Wednesday, June 29, 2022

Council meeting of July 27, 1636

Source:

Svenska riksrådets protokoll 1636, page 490, Kungliga Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner, Stockholm, 1906


The resolution on Kristina's upbringing can be read here:


The council meeting:

[Den 27 Julij] effter middagen voro in Senatu R. Drotzen Her Gabr. Oxenstierna Gustaffsson, R. Marsken Greff Jacob De la Gardie, R. Ammiralen Her Carll Gylldenhielm, R. Cantzleren Her Axell Oxenstierna, R. Skattmästaren Her Gabr. Oxenstierna Bengtsson, Her Clas Flemingh, Greff Peder Brahe, Her Johan De la Gardie, Her Carll Bonde, Her Åke Axelsson, Her Axell Baner, Her Erich Ryningh.

Taltes om Hennes Maij:ttz Enkedrottningens taffel och spijssning à part, så väll som Hennes M:tz den unga Drottningens information. Item om administrationen aff Hennes M:tz Enkedrottningens liffgeding.

Opläste Richs-Cantzleren Ständernes uttskottz beslutt öffver Hennes Maij:ttz uptuchtelse, gjord här i Stockholm åhr 1635 den 24 Martij.

R. Marsken: »Jagh seer nödigt, att jagh heri moste seija mitt votum, synnerligen när jagh betrachtar den respect man drager till Hennes Maij:t, som haffver varit vår krönta Drottning, vår sahlige Konungz gemåhll aff förnembligitt huus och herkompst, een qvinnesperson, hvilkens svagheet vij borde undraga etc. Men när jagh considererer den skada här aff kan förorsakes, moste jagh seija, dedt jagh elljest gärna hölle inne medh.«

Greff Peder Brahe: »Dee gode Herrer, som nu äre tillstädes, kunne seija sin mening, dock att intet häri slutes, förr än dee frånvarande Rijckzens Rådh haffva sagt sin mening. Hade denne acten passerat, när Hennes Maij:tt kom ifrån Tysklandh, hade dedt varit bättre. Nu sedan Hennes Maij:tt haffver varit hoos sin dotter uthi 3 åhr, och dömmes incapabel till att educera sin dotter och administrera sitt liffgeding, faller dedt så myckit mehra betänkeligitt.«

R. Cantzleren: »Dedt principaleste är Hennes Maij:ttz education, och fördenskuld frågas, om Hennes Maij:tt kan bliffva tillbörligen uptuchtat, när Hennes Maij:ttz fru moder är hoos Hennes Maij:tt tillstädes, till fäderneslandzens nytta och välfärd. Skadan aff Hennes Maij:ttz Enkedrottningens uppehälle är intet till achta, så frampt Hennes Maij:tt den unga Drottningen icke förhindras och turberas i dess education och bleffve uptuchtat till richsens skada och nationens föracht. Vij haffve fuller stoor orsak intet separera D. D. M. Maij:ter, såsom, det Gudh affvände, om Hennes Maij:tt den unga Drottningen komme något dödeligit vider, eller någon annan oförmodelig casus infölle, skulle dedt så myckit värre uthtydas, att sådant skedde i fru modrens absens. Elljest voro intet orådeligit, att Pfaltzgreffvinnan bleffve hoos Hennes K. Maij:tt. Hennes Maij:tt den unga Drottningen borde optuchtas för all ting till ödmjukheet, och intet instilleras Hennes Maij:tt något högt, något haat emot nationen eller desslijkt, uthan lära bliffva human, taala medh sina undersåter etc. Secunda quæstio bliffver denne, om Hennes Maij:tt Enckedrottningen skall bliffva tillstadh att settja sigh i geld, som Chronan intet är skyldig att betala; eller der Hennes Maij:tt Enckedrottningen affölle, skulle Hennes Maij:tt den unga Drottningen gelden sigh opåtaga, icke uthan rijckzens stora skada, eller låta thet bliffva obetalt till Hennes Maij:ttz och richzens spått.

R. Marsken: »Anlangande Hennes Maij:ttz education, så moste jagh bekenna, att Hennes Maij:tt för all ting moste uptuchtas i Gudz fruchtan. Men om Hennes Maij:tt giffs aff Hennes Maij:tt Enkedrottningen godh anledning der till, veet jagh intet. Den bliffver scopus discursus nostri, på hvadh sätt Hennes Maij:tt skall bliffva uptuchtat, anten dedt kan skee i Hennes Maij:ttz Enkedrottningens närvahru eller icke. Skall Hennes Maij:tt Enkedrottningen ifrån Hennes Maij:tt sin dotter separeras, då moste een annan skickelig och tjenlig fru förordnas för een Hoffmesterinne, ehuruväll föregiffves, att Hennes Maij:ttz fru moder haffver intaalt sin dotter, att hon ingen annan skall achta än Hennes Maij:tt alleena.«

R. Cantzleren: »Vij tala om dee impedimentis uthi Hennes Maij:ttz education, och opå hvadh sätt sådanne impedimenta kunne remedieras och tagas aff vägen.«

R. Drotzen: »Dedt är bäst att hvar seger sitt votum heri.«

Greff Peder Brahe: »Vij, som nu tillstädes äre, kunne fuller säija vår meningh, men intet sluta i saken, förr än dee andre frånvarande R. Rådh komme tillstädes.«

Her Erich Ryningh: »Jag är öffvervunnen i mitt sinne, att Hennes Maij:tt den unga Drottningen icke kan bliffva så optuchtat, att fäderneslandet kan haffva der aff nytto och gagn, och vår nation der aff kan frögdas och vara content medh, så frampt detta lenge skall påstå, att Hennes Maij:tt Enkedrottningen och Hennes Maij:tt den unga Drottningen skole bliffva tillsamman. Ty Hennes Maij:tt såsom itt barn kan ju letteligen något lära, som icke borde och Hennes Maij:tt väll anstodo, och derföre hölt bäst vara, att een separation skedde, hvar den på något sätt skee kunde.« Modum separationis anlangande, medan deri finnes stora considerationer, önskade han fördenskuld der medh kunde något dröijas; hvar och icke, då skulle man söka att persvadera Hennes Maij:tt, att Hennes Maij:tt ville draga uth i sitt liffgeding, föregiffvandes att der illa administreras sakerne aff dem som vederböre, eller och att man toge Hennes Maij:tt den unga Drottningen ifrån sin fru moder, reste medh Hennes Maij:tt annorstedes, dock att dedt skedde medh maneer. »Skeer denne separation medh våldh, skall der öffver falla svåra discurser; synnerligen der Gudh kastade någon sjukdom på Hennes Maij:tt den unga Drottningen, skulle dedt intet bliffva väll uthtydt.«

Her Axel Baner: »Den trogne och oförfalskade affection jagh haffver dragit till sahl. Kongl. Maij:tt, den trooheet och plicht jagh drager till min unga Drottning, och den kärleek jagh haffver emot mitt fäderneslandh, giffver migh orsaak, att jagh moste offendera Drottning Maria, och att hon moste separeras ifrån sin dotter, den unga Drottningen. På hvadh sätt den separationen skall skee, ähr betänckeligit, och förmenar jagh, att der medh moste man subtilt omgå. Hennes Maij:tt skall fuller framlägga den obligation, deri Regeringen haffver loffvat Hennes Maij:tt, att Hennes Maij:tt skall bliffva hoos sin dotter, när Hennes Maij:tt så synes.«

Her Åke Axelsson: »Mitt fädernesland är nyttigt, och undersåternes vällfärdh fordrar, att Hennes Maij:tt optuchtas i Gudz fruchtan och alle kongelige lofflige dygder. Nu seer jagh fuller, att dedt kan intet skee uthi Hennes Maij:ttz fru moders närvarelse, uthan Hennes Maij:tt den unga Drottningen moste separeras; quoad modum moste man discrete omgå medh saken.

Her Carll Bonde: »För dee skäll här äre debatterade moste D. D. M. Maij:ter bliffva ådtskilde.«

Her Johan De la Gardie: »Desse skäll äre ventilerade här i Senaten esomofftast, och Hennes Maij:tt haffver sjelff låtet säija sigh och är der medh väll till fredz, att Hennes Maij:tt bliffver optuchtat effter deres villje som vederböre, effter som Hennes Maij:tt i dagh till honom haffver sagt, att Hennes Maij:tt haffver aff sitt hjerta ladat een stoor steen, i dedt Hennes Maij:tt haffver sagt Regeringen, att dee sjelff draga omvårdnat för Hennes Maij:ttz optuchtelse.«

Greff Peder Brahe: »Jagh bliffver i dee gode Herrers mening, som nu haffve voterat. De modo separationis kan man nu så för denne gången intet statuera. Detta tycker migh fuller [man] borde effterlåta Hennes Maij:tt Enkedrottningen, att när separationen skeer, moste man låta Hennes Maij:tt oppå ett åhr eller tu sjelff administrera sitt lijffgeding, att man må see, huru Hennes Maij:tt sigh i huusholdet comporterer. Här till haffver Hennes Maij:tt leffvat aff den unga Drottningens taffel och kan icke så veta, hvadh sådant haffver medh sigh.«

Her Clas Flemingh: »Den respect och vyrdning, som vij Hennes Maij:tt Enkedrottningen äre skyldige för vår sahlige Konungs skuld, hvilcken haffver bevist oss så myckit godt, förorsakar mig att jagh moste bekenna, att denne är een saak, som jagh motte önska icke seija min mening uthi. Men när jagh ihugkommer, hvad sahl. Kongl. Maij:tt i Råd-Cammaren haffver förmant R. Rådh medh beveekelige ord och offta in particulari repeterat, att man intet skulle tillstädja, dedt Hennes Maij:tt Enkedrottningen något skulle haffva göra medh dee saker, som angå regementet, hvilket är dedt största, och derföre för all ting bör tagas i acht: salus populi suprema lex esto. Uthi 3 åhr haffve vij seet der opå medh förtreet och förväntet förbättring. Men aldenstundh jagh seer der ingen boot oppå, holler jagh bättre att stemma i bäcken än i åån, och derföre finner nödigt, att een separation må skee emillan D. D. M. Maij:ter. Sättet anlangande huru den skall skee, tycker migh man kunde öffvertala Hennes Maij:tt, att Hennes Maij:tt sielff drogo uthi liffgedinget och tillsee, huru der tillgår, och sedan låta Hennes Maij:tt detta vetta; eller och hvar dedt icke vore att practicera, då taga den unga Drottningen uhr vägen och reesa medh Hennes Maij:tt till Upsala eller någon annan orth under godh prætext. Hvadh administrationen aff liffgedinget vidkommer, så förslå dess räntor ringa till Hennes Maij:ttz expenser Hennes Maij:tt gjör, ehuru väll att dedt är ett vackert lijffgeding och drager itt anseenligit; derföre vore bäst att föllja sahl. Kongl. Maij:ttz begäran och förordna een godh man eller två, som uthan anseende administrerade sakerne, aldeles som the det ville försvara för Hennes Maij:tt sjelff och för Regeringen.«

