken är af temmeligh consideration, och weet H. Exc:z änn inthett stort der om.
H. R. Cantzl:n: Steller till sin ort hwadh han hafwer lijdit och undragitt aff hånom. Men det mot Publicum är syndat är aff consideration. Såsom 1) det Messenius till sin dödh hafwer beschyllatt hånom före, hwilket är directè contra Publicum och H. K. M:t, och går hanss ähra och plicht ann. 2) Den otienlige och onyttige resan han togh sigh före till Constantinopel, och så wijda Publicum der i interesserar, Hwilket tilhopa lagdt medh det förra giör hanss actioner och resa suspect. 3) Mera impietas. Till att nu sittia tillhopa mädh een sådan persohn, will H. Exc:s heller önscha sigh siuk.
K. M:t: Det wore inthett uthan [att] hanss werk äre slätte, och hafwe altidh fallit K. M:t suspect sedan H. M:t förnam hånom umgåss medh Messenio, för hwilken H. M:t och åffta hafwer warnadt hånom. Twiflar och inthett att mychet wore sagdt aff hånom moot H. Kongl. Högheet om sådane saker. Det hafwer Kongl. Maij:t merkt på hånom att han mychet hafwer warit begifwen till sqwaller, och wore H. M:t inthett aff så dygdigh humeur, schulle han fuller gerna hafwa welat ruinera mången.
H. R. Cantzl.: Han hafwer fuller altidh kendt hånom för en elak Man, som inthett gått uthan ondt schulle giöra, Och kan fuller tenkia att mychett är tahlat aff hånom, Men effter han inthett weet medh hwem och inthett kan så uthwijsadt, måste man der wijdh låta blifwat. Sant är det att han inthett lijtet giör H. Kongl. Högheet här mädh orätt.
Kongl. Maij:t: Det är lichwel stort att considerera det Messenius dogh på sin bekennelsse, Och hafwer än då i det han schulle justificerass, genom D:r Emporagrium tackadt H. M:t för een nådigh dödh, sampt sagdt det han hafwer bekendt på H. Bengt Skytt och andra wore sant och wille döö der på, det wore och schiedt för ingen annan schull änn aff kerleek till sanningen, Men bode lichwel att H. M:t inthett wille låta lända dem det till onda, Effter det wore nogh medh hanss blodh, och der medh schulle fuller alt stanna. H. K. M:t önschar fördenschull att denne saken komme till endschap, på det han icke kunde beschylla K. M:t att hånom wore wederfahrit mehr änn rätt är. Finne och R. Rådh hånom schyldigh, så will K. M:t hafwa sigh det och förbehållitt att låta så straffa hånom att hela werden måtte see det hånom schiedde rätt, och att andre toge sigh till wara för slijkt, En annan ehrligh Man will lichwel wara i sin rettigheet otadladt, så mychet mehr må det wederfahrass H. M:t, som är derass Öfwerheet. Hwadh eliest Bengt Skyttess beschylningh wijdkomme, kunne H. M:t inthett annorledess kåmma ihugh änn att Erik Larsson i Archivo schall hafwa bekendt det H. Bengt Skytt schall hafwa schrifwit bref till H. Kongl. Högheet under Messenij couvert. Effter och K. M:t sielf wille höra H. Bengt Skytz tahl, wille H. M:t nu om R. Rådh så syntess, låta kåmma hånom upp, så wille H. M:t föra hånom sådant till sinness som han kanschie schulle blekna före.
H. R. Cantzl.: Wille Kongl. Maij:t taga sigh det omaket uppå så wore det bäst.
Här uppå sendess effter H. Bengt Skytt och i medler tijdh discoureradess och tahltess om hanss reser och actioner.
H. R. Drotzeten: Frågade om beschyllningz Puncterne wore hånom öfwergifne?
Secret. Stiernhöök swarade Ja, Och dem wara uthdragna aff Protocollet.
Kongl. Maij:t: Kunde fuller tenkia att han schall allenast det förebähra att det wore en schielm nembl. Messenius som wittnade det på hånom, och att han helt och hållit nekade der till, warandess hanss Neij så gått som Messenij Ja. Men det weet K. M:t wehl att det är sant att sådant är discoureradt, och för änn Messenij missgerningh blef uppenbahr. K. M:t lät och blifwa wijdh Messenio allena, och wille inthett mehr grefla der uthi, fast K. M:t hafwer kunnadt det giöra, Men om det så omtrenger kan det änn wehl schie, K. M:t weet mehr aff sådant änn H. M:t wille eller önschade att weta. Men hwadh hanss crimen är det schall man see schrifwit i ansichte på hånom, om han det inthett bekenner eliest.
