Sources:
Caroli Ogerii ephemerides, sive iter Danicum, Svecicum, Polonicum, page 230, Charles Ogier, 1656
Carl D'Ogiers Dag-Bok öfwer des Resa til Swerige år 1634, uti Franske Ambassadeurens Comte D'Avaux sälskap, öfwersatt ifrån Latinet, in Stockholms Magazin för 1780 (Februari), page 115, published by Magnus Swederus, 1780; Uppsala University Library via the Alvin portal
Från Sveriges storhetstid: franske legationssekreteraren Charles Ogiers dagbok under ambassaden i Sverige 1634-1635, page 93, published by Sigurd Hallberg, P. A. Norstedt & Söners Förlag, 1914
The diary entry excerpt:
XIII. Regina Mater ad magni Mareschalli villam, deambulandi causâ se contulit. Decem Equitibus, inter quos ipse Mareschallus & Admiralius erant, rheda eius præcedebatur, quam ducebant Sex, instrati phaleris atris ad terram pertingentibus, equi. Sequebatur alia rheda, atra illa quidem, at duo aurigæ flauo (qui Reginæ regnantis color est) induti erant: quod quidem eò dico, vt quæ sit illius aulæ pompa atque impensa, intelligatur. Nam & didici ab iis qui istud obseruauerant, Reginæ, dum apud Mareschallum cœnaret, quatuor aut quinque viros assedisse, quos inter erat Ericus Larsonus, qui ante paucos annos à Gustauo inter nobiles relatus fuerat. Fuit & illa tanta humanissimæ Reginæ comitas, vt, cùm Legati nostri domum eundo, ac receundo præteriret, stantes ibi ante portam famulos etiam assurgendo salutauerit. Quod vnum potuimus, tubicini nostro, vt prætereunti Reginæ lætum aliquid personaret, imperauimus, quò illi obsequia applaususque nostros significaremus.
Swedish translation (by Swederus):
D. 13 reste Änke-Drottningen ut til Riks-Marskens Gård, för at promenera 10 Herrar, bland hwilka Marsken sjelf och Riks-Ammiralen war, redo för hännes wagn. Denne drogs af tre hästar med swarta täcken, som hängde ända ned til jorden. Den andra wagnen war äfwen swart; men bägge Kuskarne som körde up, woro klädde i gult, som är Reger. Drottningens Liverie. Wid förbifarten af Ambaßadeurens hus, hälsade hon, äfwen på betjeningen, som stod uti porten.
Swedish translation (by Hallberg):
13 april begav änkedrottningen sig ut till riksmarskens gård för att hämta frisk luft. Tio ryttare, däribland själva riksmarsken och riksamiralen, redo före hennes vagn, vilken drogs av sex hästar med svarta schabrak, som hängde ner till marken. Efter följde en annan vagn, även den svart, men de två körsvennerna voro klädda i gult, vilket är den regerande drottningens färg; jag omtalar detta för att man må få en föreställning om den pomp och ståt, som detta hov utvecklar. Jag har också hört av dem, som sågo det, att medan drottningen åt kvällsvard hos riksmarsken, hade hon fyra eller fem herrar till bords, bland dem ERIC LARSSON VON DER LINDE, som GUSTAV ADOLF för några år sedan upphöjde i adligt stånd. Så stor var ock den utomordentligt älskvärda drottningens artighet, att då hon på ut- och hemresan för förbi vår ambassadörs bostad, reste hon sig och hälsade även på tjänarna, som stodo utanför porten. Det enda vi kunde göra till tack var att låta vår trumpetare blåsa en fanfar för den förbifarande drottningen för att därigenom visa henne vår erkänsla.
English translation (my own):
On April 13, the Queen Mother went out to the Grand Marshal's courtyard to get fresh air. Ten riders, including the Grand Marshal himself and the Grand Admiral, rode in front of her carriage, which was pulled by six horses with black scabbards, which hung down to the ground. Another carriage followed, also a black one, but the two drivers were dressed in yellow, which is the colour of the reigning Queen; I mention this in order to give an idea of the pomp and circumstance that this court is developing. I have also heard from those who saw it that while the Queen ate supper with the Marshal, she had four or five gentlemen at the table, among them Erik Larsson von der Linde, whom Gustav Adolf ennobled a few years ago. So great was the courtesy of the extraordinarily amiable Queen that when she was going out and going home past our ambassador's residence, she stood up and greeted the servants who were standing outside the gate. The only thing we could do to thank her was to let our trumpeter blow a fanfare for the passing Queen to thereby show her our recognition.
No comments:
Post a Comment