Source:
Lettres secrètes de Christine, Reine de Suède, page 47, published by the Cramer Brothers, 1761
The letter:
MONSIEUR,
Vous voulez savoir ce que je pense de vos poésies sacrées, & le jugement qu'en portent les savans qui sont à ma Cour: il faut vous satisfaire sur cet article, car votre demande est plus raisonnable que celle de me faire Romaine. Vos compatriotes, quoique bons juges en Littérature & en ouvrages de goût, me paroissent trop difficiles sur les vôtres, souvent même injustes. Ces Messieurs veulent qu'un vers soit nécessairement fort, libre, harmonieux; qu'il contienne toujours une belle pensée, noblement exprimée. Sans tout cela, disent nos Aristarques orgueilleux, ce n'est que de la prose fade, lâche & rimée. J'étois sur le point de me quereller avec eux; ils étoient trois; ils paroissoient avoir raison, & je ne vous avois pas lu en entier. Vous voyez donc que j'aurois eu tort de me fâcher. Je me contente de ne pas les croire, & de vous lire. Nous autres sauvages disons les choses tout naturellement comme elles se présentent à notre esprit. La vérité toute nue nous paroît toujours plus belle, & nos yeux chastes la contemplent par-tout. Si la politesse, qui caractérise votre aimable nation, étoit la pierre de touche du sentiment & de la sincérité, vous auriez réellement une vertu de plus que les autres peuples; mais on accuse souvent les François de n'être que polis. Cela peut être faux à la lettre. Les Moscovites, les Suédois, qui ne savent pas vivre, disent hardiment qu'un François de cour ressemble parfaitement à une colonne de marbre de mille couleurs; il est dur, poli, & bigarré comme elle. Souvenez-vous que je connois de vos élégans Messieurs qui sont tout le contraire.
Swedish translation (my own):
Monsieur,
Ni vill veta vad jag tycker om Era heliga dikter och domen av de lärda som är vid mitt hov; Ni måste nöja Er med den här artikeln, eftersom Er begäran är mer rimlig än att göra mig till romersk. Era landsmän, även om goda domare i litteratur och smakverk, förefaller mig alltför svåra med Era, ofta till och med orättvisa. Dessa herrar vill att en vers med nödvändighet skall vara stark, fri, harmonisk; må den alltid innehålla en vacker tanke, ädelt uttryckt. Utan allt det, säger våra stolta Aristarkos, är det bara intetsägande, feg, rimmande prosa. Jag var på väg att bråka med dem; de var tre; de verkade ha rätt, och jag hade inte läst er alla. Så Ni ser att jag hade haft fel om jag blev arg. Jag tror bara inte på dem, och jag läser dig. Vi vildar säger saker helt naturligt när de kommer till våra sinnen. Den kala sanningen verkar alltid vackrare för oss, och våra kyska ögon betraktar den överallt. Om artighet, som kännetecknar Er älskvärda nation, var prövstenen för känslor och uppriktighet, skulle Ni verkligen ha en dygd mer än andra folk; men fransmännen anklagas ofta för att vara bara artiga. Detta kan vara bokstavligen fel. Moskoviterna, svenskarna, som inte veta hur man skall leva, säger frimodigt att en fransman vid hovet fullkomligt liknar en marmorpelare i tusen färger; han är hård, artig och brokig som hon. Kom ihåg att jag känner till era eleganta herrar vilka är tvärtom.
English translation (my own):
Monsieur,
You want to know what I think of your sacred poems and the judgment of the scholars who are at my court; you must satisfy yourself on this article, because your request is more reasonable than that of making me Roman. Your compatriots, although good judges in literature and works of taste, seem to me too difficult about yours, often even unjust. These gentlemen want a verse to be necessarily strong, free, harmonious; may it always contain a beautiful thought, nobly expressed. Without all that, say our proud Aristarchs, it is only bland, cowardly, rhyming prose. I was on the point of quarreling with them; they were three; they seemed to be right, and I hadn't read you all. So you see that I would have been wrong to get angry. I just don't believe them, and I read you. We savages say things quite naturally as they come to our minds. The bare truth always seems more beautiful to us, and our chaste eyes contemplate it everywhere. If politeness, which characterises your amiable nation, were the touchstone of sentiment and sincerity, you would really have one more virtue than other peoples; but the French are often accused of being only polite. This may be literally wrong. The Muscovites, the Swedes, who do not know how to live, say boldly that a Frenchman at court perfectly resembles a column of marble of a thousand colours; he is hard, polite, and variegated like her. Remember that I know of your elegant gentlemen which ones are quite the opposite.
Above: Kristina.
Above: Antoine Godeau, Bishop of Grasse.
No comments:
Post a Comment