H. R. Cantzel.: Påminte om ett Passqvill som war uthkastadt i Rijkzdagen för 4. åhr sedan, Och beschyller fuller ingen derföre, men weet icke om H. B. Skytt hafwer hafft wettenschap der om.
Jnfordrades H. Bengt Skytt.
H. Bengt Skytt: Stormechtigste, Allernådigste Drottningh, Ehuru wehl han hafwer stor orsak att beklaga det i hanss frånwaru och effter hanss igenkombst på hånom mychet är sagdt och dichtadt, Hwilket han alt så hafwer måst höra och lijda 1) Om hanss munkewesende. 2) Om den lögnen Messenius i sitt fengzle hafwer uthspridt på hånom, Men betrachtandess det menschlighe wesende, så seer han hwadh ostadigheet synnerligh dhe som äre något högt kompne, äre underkastade. Doch är her emot den trösten att man kan, icke annorledess än ett Skiepp i stormweder som lijtar på sijne Ankar hafwa sin tillflycht 1) till en rettrådigh Öfwerheet 2) till lagh och rätt. När sådant och sigh på en ehrligh karl yppar, så är i Swerigess lagh nogsampt förmehlt huru der medh schulle procederass medh lagligh citation, pinligh witne och parterness förhör. Doch förtenker aldrigh Rådet eller Kongl. Maij:t att det i denne saken inthett är schiedt. Nu ner han och kom hem och till K. M:tz handh, låfwede H. M:t att han inthett schulle åthniuta något ondt för Messenij schull, Finner och inthett annatt i sielfwa beschyllningen änn sådant som aff een lögnare, schielm och bedragare på een Ehrligh Man, een Rijkzsenss Rådh medh lögn är uppdichtadt och sagdt. Det och toucherar H. Kongl. Högheet, schall han sielf kunna afleggia sin Eedh der på att det är osanningh, Underkastar sigh och alla som hafwa wetenschap af hanss comportemente och lefwerne. Den som eliest will tillwijta någon något, måste det bewijsa, och kan inthett see huru hånom allena kan schie något der emoot. Men förklarar det för Gudz och K. M:tz ansichte, att han inthett är schyldigh till det Messenius hafwer sagdt på hånom. Han will och Endeligen afleggia att han på 1. åhr för sin resa inthett hade något omgenge medh hånom uthan åthschillige gånger uthkiördt hånom uhr sitt Huss, will och det medh hanss Hustruss egen bekennelsse bewijsa. Ner han och examinerar det som han framdrager om orsakerne till hanss bortresa (Eliest hanss Neij så gått som Messenij Ja) will han aff hanss egen twetaligheet förleggia hånom. Han seijer att orsaken till hanss resa schall wara mescontentementet aff Regementet för Gr. Magni schull, Men sedan segern att han wille hålla sigh undan effter någon mutation schulle förfalla i Regementet. Hade han nu hafft i sinnet stiffta något ondt, hade han inthett behöfft giöra een så långh resa. Hwilken belangade så hafwer han hafft der till K. M:tz och H. Kongl. Högheetz låff och resePass. Beropade sigh der hooss på sine breff på warande resa, schrefne till Kongl. Maij:tt sielff, HåffCantzl. Tungell och till Biörenklow ner han war i Wien ifrån åthschillige orter, hwilke H. Bengt Skytt upprepade. J synnerheet effter han då på sin resa kom under wedret medh een dessein Konungen i Pohlen hade moot Rijga, och det war temmeligh apparence att sådant schulle wara på bahnen, hafwer han trooligen der om warnedt och schrifwit K. M:t till, hwilket han ingalunda hade giordt, der han icke hade ment K. M:t och Rijket wehl. Effter det war och en gångh på tahlss om en resa till Orient, blef han en gångh der öfwer schickadt till H. R. Cantzl. och discourerade medh hånom effter K. M:tz befallningh om samma negotiation, hwilken H. Exc:s inthett ogillade, uthan hade sine wisse orsaker hwarföre der medh borde dröiass. Han hafwer sedan åthschillige gånger discoureradt medh K. M:t om en particular resa, Och på denne resan befalladt hånom något i samme resa. (K. M:t hafwer sedan discourerat mädh hånom om een particular resa och sedan befallat hånom något i samma sin resa.)