R. Skattmästaren: »Vijse mannen säger, att trädet moste böijas, medan dedt ähr ungt, om dedt skall bära någon godt frucht. Nu henger richzens så väll som alles våres vällfärdh der opå, att Hennes Maij:tt bliffver optuchtat uthi Gudz fruchtan och alle kongelige dygder. Men huru dedt är skedt, och hvadh fauter i desse 3 åhr äre förelupne vidh Hennes Maij:ttz optuchtelse, achtar jagh onödigt att recensera, effter som dedt är odiosum att allegera exempla. Nu effter Hennes Maij:tt innan kort begynner bliffva in fluxu ætatis, moste man haffva der öga oppå. Och aldenstundh störste orsaken herrörer aff Hennes Maij:ttz fru moders närvarelse, holler jagh före, att separationen moste skee. De modo kan man sedan deliberera.« Tyckte Her Flemingz mening vara godh och raisonabel. — Citerade och sidst protocollet hollet i Råd-Cammaren om Hennes Maij:ttz Enkedrottningens underhold och spijssningh.

R. Ammiralen: »Endock jagh för min person hade förment man skulle haffva betänkjande så hastigt votera i denna saak, effter den är aff så stoor conseqvence, icke deste mindre, medan der oppå urgeres, moste jagh och säija min mening. Och hade jagh altidh förmodat, att een temperation skulle skee på både sidhor, att alt motte kunna gå så sachta der hän. Så ändock jagh för min person befinner migh så väll den ene som den andre förobligerat, effter dee äre begge så unierede, att dedt fächtar i sinnet på migh, hvadh jagh helst skall säija; lijckväl moste jagh see der oppå, som mäst macht åligger, icke att jagh skulle äffven veta eller märckja någre odygder, men effter som gemenligen plägar tillgå emellan föräldrar och barnen, att föräldrarne för den omåttelig kärleek och affection skuld, som dee draga till deres barn, connivera offta att barnen bliffva licentiose optuchtade, ty mongen älskar så sine barn, som effter ordspråket apan ellskar sine ungar; och derföre achtar icke onödigt, att een separation skedde emillan DD. M. Maij:ter och förordnades visse män, som hade opseende på Hennes Maij:ttz den unga Drottningens education. 2. De modo anten Hennes Maij:tt Enkedrottningen skulle removeras här ifrån residencen och förfoga sigh till sitt liffgeding eller och bliffva här i staden, och understundom kunde besökja sin dotter, så tycker migh dedt förre vara bäst, att Hennes Maij:tt begoffve sigh opå sitt lijffgeding, dock att dedt skedde uthan något skeen aff våld. Men på dedt Hennes Maij:tt må kunna tillbörligen medh sine tjenare bliffva underhollen, tycker migh, att man kunde gratificera Hennes Maij:tt der medh, att Hennes Maij:tt oppå Hennes Maij:ttz förre förslagh effterlåtes landtogzgården. Ty således skall Hennes Maij:tt bliffva content i sitt sinne, att Hennes Maij:tt till äfventyrs skall gerna begiffva sigh till sitt lijffgeding, der man och bredevidh kunde remonstrera Hennes Maij:tt Enkedrottningen medh gode skäll, hvadh skada Hennes Maij:tt den unga Drottningen tager i sine studiis aff Hennes Maij:ttz præsentia. Dock hvar Hennes Maij:tt täcktes hvar månadh besökja sin dotter och hoos Hennes Maij:tt förbliffva på någre dagar, att Hennes Maij:tt då oppehölles medh heela sin comitat, så länge Hennes Maij:tt vore här, aff Chronones medell, 3. Om lijffgedinget huru dedt skulle administreras; effter Hennes Maij:tt sjelff haffver besvärat sigh öffver sine cammererare och andre tjenare, som skulle dee icke rättvist der medh omgå, ty kunde man föreholla sådant Hennes Maij:tt och höra, om Hennes Maij:tt ville sjelff draga uth i lijffgedinget och tillse, huru sakerne der administreres, eller och att vij giffva Hennes Maij:tt tillkenna, att sahl. Kongl. Maij:tt haffver före sin dödh tilltrodt och befallet Richs-Rådh att adsistera Hennes Maij:tt der uthinnan, hvilket vij och haffve på vår embetes vägnar och vår eedh oss opåtagitt, och derföre någre aff Rijckzens Rådh deputerades medh H:s M:tz Enkedrottningens samptycke, som såge på ränttorne och aff Hennes Maij:ttz opbördzmän toge åhrligen räckenskap. När detta skeer, troor jagh vist, att Hennes Maij:tt lärer samtycka sådan administration. Dock dedt sachtmodigste vij kunne gå här medh till värka, ähr dedt bästa, att Hennes Maij:tt icke skall haffva orsak uthroopa, som sökte vij här igenom skillja Hennes Maij:tt heelt och hollit ifrån sin dotter.«

R. Marsken: »Jagh bekenner, att dedt gjör migh aff hjertat ondt, att vij skole komma till sådanne extrema och votera i denne sak, som uthan Hennes Maij:ttz Enkedronningens offence icke kan afflöpa; och böre vij alle haffva respect till Hennes Maij:ttz persohn för vår sahl. Konung så väll som andra vichtige orsaker skuldh, aff hvilke vij och haffve varit förorsakade att bevillja, dett Hennes Maij:tt skulle bliffva hoos sin dotter och medh sitt hoff bliffva der underhållen, i den förhoppning att Hennes Maij:tt så skulle comportera sigh, som sigh borde. Men så moste man beklaga, att man ingen bättring haffver sedt, uthan fast mehra contrarium, der vij åhr ifrån åhr bliffva molesterade, synnerligen då vij dee svåraste saker skole tractera, och aff Hennes Maij:tt impedierede medh svåre gravaminum inkastande. Sedan see vij och dageligen, huru Hennes Maij:tt den unga Drottningen bliffver optuchtat, hvar icke till odygd, dock lijckväll intet såsom Hennes Maij:tt borde opfödas; och Hennes Maij:tt Enkedrottningen icke haffver dee personer hoos sigh, som i slijke hoff bäst tjena, och Hennes Maij:tt den unga Drottningen således icke kan bliffva optuchtat 1. uthi Gudz fruchtan, 2. uthi rätt kärleek emot sine undersåtare, 3. rätt undervist, huru Hennes Maij:tt skall förestå regementet, när Hennes Maij:tt der till skall träda. Hvarföre medan man moste haffva ett vakande öga opå Hennes Maij:ttz optuchtelse, äre vij förordsakade vordne att skrida till een annan resolution, och seer jagh intet, huru denna saak vore bättre att affhjelpa, och Hennes Maij:tt kunde bliffva opfostrat i alle kongelige dygder, än igenom begges D. D. M. M:ters separation. Men huru den skulle skee, seer jagh store difficulteter deri, serdeles der H:s Maij:tt den unga Drottningen något dödeligit vidkomme, då våre illvilljande intet skulle underlåta att blasmera oss, som skulle vij hafft sökt separationen, der dock modren altidh præsumeres haffva större åhuga om barnen än andra. Men så moste man sättja sådant à part och befalla Gudh saken, bedjandes att Gudh ville bevara Hennes Maij:tt ifrån all olycko, leffvandes i den förhoppning att den gode Gudh rammar dedt bästa, och ibland andra medell förmå Hennes F. N:de Pfaltzgreffvinnan Hennes Maij:ttz fadersyster att H:s F. N:de ville sigh Hennes Maij:ttz optuchtelse vara recommenderat, hvilken uthan tviffvell om Hennes Maij:ttz gagn på thet högsta sigh omvårda låter. Dock moste man först bruka alle gode medell till att hjelpa saken; kunne gode medell intet uträtta, då moste vij göra dedt vår eedh och våre kall aff oss fodra. 3. Liffgedinget anlangande så är betänkeligit att sättja Hennes Maij:tt förmyndare, som administrera Hennes Maij:ttz lijffgeding, ty dedt skall ingen aff oss gerna taga sigh dedt opå, effter som dedt och ähr svårt att förestå; men effter sahl. K. Maij:tt, kännandes Hennes Maij:ttz humeur och natur, haffver förmant een och annan aff oss på den edh och trooheet vij Hans Maij:tt vore förplichtade, att vij skulle låta påskina samma vår plicht och förekomma, att Hennes Maij:tt icke motte råka i någon olägenheet och bliffva despecterat eller vara Chronan till gravamen och besvär, derföre moste man vara betänkt här oppå och remonstrera Hennes Maij:tt, huru sakerne i desse tu åhr äre administrerade, i hvadh stat och olägenheet H:s Maij:tt nu sitter, och påminna Hennes Maij:tt, att dee vele effter sahl. Kongl. Maij:ttz förmaning och begäran den förordning gjöra, att liffgedinget kan komma Hennes Maij:tt till nytto, och hvar då liffgedingsränttorne icke tillräckja, att vij då icke see så noga på tusende daler eller otto för sahl. K. M:tz skuldh, så frampt Hennes Maij:t ville leffva medh oss i roligheet.«

