Source:
Rikskansleren Axel Oxenstiernas skrifter och brefvexling, senare afdelningen, tionde bandet: Carl Carlsson Gyldenhielms bref, Johan Skyttes bref, Pfalzgrefven Johan Casimirs bref, page 137, published by the Royal Scientific Academy of History and Antiquities and P. A. Norstedt and Sons, 1900
The letter excerpt:
... Haffver jagh migh först till vår nådigste uthkohrade Drottningh på Vesteråås förfogadh, och ther för migh funnidh hoos Hennes M:tt välborne Fru Brita, Riksdrottzetens hussfru, min kära fränka, menn ingen aff the andra thertill förordnade fruer änndå vara annkomna dijt.
Hennes Majestett, unga Drottningen, hade varidh någedh litett opassligh, menn åther igen, thess Gudhi loff, sigh bättre förekommidh, doch sadhe syster Fru Brita icke rådeligen vara, att medh Hennes M:tt änn så hastigdt draga therifrån till Ulffvesundh, såsom ärnadh vaar.
Elliest var och H. F. N:des Paltzgreffvens sonn Herttigh Adolph aff febris siukligh och för then skull Riksmarskalken sigh resolverade att annsee tidhen och lägenheeten, såsom och syster Fru Brita thertill styrktte. Elliest, och nähr vederleken bleffve någedh blidare och varmare, [sporde hon], om icke rådeligedh syntes vara, att Hennes M:tt, så lenge mann i Stockholm bleffve någedh bättre försäkradh för siukdommen (therifrån doch nu inthett ondt förnimmes), måtte vidare igönom landet göra en lithen reesa, antingen till Nyköping eller gönom Örebro till Norköping emot then tidhen, som Regeringen igen kunde komma hijt upp åth, och således komma någrastädes till mötes.
Jagh förnamm och elliest aff välbemälta Fru Brita, att hon hade alltidh förnummidh hoos Hennes M:tt vår unga Drottning en godh natur och humeur till hörsamheet i alla godha förmaningar, så att inthett gemeent barn skulle hörsammare och lydigare kunna vara. Och sade, att hon förundrade sig, huru som thee hade uthspridt lögn om hennes ohörsamheet tillförende, ty thett vore icke mögeligidh, att någedh barn kunde lydigare och hörsammare vara till alla godha seder.
Sedan till then andra Aprilis haffver jagh medh Herr Johan Skytte migh hijt till Gripsholm förfogadh och funnidt Hennes M:tt Enkiedrottningen uthi en temmeligh svagheet ännu, thett vij och dageligen här förnimma och för ögonen see, så att thett haffver medh Hennes Majest:tt varidh heelt desesperat verk, såsom Doctoren Hermannus sielff betygar, och vij förthenskull medh stoor betenckiesamheet moste medh henne tala och väl om henne säya må, som Skrifften säger om Rachel: hon gråter sin barn och vill sigh icke trösta låtha.
Doch haffva vij någorlunda ställtt henne bättre till fredz, ehuruväl hon och ähr stundom så godt som i våra händer (nähr som ett obehageligidh ordh är fälltt eller icke rätt förstådt) uthi svagheet nederfallin medh ach och vecklagande, att hon fruchtade sigh vahra förlåtin aff Gudh och menniskior, och badh till Gudh, att hon icke måtte falla i förtvifflan. Doch haffva vij med tröst och förmahningar så vidha bracht tillväga, att vij förhoppas thett bästa, allenast att man alltidh — hvem som [med] henne omgåås skall — tager tidhen i acht och medh sachtmodigheet tröstligen för henne talar.
With modernised spelling:
... Haver jag mig först till vår nådigste utkorade Drottning på Västerås förfogad, och där för mig funnit hos Hennes Majestät välborna Fru Brita, Riksdrotsetens husfru, min kära fränka, men ingen av de andra därtill förordnade fruar ändå vara ankomna dit.
Hennes Majestät, unga Drottningen, hade varit något litet opasslig, men återigen, dess Gudi lov, sig bättre förekommit, dock sade syster Fru Brita icke rådligen vara att med Hennes Majestät än så hastigt draga därifrån till Ulvsunda, såsom ärnat var.