Her föll K. M:t hånom i tahlet och dref H. Bengt Skytt det tillbaka det H. M:t schulle nogonsin hafwa befalladt hånom sigh een sådan resa uppå taga, eij heller hafwa gifwit hånom något i commission att bestella, föruthan det att K. M:t motte hafwa sagdt att der han i sin resa komme öfwer någre rare manuscripta eller sådant som H. M:t wore curieux uthi, han schulle see der effter. (Härpå började Skytten åter omtala, huru han under sitt vistande i Wien lämnat Björnklou underrättelser om Polackarne, men kom af sig, enligt följande antekning i brädden af conceptProtocollet: hic diu hæsitavit, hwarföre han excuserade sigh och badh om förlåtelße.)
H. Bengt Skytt brachte på tahlet om Messenij grofwe beschyllningh, till hwilken han heelt och hållit nekade, Hade och twenne wittnen som bekänna att han schall hafwa sagdt det han af reddhåga för Streckebenken hafwer bekendt detta på hånom. Jtem att Kongl. M:t schulle hafwa gifwit Messenio tillseijelsse det ingen schulle lijda derföre. Nu hender att åffta bekenner en på sigh sielff propter metum tormentorum, mychet mehr kan det schie på den som war bårta, och i synnerheet effter dhe wore i Examine i synnerheet een som inthett unte hånom wehl, hwilken och nu är dödh. (Härmed läter menas R. Rådet och Öfver-Ståthållaren i Stockholm Johan Berndes, som aflidit den 10 Febr. [1652].)
Her wijdh förmante K. M:t H. Bengt Skytt att han inthet så schulle tahla.
H. Bengt Skytt continuerade, menandess der han hade warit tillstädess, schulle han mädh Messenij egen bekennelsse hafwa befriat sigh, hwilket nu inthett kan schie, effter han är bårta. Betygar eliest det in för Gudh att han i alt som Messenius på hånom bekendt hafwer är oschyldigh, Han weet och att K. M:t är een så rättrådigh och dygdigh Drottningh att H. M:t inthett schall låta wederfahra hånom mehr änn det rätt är, Der och någon wore som wille sättia sin foot moot hanss, så är han willigh att swara den samma och bewijsa sin oschyldigheet. Fundamentet aff denne beschyllningen är på lutter suspicioner grundadt et suspicio non cadit in virum bonum. Han hafwer så stelt sigh som en ehrligh Man egnar och böhr i alle sine dagar mot K. M:t och sitt Federnesslandh, beropade sigh på sine actioner och förrättningar, Är och een siukligh man och wet fuller sigh inthett långdt schola giöra, Men håller sin ähra bättre änn alt i werden är, och wille i sin graff den samma bähra &c.
K. M:tt: Mons:r Skytt, Edert öfwerstuderade tahl befriar Eder inthett för den beschyllningen Eder är uppålagdt. 1) Beklage J Mennischioness tillståndh, och huru dhe måste wara underkastade calumnier och elaka tungor. Det beklagar H. M:t lijka medh hånom, Men sådant folk som han kunde lätt bekåmme sådant på sigh, Hwadh K. M:t och dess gelijker wijdhkommer, så steller K. M:t der hänn hwarss och eenss actioner att swara före, Men hwadh H. M:t belangar weet K. M:t så hafwa stelt sigh moot hånom och hwar ehrligh Man, att H. M:t kan der öfwer hafwa ett gått samwete. Hwadh eliest hanss flatteringh wijdhkåmmer, derföre weet K. M:t hånom ingen tack. 2) Hwadh hanss persohn angår så weet H. M:t att hånom inthett är wederfarit något, hwar aff han kunde taga sigh något mescontentement, Hafwer och icke gerna sedt mychet mindre subordineradt Messenium att leggia hånom denna beschyllningen uppå, Dessföruthan burit omsorgh om hanss och andress behåll och ähra, Hade han allenast sielff warit så bekymbradt der om. Men will han Examinera sigh sielff, så kan han inthett neka der till att han på ett oförswarligit sätt hafwer tahlatt och tastat K. M:t ann. H. M:t weet mychet både det han och månge andre hafwa tahlatt, hafwer lichwel inthet strakz giordt något der aff, men hafwer det i gått minne, ner det så kåmmer till pass. H. M:t hafwer lenge kendt Messenium, Men kom genom denne uppenbarelsse [uptäckt] på hans actioner, Hwarigenom H. M:t och hafwer fått fram denne beschyllningen moot H. Bengt. H. M:t hafwer och så långt tillförende wetatt aff hanss discourser, men lichwel inthett resenterat dem för een tijdh komme. Men uppå denne beschyllningen Messenius hafwer giordt, der på är han dödh. Hwadh han tahlar om sin fiendschap mädh Messenio och will der mädh befria sigh, det är inthett werdt. Ty hele Staden weet aff derass omgenge och intime wenschap, så att dagarne inthett hafwa recht der medh till. Ner twenne aff lijka humeur komma i wenschap, schole dhe inthett så snart schilliass åth, Men H. M:t håller dem der i lijke. Hade han icke schrifwit Messenio till sedan han reste uth, och under hanss couvert låtitt gå bref till H. K. Högheet?