R. Drotzen: »Jagh bekenner gerna, att dedt är svårt att votera i denne saak, och fördenskuld väll önskade, att jagh motte kunna seija: Mallem esse auscultator quam                . Men aldenstundh fundamenta till desse consilia ähre sådanne saker, som angå regementet, och när jagh betrachtar min plicht och mit embete, så förnimmer jagh, att detta ährendet länder principaliter till rijcksens vällfärd och Hennes Maij:ttz nytto. Ifrån den tijdh sahl. Kongl. Maij:tt drogh uhr rijket haffver Hennes Maij:ttz education eendeels bestådt på Hennes Maij:tz egen direction; men huru den skall informera een annan, som är illa informerat, seer jagh intet. Hennes Maij:tt hörer ingenting af sin fru moder, som länder ad pietatem vel amorem erga subditos, effter som Hennes Maij:tt näppligen skall kunna lära meena väll om sina undersåtare aff sin moder, som om vår nation talar illa. Ähr derföre aff nöden, att een disjunctio sker; och motte jagh fuller önska, att den hade skedt länge sedan. — 2. De modo separationis, håller jagh före man skulle 1. admonera Hennes Maij:tt her om; när vij see hvadh admonitionen utträttar, kunne vij då först om modo sluta, och derföre är onödigt dedt att gjöra, förr än vij förnimma hvadh effect admonitionen vinna kan. — 3. När jagh således supponerer, att dedt är nyttigt, att D. D. M. Maij:ter disjungeres, pröffvar och, att Hennes Maij:tt aldrigh haffver stått lijffgedinget väll före, uthan alle kostelige bohagssaker, som funnes effter Drottning Christina, äre förskingrade, och sedan Hennes Maij:tt är kommen i possessionen aff liffgedinget, haffver Hennes Maij:tt icke lagdt sigh een penning till godo, uthan moste dageligen läna vidh 4, vidh 10, vidh 100 daler, och seer jagh intet, hvar administratores icke förordnas, huru Hennes Maij:tt skall i längden kunna der medh uttkomma, uthan der Hennes Maij:tt så borgar och intet kan betala, då moste vederfaras Hennes Maij:tt een despect, der creditoren tager sitt tillbakar igen; — holler jagh fördenskuld nyttigt, att man påminner Hennes Maij:tt sahl. K. Maij:ttz egen begäran medh gråtande tårar, att vij skulle nembna två förmyndare för Hennes Maij:tt såsom een elendig qvinna — effter sahl. K. Maij:ttz egne ordh — och att vij aldrig bevijsa större tacksamheet emot sahl. K. M:tt, än der vij taga den saken uthi medh skarpe hender.« Mente att dedt ju förr ju heller skulle skee, medan intet hopp lyses till bättring, och förr än skadan och spotten bliffver för stoor. »Anlangande dedt någre erachte svårt att votera häri, så tycker migh, att jagh är säkrare i min conscientia, att jagh all fahra i tijdh varnar och föreböijer. Och seer jagh ingen capablere, som skall kunna stå Hennes Maij:tt den unga Drottningen före, än Hennes F. N:de Pfaltzgreffvinnan.«

R. Cantzleren: »Jagh hade fuller för min person orsack att declinera denne quæstion eller ju ådtminstonne opskjuta mit betänkjande der om för min particular skuld, serdeles effter jagh förnimmer, att I gode Herrer haffve varit till värcka här medh monge reesor för detta och lickväll intet kunnat komma till ändskap der uthi, uthan gådt såsom tvähugse och endthollit eder all execution. Nu [när] jagh är kommen för andre orsaker heem i rijket, såsom till att driffva hoos eder dedt tydska väsendet, så seer jagh, förr än jagh kommer till att tractera något annat, fuller migh strax in initio congressus denne odiose och invidios quæstion före. Bliffver nu resolverat till separationen, skall jagh fuller få den skulden på migh, att hvar jagh icke hade kommit heem, så hade detta icke så hastigt bliffvit stelt uthi effect. Och fast I gode Herrer ju så hårdt driffva denne sack som jagh, skall lickväll jagh haffva skulden. Och der Hennes Maij:tt Enkedrottningen skilljes här ifrån, och vår unga Drottning något oförmodeligit vidkommer, då lerer föllja opå Regeringen och Rådet itt stort odium; ähr och svårt att skillja dotteren ifrån moderen. Så moste vij för våre personer, för Hennes Maij:ttz den unga Drottningens köön skuld, holla oss ifrån Hennes Maij:tt, hvar Hennes Maij:tt råkade i sjukdom, och intet kunde Hennes Maij:tt opvachta; voro dedt een son, hade dedt så myckit mindre betänkjande. Hvadh efftertaall och invidie oss opålades hoos Churfursten of Brandenburg, Chur-Sachsen och Konungen i Danmarck, dedt kunnen I väll tänckja, hoos hvilke Hennes Maij:tt Enkedrottningen lärer genom skriffvelse öffver oss sigh besvära. Jag vill förtijga den venerationen och vyrdning vij böre draga till Hennes Maij:tt Enkedrottningen så för sahl. K. Maij:tt skuld, som derföre att Hennes Maij:tt är vår unga Drottningz fru moder. Men såsom jagh i mine tjenster aldrig haffver dragit sky för någon offense, när Konungens tjenst och fäderneslandzens välfärdh så fordra, så gjör jagh i detta fallet eij heller. Och såsom in gravibus consultationibus altidh gemeenligen finnes 100 argumenta och rationes, som löpa in contrarium, så bekenner jagh och här henda. Men såsom dedt heeter: salus populi suprema lex esto, så bör och der hoos icke obilligt detta considereras: salus principis suprema lex esto, medan rijckzens välfärd der uthi består, att vår unga Drottning må väll opfödas, så att Hennes Maij:tt kan bliffva tjenlig till regementet. Och ehuruväll vij äro Hennes Maij:tt Enkedrottningen förobligerade, så haffver dock den obligationen, som vij äre tillbundne Hennes K. Maij:tt vår uttkorade Drottning och vårt fäderneslandh, ingen limitation, uthan öffvergår all annan obligation och står nu eenkannerligen der oppå, att vij skole tillsee, dedt Hennes Maij:tt optuchtes till regementzens nytto, vachta oss att ingen malitia ingenereres, summa att Hennes Maij:tt icke educeres ad ruinam et interitum reipublicæ sive patriæ. Hennes Maij:tt Enkedrottningen judicio defuncti Regis nostri är incapabel att uptuchta Hennes Maij:tt. Dirigerer alt derhän att gjöra Regeringen, Rådet och Stenderne hoos allom odios och invidios; och dedt som borde hollas secret, dedt communicerer Hennes Maij:tt medh den, som intet vederbör. Så äre fuller här emot rationes, som dock intet kunne adigere me, ut lædam conscientiam meam, uthan att jagh ju moste säija min mening, att D. D. M. Maij:ter moste separeras. Men att undvijka monge difficulteter och all tillstundande invidie, tycker migh rådsampst man skulle ansöke H:s F. N:de Pfaltzgreffvinnan såsom een noble dame, att H:s F. N:de bliffver hoos Hennes Kongl. Maij:tt; hoppas att H:s F. N:de intet förvägre sigh. Jagh setter och itt fall, att der Pfaltzgreffvinnan än förvägre sigh, då haffve vij lickväll salverat oss och gjort vår obligation tillfyllest, effter som möijeligit haffver varit, och vele tå söka opp them, som vij kunne finna vara aldra mest uthan misstankar, och i sådant fall förordne tvenne Hoffmesterinnor och låte våre hustrur gjöra så myckit möijeligit ähr till saken, att förekomma all skada, och vij så myckit mera kunne liberera vårt samveet; dedt öffrige stella i Gudz hender. — De modo procedendi håller jagh rådeligit, att mitiora remedia primo quærantur, såsom att vij först sökja medh goda och giffva saken tijdh, een vicku eller fyra, söka argumenta att öffvertala Hennes Maij:tt, och Hennes Maij:tt detta i medler tijdh kan få veta. Media et argumenta persuasoria äre dee bästa; säija Hennes Maij:tt, att der Hennes Maij:tt den unga Drottningen faller i sjukdom, vele vij strax senda effter Hennes Maij:tt Enkedrottningen i lijffgedinget, effter som och aldrig är vår mening att aldeles skillja D. D. M. Maij:ter ådt, uthan allenast för educationen skuld; vij vele och elljest under tijden invitera Hennes Maij:tt hijdt, att vara här på een vicku, 2 eller 3, och leffva medh sitt comitat aff Chronones medell. Hvar icke persuasiones duga och gälla, då bruka remediis asperioribus och rotunde säija uth, dedt må då vara gladt eller elljest säija neij, dedt skall intet vara. Eller vele vij, hvar dedt icke geller, reesa medh Hennes Maij:tt den unga Drottningen ådt Upsala eller annorstedes. Vill äntå Hennes Maij:tt Enkedrottningen intet separeras, då kunne vij draga spijssningen undan. Dock att detta alt bliffver itt extremum. Men på thet Hennes Maij:tt må desto bättre uthkomma, vele vij giffva Hennes Maij:tt, till att holla sin taffel medh, store gerden, heell, halff eller tredingen, som vij see Hennes Maij:tt stella och comportera sigh. Holler H:s Maij:tt sigh vidrigt, giffva på sådant fall intet. Beder och råder, förmanar och styrker medh alffvar; duger rådet, är väll och godt; hvar och icke medh godo något uttrettas kan, då exeqvere medh alffvar eller låtet. Skall thet skee, så moste thet effterkommas; hvar och icke thet kan skee medh godo, tå moste thet fuller göras realiter. — Hvadh liffgedings administrationen anlangar, står Hennes Maij:tt dedt före så, att så frampt Hennes Maij:tt genom döden affginge, råke vij i difficulteter förmedelst Hennes Maij:ttz skuldz aff betallning, effter som Hennes Maij:tt intet är så noga om att optaga saker och giffva sine handskriffter ifrån sigh, effter slemma folcks falske föregiffvande, som Hennes Maij:tt myckit affljuga. Nu är een min motif der till, att jagh migh om Hennes Maij:ttz liffgeding moste låta vårda, att sahl. K. Maij:tt ville haffva een eedh aff migh och haffver een heell timma solliciterat migh att få min hand der opå. Jagh haffver fuller intet svorit, men loffvat lijckväll, att jagh ville görat. Sådant ville jagh Hennes Maij:tt påminna och derföre hoppas Hennes Maij:tt håller migh till godo. Och aldenstund detta icke är itt præsens periculum i rijket, uthan kan väll remedieras, håller jagh myckit betänkeligit nu strax att settia Hennes Maij:tt Enkedrottningen förmyndare, uthan tillsee, huru Hennes Maij:tt sigh comporterer; men sedan sättja Hennes Maij:tt een eller tvenne gode karlar, som lijffgedinget förestå, såsom Adam Pens, som veet våre seder, vår lagh haffver studerat, så att han kunde tillijka bliffva Hennes Maij:ttz rådh, är och een Tydsk och fremmande, den Hennes Maij:tt helst önskar, och bredevidh honom kunde förordnas een godh Svensk man.«

R. Drotzen: »Vij haffva nu voterat heri. Men oss hade bort der bredevidh considerera hvadh liefgedingsnotullen förmår, nembligen att när Hennes Maij:tt Enkedrottningen husen och gårdarne bliffva inrymbde, skulle aff Regerande K. Maij:tt försörjas Gripsholm och flere huus och gårdar medh tillbörlig husgerådh, prydning och itt åhrs victualie

Bleff ändtligen resolverat: 1. att skillja dottren och modren ådt, 2. att man ännu een tijdh skall affsij, om H:s M:t vill skaffa böther oppå dee uthi lieffgedingz administrationen inrijtade fehll; alt effter sätt och vilkohr, som i thet här öffver fattade rådslagh vidare förmäles.