Eljest var ock Hans Furstliga Nådes Pfalzgrevens son Hertig Adolf av febris sjuklig och fördenskull Riksmarskalken sig resolverade att anse tiden och lägenheten, såsom ock syster Fru Brita därtill styrkte. Eljest, och när väderleken bleve något blidare och varmare, sporde hon, om icke rådligt syntes vara att Hennes Majestät, så länge man i Stockholm bleve något bättre försäkrad för sjukdomen (därifrån dock nu intet ont förnimmes), måtte vidare igenom landet göra en liten resa, antingen till Nyköping eller genom Örebro till Norrköping emot den tiden som Regeringen igen kunde komma hit uppåt, och således komma någrastädes till mötes.
Jag förnam ock eljest av välbemälta Fru Brita att hon hade alltid förnummit hos Hennes Majestät vår unga Drottning en god natur och humör till hörsamhet i alla goda förmaningar, så att intet gement barn skulle hörsammare och lydigare kunna vara. Och sade att hon förundrade sig huru som de hade utspritt lögn om hennes ohörsamhet tillförne, ty det vore icke möjligt att något barn kunde lydigare och hörsammare vara till alla goda seder.
Sedan till den andra Aprilis haver jag med Herr Johan Skytte mig hit till Gripsholm förfogad och funnit Hennes Majestät Änkedrottningen uti en tämlig svaghet ännu, det vi ock dagligen här förnimma och för ögonen se, så att det haver med Hennes Majestät varit helt desesperad verk, såsom Doktoren Hermannus själv betygar, och vi fördenskull med stor betänksamhet måste med henne tala och väl om henne säga må som Skriften säger om Rakel: hon gråter sin barn och vill sig icke trösta låta.
Dock hava vi någorlunda ställt henne bättre till freds, ehuruväl hon ock är stundom så gott som i våra händer (när som ett obehagligt ord är fällt eller icke rätt förstått) uti svaghet nederfallen med ack och veklagande, att hon fruktade sig vara förlåten av Gud och människor, och bad till Gud att hon icke måtte falla i förtvivlan. Dock hava vi med tröst och förmaningar så vida bragt tillväga, att vi förhoppas det bästa, allenast att man alltid — vem som med henne omgås skall — tager tiden i akt och med saktmodighet tröstligen för henne talar.
English translation (my own):
... I have first gone to the most gracious elected Queen at Västerås, and there found with Her Majesty the well-born Lady Brita, the Grand Steward's wife, my dear cousin, but none of the other ladies appointed to her have yet arrived there.
Her Majesty, the young Queen, had been a bit ill, but again, praise God, has gotten better, yet sister Lady Brita said it was not advisable to move with Her Majesty from there to Ulvsunda as quickly as intended.
Besides, His Princely Grace the Count Palatine's son, Duke Adolf, was also ill, and for that reason the Grand Marshal decided to consider the time and the opportunity, as sister Lady Brita also reasoned. Otherwise, and when the weather became a little milder and warmer, she asked, if it might not seem advisable that Her Majesty, as long as Stockholm was somewhat better safe from the disease (from which, however, no harm is now felt), might make a little journey further through the country, either to Nyköping or through Örebro to Norrköping, at the time when the Regency could again come up here, and thus meet somewhere.
I also heard from the aforementioned Lady Brita that she had always perceived in Her Majesty our young Queen a good nature and humour for obedience in all good admonitions, so that no mean child could be more hearsome and obedient. And said that she marveled at how they had spread lies about her disobedience, for it would not be possible for any child to be more hearsome and obedient to all good manners.
Then, on April 2, I went with Lord Johan Skytte here to Gripsholm and found Her Majesty the Dowager Queen in a considerably weak state, which we also notice here daily and before our eyes, so that it has been with Her Majesty a completely desperate work, as Dr. Hermannus himself testifies, and we must therefore, with great forethought, speak to her, and one can very well say about her what the Scripture says of Rachel: she weeps for her child and will not let herself be comforted.
However, we have somewhat her calmed her down, although she is also sometimes as good as in our hands (when an unpleasant word is uttered or not properly understood) in weakness succumbed to grief and lamentation, that she feared being abandoned by God and man, and prayed to God that she might not fall into despair. But, with consolation and admonition, we have brought about so much that we hope for the best, only that one always — whoever is to be with her — takes the time to speak gently and comfortingly to her.
Above: Kristina.
_-_Nationalmuseum_-_39839.tif.jpg)
Above: Maria Eleonora.
_-_Nationalmuseum_-_15163.tif.jpg)
Above: Carl Carlsson Gyllenhielm.
Above: Johan Skytte.
Above: Axel Oxenstierna.
Note: Brita de la Gardie was Gabriel Gustafsson Oxenstierna's wife.
No comments:
Post a Comment