H. Bengt Skytt nekade der till, och wille wara een förrädare om det hånom schulle bewijsass. Han hade på en tijdh tillgiörandess inthett umgåtss medh Messenio.
K. M:t: Huru wille han det bewijsa?
H. B. Skytt: 1) Att han stodh mot hanss frierij och gifftermåhl. 2) Hafwer han warit stridigh medh hånom om någre gårdar. 3) Den tijden han war Landtmarschalk wille han aldrigh umgåss mädh hånom. 4) Sedan han blef R. Rådh och kom i Cantzliet, hafwer han tahlatt hånom till om sitt arbete, och det war fuller begynnelssen till derass omgenge, Men will giöra Eedh der på att han aldrigh hafwer annatt discoureradt medh hånom, änn det som lende K. M:t till goda och Rijket till welfärdh, Sammaledess weet han det Messenius hooss H. R. Drotzeten hafwer sökt omgenge. Män den tijden godzen parteradess och hanss Syster feck een dehl aff dem han tillförende hafwer fått, war han fuller något otåhligit, ifrån hwilken tijdh han hafwer helt och hållitt dragit sigh ifrån hanss umgenge, Messenius hafwer lichwel stundom luppit i hanss huss, då han stundom hafwer måst tahla mädh hånom, men altidh froidement. Wijdare hanss oschyldigheet belangande beropade han sigh på Bischopen i Stregnäss, hooss hwilken han hafwer excuseradt sigh för detta omgenge, bediandess Bischopen att han och wille excusera hånom derföre för K. M:t och låta straffa Messenium, det samma hafwer han sagdt K. M:t och så sielff.
K. M:t: Nekade der till sigh aldrigh hafwa hördt det aff hånom.
H. B. Skytt: Badh sigh så Gudh till hielp som han detta hade sagdt åth K. M:t, och änn då ner H. M:t fick sigh mat i Matsahlen.
K. M:t: När?
H. B. Skytt: Han hade medh det samma wist H. M:t ett bref som Messenius hade hånom communiceradt och war schrifwit af några Herrar i K. Carells tijdh.
Kongl. Maij:t: Hwadh detta brefwet belangar, det wiste H. B. Skytt åth H. M:t, men blef der på befalladt förwara detta brefwet och inthett låta det kåmma blandh folket. Frågandess om H. B. Skytt kundhe på sitt samwete der till neka?
H. Bengt Skytt: Han giorde effter sin plicht det han wijste det åth K. M:t. Men det hörde han inthett att det schulle förwarass i Cantzliet.
Kongl. Maij:t: Tordess han och der till neka?
H. B. Skytt: Weet sigh det inthett att påminna.
H. Kongl. Maij:t: Hafwer förnummitt att det wore kommitt i Messenij händer sedan och spridt kringh staden. Hwaruthinnan H. B. Skytt hafwer giordt moot sin plicht och K. M:tz befallningh.
H. B. Skytt: Repeterade sin endschyllan att han på een långh tijdh inthett hafwer hafft något umgenge medh Messenius, hafwer icke heller hördt något ondt eller någon suspicion om hånom, Allenast det pasqvillet som blef uthkastadt på Rijkzdagen A:o 1649. i hwilket H. M:t och någre andre persohner nembdess, Der till hafwer H. M:t då ment att Messenius schulle wara autor.
Kongl. Maij:t: Han giör sigh så reen ifrån Messenij omgenge. Men han är iu warnader worden derföre aff Kongl. Maij:t?