With modernised spelling:

Den 27 juli efter middagen voro in Senatu Riksdrotsen Herr Gabriel Oxenstierna Gustafsson, Riksmarsken Greve Jakob de la Gardie, Riksamiralen Herr Carl Gyllenhielm, Rikskanslern Herr Axel Oxenstierna, Riksskattmästaren Herr Gabriel Oxenstierna Bengtsson, Herr Claes Fleming, Greve Per Brahe, Herr Johan de la Gardie, Her Karl Bonde, Herr Åke Axelsson, Herr Axel Banér, Herr Erik Ryning.

Taltes om Hennes Majestäts Änkedrottningens tafel och spisning à part, såväl som Hennes Majestäts den unga Drottningens information. Item om administrationen av Hennes Majestäts Änkedrottningens livgeding.

Uppläste Rikskanslern Ständernas utskotts beslut över Hennes Majestäts upptuktelse, gjort här i Stockholm år 1635 den 24 Martii.

Riksmarsken: »Jag ser nödigt att jag häri måste säga mitt votum, synnerligen när jag betraktar den respekt man drager till Hennes Majestät, som haver varit vår krönta Drottning, vår salige Konungs gemål av förnämligt hus och härkomst, en kvinnesperson vilkens svaghet vi borde undraga, etc. Men när jag konsidererar den skada härav kan förorsakas, måste jag säga det jag eljest gärna hölle inne med.«

Greve Per Brahe: »De goda herrar som nu äro tillstädes kunna säga sin mening, dock att intet häri slutas förrän de frånvarande Riksens Råd hava sagt sin mening. Hade denne akten passerat när Hennes Majestät kom ifrån Tyskland, hade det varit bättre. Nu sedan Hennes Majestät haver varit hos sin dotter uti 3 år, och dömas inkapabel till att edukera sin dotter och administrera sitt livgeding, faller det så mycket mera betänkligt.«

Rikskanslern: »Det principalaste är Hennes Majestäts edukation, och fördenskull frågas om Hennes Majestät kan bliva tillbörligen upptuktad, när Hennes Majestäts fru moder är hos Hennes Majestät tillstädes, till Fäderneslandsens nytta och välfärd. Skadan av Hennes Majestäts Änkedrottningens uppehälle är inte till akta, så framt Hennes Majestät den unga Drottningen icke förhindras och turberas i dess edukation och bleve upptuktad till riksens skada och nationens förakt. Vi hava fuller stor orsak inte separera Deras Majestäter såsom, det Gud avvände, om Hennes Majestät den unga Drottningen komme något dödligt vider, eller någon annan oförmodlig casus infölle, skulle det så mycket värre uttydas att sådant skedde i fru modrens absens. Elljest vore [det] inte orådeligt att Pfalzgrevinnan bleve hos Hennes Kungliga Majestät. Hennes Majestät den unga Drottningen borde upptuktas för all ting till ödmjukhet, och inte instilleras Hennes Majestät något högt, något hat emot nationen eller desslikt, utan lära bliva human, tala med sina undersåtare, etc. Secunda quæstio bliver denna, om Hennes Majestät Änkedrottningen skall bliva tillstad att sätta sig i gäld som Kronan inte är skyldig att betala; eller där Hennes Majestät Änkedrottningen avfölle, skulle Hennes Majestät den unga Drottningen gälden sig uppåtaga, icke utan riksens stora skada, eller låta det bliva obetalt, till Hennes Majestäts och riksens spott.«

Riksmarsken: »Anlangande Hennes Majestäts edukation, så måste jag bekänna att Hennes Majestäts för all ting måste upptuktas i gudsfruktan. Men om Hennes Majestät givs av Hennes Majestät Änkedrottningen god anledning därtill, vet jag inte. Den bliver scopus discursus nostri, på vad sätt Hennes Majestät skall bliva upptuktad, anten det kan ske i Hennes Majestäts Änkedrottningens närvaro eller icke. Skall Hennes Majestät Änkedrottningen ifrån Hennes Majestät sin dotter separeras, då måste en annan skicklig och tjänlig fru förordnas för en hovmästarinna, ehuruväl föregives, att Hennes Majestäts fru moder haver intalt sin dotter att hon ingen annan skall akta än Hennes Majestät allena.«

Rikskanslern: »Vi tala om de impedimentis uti Hennes Majestäts edukation, och uppå vad sätt sådana impedimenta kunna remedieras och tagas av vägen.«

Riksdrotsen: »Det är bäst att var säger sitt votum häri.«

Greve Per Brahe: »Vi som nu tillstädes äro kunna fuller säga vår mening, men intet sluta i saken, förrän de andre frånvarande riksråd komma tillstädes.«

Herr Erik Ryning: »Jag är övervunnen i mitt sinne att Hennes Majestät den unga Drottningen icke kan bliva så upptuktat att Fäderneslandet kan hava därav nytto och gagn, och vår nation därav kan fröjdas och vara kontent med, så framt detta länge skall påstå att Hennes Majestät Änkedrottningen och Hennes Majestät den unga Drottningen skola bliva tillsammans. Ty Hennes Majestät såsom ett barn kan ju lätteligen något lära som [hon] icke borde, och Hennes Majestät väl anstode, och därför höllt bäst vara att en separation skedde, var den på något sätt ske kunde.« Modum separationis anlangande, medan däri finnas stora konsiderationer, önskade han fördenskull därmed kunde något dröjas; var ock icke, då skulle man söka att persvadera Hennes Majestät att Hennes Majestät ville draga ut i sitt livgeding, föregivandes att där illa administreras sakerna av dem som vederböra, eller ock att man toge Hennes Majestät den unga Drottningen ifrån sin fru moder, reste med Hennes Majestät annorstädes, dock att det skedde med maner. »Sker denna separation med våld, skall däröver falla svåra diskurser; synnerligen där Gud kastade någon sjukdom på Hennes Majestät den unga Drottningen, skulle det inte bliva väl uttytt.«

Herr Axel Banér: »Den trogna och oförfalskade affektion jag haver dragit till saliga Kungliga Majestät, den trohet och plikt jag drager till min unga Drottning, och den kärlek jag haver emot mitt Fädernesland giver mig orsak att jag måste offendera Drottning Maria, och att hon måste separeras ifrån sin dotter, den unga Drottningen. På vad sätt den separationen skall ske är betänkligt, och förmenar jag att därmed måste man subtilt umgå. Hennes Majestät skall fuller framlägga den obligation däri Regeringen haver lovat Hennes Majestät att Hennes Majestät skall bliva hos sin dotter, när Hennes Majestät så synas.«

Herr Åke Axelsson: »Mitt Fädernesland är nyttigt, och undersåtarnes välfärd fordrar att Hennes Majestät upptuktas i gudsfruktan och alla kungliga lovliga dygder. Nu ser jag fuller att det kan inte ske uti Hennes Majestäts fru moders närvarelse, utan Hennes Majestät den unga Drottningen måste separeras; quoad modum måste man discrete umgå med saken.

Herr Karl Bonde: »För de skäl här äro debatterade måste Deras Majestäter bliva åtskiljde.«

Herr Johan De la Gardie: »Dessa skäl äro ventilerade här i Senaten esomoftast, och Hennes Majestät [Änkedrottningen] haver själv låtit säga sig och är därmed väl tillfreds att Hennes Majestät bliver upptuktat effter deres vilja som vederböra, efter som Hennes Majestät [Änkedrottningen] idag till honom haver sagt, att Hennes Majestät haver av sitt hjärta ladat en stor sten, i det Hennes Majestät haver sagt Regeringen, att de själv draga omvårdnad för Hennes Majestäts upptuktelse.«

Greve Per Brahe: »Jag bliver i de goda herrars mening som nu hava voterat. De modo separationis kan man nu så för denna gången inte statuera. Detta tycker mig fuller man borde efterlåta Hennes Majestät Änkedrottningen att när separationen sker, måste man låta Hennes Majestät uppå ett år eller tu själv administrera sitt livgeding, att man må se huru Hennes Majestät sig i hushållet komporterar. Härtill haver Hennes Majestät levat av den unga Drottningens tafel och kan icke så veta vad sådant haver med sig.«

Herr Claes Fleming: »Den respekt och vördning som vi Hennes Majestät Änkedrottningen äro skyldiga för vår salige Konungs skull, vilken haver bevist oss så mycket gott, förorsakar mig att jag måste bekänna att denna är en sak som jag måtte önska icke säga min mening uti. Men när jag ihågkommer vad Saliga Kungliga Majestät i Rådkammaren haver förmant Riksråd med bevekliga ord och ofta in particulari repeterat att man inte skulle tillstädja det Hennes Majestät Änkedrottningen något skulle hava göra med de saker som angå regementet, vilket är det största, och därför för all ting bör tagas i akt: salus populi suprema lex esto. Uti 3 år hava vi sett däruppå med förtret och förväntet förbättring. Men alldenstund jag ser där ingen bot uppå, håller jag bättre att stämma i bäcken än i ån, och därför finner nödigt att en separation må ske emellan Deras Majestäter. Sättet anlangande huru den skall ske, tycker mig man kunde övertala Hennes Majestät att Hennes Majestät själv droge uti livgedinget och tillse huru där tillgår, och sedan låta Hennes Majestät detta veta; eller ock var det icke vore att practicera, då taga den unga Drottningen ur vägen och resa med Hennes Majestät till Uppsala eller någon annan ort under god pretext. Vad administrationen av livgedinget vidkommer, så förslå dess räntor ringa till Hennes Majestäts expenser Hennes Majestät gör, ehuruväl att det är ett vackert livgeding och drager ett anseenligt; därför vore bäst att följa saliga Kungliga Majestäts begäran och förordna en god man eller två, som utan anseende administrerade sakerna, alldeles som de det ville försvara för Hennes Majestät själv och för Regeringen.«

Riksskattmästaren: »Vise mannen säger att trädet moste böjas medan det är ungt, om det skall bära någon gott frukt. Nu hänger riksens så väl som allas våras välfärd däruppå, att Hennes Majestät bliver upptuktad uti Guds fruktan och alla kungliga dygder. Men huru det är skett, och vad fåter i dessa 3 år äro förelupna vid Hennes Majestäts upptuktelse, aktar jag onödigt att recensera, eftersom det är odiosum att allegera exempla. Nu efter Hennes Majestät innan kort begynner bliva in fluxu ætatis, måste man hava där öga uppå. Och alldenstund störste orsaken härrör av Hennes Majestäts fru moders närvarelse, håller jag före att separationen måste ske. De modo kan man sedan deliberera.« Tyckte Herr Flemings mening vara god och resonabel. — Citerade ock sist protokollet hållet i Rådkammaren om Hennes Majestäts Änkedrottningens underhold och spisning.

Riksamiralen: »Ändock jag för min person hade förment man skulle hava betänkande så hastigt votera i denna sak, efter den är av så stor konsekvens, icke desto mindre, medan däruppå urgeras, måste jag ock säga min mening. Och hade jag alltid förmodat att en temperation skulle ske på båda sidor, att allt måtte kunna gå så sakta därhän. Så ändock jag för min person befinner mig såväl den ene som den andre förobligerat, efter de äro bägge så unierade, att det fäktar i sinnet på mig vad jag helst skall säga; likväl måste jag se däruppå, som mäst makt åligger, icke att jag skulle även veta eller märka några odygder, men eftersom gemenligen plägar tillgå emellan föräldrar och barnen, att föräldrarna för den omåttlig kärlek och affektion skull som de draga till deras barn, konnivera ofta att barnen bliva licentiose upptuktade, ty mången älskar så sina barn, som efter ordspråket apan älskar sina ungar. Och därför aktar [jag] icke onödigt att en separation skedde emellan Deras Majestäter och förordnades vissa män, som hade uppseende på Hennes Majestäts den unga Drottningens edukation. 2. De modo anten Hennes Majestät Änkedrottningen skulle removeras härifrån residensen och förfoga sig till sitt livgeding eller ock bliva här i staden, och understundom kunde besöka sin dotter, så tycker mig det förre vara bäst, att Hennes Majestät begåve sig uppå sitt livgeding, dock att det skedde utan något sken av våld. Men på det Hennes Majestät må kunna tillbörligen med sina tjänare bliva underhållen, tycker mig att man kunde gratificera Hennes Majestät därmed, att Hennes Majestät uppå Hennes Majestäts förra förslag efterlåtes landtågsgärden. Ty således skall Hennes Majestät bliva kontent i sitt sinne att Hennes Majestät till äventyrs skall gärna begiva sig till sitt livgeding, där man ock bredvid kunde remonstrera Hennes Majestät Änkedrottningen med goda skäl vad skada Hennes Majestät den unga Drottningen tager i sina studiis av Hennes Majestäts præsentia. Dock var Hennes Majestät täcktes var månad besöka sin dotter och hos Hennes Majestät förbliva på några dagar, att Hennes Majestät då uppehölles med hela sin komitat, så länge Hennes Majestät vore här, av Kronones medell. 3. Om livgedinget, huru det skulle administreras; efter Hennes Majestät själv haver besvärat sig över sina kammererare och andra tjänare, som skulle de icke rättvist därmed umgå, ty kunde man föreholla sådant Hennes Majestät och höra om Hennes Majestät ville själv draga ut i livgedinget och tillse huru sakerna där administreras, eller ock att vi giva Hennes Majestät tillkänna att Saliga Kungliga Majestät haver före sin död tilltrott och befallat Riksråd att assistera Hennes Majestät därutinnan, vilket vi ock hava på vår ämbetes vägnar och vår ed oss uppåtagit, och därför några av Riksens Råd deputerades med Hennes Majestäts Änkedrottningens samtycke, som såge på räntorna och av Hennes Majestäts uppbördsmän toge årligen räkenskap. När detta sker, tror jag visst att Hennes Majestät lär samtycka sådan administration. Dock det saktmodigaste vi kunne gå härmed till värka är det bästa, att Hennes Majestät icke skall hava orsak utropa, som sökte vi härigenom skilja Hennes Majestät helt och hållet ifrån sin dotter.«

Riksmarsken: »Jag bekänner att det gör mig av hjärtat ont att vi skole komma till sådanna extrema och votera i denna sak, som utan Hennes Majestäts Änkedrottningens offens icke kan avlöpa; och böre vi alla hava respekt till Hennes Majestäts person för vår salige Konung såväl som andra viktiga orsaker skull, av vilka vi ock hava varit förorsakade att bevillja det Hennes Majestät skulle bliva hos sin dotter och med sitt hov bliva där underhållen, i den förhoppning att Hennes Majestät så skulle komportera sig som sig borde. Men så måste man beklaga att man ingen bättring haver sett, utan fast mera contrarium, där vi år ifrån år bliva molesterade, synnerligen då vi de svåraste saker skola traktera, och av Hennes Majestät impedierade med svåra gravaminum inkastande. Sedan se vi ock dagligen huru Hennes Majestät den unga Drottningen bliver upptuktat, var icke till odygd, dock likväl inte såsom Hennes Majestät borde uppfödas; och Hennes Majestät Änkedrottningen icke haver de personer hos sig som i slika hov bäst tjäna, och Hennes Majestät den unga Drottningen således icke kan bliva upptuktat 1. uti gudsfruktan, 2. uti rätt kärlek emot sina undersåtare, 3. rätt undervist huru Hennes Majestät skall förestå regementet när Hennes Majestät därtill skall träda. Varför medan man måste hava ett vakande öga uppå Hennes Majestäts upptuktelse, äro vi förorsakade vordna att skrida till en annan resolution, och ser jag inte huru denna sak vore bättre att avhjälpa, och Hennes Majestät kunde bliva uppfostrat i alla kungliga dygder, än igenom bägges Deras Majestäters separation. Men huru den skulle ske, ser jag stora diffikulteter däri, särdeles där Hennes Majestät den unga Drottningen något dödligt vidkomme, då våra illviljande inte skulle underlåta att blamera oss, som skulle vi haft sökt separationen, där dock modren alltid presumeras hava större åhåga om barnen än andra. Men så måste man sätta sådant à part och befalla Gud saken, bedjandes att Gud ville bevara Hennes Majestät ifrån all olycko, levandes i den förhoppning att den gode Gud rammar det bästa, och ibland andra medel förmå Hennes Furstliga Nåde Pfalzgrevinnan, Hennes Majestäts fadersyster, att Hennes Furstliga Nåde ville sig Hennes Majestäts upptuktelse vara rekommenderad, vilken utan tvivel om Hennes Majestäts gagn på det högsta sig omvårda låter. Dock måste man först bruka alla gode medel till att hjälpa saken; kunne goda medel inte uträtta, då måste vi göra det vår ed och våra kall av oss fodra. 3. Livgedinget anlangande, så är betänkligt att sätta Hennes Majestät förmyndare som administrera Hennes Majestäts livgeding, ty det skall ingen av oss gärna taga sig det uppå, eftersom det ock är svårt att förestå; men efter Saliga Kungliga Majestät, kännandes Hennes Majestäts humör och natur, haver förmant en och annan av oss på den ed och trohet vi Hans Majestät voro förpliktade, att vi skulle låta påskina samma vår plikt och förekomma att Hennes Majestät icke måtte råka i någon olägenhet och bliva despekterad eller vara Kronan till gravamen och besvär. Därför måste man vara betänkt häruppå och remonstrera Hennes Majestät huru sakerna i desse tu år äro administrerade, i vad stat och olägenhet Hennes Majestät nu sitter, och påminna Hennes Majestät att de vele efter Saliga Kungliga Majestäts förmaning och begäran den förordning göra att livgedinget kan komma Hennes Majestät till nytto, och var då livgedingsräntorna icke tillräcka, att vi då icke se så noga på tusende daler eller åtto för Saliga Kungliga Majestäts skull, så framt Hennes Majestät ville leva med oss i rolighet.«