H. B. Skytt: Han hafwer sagdt och består der wijdh att han på ett åhr för sin resa inthett hade något umgenge medh hånom. Ner han i Nykiöpingh fick medh nåder afscheedh aff K. M:t, hafwer han alt sedan lefwatt stadigt i den tillförsichten att K. M:t schulle beschydda hånom för alla falscha beschyllningar, effter han wiste sigh hafwa månge förfölliare. Weet och att H. M:t hafwer interrumperadt många som hafwa tahlatt om hånom. Eliest hwadh det belangar att han hafwer brukadt Messenij hielp att afcopiera någre sine concepter på Rijkzdagen A:o 1649. der till war orsaken att andre i Cantzliet den tijden så wore hindrade, Han war eliest een Eedhsworen tienare i Cantzliet. Weet och att Messenius hafwer uthspridt sigh hafwa giordt be:te Acter, Och när han hafwer tilltahlat hånom, hafwer han nekadt derföre. Wille eliest bewijsa att han sielf och ingen annan wore autor der till. Sedan belangande sin resa, Effter han wore mychet siukligh, så att han och en gångh föll i deliqvio, blef fördenschull rådder att sökia Surbrunnen. Hade och begäradt låff at K. M:t för Chröningen att resa uth, men kunde då inthett kåmma der till af den orsaken att rychtet war det han och Gr. Gustaff Gustaffsson schulle der uthe poussera Hertigen. Sedan nu Chröningen war förbij begärde han åter låff att resa, men blef så någott upschutitt.
Kongl. Maij:t: Ner dhe Tartarische Gesanterne komme hijt, föll H. Bengt Skytt den Orientalische resan inn, att giöra den först medh Tartarne och sedan till Orient. Det war fuller sant att H. M:t för andre orsaker schull tenkte sende Coiet till Persien.
H. B. Skytt: Han hade aldrigh tenkt om Tartarische resan.
H. R. Cantzleren: Påminte hwadh H. B. Skytt hade discourreradt medh hånom i hanss huss, der han sielff kom att föreslå sigh willia resa dijt, discourerandess der öfwer wijdhlöfftigare.
K. M:t: H. B. Skytt hafwer förslagit att om inthett publico nomine som privatus resa till dhe orterne. Han hafwer eliest så plågatt och legatt K. M:t ann medh sin resa, så att K. M:t hafwer och bedt att han inthett mehr wille plåga H. M:t der medh. Jtem rådt hånom resa till Surbrunnen och sedan hijt tillbaka. Han giör orätt att han förer dhe sakerne på H. M:t. H. M:t kan döö der på, att H. M:t inthett wiste aff denna resan till Orient, Men bekenner sigh hafwa åfta mocquerat medh åthschillige såsom H. Salvio och andre som hafwa tahlat om hanss resa, Jemwehl huru han hafwer tenkt att afbijda Gr. Magnus i Wien och andre åthschillige facit som hafwa flugitt i wedrett.
H. B. Skytt: Wet att han hafwer hafft månge förfölliare och fördenschull begärdt K. M:t wille hålla hånom i förswar och sina Nåder.
Kongl. M:t: Hafwer tillsagdt hånom det så ampelt som H. M:t giör det androm, Och tenkeret och hålla hånom så wehl som alla andra ährlige Männ. Herhooss påminte K. M:t H. B. Skytt att han hafwer welat förselia sine godz.
H. B. Skytt: Han hafwer inthett försåldt en stake der aff, uthan snarare giordt den annordningen att låta kiöpa flere till, hafwer eij heller någonsin hafft i tankar att selia eller upbiuda sine godz.
Kongl. Maij:t: Det han hade sagdt det feladess inthett mehr för H. Kongl. Högheet änn courasie.
H. B. Skytt swor och nekade der till, Och hade H. Kongl. Högheet sielf låfwatt willia purgera hånom medh sin Eedh hooss Kongl. Maij:t. H. Kongl. Högheet hafwer och sagdt sigh hafwa regard att omgåss mädh hånom effter han så war i Kongl. Maij:tz faveur.
K. Maij:t: Der medh gifwer han H. Kongl. H:tt en stor kleck, befalte det annoterass, och wille der om schrifwa till H. Kongl. Högheet. Män hwadh wore han wärdh om han det hade sagdt?