Riksdrotsen: »Jag bekänner gärna att det är svårt att votera i denna sak, och fördenskull väl önskade att jag måtte kunna säga: Mallem esse auscultator quam                . Men alldenstund fundamenta till dessa consilia äre sådanne saker som angå regementet, och när jag betraktar min plikt och mitt ämbete, så förnimmer jag att detta ärendet länder principaliter till riksens välfärd och Hennes Majestäts nytto. Ifrån den tid Saliga Kungliga Majestät drog ur riket haver Hennes Majestäts edukation endels bestått på Hennes Majestäts egen direktion; men huru den skall informera en annan som är illa informerad, ser jag inte. Hennes Majestät hör ingenting av sin frumoder, som länder ad pietatem vel amorem erga subditos, eftersom Hennes Majestät näppligen skall kunna lära mena väl om sina undersåtare av sin moder, som om vår nation talar illa. Är därför av nöden, att en disjunctio sker; och måtte jag fuller önska att den hade skett länge sedan. — 2. De modo separationis, håller jag före man skulle 1. admonera Hennes Majestät härom; när vi se vad admonitionen uträttar, kunne vi då först om modo sluta, och därför är onödigt det att göra förr än vi förnimma vad effekt admonitionen vinna kan. — 3. När jag således supponerar att det är nyttigt att Deras Majestäter disjungeres, prövar ock att Hennes Majestät aldrig haver stått livgedinget väl före, utan alla kostliga bohagssaker, som funnes efter Drottning Christina, äre förskingrade, och sedan Hennes Majestät är kommen i possessionen av livgedinget, haver Hennes Majestät icke lagt sig en penning till godo, utan måste dagligen läna vid 4, vid 10, 100, och ser jag inte, var administratores icke förordnas, huru Hennes Majestät skall i längden kunna därmed utkomma, utan där Hennes Majestät så borgar och inte kan betala, då måste vederfaras Hennes Majestät en despekt, där kreditoren tager sitt tillbakar igen; — håller jag fördenskull nyttigt att man påminner Hennes Majestät Saliga Kungliga Majestäts egen begäran med gråtande tårar, att vi skulle nämna två förmyndare för Hennes Majestät såsom en eländig kvinna — efter Saliga Kungliga Majestäts egna ord — och att vi aldrig bevisa större tacksamhet emot Saliga Kungliga Majestät, än där vi taga den saken uti med skarpa händer.« Mente att det ju förr ju heller skulle ske, medan intet hopp lyses till bättring, och förrän skadan och spotten bliver för stor. »Anlangande det några erakte svårt att votera häri, så tycker mig att jag är säkrare i min conscientia, att jag all fara i tid varnar och föreböjer. Och ser jag ingen kapablere, som skall kunna stå Hennes Majestät den unga Drottningen före, än Hennes Furstliga Nåde Pfalzgrevinnan.«

Rikskanslern: »Jag hade fuller för min person orsak att deklinera denna kvestion eller ju åtminstone uppskjuta mitt betänkande därom för min partikular skull, särdeles efter jag förnimmer att I goda Herrar have varit till värka här med många resor förr detta och likväl inte kunnat komma till ändskap däruti, utan gott såsom tvähugsa och enthållit eder all exekution. Nu [när] jag är kommen för andra orsaker hem i riket, såsom till att driva hos eder det tyska väsendet, så ser jag, förrän jag kommer till att traktera något annat, fuller mig strax in initio congressus denna odiose och invidios quæstion före. Bliver nu resolverad till separationen, skall jag fuller få den skulden på migh, att var jag icke hade kommit hem, så hade detta icke så hastigt blivit ställt uti effekt. Och fast I goda Herrar ju så hårt driva denna sak som jag, skall likväl jag hava skulden. Och där Hennes Majestät Änkedrottningen skiljes härifrån, och vår unga Drottning något oförmodeligt vidkommer, då lär följa uppå Regeringen och Rådet ett stort odium; är ock svårt att skilja dottern ifrån modern. Så måste vi för våra personer, för Hennes Majestäts den unga Drottningens köns skull, hålla oss ifrån Hennes Majestät, var Hennes Majestät råkade i sjukdom, och inte kunde Hennes Majestät uppvakta; vore det en son, hade det så mycket mindre betänkande. Vad eftertal och invidie oss uppålades hos Kurfursten av Brandenburg, Kursaxen och Konungen i Danmark, det kunnen I väl tänka hos vilka Hennes Majestät Änkedrottningen lär genom skrivelse över oss sig besvära. Jag vill förtiga den venerationen och vyrdning vi böre draga till Hennes Majestät Änkedrottningen så för saliga Kungliga Majestät skull, som därför att Hennes Majestät är vår unga Drottnings frumoder. Men såsom jag i mina tjänster aldrig haver dragit sky för någon offens, när Konungens tjänst och Fäderneslandsens välfärd så fordra, så gör jag i detta fallet ej heller. Och såsom in gravibus consultationibus alltid gemenligen finnas 100 argumenta och rationes, som löpa in contrarium, så bekänner jag ock här hända. Men såsom det heter: salus populi suprema lex esto, så bör och därhos icke obilligt detta konsidereras: salus principis suprema lex esto, medan riksens välfärd däruti består, att vår unga Drottning må väl uppfödas, så att Hennes Majestät kan bliva tjänlig till regementet. Och ehuruväl vi äro Hennes Majestät Änkedrottningen förobligerade, så haver dock den obligationen som vi äro tillbundna Hennes Kungliga Majestät vår utkorade Drottning och vårt fädernesland ingen limitation, utan övergår all annan obligation och står nu enkannerligen däruppå, att vi skola tillse det Hennes Majestät upptuktes till regementsens nytto, vakta oss att ingen malitia ingenereres, summa att Hennes Majestät icke edukeres ad ruinam et interitum reipublicæ sive patriæ. Hennes Majestät Änkedrottningen judicio defuncti Regis nostri är inkapabel att upptukta Hennes Majestät. Dirigerer allt därhän att göra Regeringen, Rådet och Ständerna hos allom odios och invidios; och det som borde hållas sekret, det kommunicerer Hennes Majestät med den som inte vederbör. Så äro fuller häremot rationes, som dock inte kunne adigere me, ut lædam conscientiam meam, utan att jag ju måste säga min mening, att Deras Majestäter måste separeras. Men att undvika många diffikulteter och all tillstundande invidie, tycker mig rådsamst man skulle ansöka Hennes Furstliga Nåde Pfalzgrevinnan såsom en noble dame, att Hennes Furstliga Nåde bliver hos Hennes Kungliga Majestät; hoppas att Hennes Furstliga Nåde inte förvägra sig. Jag sätter ock ett fall, att där Pfalzgrevinnan än förvägre sig, då have vi likväl salverat oss och gjort vår obligation tillfyllest, efter som möjligt haver varit, och vele då söka upp dem, som vi kunne finna vara allra mest utan misstankar, och i sådant fall förordna tvenne hovmästarinnor och låta våra hustrur göra så mycket möjligt är till saken att förekomma all skada, och vi så mycket mera kunne liberera vårt samvet; det övriga ställa i Guds händer. — De modo procedendi håller jag rådeligt att mitiora remedia primo quærantur, såsom att vi först söka med goda och giva saken tid, en vecko eller fyra, söka argumenta att övertala Hennes Majestät, och Hennes Majestät detta emellertid kan få veta. Media et argumenta persuasoria äro de bästa; säga Hennes Majestät att där Hennes Majestät den unga Drottningen faller i sjukdom, ville vi strax sända efter Hennes Majestät Änkedrottningen i livgedinget, eftersom ock aldrig är vår mening att alldeles skilja Deras Majestäter åt, utan allenast för edukationens skull; vi vele ock eljest under tiden invitera Hennes Majestät hit att vara här på en vecko, 2 eller 3, och leva med sitt komitat av Kronones medel. Var icke persuasiones duga och gälla, då bruka remediis asperioribus och rotunde säga ut det må då vara glatt eller eljest säga nej, det skall inte vara. Eller vele vi, var det icke gäller, resa med Hennes Majestät den unga Drottningen åt Uppsala eller annorstädes. Vill ändå Hennes Majestät Änkedrottningen inte separeras, då kunne vi draga spisningen undan. Dock att detta allt bliver ett extremum. Men på det Hennes Majestät må desto bättre utkomma, vele vi giva Hennes Majestät, till att hålla sin taffel med stora gärden, hel, halv eller tredingen, som vi se Hennes Majestät ställa och komportera sig. Håller Hennes Majestät sig vidrigt, giva på sådant fall inte. Beder och råder, förmanar och styrker med allvar; duger rådet, är väl och gott; var ock icke med godo något uträttas kan, då exekvera med allvar eller låta det. Skall det ske, så måste det efterkommas; var ock icke det kan ske med godo, då måste det fuller göras realiter. — Vad livgedings administrationen anlangar, står Hennes Majestät det före så, att såframt Hennes Majestät genom döden avginge, råke vi i diffikulteter förmedelst Hennes Majestäts skulls av betalning, eftersom Hennes Majestät inte är så noga om att upptaga saker och giva sina handskrifter ifrån sig, efter slemma folks falska föregivande, som Hennes Majestät mycket avljuga. Nu är en min motiv därtill att jag mig om Hennes Majestäts livgeding måste låta vårda, att Saliga Kungliga Majestät ville hava en ed av mig och haver en hel timma solliciterat mig att få min hand däruppå. Jag haver fuller inte svurit, men lovat likväl att jag ville göra det. Sådant ville jag Hennes Majestät påminna och därför hoppas Hennes Majestät håller mig till godo. Och alldenstund detta icke är ett præsens periculum i riket, utan kan väl remedieras, håller jag mycket betänkligt nu strax att sätta Hennes Majestät Änkedrottningen förmyndare, utan tillse huru Hennes Majestät sig komporterar; men sedan sätta Hennes Majestät en eller tvenne goda karlar, som livgedinget förestå, såsom Adam Penz, som vet våra seder, vår lag haver studerat, så att han kunde tillika bliva Hennes Majestäts råd, är ock en tysk och främmande, den Hennes Majestät helst önskar, och bredvid honom kunde förordnas en god svensk man.«

Riksdrotsen: »Vi hava nu voterat häri. Men oss hade bort därbredvid konsiderera vad livgedingsnotullen förmår, nämligen att när Hennes Majestät Änkedrottningens husen och gårdarna bliva inrymde, skulle av regerande Kungliga Majestät försörjas Gripsholm och flera hus och gårdar med tillbörlig husgeråd, prydning och ett års victualie

Blev äntligen resolverat: 1. att skilja dottren och modern åt, 2. att man ännu en tid skall avse, om Hennes Majestät vill skaffa böter uppå de uti livgedings administrationen inritade fel; allt efter sätt och villkor, som i det häröver fattade rådslag vidare förmäles.

English translation (my own):

On July 27 in the afternoon the Grand Steward Lord Gabriel Gustafsson Oxenstierna, the Grand Marshal Count Jakob de la Gardie, the Grand Admiral Lord Carl Gyllenhielm, the Grand Chancellor Axel Oxenstierna, the Grand Treasurer Gabriel Bengtsson Oxenstierna, Lord Claes Fleming, Count Per Brahe, Lord Johan de la Gardie, Lord Carl Bonde, Lord Åke Axelsson, Lord Axel Banér and Lord Erik Ryning were in the Senate.

There was talk of Her Majesty the Dowager Queen's table and dining à part, as well as Her Majesty the young Queen's information. The same about the administration of Her Majesty the Dowager Queen's dower estate.

The Grand Chancellor read the Estates' decision on Her Majesty's upbringing, made here in Stockholm in 1635 on March 24.

The Grand Marshal: "I find it necessary that I must say my vote here, especially when I consider the respect shown to Her Majesty, who has been our crowned Queen, our late King's spouse of a distinguished house and descent, a woman whose weakness we should avoid, etc. But when I consider the damage that can be caused by this, I have to say what I would otherwise rather keep to myself."

Count Per Brahe: "The good gentlemen who are now present can say their opinion, however, let nothing here be concluded until the absent councilmen have said their opinion. Had this act passed when Her Majesty came from Germany, it would have been better. Now that Her Majesty has been with her daughter for 3 years, and is judged incapable of educating her daughter and administering her dower estate, it is so much more considerable."

The Grand Chancellor: "The most principal thing is Her Majesty's education, and therefore it is asked whether Her Majesty can be duly brought up, when Her Majesty's lady mother is present with Her Majesty, for the benefit and welfare of the Fatherland. The damage of Her Majesty the Dowager Queen's subsistence is negligible, so long as Her Majesty the young Queen is not hindered and disturbed in her education and disciplined to the detriment of the realm and the contempt of the nation. We have full reason not to separate Their Majesties as if, God forbid, if Her Majesty the young Queen were to pass away, or some other unforeseen thing occurred, it would be so much worse to interpret that such a thing happened in the absence of the mother. Otherwise it would not be inadvisable for the Countess Palatine to remain with Her Royal Majesty. Her Majesty the young Queen should be brought up in humility before anything else, and Her Majesty should not be instilled with any conceit, any hatred of the nation or the like, but learn to be humane, speak with her subjects, etc. The second question is this, if Her Majesty the Dowager Queen should be allowed to incur debts that the Crown is not obliged to pay; or, Her Majesty the Dowager Queen failing that, Her Majesty the young Queen would incur the debt, not without the great harm of the realm, or leave it unpaid, to the mockery of Her Majesty and the realm."

The Grand Marshal: "Concerning Her Majesty's education, I must confess that Her Majesty must be disciplined in the fear of God, before everything else. But if Her Majesty is given by Her Majesty the Dowager Queen good reason for it, I do not know. It becomes the the aim of our discussion, in what way Her Majesty will be brought up, whether it can take place in the presence of Her Majesty the Dowager Queen or not. Should Her Majesty the Dowager Queen be separated from Her Majesty's daughter, then another skillful and serviceable lady must be appointed as court mistress, although it is alleged that Her Majesty's lady mother has told her daughter that she should respect no one but Her Majesty alone."

The Grand Chancellor: "We are talking about the impediments in Her Majesty's education, and how such impediments can be remedied and taken away."

The Grand Steward: "It is best that everyone says their vote herein."

Count Per Brahe: "We who are now present are able to say our opinion, but nothing will end in the matter until the other absent councilmen are present."

Lord Erik Ryning: "I am convinced in my mind that Her Majesty the young Queen cannot be brought up in this way that the Fatherland can benefit from it, and our nation can rejoice and be content with it, so long as Her Majesty the Dowager Queen and Her Majesty the young Queen will be together. For Her Majesty, being a child, can easily learn something that she should not, and she be well suited, and therefore it would be best that a separation took place, where it could in some way." Concerning the manner of the separation, while there are great considerations in it, he wished therefore that something could be delayed; but if not, then one would seek to persuade Her Majesty to go out to her dower estate, pretending that there are things administered badly by those in charge, or also that one were to take Her Majesty the young Queen from her lady mother and travel with Her Majesty elsewhere, however, that it be done in good form. "If this separation takes place by force, difficult discourses will fall over it; especially if God were to cast some disease on Her Majesty the young Queen, it would not be well exploited."

Lord Axel Banér: "The faithful and unadulterated affection I have drawn to His Late Royal Majesty, the fidelity and duty I have to my young Queen, and the love I have for my Fatherland give me reason to have to offend Queen Maria, and that she must be separated from her daughter, the young Queen. The manner in which this separation is to take place is considerable, and I think that one must go about it subtly. Her Majesty shall surely present the obligation in which the Government has promised Her Majesty that she shall remain with her daughter, when Her Majesty so appears."

Lord Åke Axelsson: "My Fatherland is useful, and the welfare of the subjects demands that Her Majesty be brought up in the fear of God and all royal, lawful virtues. Now I see for certain that it cannot happen in the presence of Her Majesty's lady mother, but Her Majesty the young Queen must be separated from her; in the measure one must discreetly deal with the matter."

Lord Carl Bonde: "For the reasons here debated, Their Majesties must be separated."

Lord Johan De la Gardie: "These reasons are ventilated here in the Senate most often, and Her Majesty [the Dowager Queen] has allowed herself to be told and is thus well satisfied that Her Majesty the young Queen be brought up according to the will of those whom it concerns, as he has been told today that Her Majesty the Dowager Queen has laid a large stone from her heart, in that Her Majesty has told the Government that they themselves should take care of Her Majesty's upbringing."

Count Per Brahe: "I will be in the opinion of the good gentlemen who have now voted. The mode of separation can now not be stated this time. I think it is fair to say that we should allow it to Her Majesty the Dowager Queen that when the separation takes place, we should let her administer her dower estate herself for a year or two, that we may see how Her Majesty behaves in the household. In addition, Her Majesty has lived off the young Queen's table and cannot know what such a thing entails."

Lord Claes Fleming: "The respect and reverence which we owe Her Majesty the Dowager Queen for the sake of our late King, who has proved so good to us, causes me to confess that this is an affair in which I may wish not to express my opinion. But when I remember how His Late Royal Majesty urged the Council in the Council Chamber with moving words and often repeated in particular that one should not allow Her Majesty the Dowager Queen to have anything to do with affairs concerning the government, which is the greatest, and therefore before all things should be taken into account: the security of the people must be the supreme law. For 3 years we have looked thereupon with annoyance and expected improvement. But whenever I see no cure there, I would rather put a dam in the brook than in the river, and therefore I find it necessary that a separation must take place between Their Majesties. The manner in which it is to take place, I think one could persuade Her Majesty [the Dowager Queen] that she herself go away from the dower estate and see how it goes there, and then let Her Majesty know this; or if that cannot be done, then take the young Queen out of the way and travel with Her Majesty to Uppsala or some other place under a good pretext. As far as the administration of the dower estate is concerned, its interest rates suggest little to the expenses Her Majesty makes, though it is a beautiful dower estate and draws a considerable amount; therefore it would be best to follow the request of His Late Royal Majesty and appoint a good man or two who would administer the matters without pretention, just as they wished to defend it for Her Majesty herself and for the Government."

The Grand Treasurer: "The wise man says that the tree must be bent while it is young, if it is to bear any good fruit. Now the welfare of the kingdom as well as of all ours is hanging on that Her Majesty [the young Queen] be brought up in the fear of God and in all the royal virtues. But how it has happened, and what faults in these 3 years are preceded by Her Majesty's upbringing, I consider it unnecessary to review, because it is odious to allege examples. Now that Her Majesty will soon begin to enter the flow of life, one must keep an eye on her. And while the greatest cause stems from the presence of Her Majesty's lady mother, I agree that a separation must take place. The manner thereof can then be deliberated." Lord Fleming's opinion seemed good and reasonable. — Lastly he quoted the protocols held in the Council Chamber on Her Majesty the Dowager Queen's maintenance and nourishment.

The Grand Admiral: "Although I, for my part, had supposed that one would have the consideration to vote hastily in this matter, as it is of such great consequence, while urging on it, I must nevertheless also say my opinion. And had I always assumed that a temperation would take place on both sides, that everything could go so slowly there. Yet I for my part find myself obligated to both one and the other, as they are both so united, that I am in conflict as to what I should say; nevertheless, I must see to it that most power is incumbent, not that I should also know or notice any vices, but since there is a common tendency between parents and children, that the parents, for the excessive love and affection which they have for their children, often connive that the children be licentiously disciplined, for many love their children so much that, according to the proverb, the monkey loves his young. And therefore I do not consider it unnecessary for a separation to take place between Their Majesties and certain men be were appointed to have oversight of Her Majesty the young Queen's education. 2. Of the way either Her Majesty the Dowager Queen would be removed from the residence here and taken to her dower estate or even stay here in the city, and sometimes be able to visit her daughter, I think the former is best, that Her Majesty should go to her dower estate; however, that it happen without any semblance of violence. But on that Her Majesty may be able to be properly maintained with her servants, I think one could congratulate Her Majesty on the fact that she, on top of her previous proposal, be left to the dower estate. Her Majesty will thus become content in her mind that she will be happy to go there, where one could also remonstrate to her with good reason what harm Her Majesty the young Queen takes in her studies because of Her Majesty's presence. However, Her Majesty should be allowed every month to visit her daughter and stay with Her Majesty for a few days, that Her Majesty be then maintained with her entire entourage, as long as she be here, by the Crown's means. 3. As for the dower estate, how it would be administered; since Her Majesty herself had bothered about her chamberlains and other servants, whom they would not deal fairly with, for one could thus pretend to Her Majesty that she herself wanted to go out to the dower estate and see how things are administered there, or that we give Her Majesty notice that His Late Royal Majesty had before his death entrusted and ordered the Council of the Realm to assist Her Majesty therein, which we have also on behalf of our office and our oath taken upon us, and therefore some of the Council were deputed with Her Majesty the Dowager Queen, who looked at the interest rates and was taken into account annually by Her Majesty's debt collectors. When this happens, I certainly believe that Her Majesty will agree to such an administration. However, the most humble thing we could do with this is the best thing, that Her Majesty should have no reason to claim that we thereby sought to separate Her Majesty completely from her daughter."