H. B. Skytt: Sättiass på Jul och Stegell. Repeterandess upp sine trogne tienster i synnerheet moot Kongl. Maij:tz persohn, Hwij schulle han då tenkia sådant argt? Sade sigh önscha att Messenius lefde, så wille han öfwertyga hånom det han hafwer sagdt det aff reddhåga för streckiebänkenss schull, Hwilket han hafwer bekendt och det sagdt i fegheet och att liberera sigh. Repeterandess någre exempel om sådana bekennelsser som ett i Rijga. Jtem Dinæ exempel nyligen i Danmarck. Månge kunna döö på sine beschyllningar, Men lagen och öfwerheeten äre krafftigare, Och håppess altså att Messenij wittnessbördh schall inthett schada sigh.
Kongl. Maij:t: Effter han nu är oberedd kan han taga saken i nogare betenkiande och wara förtenkt swara till desse beschyllningar.
H. B. Skytt: Seer inge andre beschyllningar änn Messenij uthsaga, der till seger han Neij, och will någon taga sigh på att bewijsa det, så will han swaran, Men hafwer eliest hållitt sigh wijdh K. M:tz ordh, som låfwade att inthett låta hånom wederfahra något för Messenij beschyllningar schull.
K. Maij:t: Betygade mot hånom att hafwa det aldrigh sagdt, uthan att sådane beschyllningar wore där, derföre måste han swara derföre. Förswarade han sigh, så låfwade K. Maij:t att maintinera hånom, det samma hafwer K. M:t [sagt] her i Rådet i R. Rådz nerwaru. Men hwadh mente han om Rijkz Fiscalen uthförde desse beschyllningar moot hånom för Rätta? H. M:t wille låta R. Rådh examinera der om, om det icke wore så tienligast. H. M:t wore här i aldeless indifferent.
H. B. Skytt wille inthett det förhåppess. Underkastade sigh hwadh K. M:t nådigst behagade, och tilltrodde det att hånom schulle schie hwadh rätt wore, Repeterade som förr om sin oschyldigheet och effter befallningh togh sitt affträde.
K. Maij:tt befalte sedan att R. Rådh wille ventilera denna saken sin emellan, och see hwadh wijdare här i wore att giöra. K. M:t påminte sedan discurrendo om H. B. Skyttz låff till sin resa (ut prius) nembl. att H. M:t altidh hafwer warit illa tillfridz der medh och afrådt hånom, Hafwer och inthett wist om han wijdare schulle resa änn till Surbrunnen, Ehuru wehl hwadh Peregrinationss saken wijdhkommer, så bekenner H. M:t sigh wara i een different opinion der om mädh andra. H. M:t urgerade att R. Rådh wille taga denna saken i betenkiande, och finna ett uthslagh her uthi.
H. R. Cantzleren: Effter det är nu så wijda kåmmitt, så är och inthett annatt rådh änn att han stelless för retta, och då må han stå sitt kast om han libererar sigh eller inthett.
H. R. Drotzeten: Påminte hwadh Regementzformen förmår i sådane hendelsser, Att någre aff alle Håfrätterne schulle convoceras.
H. R. Cantzl.: Kongl. Maij:t kunde befalla der till någre aff Rådet och andre gode Männ.
K. M:t: Resolverade enteligen i denne saken såledess att R. Rådh tager saken i consideration, Hwadh dhe heruthinnan finna gått, det will Kongl. Maij:t och wara tillfridz mädh, warandess jndifferent om R. Rådh will att det här medh schall blifwa, eller saken uthföress för Rätta. Och bäst wore om detta schiedde i dagh.
...
Den 11. Octobris A:o 1652. wore R. Rådh och Herrer effter middagen tillstädess i RådhCammaren, Och effter Kongl. Maij:ttz nådige Befallningh consulterade öfwer de crimer som äre moot H. Bengt Skytt.
Effter hållen discours öfwer samma sak (hwilken effter befallningh blef oprotocollerat) blefwe R. Rådh enige wijdh denne Resolution, nembl. effter crimerne äre så stora och grofwe, saken så wijda uthkåmmen, hwilken för sin grofheet inthett borde tacitè tålass, det Hr Bengt Skytt skulle lagligen uthföra denna saken, purgerar han sigh och Judices erkende hånom frij så wore det giilt, och kunde han då medh ähran wara frij giordh, Hwar och icke så kunde han stå sitt ewentyr och i det fallet dömbdess. Belangende tijden, Effter Rijkzdagz Affairer nu tillstunda, så kunde fuller saken wehl uppschiutass öfwer Rijkzdagen, eller och efter handen uptagass.
Above: Kristina.
Above: Bengt Skytte.
No comments:
Post a Comment