The Grand Marshal: "I confess that it hurts my heart that we should come to such extremes and vote in this matter, which cannot take place without offending Her Majesty the Dowager Queen; and we should all have respect for Her Majesty's person and for our late King, as well as for other important reasons, of which we too have been caused to grant that Her Majesty should remain with her daughter and with her court be maintained there, in the hope that Her Majesty would behave as she should. But then, one must regret that no improvement has been seen, but rather more to the contrary, where we are molested from year to year, especially when we have to deal with the most difficult matters, and impeded by Her Majesty with heavy gravaminum. Then we also see daily how Her Majesty the young Queen is brought up, not in virtue, though not as Her Majesty should be raised; and Her Majesty the Dowager Queen does not have the persons with her who can best serve in such courts, and Her Majesty the young Queen can thus not be brought up 1. in the fear of God, 2. in the right love for her subjects, 3. properly taught how she should preside over the regiment when she is to accede to it. Which is why, while one must keep a watchful eye on Her Majesty's indignation, we are caused to resort to another resolution, and I do not see how this matter could be remedied better, and Her Majesty be brought up in all royal virtues, than through separating both Their Majesties. But as to how it would happen, I see great difficulties in it, especially if Her Majesty the young Queen were to die; then those who bear ill will towards us would not fail to blame us, as we would have sought the separation, where, however, the mother is always presumed to have greater concern for the children than others. But then one must set such things aside and commend the matter to God, praying that He would preserve Her Majesty from all misfortune, living in the hope that the good God strikes the best, and sometimes by other means persuading Her Grace the Countess Palatine, Her Majesty's aunt, that Her Grace would be recommended Her Majesty's upbringing, which no doubt would be the most beneficial to Her Majesty. However, one must first use all good means to help the matter; if we cannot carry it out by good means, then we must make it our oath and our calling. 3. When it comes to the dower estate, it is worrying to appoint Her Majesty's guardian to administer Her Majesty's dower estate, for none of us should be happy to take it up, because it is also difficult to understand; but since His Late Royal Majesty, knowing Her Majesty's humour and nature, had warned some of us on the oath and fidelity we owed His Majesty to make, that we should fulfill our same duty and prevent Her Majesty from falling into any inconvenience and be disrespected or be a grievance and burden to the Crown. Therefore, one must think about this and remonstrate Her Majesty how things in these two years are administered, in what state and inconvenience Her Majesty now sits, and remind Her Majesty that, after His Late Royal Majesty's exhortation and request, that we make the dower estate be to the benefit of Her Majesty, and if the dower estate's interest was not sufficient, that we then do not look so closely at a thousand dalers or eight for the sake of His Late Royal Majesty, as long as Her Majesty wanted to live with us in peace."

The Grand Steward: "I gladly admit that it is difficult to vote in this matter, and therefore wished I could say: I would rather be a listener than [...]. But all the time fundamental to these consultations are such things as concern the regency, and when I consider my duty and my office, I sense that this matter lands principally for the welfare of the realm and Her Majesty's benefit. From the time His Late Royal Majesty withdrew from the kingdom, Her Majesty's education has partly consisted of Her Majesty's own management; but how it should inform another who is ill-informed, I do not see. Her Majesty hears nothing from her Lady Mother that has godliness or love for her subjects, for Her Majesty will hardly be able to learn to think well of her subjects from her mother, who speaks ill of our nation. It is therefore of necessity that a separation should occur; and I fully wish it had happened a long time ago. — 2. On the manner of separation, I propose that one should 1. admonish Her Majesty [the Dowager Queen] on this; when we see what the admonition accomplishes, we could then only decide on the manner, and therefore it is unnecessary to do so before we perceive what effect the admonition can gain. — 3. When I thus suppose that it is useful for Their Majesties to be separated, I prove too that Her Majesty has never stood the dower estate well before, without all costly household goods, which were found after Queen Christina, being embezzled, and since Her Majesty has come into possession of the dower estate, Her Majesty has not paid a penny, but must lean daily at 4, at 10, at 100, and I do not see, where the administrator is not appointed, how Her Majesty should in the long run be able to get by, but where Her Majesty so guarantees and cannot pay, then Her Majesty must experience a respect, where the creditor takes his back again; I therefore find it useful to remind Her Majesty of His Late Royal Majesty's own request, with weeping tears, that we should assign two guardians to Her Majesty as a wretched woman — in His Late Royal Majesty's own words — and that we never show greater gratitude to His Late Royal Majesty than where we take the matter out with sharp hands." He thought that it should happen sooner, while no hope shines for improvement, and before the damage and mockery become too great. "Regarding the fact that some people found it difficult to vote here, I think I am more confident in my conscience that I can warn and prevent all danger in time. And I see no one more capable who will be able to discipline Her Majesty the young Queen than Her Princely Grace the Countess Palatine."

The Chancellor: "I had full reason for my part to declare this question or at least postpone my report on it for my particular sake, especially because I sense that you good gentlemen have been here many times before this and yet could not come to end in it, but you were as good as indecisive and withheld your entire execution. Now that I have come home to the realm for other reasons, such as to drive the German affair with you, I see, before I come to treat on anything else, to take on this odious and invidious question at the beginning of the meeting. If I am now resolved to the separation, I shall fully take the blame, that if I had not come home, this would not have been so hastily put into effect. And though you good gentleman drive this affair as strongly as I do, I shall nevertheless be the one to blame. And if Her Majesty the Dowager Queen is separated from here, and if our young Queen were to die, then a great odium is likely to fall upon the regency and the Council; it is also difficult to separate the daughter from the mother. So we had to, for the sake of our persons, and for the sake of Her Majesty the young Queen's sex, keep away from Her Majesty where she fell ill, and could not take care of her; if she were a son, it would be so much less critical. You can well imagine the envy towards us with which Her Majesty the Dowager Queen must make an effort to accumulate within the Elector of Brandenburg, the Elector of Saxony and the King of Denmark. I will not speak on the veneration and reverence we should have for Her Majesty the Dowager Queen as for the sake of His Late Royal Majesty, as because Her Majesty is our young Queen's lady mother. But just as I have never in my services drawn the shadow of any offense, when the King's service and the welfare of the Fatherland so demand, then I do not do so in this case either. And as in serious consultations there are generally always 100 arguments and reasons that run into the contrary, I confess that it is happening here too. But as it is called: let the safety of the people be the supreme law, so this should not be considered unreasonably: let the safety of the prince be the supreme law, as the welfare of the kingdom depends on that our young Queen may be brought up well, so that she may rule appropriately. And though we are obliged to Her Majesty the Dowager Queen, the bond with which we are bound to Her Royal Majesty our elected Queen and our Fatherland has no limitation, but it surpasses all other bonds and now unequivocally insists that we see to it that Her Majesty be raised to the good of her reign, we take care that no malice is engendered; in sum, that Her Majesty not be educated to the ruin and destruction of the state or country. By the judgment of our late King, Her Majesty the Dowager Queen is incapable of disciplining Her Majesty. She directs everything there for the Government, the Council and the Estates to all odium and envy; and she communicates things that should be kept secret, which is not appropriate. So there are certainly reasons against this, which, however, could not to compel me to injure my conscience, without me having to say my opinion: that Their Majesties must be separated. But to avoid many difficulities and all impending envy, I think it most advisable to seek Her Princely Grace the Countess Palatine as a noble lady, that Her Princely Grace remain with Her Royal Majesty; let us hope that Her Princely Grace does not refuse. I also set a case, that if the Countess Palatine refuses, then we have nevertheless anointed ourselves and made our bond as full as possible, and have then sought out those whom we could find to be most without suspicion, and in in such a case, appoint two court mistresses and let our wives do as much as possible to prevent any harm, and we could so much more liberate our conscience; let us put the rest in the God's hands. — As for the way to proceed, I think it is advisable that milder remedies may be sought first, such as that we first seek with good and give the matter time, a week or four, seek arguments to persuade Her Majesty, and let Her Majesty know about this. Moderation and persuasive arguments are the best; we tell Her Majesty that if Her Majesty the young Queen falls ill, then we would to send Her Majesty the Dowager Queen to the dower estate, for it is never our intention to separate Their Majesties altogether, but only for the sake of her education; we will otherwise meanwhile invite Her Majesty here to stay here for a week, or 2 or 3, and live with her suite on the Crown's means. If persuasion does not work, then use harsh remedies and bluntly say that it must then be consented to or no, it cannot be. Or we could, if that does not work, go with Her Majesty the young Queen to Uppsala or elsewhere. If Her Majesty the Dowager Queen still does not want to be separated, then we could withhold her sustenance. But all this would be an extreme measure. But on that Her Majesty may come out all the better, we would let Her Majesty to hold her table with the great contribution, a whole, half or third, as we see Her Majesty behave. If Her Majesty behaves badly, do not give it in such a case. Asking and counseling, admonishing and strengthening with earnestness, good advice, that is all well and good; if also nothing good can be accomplished, then execute with seriousness or let it. If it is to happen, it must be complied with; if also it cannot happen with good, then it must certainly be done realistically. — As far as the administration of the dower estate is concerned, it stands to reason that, if Her Majesty resigns through death, we would happen to be in difficulties through her debt of payment, because Her Majesty is not so careful about taking things up and giving away her letters after bad people's false pretense, which Her Majesty very lie. Now one of my motives is that I have to take care of Her Majesty's dower estate, that His Late Royal Majesty wanted an oath from me and has applied for a whole hour to get my hand on it. I did not swear drunkenly, but still promised that I wanted to do it. This is what I wanted to remind Her Majesty, and therefore I hope Her Majesty will keep me well. And while this is not a present danger in the realm, but may well be remedied, I think it is very precarious now to soon appoint a guardian for Her Majesty the Dowager Queen, but to see how Her Majesty behaves; but then give Her Majesty one or two good men who represent the dower estate, such as Adam Penz, who knows our customs and has studied our law, so that he could also become Her Majesty's council, he is also a German and a foreigner, which Her Majesty prefers, and next to him a good Swedish man could be appointed."

The Grand Steward: "We have now voted herein. But we had to consider what the dower estate note was capable of, namely that when Her Majesty the Dowager Queen's houses and estates were housed, Gripsholm and several houses and estates with proper household utensils, decoration and a one-year victualia would be provided by the reigning Royal Majesty."

It was finally resolved: 1. to separate the daughter and the mother, 2. that for another time one should consider, if Her Majesty wants to obtain a fine on top of the errors drawn up in the administration of the dower estate; depending on the manner and conditions, which are further communicated in the advice taken above.


Above: Kristina.


Above: Maria Eleonora.


Above: Countess Palatine Katarina.

Note: "Now that Her Majesty will soon begin to enter the flow of life" = This likely means that because Kristina was eight years old at the time of this council meeting, she/he/they was expected to begin puberty within a few years.

No comments:

Post a Comment